View tracker

Drömmen om en egen pool!

Drömmen om en egen pool har vi haft länge, i åratal faktiskt. Men så plötsligt en dag faller alla bitar på plats, och det som en gång var en enkel skiss i ett block blir till verklig substans i form av en alldeles egen pool!

Att visualisera och drömma är en av mina favorit sysselsättningar. När jag gör det så tillåter jag mig att drömma fritt och obegränsat. Jag tänker inte på vad mycket arbete det skulle kräva, hur mycket pengar det skulle kosta, vad andra skulle tycka, om jag vågar osv. Nej, jag tänker faktiskt inte alls på något av det där! Istället tänker jag bara på det jag drömmer om, hur det ser ut, hur det känns, hur jag mår utav det jag drömmer om osv.

Förutom att visualisera drömmar med mina tankar och känslor är jag en sån som gärna klipper och klistrar. De första bilderna på "drömmen" om en egen pool klippte och klistrade jag in i min klippbok för ca två år sedan. Då hade drömmen redan funnits i mina tankar i många år, men mer sporadiskt och med många tvivel som "om och men" omkring sig.

Så vet jag att jag läste en bok om en kvinna som drömde om att få se världen. Hon hade klippt ut mängder av bilder på platser hon ville besöka och förvarade dem alla prydligt i en resväska. Snacka om att ta detta med att visualisera hela vägen!😂👌🏼 Boken inspirerade mig i alla fall till att börja göra detsamma, men jag valde en mer klassisk klippbok!😂 Visserligen skulle en resväska vara lagom stor eftersom mina drömmar är många och stora, men man vill ju inte verka allt för tokig!😂😊 För mig har sättet att drömma och i praktiken bokstavligen "klistra" in drömmarna i mitt liv visat sig ge resultat. Jag vet inte varför det funkar, men jag tänker att det har med tro att göra. Att i drömmen tro på något man aldrig i verkligheten sett, men i drömmen är övertygad om att det är möjligt.

För min del är det ett rent nöje att dagdrömma, så har det alltid varit. Jag behöver inte direkt anstränga mig om man säger så. Det kan i och för sig ha en viss betydelse. Uttrycket "man blir det man äter" kan kanske symbolisera det hela. Jag har ju liksom alltid älskat att "mata" mig med inspiration, idéer och kunskap. Skillnaden mellan mitt sätt att drömma/tänka då och mitt sätt att drömma/tänka idag är egentligen min inställning till mina drömmar & tankar. Förr kunde jag nästan bli ledsen när jag drömde. Ledsen för att det jag så gärna ville ha eller bli men aldrig fick se. Ledsen för att jag inte hade pengar, ledsen för att jag inte hade tid, ledsen för att alla andra kunde, alla men inte jag!
Idag tänker jag inte alls så! Istället drömmer jag med positiva känslor. Känslor som, "tänk vad härligt det ska bli, det ska bli så kul att göra det där, vad fin den är osv". Det är inte så att jag går runt och lever ett naivt drömliv hela dagarna, det lovar jag! Nej jag försöker nog som oss flesta, att hålla fötterna på jorden och huvudet så klart som möjligt!😬 Men får jag en stund över så sjunker jag gärna in i en inredningstidning, blogg eller Instagramkonto mm, och om mina tankar drar iväg så är jag inte sen att haka på.

För mig är det viktigt att få drömma, tänka, skriva, måla , klippa & klistra. Det leder oftast till kreativt görande och skapande och inte sällan till ännu mer kreativa drömmar. Om jag inte skulle ge mig tid till att tänka, drömma och analysera, om jag bara skulle köra på, stoppade huvudet i sanden skulle troligtvis min kreativa skaparkraft dö it rätt så snabbt! Det har den gjort en gång och det vill jag helst inte vara med om igen! Genom att tillåta sig att drömma och tänka förmedlar vi till oss själva att vi är viktiga. Att lyssna till sig själv, sina drömma och tankar skapar ett utrymme inom oss där vi kan få växa. Drömmar, reflektioner och erfarenheter avlöser varandra och vi blir med tiden starkare och starkare. Utrymmet växer så till en "buffert" i form av inre styrka, och när vi hamnar i jobbiga situationer finns så lite extra kraft ute på lagret att ta till. Om man övar på detta så kommer bufferten att växa till sig och tillslut vill den expandera. Det är då vi samlat på oss tillräckligt med "kraft" för att vi ska börja vilja skapa själva. Här kan det handla om nästan vad som helst. Yrke, föräldraskap, resor, hus, vänner, ja allt vi vill skapa en förbättring kring, utveckla, bygga, renovera, förmedla osv. Visst ligger yttre tvång till grund för en hel del av vårt dagliga görande, men det är när den sortens görande blir för övermäktigt glömmer vi bort att drömma. Maktlösheten, stressen & avsaknaden av kontroll över vår egen tid och vårt eget liv kväver kreativiteten. Istället koncentrerar vi oss på att "bara överleva dagen". Vi känner bara stressen, oron, avundsjukan, tröttheten och hopplösheten. Hur skulle en dröm kunna bli till verklighet i en sådan miljö? Hur skulle den ens kunna överleva?

