Header
View tracker

• Everything! •

Hej hej!
Idag så har jag varit hem en stund för att fira mammas sambo, åt tårta o fika och umgicks.
Sen åkte jag tillbaka till pojkvännen och nu har vi grötfest/minijul och jag har precis ätit gröt och snart ska vi ha paketleken. Får se om man lyckas få tag på något paket. ^^

Hoppas ni har haft en bra dag!

Bye!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

• Everything! •, • Prylar o sötsaker :3 •

Som ni kanske har läst i ett tidigare inlägg så tycker älskar jag att rita och skriva. Men förut så älskade jag även att läsa böcker, allt ifrån skräck o fantasy till biografier och roliga böcker. Men sen jag började spela mycket så har jag blivit så dålig på att läsa! Jag läser aldrig böcker nu mer trots att jag har velat men jag hittar ingen motivation till det.. och det här med ljudböcker funderade jag på då och då men de flesta appar osv kostar pengar så den idén hade jag svårt för. Jag var alltid den här som muttrade för mig själv "Vad då ljudbok? ska man verkligen bara sitta och lyssna på nån annan som läser upp böckerna? nej då läser jag hellre själv.. orka sitta o lyssna på nån gubbe eller tant som läser.." 😂

Men för ett par dagar sen så var det en youtuber som jag följer som gick ut med en kod som man kunde skriva in i appen Nextory för att få testa i 30 dagar så jag tänkte att jag kan väl passa på och testa eftersom det är gratis.

Den första boken jag lyssnade på var Clara Henrys bok "Ja jag har mens, hurså?" och jag fastnade. För det första så är Clara Henry en riktigt härlig person och som man inte blir trött på att lyssna på och de andra var att de va så skönt att man kunde lyssna på en bok samtidigt som jag satt o spelade eller gjorde något annat. Jag behöver inte gå runt eller sitta med en bok bara utan jag kunde lyssna och göra annat samtidigt. SÅ BRA!!

Och jag tänkte rekommendera 3 böcker, Clara Henrys bok som jag läst ut, Såld; en bok som jag läst två gånger innan men som jag såg att man kunde lyssna på också och en bok som jag börjat lyssna på men som är så mysig och bra; Gatukatten Bob! 😊

Ha det så bra!

Bye!

Handling kopierat av Plusbok.se (är så dålig på att sammanfatta handlingar haha)

"Youtubestjärna guidar i mensdjungeln


Mens alltså. Vad är det egentligen? Och varför är det så pinsamt, att en gömmer tampongen i tröjärmen på väg till toaletten? Komikern och Youtube-fenomenet Clara Henry har svaren. För alla som väntar sin första mens, har fått mens eller har någon i sin närhet som klagar över denna fantastiska plåga, förklarar hon vad det innebär att ha en livmoder.
Har du alltid undrat vad mens är, varför det kan göra så fruktansvärt ont i magen eller varför det enda du vill göra ibland är att äta choklad och titta på söta kattvideor? Har du reagerat på hur tabubelagt det är att prata om något som hälften av jordens befolkning går igenom en gång i månaden under hela sitt fruktbara liv? Och framför allt: har du letat efter det bästa svaret till frågan ”har du mens eller?”
I Ja jag har mens, hurså? delar Clara Henry med sig av sina egna erfarenheter och personliga tips till alla som har eller väntar på att få mens. Hon förklarar även olika termer och vad menstruation faktiskt innebär, går igenom olika mensskydd, redogör för hur man behandlat mens historiskt och om sambandet mellan mens och jämställdhet. Allt detta med sin unika, starka och underhållande röst.
Och om du plötsligt skulle sukta efter något sött – vare sig det gäller godis eller gulliga djur – misströsta ej. I den här boken finner du allt du söker. Välkommen till mensklubben!
"Jag älskar hennes roliga språk och sköna stil ... Äntligen finns den perfekta boken som talar till våra pre-teens på det enda språk som de förstår, nämligen youtubiska. Det är fantastiskt roligt ... men samtidigt informativt och feministiskt."
Göteborgs-Posten
"Hon kan ju skriva också. Bra. För Henry lyckas med konststycket att vara såäl informativ, rolig som politiskt korrekt. ... Tack, Clara."
Expressen
"Tog mig lite med storm ... det kan vara befriande skönt att dela sina besvär, undringar och konstaterande med någon. Varför då inte med Clara Henry."
Blekinge Läns Tidning "Ja jag har mens, hurså? är lika mycket handbok som manifest, det är roligt, välskrivet, viktigt och charmigt. Köp den, läs den, älska Clara Henry!"
Amelia "Clara Henry är uppdaterad, påläst snabb, smart och tar ingen skit. Hon bländar med sin rapphet och bestämmer själv var skåpet ska stå. Precis som med det offentliga rummet, tar hon också språket och gör vad hon vill med det. Skissar snabba bilder ur sitt liv, blandar koder och förkortningar från sociala medier med längre, problematiserande resonemang. ... Ja jag har mens, hurså? blir förutom att vara en tillfredsställande detaljerad beskrivning av mens (med klockrena illustrationer av Li Söderberg) också ett kraftfullt upprop om att STÅ PÅ SIG.
... Kanske kan Henry göra för nästa generation vad ingen gjorde för min - och uppenbarligen ingen för hennes."
Skaraborgs Läns Tidning "Den perfekta boken för tonårskidsen ... Clara Henry är den coola storasystern jag hade önskat mig, hon som håller en i handen och uppmanar en att vara stark och sluta skämmas. Detta är med andra ord den ultimata boken att sätta i händerna på alla pubertetskids. Och då menar jag alltså inte bara tjejer."
HallandsPosten
"Boken är inte bara rolig, utan även välskriven. Jag läste med stor behållning; lärde mig en del och skrattade högt flera gånger." "

