Idag hade jag spanska prov, eller för en halvtimme sen hade jag spanska prov, om jag ska vara mer exakta. Frågan som skulle komma på provet hade läckt så igår satt jag uppe och skrev den här förbövulens texten. På matten satt jag även och skrev om texten så jag den skulle fastna i mitt huvud och vara fast där i några dagar, allt förgäves. När jag satte mig i skolbänken självsäker och redo sa min lärare vad textens innehåll skulle vara:
"Ja, ni har fått ett schema framför er och ni ska skriva ett brev till José om eran vecka utifrån schemat. Självklart får in även komma på egna idéer också men minst två utav ska vara från schemat"
" Schema?!?! Vad är detta, jag skulle inte skriva om ett jävla schema, jag skulle skriva om en resa till ett spansktalande land. Inte om vad nån gjorde i helgen. Mitt arbete som jag gjorde igår är bortkastat."

Och jag måste informera er om att min text jag skrev igår var helt underbar. Det handlande om en tjej som var på en resa med sin familj till Spanien. En dag såg hon en vacker man, men ändå mystisk man i en båt. Samma kille såg hon även nästa dag, och inte visste hon att han var mannen i hennes drömmar. Berättelsen slutar med att de blev tillsammans och lever lyckliga i resten av sina liv. Jag vet klyschigt! Men ibland är det mysigt att fly från den riktiga världen till drömlandet. Landet där allt slutar lyckligt i en ända stor klyscha.

Tillbaka till spanska provet. Min hjärna gick i 180 för att föröka komma på en ny ide om vad jag ska skriva om. Och det gjorde de inte lättare att jag har en super snygg kille i min spanska klass. Eller de påverkade inte så mycket, och jag kunde använda mycket från min text i provet så de ornament sig, som livet alltid brukar göra.

Men vi hörs senare med fler intressanta texter från mitt liv.

¡Adiós!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag var nyss på the phantom of the opera som var producerad av cirkus. Och det ända jag kan säga är WOW. Den var så sjukt bra. Skådespelarna, scenen, sången, allt var underbart. Den fick en att tänka, även fast ja inte tror att jag har processat allt än. Och jag fick en upplyftande, tänkande och nästan hög känsla efteråt. Så bra var den.

Att synen på skönhet är så kopplad till kärlek i dag, var en utav tankarna som dök upp efter pjäsen. Att ens vackra utseende kan ge en så mycket kärlek, säkerhet, avgudande, mm. Vi har blivit för fixerade med utseende att vi har glömt bort det viktigast, själen. Och en sen som verkligen berörde och visar detta var när the phantom försökte förklara sin kärlek för Kristina, men för att han aldrig hade lärt sig att älska visste han inte hur. Allt han hade möts av var våld och hat beroende på hans "groteska" utseende i sitt liv. Därför försökte han vissa kärleken med de han hade lärt sig, med våld. Och när Kristina ser hans vilsna och missförstådda själ kysser hon honom och visar vägen till kärleken från hatet.

Så vackert.

Likes

Comments

Jag skrev nyss ett inlägg om att jag känner mig tom, som något saknas, men de raderades. Och jag orkar inte skriva om allt, så in får en sammanfattning.

Jag känner mig tom, som något saknas. Inget matrielisriskt som skor eller kläder, utan en känsla. En känsla, gnista, passion saknas inom mig och jag vet inte vad de är... Så jag är fast här med tomheten.

Jag vet att det inte är skolan för jag älskar den nu. Jag älskar att räkna ut pq-formler och logaritmer. Det är något annat. Jag är rädd för att är dansen. Den känns inte rätt. Det känns som jag måste prestera, kunna allt och göra allt perfekt på lektionerna. Men det är orimligt jag är där för att lära mig, inte för att show of hur bra jag är. För vad är då för mening att gå dit.

Jag ska inte känna mig skyldig för att jag inte är perfekt, allt nån kan kräva från mig är att jag försöker. Och det göra jag. Jag ska inte ta åt mig saker personer säger så lätt och känna att jag gör någon besviken om jag misslyckas. Jag ska inte ge ett flying fuck om vad personer tycker, bara jag är lycklig, bara jag är stolt. Och jag vet att det är mitt ansvar att utvecklas men jag behöver inte bli proffs på några månade, och de behöver jag inte må dåligt över. Jag ska göra så mycket jag kan och inte känna mig skyldig för att jag inte är wonder women.

Vi är inte perfekta och det viktigaste är att vi försöker och gör de som vi blir lyckliga av. Och det är bättre att göra lite än inget alls. Och kom-ihåg att du är bra nog som du är oberoende av vad någon tror eller säger.

Poeten out.. (micdrop)

Likes

Comments

Våren var är du
Jag har väntat så länge
Drömt i flera dagar
Hoppats att du ska komma,
Våren var är du

Jag vill se knopparna på mitt trädd
Se dem växa
Se dem mogna
Se den slå ut

Jag vill hålla din hand
Vara i din famn
Kyssa din värme

Våren var är du

Likes

Comments

Det första inlägget på MIN blogg. Ja, då har jag en blogg då. För några år sen trodde jag aldrig denna stund skulle ske. Jag tyckte bloggar var töntiga och tråkiga då. Jag företog inte meningen med att ha en blogg, för vem vill veta vad jag har gjort idag? Om jag ska vara ärlig så tycker ja bloggar är ganska tråkiga och ointressanta att läsa än idag. Men jag skriver inte här för att få fans eller bli känd, det här ska bli min terapi. Min plats där jag får skriva och utrycka mig hur jag vill, utan att någon ska rätta, döma och se ner på mig. Om jag ska vara ärlig vet jag inte om någon ser detta eller inte. Om inte, bra det var de som var meningen, men om, okej då misslyckandes jag att göra den privat men hej på dig som läser.

Jag tänkte sluta inlägget men jag måste bara säga en sak... Om jag ska vara ärlig så har jag väl en liten, liten, liten, liten röst inom mig som drömmer om att nån ska se min blogg och jag blir känd. Men vem gör inte de. Jag tror alla har en dröm om att bli känd och att ens namn ska flyga över jorden. Även fast många förnekar detta tror jag att det är så. Bilden att vara känd är så romantiserad och verklighet är undan gömd, så hur kan man inte. Hur kan man inte sväva bort till ett annat universum och tänka tänk om eller vad skulle. Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst och bara skriva om ingenting men nu sättet ja ner foten och stoppa för idag.

Poeten out... (micdrop)

Likes

Comments