Header

Hej igen mina godingar!
Jag sitter just nu på tåget mot Malmö & det är redan förseningar och ett missat tåg pga snö & fel på tågen. Hatar SJ, det är alltid problem med dom.

Men jag ville mest säga att jag kommer ta dessa dagar som en paus från nästan allt så jag kommer nog inte blogga någonting förens jag är hemma igen.
Vill kunna göra bra inlägg när jag väl bloggar och just nu har jag inte tid med det. Men jag lovar att så fort jag är hemma igen så ska jag göra mer intressanta inlägg.

Puss!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Innan jag börjar detta inlägg så vill jag bara förvana er om att det kommer bli ett långt inlägg och att jag skriver inte om det för att jag söker någon slags av uppmärksamhet eller liknande, så dom dryga kommentarerna kan ni hålla för er själva.
Att prata om en sån här sak anser jag som en sjuk viktig sak då jag vet hur pass mycket det kan hjälpa andra.

Händelsen ägde rum 2011, jag var 15 år, det var en kväll när jag och en vän till mig bestämde oss för att åka iväg och festa med lite polare från Kalmar. Vi förfestade och hade en sjuk bra dag till att börja med. Vi hade båda precis blivit singlar så vi ville ha kul och bara njuta av att vi var fria igen. Efter ett tag så tog vi bussen in till Kalmar och gick där på en fest med en massa människor men kul var det. Festen var sjukt bra men tillslut så blev vi båda skapligt onyktra och valde att gå en promenad för att försöka nyktra till lite så vi kunde fortsätta dricka mer.

Efter att vi gått en stund så mötte vi på två män, den tiden var vi helt förälskade i utländska män så att dom var utländska var ju bara ett plus för oss då. Unga och dumma som vi var så stannade vi självklart med dessa okända män och pratade. Jag minns fortfarande inte hur dom såg ut men jag minns att dom kan ha varit mellan 25-30 år. Iallafall, vi pratade med dom en stund ute tills dom bjöd med oss till en av deras lägenhet.

Kommer kalla mannen som våldtog mig för "M" så ni hänger med.

Vi gick iallafall med "M" och hans vän till lägenheten, minns att det luktade otroligt mycket parfym i lägenheten. Reagerar alltid på parfymer då jag är allergisk mot starka doften men något annat minns jag inte av själva lägenheten.
Jag och min vän satte oss i mannens soffa Medans "M" och hans vän gick in i deras kök för att blanda oss varsin grogg.
Jag minns hur peppade vi var för dessa män, vi tyckte dom var otroligt snygga och att dom var äldre gjorde att vi kände oss speciella som kunde få äldre män. Dumt? Ja!
Vi förstod inte då att dom säkerligen utnyttjar unga tjejer.

Iallafall, vi satt en stund och drack och efter en stund så gick min vän ut med "M"s vän, alltså dom försvann från lägenheten. Jag vet fortfarande inte varför då min vän inte har velat prata om det.
Så jag satt med "M" i hans lägenhet, han pimplade i mig grogg på grogg och tillslut blev svart. Jag minns ingenting av vad som hände efter den där sista groggen förutom att jag nu vet att han då drogade mig så jag däckade totalt.

Innan jag fortsätter här så vill jag berätta att jag fick gå hos en psykolog väldigt väldigt länge för att ens minnas detta, jag fick gå igenom en hypnos terapi. Hypnos terapi är att det ger dig en möjlighet att komma i kontakt med ditt undermedvetna utan att det medvetna är där och analyserar eller begränsar dina tankar.
Alltså kan hypnos terapi i samband med vanliga samtal ge dig kärnan till problemet eller saker du inte minns i ditt medvetna sinne. Allt detta filmades under tiden jag var hypnotiserad som jag sen fick se efter.
Kan säga att jag har aldrig blivit så chockad, ledsen och lättad på samma gång.
Jag har aldrig gråtit så mycket, från att inte minnas något alls till att minnas väldigt mycket var helt otroligt. Jag kunde äntligen få ett slut på alla mina tankar, på alla mina mardrömmar om nätterna.

