kände jag när jag lämnade X jobb för ett par veckor sedan. Som jag skrev tidigare åkte jag för att säga till honom att bara ge sig och häva stöldspärren på den mobil som han hade givit mig men han hade ju begärt ut försäkringspengar för den. L is not for Love som jag brukade säga titt som tätt :O


När jag är hos honom så berättar han hur mycket han tyckte om mig, ja hur mycket han fortfarande tycker om mig och att han alltid kommer att tycka om mig. Ja älska mig. Han håller mig i sin famn en lång stund vid två tillfällen men jag kramar inte tillbaka. Han säger att han drömmer om mig. Så många gånger han sa "du är fin tjejen", "jag tycker om dig tjejen"... tjejen. Eftersom jag är svenskt känner jag mig lite kränkt på något vis när jag kallas tjejen av honom och jag kände att säger han "Pyret" så skriker jag rakt ut men det gjorde han inte.

När jag lämnar hans jobb känner jag mig så tom men ändå arg. Jag har väl någonstans förstått att han ännu skulle ha känslor för mig för det har jag ju skrivit tidigare och lagt ut sångklipp på men att han säger det. Att tänka det känns som en sak men att säga det känns så respektlöst mot sin partner. Man är i ett team och avsettt så behandlar man varandra med respekt. AC har varit online på dejtingsida ofta har det skvallrats om och då har jag känt att jag tyckt lite synd om X men sedan har jag tänkt att de kanske har konversation genom sidan han hittade henne på.... och sedan detta. Ja då tyckte jag synd om henne.

Nu verkar dock det hela ha fått en helt ny vändning då det kommit till min kännedom att han lagt till barnens fd gympalärare på FB och har börjat uppvakta henne. Om han är helt färdig med AC eller om det här är en början på back-up vet jag inte.... för att ha en back-up verkar vara nödvändigt för honom.

När det kom fram till hans bästa vän C att han hade kört dubbelt med mig och AC hade hans kommentar varit något i stil med "men varför måste du hitta ny direkt" eller likande - så som X iaf sa till mig. Ja det bevisar han ju ännu en gång uppenbarligen. Han är livrädd för att vara själv. Han går ännu i terapi men med det här agerandet så undrar man ju vad det ger annat än att det kostar staten en massa pengar. Jag tror faktiskt inte ens att han är sanningsenlig med terapeuten utan i hans värld säger man ju saker för att det skall låta bra och för att man skall målas upp som någon man vill vara.

Gympaläraren har sagt att hon tycker att det känns obehagligt men alla hans meddelanden och hans visade intresse men ärligt talat då tar man väl bort honom som hon yttrat att hon skall göra. Tror inte heller att han skulle skicka MASSOR med meddelande om han inte fick respons. Jag tror att det handlar om att man vill bli sedd och få känna sig intressant så hon lär inte ta bort honom trots att hon har en intressant dejt på ingång om 2 veckor, en kille hon tycker är bra och som redan sett över möjligheter till jobb på ön för att kunna flytta hit. Det är väl det som kan vara baksidan med sociala medier och dejtingappar.... hjärnspökena kommer alltid att viska "är inte gräset grönare på andra sidan" och man lurar sig själv och skall bara kolla läget lite. Sedan ser man ju de som ligger på sidorna år ut och år in för att man inte vågar binda sig i väntan på att hitta någon bättre. Jag säger inte att man skall ta första bästa men jag tror att man inte heller kan dra så fort det inte passar. Om känslorna finns får man nog jobba lite och inte förvänta sig att få allt my way for free.

Önskar att X kunde stanna upp och hitta sig själv, ge sig tid, stå för den han är men viktigast av allt - se till att jobba på realtionen till sina fina döttrar. Innerst inne är han en fin kille men med hans osmarta agerande och rädsla för att vara själv så blir han ett asshole i sitt agerande. Jag tycker fortfarande att hans svar på min dotters fråga om vem han älskar mest är skrämmande. För mig kommer min dotter alltid vara number one. Jag vet att det är olika typer av kärleksrelationer men i alla fall. Men jag har under sommaren sett flera exempel på hur pappor väljer bort sina barn titt som tätt framför "nya" barn/bonusbarn, nya partners och sig själva. Att unna sig saker måste man men att alltid sätta sitt eget kött och blod i andra rum känns väldigt främmande för mig.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

... som du packade" hörde jag dottern muttra igår i stallet och jag kunde inte låta bli att garva varpå hon ser på mig och säger "tror du han var så korkad så han letade igenom säckarna".

Givetvis har han inte letat igenom några säckar för han vet ju att det inte låg någon iPhone där då han hjälpte mig att instrallera den veckor efter att han hade flyttat när han var förbi mig i stan och hade hämtat nachos åt oss.

"Jag har nu gått igenom sopsäckarna med mina saker som du packade ner åt mig och ställde i stallet.
Jag saknar ett par saker, min nya iPhone6 med imei 353798089441XXX
Kartong, laddare , lurar. Ja den var ny i kart och inget av det var nerpackat.
Kan inte hitta den någonstans!
Om den ligger kvar hos dig så vill jag att du lämnar den utanför min lägenhets dörr på Jä...."

