Jag vill skriva och berätta om att jag ridit, skott, grejat med hästarna och känt mig fri. Men nix fillepix, här kommer ännu ett inlägg om väntan, väntan på att min kropp ska få bli som den brukar. Men vad klagar jag för, det är ändå ingen som kan göra ett jota åt min situation. På fredag ska jag till MVC i alla fall. Efter det får det vara nog. Då får de plocka ut den, i värsta fall med snitt, eller ja värsta fall, det är ju över så himla.snabbt då. #underbart!

Men vad gör jag nu då? vad gör jag med all min tid utan någon som helst lust att vara vaken? Ska jag dra fram symaskinen? Nä det har jag ingen lust med, men jag borde. Ska jag kanske måla lite lister? Ja sen, jag vill bara få ut den här lilla krabaten! känns som att jag kommer att hamna i ett förslappat läge sen efter att den är ute om jag fortsätter så här. Som om jag fått in vanan att vara lite halvförslappad och inte göra det jag längtat så efter. Är banne mig rädd att det ska kännas jobbigt att dra igång allt igen.  Men äh det är väl bara en kort period, sen är jag på topp igen, en stund innan  jag är helt slut av att kämpa mig tillbaka.

Säger då det, när hormonerna styr i början av graviditeten så är det svårt att inte låta sig ryckas med tankarna av allt gulligull och mys med bebis. #kärleksbarn #mys och allt där som ploppar upp. Men den här gången ska det bli klippta ledare #klippetiklipp

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag kommer alltid att förundras över att mannen i hushållet inte alls har rätt att vara hemma med mamman de 30 sista dagarna innan hon ska ha, om det finns behov. Har man flera barn och en gård och massor att göra, som man alltid har innan en bebis ska komma. Så finns det liksom all anledning att slippa halka efter med tvätt, för att mamman behöver vila, städa för att mamman inte kan böja sig ordentligt, alla kan ju inte vara så stönsmidiga som jag. Tycker att det är så förbaskat märkligt att det viktigaste en man kan göra är att avla och sen jobba in pengar. Inte hjälpa till med det gemensamma livet, ska han göra det sen när han kommer hem då eller? 16.30 med andan i halsen, kasta ihop mat, om inte mamman orkar, köra på träning med håll för att man ätit för fort, skynda sig hem och hjälpa till med nattning för att mamman orkar inte bära runt på 3-åringen som helt plötsligt blivit liten och har jordens trots, somnar tyvärr inte utan kära pappa. Plocka in hästar, eftersom det är ishalka ute och sanda har vi inte hunnit med i väderomslaget så mamman har inte ens kunnat gå ut utan stöd. Mockningen ska vi inte prata på, han svänger ihop boxarna bättre än medryttaren, fyller vatten i lösdrift och boxar, hö där det fattas och förbereder för morgonen då han också får fixa utsläpp.  När klockan sedan är 22.00 kan han knappt stå upp, för det här är mammans vardag annars, men han storknar under bördan av att jobba dubbla pass, trillar han ihop som en blöt pöl och somnar nästan stående.

Allt annat försvinner ju inte för att man bestämmer sig för att skaffa barn. Arbete och hästar måste fortgå, tänkt då sen när hela familjen insjuknar i influensa, vem ska sköta allt då? Det har varit ett rent helvete, rent ut sagt!Nej den här graviditeten har vi haft allt annat än tur med ork, tid och flyt i övrigt.

När allt kommer omkring så har jag världens bästa sambo, med ett otroligt tålamod, men kanske inte riktigt energi och ork så att det räcker till alla gånger. Jag är nog orättvis många gånger och kräver samma gnista för djuren och att allt bara flyter utan tillsägelser, men det är nog svårt när man inte själv brinner för hästlivet. Det är då jag undrar va fanken ska man göra med staten? Staten förstår inte livshändelser eller kriser, staten vill inte förstå att en kvinna kanske havererar vid ett havandeskap och att mannen då står med alla måsten. Hur ska detta då kunna vara möjligt, denna konstellationen: hästtjej-gravid-med-barn-innan-och-man-som-har-ett-heltidsjobb? Min J är mer sliten kroppsligt än mig och frågan är om han håller ihop ordentligt när bebisen väl är här. Det är frågan 😙

Mitt i alla tankar så finns det tröst ändå, vi har trotts allt varandra, älskar dig för att du är du hjärtat mitt ❤

Likes

Comments

Ja då va jag vaken igen då. Legat vaken de senaste två timmarna, började med att hundarna hade fest i köket. nu börjar jag bli hungrig, skönt det hade varit med två timmar mer sömn. Idag ska vi i alla fall försöka oss på att åka till Gräs och hämta hö och slå på en sko. Vi får väl se vad kroppen orkar.


En #önskan  är ju att lilla knytet vill komma ut, så att jag kan få börja leva igen.  Har några olika bestyr inför veckan, besiktning av valpar, visa den stora hunden så vi får se om hon passar hos sin nya familj. Jag måste inse att gubben min inte alls är i samma energiska skick som jag och med lilla knytet så lär inte tiden bli mer tillgänglig. Storhunden kommer bara att bli olycklig. Så fick jag ur mig den ångesten. Men jag kanske lär mig någon gång jag också, får tänka så att jag har larmet Giant och min #bodyguard J.


Den lille #gula blev inte såld heller, så nu väntar utbildning bara tant fått ut knytet.


