View tracker

Som en blockering

En dörr som slås igen med en smäll 

varenda gång jag försöker uttrycka mig inför en annan människa

Som om orden stannar, fastnar och fryser

Och dom som slinker förbi kommer ändå inte ut rätt

Andra välskrivande människor

med välformulerade beskrivningar 

Förklaringar och kommentarer

Ni inspirerar inte mig

Era ord blir bara smetiga i mitt huvud. 

Fastnar inte

Det låter så tillgjort.

Som om ni tror att bara för att ni kan behärska era ord,

Och sätta er över människor utan den förmågan

Så har ni rätten

Rätten att leka med orden, rätten att få dom att låta bra.

Det har ni inte.

När ni försöker att göra era ord vackra, klingar det snarare falskt

Och era ord låter bara tomma.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag gör mig liten 
som få, så liten
så ingen kan se mig.

Känner mig så ensam,
men jag spelar ingen roll,
för du vet att jag finns
om du behöver mitt
leende.

När ditt namn
lyser på telefonen
svarar jag
& Undrar vem jag egentligen är.

Men Älskling, när 
broarna mellan oss
fallit ner faller vi
tillbaks dit vi vill vara.
När det äntligen är över,
faller vi tillbaka och jag
ser mig i spegeln.

(Ögonen röda av gråt,
& undrar; Vem är jag egentligen.)

Älskling, jag smeker din kind så
rödflammiga.

dina rosaröda läppar
kysser jag samtidigt som jag funderar
på vart vi kommer hamna senare i livet.  

Samtidigt som ja ser min
lillebror på gatan, funderar
jag på vem jag egentligen är

Likes

Comments

View tracker

Himlen faller ner, det svider till där kniven skar
Jag har varit vaken hela natten, känt om hjärtat sitter kvar
Känt om hjärtat sitter kvar

Jag har litat på imorgon, som en troende tror.
Jag skulle gjort så annorlunda om jag gick i andra skor,
om jag gick i andra skor

Jag är ingen soldat, jag har inga vapen att ta till, inga korståg jag vill gå
Ställ mig inte i ett led, du får mig aldrig att stå still
 Jag fungerar inte då, jag är ingen soldat
Jag tänker inte

Jag har härjat krig i huset, jag har härjat krig i mig
Mina ögonlock är tunga nu, snart drömmer jag om dig
Snart drömmer jag om dig

Jag har aldrig stått vid fronten eller försvarat det jag har
Men i skärvorna och flagorna, ligger ändå allting kvar
Ligger allting ändå kvar

 I rispan från min vrede, ska jag sätta jord och så
I skuggan av din stolthet ska jag resa mig och gå

Jag är ingen soldat, jag har inga vapen att ta till
Inga korståg jag vill gå
 Ställ mig inte i ett led, du får mig inte att stå still
Jag fungerar inte då, jag är ingen soldat
 Ingen soldat, jag tänker inte så

 

 

 

 

 

 

 

Likes

Comments

Jag drömmer,..
I mitt huvud ser jag oss
bara hon och jag
vi rör oss med ljusets hastighet, på väg mot en evighet.
Våra hjärtan slår i takt och sekunderna känns timmar långa,

Jag vaknar hastigt, inser verkligheten som så många gånger innan.
Det skulle, det borde, jag ville...
jag ville så mycket, hon ville så mycket.
Men sen stod vi där ändå, på gränsen mot avgrunden.

På gränsen mot det svarta hålet som slukade allt i sin väg.
Hon rörde sig sakta mot slutet, mot döden.
Jag försökte stoppa det, försökte hitta en väg ut..
men det fanns ingen.

Stod med armarna om hennes vackra hals och önskade det vore annorlunda,
önskade att vi kunde få leva för alltid tillsammans, hon och jag.
Tittade in i hennes vackra ögon och kände kärleken ända ut i fingerspetsarna.


Blundar och känner att vi möts i mitt huvud,
hennes tankar snuddar vid mina, mina känslor går samman med hennes.

Nu är det över men jag kan ingenting göra.
jag ville hoppa av, dra mig ur, men det gick inte.
Sanden i glaset rann ut, vår tid var ute.