Det är så korkat skrivet. Ja jag packade en del saker och ställde ut i stallet - efter att han dragit kvällen innan trots att jag förklarat för honom att det funkar inte att dra i tid och otid och nästa gång skulle bli den sista. Okej om han hade tagit en sväng men han kom inte tillbaka den kvällen så på morgonen packade jag för jag kände att det funkar inte att leva med någon som bara kan se till sina känslor hela tiden. Dagen innan han drog hade man på akuten sagt att nu fick jag inte utsättas för mer stress och så agerar han så här. Må han spelat Kents vackra sång, nå han ha lagt ut på FB hur underbar jag är men han fick det aldrig att kännas verkligt och jag kände ingen trygghet när jag visst att han kunde dra när som helst. Hurusom... jag packade en del i säckar och det försökte han senare få till att det var det som avgjorde det för han hade inte tänkt hämta sina saker - bullshit eftersom han hade köpt med sig säckar ut och jo jag packade men han hade nyckel och var i torpet och hämtade sånt som jag missat. Konstigt att man då inte tar med en sin nyköpta iPhone som dessutom låg i kartong på mitt sängbord och konstigt att man köper en ny iPhone till sig själv eftersom han köpt en ny till sig själv tre månader innan och konstigt att han hjälpte mig att installera *sin" iPhone med mitt SIM-kort. Min familj var ju här dagen då han gav den till mig och jag har ju skrivit till vänner att jag hade fått den av honom i födelsedagspresent. På FB skrev jag inte ut vad jag fick utan bara att jag kände mig sjukt bortskämd. Det var så fånigt skrivet men jag satt mig och författade två svar med olika ingångar men jag skickade inte något samma dag. Dagen därpå eller om det var två dagar efter var min (nej förlåt hans *ironi*) iPhone stödlspärrad. Jag orkade inte kontakta honom om det just då men förhörde mig lite via försäkringsbolaget, polisen och operatören. En polis som jag hade kontakt med tyckte att jag skulle göra en polisanmälan för det är olagligt med "återtagande av egendom" men jag kände att jag inte hade energi och kunde ta beslut där och då om det var så schysst. Han sa att nej ge det lite tid för "svenska män blir lätt kränkta men brukar inse vad de håller på med".

Jag har klarat mig rätt bra men nu kände jag att jag var i behov av att få igång mobilen så i torsdags åkte jag till Xs jobb och sa att jag tyckte att det var dags att häva stöldspärren nu. Att han vill jävlas med mig är en sak men hans svar får mig att tappa hakan - han har lyft ut pengar på försäkringen för den. Alltså har han inte bara polisanmält den falskt utan han har dessutom begått försäkringsbedrägeri. Jag vet ju hur han agerade med min kyl som gick sönder och tog fram kvitto som han tyckte jag kunde lämna till försäkringsbolget men det gjorde jag aldrig. Jo jag vet att han inte är den vassaste kniven i lådan men att först anmäla något falskt och sedan begå bedrägeri efter det svek som han utsatt mig för - han litar så fullständigt på att jag inte skall sätta honom i skiten uppenbarligen.

När jag påtalade för honom att nu är det hans val och han får se till att lösa det med min mobil så är han kaxig och säger att jag har inget att komma med. Jag påtalar då att jag även insett att han ljugit om sin inkomst även för mig (han gjorde ju det för ex-frun och nu även angivit en mycket lägre inkomst till mig och "snyltat på mig" så han hade så låg inkomst och underhållsbidraget att betala) har begått andra brott mot pappa staten. Han svarar då att kommer jag ta upp det så kommer han se till att jag blir utan bostad. Den var så väntad för den har han hotat med tidigare så därför har jag ett litet ess i rockärmen men det kommer jag inte ange här och nu ifall jag sätts i en situation där jag måste sätta hårt mot hårt för min och dotterns framtid.

När han pratat av sig lite och jag sakligt har gått igenom hur det har sett ut och vad som gäller så börjar han prata om andra saker och skojar i butiken men säger emellanåt att han måste fundera på hur han skall lösa det med mobilen. Han följer mig ut till bilen och där fortsätter samtalet (jag skriver om det separat). Samtalet avslutas med att vi säger hej och jag hojtar efter honom att jag kollar mobilen imorgon fredag. Varpå han vänder sig om med ett leende och säger "gör du det". Mobilen var inte igång i lördags när jag kollade. Har inte kollat igen men vet väl vart landet ligger.. Imorgon skall dottern klippa sig och frisören ligger bredvid försäkringsbolaget....