Tillbaka till vad som hände efter groggen.
Det som hände efter var att jag vaknade upp i hans säng, mina händer var fastbundna i hans sängstomme och mina ben var tejpade.
Innan jag hann reagera på vad som faktiskt hade hänt så var min första tanke på var jag var någonstans, vem som hade gjort detta, vad jag hade gjort igår. När jag då kollar åt höger ifrån sängen mot dörren så ser jag "M" hålla i ett skärp. Han slänger sitt skärp på golvet, tar på sig sina kläder och lämnar lägenheten.
Jag kunde då passa på att försöka komma loss, eftersom han hade satt fast mina händer med två andra skärp så var det inte jätte svårt att komma loss som tur var.

När jag hade lossat på skärpen så började jag kolla på min kropp, om jag var skadad och vad han hade gjort mot mig. Jag minns att jag hade sån sjuk smärta från mitt underliv och ifrån mitt anal. Det var blod i hela sängen, det var spya på golvet och jag hade ont på min rygg och lite ont runt min hals.
Men jag hade inte tid att kolla allt just då, jag ville bara därifrån. Bort ifrån den hemska sängen, bort ifrån den sängen.

Jag sprang ut därifrån och var livrädd över att få se honom på vägen men han var borta. Jag gick till busshållplatsen, klockan var runt 10 på morgonen så folk var ändå vakna. Det var fler som satt på bussen och jag minns hur dom kollade på mig. Men jag bara satt där helt iskall, kollade ut genom fönstret. Jag var helt tom, tänkte inte på något alls och bara kollade på alla träd som bussen körde förbi.

När jag kom hem så gick jag fort upp till mitt rum. Jag klädde av mig alla kläder och kollade mig i spegeln.
Jag hade sår på hela min rygg, antagligen ifrån att han slagit mig med skärp. Jag hade blod längst benen och smärtan i mitt underliv var hemskt.
"M" hade alltså drogat mig, han hade misshandlat mig och våldtagit mig både vaginalt och analt.
Han hade skadat en tjej på 15 år, en tjej som hade hela livet framför sig utan några bekymmer.
Han skadade mig så pass mycket, inte vara fysiskt utan även psykiskt. Jag kunde inte sova på nätterna då jag drömde om honom, jag var rädd för att sova för jag trodde att när det blev mörkt så skulle han komma.
Jag åt inte, jag var inte kontaktbar. Det enda jag gjorde var att ligga i min säng.

Sen började tankarna komma, jag börjar skylla hela händelsen på mig själv. Att det var mitt fel att det hade hänt. Att jag var smutsig, att jag var värd det. Jag blev helt skadad.
Jag vågade inte berätta detta för någon, vågade inte anmäla. För vem skulle tro mig? Alla skulle tro att jag ljög om allt.
Så jag levde med allt detta inom mig, i hemlighet.

Efter jag tror det var två år, när jag var 17 som jag berättade detta för min mamma. Den enda som visste var min psykolog. Efter mycket journaler, efter mycket pappersarbeten så fick jag ett skadestånd för detta. Det var min betalning för skadan han hade gett mig.
Men dom pengarna betydde helt ärligt ingenting för mig, visst dom hjälpte mig med mycket men inga pengar i världen kan ta bort alla smärta jag gick igenom dom två åren.

Idag mår jag bra, jag är fortfarande livrädd för mörker och vågar knappt gå ut och röka själv på nätterna men jag bearbetar fortfarande den rädslan och det blir lättare hela tiden.
Men som sagt jag mår bra, jag är frisk, jag har inga kroppsliga skador kvar vilket jag är otroligt tacksam för.
Idag är jag glad över att jag kan prata om detta och att jag kan hjälpa andra genom att visa för dom att oavsett hur jävla ont du kommer ha, oavsett att du bara villa ta livet av dig vissa dagar så kommer allt bli bättre. Du måste bara vara så otroligt stark och intala dig själv att det var inte ditt fel, du var inte värd det. Det han gjorde mot dig är inte rätt, det är så otroligt fel. Att skada en person så mycket, det finns inte ord för det.
Din kropp är din, din kropp är något du bestämmer över. Ingen har rätt att tvinga dig till något. Din kropp är värdefull, du är värdefull.

