Hej på er!

Jag har inte skrivit sen i tisdags när jag berättade om händelserna som skett under helgen. Jag har försökt samla kraft och ork till att skriva här och berätta vad som hänt under veckan, till exempel att jag varit på bio med mina föräldrar och sett solsidan men det har inte funnits någon ork, för det händer så mycket skit hela tiden att jag bryter ihop lite mer för varje dag och för varje händelse. Det är ohållbart.

Idag har jag varit hemma från mitt arbete för att jag inte känner att jag klarar av att vara på plats. Jag kan inte gå runt på mitt jobb och gråta, vara ledsen, uppgiven och lättretlig. När jag är där vill jag vara pigg, glad och hjälpsam. Men när koncentrationen sviker och jag mår så dåligt att jag inte klarar av mina arbetsuppgifter längre så kände jag att jag måste vara hemma. Jag rasar samman.

Jag vaknade imorse av att jag tyckte att det ringde på dörren, men jag vågade inte gå ner på nederplan för att jag är livrädd. Jag är rädd att det ska stå en okänd man/kvinna utanför min dörr för att den här personen ifråga pratar med så mycket människor i mitt namn om så konstiga saker och senast förra helgen pratade om att jag vill träffa dom. Vilket jag inte vill, jag vill inget av det här. Jag vill att det ska få ett slut, jag vill leva mitt liv ifred.

I onsdags morse när jag ska kliva upp kl 05:00 så är min telefon fylld med nya händelser på instagram. Som de flesta vet och för er som inte vet så är mitt användarnamn thegreatcake. Personen som är jag på nätet skapade då ett nytt instagram konto med namnet thegreatercake, fyndigt och väldigt likt, tycker ni inte?

På detta konto började personen sedan att följa sexsidor, BDSM sidor, småflickor m.m. Det eskalerade väldigt fort under dagen och personen började sedan försöka följa mitt konto. Varför gör man så!? Är det för att du vill att jag ska veta vad du håller på med? Plötsligt började personen sedan lägga upp bilder på mig. Bland annat en bild som endast finns här på bloggen, vilket gör att jag vet att du är inne här och läser precis allt som jag skriver och självklart snor alla mina bilder, vilket är så sjukt för du har ingen rätt alls!!!

I mitt tidigare inlägg så berättade jag att personen som är jag på internet hade tagit lån hos olika banker i mitt namn och även beställt hem nya sexsaker till mig och för er som undrar så har jag självklart vidtagit de åtgärder som jag kan. Jag har spärrat mitt person nr, tyvärr försent. Min kreditscore är förstörd och detta innebär naturligtvis att jag själv inte kan handla på faktura eller delbetalning längre. Som tur är gör inte jag detta så ofta, så jag vet inte om jag ska se det som en besparing kanske?

Man kunde tro att det skulle få ett slut, att dessa beställningar skulle upphöra men idag kom det avier på posten med nya beställningar, denna gång med postförskott med en summa på 2300kr. Självklart är inte detta något som jag hämtar ut, jag skulle aldrig betala för något som jag vet att jag själv inte beställt, men det är ändå fruktansvärt frustrerande och tidskrävande att åka dit och se till att det blir returnerat och gå igenom vad som skett.

Tidigare i veckan fick jag meddelande om att ännu en faktura som jag inte visste om hade gått igenom med sexiga underkläder varpå dessa varor också kom idag....

I samband med denna händelse när jag fick beskedet om fakturan som gått igenom trots min spärr så fick jag även veta att det låg ytterligare fem fakturor med beställningar. Alla ifrån olika sexshoppar/underkläderbutiker med varor så som handbojor, gag balls, spets tjo fräser, jag vet inte ens själv vad hälften av prylarna är.

Men det är så mycket saker, och hela tiden något nytt som händer och min kraft är slut. Jag sover knappt på nätterna, jag äter inte mycket nu och jag är ledsen, uppgiven och jag vill bara försvinna just nu, så tungt är det.

Detta är så sjukt att det gått så långt att jag som ändå alltid brukar vara ganska så stark just nu bara kollapsar.
Jag vet inte vad jag ska säga, kanske som jag brukar när det händer mig något, oavsett vad det är, det brukar förvisso vara en olycka men i alla fall. Det är bättre att det händer mig, än att det händer dig.