Likes

Comments

Det blev en brokig sommar och jag har varit sååå blogglat. Jag använde mina första två semesterveckor till att jobba extra och under mina arbetspass fick jag mycket tid för reflektion och vända och vrida senaste tiden och händelserna. Så behovet att skriva av sig kändes inte lika starkt under den tiden. Har funnit nya vänner och andra som funnits i min närhet i flera år har jag börjat se med nya ögon. Det och de har stärkt mig! Men det har varit en jobbig sommar då jag fått se både en nära vän och vår ponny lida och det tär. Men det är bara att kämpa på!! Frånsett det sistnämnde har det varit en sommar där jag fått mer bränsle än senaste 1,5 året så jag har orkat att köra på och även ta mig igenom det jobbiga.

Det jag hade tänkt skriva om tidigare är ju givetvis relaterat till den tidigare relationen och det svek jag fick uppleva. Jag har varit så besviken och klandrat mig själv för att jag inte gick på magkänslan och lät det gå så långt så smällen tog så illa. I korta drag - X är skyldig mig pengar för en sak och har saker som är mina. Jag får igen respons när jag påtalar detta, avbokar hans läger som jag betalat till förmån för dottern, får ett brev där han givetvis inte håller sig till sanningen och tror att han är smart som skall trycka till mig, han spärrar min mobil som jag fått av honom vilket då innebär att han har gjort en polisanmäla på falska grunder. Jag var förutseende. Har varit i kontakt med polisen och de tyckte jag skulle anmäla hon om men jag sa att det hade jag inget större intresse av eftersom jag tänkte att det får landa... och som en kriminalkommisarie sa "svenska män blir lätt kränkta men det brukar gå över". Ja det var ju inte jag som körde dubbelt och ljög. Ibland kanske det hade varit bättre att ljuga än att vara rak och "för" ärlig men det ligger inte för mig.

Tiden har gått, jag har fyllt på med energi, försökt fylla på med pengar men hästen har i sommar kostat mer än han kostade att köpa så den planen sket sig. Tur man haft stöd i sina vänner och familj och orkat kämpa på och oftast med ett leende. Så sammantaget så har det känts så jävla bra trots detta och jag har känt mig harmonisk och fri. Fri att vara jag!!! Men sedan kom det en släng av ilska när ännu en lögn uppdagades. X betalade 2000 kr i månaden och i den summan ingick husrum, mat, hygienartiklar, kläder, ja det mesta. Han betalade när han hämtade snabbmat. Under vår tid tillsammans har han köpt en endurohoj, en bil och två resor kontant för som han sa till mig - pengar för uthyrning av lägenheten. Nu visar det sig att han inte alls har 22000 kr i månaden utan han har i snitt haft över 28000 kr i månaden. Snacka om att man känner sig blåst när man har köpt hans snyftstories om underhåll, dyra barn, lån, utgifter samtidigt som jag varje månad fick nalla från mitt sparkonto. Han som anförtrodde sig till mig att han ljugit för ex-frun om din inkomst och bonus eftersom hon var så kontrollerande och att han blev skinnad på pengar av henne varje månad och när det fanns extra pengar på deras räkningskonto så tog hon dessa. Antar att det inte riktigt är så det har gått till men jag köpte det med hull och hår och tyckte att hon varit en kontrollerande ragata. Å inte nog med att han dragit snyfthistorien och haft det bra ekonomiskt här... han har även inte varit helt sanningsenlig när det kommer till det ekonomiska mot pappa staten. Jag må vara blåst ekonomiskt men han är blåst på andra plan...

Rörigt inlägg och orkar inte läsa igenom det... alla ord är typ understrukna med rött då jag lyckats göra någon najs språkinställning :/

Likes

Comments

Inte haft motivation eller tid att skriva men några av dagens reflektioner nedskrivna i paus på utbildning.

- kondomreklam på radion... fan vad skönt att slippa allt kladd. X hade en utrustning som det mer eller mindre rann ur. Älskar att skeda men mindre trevligt när det innebär att båda måste byta kläder, ofräscha sängkläder mm. Bara man kramades lite hårt på hans jobb vart det fläckigt :O
- tog på en vadderad push-up tittade mig i spegeln och bytte. AC kom på tävlingen med sån push att det såg ut som strutar på en planka. Fick mig att se på det hela med nya ögon för det såg fan inte klokt ut!! Blev en naturlig bh idag :)
- men det naturliga innebär att jag nog får äta upp tuttarna lite eller lära mig gå på händer... gravitationen och min kropp samspelar inte riktigt - för jag tror inte det beror på åldern :D
- kund i fokus... betyder det superbra service till en kund eller pengar till tio!?!

Likes

Comments

Igår stod övertid på schemat. Brukar vara så skönt att jobba på helgerna då man får ett sånt flytt och känner sig produktiv. Tyvärr infann sig inte den känslan igår och efter 8 timmar kastade jag in handduken och åkte och kollade hoppträning istället. Första kommentaren från ponnymamman, som både hade en utgång och morgonpass i bagaget, var... Fan vad du ser trött ut. Är du bakis? Kände då att jag hade ju likaså gärna kunnat hänga med ut kvällen innan. I affären stod jag som lobotomerad och det var inte mycket av värde som landade i korgen men solcellslampor och godis fick jag med :O

Dotra fick med sig kompis hem vilket jag kände var skönt för då slapp jag rida och tänkte att jag skulle ta en lugn afton men jag vet inte om jag vart övertrött eller vad som hände... efter mockningen vart det gräsklippning med en kass gräsklippare. Eftersom klipparen är mäkta trött får man ha tålamod och gå långsamt. Hann inte klart innan det var dags för middag till tjejerna. Sedan rullade det på med klippning, harvning, disk, städ, tjejsnack, ta vara på regnvatten, fodra och sedan nana kudden.

