Ja jag börjar från det värsta, för det här är något som har förstört en del av mig hittills.

Att vara 13 år gammal och för första gången känna att hjärtat slår 200 i minuten och falla....

Det började en kall vinterdag, en sorgligt och grått dag men vackert! Tystnaden och snöflingor som fall ner på tungan när jag gåendes försökte fånga dem.

Mamma hade varit tvungen att fly, farsan drack mycket när mamma flydde, han flyttade mig o mina syskon till en ny Stad där vi var i princip ensamma när han jobbade, då var han borta ibland i månader.

Jag var bara ett barn, ett barn som var ledsen och saknade mamma när hon behövdes som mest. Hemma kändes tomt och hemskt för där satt pappa om han nu var hemma och drack tills han tappade kontrollen varje gång!

Det var klockan 17 på eftermiddag en sån typisk vinter kväll, jag var på väg hem från skolan när jag fick syn på en liten kiosk som sålde varm chocklad.

Jag gick in i kiosken och fick syn på honom, där stod han lång kille med fina runda mörka ögon! Jag såg hans reaktion och kände på mig att det är omsesidigt!

Jag tog min varma chockld o betalade, fick växel tillbaka och hans nummer skrivet på en sedel! Ibo hette han!

Jag fall kär i honom och trodde att nu ska jag fan klara av allt, han kan backa upp mig! Vi sånt ute 415 gånger o tog promenader, varje gång försökte han kyssa mig och det gick bra, men för hårdhänt för o ta en kyss ifrån mig! Det kändes verkligen att han tog kyssarna, han fick inte dem såsom jag hade velat ge honom, han tog mer än vad han fick!

Sjätte gången träffades vi för att hans bästa kompis tog körkort o han ville att vi skulle åka runt på en biltur, jag gick med på det!

Efter skolan kom jag hem för o byta om, papp hade kommit hem konstigt nog blev jag inte så glad men ändå glad att d finns en förälder hemma en vuxen även om han skadade oss med hans missbruk men någon var där o led med oss!

Jag bytte om o sa till pappa att jag snart är tillbaka. Klockan var sex på kvällen det snöade o var kallt. Jag hade mina nya svarta jeans på mig lite för kallt för o bära jeans men ville vara uppklädd inför dejten.

Där kom han o hans vän o hämtade mig vid dörren!

Efter 30 minuter körning kände jag inte igen områden, i bilen satt ibo och hans vän o pratade o hade hög musik, han berätta att vi ska nånstans med fint utsikt och restaurang för o njuta jag gick med på det! 20 minuter senare stod vi mitt i ingenstans på en berg! Det fanns varken träd, hus, bil, människa eller ens djur där, och absolut ingen restaurang!

Jag frågade vad vi gjorde där, samtidigt som hans vän helt tyst går av bilen o jag märker att jag kan inte öppna dörren inifrån! Jag var 13 år, jag visste inte vad som kan hända med mig! Ibo gick av o öppnade dörren från andra sodan o satte sig i baksätet bredvid mig och när jag tittade på honom började han med att trycka mitt ansikte mot fönstret o vända på mig och slita av mig byxorna allt det här i 15 sekunder men det känns som hundra års smärta!!

Jag grät och skrek jag bad honom jag sa att jag inte vill det, jag sa att jag är oskuld, jag sa att jag vill inte ha det jag bad honom tusen gånger men han lyssnade inte. Jag bad hans vän jag skrek efter honom men han stod utanför bilen helt tyst med ryggen mot mig! Han sa att det är ingen fara det går fort det är lugnt jag ska bara vara tyst så känns det bättre annars är han tvungen att köra fort o det kanske gör mer ont men i alla fall är det ingen fara!!!! Jag ville dö, jag ville bara dö! Hur kunde vådtäkt inte vara något viktigt ???

Jag blödde som fan och blev skadad i mitt underliv! Han var klar, han bytte plats och de körde hem mig på vägen sa ingen ett ord. Han sa vi hörs när jag gick av! Bara sådär blev resten av mitt liv förstörd!!!

Jag satt o blödde i duschen i över en timma av skadorna, sa aldrig något och gick aldrig o bad om hjälp, önskade att jag hade min mamma nära mig då, ville bara slänga mig hårt i hennes famn o gråta och krama henne och känna att jag återfödds, så jag kanske aldrig skulle sitta här som 29 årig o önska att Ibo blir mördad på värsta sättet att känna så mycket hat att dagarna inte rullar på! Så jag kanske kunde sluta att se ner på mig själv....


Jag skriver mer imorgon... jag är stark o överlevt det här, svårt men jag är här starkare än nånsin!

Godnatt kära läsare

Likes

Comments