Sen kanske du också som läser är drabbad eller har varit någon gång i ditt liv, vad vet jag? Dom sa ändå på nyheterna så sent som här om dagen att ID kapning är ett av de största brotten vi har. Men detta är mer än så och jag orkar verkligen inte längre. De måste få ett slut.

But one day i'll be alright again.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag måste infinna mig i att någon annan för mig okänd använder mitt fullständiga namn, mitt person nr, min adress, mitt telefon nr & mina bilder på internet. Hur ska jag kunna göra det?

De som man en gång trodde var ett fjuttigt och oskyldigt brott blir dag för dag värre, jag blir mer och mer trött och apatisk. Jag vet inte vart jag ska vända mig, vad jag ska göra., det finns inget jag kan göra. Jag försöker någonstans att spela lite "Allan-ballan" kring detta, hålla skenet uppe och kämpa på som att det inte skulle ta på mig. Men mina närmsta vet att det inte är så. Jag är så trasig nu, jag är så otroligt ledsen. Jag bryts ner dag för dag.

Nu släpper jag ut det här också för jag måste tro på att ni som läser detta försöker förstå hur det ens kan kännas och att ni är där som stöd. Jag har så många gånger bara velat gömma mig, sluta kämpa för mitt jag för man orkar inte, man orkar inte att hela tiden slåss för att man ska få vara sig själv ifred. Det är otroligt påfrestande för hela själen.

Den här personen som är jag på nätet slutar aldrig förvåna mig. I fredags skrev jag om hur personen fått kontakt med andra som trodde att jag ville träffas och hur det ännu en gång kom en order i mitt namn med en faktura riktad till mig på kläder med sexuell anspelning. Man kunde tro att det skulle räcka. Man kunde hoppas, men förgäves.

Måndag morgon så vaknar jag upp av information som meddelar mig att diverse kreditupplysningar tagits i mitt namn. Denna gång hade man inte beställt kläder eller sexleksaker utan denna gången har man tagit lån hos olika banker. Vilket gör att jag knappt hinner sätta mig på sängkanten innan jag börjar gråta.

När jag har spenderat halva min morgon i telefon för att få reda på vad det är som händer, vilka summor vi pratar om osv så ringer telefonen från ännu en sexbutik. Denna gång var ordervärdet högre än vanligt och innehöll mestadels sexleksaker.

Vissa människor skulle säkert tycka att det var sjukt kul, jag likaså om jag fick beställa det på mina villkor om det nu var det jag ville, men att få det såhär, lägg av.

Jag vet inte och som sagt jag kommer aldrig förstå vad denna personen vill eller är ute efter, jag kommer aldrig förstå hur man medvetet kan tycka att detta är roligt och vad man får ut av att förstöra någon annans liv. Men något jag tror på är att personen som gör detta ALDRIG kommer vara eller bli något/någon som ens liknar mig.

Du kanske försöker prata som jag, vara jag men något som är säkert är att du aldrig kommer bli jag. Jag skulle aldrig behandla människor så som du behandlar mig och om du kände mig ens lite, så skulle du veta att jag både är rättfram och står för min åsikt tillskillnad från dig som är blyg och feg. Gömmer dig bakom skärmen på andra sidan utan att visa ditt rätta jag. Det får mig självklart att undra hur ful du är? Hur ensam du är? Jag är en person som sätter min familj och mina vänner i framkant så jag tycker självklart synd om dig. Jag önskar att du var stark nog att kliva fram ur skuggan, ta reda på dig själv och sluta försök att vara jag.

Jag vet inte vad ditt mål är, men du får gärna berätta och om ditt mål är att bryta ner mig så kan jag säga att du har lyckats. Jag känner mig fruktansvärt ledsen och uppgiven och jag tror inte att det finns ett slut på detta om inte du slutar.


Så som detta eskalerar hela tiden och allting som händer, det är inte något jag ens önskar min värsta fiende.
Ingen ska behöva må såhär.

Likes

Comments

Howdy Friends!

Det har varit något av en tung dag idag. Jag har suttit länge och funderat på om jag ska berätta om den eller om jag ska låta det vara. Många skulle säkert säga att jag ska låta det vara, inte ge det någon uppmärksamhet och innerst inne så vet jag också att dom har rätt.