Det var med en så skön känsla jag landade i sängen. Känner ett sånt lugn trots att det finns mycket på schemat. Ingen stress och mitt i alla göromål bara ta sig tid för ett långt samtal tjejskvaller, skratt och energi. Jag kan inte förstå hur jag accepterade situationen med X och bara körde på och stressade sönder mig själv i jakten på att få känna lite uppskattning och bekräftelse och så gav det hela bara motsatt effekt. Under samtalet igår så stod det så klart för mig att jag borde sett den här utgången, hur många han sårat tidigare och att jag var en del i att såra den som stod innan mig. Jag försvarar mig med att han ljög för mig vilket han iofs gjorde men jag var ändå en del av det hela även om jag där och då var omedveten om det hela. Insåg även igår att det förekommit osanningar om hans tjejhistorier och dejtande sedan skilsmässan. Tycker synd om hans fd fru och barn. Vet inte varför men jag önskar jag hade haft samtalet med frun tidigare och hade kunnat stå på mig på ett annat sätt. Som jag kämpade, tröstade mm och så fick jag ta emot kommentaren som kändes som en käftsmäll förra sommaren. Det slöt med att han fick en örfil och som jag har skämts för den, fått höra om den, blivit nedvärderad och uthängd i hans version till släkt och vänner. Jag skämdes över mitt agerande och gillade läget med att bli smutskastad men idag hade jag inte tvekat att göra om det!!

Likes

Comments

Ja det har nog alla som var på sommarfesten igår gjort. Vart trött efter vecka med migrän, resa och utbildning. Tog mig iaf till personalfesten som gick i tema studentskiva. Så igår tog jag min andra examen efter 24 år från första. Antar att jag inte ens kan titulera mig barnskötare trots att jag tillhörde BF-studenterna igår. Får väl läsa vidare till polis eller brandman för jag fixar säkert de fysiska kraven... not! Men det vart en trevlig tillställning även om jag inte vart så sen eftersom dotra skulle tävla idag. Men jag han med mingel, middag, få två spikträffar, knyta lite ballonger och trots att vi sprang omkull vårt studentekipage så fick jag både tårta på Öster och tog mig till Kallis.

Idag när vi kom till tävlingsplatsen så var den smyckad i tema Studenten. Gotlands finaste tävlingsplats. Gräsbana, väl anordnat och som de jobbat med hinderparken och dekorationerna. Synd att det blåste så kallt men det är väl iaf skönare för hästarna än att det är stekande sol. Blev en nollrunda på LD och ett stopp i grundomgången i LC. Jag är sjukt stolt mamma till en dotter som kämpar på med sin ponny. Han kunde inte ens galoppera under henne när han kom till oss och han har inte mycket motor eller självförtroende men de kämpar på och är så fina tillsammans.

I onsdags åkte jag och en kollega till Gävle. Det krävs lite administration även om man bara skall vara i väg en kortare resa. Men det vart trevligt att få komma iväg och surra lite med kollega utanför jobbet och så vart det en mycket givande dag på torsdagen. Middag och surr på onsdagen och sedan vart det upp på hotellrummet och slötitta på TV (vi har ingen TV hemma) och sedan sov jag så sjuuuukt skönt. På frukosten gick jag bananas som vanligt trots att det inte fanns nutella. Det är fil, macka med pålägg och slutligen trycker jag i mig nästan en hel grisrumpa... I love bacon. Dragningen som vi fick var super och jag hoppas att vi iaf kan förmedla det minst hälften så bra till kollegorna på kontoret hemma på torsdag. Resan hem var seg med försening på både tåg och flyg men vi kom iaf hem samma dag som dragningen så det var skönt!

Måndagen bjöd som sagt var på huvudvärk och på tisdagen så vart det sängen och migrän. Lite väntat men jobbigt. Det tog nog lite musten ur mig för hela veckan. Ponnymamman frågade om utgång idag men jag somnade efter tävlingen och har fortsatt att bo i pyjamasen. En utgång ger en massa energi men jag sparar den energin jag har till övertiden imorgon. För även om surr med tjejer och utgång ger energi så är jag inte purung längre och orkar med sena kvällar och producera på övertid några timmar senare... trots allt 24 år sedan jag tog min studentexamen på riktigt :O

Skönt att få bekräftelse på att man inte är fel ute i sina tankar om vissa personer och händelser som hänt tidigare i ens liv!! Även om det är en seg vecka så har den stärkt mig på många punkter. Tack kollegan för givande intellektuella vuxensamtal och uttalandet om AC :D och tack dotra för att du finns i mitt liv!!

