Någonting jag har hört lite här och där de senaste åren är att "Hästarna är för bra för oss idag" - hästarna är faktiskt så bra, att majoriteten av oss inte klarar av att rida dem på ett optimalt sätt.

För mig är detta mer en åsikt som tycks vara mer modern än sann. Någon ansedd säger så, andra hakar på...

Att hästarna har utvecklats till det bättre och att ryttarna har utvecklats till det sämre - håller jag INTE med om!

Att hästarna har utvecklats till det bättre, finns det olika perspektiv kring. Men sammantaget är jag bredd att hålla med om att hästarna "idag" har en högre ridbarhet - Ja.

Innebär det att ryttarna har blivit sämre? Det håller jag INTE med om. Tvärtom skulle jag vilja påstå att majoriteten rider enormt mycket bättre idag!

Om Majoriteten rent ryttarmässigt har hängt med i utvecklingen för hästarnas ridbarhet? Nja... MEN - Så har det ju alltid varit! Jag kan iallafall se att det är högre nivå på ridskolorna idag än när jag var liten, likaså majoritetsmässigt på tävlingar i olika hobbynivåer.

Och jag tycker vi ska sikta mot stjärnorna, vi kan inte gå och "Trycka ner varandra" i en tyst "Oduglighet"... Hästarna har alltid varit, och kommer alltid - vara för bra för oss.

Det betyder inte att vi är dåliga, eller att vi backar i utvecklingen - det betyder att vi får växa så mycket så de gör ont i sömmarna... Tror de är bra för oss.

Utmaningar är aldrig fel, det är ju de som för oss framåt... Och nånstans är det ju just ur det som dessa hästar med denna enormt höga ridbarhet kommer ifrån... En ambition.

Likes

Comments

De finns en hel del hästar som ser sura och arga ut, en del blir där ändå inte förstådda och behöver gå steget längre med att sparka/bitas. Välmenande människor som är "Snälla" mot hästen, klappar den, ger den godis och "Verkligen är tydliga med hur snälla de är"...

Ha hört så många gånger i liknande situationer

"Hästen har blivit illa behandlad innan den kom till mig"

"Den måste ha blivit slagen"

"Den har inget förtroende för människor längre pga de och de som hände innan den kom till mig"

"Den har nån djupare emotionellt trauma/Deprission"

Eller människor beskriver tom sina hästar som rädda, osäkra, dåligt självförtroende... Jag tar mig för pannan när jag hör människor beskriva sin hästs "Problem" med att den har "Dålig självkänsla".. SÅ orättvist!

Allt detta ovan är någonting jag ser mer och mer överallt. Arga hästar och välmenande människor... I takt med alla "Snälla metoder" de ska snurras med rep, klickas med klickers, belönas med godis, klappas till dess förbannelse (Eller tills den bits)...

Sen NÄR är dessa "Metoder" naturliga undrar jag! Jag tror sällan vi har varit så sökande, och samtidigt så vilse i vår hästvälfärd. Vi får inte glömma de enkla värderingarna!

De är många hästar idag som inte har det särskilt lätt... En tjej pratar nonstop med pipig bebisröst till sin häst, ja precis.hela.tiden. En annan har kommandon för exakt varje liten grej hästen ska göra i sitt liv/vardag i samvaro med sin människa. De visslas, de smackas, de tjoas och de tjimmas - lyft, stå, gå... (Hon har gått "alla" kurser...) Någon går en kurs i "Naturlig hästträning" och lär sig använda klickers, de är naturligt för all träning ska grundas på "Den fria viljan" att man byter ut "Den fria viljan" mot mutor är det ingen som direkt ifrågasätter - för dom är naturliga och "Snälla" faktiskt. Att man hjärntvättar samvaron med hästen genom allt tänkbart onaturligt är de heller ingen som egentligen reflekterar över. Vi är ju bara snälla människor som verkligen.älskar.våra.hästar.

Likes

Comments