Jag skapade denna bloggen för att lite starta på nytt, komma ifrån allt det gamla som efter tidigare händelser känns hyffsat infekterat. För er som följt mig innan så förstår ni att jag pratar om de ofredande som jag lever med just nu och har gjort under en längre tid. Tyvärr verkar det inte vara något som försvinner och jag tror helt enkelt att jag får acceptera det.

I mitt tidigare inlägg berättade jag hela historien om vad som hänt, steg för steg, hur någon utger sig för att vara jag på internet, lägger upp information om mig på diverse sexsidor och spelar sedan mig för att få kontakt med både tjejer och killar. Det är alltid sidor med sexuell anspelning och väldigt riktat till BDSM.

Jag säger det igen för att förtydliga att BDSM inte är något som intresserar mig. Läder och kinkiga kläder, inte min grej.

I december så utökade polisen anmälan om ofredande och la till identitetskapning, då personen som utger sig för att vara jag beställde hem sexiga underkläder till mig som fanns att hämta ut när jag återvände från utlandssemestern med familjen. Ni kan förstå min chock. De hela var taget på avbetalning med en faktura som kom till mig. Den totala summan var på 1500kr. Tack vare snabbt agerande utav Svea Ekonomi samt butiken och mig själv så var det inga problem att stoppa processen och få fakturan återkallad, men det är fortfarande irriterande, tidskrävande och ledsamt då varor ska skickas tillbaka osv osv... bara jävligt drygt.

Hur sjukt är inte det!?

Jag vet inte och jag förstår inte vad personen får ut av att beställa diverse underkläder/BDSM kläder till mig men jag är ingen psykiatriker och jag har insett att jag aldrig kommer att förstå hur personen tänker och jag känner mycket nu att jag inte riktigt orkar bry mig heller. Jag har börjar infinna mig i att det är såhär det kommer vara.

Jag vet att det bara finns en av mig och mina vänner, bekanta och min familj, dom vet alla vem jag är, hur jag är och det behöver jag inte försvara för dom. Det är kärlek.

Jag har länge mått dåligt av det här, såklart. Jag har velat krypa in i mitt skal likt en sköldpadda men det var efter idag när det uppdagades att personen ännu en gång beställt varor i mitt namn, denna gång med en faktura på 1600kr och en person som haft kontakt med personen ifråga via siten knullkontakt.se!? skickade sms till mig på min privata telefon som jag igen blev rädd på riktigt.

Även om jag är införstådd i att jag inte har något att säga till om, att jag inte kan göra något åt det som sker och att jag lär mig att acceptera det så tar inte det bort rädslan. Den här personen som är jag på internet har absolut ingen aning om vem hen pratar med på andra sidan skärmen.

Nu fick hen kontakt med en person som letade upp mitt telefon nr självmant på internet efter deras konversation för att de hade kommit överens om att vi skulle ses. Det kom även fram att hen beställt underkläderna/BDSM kläderna för att jag skulle ha på mig dessa när vi sågs.

Det hela blir bara mer och mer sjukt... och jag står helt handlingslös.
Nu är jag är rädd.

Vad kommer härnäst, ringer det på dörren?
Blir jag påhoppad på vägen till garaget?



Till dig som gör detta mot mig... Jag hoppas att du förstår att andra människor kanske inte tar att du driver med dom lika bra som jag gör och vem får stå till svars? Jo jag.. medan du gömmer dig bakom brandväggar, anonyma webbläsare och ip adresser till servrar i andra länder. Det är mitt liv du spelar med, snälla sluta.


Because an original is worth more then a copy.

Likes

Comments

Jag har gråtit många tårar över det här, jag har blivit dränerad på energi och jag har funderat länge på om jag ska skriva av mig allt detta eller inte, men here it goes. Såhär ligger det till...

Näthat, ett hat som kommer i alla dess former. Man gömmer sig bakom en skärm för att man är för feg för att uttala sig direkt till personen, man vågar inte berätta sanningen, man håller lågt i tak men man pratar med andra som om det vore högt. Man trycker ner andra, man försöker vara andra, man sprider falsk information om andra.

Vart leder detta? För den som gör det, ingenstans, det kanske startade som en kul grej, man menade det inte riktigt, man tänkte inte på konsekvenserna, man förstår inte att man förstör en annan människas liv, man släcker en livsgnista hos någon annan och i fall som vi alla har hört om på radion, sett på nyheterna och i inlägg på bland annat facebook så driver man i värsta fall en annan människa till att ta sitt liv.

