Header

Det värsta med att vara vaken på natten och inte jobba är att hjärnan går på högvarv. Kroppen vill sova men huvudet vill inte.

Det blir mycke funderingar över allt möjligt. Saker man kunde ha gjort annorlunda och saknaden av vissa personer. Det kommer även in en liten tanke om saker man absolut inte vill tänka på, men som man inte kan styra över. 

Som just inatt så ligger jag och funderar på alla underbara människor jag har i mitt liv. Va skulle man ha gjort utan dem? Spenderade kvällen hos mamma och pappa med Emilia och Sofie och såklart söta Dewin. Det var riktigt länge sen jag kände att jag mådde så bra! Sen blev det en tripp till Kalmar och hämtade hem Svisse, blir glad bara över tanken på hur mycke vi skrattade tillsammans påväg hem. Det är klart den bästa känslan på länge!

Men ibland så känns det som att jag inte räcker till. Jag ställer upp så mycke jag kan på mina komoisar som jag tycker om, men det känns inte tillräckligt. Jag vill så mycke mer. Jag vill kunna visa dem att jag verkligen tycker om dem, att jag bryr mig om dem, jag vet bara inte hur. Jag vill kunna skriva och fråga om vi ska hitta på nått eller bara ses, men är rädd för att "vara ivägen". Men jag hoppas ändå lite, att de ändå vet att de ligger mig varmt om hjärtat!

Har suttit en stund i soffan och funderat, tagit fram papper & penna, skrivit, suddat, skrivit igen. Nu ska det bli en förändring. Kommer dock inte säga om vad, bara jag vet. För om det inte går så är det bara jag som blir besviken. Ingen annan (hoppas jag).

Kollar just nu på min älskade katt Diesel som ligger så lugnt och skönt i min säng, tror nog att jag ska göra honom sällskap och göra ett försök att blunda några timmar.

God natt!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

1. Har du ett par rosa string?
Haha nej

2. Vem var den senaste du pussade?
En mysig person

3. Gillar du någon nu?
Nyfiken? ;)

4.Vad gjorde du inatt?
Jobbade

5. Hade du berättat för din föräldrar om du blivit gravid?
Ja, varför skulle de inte få veta?

6. Hade du blivit glad om din kille friat till dig?
Haha ska bara hitta killen först

7. Klackskor eller sneakers?
Sneakers

8. Kjol/klänning eller jeans?
Använder väldigt sällan klänning eller kjol så får väl bli jeans

9. Äkta hårfärg?
Mörkblond

10. Nuvarande hårfärg?
Röd

11. Frisyr?
Typ sidecut? Haha

12. Skostorlek?
39/40

13. Civilstatus?
Räknas sambo med katterna?

14. Har du någonsin vart kär?
Jodå

15. Tror du på kärleken?
Jo men det gör jag väl kanske

16. Har du någonsin fått ditt hjärta krossat?
Oja!

17. Har du någonsin krossat någon annans hjärta?
Tror de

18. Har du någonsin blivit kär i din bästa vän?
Nä, är inte lagt åt det hållet, haha

19. Är du rädd för att starta ett förhållande med någon?
Både ja och nej

20. One night stand eller förhållande?
Förhållande

21. Vild fest eller romantisk hemmakväll?
Det lutar nog mot hemmakvällen :)

22. Telefonkontakt eller face to face?
Beror på situationen

23. Har du någonsin velat ta livet av dig?
Japp

24. Har du någonsin gått på bio ensam?
Nej, inte speciellt roligt ;)

25. Saknar du någon just nu?
Ja, de klart

26. Är du glad?
Jodå

27. Gillar du någon just nu?
Har inte den frågat redan varit? Haha

28. Har du någonsin blivit jagad av polisen?
Nä, och tur är väl de! Haha

29. Har du hund?
Har haft, skulle gärna vilja ha igen

30. Tror du på spöken?
Spöken och spöken, tror mer på det andliga. Kanske spöken räknas som andligt? Haha

31. Skulle du vilja väga mer?
Nej nej

32. Skulle du vilja dricka dig full nu?
Känner inte riktigt att jag har de behovet :)

33. Kan du låta bli att prata i fyra timmar?
Om jag är själv så, haha

34. Kan du vara på en fest utan att dricka?
Jadå, inga problem

Likes

Comments

Det kommer till den gränsen då allt behöver ett avslut, bra eller dåligt.

