Jag har tänkt och lärt mig om mig själlv att jag HATAR förändringar, det tar emot otroligt mycket och leder bara till stress. Jag känner verkligen att det är läskigt med förändringar och förstår inte riktigt hur jag kan få det till att bli mer positivt.

Övergången till det nya upplever jag som jobbigaste och tycker att det är så påfrestande att behöva ändra på en trygghet, på det jag är van vid och känner till. Jag har svårt att förhålla mig fram till dess att förändringen inträffar och ältar hela tiden.

Jag går igenom en påfrestande period. Med mycket förändring och mycket ovisshet och jag hatar det.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag vet inte riktigt hur jag ska få ner den röda tråden som finns i mitt huvud, här på bloggen. Det finns så mycket jag vill skriva om, så mycket jag vill berätta men jag vet inte riktigt hur jag ska börja/fortsätta osv. Det kanske beror på att det är ganska läskigt att blotta delar av ens liv till offentligheten... men nu när jag går tillbaka till min förra blogg, och läser igenom, så inser jag hur uppskattande det är att minnas på det sättet. Minnas tiderna som var, bli inspirerad, jämför sig själv då med hur man är nu, jämföra hur livet var då vs hur det är nu. Ganska häftigt ändå... men hur som helst så är det dags för mig att tillåta mig sj vara sårbar och framförallt ärlig med mina känslor.

En sammanfattning kanske skulle vara bra att göra. Aja, jag fixar det snart :)

Likes

Comments

My wish for you is that this life becomes all that you want it to. Your dreams stay big, your worries stay small, you never need to cary more than you can hold. I hope you always forgive and you never regret and you help somebody every chance you get. You will find gods grace in every misstake and always give more than you take. 

Likes

Comments

om mig själv

Vad är vanligare än att säga till sig själv och till andra; På måndag böörjar jag💪!.

Meeen på måndag börjar jag. Mammakilorna ska bort och jag ska få mer energi genom att försöka kapa bort all socker. Lest do this!

Likes

Comments

Jag vill komma ihåg.

Jag vill komma ihåg nästan allt som hände under ditt första år. Jag vill komma ihåg hur liten du en gång var och känna att jag njöt. Att jag njöt under hela ditt första år i denna värld.

Du har varit en sån stor välsignelse i mitt liv, den största hittills. Jag kan inte säga, såsom många andra mammor gör, att de inte hade någon mening med deras liv innan de fick barn, för då skulle jag faktiskt ljuga. Jag skulle ljuga, jag tyckte om mitt liv innan dig. Jag älskade min frihet och spontaniteten som fanns i livet. Men däremot måste jag konstatera att du har gjort mitt liv SÅ mycket bättre. Kärleken som jag känner för dig är nog så stark och det gör att jag är för evigt tacksam över dig.

Du har hunnit bli 5 månader nu och jag vill komma ihåg. Jag vill komma ihåg att dina kinder är och har alltid varit otroligt gosiga och "pussvänliga" haha. Du fick dina första två tänder, strax innan du fyllde 3 månader och nu, två månader senare har du fått tre till. Jag är så stolt över dig, så stolt då du är så snäll och nöjd. Du ÄLSKAR att åka tåg.. och jag förstår varför nu (intern notering). Du älskar din morfar (o alla andra familjemedlemmar såklart men morfar är nog din favorit) och ler så fort han kommer dig nära. Mitt mamma hjärta fylls av lycka varje gång jag bevittnar er kärlek och jag hoppas att det förblir så för alltid!. Du älskar mig också såklart. Du vill alltid vara nära mamma och slutar gråta så fort jag håller i dig. Jag blir bara mer och mer kär i dig för varje dag som går!

Iaf, jag tänker inte skriva en jättedetaljerad sammanfattning om din utveckling, dels för att jag inte riktigt kan komma ihåg allt och det skulle ta alldeles för lång tid att skriva ner, men vi kan försöka åtminstone.

1 månad. Jag kan faktiskt inte komma ihåg eller känna att du var så liten som du var... (46 cm och vägde 2064 gram). Det känns så overklig att tänka på det. Du gjorde inte mycket första månaden, ditt liv handlade bokstavligen om att äta, bajsa och sova. Du kunde le ibland.. och jag undrade om du drömde, om det ens går att drömma när man är så pass liten, eller om det bara var dina reflex. Hursomhelst så var ditt leende med inga tänder alls, det finaste som jag har sett.

2 månader. Så lugn och nöjd bebis, du kunde sova genom ALLT, bokstavligen. Om en borrmaskin hade vart igång i vardagsrummet så hade du nog fortsatt sova. Däremot hade du lite gaser i magen ibland och din navel åkte ut och det såg rätt så läskigt ut men jag visste ändå att det inte var någon fara. Du var så liten och snäll och tyckte om att äta, äta äta äta. Du hade din lilla morgon rutin och den tyckte vi om.

