View tracker

Sådär ja, datorn har kommit hem från reparation då Jason trampade på den så skärmen gick sönder, tyvärr ska den iväg till någon imorgon igen. men men, ska försöka få ordning på min surfplatta så jag kan använda den!

Sitter nu med en kopp kaffe, lite musik och skriver här, telefon ligger bredvid och plingar konstant, inte lätt att va populär ;) haha, skämtåsido! Seriöst så har telefonen plingat hela dagen, ibland orkar jag bara inte. Vid såna tillfällen har man lust att slänga telefon i papperskorgen men det går ju inte ifall sonens far skulle behöva få kontakt med mig!

Nu har hösten verkligen kommit. Jättekallt ute och man har ingen lust att ens gå ut med soporna. Någon dag måste vi trotsa vädret och gå ut och klyva ved innan snön kommer.

Ja juste, Jason har förresten börjat vara hos sin far varannan vecka nu.. hoppas det håller i sig. Märker stor skillnad på Jason nu, mycket gladare och lugnare med humöret. Förut kunde han ju få utbrott för ingenting, antagligen för allt som varit men nu verkar han må hur bra som helst. Så himla skönt.... Hoppas som sagt att det håller i sig så vi inte hamnar på ruta 1 igen!

Ska börja arbetsträna om 2 veckor, kan bli rätt intressant. Jag går ju hos UngKOMP och dom har på deras förra kontor gjort så man kan göra massa olika arbeten om jag förstått det rätt? För att kunna ta reda på vad för sorts jobb som skulle kunna passa mig som person. Det lät iallafall bra när jag prata med arbetsterapeuten så får hoppas att det funkar bra när jag väl är där. Ett par timmar två gånger i veckan! :) En bra början. Det är skönt att dom inte stressar med saker eftersom jag inte klarar av sån stress. Det räcker med att behöva åka buss i 40 minuter varje gång jag ska in till stan och så ! :P

Nu har jag äntligen lyckats få ett länskort ( busskort ) beviljat från ekonomiskt bistånd, så nu behöver jag inte ha några bekymmer över det längre! Ett mindre stressobjekt. Känns som att saker börjar falla på sin plats nu. Nu fattas det bara att jag får tag i en ny lägenhet !

Har för tillfället inget mer att skriva och vet inte när jag kan göra ett inlägg igen eftersom datorn försvinner imorgon........ men jag hoppas på snart! Ha det bäst så länge

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​tänk om sanningen skulle komma fram. Då skulle ni inte vara så nådiga. 

Falska Självkära idioter. Jag vet mer än ni tror och jag skulle kunna avslöja så mycket. 

Likes

Comments

View tracker

Det känns FÖRJÄVLIGT att just ha suttit och läst igenom 42 papper från socialtjänsten och förvaltningsrätten. Ännu värre känns det att veta att det där inte är alla papper.. :/

​OBS • Detta är gamla papper •

  • 175 readers

Likes

Comments

Såå, jag antar att ni förstår att detta inlägg kommer att handla om lilla mig, Edvina Kronberg som snart är 20 vintrar gammal?

Vet inte vart jag ska börja ens, har skrivit så otroligt många inlägg om mig själv genom åren på olika sociala medier så känns som att jag bara berättar allt om och om igen. Allt förändras ju dock ju äldre man blir, man ser annorlunda på saker nu än vad man gjorde DÅ. Dock är det inte enbart om "då" jag ska prata, jag ska även prata om nuet såå, det skulle kunna bli som så att det blir ett rätt långt inlägg och det finns även risk att det kan bli lite rörigt. Det är ju lite så jag är! Jag har svårt att formulera mig på bästa och enklaste sättet.