Nu tänker jag fokusera på mig själv och de personer jag verkligen bryr mig om.
Som många kanske har märkt så har jag varit väldigt negativ och nere på sista tiden. Ikväll har jag insett att jag kan inte hålla på såhär. Så nu börjar mitt arbete med mig själv. Det kommer bli tufft, men det är välbehövligt.

Igår fick jag för mig att ut och gå, både för att tänka och för att komma ut från lägenheten. Så tog på mig "ut och gå"- skorna och musik i öronen. När jag väl var hemma igen så märkte jag att jag hade varit ute och gått i nästan tre timmar. Det är konstigt vad lite musik kan göra. Men så skön känsla i kroppen, vara så pass avslappnad som jag var när jag kom hem igen,

Så va ute och gick ikväll igen, fast idag blev det bara en timme. Känner att jag har träningsvärk både här och där, haha.

Imon blir det storstädning av lägenheten och ut och gå igen! På onsdag är det jobb dom gäller!

Likes

Comments

Det här med måendet är ju lite lustigt.
Att man i ena stunden kan må så himla bra, skratta och känna sig avslappnad. Och sen i andra stunden flyger allt på en, allt som man har försökt att lägga längst bak i huvudet. Sånna saker som man inte vill tänka på just bara för att man vet att man mår skit av att tänka på det. Men ändå kan man inte låta bli att tänka på det. Vad är det man inte fattar?

Vet inte om det bara är jag, men det är en sak jag inte kan kontrollera. Kan sitta hemma, hos kompisarna eller hos m&p, och så flyger det bara in en negativ tanke och då är det i stort sätt kört. Det går inte att vända, utan det kommer bara mer och mer negativa tankar.

Ibland så känns det som att man har en inre demon som bosatt sig i huvet. Någon som säger " Nämen vänta lite nu. Nu har du varit glad och lycklig lite för länge, så nu slänger jag in en tanke här till dig så att du får annat att tänka på"

Det är en speciell person jag tänker på i stort sätt hela tiden. En person så olik alla andra. Jag tror inte att personen vet hur mycket den betyder för mig. Men det är det som gör mig rädd. Att göra personen besviken. Att jag på nått sätt får personen att backa undan från mig. Jag har en tendens att se svart på allt, tvivlar så pass mycket på mig själv. Men vill ha den här personen i mitt liv. Min ångest, mitt trasiga förflutna och mitt låga självförtroende, det är något jag glömmer för en stund när personen är i närheten. Det känns så tomt så fort personen åker och det känns som en evighet innan jag får träffa personen igen. Så fort jag får ett meddelande från personen så får jag ett sånt där fånigt leende på läpparna. Har aldrig känt såhär för en person innan. Jag vet att vi har mycket att arbeta med, men vill inget hellre än att vara med denna personen. Såg nu att det blev väldigt mycket "personen" men skriver så för dennes bästa, de kan göra mer skada än nytta att skriva ut namnet.

Och ett speciellt tack till mina tjejer, Sofie, Cassandra och Millan. Vad skulle jag göra utan er? Jag vet att jag inte är den bästa på att höra av mig. Att jag har mer problem och funderingar nuförtiden. Det är inte meningen att ni ska behöva höra mina problem, ni har tillräckligt mer ert egna. Men kan inte ens förklara hur glad jag är att ni hjälper mig. Det finns inte ord för hur mycket ni betyder. Ni är en stor del av mitt liv. Vill aldrig och då menar jag aldrig förlora er! Min värld skulle inte vara densamma utan er. Det sägs att man inte kan älska någon annan om man inte älskar sig själv, men jag älskar er mycke, mycke mer än mig själv. Ni är verkligen guld värda <3

Likes

Comments

Mina tatueringar har en stor betydelse för mig. Min första var tatueringen på skuldran. Tatueringen för min bror. Han är min skyddsängel, därför ville jag ha en ängel till minne av honom. Och texten är från en låt som spelades på hans begravning. En låt som får mig både att le och att gråta.

När min hund Lufsen dog, dog min bästa vän och en liten del av mig själv. Han fanns där när jag inte mådde bra. Han var alltid så pigg och glad, älskade att åka till mina föräldrar och springa lös i deras trädgård, det går inte en dag utan att jag saknar honom. Jag vill aldrig glömma honom, så ville jag ha en tatuering i hans minne.