Himlen fick tillbaka sin vackraste ängel, och inte en sekund går utan att sorgen tär.
Sov gott lilla hjärtat, Världens bästa Happsan.
Tack för allt du gav mig. <3  

Likes

Comments

Att ingen i denna världen
spelar så stor roll
som du gör
för mig

Och kanske fanns det moln.
Men inte på vår himmel ikväll.

För någon som dig skulle jag lämna allt jag har...

Likes

Comments

Men väl ensam med min ångest behövde jag inte låtsas längre.
Jag kunde ligga i min säng, och stirra upp i mitt tak och undra varför.
Och jag hatade mig själv, jag äcklades av mig själv.
Och jag kunde skrika, gråta, sparka och spotta på allting i min ensamhet.
Utan att känna att jag inte behövde hålla skenet uppe för någon.
Jag önskade mig någon som skulle vara där med mig, och förstå mig.
En hjälte. Men jag har aldrig haft en sån.
För jag klarade inte ens av att låta någon se mig sådär.
Någonsin.

Likes

Comments

Och genom att öppna en dörr och kliva in i en främmande värld, lärde jag mig var orden kom ifrån.
Det rann ord längs väggarna, och droppade ord från taken.
Det låg pölar av ord på golven och jag förstod att det måste ha varit här du blev född.
För alla ord du uttalade var lika perfekta som den världen.
När du grät, så grät du ord och när du skrattade, så skrattade du ord.
Ändå fanns det inga ord i vår ordfattiga värld, som kunde beskriva dig.
Du bara var.
Och du gjorde det bra.
 

Likes

Comments

Jag vill att du ska läsa det här.

Jag vill att du ska läsa det här och förstå.

Jag vill att du ska läsa det här och förstå innehållet även om det inte säger dig så mycket.

Jag vill att du ska tänka efter nu och fundera.

Vad står det här egentligen?

Kan du också läsa mellan raderna?


 

Likes

Comments

Jag önskar verkligen att det fanns tillfällen då man kunde försvinna ett tag.
Eller kanske bara upphöra att känna saker, veta saker, känna på sig saker
och inse att man har rätt.

Jag önskar verkligen att saker och ting var lättare ibland. Ganska ofta till och med.
Jag förstår inte vad det är som ska vara så himla svårt. Och varför det alltid är så mycket fel på mig.
Jag förstår inte, jag förstår verkligen inte vitsen med detta. Vitsen med hela "jag har hittat en finare blomma nu."
Som när man tänker på något, och helt plötsligt inser hur deprimerande det faktiskt är. Man märker liksom att det finns ingen väg ut, det finns inte ens en pil åt vilket håll man ska ta vägen.
Eller som när man står mitt i en gigantisk folksamling, där det är människor överallt. Man känner inte en jävel och får panik. Letar efter folk man känner, men hittar ingen. Och ingen ägnar ens så mycket som en blick åt det hållet man står.
Det är det värsta som finns. Den värsta, äckligaste känslan av alla.
Det är när det kommer igenom, när det som är delar av dig själv vänds emot dig.
När du får den största kniv du sett, i ryggen, av någon du aldrig trott skulle stå bakom din rygg.

Och speciellt när dom förklär sina ord, med otroliga kreationer. Och du ser folk runt dig, som sväljer dom alla med hull och hår. När du undrar om det är något fel på dom, inser du att det är dig det är fel på. Det är du som inte sväljer det. Det är du som ser det, och det är du som lider av det. Du lider ännu mer när du ser folk som står dig nära, svälja alla förklädda ord från människor dom tror sig känna. Och du lider som mest när du inser att dom har förstått. Förstått att alla orden var lika tomma som ekot.

Gör mig inte mer otillräcklig än vad jag redan är. Det tomma dunkar, bultar, ekar och är otroligt stort runt omkring.
Jag är svartvit, du borde inte vara här om du inte vill bli färglös.
 

Likes

Comments

Du tänker att du inte borde
Och du borde inte för att du är rädd
Du är rädd för att det betyder
Och för att du inte vill förlora
Du är rädd för att inte vinna
Och bli lämnad blottad
Ändå vet du nu
Att det redan är försent
Du gör redan det du tänkte att du inte skulle.

Likes

Comments