Detta inlägg kanske blev lite rörigt, jag fick inte med exakt allt och vill inte ha med exakt ALLA detaljer.
Och för respekt mot mig så vill jag inte ha några dryga/elaka kommentarer om detta.

Nu ska jag lyssna på musik och försöka bli lite trött så jag iallafall kan somna innan 5, men det brukar aldrig gå ändå. Jag Hoppas ni på något sätt kan förstå mitt budskap med att skriva detta.
(Bilden är jag som femtonåring.)

Likes

Comments

Fröken Adolfsson är tillbaka efter ett bra nyårs firande igår. Idag ligger jag helt döende i min säng och har funderar massvis på hur jag ska lägga upp mina inlägg och vad för ämnen jag ska hålla mig till.
När jag har kollat min statistik så ser jag att inlägget angående sexmissbruket fick nästan 2000 visningar. Så med det har jag förstått att inlägg om sex självklart var det mest intressanta, vilket jag redan innan hade förväntat mig.

Men jag tänkte med detta inlägg att ni kunde kommentera detta inlägg med vad ni vill att jag ska skriva om, om ni vill ha svar på frågor osv. Ingen fråga är dum, svarar på allt.
Ge mig lite inspiration så bloggen blir så bra den kan bli & ställ era frågor!

Nu ska jag ligga här i min säng resten av kvällen, har bäddat rent sängen och är nyduschad, finns det något bättre? Nej!
Pusssss

Likes

Comments

Godmorgon godingar!
Alltså jag vet inte vart jag ska börja någonstans förutom att jag är i en liten chock, jag trodde inte att jag skulle nå ut med bloggen så pass fort som jag gjorde. Redan flera hundra som har läst mina inlägg & folk som har skrivit.
Folk har berättat om sina problem till mig privat, ni har skrivit fantastiska ord till mig och jag vill tacka er extremt för det.
Detta är precis varför jag alltid tyckt om att skriva för jag vet att det når ut och för att man alltid kan hjälpa andra.
På riktigt, ni är så JÄVLA bra!!

Jag kanske gör ett inlägg senare om jag hinner, all kärlek till er! ❤

Likes

Comments

Klockan är 23.35, jag lyssnar på musik och började tänka på människan jag haft i mitt liv. Och något som jag fastnade för är alla diskussioner det har varit angående mitt sexliv, hur mycket skit jag har fått ta pga det.
Jag har alltid varit öppen med att prata om sex då sex för mig är det mest naturliga man kan ha, jag skäms inte över att prata om det. Men pga att jag är så öppen med det så har jag även fått mycket hat.

"Hur många har du haft sex med", det är en fråga som ofta kommer upp på fester & man kan se på folk hur chockade en del blir. Jag vet folk som haft sex med fler än vad jag haft så jag bara tänker på hur pass stark reaktion dom borde få.
Jag kan då säga att jag har haft sex med 45 stycken & det är siffran som sitter fast i folks huvuden.

Att höra att jag var en hora/slampa var vardag för mig, fick höra det dagligen innan.
När jag hade min sexblogg där jag skrev öppet om allt, då passade människor på att vara väldigt snabba på att snacka skit och döma.

Själva grejen är att dom inte vet bakgrunden till siffran. När jag var 13, skulle precis fylla 14. Då blev jag av med oskulden, med min första pojkvän. Det var den värsta smärtan jag varit med om. Han var verkligen inte försiktig med mig, killen var även 20+.
Men det förhållandet avslutades snabbt pga fysisk misshandel från honom.
Sen gick mitt liv bara mer och mer utför, skaffade nya pojkvänner, människor som även dom misshandlade mig fysiskt och psykiskt. Men allt det där kan jag berätta i ett annat inlägg.