Hur långt är man villig att gå, hur svårt är det att förstå hur mycket det påverkar den utsattes liv, familj, vänner och övrig omgivning. Hur kan man leva med gott samvete, det är något jag vill fråga en person som överhuvudtaget kan göra en sådan sak.

Internet, den farligaste platsen att vistas på, man är utsatt i de flesta lägen, man får lätt fram information, bilder och annat som används emot offret. I många fall är det någon närstående, en person som känner dig. I andra fall är det inte det och många gånger får man säkert aldrig veta. Handlar det om svartsjuka, handlar de om en gammal fejd eller är det bara för skojs skull? Var det kanske bara en slump att det blev jag för att du tyckte att jag såg bra ut?

Vad gör jag för att förtjäna att känna mig uppgiven, i underläge och maktlös, en fråga jag ständigt frågar mig själv innerst inne. Jag ställer den sällan till andra, istället låtsas jag som att jag är stark nog att klara mig igenom detta på egen hand, som att det inte berör mig. Jag orkar inte bry mig, en vanlig fras som egentligen indikerar att jag bryr mig, tar illa vid mig och blir illa till mods.

Jag reagerar, jag talar om det, jag skriver om det i hopp om att du ska läsa och förstå att du påverkar mig, skadar mitt inre, min självkänsla och vad gör du? Du fortsätter, du slutar inte, du matar på, du expanderar och vidgar dina vyer, tar det ett steg längre, du livnär dig på att jag mår dåligt. Du tystar ner mig, för man kommer till en punkt där man inte längre orkar prata om det, man vill inte störa andra, man vill inte vara till besvär, man vänder sig inåt och man mår psykiskt dåligt.

Hur kan du leva med ett gott samvete undrar jag?
Hur kan du må bra av att någon annan mår dåligt?

De började oskyldigt, du lånade en bild eller två, säg tre, fyra, du skapade ett konto på facebook med mitt fullständiga namn, du började skriva och skicka vänförfrågningar till för mig okända människor tills du stötte på min riktiga vän som informerade mig.

Det eskalerade snabbt från att vara oskyldigt till ett otroligt läskigt moment i mitt liv. Du började sälja mig på sexsidor som sexslav. Du fick betalt för mig och en man från England flög hit till Sverige där du sagt att jag skulle möta honom. Till hans förvåning dök jag naturligtvis inte upp och den här mannen börjar då söka av området du sänt honom till, som under den här tiden var hos mina föräldrar.

Han hittade mig, han hittade mitt hus vilket inte var konstigt då du praktiskt taget gett honom adressen. Han ringde på vår hemtelefon, jag var ensam hemma. Jag var 20år gammal och livrädd. En vän till mig fick komma och hämta mig, jag vågade inte gå utanför dörren själv. Han körde mig till polisen där vi sedan väntade på att min mamma skulle möta upp oss och det hela tog en väldig fart.

Det här var första gången som jag gjorde en polisanmälan.
20år och såld som sexslav på internet, det händer väl inte på riktigt?

Det är en vanlig fråga och reaktion som jag får och jag får oftast se hur ansiktsuttrycket hos människor som får höra om detta förändras och man tar till en seriösare ton när man inser att detta faktiskt hänt, detta är på riktigt. Det händer någon i ens närhet för detta hände mig och det var helt ditt fel.

Jag fick aldrig något avslut i detta 2010 och jag gjorde som alla andra skulle ha gjort, jag gick vidare. Jag började bygga mitt liv, jag vistades bland människor som fick mig att må bra och jag byggde upp mig själv igen. Jag tog körkort och började jobba, fick en heltidstjänst, tjänstetelefon och hela kittet, de här var min nya start.

Ack så fel man kan ha, det dröjde inte länge innan sms började trilla in på min tjänstetelefon ifrån mannen som tidigare stått utanför mitt hus och köpt mig, han gratulerade till mitt nya jobb bland annat. Han hade koll på mig, men hur kunde han ens veta att jag fått ett nytt jobb? Jag förstod då att du inte hade slutat, du höll fortfarande på.

Åren har passerat och saker har hänt under åren som gått, sidor har ploppat upp här och där och jag har försökt att inte bry mig, stängt ner dom så gott det har går allt eftersom jag funnit dom. Jag har även försökt att stänga det jag känner angående detta ute, men det senaste halvåret- året har detta eskalerat och så dåligt som jag mådde för ett par veckor sen kan jag nog erkäna att jag inte mått på flera år.