Kopierat av Bokus.com

"Såld är en skrämmande, gripande och sann berättelse om en ung flicka som drömmer om ett bättre liv men i stället blir ett offer för trafficking. Natasja växer upp på den fattiga landsbygden i Ryssland men vägrar förlika sig med den tröstlösa tillvaron i byn. Sjutton år gammal flyttar hon till Sankt Petersburg för att studera - men kommer inte in på högskolan.


Utan någonstans att ta vägen lockas hon av ett till synes oemotståndligt erbjudande om ett jobb som barnflicka i Sverige. Fast det hon tror är en biljett till frihet och rikedom visar sig bli en värre mardröm än hon kunnat föreställa sig.

Gång på gång säljs hon till olika män men trots att hon sakta bryts ner vägrar Natasja in i det sista att ge upp. I all tysthet börjar hon planera sin flykt ...
I Såld berättar hon om hur hon mot alla odds lyckades bli fri."

Kopierat av Bokus.com

"När James Bowen hittade en skadad, röd gatukatt hopkrupen i huset där han nyss fått en träningslägenhet hade han ingen aning om hur stor betydelse katten skulle få i hans liv. James levde ur hand i mun på Londons gator och det sista han behövde var ett husdjur.


Ändå kunde James inte låta bli att hjälpa den slående intelligenta hankatten, som han snart döpte till Bob. Inom kort var de två oskiljaktiga och deras skiftande, lustiga och emellanåt farliga äventyr skulle komma att förändra deras liv och långsamt läka såren från det förflutna.

Gatukatten Bob är en rörande och upplyftande berättelse som går rakt in i hjärtat på alla som läser den.

Bob har hänfört London som ingen annan katt sedan Dick Whittingtons dagar London Evening Standard

Hjärtevärmande berättelse med ett hoppets budskap Daily Mail

En insikt i det orättvisa livet på gatan som är både frustrerande och livsbejakande Tom Cox, The Times "

Likes

Comments

View tracker

• Everything! •

Hej!

Sent inlägg, jag vet.. Vaknade sent för mitt larm inte ringde. Sen hade jag fullt upp med att duscha och sånt för åkte till min kille förut. Sen då jag kom hit så ville jag såklart umgås med han, sen gick vi ner på stan för att köpa en julklapp till julklappsleken vi ska hos han imorrn då hans familj har grötfest, de är som en minijul fast man äter tomte/julgröt, dricker glögg o sånt istället för att äta ett helt julbord.