3 månader. Mycket mer aktiv, sover bra på nätterna och har redan 2 tänder. du är stark och mycket mer vaken, ler oftare och är alltmer nyfiken. Du börja låta när du inte tycker om någonting och fäster blicken mer intensiv. Du är en väldigt smart bebis.

4 månader. Min mammiga älskling. Jag är det bästa som finns och du är det bästa som finns. vi behöver ingenting annat i vårt liv, förutom varandra såklart. Du är världens snällaste bebis.. gråter knappast utan är nöjd. Ständigt nöjd. Du tycker om att bli buren dock.. men det är både du och jag som gillar det så... Du börjar vända dig och kan "sitta" med stöd.

​5 Månader. Du skrattar när någon gör någonting tokigt.. lr det du tycker är tokigt. Du är så himla söt och stor.. du kan konversera nu och svarar med dina oooouuu ouuuhh guuuuooo osv. Man kan inte låta bli att bli kär i dig.

5 Månader

Likes

Comments

Arianna <3

Det här lilla livet som bor i mig, kan inte vara så liten som barnmorskan har sagt eftersom hon har intagit all utrymme som min mage kan erbjuda henne haha -.-. Jag är faktiskt inte så jätte orolig över att barnmorskan inte kunde hitta moderkakan och därav mäta magen.. jag tänker att min älskling följer sin egen kurva och växer precis som hon ska växa. Däremot så känns det som att snart så finns det här lilla liv, här, hos mig. Jag fick med mig som uppgift att skriva förlossningsbrevet och jag vet inte om det var det som gav mig en realitycheck.. men NU börjar pirret i magen att sätta igång på riktigt.
Jag har verkligen vant mig att vara gravid och njutit så mycket det har gått, jag vet att skatten jag kommer att få kommer att vara obeskrivligt och bli mitt allt, MEN jag kommer verkligen att sakna min mage <3.

Min lilla flicka, min busiga älskade lilla liv, som mamma älskar och längtar efter dig <3<3

Likes

Comments

Jag tänker inte köra en lång presentation och berätta i detaljer om min resa som gravid hittills.. dels för att jag inte riktigt orkar skriva så mycket men också för att jag har nog världens sämsta minne och det skulle ta lång tid att komma ihåg ALLT i rätt tidsperspektiv och rätt ordning. Så jag tänker, det och dem minnen som är starkast och som jag kommer mest ihåg skriver jag ner här på min nya fina blogg :).

Hursomhelst, som rubriken säger så gick jag in i vecka 36 i tisdags (I gravidvärlden betyder detta vecka 35 +. Jag har precis lärt mig hur månader räknas i veckor i gravidsspråket men kan inte riktigt förklara det ännu, så sorry alla icke blivande mammor!). Att gå in i vecka 36, innebär hur som haver att det är 5 veckor kvar tills min lilla flicka (Jag får förresten en flicka, som har fått Arianna som namn) intar sin fysiska plats i denna värld.

Om ni frågar mig så känns allt fortfarande lika overkligt som det gjorde när barnmorska eller den kalla kvinnan på mottagningen sa utan några förvarningar "JA, DU ÄR GRAVID :)"... och då kan ni tänka er att det snart har gått 9 månader sedan detta hände.
Overkligt på det sättet att jag inte alls kan relatera till ALLT jag hör och tar del av, av hur och vad det innebär att vara mamma. Sedan jag blev gravid har jag bokstavligen tagit en dag i taget med precis ALLT (förutom pappaplaneringen men det är en helt annan tema som kommer förmodligen komma länge fram :) ). Jag väljer att tänka på Dominikanska Republiken när personer väljer att berätta om det tuffa, eller hur otroligt ont det gör osv osv... inte för att jag "inte vill" höra det jobbiga, utan för att jag inte alls kan relatera till det och då är det svårt att ta till sig det. För mig är det iaf svårt. Iaf, jag är inne i vecka 36 som sagt, och idag hade jag kontroll.
Tyvärr så gick det sådär, eller dåligt gick det inte men jag kom därifrån med lite stress i magen. Min mage följer inte riktigt kurvan (Denna info fick jag redan för en månad sedan typ, så det har varit lite upp och ner efter det) och just idag kunde inte barnmorskan känna vart moderkakan började vilket gjorde att hon inte riktigt kunde mäta magen för att se hur mycket den har växt och därav hur mycket min flicka har växt och om hon växer som hon ska. Så det blir en tid för ultraljud nu på måndag. 

Likes

Comments