I februari så kom det ett erkänande från en person som stått mig nära när jag var ung, för många år sedan, man talade om sin stora hemlis och sa att man använt bilder på mig på bland annat facebook. Jag kommer ihåg hur jag frågade flera gånger om detta var på riktigt, om det var seriöst. Jag minns hur jag frågade gång på gång om du knarkat för att du skrev som om du vore påtänd till max och sakerna du sa, så osammanhängande. Allt i samband med att någon skapat en profil på facebook igen, med mitt namn, skickat vänförfrågningar till mina vänner som sedan ifrågasatte om jag plötsligt hade två konton. Det gjorde ont i hela mitt hjärta och jag kunde inte förstå hur du som min vän plötsligt säger det saker som du sa. Jag rådfrågade med en gemensam vän till oss som du skrivit till som mig och visade hela vår konversation, hon blandade in din familj, de stod klart att det var på plats att göra en polisanmälan.

Jag gick därför till polisen igen, gjorde en ny anmälan, berättade om allting som hänt, visade upp konversationen och plötsligt står vi där med en öppen anmälan. Det var inte lätt för mig, men med stöd från alla i min omgivning var detta det enda rätta, Senare skrev du ett långt meddelande till mig och tog tillbaka ditt erkännande, du sa plötsligt att du aldrig skulle göra något sådant, vad ska jag tro? Polisanmälan var redan gjord, precis som du där och då bad om när du erkände. Detta var i mars, sen dess har jag inte hört ett ljud ifrån dig, jag har även plockat bort dig som vän för oavsett vilket så var detta inte acceptabelt. Men det får mig att undra, är det du som gör detta mot mig?

Efter detta lugnande de ner sig över sommaren, åtminstonde ett tag och jag orkade heller inte engagera mig i det som försegick, jag la min energi på min familj, jag började gå vidare med mitt liv igen.

Plötsligt kom hösten och det hela började eskalera till en punkt där du nu försöker leva mitt liv på internet. Du använder mina bilder och vi pratar inte en eller två bilder nu, du laddade upp 135 bilder på mig på onedrive för att folk skulle ladda ner dessa och sprida på nätet. Det är bilder på mig, på mina vänner och på mina barn.

Du skapade en hel blogg i mitt namn där du skrev som att det vore jag som skrivit. Du talar om för folk vart jag bor, vem jag bor med och du skickar bilder på mina barn till random folk. Jag kan inte hjälpa att känna att det är hemskt och jag undrar, hur kan du blanda in mina små liv i detta?

På många utav sidorna så är jag antingen lesbisk eller bisexuell i dina ögon, vilket absolut inte stämmer och jag kan omöjligt veta men jag antar att du använder mig till att prata med andra tjejer . Det som oroar mig här är att flickorna du pratar med är småflickor, vissa yngre än 15-16år. Du kommenterar på deras inlägg och deras bilder och säger att dom är sexiga.

Du talar om för folk hur mycket jag tycker om kläder, speciellt korsetter och läder, vilket inte heller stämmer för om du ens visste lite om mig så skulle du veta att jag är en mjukis och jeanstjej. Jag är bekväm av mig, höga skor och alldeles för tajta kläder, det är inte min stil och inte något som jag går igång på.

Du talar om att jag är intresserad av bdsm, men att jag vill utforska det i smyg, du skriver allmänna inlägg på sidor och frågar om det anses vara otrohet att jag vill utforska BDSM bakom ryggen på min man. Du påtalar att jag framförallt gillar att bli dominerad och att jag vill känna mig undergiven, jag vill även bli bunden och tagen med storm, allt enligt dig. Sanningen är dock att detta inte stämmer alls, detta är något du hittar på men varför? Jag kan inte förstå varför och då har jag tänkt på det alldeles för mycket för mitt eget bästa.

Jag är inte det minsta intresserad av BDSM,
det faller mig inte det minsta in i min smak.

Ännu en gång har jag fått gå till polisen för att göra en anmälan, denna gången fick jag sitta i ett rum i två timmar och prata om allting som händer mig just nu. Anmälan blev lång, vi fick prata med en överordnad inom polisen och fick även veta att det är en pågående utredning just nu. Trots detta så fortsätter det dyka upp saker, det kommer nya sidor. Du har börjat tala om vart jag har studerat och vart jag arbetar.