Lev livet lite mer, lite rikare och på bästa sätt!

Likes

Comments

Det här med att vara dräktig och gravid, har aldrig förstått tjusningen med det hela. Uppenbarligen inte min hund heller, som för övrigt blev tjuvparad med en betydligt mindre hund... även den min egen. Tiken var med ut i skogen när vi red fram tills dagen innan hon fick. Inget jag tvingade med henne på, utan hon bestämde helt enkelt att hon skulle med. Lite sån är jag också, har velat vara med på det mesta, men nu känner jag att jag ger snart upp, läser och läser om att föda den naturliga vägen. Men fy, inget lugn infinner sig, har gjort det en gång tidigare, fast det va ju för 10 år sedan och C kom med akut kejsarsnitt. Kanske inte är något att hetsa upp sig för om jag tänker efter, det är ju något jag måste göra i vilket fall, om bebis nu ska komma ut. Men tyvärr så hjälper det inte min hjärna ett enda dugg, va spelar det för roll att jag måste? Hela min existens är ju emot att någon annan bestämmer över mig, inte för att jag har bestämt det, utan för att jag tror inte ett dugg på, när jag säger till mig själv att jag det är bara att acceptera och göra det bästa av allt. Jo jo, säkert!

Kom till insikt här ikväll faktiskt, att jag kanske får gå över tiden till och med 😲 hur ska det gå då!? Hela livet bara förskjuts, egoistiska jag vill ha ett slut på det här nu, inte tre veckor efter utsatt tid. Ja vad gör man inte för att hålla skenet uppe? Jo vi lever i hoppet om att allt kommer att gå bra, jag kan bara tänka på, att jag kommer slitas sönder och samman, att till slut så tar min ork slut, vem tar vid då? Näe det upptar min vakna tid, jag är så trött på eländet, kanske inte så nyfiken på vad det är för något som kommer ut, eftersom mina gener inte alls verkar vara ett dugg dominanta när det kommer till barnens utseende. Blir en J jr hur vi än vrider och vänder på det. Se bara på C och T ska vi inte prata på, mörk och inte alls som jag. Men åh vad jag älskar dem båda, mina små hjärtan.

Det är det jag tar med mig in i den nya dagen, min enorma moderskärlek. Något jag kanske borde lägga energi på istället.

God morgon världen!

Likes

Comments

Familjen sjukling traskar på, nu har vi lyckats få allt som har med förkylning att göra i alla fall. C vaknade i natt med 39,1 i feber, men så otroligt glad och go. Började febersvamla om vad hon borde bli när hon blir stor.

Märkligt ändå när jag tycker att vi äter varierad kost och sköter motion och utevistelse. Nej ska man bli sjuk så ska man, den enda som faktiskt inte får feber är ju J, han går runt och känner sig hängig, men inte mer. Tur ändå, annars hade allt bara rasat samman, med hästar hundar och barn med träningar, plus allt annat som vi vill göra.

Kylan är dock något som hela familjen föredrar, känns skönt att hagarna fryser ihop och blir hårda. Skönt om det kom lite snö igen, den väntar nog på sig till februari när jag ska ha bebis och behöver ut med barnvagnen, såklart att det blir så.

En sak som är bra med att ha sjuka barn här hemma, det är att det faktiskt blir kontinuerligt städat och tvättat. Jag orkar bara inte sitta still och då är det något som måste bort, damm och smuts. Det är ju en brutal längtan i mig att få sitta upp och rida igen. Snart är det dags, om nu drygt en månad kan vara snart...

Paket ska skickas och hämtas, efter kl 16 får allt hämta i ren stress, ha en fortsatt bra dag allihopa och köp er tid, gör allt i rätt ordning 😁


Likes

Comments

I fredags visade vi lilla Thyranne igen, han skötte sig exemplariskt, hade till och med bjudning den här gången, den lille spillevinken 😊 tjejen som var och kikade på honom skulle kunna vara en potentiell köpare. Inte riktigt lika skeptisk som de förra som tog sig tid och verkade mest undra när han skulle bli en färdig ridhäst, helst vilken minut som helst. Men så är det väl kanske lite till mans, men då ska man inte åka och kika på en unghäst som mest varit riden i skog och mark.


Nyår gick sin gilla gång och bor man mitt i centrala Deje med hästar så får man också räkna med att det smäller lite. Vi ställde in de mest nervösa och lät de andra gå kvar i lösdriften. Thyranne verkade helt oberörd när vi gick ut och kollade till dem, lika så shettisarna, det var med farbror Carriere som stod och höll koll åt alla håll och kanter. -: Man vet ju aldrig om det briserar en bomb mitt i hagen.

Det va faktiskt rätt så lugnt, alla hästar fick bomull i öronen och massor med mat att äta, så det kändes som att natten hade gått bra.


Idag var det bara en vanlig dag som alla andra för vår del, eftersom ingen av oss dricker en droppe alkohol, pigga och glada var vi uppe som vanligt och käkade frukost och fastnade inomhus lite för länge. Nu snart vankas det intag av alla som ska in och massa god mash väntar i krubborna.


Gott Nytt År alla glada människor!

så önskar vi att 2017 blir ett bättre åt än 2016, som känns som ett enda virrvarr av inget blev som jag tänkt.

#ensamärintesåstark #drömmarslårfaktisktin

Likes

Comments