Att jag precis hade mist min lillebror (läs tidigare inlägg) var svårt att förstå. Dagarna mellan olyckan och begravningen är så dimmiga.


Dagen efter olyckan så kommer jag ihåg att vi var hos min äldre bror, jag och resten av familjen, prästen i vår församling var också där. Jag kommer inte ihåg vad vi gjorde men vi pratade väl om vad som hade hänt natten till lördagen den 17 augusti 2013.
Mamma bodde hos min äldre bror ena veckan, andra veckan bodde hon hos min storasyster, så var det ett tag för mamma orkade inte var hemma eftersom inte Henke var där.


Jag har ännu inte gråtit, jag känner mig fortfarande kall inombords. ”Borde jag inte gråta ihjäl mig nu när inte Henke är kvar hos oss?” ”Hur kan jag inte gråta?” Det var tankarna som flög runt i mitt huvud. Jag såg ju alla andra gråta, det måste vara något fel på mig.

Tisdag den 20 augusti 2013 så gick jag till den lokala tatueraren och tatuerade in Henriks namn + datum och den andra killens namn + datum som var med i olyckan, han var som min lillebror.
Vissa tyckte det var fint medans andra tyckte det var för tidigt att sätta deras namn och datum på armen. Än idag så ångrar jag inte att jag satte dem på min vänster arm.

Torsdag den 22 augusti 2013 så började jag skolan igen efter ett år som föräldraledig. Det har nu gått sex dagar sen Henke förolyckades.
Dagen började med att läraren berättade om olyckan som skedde under helgen som gått. Läraren tog tillfälle i akt att spekulera kring om föraren kanske hade alkohol i blodet…när jag hörde det så blev jag fruktansvärt förbannad… Står den där läraren och spekulerar om Henke hade alkohol i sig!? Nej, det hade han fan inte! Läraren sa att det inte något som han visste men att ingen ska köra full. Han tog min lillebrors olycka till en föreläsning om ”Don’t Drink & Drive”. Jag blev så förbannad att jag blev stum, jag hade egentligen bara velat skrika åt den läraren men jag blev tyst och mitt kroppsspråk blev väldigt stelt.
Ingen i klassen visste vem jag var, allra minst visste de att jag var en syster till en av de som gått åt i olyckan.

Hela skolan pratade om olyckan. Tillslut var det någon som märkte mina tatueringar och då både såg och hörde jag hur folk började viska saker. Jag sa direkt ut att jag hellre ser att de pratar med mig om det och eventuellt ställer frågor till mig ang. olyckan än att det ska spekuleras om något.
Någonting jag inte visste när jag började skolan då var att det fanns en kille som var bror till en av de som gick bort. Jag såg han aldrig på skolan heller mer än i skolkataloger.
Skolan kunde väl ha gått bättre…eller? Min frånvaro blev fort hög, min värsta fiende var vädret. När det regna så klarade jag inte av att köra bil så de dagarna blev jag hemma. Men skolan räddade mig nog ganska mycket när jag väl var där eftersom på skolan så var jag en elev. Så länge jag hade något att göra så tänkte jag inte så mycket på olyckan. Däremot så vet jag inte vad jag gjorde resten av dagarna när jag kom hem... och vart var mina barn i allt det här? Jag vet att de var på förskolan medans jag var i skolan. De första dagarna så var W hos sin pappa och L var hos sin farfar men inte i två veckor. Men det minnet är helt borta.

Det jag egentligen kommer ihåg förutom skolan så är det hur vi planerar Henkes begravning. Det trodde jag aldrig att jag skulle få vara med att göra, och absolut inte nu. Henke tog ju jämt nyss studenten. Henke tog studenten två månader innan han försvann från våra liv, han har precis fått ett fast jobb och väntar sin första lön nu! Han har ju precis börjat levt!!!

Min största uppgift inför begravningen var att ta kontakt med de personer han hade tagit studenten med. Jag fick tag på en klasskamrat till Henke, vi hade ett önskemål att Henkes klasskamrater skulle ha studentmössorna på sig på begravningen. Den jag hade kontakt med förmedlade det vidare till resterande klasskamrater.

Tänk vad mycket planering det är inför en begravning, det är hemskt.
Vad ska det stå i dödsannonsen? Vilken kista ska vi välja? Färg på den? Träslag? Vilka blommor ska vi ha på kistan när den är i kyrkan? Vilka färger? Ska vi ha en urna? Vad för urna? Färg på den? Vart ska gravplatsen vara? Vilken plats på den kyrkogården ska han ha? Vad ska det vara för musik? etc, etc… och detta ska göras helst så fort så möjligt. Inte konstigt att det finns de som ångrar en begravning man har planerat eftersom man planerar den i chock.