USB stickan jag innehar innehåller så många olika sidor, kommentarer som du lagt till folk, namn på personer som du pratar med, print screens på de som du har lagt upp, IP adresser, mailadresser you name it. Jag sparar allt idag för att jag måste och jag lämnar det till polisen.

Jag vrider och vänder på mig på nätterna, jag sover alldeles för få timmar för jag tänker på det här, de du håller på med suger upp all min energi och jag får kämpa på dagarna för att orka arbeta och orka leka med mina barn på de sätt som jag vill och ska orka som mamma. Jag skulle gärna vilja veta vad som förssigår i ditt huvud, varför kan du inte sluta? Varför gör du detta?


Varför gömmer du dig bakom en skärm och
utger dig för att vara någon annan än dig själv?


Känner du att du har dragit det så pass långt nu när du även gjort det mer personligt än något när du blandat in mina barn? Vad får du ut av detta? Alla snälla kommentarer om hur fin du är och hur vackra ögon du har eller söta barn du har, kom ihåg att dessa är inte menade till dig, dom är till mig. De kommer inte ge dig bättre självförtroende och skulle folk få veta sanningen om vad du håller på med, så skulle dom tycka att du är patetisk och förmodligen en stor fet idiot och deras intresse skulle svalna direkt.

Jag kan inte förstå hur man kan vara så osäker, hur man kan vara så feg och obekväm med sitt eget jag att man försöker leva genom någon annan. Det finns inget smickrande med detta. Det måste få ett slut, du måste förstå vad du utsätter mig och min familj för, det är bara en tidsfråga innan någon ny står utanför min dörr på grund av alla lögner du sprider.

Vi har kommit till en punkt där jag är rädd för att gå ut ensam för att du talar om för folk att jag vill vara undergiven, bli dominerad etc etc. Vi har nått en punkt där jag är personen som inte längre orkar, som är helt uppgiven och brister ut i tårar.

Mina vänner säger att jag ska sluta publicera bilder på mig själv, på mina barn, på mitt liv helt enkelt, jag ska även sluta blogga och instagramma för att du inte längre ska få något att livnära dig på, men det faktum att jag inte vill det, ska vi inte ta hänsyn till det?
Ett barn blir mobbat i skolan och hur många gånger har vi inte läst om dessa fall och vad gör man, man flyttar offret till en ny skola, inte den som mobbar. Det är alltid den som är utsatt som ska förändra sitt liv men faktum kvarstår att personen ifråga inte har gjort något fel.

Jag har inte gjort något fel, jag anser inte att jag förtjänar detta. Jag förtjänar att leva mitt liv, själv, precis så som jag vill. Vill jag berätta om mitt sexliv , min familj eller något annat personligt om mig offentligt och dela mina bilder så är det upp till mig. MIG, ingen annan.


Du har ingen rätt att använda min identiet.
Du har ingen rätt att använda mina bilder.


Jag vill att du ska sluta. Sluta mobbas, hata, utege dig för att vara jag, sprida privat information om mig, sluta sälj mig på internet. Jag vill inte vara medlem på sidor som darknet, hamsterpaj, flicr, tinder, quora, nouw, eskortsidor, knullkompis sidor allt som du kan tänka dig, hade jag velat det, hade du redan funnit mig där.

Till alla er som nu läser detta och som varit i kontakt med mig på någon sida som inte är nedan nämnda så får ni gärna kontakta mig och skicka över konversationer och information. Allt som jag kan lämna till polisen är till stor hjälp. Du förbli anonym om du vill det.


Jag finns på Facebook, (Carina Löfgren)
jag finns på Instagram (thegreatcake)
och jag äger denna bloggen, min egen. (Nouw.com/csl)
Alla andra sidor är påhittade.


Tack för att du tog dig tid att läsa. En tragisk men sann berättelse som fortfarande är aktiv i detta nu och anledningen till att jag nu skriver offentligt om detta är för att jag inte orkar driva och ta mig igenom detta på egen hand längre, jag räknar med er, familj, vänner och bekanta och t.o.m okända.


Om personen kan göra såhär mot mig, och driva det såhär långt,
vad är de som säger att inte du också är utsatt?

Likes

Comments

Hallå där!