Men jag ska hem en stund under dagen imorrn för ska fira mammas sambo på hans kalas haha. Sen åker jag tillbaka till pojkvännen efter det och är med där. Så det blir en mysig lördag imorrn! 😊

Jag skriver snart igen, hoppas ni har en mysig fredagkväll!

Bye!

Likes

Comments

• Everything! •, • Spel! •

Hej hopp!

Den dåliga uppdateringen de senaste två dagarna beror på att de har varit så tråkiga så det har inte känts som att det varit värt att blogga. För jag har ändå bara suttit hemma och gjort det gamla vanliga. Jag har inte så spännande saker i mitt liv just nu, känns som att det går i snigeltakt för tiden bara går men de känns som att livet inte hänger med.

Ska göra lite matte nu hade jag tänkt och sen får jag se vad det blir men de lär ju inte vara något speciellt eftersom att jag bara blir hemma ikväll och så. Hade tänkt att spela lite WoW så att jag kommer på andra tankar.

Har spelat Darksiders II (Deathinitive Edition) nästan hela dagen idag. Köpte de för några dagar sen då det var rea på steam och jag såg att jag hade några € kvar sen en tid tillbaka. Darksiders II är ett spel som jag har varit intresserad av att vilja köpa ganska länge nu. Tittade på det innan jag började spela WoW har jag för mig så det spelet är några år gammalt men den här nya Deathnitive Edition så har de förbättrat grafik och sånt och jag gillar spelet! Blev dock irriterad då jag loggade in idag och såg att all progress hade raderats så jag var tvungen att börja om från början igen MEN som tur var hade jag inte spelat så länge så det gick ganska fort att ta mig dit där jag var och nu har jag spelat ganska länge så jag hoppas att det inte raderas fler gånger för jag vet att jag sparade innan jag stängde ner.

Men som sagt jag gillar spelet mycket hittills, det är en bra storyline och en fin miljö att spela i! Mycket fighter, blod, häftiga vapen, fantasy varelser o monster och en massa sånt som jag tycker om haha 😁

Så nu måste jag plugga så ni får ha det så bra!

Bye!

Likes

Comments

• Everything! •

Hej på er!

Hoppas att ni har haft en bra dag! Min dag har varit helt okej, mycket tankar o så men det har fungerat iaf. Imorse så tittade jag på youtube och sen åkte jag till komvux o hade matte. Kvadreringregeln och konjugatregeln, det är lite knepigt eftersom man blandar ihop både parenteser, multiplikation, division, plus, minus, potenser och ibland decimaler och såklart en massa x, y, a, b och andra bokstäver. Snart kommer man blanda in grafer o sånt också och det tycker jag inte om! men med rätt hjälp så borde jag klara det!

Har ätit middag och nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på men de blir väl det vanliga, spela eller titta på youtube eller så. 😊

Jag har inte så mycket mer att berätta så skriver väl senare.

Bye!

Likes

Comments

• Everything! •, • Psykisk ohälsa •

Tjenixen!

Som jag nämnt tidigare så blir jag oftast mer produktiv på kvällarna/nätterna och tycker mycket om att sitta o skriva eller rita om jag känner för det, och i det här inlägget tänkte jag försöka skriva om psykisk ohälsa, min psykiska ohälsa.

Jag tänker inte ta upp så mycket information om min bakgrund och så, det gör jag isåfall i ett annat inlägg för annars blir det här inlägget på tok för långt.


Till att börja med, jag har depression, panikångest, social fobi och en jädra massa hjärnspöken och andra fobier också men som inte är så relevant till de som jag tänkte skriva om just nu. Och jag kan säga er att det är många gånger som jag har försökt att skriva om det men jag tycker inte att det har blivit nå bra och jag får känslan av att folk tror att jag vill att de ska tycka synd om mig, visst de är skit jobbigt det här men det inte för uppmärksamhetens skull som jag skriver. Utan det är för att psykisk ohälsa har ökat extremt mycket de senaste åren och det pratas alldeles för lite om det, det är nästan tabu att prata om. För mig så är det svårt att öppna upp mig om min psykiska ohälsa för mina närmaste av lite olika saker som jag kommer komma till.