Begravningen kommer jag att skriva om i ett nytt inlägg, jag orkar inte skriva mer idag.
Men som skrivet, dessa tre veckor är en hel dimma, jag minns inte mycket, men hela världen blev en dimma när Henke gick…

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Fredagen den 16 augusti 2013, dagen började som vilken dag som helst. Det var otroligt fint väder och en riktigt skön sensommardag.
Jag och L satt i soffan och kollade på film när min lillebror Henke kom ner till oss och pratade. Vi drack kaffe och gick ut på balkongen och tog en cigarett. Jag fick ett sms där jag blev tillfrågad att vara chaufför på kvällen i Torsby, idag kommer jag inte ens ihåg vad som var i Torsby den kvällen men det var en sån där kväll där alla går ut för att dricka alkohol. Jag tackade i alla fall ja till den förfrågan. Eric kommer då in och säger att vi är bjudna på kräftskiva hos hans mamma men jag hade redan gjort upp att jag skulle vara chaufför så jag blev inte med. Nu blev det att ordna barnvakt till L, min lillasyster Johanna ställde upp på det, Johanna bodde då i Torsby så det var bara bra eftersom det var där jag skulle tillbringa kvällen. Erics familj bor precis utanför Torsby så vi gjorde upp att när jag hade kört färdigt den natten så skulle jag åka till dem för att sova.

När vi skulle ta att åka så gick vi först upp till mamma och Henke för att ta en cigg. Henke var på lite halvdåligt humör p.g.a. något jag har förträngt. Jag och Eric försökte få honom att följa med på kräftskivan istället för att sitta hemma med mamma men det ville han inte utan han sa att han blir kvar hos mamma och tar en myskväll hemma med god mat och tv. Det var sista gången jag såg Henke i livet.

Jag, Eric och L åkte vidare upp mot Sunne där Eric släppte av mig hos den jag skulle köra åt. Eric åkte till Torsby och släppte av L hos Johanna och sen vidare till kräftskivan.

Där jag var så började kvällen med lite alkohol (förutom för mig som drack nån läsk) ute på verandan i det otroligt fina vädret. Vem kunde då ana hur vädret skulle se ut senare denna kväll.
Vi åkte sen och gjorde nått ärende i Sunne. Efter ett par timmar efter vi hade gjort ärenden och plockat upp de som skulle vara med i bilen under kvällen så var vi i Torsby. Det var väldigt mycket folk och ännu mer alkohol. Det gick fort tills den ena var borta i folkmassorna, den andra följde med någon och den jag var chaufför åt, den bara bråkade genom sms och telefonsamtal. Det var så jäkla tråkigt och jag önskade att jag hade följt med på kräftskivan istället. Någon kom tillbaka till bilen och sa att vi skulle köra till en mindre ort jämt ovanför Torsby så det vara bara för mig att starta bilen och åka dit dem ville. Väl i ingenstans så hamna vi i ett hus, jag hade fortfarande otroligt tråkigt, där satt vi nog i en timme innan vi åkte tillbaka till Torsby. På väg till Torsby så började det regna, det var inte lite regn utan det regna så kopiöst mycket så man såg inte fem meter framför bilen. Vägen var full i vatten så det gick inte i många kilometrar i timmen med bilen. Väl i Torsby så mötte jag Eric som nu även han hade blivit chaufför åt ett gäng i en gammal 740-limousine. Jag och de som var kvar i bilen jag körde åt hoppa in i deras bil istället och då blev allt mycket roligare. Efter någon timme med dem så skjutsade Eric mig och den jag körde åt till vår bil. Där blev det kaos. Den jag körde åt var så jäkla full så tillslut gick det inte att prata med henne. Eric skickade ett sms där det stod att han skulle åka hem. Jag bestämde mig också för att kvällen nu var över och att jag nu skulle skjutsa hem den jag körde åt (klockan var nu runt 02:00). Det värsta var att den personen bodde då i Västra Ämtervik, alltså 5 mil ifrån dit jag skulle. Resan dit gick bra. När jag sen var på väg upp till Eric och hans familj så började det hällregna igen. När klockan var strax före 03:00 så ringer Eric till mig. Med lite panik i rösten så frågade han vart jag var och jag berättade då min position, jag hörde en lättnad i hans röst och frågade då vad det var med honom. Han berättade då att det åkte förbi polisbilar, ambulanser och brandbilar på vägen förbi hans mamma, jag svarade bara Eric med att, "ja, med mig är det bra och jag lever:"

Väl i sängen så orkade jag inte slappna av, det var något som inte stämde. Jag somnade inte förän klockan var runt 05:00. Jag stängde av ljud och vibration på telefonen för jag skulle minsann sova ut....trodde jag.