Texten på min underarm har också en väldigt stor betydelse. Att hur hårt, svårt och orättvist livet än kan vara så blir man starkare av motgångar. Och trots att jag bara är 23 så har jag haft mer motgångar i mitt liv än man ska behöva vid den åldern.

Hästen på låret är som en påminnelse av vår första häst, Amigo. Han var så fin och speciell på sitt egna vis. Han tålde inte andra hästar, så han fick gå tillsammans med våra kvigor. Han var så beskyddande mot dem, han jagade bort grannens hund när han kom in i hagen och skällde på kvigorna. Även mina andra hästar har sin del i tatueringen.

Tatueringen på bröstet är den nyaste jag gjort. Förut hade jag en tatuering för en person som hade en stor del i mitt liv. Inte längre, aldrig mer. Jag vill aldrig aldrig mer ha den personen i mitt liv igen. Någon som ständigt söker uppmärksamhet och att det är så synd om den personen hela tiden, nej tack. Jag klarar mig utan såna energitjuvar som hon. Så därför ångrar jag inte att jag lät tatuera över den! Nu är det en tatuering som är där för att stanna. Mina älskade föräldrar är det bästa som finns!





Likes

Comments

När jag har hållit på att fixa med min golf har många tankar snurrat i huvudet. Och detta skriver jag inte för att jag vill att folk ska tycka synd om mig, jag hatar när människor tycker synd om mig.

Hur mogen är en person om den går på någon annans saker? Jag, personligen skulle aldrig förstöra något som någon annan äger bara för att jag inte tycker om/hatar personen eller om den personen har gjort mig illa. Tycker att det är fruktansvärt omoget och kränkande.

Repan på min bils motorhuv gör att jag får en ständig påminnelse om hur elak en person kan vara. Jag såg inga varningstecken, troligtvis var jag så blind. När andra sa det till mig så tyckte jag att dem överdrev. Men nu inser jag hur dum och naiv jag var. Hade jag bara kunnat spola tillbaka tiden så hade jag mer än gärna gjort det. Men det är lätt att vara efterklok.

Att leva som jag gjorde i några månader, det önskar jag inte ens min värsta fiende. Att ständigt behöva kolla sig över axlen, att vara vaken på nätterna bara för att man va rädd att något mer skulle hända. Vågade inte bli lämnad ensam. Att ständigt vara med någon för att kunna slappna av någorlunda. Vågade inte åka till vissa platser för rädslan att den personen skulle vara där.

Men det värsta av allt var orden. De orden kommer jag nog aldrig att glömma. Det fick mig att känna mig som världens sämsta människa. Att någon som sa sig älska mig kunde såra mig på ett sånt sätt, som att jag inte ens var vatten värd. Ingen människa ska någonsin behöva höra det jag fick höra. Det var rena psykiska misshandeln.

Så jag ville bara säga att, lita på magkänslan och på vad andra säger. Gör inte samma misstag som jag.

Likes

Comments

Min bästa vän blev sjuk. Jag trodde jag skulle förlora honom. 

Diesel var hemma hos mina föräldrar i två dagar då jag inte ville att han skulle vara ensam när jag jobbade. På torsdagen när jag skulle åka hem så sa mamma till mig att Diesel hade spytt några gånger. Jag tog det inte så allvarligt, för han brukar göra det när han vet att det är dags att åka bil.

Han var precis som vanligt, busade och väldigt kelig. Men på fredagskvällen så var han inte alls själv. Han sov igenom mestadels hela kvällen och natten. På lördagen började jag märka att han inte va lika intresserad av sina leksaker längre, han haltade lite på höger sida, men åt och drack. 

På söndagen blev allt värre. Han visade inget intresse för något, ville inte äta eller dricka. Var inte den sociala kissen som han alltid brukar vara annars. Han brydde sig inte om sin kattkompis för fem öre, bara sov hela tiden. Ringde då veterinären, jag fick berätta allt som jag kunde komma på och hur han mådde. Hon tyckte då att jag skulle avvakta till måndagen, men om jag tyckte att det blev för illa så skulle jag höra av mig. 