Min karaktär suger... jag gick banans även på eftermiddagsfikan.

"No thank you" is what I should've said, I should be in bed. But temptations of trouble on my tongue, troubles yet to come

One sip, bad for me
One hit, bad for me
One kiss, bad for me
But I give in so easily
And no thank you is how it should've gone
I should stay strong..." / AJR, Weak

Låten som jag emellanåt har på hjärnan när jag tänker på X dubbelspel och jag kan inte låta bli att äcklas lite av tanken att han kanske låg men AC under samma tid. Jag förstår inte hur han kunde bete sig som en sån gris och leka med andras känslor. Jag kommer aldrig kunna förstå. No thank you" is what I should've said, I should be in bed.... och inte i min säng då, som han var!

Likes

Comments

Jag tycker inte om sjukhus och tycker att det är rätt obehagligt med botoxbehandlingen, men nu när jag ligger här med huvudvärk kan jag inte annat än längta till nästa behandling som är om drygt två veckor. 31 botoxinjektioner var 12:e vecka är min räddning!

Förstår inte hur jag tidigare kunde leva och hålla ihop och ta mig till jobbet varje dag med huvudvärk. Förhoppningen med att testa botox var att migränanfallen skulle minska. Två dagar efter första behandlingen som jag gjorde här hemma i Sverige så hade jag inte ens spänningshuvudvärk. Det var en ny upplevelse att varje morgon vakna och känna att man inte hade huvudvärk och inse att det faktiskt var normalläget egentligen. Efter första behandlingen hade jag inte ett enda anfall. Efter andra har jag haft ett ordentligt anfall och nu börjar jag känna av smärtan i nacken och huvudvärken gör sig påmind. Legat nedbäddad under kvällen och förstår inte hur jag tidigare stod ut med sån här värk varje dag - samtidigt som jag höll på att klappa ihop pga stress och ångest. Snacka om att man är starkare än man tror... eller att kroppen har sån instinkt att överleva samtidigt som den faktiskt har varnat mig rätt ordentligt under det gångna året. Jag förstod redan tidigt i höstas vart det skulle sluta men tänkte lite till. Snart förstår partnern. Snart får jag backning, Snart slutar han svika och ljuga. Bara en vecka till, En resa och sedan blir det bra... det blev inte bra!!

Jag fick panikångest under resan och tänkte att nu har jag blivit fullständigt galen. När dottern den kvällen hade somnat berättade jag om upplevelsen och det brast för mig. Inte en kram, inte ens en famn att krypa in i utan responsen jag fick var "du får söka läkare för smärtorna i benet när vi kommer hem". Jag hade inte ens nämnt någon smärta i benet den dagen utan den första efter flygresan. Det jag hade berättat nu var att jag hade tappat greppet, kände att jag höll på att bli galen, yrslig, vakuum, fick flashar av att vilja skrika och kasta mig ut i vägen framför alla bussar som skramlade förbi. Tanken på att avbryta resan hade infunnit sig under kvällen... men man är väl en överlevare. Kände mig sjukt ensam den natten i sängen bredvid X. Vi som annars är så grymt skedkompatibla och det är just det som jag saknar mest med X. Men ofta eller i princip alltid så var det just så här... när jag mådde dåligt eller behövde extra tröst så backade han, jag blev besviken, sårad och kände mig övergiven. När jag sedan tog mig över känslan av sorg och frustrationen och man försökte att att sätta ord på sina känslor men man blir uppenbarligen en idiot av att kommunicera med en idiot. Jag har svårt för att sätta ord på mina känslor och behov men i den här relationen har jag verkligen blottat mig med resultatet har inte blivit vad jag hade hoppats på. X som kan vara rätt orationell och omogen i sin konflikträdsla har använt verktygen jag givit honom emot mig istället och det har tagit hårt på mig. Jag har verkligen försökt och jag har ändrat på mitt sätt att hantera det hela för att få det att fungera men det har hela tiden slutat med att jag har fått höra hur dålig jag varit. Jag har varit dålig och jag har gjort fel men hur jag än ändrade och försökte så var det jag som fick ta skulden till att vi inte fungerade. Bristen på respekt, tillit och trygghet knäckte mig psykiskt och till slut gav det sig även uttryck fysiskt. Jag kan sakna just den fysiska kontakten och hans famn något enormt stundtals men jag vet att jag på det hela mår bättre utan.

Tidigt skickade X "Utan dina andetag" och efter tre veckor friade han. Det fick mig att känna att det här bara var en lek för honom. Han sa ofta "jag trodde inte jag kunde få en tjej som dig" och jag önskade varje gång att han skulle säga "jag är så lycklig som fått DIG". Efter ett tag berättade jag det för honom men han omvandlade inte sina ord utan uttryckte "en tjej som dig". Jag ville ses för den jag är - inte mitt utseende eller den han trodde att jag var. Jag skickade Kärleksvisan när jag började må risigt under hösten men budskapet gick inte fram. När jag kom hem från förbundsmötet den 6 februari (min födelsedag) och kröp ner i sängen kröp han intill mig och tittade mig i ögonen och sa "du vet att jag ännu vill gifta mig med dig". Det gick numera som rutin att skämta bort det. Dagen efter skulle jag till vårdcentralen. Väl på vårdcentralen blev det pådrag då jag inte syresatte mig som jag borde och jag skickades direkt till akuten. När jag låg på rummet och massa prover togs så öppnades dörren och där stod X tårögd och för första gången kände jag "Kärleksvisan". När personalen lämnade rummet kom orden "jag var så rädd att förlora dig" över hans läppar.

