Städdag idag. Folk säger att det inte är någon skillnad på kvinnor och män. MEN när jag bodde med Filip så städade vi tre gånger på ett skolår, och vi mådde bra. Nu när jag bor med en och en halv kvinna så är det ju städdag jämt, och inte nog med det, det räcker tydligen inte med att dammsuga och skura golvet, nej det ska plockas upp, det ska möbleras om, blommorna skall friseras etc.

Det kan nog i och för sig vara att min fru är beroende av städning och att Filip var bra, ibland saknar jag att bo med Filip, men förövrigt trivs jag alldeles ypperligt med Janina. Och snart kan ju Liv hjälpa till, eller egentligen hjälper hon redan för jag brukar kontrollera med jämna mellanrum att hon sover, inte för att missa städningen utan för att det är viktigt att man tittar så att de sover skönt.

Men jag tycker att de som vill städa ska städa. Men man ska inte tvinga andra, så gjorde Filip, Filip var smart, var som Filip.

Sådan feelis utan Filip idag.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Som den världsvana bloggare jag är skriver jag ju otaliga statusuppdateringar, så jag minns inte vilken i ordningen den här är. Men vi kör den vanliga klassikern, så ni får ett grepp om mitt liv, igen, det jag vet att ni suktar efter.

Innan jag börjar med den så undrar ni säkert hur det går med vm-kvalet i crossfit, och det går ju inte alls bra kan jag säga. Förra workouten som vi skulle göra började med 55 marklyft på 102 kilo, och jag är ju klen så det tog alltför länge, så min målsättning att bli top 50 i Finland rök all världens väg, fast den målsättningen for nog redan den andra veckan när jag var sjuk. För tillfället ligger jag 94:a i FInland och det är jag inte nöjd med. Men man får säga som mr Gädda vid gymmet, "jär har vi svart på vitt, man ir int na betär än sådee, träna mejr!". Men marklyften dödade min själ tänkte jag skriva men mina baklår är så sjuka att man överväger om man alls är bajsnödig eller om man kan hålla sig i några dagar. Borde skaffa en simring att sätta som stötdämpare på byttan, Liv börjar väl ändå snart använda den.

Nu kommer då den utlovade statusen.

Mår: Alldeles utmärkt, tackar som frågar.

Kul: Att jobba som lärare, trivs riktigt bra med tvåorna, man får höra ett som annat. Borde få veta på fredag om jag får förlängt mitt vikariat eller om hen som har tjänsten kommer tillbaka. Håller tummarna för att hen är frisk, men samtidigt trivs jag på hens jobb. Den enes död den andres bröd kan man lite säga.

Frugan: Vaknade precis upp ur sin skönhetssömn, hon är ju skön min fru.

Liv: Sover ute i vagnen, jag har börjat sjunga för henne, någon i huset påstår att jag förstör hennes gehör eller vad det heter. Jag anser att det är texten som är det viktiga, melodin i en sång är väl inte så viktig? Igår när jag nattade henne sjöng jag gud som haver till melodin av en annan sång, minns inte vilken, men hon somnade så det var antagligen alldeles ljuvligt att lyssna till. #sångfågeln2017

Borde: Få iskick mina baklår, börjar ju bli jobbigt i längden...

Ska: Äta köttfärslimpa, fruktansvärt gott! Kanske det bästa man kan åstadkomma med maletkött.

Är: Fattig, eleverna blev helt förbluffade när jag sa att jag har en KIA. De frågade varför jag inte har en mercedes, jag svarade att jag inte har råd. "VA?! är du SÅ fattig?" jep...

Borde 2: Tydligen bli samarbetspartner med mercedes, så mercedes vd:n jag kan göra ett inlägg om er bil om jag får den.

Orken: Tog slut, hejdå.

Istället för crossfitproffs eller fotbollsproffs så tycker ju Liv att jag är världens bästa pappa. Pappaproffs, det är ju ändå en drömkarriär!