Jag antar jag ska börja och berätta nu då, och ni som redan har läst andra inlägg om mig och känner att ni inte vill läsa igen, vänta istället tills mitt nästa inlägg läggs ut så slipper du läsa saker du redan vet om! :) Tvingar ingen att läsa mina inlägg ;*

Så, 1996 12 25 föddes jag. Var egentligen beräknad luciadagen! whatever, det är det enda jag vet. Minns inte så mycket från mina yngsta år...... 2006 dog min pappa. Har pratat mycket om min pappas bortgång, tjatigt för er kanske men för mig rätt skönt att kunna skriva av mig då det fortfarande är något som tynger mig något enormt, han var ju trots allt min bästa vän! Han har alltså varit borta i 10 år nu, en himla lång tid. Helt otroligt... Att jag levt så många år utan min pappa vid min sida.. Känns förbaskat tråkigt och jobbigt. Det finns dom som inte vill ha sina pappor/mammor i sitt liv pga saker de gjort, men någon som förlorat sin förälder/sina föräldrar vill inget annat än att ha tillbaka dom vid liv igen. Jag önskar så mycket att han ska komma tillbaka. Vet inte hur många gånger jag sagt rakt ut i tomma intet: "snälla pappa kom tillbaka, jag vill ha dig här vid min sida, jag behöver dig". Jag vet ju att han trots allt alltid finns hos mig å han vakar över mig, men det är ju ändå fruktansvärt jobbigt. Jag kan inte ringa min pappa när jag har någonting att berätta, jag kan inte hälsa på honom och jag kan inte krama honom. Fruktansvärt jobbigt är det. Den dagen kommer då jag får träffa honom igen. Jag älskar dig pappa och jag saknat dig något otroligt! <3

Efter pappas bortgång mådde jag fruktansvärt dåligt och det tog lång tid innan jag fick det klargjort att jag var deprimerad och fick medicin. Jag hann flytta till fosterhem innan jag fick någon medicin och jag flyttade dit 2010! Anledningen till att jag fick flytta till fosterhem var för att jag och min mamma var osams 24 timmar om dygnet. Vi bråkade om allt, minsta lilla. Jag tog ner mamma på botten, vilket jag alls inte förstod då men jag mådde så fruktansvärt dåligt då att jag nog inte ens kände mig själv riktigt där. Vet inte vad man mer ska skriva? Jag gick inte så mycket i skolan heller.... Flyttade iallafall till Söderköping till en familj, hade mer närvaro i skolan men struntade i de flesta lektionerna... Inget man behöver skriva om egentligen. Jag hade en jobbig uppväxt. Kan väl anse att det är mer rimligt att ni frågar mig saker angående detta istället om ni vill veta något då jag inte riktigt vet vad jag ska skriva mer om det här..... :)

Efter 9an så struntade jag i att söka gymnasie, ville ta sabbatsår och försöka komma till ro i mitt liv.

Under tiden jag bodde i Söderköping så var jag tillsammans med en kille som jag även bodde ihop med. Inte en bra kille alls, men det visste ju inte jag just då. Det tog ganska lång tid för mig att inse det! Vi hade fester varje dag i stort sett i slutet av vårt förhållande, han drack inte enbart alkohol utan han använde även droger. Inte nåt märkvärdigt tyckte jag då eftersom dom flesta i min umgängeskrets hade använt eller använde droger då (jag själv har då aldrig ens testat någonting faktiskt, konstigt nog). Det började hände saker, en vän blev huggen i ryggen med en sax osv osv. Återgick till dåvarande pojkvännen trots det men ångrade mig rätt snabbt då han efter en kort tid fick snedtändning och tänkte slå mig i huvudet med en hammare.

