Detta är inte alls lika emo som det låter. Jag älskar mitt liv och människorna i det. Men jag bad faktiskt inte om att födas. Varför är jag skyldig att rätta mig till samhället vi lever i? Om jag nu börjar följa alla normer, lär mig att anpassa mig efter alla andra och leva i samspel så som man ”ska”, vad händer då när samhället förändras? Ska jag likt andra konservativa grupper i samhället börja protestera? ”nehej, kom inte här och stör mig i min fridfulla livsstil! Jag har anpassat mig precis som jag ska så nu behöver jag inte ändra mig mera”. Finns det dock möjlighet till att leva helt efter egen vilja? Helt utan påverkan av andra? Jag tror nog inte det, men jag önskar att det var möjligt att handplocka bland allt som livet erbjuder och göra min egna livsväg. Jag måste dock följa vissa regler, exempelvis jobba för att få pengar då pengar är nycklar till livets buffé av möjligheter. Jag vill inte nöja mig med äggröra och bacon, jag vill ha ostbrickan! Ostron! Rysk kaviar!!! - Skämt åt sido. Jag är fast i att leva så som samhället vill att jag ska leva. Annars kan jag inte få det samhället har lärt mig att jag vill ha. Skumt som fan.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Idag finns otroligt många vägar att gå i livet och det skrämmer mig. När jag gick vårterminen på gymnasiet längtade jag till studenten så att det gjorde ont inom mig. Tänk att slippa deadlines i 9 olika ämnen samtidigt. Tänk att slippa betygsskala F-A. Tänk att ha tagit studenten och äntligen kunna börja leva på riktigt. Men vad är att leva på rikligt?


Jag längtade så mycket efter känslan av att vara klar och slippa alla ovanstående ”tänk att”, utan att förstå vad jag egentligen längtade till. Här står jag mer än ett år efter min sista inlämning och har större inre oro än någonsin förr. Vad händer nu? En kompis gifte sig, en annan skaffade barn, en annan flyttade utomlands, ett dussin började studera på olika orter runt om i Sverige och några andra likt mig själv började arbeta. Innebär arbeta att man ”sparar pengar”? Vad sparar jag till då? En lägenhet? En resa? Studier utomlands? Volontärarbete? Aupair? Äventyrsresa? Backpacke?


Stackars mig som har ekonomi och vänner som gör det ens möjligt för mig att ha oro över dessa saker. Sjukt ändå. Dock kan man inte utgå från någon annan punkt än den man befinner sig på. Jag kan inte dela samma sorg som någon ekonomiskt lidande person gör, eller en svältande heller för den delen. Jag har mat så det räcker och blir över och jag har pengar som räcker till ett sparkonto, även efter räkningar, bensin, fika, kläder osv. Det som gnager min själ är nog ändå det faktum att det inte finns ett facit längre. Ett bevis på att ”grattis, du har gjort rätt!”. Att kämpa efter ett stipendium trots att jag inte är en begåvad elev som har lätt att lära sig gjorde ändå att jag visste vad som skulle uppnås och fick mig att nå dit jag ville. NU DÅ? Usch så larviga saker, men när man har alla sina fysiska behov försedda så ska komplexa och abstrakta behovs uppfyllas, vilka inte finns facit till. Helvete.

Likes

Comments

Allt som redan skett är lika verkligt som det som ska komma att ske. Det är förbestämt att vi alla ska dö och vår dödsdag är lika verklig som alla tidigare skeenden i hela världshistorien.

Likes

Comments

​Att veta att slutet är förbestämt har alltid varit förödande i mitt huvud. Folk runtomkring mig tycks vara sams med sitt öde som väntar och detta har jag aldrig förstått mig på. Hur vaknar en upp varje morgon utan att fundera på varför? Till vilken nytta? Jag är inte deprimerad, jag förstår att livet är fantastiskt, jag  ä l s k a r  att leva. Kanske är det just vad som förstör? Jag älskar det jag har och är rädd att det en dag kommer att försvinna, bli svart, tyna bort. Jag kommer en dag vara lika oväsentlig som den där blomman som vissnade i en trädgård nånstans i världen för 300 år sedan. Ingen minns, ingen bryr sig. Men jag bryr mig,  därför skriver jag här. För att rensa tankarna lite. Med en förhoppning om att bli hörd. Jag kan inte vara den enda som är olyckligt dödsmedveten. Eller? 

Likes

Comments