Tillbaka till ämnet, det slutade med att jag blev våldtagen som femtonåring, av en man i Kalmar. (Kan ta det i ett annat inlägg också). Men den händelsen gjorde också att jag började med droger & lät killar/män utnyttja mig, jag kände mig smutsig och kände inte att jag hade något värde.
Mellan 14-15 så hade jag haft sen med 15 st, vilket jag tycker är mycket för en tjej i den åldern på bara ett år.
Det var män mellan 16-30.

Men som sagt, efter händelsen så blev jag helt sjuk som person. Jag var känslokall, lät folk utnyttja mig, ha sex med mig hur dom ville.
Tillslut så blev jag "diagnoserad" som sexmissbrukare i tidig ålder, jag var beroende av att ha sex. Jag var beroende av att få den uppmärksamheten. Istället för att skära mig oså, så var sex mitt skadebeteende.

Så det finns alltid en bakgrund till allt som hänt en person.
Ja jag står absolut för att sex är en otroligt bra grej, så länge det används i ett bra syfte.
Jag älskar att experimentera inom sex, det finns inget bättre eller mer intressant och man får njutning på köpet. Men innan ni dömer mig för min siffra, ta då reda på hela historien bakom den.

Jag skäms inte, jag står för min siffra oavsett om det skulle varit 100 personer mer.
Du har inte rätt att kalla mig för en hora oavsett om jag väljer att ha sex med 10 personer på samma dag. Du har inte rätt att döma mig som person, du lever ditt liv på sitt sätt precis som att jag lever mitt på mitt sätt.

Jag ska kunna lägga ut bilder på min röv om jag vill det, jag ska kunna lägga ut en bild på mina bröst om jag vill det. Det är mina val, det är mitt liv. Oavsett om jag väljer att "vika ut" mig, då gör inte det mig mindre värd som person. Det är lätt att döma någon pga bilder, text osv men innan man lär känna personens personlighet så ska man bara vara tyst.

Så nu, kiss My ass och lär er vad respekt är.

Likes

Comments

Då var jag tillbaka och tänkte ikväll göra ett inlägg angående det här med "body shaming". Att skämmas över sin kropp, hur mycket det faktiskt kan skada en persons psyke.

Jag har också varit där, jag har mått otroligt dåligt över mitt utseende och min kropp. Dock så tror jag att alla har varit där någon gång. Det är mänskligt att vara missnöjd över någonting på sin kropp.
Men det gör mig även så otroligt ledsen när jag ser hur pass dåligt en del faktiskt mår.

Det finns en vän till mig, en tjej på 16 år som idag lider av självskadebeteende. Som nästan varje dag hör av sig till mig pga hur hon mår, att hon inte känner sig vacker. Hon kallar sig själv för äcklig, ful och fet. Och det gör så ont i mig att höra det för den tjejen är något så sjukt vacker. Hon har otroligt fina former och ett jätte fint ansikte. Hon är en grym klädstil och en fantastisk personlighet. (Har fått tillåtelse av henne att använda henne som exempel).

Så tänkte faktiskt rikta det här inlägget mest till henne + alla andra som känner som hon gör.

Min fina vän "N", jag har varit där du är. Jag har blivit mobbad för min kropp, jag har skippat maten i matsalen på skolan pga att folk sa att jag inte borde äta. Jag har fått höra hur ful jag är, att jag är äcklig och fet.
Jag har fått höra ALLT, folk har skrivit mitt namn på väggar i stan, skrivit att jag är en hora som säljer min kropp.

Men jag vill verkligen att du ska förstå att det är dom det är fel på och inte du! Det är dom som har fel, det är dom som är osäkra.
Jag vet inte hur jag ska förklara för dig & er andra hur det kommer sig att jag har ett sånt pass bra självförtroende som jag har idag, jag har inte gjort något speciellt. Men med åren så inser man hur dumt det är att bry sig om vad andra tycker om en, så länge du älskar dig själv så ska du skita i vad andra säger.