Det var såhär, han fick snedtändning och blev arg över någonting, har för mig att det var att tobaken var slut och han påstod att det var jag som rökt upp tobaken ( vilket i själva verket inte stämde då han rökte upp all tobak tidigare på kvällen ), han började slå sönder glas, tallrikar och porslin. Slog även sönder vårt vardagsrum och tv-bänken osv. Därefter höjde han näven mot mig och då klappa jag till honom på käften och han slog även mig då. Efter det tog han en hammare och skulle precis drämma den i huvudet på mig medan jag satt på golvet och försökte skydda mig i köket. Precis när jag hade tankarna att nu dör jag så tog hans bror tag i honom för lyckligtvis nog så bodde han hos oss då. Hade han inte varit där då så vet jag inte vad som hade hänt med mig... Jag får ont i magen även idag när jag tänker tillbaka på allt. Den kvällen blev jag utkastad från mitt familjehem då dom kände att dom inte kunde ta hand om mig, dom klarade inte av allt de som hände så socialen kom och hämtade mig och akutplacerade mig på Fyrbylund. Var inte där i många timmar. Kände direkt att jag inte passade in där, jag ville hem till mamma så efter mycket om och men så fick jag skjuts av socjouren på kvällen till mamma. Ett tag därefter hörde socialen av sig och berättade att dom hade hittat ett behandlingshem åt mig, vi fattade ingenting men vi gick med på att åka och titta på det. Det låg i Uppsala, Knivsta. När vi väl satt där vid bordet efter att ha tittar runt så kom vi fram till att behandlingshem var inget för mig, jag hade ju inte ens gjort någonting. Jag fick bo kvar hos mamma.

Kort därefter träffade jag en kille som skulle bli pappan till mitt barn. Vi blev gravida ganska fort och vi valde att behålla barnet. Mamma blev inte glad över beslutet och sa till oss att skaffa eget boende så vi tog vårt lilla pick och pack & drog till ett hus utan vatten. Ett riktigt skabbställe om jag ska va riktigt ärlig. Vid denna tid hade jag precis fått en plats på Hagagymnasiet i Norrköping på IA-programmet. Tog dock inte lång tid innan jag slutade gå till skolan. Ringde och bokade möte med rektorn, kuratorn och min mentor och beslutade mig för att hoppa av skolan IGEN. 3 veckor bodde vi i huset och därefter fick vi bo hos killens mamma.

Under tiden vi bodde i huset så fick killen fotboja pga saker jag inte tänker dra upp här nu då jag känner att det inte är speciellt viktigt. Det sumpades då det sket sig med "jobbet" han var tvungen att ha för att få ha fotboja. Det ledde till att killen fick sitta av ett fängelsestraff istället. Tiden gick och jag fick äntligen hjälp utav socialen till en lägenhet som vi skulle flytta in i vartefter.

Sonen föddes ca 3 mån för tidigt. 2013 12 16 kom han till världen. Vaknade på förmiddagen och kände att jag hade lite ont i magen, vilket var rätt vanligt då jag haft ont i magen mer eller mindre varje dag av mitt liv. Jag gick upp och tappade upp ett bad och satte mig där i och kände att jag fick mer och mer ont. Till slut kunde jag knappt röra mig. Klev upp ur badet och gick in till killen som låg och sov, väckte honom och jag minns att jag blev helt yr. Fick mer och mer ont. Killen ringde ambulans. Dom kom aldrig. Han ringde igen och då låg jag och skrek av smärta, då fattade dom att det var bråttom så då tog det inte lång tid för ambulansen till oss. Dom kom och jag skulle lägga mig på en bår. När vi hade kommit ner till ambulansen och dom precis skulle köra in mig i bilen så gick vattnet, då gick det fort till sjukhuset som visserligen låg ett par minuter där ifrån. När vi kom fram dit och jag skulle flyttas över till en sjukhussäng så var vårt barn redan påväg ut med huvudet. Så jag hann inte ens få av mig trosorna. Han kom alltså direkt när jag hamnat i rätt säng.

Dom sprang iväg direkt med Jason, vi fick inte hålla i honom ens. Finns så mycket att säga men jag känner att det räcker med att säga att vi fick bo på både vrinnevisjukhuset i Norrköping och även Universitetssjukhuset i Linköping i flera veckor innan vi fick komma hem.