Likes

Comments

Jag har jobbat nu när jag missade praktiken, och det är ju kul. Jag är vikarie i en lågstadieskola och har årskurs två. Det går riktigt bra, bortsett från att de anser mig vara en pojke, jag försökte stå på mig och förklarade otaliga gånger att jag visst inte är någon pojke. Slutet av konversationen såg ungefär ut såhär...

Eleverna: Det är du visst! Du har kort hår och skägg!
Jag: Betyder det att jag är en pojke?
E: Ja, åså heter du Matts, det är ett pojk namn!
J: Men jag lovar att jag inte är en pojke!
E: Vad är du då? en hund?
J: Nej, jag är en man..
E: HAhahahhahah, för att vara en man måste man vara över 40!!
J: Vad tror ni att jag är då?
E: 35.

Tack för det!

Annars så fortsätter jag min vandring mot crossfit EM, det går ju sådär. Men det var ju den arma förkylningens fel. Ljumsken är paj, inte som en blåbärspaj utan trasig (KUL skämt). Liv har ramlat i golvet, men hon har samma hjärninnehåll som farsan, så det höll.

Idag, börjar vandringen mot sandsund, nytt bord och nya stolar... suck*. Jag bloggar så sällan nu för tiden så jag vet ju inte ens vad jag ska skriva om. Nåja det kommer kanske.


Jag vill bara avsluta så att det inte lämnar oklart: Jag är en man!

Likes

Comments

Japp, jag har haft sjukledigt från bloggen för jag har haft manflue, den ordentliga varianten. Jag tror att det var nära döden, sådan förkylning har jag haft, jag har inte ens kunnat träna. Såheså, men jag ser ut att överleva, faran verkar vara över och jag har bara lite snor som rinner nuförtiden, men det går ju att torka upp.

Sedan senast kan jag ju meddela att jag gjorde den där crossfit vm grejjen på halvfart med 112 färdigt inknappat i telefonen så det resultatet var inget att hänga i julgranen, och det som "pärttar" mest är att man vet att i friskt tillstånd så hade man kunnat prestera mycket bättre, så jag skyller årets uteblivna vm äventyr på manflue volym 2.

Nu ska jag då för första gången denhär veckan och träna, men inte till boxen i vasa (ni minns dendär skolådan jag berättade om) utan till boxen i Jeppis, en liten mindre skolåda, men fungerar lika bra, och folket där verkar helt super, fö di talar ju dialekt å int finsk! Och där kommer jag att börja träna på heltid från och med April för vi flyttar till sandsund, fel by(?) men i rätt kommun. Tiden får avgöra om vi kommer att stanna som sandsundbor resten av livet eller om vi flyttar efter två veckor.

Det blir nice! Ser framemot att bo hemhemma efter några år i storstaden vasa.

Nu tar jag helg, och återkommer någon annan dag, Liv hälsar alla sina fans att hon mår bra och har varit på fotoshoot till Micheala Fagerudd. Jättefina bilder, jag kanske lägger upp någon på bloggen sen när vi får slutversionen. Om ni funderar hur hon ser ut så borde det finnas på Michaelas instagram konto, jag är inte säker, för jag har inte instagram ;)

Tack för idag och gör någon glad!

Likes

Comments

Jag förstår att ni inte kan vänta på statusuppdateringen så här kommer den:

Mår: Så sjollans bra! Liv sover som en normal människa och har helt slutat att intressera sig för NHL nätter med pappa, förövrigt tycker jag hockey är tråkigt att titta på men med en klarvaken bebis så går det väl... men hellre sover jag, vilket också Liv konstaterat, i vårt hus kollar vi fotboll och crossfit. Punkt.

Frugan: Mår också bra, har börjat med mammajumppa, ganska kul tycker jag och Liv, vi är hejjarklack. Vi kör busvisslingar och sånt. Kul tycker Liv.

Liv: Är ju som jag skrev i förra inlägger smart, hon skrattar åt det mesta till och med bananskämtet skrattade hon åt igår, tänk att hon förstod skämtet, det krävs mycket till det. Om jag minns ska ja skriva det skämtet någon annan gång.