Ååh idag hade vi i lilla familjen utflyktsdag. Vi packade in oss i bilen och for till Haga parken där fjärilshuset ligger. För er som inte vet vad det är för något så är det en tropisk regnskog.

"På Fjärilshuset Haga Ocean upplever du naturens under. Njut av känslan att vandra bland fritt flygande fjärilar i stora tropiska växthus. Upptäck fjärilarnas parningsdans, larvernas matglädje och om du har tur, se på när en fjäril kläcks. Här finns ett av nordens största hajakvarium. I den 30 meter långa tanken som rymmer 1,2 miljoner liter vatten simmar färgglada fiskar tillsammans med stora och små revhajar."

Vi hade verkligen en mysig dag, ungarna sprang fritt som korna på öppet bete och ropade hej vilt "titta, titta"!
Fanns ju så mycket att se på, fiskar, fjärilar, hajar, sköldpaddor och massor med andra ohyror, kryp och fiskar.

Jag konstaterade när vi lämnat platsen att jag aldrig i mitt liv sett så många fjärilar para sig förut och vi snackar inte en kokong där inne utan mååånga och dom kläcktes, både spännande och läskigt!

Men vilken fin dag, ännu ett minne till samlingen!

Likes

Comments

Hej på er!

Idag hände något som inte hänt på länge. Jag plockade fram den stora kameran. Jag har inte fotograferat på väldigt länge, verkligen inte aktivt men om det är något som jag lovat mig detta år så är det att göra mer saker för mig, hålla på med det som man tycker är lite extra kul. Det handlar väl mest egentligen om att avsätta tid, tid för mig.

Man åker till jobbet när det är mörkt och man kommer hem när det är mörkt och då kliver man direkt in i mammarollen. Det ska lagas mat, diskas, tvättas, städas, you name it, kidsen ska aktiveras osv och självfallet hittar man sina rutiner men ofta på kvällen när man väl satt röva sin i soffa, då sitter man där och sen förflyttar man sig till sängen och somnar, för tiden den springer iväg. Många av er kanske t.o.m känner igen er!

Hur som helst, den stora kameran kom fram och självklart fick familjens medlemmar ställa upp framför kameran och visst är det fantastiskt att få en möjlighet att fånga dessa underbara skratt på bild och ha något att titta tillbaka på för minnet är bra men kort, det är trotsallt inte fotografiskt även om de klickar jämt! ha ha!


Likes

Comments

Hej på er!

Iih det känns så himla bra att vara tillbaka, det är nästan så man längtar lite efter att få komma hem och skriva lite om sin dag eller vad det nu kan vara man har på hjärtat just då. Om inte för er, så för mig själv.

Just idag kändes det lite extra mysigt att få komma hem. Jag har arbetat hela julen, alltså mellandagarna och nu efter nyår men har sökt ledigt i slutet på veckan för lite extra semester tillsammans med familjen innan förskolan och jobbet drar igång igen så imorgon är det äntligen sista dagen.

Som jag nämnde innan var det lite extra mysigt att få komma hem idag, öppnade dörren och i ilfart kommer fyra små ben springandes emot mig med öppna armar och bara ropar "mamma, ja mamma, vi har saknat dig idag".

Då spelar det ingen roll hur trött man är för just där och då får man den där extra kicken med energi så vi drog på oss overallerna och gick ut i parken en stund, spelade lite fotboll och busade. Skuttade in, åt en smaskig middag och spelade spel och som pricken över i:et avslutade vi med varm chockad toppad med mini marshmallows


Likes

Comments

Hej, mina fina läsare!

Det är ett nytt år, första januari 2018 och det är dags för mig att ta tag i detta igen. Som jag har saknat det. Skriva har alltid varit en stor del av mig, men det finns många anledningar till att jag slutade tidigare. De kom något enstaka försök att få igång detta igen och något sporadiskt inlägg här & där men jag är less på att gömma mig.

Jag är oerhört tacksam över att ha alla er, mina vänner, bekanta, familj & läsare i mitt liv som uppmuntrat mig att ta tag i detta igen och här är jag nu. Back on track for 2018 och ni är likaså varmt välkomna hit att följa mig och få en inblick i mitt liv. Gilla, kommentera, dela, hojta till så jag vet att du är här!

Hoppas att ditt nyår har varit helt fantastiskt mysigt för det var mitt!

Likes

Comments