Vet ni vad, det finns så himla mycket mer att berätta om. Jag gör nog det i ett annat inlägg för det blir så mycket att skriva på en och samma gång. Jag kommer att fortsätta mitt inlägg en annan dag, eventuellt imorgon kväll.

Även att jag och pappan till mitt barn inte är så särskilt eniga idag så är jag ändå så jävla glad att Jason skapades för det är Jason som har fått mig på rätt spår i livet.

Mina fina läsare, ni får ha det så jättebra så länge så hörs vi snart igen! <3

Likes

Comments

Tänkte köra en liten blogglista idag. Vi kör igång med en gång tycker jag!

1. Har du ett par rosa string?
Vem har inte?

2. Vem var den senaste du pussade?

Matti

3. Gillar du någon nu?

Nej!

4.Vad gjorde du inatt?

Jag sov. För en gångs skull somnade jag tidigt! :D

5. Hade du berättat för din föräldrar om du blivit gravid?
Ofc. Någon gång lär det ju synas så då kan man lika gärna berätta det direkt när man fått veta att man är gravid.

6. Hade du blivit glad om din kille friat till dig?
But hey, jag har ingen pojkvän.......

7. Klackskor eller sneakers?
Sneakers ofc! :D

8. Kjol/klänning eller jeans?
Använder nog mest jeans.

9. Äkta hårfärg?
Måste jag vara ärlig? ...... alright, råttfärgat I guess. Tur jag färgar med jämna mellanrum :D

10. Nuvarande hårfärg?
Rött överhår ( har dock blekts i solen ) och svart underhår! :D

11. Frisyr?
knut bror

12. Skostorlek?
Beror på i vilka skor ;) kan ha mellan 36-39 ! :D

13. Civilstatus?

SINGEL!

14. Har du någonsin vart kär?
Ja!

15. Tror du på kärleken?

Fruktansvärt bra fråga. Värt å fundera på!

16. Har du någonsin fått ditt hjärta krossat?

Allt för många gånger.

17. Har du någonsin krossat någon annans hjärta?
Ja, tyvärr.

18. Har du någonsin blivit kär i din bästa vän?
Nej!

19. Är du rädd för att starta ett förhållande med någon?
Bra fråga. Lite kanske? Man är väl alltid rädd för att bli sviken, lurad etc?

20. One night stand eller förhållande?
Förhållande

21. Vild fest eller romantisk hemmakväll?

Romantisk hemmakväll ;)

22. Telefonkontakt eller face to face?

Både och ?! beror på vad det ska pratas om?

23. Har du någonsin velat ta livet av dig?
Ja

24. Har du någonsin gått på bio ensam?
Nej, känns väl ändå rätt meningslöst?

25. Saknar du någon just nu?
Jaa.

26. Är du glad?
Klart jag är. Har dock ont i huvudet och något kaos med ögonen? :o

27. Gillar du någon just nu?
Fråga du inte detta lite längre upp? Nej, jag gillar inte någon!

28. Har du någonsin blivit jagad av polisen?
Nope! ;P

29. Har du hund?
Mor min har, å ja bor tillfälligt här, räknas de ? :D

30. Tror du på spöken?
Andar, ja !

31. Skulle du vilja väga mer?
hahah, va e detta för fråga...... Nej bror. Aldrig.

32. Skulle du vilja dricka dig full nu?
Nej bror.

33. Kan du låta bli att prata i fyra timmar?
Jag är specialist på att vara tyst..... Eller ?!

34. Kan du vara på en fest utan att dricka?
Ja! Fruktansvärt kul å titta på alla puckon som inte ens kan prata rent eller stå rakt! :)

Likes

Comments

Vet inte längre hur, när och var jag kan låta mina känslor och tankar forsa ut. Jag vill att det jag skriver ska observeras, det ska betyda något. Andra kanske känner igen sig i min situation. Andra kanske kan få hjälp av de jag har att säga. Jag vet inte, så mycket tankar och funderingar. I flera månader har jag bara velat sätta mig ned i lugn och ro med en penna i handen och ett block framför mig. Tiden har inte funnits. Dessutom vet jag inte längre hur jag ska uttrycka mig i ord. Hur ska jag kunna förklara och prata om någonting jag inte vet. Tankarna flyger huller om buller. Det är kaos i mitt huvud.