Idag: Var vi och titta på tränings-bh åt Liv till stadium, de hade inga som passade så vi köpte ett innebandymål åt brorsan istöllet.

Nöjd: Över betjäningen i alla butiker i vasa, för tillfället ler de flesta när man frågar något. Antagligen bara för att man har med en barnvagn, som vi har kört överallt med, Liv börjar bli riktigt bra på offroadbarnvagnskörning.

Ska: På läkarkontroll, antagligen kommer den smarta läkaren bli sur för att Liv är smartare än henne. Hon brås på pappa.

Vill: Ha ett bra hemmagym, typ som Matthew Fraser har. Borde kanske ansöka om högre studiepenning?

Har: Ont i ljumsken, men det är en världslig sak i open tider.

Åt igår: Hemmagjord pizza, gott.

Konstaterar: Att det spårar ur när man börjar skriva om gårdagens mat.

Säger: Hejdå! Ta hand om varandra och andra!

Likes

Comments

Ja-a, var ska man börja, tiden räcker inte till, inte till att blogga i alla fall. Sedan senaste gång jag bloggat har jag fyllt år, jag fick ett kort av Liv som hon hade gjort själv, snacka om bra utveckling. Jag har också börjat resan mot världsmästerskapet i crossfit, det inleds med en "kvalperiod" som sträcker sig över 5 veckor som alla kan vara med i, den görs online och det är flera hundratusen crossfittare runt om i världen som deltar. Det är fem olika deltävlingar och de görs en per vecka. Sedan går de 40 bästa (från europa) vidare till nästa delmoment som kallas regionals, det är det samma som EM, därifrån går de 5 bästa till crossfit games, något som jag då alltså siktar på. Ifjol var jag snubblande nära att komma med till EM, jag kom på plats 4017 om jag inte minns fel, så det är bara att förbättra placeringen med 4000 placeringar.

Okej, det var ett skämt, men det är kul att vara med och jämföra sig. Den första woden vi hade i år var den här:

Workout 17.1
For time:
10 dumbbell snatches
15 burpee box jump-overs
20 dumbbell snatches
15 burpee box jump-overs
30 dumbbell snatches
15 burpee box jump-overs
40 dumbbell snatches
15 burpee box jump-overs
50 dumbbell snatches
15 burpee box jump-overs

Men use 50-lb. dumbbell and 24-in. box
Time cap: 20 minutes

Man ska alltså lyfta en hantel som väger 22,5 kilo från marken till rak arm 150 gånger och däremellan ska man ta några burpees och hoppa över en låda. Något som låter lätt men är löjligt tungt. Jag siktade på en tid under 18 minuter och landade sist och slutligen på 15.17 en tid jag är nöjd med! Proffsen kör på under 11 minuter, just so you know, om det låter enkelt kan du testa på. Googla crossfit 17.1 så hittar du allt du behöver veta.

Annars så går jag bara och funderar vilken wod som kommer nästa gång, man får veta dem natten till fredag finsk tid och sedan har man på sig att göra den till måndag, så jag har "langvänto". Liv hann inte anmäla sig ännu iår men kanske hon kan vara med nästa år.


Världens bästa kort ju! Sicken konstnär till flicka!

Likes

Comments

Jag får fortsätta att äta upp saker som jag sagt om föräldraskapet fortfarande, ja jag kommer väl att tugga hela livet för jag har haft ganska klara visioner om hur det ska vara. Senast i natt kom jag på mig själv att jag blev den farsa jag inte trodde (eller kanske jag trodde det innerst inne). Jag har inte förstått mig på föräldrar som i kön vid prisma håller på att underhålla sina barn, ibland tror jag det är bra om barnen får gråta lite, inte behöver de ha ens fulla uppmärksamhet hela tiden. Gissa vad jag gör nu.. Om Liv är vaken så känns det som om hon glömmer bort mig om jag ens går ut med soporna, så jag måste underhålla henne, samt att föräldraskapet är en tävling och jag tänker vinna, sorry Janina men jag ska vara den hon tycker mera om.

