Jag rös till när jag kände revbenen knäckas under mina händer. Omkring mig hör jag kollegors lugna, metodiska röster med order om läkemedel, blodtryck och kvalité på kompressionerna. Benen under mig bär knappt av adrenalinskjutsen men tankarna är kristallklara. -Vi deffar en gång till hör jag narkosläkaren säga och jag bakar undan. Det blir tyst i rummet och där, där kom rytmen vi kämpat för. Hjärtat slår igen. 

Vi skyndar oss över till intensivvårdsavdelningen med den unga flickan för vidare vård.

Flickans familj möter oss på avdelningen med mängder av frågor, hur kunde det bli såhär? Hade vi gjort något fel? Hon mådde ju bra nyss. Vi själva frågade oss precis lika många saker. Hur länge låg hon på sin sal innan vi hittade henne? Vad orsakade hjärtstoppet? Hur länge var hon utan syre och hur kommer hjärnkapaciteten vara när hon vaknar?

Flickan som vi kan kalla Anna fick spendera flera veckor på intensivvårdsavdelningen innan hon flyttades till en rehabmedicinskavdelning för att träna sina sinnen och motorik. Annas hjärna hade vart utan syre så pass länge att hon fick svårt att prata, svårt att få sin kropp att lyda det tanken ville göra. Månader på sjukhus sen kunde Anna gå hem. 


Under hela vårdtiden fanns det alltid någon som kollade Annas blodtryck, hennes blodprover, hjälpte henne att borsta håret, duschade henne, kramade henne när tårar av frustration och uppgivenhet kom. Det fanns någon som lyssnade på hennes hjärta, analyserade hennes elektriska impulser i hjärnan, någon som tolkade röntgenbilderna av de trasiga revben som uppkom efter hjärt och lungräddningen. Under hela vårdtiden fanns någon som beställde mat, städade hennes sal, uppdaterade anhöriga, dokumenterade alla dessa viktiga ord som läkaren talat in på sin diktafon.


Alla dessa människor runt Anna har samtidigt haft minst 6st patienter till, med andra skador, andra sjukdomar. Vissa av dem var kvar i två dagar, andra i 3månader. Gemensamt  har dom att dom hela tiden har haft människor runt sig som vigt sitt liv åt att rädda andras. Människor som kan gå hem efter ett arbetspass och känna att dom gjort skillnad, att en 18årig flicka kan komma hem till sina föräldrar igen, att en gammal man får komma hem till sin fru, att den unga mannen kan fortsätta sin utbildning. 


Allt det här är möjligt på grund av sjukhusets Kökspersonal, Medicinska Sekreterare, Lokalvårdare, Undersköterskor, Sjuksköterskor, Läkare, Logopeder, Arbetsterapeuter, Fysioterapeuter, Biomedicinska analytiker.. Listan kan göras oändlig. Alla dessa fyller en funktion i den akuta situationen och under eftervården. Det som gör att just din anhörig kommer hem igen. 


När vi var små drömde många av oss att bli superhjältar med olika superkrafter. Det vi vuxna glömmer bort är att det faktiskt är möjligt att uppfylla den drömmen. ​Välj ett jobb inom sjukvården. ​För mig är det så ofattbart att så få väljer att arbeta inom sjukvården. Det är ett sätt att vara del av "A big happy family" ta ansvar för omgivningen, för vår överlevnad och för våra barns framtid. 


Är du nyfiken? Kom på ett studiebesök, kontakta en avdelning du är nyfiken på med en specifik inriktning. Det finns alltid någon som är villig att berätta om annat än dåliga löner, dåliga tider, dåliga arbetsförhållanden. Javisst! Dessa nackdelar finns... men vet ni vad? Att få rädda ett liv, bota ett sjukt barn eller lindra en smärta kommer aldrig kunna värderas i pengar. Det får värderas i superhjälte-status, i välmående och i harmoni.


Tack för den här gången, dela gärna. Nästa inlägg möter vi den unga mannen med överdosen. 

Likes

Comments