Det var en lång väntan innan provsvaren kom och när jag låg där nedbäddad så for tankarna runt. Min morbror har en lungsjukdom och den har bara en utgång. Tror han för något år sedan fick domen om tre år kvar. Tankarna for på tre år framåt, fem år framåt och plötsligt kände jag att jag fick vara lycklig om jag fick uppleva dotterns student. Det var mycket känslor och tankar som for runt i ett virrvarr i mig där på akuten. Proverna visade varken på hjärtattack eller blodpropp i lungorna. Vidare utredning skulle ske och de var väldigt tydliga med att nu behövde jag slå av på takten och inte utsättas för stress. Dagen efter när allt hade landat lite och jag satt i bilen på vägen hem från jobbet spelades Kent på radion och jag bestämde mig för att om det kom ett frieri på Alla hjärtans dag skulle jag tacka ja. Tanken fanns även att jag kanske skulle fria men den slog jag bort. Jag kände ett sånt lugn och en värme i kramen jag fick av X när han kom hem. Ett par timmar senare var han borta....

Likes

Comments

För två samtal sedan fick jag en övning som jag skulle göra och jag tänkte att den övningen skulle bli startskottet för att börja skriva av mig all skit som hänt och gå vidare. Övningen var riktigt jobbig och tårarna kom vilket aldrig hänt tidigare. När jag fick frågan vad som var jobbigt så kom svaret "att inse att det egentligen var så fattigt". Den känslan vart så stark när man satt där med frågorna till övningen. Jag började aldrig skriva på något brev eller inlägg från det samtalet utan det dröjde ännu en vecka.

På senaste samtalet hade jag inte tänkt prata så mycket om X utan mer runt framtid men så kom händelsen från förra lördagen upp och hur omoget jag tycker att han agerar för att han är arg på mig. Min dotter skulle tävla och hans nyas dotter skulle också tävla. Då tar hon hans bil till tävlingen. Säger väl en hel del om henne också. Min dotter är stark och har hela tiden tyckt att han är rätt omogen så hon tog det relativt bra iaf. Vi har så fin kontakt nu när han är ute ur mitt liv. Jag har fostrat min dotter till att respektera alla men på slutet så orkade jag inte ens bry mig när hon himlade med ögonen över hans korkade uttalandet. Vem säger "det vore roligt med en 20-åring ett tag men sedan skulle man npg tröttna" när man själv har en dotter på 18 år och dessutom under middag med min dotter. Ja jag kände att han inte förtjänade hennes respekt när saker av den osmakliga kalibern upprepade sig gång på gång och han kunden inte ens se något fel i det. Efter att jag berättat om det som hände förra lördagen så hör jag mig själv säga... "jag tycker faktiskt synd om henne" och får frågan varför jag tycker synd om henne och svaret blir för att han uppenbarligen ljuger för henne och för att han sa så starka saker om mig och sedan var direkt hos henne. Sista lunchen vi tog tillsammans var för att sätta ner foten. Jag tänkte inte acceptera att stå på någon reservlista. Han hade bett mig att få några dagar till att tänka över hur det skulle bli mellan oss. Han hämtade upp mig utanför jobbet den den 10 april och vi åkte till "vårt" lunchställe. På vägen dit frågade jag honom hur han mådde och han kvittrade bra... what? Dagen innan när jag lämnade honom gav han sken av att vara redo för psykakuten (jag försökte ju då få hans barn att göra någon aktivitet med honom men de ville inte. Det gick upp för mig vad han gjort så fort jag lämnat honom - det är som en kniv i hjärtat när man inser hur kallt och egoistiskt han agerar och att han kan mig utan och innan och spelar på mina känslor. Vi höll varandra i handen på vägen in på rutin. Han ville bjuda på lunchen men jag tog min egen nota. Vi satte oss och pratade glatt och jag kände mig lite stressad för att tiden rann iväg. Så jag samlade mod till mig och frågade. "vad är det du behöver mer tid till". Jag måste få fundera över om vi skall va vänner eller mer än så. Vad menar du med mer än så? Då tar han min hand och säger att jag måste vara snäll och ge honom mer tid. Jag svarar att jag inte vill vara på någon reservlista och om vi överhuvudtaget skall ha någon chans så är det inte ens aktuellt att testa någon annan. Han börjar gråta och säger att jag inte förstår hur svårt det är för honom när han älskar mig så mycket och aldrig känt och aldrig kommer att känna så här för någon igen. Jag svarar att om man älskar någon så mycket så chansar man och att vi båda haft en tuff resa och börjat jobba med oss själva så vi skulle ha andra förutsättningar. Han är så ledsen och det är jag som får trösta honom. Jag vet inte varför jag är så svag för honom. Min plan var att tack för mig och gå tillbaka till jobbet men istället sitter jag och tröstar mannen som svikit mig så grymt och lekt med mina känslor under väldigt lång tid. Utanför restaurangen så säger jag att jag tar en promenad tillbaka till jobbet men han insisterar på att få köra mig tillbaka. I bilen säger han att det här är inte lätt, han kanske kommer få ångra sitt val. Jag frågar om han är helt säker och får svar som nog och kanske tillbaka och då ser jag en liten öppning och säger att jag behöver tydlighet men han är så jävla egoistisk så han driver det vidare med öppningar, kramar, jag älskar dig, du doftar underbart och tillslut är det jag som sitter där och grinar och då blir han som förbytt. Ska ha ut mig ur bilen. gapar och skriker, slår i ratten. Jag känner en klump i magen och kan inte tänka klart. Är det så här det skall sluta - och det är det tydligen.