Jag vill också säga att jag inte kan säga att som det är för mig, så är det för alla andra med psykisk ohälsa utan jag kan bara säga hur det är för MIG. För vi är ju inte våra sjukdomar/diagnoser/fobier osv utan vi är fortfarande personer med en egen personlighet och egna tankar o känslor MEN med extra svårigheter i vardagen.


Under min uppväxt så har jag varit med om en hel del jobbiga saker och mått dåligt väldigt många gånger. Men depressionen, panikångesten o min sociala fobi växte fram då jag var 12 år och gick i 6an efter att ha mått dåligt länge av olika orsaker.

Det har suttit kvar sen dess och en grej som folk ofta missförstår då man säger att man har en depression är att man inte kan vara glad, man kan inte skratta eller må bra. För jo, jag kan vara glad, skratta hur mycket som helst, ha skitkul och må bra för stunden ibland. Men det betyder inte att jag är "frisk". Jag har bra stunder och bra människor runt om mig som jag ser som ljus i mörkret och de är dem som gör att jag kan må bra för stunden trots att allt känns mörkt inom mig. Man kan beskriva på olika sätt hur man känner sig som inombords, ett spöke, en zombie, en demon, ett kaos, ett mörker, en dimma, en storm eller vad det nu kan vara, som bara en själv känner och "ser" men som ingen annan ser.



Jag har väldigt svårt att prata om min psykiska ohälsa med mina närmaste för att dels så tar det EXTREMT mycket energi att prata om eftersom jag bygger upp så mycket inom mig i långa perioder. Men också för att jag oftast inte kan få ut mina tankar och känslor i ord utan att de blir kaos. Det är lättast att le och säga att man mår bra. Så därför är det tur att jag kan skriva om det istället.

Men aa.. min psykiska ohälsa slåss inte bara mot mig utan med varandra också. Vilket gör det ännu jobbigare! och det är så svårt att förklara hur det känns för någon som inte har såhär för det är så lätt att säga "men ryck upp dig", "var mer positiv", "tänk inte så mycket", "Ignorera tankarna bara" osv. Och jag önskar verkligen att det var så lätt! Men det är svårt då det känns som att bestiga berg av tankar o känslor varenda dag. Depressionen sätter sig på mina tankar, min ork, energi, motivation, inspiration, känslor, mitt tålamod, humör, min självkänsla och kontrollerar mina handlingar mycket m.m.


Tankarna är negativa vilket påverkar det andra. Hjärnspökena kommer med tankar som: "Jag duger inte", "Jag förtjänar inte att må bra", "Det är något fel på mig", "Vad är det för fel på mig?", "Ingen tycker egentligen om mig", "ingen vill egentligen vara med mig", "Jag kan ingenting", "Jag är dålig på allt", "Jag är jobbig och dum", "Jag bara förstör", "De hatar mig", "Jag hatar mig", "Jag är otillräcklig", "Jag borde inte vara här" osv osv. Bara negativa tankar, det tar mycket energi att "bara ignorera tankarna" och att försöka tänka positivt. Och grejen med hjärnspökena är den att många saker vet jag inte är sann men får jag väl en negativ tanke så är det så lätt att jag spinner vidare på den och det blir värre o värre tankar.

Men tankarna handlar inte bara om mig utan jag övertänker om så mycket annat men det brukar oftast sluta med att tankarna kommer tillbaka till mig igen. Jag tror att allt dåligt beror på mig t.ex att "Folk behandlar mig dåligt för att det är fel på mig och jag förtjänar det" eller en sån sak som att jag t.ex tillsammans med en person har planerat att träffas men dagen innan eller samma dag så säger den här personen att den kanske känner sig sjuk eller har något viktigt ärende eller ja vad det nu kan vara att göra och kan inte träffas. Och det kan ju hända alla, men mina hjärnspöken vaknar på en gång och tankarna brukar då se ut t.ex såhär "Hen ljuger nog bara, hen vill förmodligen inte vara med mig, för vem vill vara med någon som är ett stort fel som bara är dum och jobbig?" eller något liknande.