Lördagen den 17 augusti 2013. Kl 06:40 ringer Erics telefon och jag flyger upp ur sängen, då ska ni veta att jag hade aldrig reagerat på Erics telefon förr. Jag tar upp den och ser ett nummer inte Eric har inlagt i telefonen, numret var bekant. Jag svarade inte utan jag satt och undrade över vems nummer det är som ringer, när jag väl kommer på att det är min mammas nummer så missar jag samtalet. Jag ser då att mamma även hade ringt min telefon, jag ringer upp henne och hon frågar vart jag är. Jag svarar att jag är hemma hos Erics familj. Hon berättar då att Henke är borta, vadå borta svarar jag. Ja, borta säger mamma tillbaka. Jag som då var väldigt trött blev irriterad och tänkte bara att Henke var hos en kompis och inte hade kommit hem än. Mamma säger ännu en gång att Henke är borta, och jag svarar fortfarande med "VADÅ BORTA?"...Han är död, säger mamma. Jag blev helt tyst. En polis tog över telefonen från mamma och berättade att Henke hade varit med om en singelolycka inatt och att han inte klarade sig. Mitt svar till polisen blev bara ett "jaha". Jag kommer inte alls ihåg hur samtalet blev avslutat men jag vet att jag lägger på och bara tittar ner i golvet. Eric hade hört samtalet så han tog sin hand på min axel och då bröt det för mig. Jag skrek, jag var arg, jag slängde på mig kläderna och försökte bita ihop så mycket jag orkade för att inte väcka de andra i huset men det var redan för sent. Väl ute så orkade inte mina ben längre hålla mig uppe utan jag rasade ner på gångplattorna som leder mot huset. Jag ser att Eric säger något till hans mamma, de springer ut och försöker resa mig upp från den kalla marken men jag blev bara frustrerad och ville bara få sitta där. Jag rökte cigarett på cigarett medans jag satt där på marken.
Tillslut var det som att allt stängdes av och jag blev kall, Eric fick upp mig från marken och ville att jag skulle bli med in till huset men det ville jag absolute inte bli. Jag kollade på klockan och nu var den redan 07:50. Jag kommer ihåg att jag pratade med mamma eller om det var med min storasyster i telefon, jag frågade om Johanna visste något men det gjorde hon inte. Jag sa till mamma eller om det var syrran att jag åker till henne och berättar.

Jag ordnade så att någon skulle komma och hämta L. Jag ringde W:s pappa och berättade hur det var och sa att jag kommer inte och hämtar W p.g.a. det som hänt.

Eric gick in på affären och köpte godis till L.
När vi var utanför Johanna så sa jag till Eric att han skulle gå in och ta L och skicka ut Johanna så jag fick berätta för henne i bilen istället för framför L. Johanna undrade naturligtvis varför vi kom så tidigt eftersom jag hade sagt att vi skulle sova hela förmiddagen.
Johanna kom ut och det värsta var att det såg ut som att hon hade en bra morgon, men hon hade ingen aning. Väl i bilen så tog jag upp en cigarett och så berättade jag för Johanna vad som hade hänt. Johanna dök ner och la huvudet mellan hennes knän, först trodde hon att jag skämtade med henne så hon blev arg på mig först tills hon insåg att jag berättade sanningen.
Jag och Johanna satt i bilen bra länge. När vi väl gick in så började Johanna tokstäda. Jag gick in och gav L en lång och varm kram. Jag kände mig fortfarande kall inombords. Jag gick ut och pratade i telefon med mamma där hon sa att de skulle till sjukhuset i Torsby för att se Henke. Torsby!!? Är han i Torsby? Henke hade också varit chaufför här inatt.

Telefonen började vibrera, jag fick sms, facebookaviseringar, medelenaden på messenger. Jag gick ut på facebook där jag läser "Vila i Frid Henrik Gustafsson och ********". Jag kände en sån vrede inombords, vadå Vila i Frid!!? Telefonen blev varm av att den vibrera så tillslut så stängdes den av.

Barnvakten kom och hämtade L.

Efter det så ringde mamma och berätta att de strax var i Torsby, vi skulle mötas vid sjukhuset men före det ville mamma att Eric skulle springa in på affären och köpa dricka, sagt och gjort.
Vi möttes alla på parkeringen, alla utom min storebror som ingen hade fått tag i än.

Vi mötte personal i entrén till sjukhuset och vi blev visade till rummet Henke låg i. Min storasyster och Henkes flickvän gick in i rummet först för att se hur han såg ut. De kom ut tillbaka och berättade att Henke är fin.
Jag var snabb upp ur stolen och gick mot rummet men i dörren så var det som en vägg kom upp och jag klarade inte av att gå in. Resten av familjen gick förbi mig och jag hörde när alla föll ner i sorgen, jag hörde hur sorgen lät. Jag gick tillbaka till stolen i väntrummet.
När resten kom tillbaka ut i väntrummet så fick jag även se hur sorgen såg ut. Den enda som inte kom ut var Henkes flickvän.
Jag gick in i rummet, hade föreställt mig en hemsk bild i huvudet men när jag såg Henke ligga där i sängen så såg det precis ut som att han sov. Han hade ett rivsår på kinden men mer än så såg man inte.
Henkes flickvän satt där med handen på Henkes händer. Hon frågade om jag ville hålla hans hand men det ville jag inte. Men hon tog min hand och la den på Henkes, och det var nog det bästa hon kunde ha gjort för mig i det läget.