Med den vinnarinställningen gick vi alltså och la oss igår, eller jag och Janina la oss, Liv tänkte att "hej! det är ju Ollis tisdag idag, try to sleep" och hon var vaken. Jag såg min chans och sa åt Janina att hon kan sova att jag tar passet inatt. Visst det var roligt i typ tio minuter, sen försökte jag få henne att sova på alla möjliga sätt, i vagnen, i soffan, i sovpåsen på soffan, uppe på kuddar osv. Till sist somnade hon i min famn, men när jag la ner henne så vaknade hon igen, så hon fick sova på min arm trots att den domnade och jag inte kunde sova... Nåjaa, jag tror ändå hon tycker mera om Janina för hon har alltid mat. Liv har nog testat min tutte två gånger men båda gångerna har hon blivit irriterad.

Jag får väl säga efter förra natten det som jag brukar muttra när jag går ut i minus 40 grader i bara t-skjortan för att lulla vagnen, "det är en välsignelse att ha barn"

Fast inatt ska hon sova, i egen säng. Det var något som jag hade bestämt innan vi fick barn, hon ska alltid sova i egen säng och när hon börjar sova hela nätter kan hon sova i sitt eget rum. Fast det är inte hennes beslut utan mitt att hon ska sova på en av oss, för det är ju inte barnen som bestämmer i mitt hus, det ser jag till...

Likes

Comments

Känslan som uppstår när man ska på praktik om två veckor och börjar förbereda sig mentalt och inser att man glömt att anmäla sig till praktiken...

Anmälningstiden gick ut den sista September ifjol så jag kan ju inte skylla på Liv heller, typiskt. Spelar det någon roll då att missa en praktik? ja, lite för om jag inte får gå praktiken nu så skjuter det upp alla andra praktiker med ett år så det betyder att istället för att få ut pappren lagom till nästa sommar så blir det året därpå, det känns ju lagom trevligt när man jobbat in ett år av studier och ändå inte tjänar någonting på det. Och det sista och femte året av mina studier skulle bara handla om en fyra veckors praktik. Och de är ju inte heller direkt tillmötesgående och försöker hjälpa en. Nåja hellre det här än norovirus. Men alla människor borde vara snälla. Men jag jobbar ännu på att på något sätt få övertalat dem om att det borde gå att få in en person till i övningsskolan.. "Nåjaa var å ejn me sett".

Annars så har jag varit i skolan och deppat över det ovannämnda, sen har jag varit med familjen på isen, Liv chillar för tillfället i vagnen efter ännu en offroad tur med vagnen och frugan sorterar kläder till loppis, tur att de inte behöver ha praktik i alla fall.

Men livet är ju ändå härligt trots lite missar här och där, jag konstaterade med Janina när vi gick och diskuterade (Liv var med men bidrog inte med så mycket till diskussionen) att en missad praktik är ju egentligen inget bekymmer. Vi är friska, lyckliga och kära, "va kan nu va betär än he?". Om det är tråkigt är det ju för att man väljer att det ska vara tråkigt, väljer man att se det från det ljusa sidan så tenderar det att se ganska trevligt ut det här med att leva.

Hade gott! och kom ihåg att anmäla er närvaro till nästa sak ni vill på, som kräver anmälan, vissa saker som en kaffe hos en vän kan man ju alltid ta oanmäld, typ, om du inte har en dålig vän som kräver en anmälan i min plan.

Jag slänger praktiktankarna i roskis och tänker på kulare saker som t.ex. att Champions League slutspelet håller på, dessutom finns det inte chans att Liverpool faller ur slutspelet i år heller! Man måste se saken ur den glada synvinskeln, då känns allt bättre!

Likes

Comments

Gårdagen var en riktigt bra dag! Dagen inleddes med den sedvanliga barnvagnspromenaden, som är så mysig och på alla sätt bra, jag lånade svärfars ice bugs, skor med dubbar på. "Rackarn va he greppa på isn!" bara att svänga som på isfalt, jag tror det är den där känslan de som ägde världens första fotbollsskor kände.