Så frågan är: Vad drömmer du om? Drömmer du ens? Drömmer du hela tiden men aldrig gör något av dina drömmar? Det är jobbigt för kroppen att begrava dröm efter dröm, det kostar på! Att drömma och drömma men aldrig riktigt lyssna, alltid neka den liv i sista sekund förmedlar svek till ditt inre. Så, vad vill du uppleva? Vart vill du resa? Vad vill du skapa? Vad vill du bli när du blir stor? Vad drömde du om som liten? Själv drömde jag t.ex. om ett fint hus. Den drömmen tänker jag bevara, ge näring och drömma allt vad jag bara kan, så ofta jag bara kan, för att den ska få bli till så mycket verklighet den bara kan bli!

Skickar med lite bilder på vårt poolbygge.👇🏼Kanske de kan bli till drömmar för dig, eller till och med klipp- och klistrabilder i din drömbok??!!🙌😊 /E

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Vi klarar det bara tillsammans!❤️ 

Till alla människor, kvinnor som män, mammor, pappor & vårdnadshavare! Hur är det egentligen med det där att "vara vårdnadshavare"!?! Om vi nu tillsammans är vårdnadshavare, innebär det att vi tillsammans ska sörja för vårt gemensamma barn??!! Men visst är det så, det vet vi ju!! Vi får sedan som föräldrar/vårdnadshavare inom detta gemensamma uppdrag fördela ansvaret mellan oss nästan hur vi vill (här finns det såklart undantag, t.ex. rättsliga). Vi kan alltså själva tillsammans besluta om hur vi vill att uppdraget ska fördelas och fördelning kan ske utifrån olika grunder t.ex. personliga förutsättningar, ekonomi, tid osv. Men något vi  ALDRIG kan göra som vårdnadshavare är att AVSÄGA oss ansvaret för barnet så länge vi står som dess vårdnadshavare. Vi kan alltså fördela, överlåta mm men vi bär tillsammans ansvaret för barnets bästa! Vad tycker du ingår i "rollen" att vara förälder/vårdnadshavare? Vad krävs för att "rollen" som förälder/vårdnadshavare ska ses som "uppfylld"? Kanske vi borde börja där? Kanske vi tillsammans, man som kvinna i olika familjekonstruktioner & relationer bör börja fundera över vad det innebär!? Kanske vi mer än någonsin behöver tydligt uttala och undersöka vad uppdragets alla delar består av!? Vi lever idag i ett samhälle där vi tack och lov gått från klarhet till klarhet när det gäller människors, mannen & kvinnans lika värde. Men kanske vi också bör ta i beaktning att med rättigheter följer alltid skyldigheter, att med förändringar följer konsekvenser. Att förändra strukturer påverkar alla inblandade och en obalans uppstår lätt. Det som tidigare varit så självklart framstår i den nya strukturen som något obekvämt och svårhanterat. Delar av den nya miljö, och de som befinner sig i den kan bli lidande på grund av okunskap och obefintlig tydlighet. Vem ska ta ansvar för vad? Vems uppgift är det att genomföra det som tidigare var så självklart, men som nu inte är det? Vem ska klippa gräset, tvätta, måla om garaget, handla, gå på möten, köra hit och dit? Vem gör vad när vi alla gör något hela tiden? Vem kan stötta och guida när nya uppgifter och mer ansvar förväntas av en. Vi lever i en TID....tiden ja?? Har vi tid till allt? Vem ska få bestämma om hur den ska fördelas? Många svåra frågor, men kanske genom att öppet ställa oss alla dessa frågor, också tillsammans kan delge varandra hur vi ser på dessa och komma fram till gemensamma lösningar. Ansvaret är komplext, en förälder/vårdnadshavare har ett enormt eget och gemensamt ansvar bara kring barnets fysiska och mentala välmående. Lägg sedan till den praktiska logistiken arbetet kräver, den kärlek och oro/rädsla det ofta medför för att sedan sätt in det komplexa uppdraget i ditt eget komplex liv. Ditt eget ansvar för arbete, ekonomi, vänner, bostad, din egen hälsa och dina egna drömmar! Komplext övermäktigt?? Jo....fråga mig jag vet!!😊😉 Ingen kan göra exakt lika, ingen kan orka att bära allt sitt eget, plus det komplexa uppdraget att vara förälder/vårdnadshavare i det samhälle som vi gemensamt har format. Ingen! En del tvingas, men ingen orkar egentligen, det blir konsekvenser av ett sådant tungt arbete. Nej enligt mig är det först när vi tillsammans gör oss medvetna om varandras sätt att se på uppdraget i förhållande till det liv man förhoppningsvis gemensamt valt att forma som vi kan börja "jobba". Först då kan man enas om vad rollen som förälder/vårdnadshavare innebär. Om vi klarar det, så klarar vi också att komma fram till vad som krävs av oss för att tillsammans klara av det! Försök urskilja vad som är ständiga processer, alltså sådant som utförs kontinuerligt och är återkommande. Dessa punkter kan vara av olika slag, praktiskt som emotionellt och bör vara lika fördelade mellan de båda vårdnadshavarna. Det handlar som sagt inte om att alltid göra lika, eller ens tänka lika! Nej det handlar först och främst om att vi ska TA lika mycket ansvar för barnet och dess miljö utifrån barnets bästa! Att gemensamt sätta sig ner och prata om barnet, planera det som behövs planeras kring barnet (hus,hem,transport,mat,viktiga datum,skola,känslor,svårigheter,roligheter,framsteg, läxor mm för att bara ta några exempel. Att gemensamt hjälpa barnet, lyssna på barnet, ta kontakt med viktiga personer i barnets liv, att på alla områden gemensamt sörja för barnets bästa är vår skyldighet! Allt räknas och allt ska behandlas utifrån det komplexa uppdraget det faktiskt är! Allt.....tandborsten till hela strumpor. Rena kläder till matchtider. Lappar som ska fyllas i till frukten som ska packas. Till alla fina samtal om livet och till de mer jobbiga samtalen. Ja allt som rör ditt barn har du som vårdnadshavare skyldig att intressera dig för! Du behöver som sagt förhoppningsvis inte bära detta ansvar själv (en del tvingas tyvärr), men till alla andra som delar vårdnaden om ett gemensamt barn, vi bär ett gemensamt ansvar för ALLA delar! Men du kanske tänker: Jag kan inte den saken, men då får du försöka och kanske du kan lära dig det?! Det mesta förändringsarbete kräver något av en, en förändring är nästan alltid av utmanande karaktär. Har alltid kunnat allt ifrån början?? Om du inte hinner vara hemma så mycket, då får du anpassa dig och kanske prioritera om! Jag säger inte att det är lätt, men det är ditt ansvar! Om du inte orkar svara på en fråga eller inte vet svaret , då får du se till att någon annan kan göra det eller sök själv svaret och finn ett sättet att prata/förmedla det. Om du behöver åka bort eller göra något på egen hand så kan du såklart göra det, men du måste försäkra dig om att ditt barn och dess vardag flyter på. Tänk alltid; "att det du ser som din rättighet automatiskt medför vissa skyldigheter. Du kan t.ex. Vara skyldig att uppdatera dig om vad som hänt medan du var borta. Du är skyldig att se till att ditt barn och den du för stunden lagt över hela ansvaret på är okej med det. Att de bästa förutsättningarna råder för att ditt barn ska må så bra det bara kan medan du är borta. Att det tillfälle du väljer att åka bort, arbeta extra går att genomföra utan att ditt barn och dess miljö tar förmycket skada och se alltid till att "laga" "skadan" så fort du kan! Var medveten om vad ditt handlande medför för konsekvenser! Vi kan alltså båda vara borta om vi båda på egen hand och tillsammans försäkrat oss om att vårt gemensamma barn har det bra. Men vi kan alltså aldrig utgå ifrån att den person vi delar vårdnaden med automatiskt kan och orkar bära även din del av ansvaret. Vi bär ett gemensamt ansvar för våra gemensamma barn. Ingen människa kan orka jämt, ingen människa kan vara på topp och prestera obegränsat. Just därför, av den anledningen är vi två, två som tillsammans väljer att sätta ett liv till världen! Ett liv som från första stund är beroende av oss båda för att ens bli till!❤️❤️ Vi har rätten att skapa våra egna liv och vår egen vardag. Vi får välja att arbeta heltid, vara med i hur många aktiviteter vi vill, gå på hur många fester vi vill, renovera, jobba extra, plugga, blogga, Facebooka osv, men inget kan rubba den skyldighet vi har för våra gemensamma barn. Finns inget givet svar på hur detta pussel ska läggs, vi bestämmer själva. Men en sak är säker, med rättigheter följer skyldigheter! Vem gör vad? När? Hur?......evolutionen lever vidare!!🙌😊