Jag vart helt i chock och kunde inte tänka klart. Efter någon dag skrev jag ett brev till AC och förklarade att jag inte hade vetat om henne när han kom tillbaka, att jag hade fått en känsla av att något inte stämde när han var så jävla dum och trodde att jag köpte "jag har mobilen i bilen på laddning" innan han skulle "sova! kvar hos mig. Vem tror att en mobil laddas när bilen är avstängd.... vi pratar om en gammal V70 här. (nu kom ett leende över mina läppar - när han köpt bilen körde han ut från bensinstationen mot enkelriktat och upp över en väldigt hög trottoar och det här är killen som varje gång tar en fajt med mig om att han är en bättre bilförare än mig *hanärsålostochsaknarsjälvinsiktmenärduktigpåattberättaförmigomminadåligasidor*) En gång när han körde till tävling så svängde han i rondellen i hög fart och jag sa till honom, vi kommer till nästa sväng som är till parkeringen på tävlingsplatsen och då gör han samma sak. Man kan ju undra hur det skramlar i huvudet och jag säger att nu gör du ju likadant igen och du ska fan vara rädd om min häst. Ja vad händer. Han gapar och skriker över tävlingsplatsen att jag inte uppskattar honom och att han tänker gå hem och flytta. Jag får den där klumpen i magen för det är inte första gången han flyttat och jag lider av extrem separationsångest och det vet han och spelar på. Utåt behåller jag lugnet och går med dottern för att gå banan men inombords är det så mycket som händer i mig och jag minns inget av banan men litar på att dottern skall sätta det. Han kommer tillbaka efter ett tag men har satt ytterligare en tagg i mig, vår relation och fått min dotter att respektera honom än mindre. Jag har gått sönder bit för bit över hans agerande och konflikträdsla. Jag sa ju det redan i första inlägget... att jag skulle tappa tråden.


Brevet till AC innehöll en hel del och jag skrev att han hade fina egenskaper men att han ljuger per automatik men om man vet vad man skall se efter ser man igenom det eftersom han inte har koll på vad han sagt och inte sagt. Ni kan tro att det vart liv över det brevet. När han insåg att jag tog hans konversationer och skickade till AC så ändrades tonen och han kastade ur sig massa osanningar om mig. Jag förstod i efterhand varför... han gjorde ju allt för att rädda situationen för han är fullkomligt livrädd över att vara själv.

Iaf så sa jag på samtalet att jag tycker synd om henne för jag tror inte att hon vet om hela historien. Jag sa att han ljuger för henne och för mig. Responsen var att jag tror inte att han ljuger - han älskar säkert dig. Ja men då är han ju en skit. Ja han är väl en skit mot alla i det här. Ja men då är det ju synd om henne. Ja men hon är väl en bakdörr ur en komplicerad relation och han är ju rädd för att vara själv. Ja men hur kul är det att vara en bakdörr??? Ja hon kanske inte vet eller så accepterar hon det.

Jag har hört av exdejter att hon är så på och kväver dem omgående så hon byter killar ofta och barnen träffar nya män. Först kände jag "haha kan han ha" men så landade det och så kände jag att då är hon ju hans drömtjej för han är verkligen verkligen plåstertypen. Sedan har jag hört att hon inte är någon "smartare brallis" och då var jag där igen med den sanna glädjen men så slog det mig att då får han ju äntligen känna sig smart om det nu skulle vara så. Jag tror att de lirar i samma division och kan nog bli ett bra par men jag är helt övertygad om att jag ännu finns i hans tankar dagligen. Antar att hon sover runt 22:30 tiden för då brukar han synas en snabbis på min messanger. Vi hade överenskommelse om respekt och att vi skulle vara rädda om varandra och det stod han och lovade när han visste att han hade henne vid sidan av. Vi sa att vissa saker vara våra och de skulle man inte göra med en annan partner men har hört att han redan brutit det. Jag kan inte låta bli att fundera över om hon kallas pyret, får höra hur underbart hon doftar, att han aldrig känt så här tidigare, friat efter tre veckor, om han spelar Kent för henne... eller om han tom tagit min Kärleksvisan. Att han lagar mig mat för att imponera på henne är jag övertygad om. Det är sån brist på respekt men jag hör mig själv sitta på samtalen och ursäkta honom med "han har inte förmåga att se vad han gör och hur det sårar andra". Det är väl inte för inte familjerätten ville ha honom på en kurs för att lära sig att förstå sina barns ledsenhet och hur hans beslut och agerande hade påverkat dem - tror ni han accepterade kursen. Nope - han har inte gjort något fel.