Tillslut fick man tag på min storebror och han kom till sjukhuset i Torsby.
Timmarna gick trots att tiden stod still.

Jag, Eric och Johanna ville hem tillbaka till Arvika.

Påvägen hem så gjorde vi upp med en kompis till Henke att vi ska ha en minnesstund på torget i Arvika.

I Sunne hämtade jag upp Henkes bil och körde hem den till Arvika, jag förstår inte idag att jag orkade det!
Minnesstunden var fin och det kom massa folk, inte enbart för Henkes skull utan även för en till som förolyckades i samma olycka.

Timmarna gick och tillslut så orkade jag inte mer utan ville hem och lägga mig.
Väl hemma så orkade jag gråta lite men det kändes som att allting hade stängts av!

Likes

Comments

Fy f*n vilken skitdag. Smärta, dåligt humör, trött.. Jag är så less på det här med att få ont bara för att man gör vardagssysslor, och det värsta som är, det är att den här smärtan kommer alltid finnas kvar. Mediciner kan man trycka i sig men man ska hitta en medicin som passar en också. Tröttheten, den är också fruktansvärt jobbig, att alltid vara trött och då spelar det ingen roll om man har sovit bra eller inte, jag är alltid trött.

Jag är så glad över att jag har min sambo! Alla i hushållet var lediga idag så E har fått skött hem och barn idag. Jag har inte alls varit rolig att ha med att göra idag, sur & tvär, trött & gnällig...

Jag hör barnen leka och jag känner hur jag vill vara med men idag orkar inte kroppen och det är då jag känner mig så värdelös som mamma. Barnen tycks förstå för de säger själva att jag ska ta det lugnt idag så kan jag vara med imorgon.

Hoppas ni har haft en bra dag, nu ska sätta mig i soffan och titta på tv ett par timmar och sen blir det natten. Natten kommer tidigare än vanligt för mig idag.

💟

Likes

Comments

Dagen började med värk. Fibromyalgin kändes i hela kroppen idag, så jäkla tröttsamt med den jäkla smärta! Så förmiddagen låg jag mestadels i sängen.

S lämnade vi hos min lillasyster så vi fick ensamtid med W. Så välbehövligt och lite roligt för S att slippa mamma och pappa.
Jag och W har bakat under kvällen, det blev pepparkakor och lussekatter så imorgon kommer vi ha adventsfika redan till frukost ♡
E har åkt för att jobba så jag och W har suttit i soffan och sett på film och bara myst ♡ Nu har W lagt sig i sängen så jag ska sätta mig till ro i soffan och sätta på Vampire Diaries.

Hoppas ni andra har en fin kväll ♡

Likes

Comments

Dagen började med ett par timmar i skolan, denna vecka har jag och min grupp jobbat med Stroke så nästa vecka har vi en större redovisning angående det.
Ni vet väl hur ni kan kolla symtomen hemma?

Förmiddagen fortsatte i bilen upp mot Ekshärad. Där lämnade jag av L till sin pappa, en extra helg med pappa såg han fram emot.
Jag däremot var på utvecklingssamtal för W, måste säga att jag är såå stolt över min fina 7-åring. Han är så duktig i alla ämnen, en riktig guldklimp som hans fröken sa, håller självklart med till fullo ♡

När jag och W kom hem så var E framför spisen, han bjöd på hasselbackspotatis och entrecôte + sallad, min man kan ♡

E jobbar natt under helgen så här sitter man ensam i soffan och kollar på Idol, hejjar fullhjärtat på Chris 😍
Barnen sover och snart gör jag dem sällskap, imorgon väntas det lite julbak ☆
Juste...Idag kom även julgranen upp så jag, W och S har pyntat den under kvällen så nu är julpyntet klart här hemma ♡

Likes

Comments

Arvika --> Ekshärad

Likes

Comments

Jag startar en blogg huvudsakligen för att kunna få ventilera mig om det jobbiga jag är med om och har varit med om men även för det roliga.
Jag har försökt startat en blogg många gånger tidigare men lyckas aldrig hitta det stora intresset och glömmer sedan bort att göra nya inlägg.


Så den här gången hoppas jag att jag klarar av det!


Välkommen till mitt liv!

Likes

Comments