Oavsett om du är stor, smal, kort, lång, mörk eller vit, så är du fin exakt som du är. Du måste bara inse det själv, nästa gång du kollar dig i spegeln säg då till dig själv att du är vacker och att ingen ska få trycka ner dig.
Och att skada dig själv eller ta livet av dig är ingen lösning, du är för fin för att skada dig själv. Du är född till denna jord av en anledning, du är din egna individ & du är speciell. Du är inte skapad för att vara som alla andra eller för att se ut som alla andra. Det är lite det som är meningen.

Livet är en berg&dalbana, livet går upp och ner. Tro mig jag har varit med om mycket men jag står här idag, starkare än någonsin. Jag älskar mig själv, jag älskar min feta rumpa, mina bristningar, mina valkar. Mina tatueringar är min konst, det är mina symboler av resan jag gått igenom. Jag har pendlat upp & ner i vikt, jag har spytt varje dag efter att jag ätit för att "mobbarna" fick mig att tro på dom. MEN jag mådde även då mycket sämre, orkade inte göra någonting, var trött hela tiden och kunde inte koncentrera mig i skolan pga brist på näring.
Så idag vet jag att jag är frisk oavsett att jag är större & det gör att jag älskar mig själv.
Jag är tacksam för att jag lever och för att jag har visat mobbarna att jag är så mycket bättre än dom.

Gå med ditt huvud högt, skaka av dig skiten som säger till dig och visa för dom hur jävla vacker du är.

- vill även passa på att tacka denna tjejen för alla fina ord hon gett mig, att jag har kunnat hjälpa henne är fantastiskt. Att JAG, lilla jag kan hjälpa en person bara genom att lägga ut en bild på min kropp, för mig är det den finaste gåvan.

Likes

Comments

Hej du som sitter och läser precis just nu.
Du kanske undrar vad du har kommit in till så tänkte ge dig en beskrivning & även presentera mig själv.

Jag heter Vicktoria Adolfsson, är 21 år gammal och lever i en liten håla utanför Kalmar.
Är en tatuerad kurvig brud med alldeles för mycket självförtroende enligt många. Är väldigt ärlig av mig, kanske för ärlig ibland. Annars är jag umgängets clown och älskar att vara mig själv. Jag är galen, spontan & väldigt omtänksam och kärleksfull.
Jag har diagnosen ADHD, depression och ångest. Var även diagnosers med PTSD innan (posttraumatisk stress syndrom.).
Så mitt humör pendlar väldigt mycket upp & ner. Kan ens stunden vara glad och sen helt plötsligt bli väldigt arg.
Men det är sån jag är, har lärt mig leva med diagnoserna och det är absolut ingenting som gör en mindre bra som person.


I min blogg kommer du få läsa om ALLT, jag kommer berätta saker om mig själv, om resan jag gått igenom sen jag var 12-13 tills nu.

Jag kommer prata väldigt väldigt mycket angående kropps ideal, att det är okej att se ut exakt som man vill. Jag vill vara en förebild när det gäller det, vill kunna hjälpa folk som är osäkra angående sin kropp och som mår dåligt pga det.

Jag kommer säkerligen lägga ut mycket angående tatueringar & även om sex då det är två intressen jag ÄLSKAR att prata om.

Det kommer bli en blandning av allt möjligt, det där var några grejer av allting. Jag kommer prata om saker som många inte vågar prata om, som är tabu.
Jag tycker folk är alldeles för fega nu för tiden och istället för att diskutera viktiga saker så håller folk tyst.
Men sen kommer fröken Adolfsson in i bilden och är öppen om allt.

Jag hoppas du kommer vilja följa min blogg och jag hoppas att det är något av mina ämnen som kommer intressera dig.
Att skaffa en blogg igen var det bästa jag kunde göra nu, har mycket tid och älskar att skriva.

Så tills nästa gång, ha det bäst. / Vicky V

Likes

Comments