Likes

Comments

View tracker

Ja hur svårt kan det vara att slutföra ett projekt?? Köket är färdigt, eller nästan färdigt!😬 Det fattas nån list hit och dit, lite färg här och där, lite skåpsinredning och så finns det några ouppackade lådor med köksredskap i garaget. När jag påbörjar projekt är jag väldigt ivrig och fast beslutsam om att slutföra allt in i minsta detalj. Sen når man slutet av projektet, ni vet när man är så trött på att renovera så man bara vill spy!! Ni vet när allt varit så rörigt så länge att lite rörigt uppfattas som väldigt ordnat! Där är jag nu! Köket är ju färdigt om man jämför med hur det såg ut för tre veckor sedan! Men är det verkligen färdigt?? Nej! Ännu fattas nån list hit och dit, lite färg här och där och ännu finns köksredskap och maskiner ouppackade i garaget. Frågan är om jag inte bara borde slänga de lådor som står där?? Har inte saknat dess innehåll sen den dagen jag packade ner dem. Om jag ska ta tag i och slutföra projektet "kök" idag?? Nej, skulle inte tro det! Idag installerar vi istället en ny ytterdörr. Mycket roligare än att finlira med nån list här och där. Ha en fin dag! Min dag har börjat något "luftig" med ett stort hål i väggen. Ny dörr på G!👏🏼👊

Likes

Comments