Men ja jag tror ni förstår. Min vardag består utav en jävla massa negativa tankar. Det påverkar såklart känslorna och humöret. Man känner sig nere, orkeslös, energilös osv som jag nämnde tidigare.

Sen kickar ångesten igång och gör att jag får ångest för att jag tänker o känner som jag gör, jag får ångest inför och efter nästan allt som jag gör. Jag tror att allt jag gör är dåligt eller kommer bli dåligt. Jag får ångest för att jag inte orkar, för att jag inte gör sånt som jag borde, för att jag känner att jag inte duger eller räcker till. Jag får ångest för att jag mår som jag mår för jag vill inte att andra ska tycka illa om mig eller inte tycka om att vara med mig.


Sociala fobin gör det svårt för mig i sociala situationer, jag har svårt att vara på ställen med mycket folk, har svårt att skaffa vänner, har svårt att veta hur man lär känna andra, att prata med folk jag inte känner väl, jag har svårt att hålla ögonkontakt och ogillar uppmärksamhet om det inte är så att jag försöker att prata med någon. Säger jag fel eller gör något fel, oavsett vilken situation det handlar om, så sitter det kvar jätte länge! vilket gör att jag övertänker om det ifall jag befinner mig i samma situation igen, då blir det ofta så att jag får för mig att samma jobbiga saker ska hända igen. Det absolut värsta är om någon skrattar åt mig då jag gör fel eller om jag backar undan från saker som en "vanlig" person skulle kunna göra hur lätt som helst. Det borrar in sig på en gång och sitter kvar längst för då mår jag jätte dåligt och skäms extremt mycket och jag blir rädd för att de ska hända igen vilket i sin tur gör att det blir kaos i huvudet och jag undviker varje situation där det kan hända igen. DET är jobbigt! för då tar det aslång tid för att bearbeta det och att försöka komma över det.

Sen plus allt skit jag varit med om så ja... en del dagar vill jag bara försvinna helt enkelt...

Berg av tankar och känslor var det ja. Och eftersom att jag vet hur det är att vara i ett riktigt helvete och jag vill inte att någon ska behöva ha det såhär eller må som jag har mått. Så vill jag att alla andra ska må bra, jag har jätte svårt att säga ifrån och att bli arg på andra m.m. Till saken.. Jag är för snäll, och då kanske ni tänker "Jaha? det är väl bra? det försöker väl alla vara?" och nej jag vet att det finns bra jävla många människor som är långt ifrån ordet snäll. Men grejen är att jag är FÖR snäll mot andra, jag tror gott om de flesta fast att jag vet att jag inte borde. Jag är snäll mot nästan alla.. och jag säger nästan aldrig ifrån..


Enklast är det att förklara såhär.. Jag blir lätt utnyttjad pg.a det, människor som känt mig ett tag vet de. De vet om att jag ALLTID finns där för dem, oavsett vad det än är, jag prioriterar dem före mig och allt, speciellt mina närmaste, de vet att jag skulle göra vad som helst för dem, jag säger fina saker som jag menar och försöker alltid att få mina närmaste att må bättre oavsett om jag skulle må sämre av det och jag litar på vad de säger och de vet att jag HATAR att såra andra, jag säger aldrig ifrån och att jag allt för ofta ger folk fler chanser än vad de egentligen förtjänar.


Många människor tar det här som sin fördel, men mår de bättre sen eller att de hittar nån som ger något bättre som inte jag kan ge eller att de helt enkelt tappar intresset för mig eller om jag mår dåligt och vill ha stöd. Då sticker de eller så behandlar de mig som skit. "Om du nu vet om att det här brukar hända, varför fortsätter du då?" kanske någon tänker. Jo för att dels så har det med min ångest o depression att göra, jag vill göra allt för att andra ska må bra men också dels för att jag inte vill att någon ska känna sig ensam, må dåligt eller ha de tankar o känslor som jag har eller har haft för då jag var i den situationen så var allt jag önskade mig en person som fanns där som man kunde prata om allt med och som brydde sig och fanns där i mina mörkaste stunder. Att ha någon som man kan lita på och som man kan känna sig trygg med.