Jag har det jobbigt.

Tankarna tar kol på mig. Jag får, jag vet inte om jag ska kalla det ångestattacker, när jag börjar tänka på vissa saker. Ångesten kommer krypandes och det bildas en klump i halsen, till slut forsar tårarna nerför mina kinder. Det är då jag börjar undra, varför just jag ?! Ska jag behöva lida hela mitt liv pga mitt förflutna? Ska jag behöva få ångestattacker? Är det inte dags snart att ge mig åtminstone en dag där jag inte behöver tänka på dessa negativa saker?!

Jag försöker hålla mig på topp hela dagarna men så fort mitt älskade lilla hjärta sover så strömmar alla tankar och funderingar. Vad vore jag utan honom? Jag skulle inte ha ett liv utan min älskade son. Jag gör allt för honom. Det var han som fick mig på rätt spår i livet! Det går inte att beskriva med ord hur mycket jag älskar mitt barn. ❤️

Att gå och känna sig värdelös gör inte saken bättre. Att hela tiden höra "hen är så bra", "hen gör det", "hen är så fin", "hen gör så" får mig att må så kasst. Aldrig någonsin får jag höra någonting sånt. Aldrig! Å det gör ont.

Kanske lika bra att lägga ner hela skiten. Lägga ner bloggen, lägga ner livesändningarna. Lägga ner allt som har med sociala medier att göra.

Sedan jag började med livesändningarna strömmar de in meddelanden, vänförfrågningar, snapchats etc. Jag är jättetacksam för all kärlek ni ger, att ni följer mig och att ni bryr er. Det betyder massor för mig men jag fixar inte detta. Det är kaos. Jag hinner inte med allting jag får av er via sociala medier. Jag missar att läsa så himla fina meddelanden hela tiden. Jag hinner inte svara er. Folk skriver till mig när jag livesänder och frågar varför jag inte svarar på deras PM. Det känns inte bra, det känns inte okej. Ni lägger er tid på mig men jag hinner inte med att lägga någon tid på alla er. Jag mår verkligen jättedåligt över det!
Dessutom har det blivit så mycket drama kring alla som livesänder nu, det gör det ännu tyngre. Man orkar helt enkelt inte med det längre, det blir för mycket.

Så i ärlighetens namn så funderar jag på att lägga ner med allt vad sociala medier innebär. Dock vet jag inte om jag skulle fixa det, skulle väl antagligen få skuldkänslor för att jag lämnar er i sticket och det skulle kännas hemskt att "svika" alla mina följare...

Jag vet inte, så mycket funderingar. Ska sova på saken... Vi hörs imorgon mina fina hjärtan. Ha det underbart💋

  • 250 readers

Likes

Comments

Att ha sällskap av någon en hel dag när man blivit ignorerad i flera år, trots miljontals försök till att bli sams känns inte som en bra idé. Varför ska jag behöva genomgå ångestattacker? Använd hjärnan För helvete och sluta va så förbannat jävla självkär.

  • 244 readers

Likes

Comments

​Så vart ska jag börja? Kan ju börja med att säga hej till mina läsare. Så hej, mina stjärtgossar ! <3 

Jag bara undrar hur man kan svika sitt eget kött å blod så fruktansvärt hårt. Nu har de gått flera månader och mitt barn har bara fått träffa sin pappa 1 gång under den perioden...... Vet inte vad jag ska säga längre. Jag har tappat hoppet..... Lusten att ens försöka få någonting att fungera har försvunnit för ingenting hjälper ju ?! 