Det börjar bli hög tid att sova. X är skyldig mig pengar sedan en lång tid tillbaka och har saker som är mina. Han sa vid vårt sista möte att jag skulle få dessa men sedan vart det helt tyst- inte en enda respons för han var väl förbannad över brevet. Jag orkade inte ha någon kontakt med honom och löste den ekonomiska delen på eget sätt efter många rådfrågningar... mer om detta framöver.

Over and out för idag!

Likes

Comments

Fina dotra mi bjöd mig på lunch och fika på stan idag. Så hade hon gjort ett kort till mig. Inte utan att det kom en tår av lycka i mammaögat ❤️❤️❤️

På kvällen bar det av till min mamma där vi syskon med familjer bjöds på en fantastiskt grillmiddag. Pappa hade lyckats perfekt med flanksteken. Till den bjöd de på pommes, min favorit bea, parmalindad sparris, halloumi och sallad och det hela avslöts med jordgubbspaj. Nu blev jag hungrig igen... :)

Likes

Comments

Njuter varje sekund av solen men eftersom det var lite kallt i vinden i fredags tog jag byxor istället för kjol till träningen igår - vilken miss :) Så gott med sol och värme men ekipaget vart lite taget. Både häst och dotter gjorde sin debut på vattengraven igår. Jag trodde att vårt snubbliga tossetroll skulle dundra rakt igenom och snubbla på kanten men de redde ut det redan på första försöket - stolt mamma!! <3

Efter träningen åkte vi direkt in till stan för poolhäng. Givetvis inget bad för mig men guuuuud så skönt det var. Bara ta det lugnt, surra lite med folk... och givetvis leta häst på nätet. Hört det är charmigt med nörderi :D

Fick fråga av ponnymamman att hänga på hem till frisören men när vi packade ihop från poolen vid 19.30 blev det balkongmys med vännen och hämtmat. Dagens stora besvikelse var just maten... hur kan man lyckas göra en totalt smaklös pasta!? Blir sur nu igen när jag skriver om den. Vi borde fått betalt för att äta den. Tur vännen hade stort saltkar hemma!

Dottern gick över till ponnymammans dotter och hängde med henne och jag stannade kvar på vännens balkong och satt och surrade om allt möjligt och givetvis även om X. Jag är såååå sjukt besviken på honom och yttrar ofta 'jag trodde inte det här om honom' för jag hoppades mer om honom men samtidigt så har ju magkänslan och förnuftet sagt något annat. Det finns saker jag saknar men nu kan jag ändå inte förstå varför jag försökte så länge, förlät och lät känslan han satte i mig ta över och slutligen få mig att tappa mig själv och krascha.

Vi pratade om det här med 'du ska inte ändra på mig'. Jag kan inte tycka att det går under det att be någon sluta ljuga, sluta köra på de vita vägsträcken varje dag, köra utan förnuft med häst i transport, inte lyckas diska bort matrester, tumla sönder klädesplagg för klädesplagg. Jag kommer aldrig förstå de där situationerna och varför de upprepades dag efter dag, vecka efter vecka och skulle ge upphov till uppbrott på uppbrott. I början av relationen var det lite charmigt med de korkade sakerna och uttalandena men efter cirka 500 dagar och x antal krympta märkesplagg var det inte lika charmigt. Enda fördelen då med att han inte var så vass var att man snabbare kunde se igenom hans lögner. Jag vill ännu tro att han inte gör saker av ren elakhet utan att han bara inte har förmågan att förstå vissa saker, inte lärt sig det tysta språket och inte har empatin och förstå konsekvenserna för andra människor utifrån sitt eget handlande och sin egna sårbarhet. Var ju därför jag hade familjerådgivningen som krav när han ville komma tillbaka förra sommaren...

Man vet att man haft en bra lördag när man kommer hem vid midnatt och kliver ut strandklänningen och bikinin och känner att det blev till det bästa att man inte drog på ombytet och hamnade på stan. Chill och samtal på balkongen var så värdefullt. Tack fina vän för att du står ut med mig i den här processen och berikar mitt liv!! <3


Skönt att ha denna skrivsida och bara få sätta ord på sina tankar och låta de få flöda ur en istället för att fastna i en och bara malas runt.

När det här skrivprojektet är till ända väntar en efterfrågad instruktionsbok till en manlig vän :D

Likes

Comments