Eftersom att många har behandlat mig illa på olika sätt så påverkar det min psykiska ohälsa, det är dels grunden till den men det gör att jag inte känner mig tillräcklig trots att jag försöker ge ALLT jag har till speciellt mina närmaste och jag får ofta ångest om jag inte har hört av mig på ett tag eller vad som helst. Alla missar och fel som jag råkar göra trots att jag försöker undvika dem så gott som det går gör att jag känner mig som världens sämsta människa! Jag vill alltid att andra ska må bra oavsett kostnaden på mitt mående. Jag prioriterar alltid dem före. Men varje gång någon gör mig illa så känner jag att det är JAG som har misslyckats med något, det är jag som har gjort något fel för att förtjäna det här.. trots att jag innerst inne vet att det inte alls behöver vara jag som har gjort något fel. Men tankarna och känslorna tar över. Jag går sönder inombords ännu mer än vad jag är men det spelar ingen roll, betyder den här människan mycket för mig så går jag igenom smärtan och försöker göra ALLT för den här personen iaf och ofta ger chans på chans trots att det gör lika ont varenda gång. Allt för att jag vill att de ska må bra... Jag värdesätter dem så högt att det är nästan sjukt..



Det är självklart tufft ibland då man ibland stannar upp och tänker efter "Varför ger jag alltid så mycket men allt för ofta får så lite tillbaka eller bara skit tillbaka?" och jag vet inte riktigt varför det är så mer än att jag kämpar så mycket för att jag som sagt vill att andra ska må bra men också för att jag vill känna att jag kan göra något bra och kanske kanske få något tillbaka som gör mig glad och lycklig. Något som gör att livet är värt att leva o jag vet att det låter jätte konstigt och hemskt men jag har mått dåligt större delen av livet och jag är bara tacksam över de få stunder som jag får känna att jag gör något bra o som får mig och andra att förhoppningsvis må bättre och bli gladare.


Allt sånt här slåss jag mot varenda dag och nej jag vill inte att någon tycker synd om mig, jag vill bara berätta hur det är för mig och min syn på en del saker. För jag vet att jag inte är ensam att ha psykisk ohälsa eller bara allmänt må dåligt! Jag tror att jag har fått med ganska mycket om hur mina tankar och känslor ser ut och om du har läst enda hit så förtjänar du en stor bulle eller något haha! jag blir jätte glad över att de förhoppningsvis finns människor som orkar lägga ner sin tid och läsa om sånt här för det är ett stort problem i samhället.

Nu ska inte jag skriva nå mer utan jag behöver sova, så jag hoppas ni får en bra dag! 😊

Bye!


Btw, jag har gjort en ny kategori här på bloggen som heter • Pyskisk ohälsa • och där kommer det finnas såna här inlägg om man vill läsa. För jag kommer förmodligen ta upp mer om det här ämnet!


..och alla bilder är från google bilder.

Likes

Comments

• Everything! •

Hellu!

En till grej som ni kanske inte visste om är att jag tycker om Harry Potter väldigt mycket, eller filmerna kanske jag borde säga eftersom att riktiga HP-fans brukar säga att om man inte har läst böckerna så är man inget riktigt HP-fan och det kanske stämmer. Så då säger jag att jag är ett HP-film-fan tills att jag har läst böckerna. Som jag vill men som jag tyvärr inte har gjort än för jag har blivit så dålig på att läsa de senaste åren. Jag älskade att läsa innan jag började spela så mycket som jag gör idag.

Men till de mest intressanta i det här inlägget; vilket elevhem hade jag varit med i om jag var med i Harry Potter?

Och jag har gjort ganska många olika quiz för jag tycker om att testa quiz och det är olika frågor i de flesta HP-quizen helt enkelt! och jag har hamnat i alla elevhemmen.

Men, jag har läst på en del om alla elevhemmen och jag tycker att jag passar bäst in hos Hufflepuff och Slytherin så jag kanske är en som man kallar för Slytherpuff/Hufferin haha! 😄

En stolt Slytherpuff/Hufferin! 😄


Vilket elevhem hade ni varit med i om ni var med i Harry Potter? kanske nån mer också är med i ett "hybrid" elevhem? 😄

Hahaha 👆😂👿

alla bilder är tagen från google..

Likes

Comments