Mitt barn ska inte behöva genomlida det här längre. Var en pappa och sköt umgängena eller stick å kom aldrig mer tillbaks. Svårare än så är det inte. Det går inte att bara dyka upp någon gång ibland....... DET FÖRVIRRAR JASON!!! 

Förövrigt, på tal om kött å blod ( detta har INTE med Jason att göra )......... HUR FAN HAR DU MAGE?......

Sitter just nu och drar en livesändning på en facebookgrupp, Största gruppen på facebook - LIVE. Roligt faktiskt att ha några som följer en ! :) 

Vad gör ni en kväll som denna?

Hela dagen har gått åt till att vika gardiner, sängkläder, handdukar etc ! Ansträngande men himla skönt när det är färdigt. Imorgon blir det att åka till återvinningen med lite som var trasigt, urtvättat å så. 

Har såna skuldkänslor att jag bloggar så sällan.. Men känner att jag liksom inte har någonting att skriva om, jag är så dålig på att formulera mig å så. Jag är dålig på att prata, jag är dålig på att skriva, vad satan är jag bra på egentligen? Ha ha nej, skämåsido. 

Bloggar senare igen, ska försöka komma på något att skriva om. Finns det något som NI vill att jag ska skriva å prata om så lägg gärna en kommentar eller hör av er på facebook till mig så löser vi det :D Puss på er finisar ! <3 

Likes

Comments

​Hej på er.

Bloggtorka idag så sökte precis reda på lite olika frågor på google som jag tänkte svara på......

Hur sminkar du dig: Det beror lite på. Ibland lite hårdare sminkning men ibland bara lite mascara. Allt hänger på vad jag orkar, vad jag ska göra och hur jag klär mig! Oftast räcker det med foundation, puder, mascara och lite ögonbrynspenna ;) 

Varför har du husdjur: Enkel fråga. Jag är uppväxt med djur, katter, hundar, grodor, tamråttor, kaniner och fåglar. Jag älskar djur. Vad vore livet utan djur? Rätt så sorgligt huh? 

Berätta en sak om dig som folk inte vet: Jag vet inte, det finns nog ett par stycken som redan vet om det då dom står mig som närmst..... Jag håller på att ska göra en utredning om eventuell diagnos ( adhd eller liknande ).

Tre saker du blir glad av: Min familj, mina vänner och djur! 

Tre saker du blir ledsen utav: Idioter, otur, dödsfall

Vad får ditt hjärta att slå lite hårdare? : När den jag tycker om kramar om mig å säger att han älskar mig! 

Saker som du skäms över: Mitt beteende jag hade i mina yngre år. Vissa killar jag varit tillsammans med ( ja ni vet vilka ni är ). Stefan Löfven ;O

Vad är det bästa och det sämsta med din pappa: Det bästa är att han gjorde allt för mig, det sämsta att han dog 2006.

Vad är det bästa och det sämsta med din mamma: Hon är världens bästa mamma och de sämsta är att hon inte mår så bra som hon förtjänar! 

Tre låtar du tycker om just nu: Britney spears - Criminal       Laleh - Bara få va mig själv       Eddie Meduza - Honey B

Din bästa dag någonsin: När min son föddes <3

Vad är lycka för dig: För mig är ju lycka såklart min son. Jag älskar att vara hans mamma. Jag älskar mitt barn mer än allt annat. Även övriga familjemedlemmar å nära å kära är lycka för mig, samt djuren. 

Hur gör du för att bli glad igen när du varit ledsen ? : Jag pratar med någon som kan få mig på bättre humör :O 

Jaa det var väl dom frågorna jag kände att jag kunde svara på bäst, har ni något tips vad jag ska skriva om så kommentera gärna här nedan ! :D Vi hörs lite senare ! 


Likes

Comments