På tal om fotbollsskor så spelade vi mot JBK igår, kanske inte världens roligaste match att titta på, men roligt att spela, för JBK spelarna är lite snabbare så man hinner sparka dem på benen :) Förövrigt så gick väl ine matchen till historien som den roligaste, JBK hade bollen men var för dåliga att överlista vårt eminenta försvarsspel och vi å andra var för dåliga för att ha bollen. Matchen slöt i en 1-0 vinst för oss, eftersom vi gjorde ett mål och de gjorde noll. Men domaren såg inte att Saams eminenta skott var cirka 0,7 cm över mållinjen... Snacka om blind domare. Nåja, till alla mina vänner i JBK, förlåt för alla efterslängar men det är ni värda! #halaesseik

På kvällen valde Liv att fara till farmor och farfars eftersom jag och frugan for med Livs faddrar på Gränslös välgörenhetskoncert. Liv sade åt mig på morgonen, "hördu farsan, jag orkar inte med det där schåsandet på konserter, jag far till fammos" snacka om intelligent flicka, fullständiga meningar vid en månads ålder.

Gränslös konserten då? Den var lika bra som alltid! Det är en konsert där intäkterna går till DUV (de utvecklingsstördas väl) och anderssén salen var fullsatt, det känns så härligt, när man vet att ens pengar som man betalar går till gott ändamål och samtidigt får man ta del av musik på högsta nivå, jag menar gränslöskören, vilket gäng, där kan man snacka om scennärvaro, glädje och att ta en publik! Så länge gränslös fortsätter så sitter jag i publiken! Och har ni ens ett litet intresse för musik så är denna konsert ett absolut måste, eller om er fru (el dylik) är musikintresserad, är man inte musikintresserad men vill känna äkta glädje så kan man dyka upp nästa år, år 2018 året då EIK vinner division 2.

Trevlig söndag!

Ps. Gratulationer tillönskas min svägerska och Livs ena fadder! (Du vet vem du är och du är bra!)

Gränslöskören, årets bästa gäng!

Likes

Comments

Förut, innan vi fick barn var ju livet annorlunda, jag tränade och studerade mellan veven och frugan var i jobb på dagarna och på kvällarna satt vi och drack te i typ tre timmar, eller själva drickandet tog ju inte tre timmar men te-stunden drog ut på tiden, ni förstår säkert, en massa babbel. Själv behövde jag ju bara tänka på träningen och att duscha efter den, att missa ett crossfit pass fanns inte på kartan. Jag tänkte ju att det där fortsätter även efter att man fått barn, att man försöker pyssla så att man hinner träna, för det måste man ju för att kunna leva.

Sen kom vår dotter, söt som ingen annan och plötsligt fanns inte en tanke på träning, under den här senaste veckan har jag dock kommit tillbaka till träningen och tycker det är roligt, men konstigt nog så har jag några dagar valt bort träningen för att Liv vaknat just när jag ska fara. Man tror att det ska vara irriterande som det alltid varit att missa ett träningspass men att vara farsa är så kul så man kan bara konstatera att livet inte alltid handlar om träning. Det viktigaste är att man mår bra och framför allt att familjen mår bra, det är intressant att se hur ens värderingar ändrar efter att man har en liten i huset. Liten och liten, hon växer ju så det knakar, Pappas matglädje är lätt att finna i denna tjej.

Annars så var det baddag igår, det är det bästa som finns tycker Liv, jag tycker också det är mysigt, nu har hon haft några "vattenvane" pass så nästa gång ska vi börja träna frisimssparken så att hon lyckas i crossfit games år 2027. Jag tänker inte pressa Liv, men det är viktigt att sätta upp tidiga mål, och jag är stolt på läktaren fastän hon blir sist i VM, i alla fall det första året. (lite ironi)

Likes

Comments