Sen jag la på luren så gjorde jag allt för att få i honom både mat och vatten. Han vägrade för det mesta. Tyckte att hans päls blev mer och mer matt, tårarna bara rann. Jag ville inte förlora honom! Natten mellan söndag och måndag var jag vaken till 4-tiden. Jag smetade in hans tassar med blötmat, hade läst på internet att de slickar sig rena och får då i sig lite av det man smetat på. Fick även i han vatten, men långt ifrån det han behövde. När han tillslut började fräsa åt mig så kunde jag inte göra mer. Han ville inte att jag skulle ta i honom mer. 

Han la sig i sängen och sov, jag själv la mig ett tag i soffan för att inte störa honom. När jag vaknade vid 10 på måndagen så jamade han åt mig. Det var det vackraste man kunde vakna upp till just då! Försökte få i honom mat och vatten igen, men han var inte så speciellt intresserad. Men när jag gick ut i köket så följde han efter och började självmant äta och dricka! Tårarna rann ännu en gång, denna gång av glädje! Han var fortfarande trött, men han hade fått tillbaka gnistan i ögonen och han lämnade inte min sida. 

Idag är han sitt gamla vanliga jag igen. Han lekte med Måns (hans kompis) ​precis som förut! Jag kan inte ens skriva hur tacksam jag är att han bestämde sig för att kämpa! 

Min underbara älskade Diesel! 

Likes

Comments

Jahopp, imon blir det att träffa läkaren. Undrar va hon kommer att säga. Hoppas bara att jag kanske kan få något att sova på. Visst, jag sa aldrig mer piller, men jag måste verkligen få sova. Men men, det får man väl se hur det blir imon.

Sitter just nu hos Cassie. Vi har spelat biljard och haft väldigt kul! Hon är ju som hon är ;) Det blir att sova hemma hos henne, hantverkare skulle komma så då ville hon inte vara ensam med dem, stackarn ;) haha

En sak som jag har gått och funderat på mest hela dan, hur vet man om en person är bra för en? Om personen i fråga behandlar en illa på ett icke våldsamt sätt, är den personen då dålig? Och vart går gränsen för att vara en dålig människa? I mitt senaste förhållande så var det en dålig människa, de kan jag säga utan att tveka.
Om man inte kan sluta tänka på personen så måste det väl ändå finnas något bra med den människan, eller?
Jag vet, jag tänker alldeles förmycke!

Nä nu ska jag vara social mot min kooompis :)


Likes

Comments

Sist jag kollade på klockan innan jag somnade så var den 05:34. Kroppen verkligen vägrade att slappna av, hjärnan gick på högvarv. Jag var extremt trött, hade sprängande huvudvärk men kunde inte för allt i världen somna. Låg bara och vred och vände på mig. Någon gång under natten så tröttnade jag på att ligga i sängen, så satte mig i soffan och började kolla på en serie som jag inte ens kommer ihåg vad den heter. Jag kommer bara ihåg att jag kollade på klockan, vet inte ens när jag la mig i sängen. Och vaknade runt halv 12-tiden och kände mig verkligen som en zombie, haha.

Ikväll/natt blir det jobb igen! Den här gången blev jag förflyttad så ska vara på Åshaga, vet inte hur länge sen det var jag va där! Men kul ska det bli :)

Likes

Comments

En person som jag aldrig trodde skulle skada mig, det visade sig att det kunde hända. Om det var meningen eller inte, det har jag faktiskt ingen aning om. Men om man nu har skadat en person, ber man inte om ursäkt då och frågar personen hur den mår? Svar: tydligen inte. Den tryggheten jag kände, den finns inte kvar. Det var typ som att " nu har jag fått va jag vill så nu kan du dra åt helvete"

Min husläkare ringde till mig häromdagen och frågade mig varför jag inte har varit på någon kontroll med tanke på mina tabletter och mitt mående. Svarade då att jag inte har hört något från varken öppenvården eller från psyket så jag har inte vetat vart jag skulle och ta prover. Hon tyckte att de var lustigt men så bestämde vi att jag skulle åka till henne för att prata om hur jag mår nu. När hon frågade om jag fortfarande gick med självmordstankar så var jag tvungen att tänka efter. Men mitt svar till sist blev nej, jag har inga självmordstankar längre, att jag mår bra fast att jag inte kan sova.

Nu blir det att tänka framåt, tänka positivt och inte blicka bakåt!

Likes

Comments