View tracker

 

Ibland känns det som att jag har dom mest ouppfostrade hundar som finns. Ta till exempel idag vid frukosten som jag åt ute på vår altan, för att komma riktigt nära min mat använde sig Vilma av omvägsträningen. Hon hoppade upp på en karmstol vidare upp på bordet där hon satte sig stilla och försökte räcka tass medan hon missunnade mig varenda tugga på mackan. Hon gör inte så inne, i alla fall inte upp på bordet utan då hoppar hon först upp på en vanlig stol för att sedan skutta vidare upp på en barstol eftersom vi har barbord. Vilma är den enda hunden som sitter med oss när vi äter, de andra ligger på golvet och det gör Vilma också vid särskilda tillfällen och det funkar. Egenhet eller ouppfostran?

När vi håller på i köket, plockar in/ut mat, diskar eller lagar mat vill hundarna veta vad vi gör så det blir baktassar i backen och framtassar på bänken för en snabbkoll och sedan är det bra, bara Maja som går och hämtar sin boll och tycker att vi ska sparka boll samtidigt. Egenhet eller ouppfostran?

Får vi gäster det vill säga besök av personer som hundarna älskar blir det rusning till dörren och studsande hundar som vill pussas i ansiktet. Folk de träffar första gången får nöja sig med att bli utskällda och sedan nosade på men inte mycket mer. Egenhet eller ouppfostran?

När vi är på promenad ser det nog ofta ut som att hundarna är ute och går med mig som släp. När vi möter människor eller ska över en väg går alla tre hundarna på min vänstra sida. Egenhet eller ouppfostran?

Mitt mål med mina hundar är att vi ska ha mysigt tillsammans. Hundar med egenheter tycker jag är charmigt, alla hundar kan ju inte vara stöpta i samma form.

Många inklusive jag själv imponeras lite på hundar som visar på "kadaverlydnad", men hur kul kan det vara? Exempelvis ett par blir bortbjudet och tar med sin unghund som placeras innanför dörren och får sitta där medan husse o matte fikar i annat rum, hade det inte varit bättre att lämna hunden hemma om den ändå inte får vara med.

Såg på ett tvprogram för massvis med år sedan, det handlade om polishundar i England. De hade en springerhanne som precis sökt igenom en byggnad och fått beröm för bra arbete, han vägrade att komma på inkallning. Då kände jag att jag kanske inte är så usel som hundägare ändå som hellre har glada busiga hundar än hundar med "kadaverlydnad".

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Som många vet så finns hundkoppel i olika färger, längd och material, själv använder jag skinnkoppel på ca 1,5 meter.

Härom kvällen var jag på fotbollsmatch och valde att bara ta med Maja, i den byn verkade det som att det bara var flexikoppel som var på modet. Jag gillar inte dessa men får ju acceptera att andra tycker att de är bra men då tycker jag att de i alla fall ska ha koll på sin hund vilket inte alla hade på matchen.

Det kom en liten bostonterrier eller om det var en "fralla" iklädd rosa flexikoppel varför jag hade Maja i "ligg" eftersom hon är osäker på andra hundar. Husse kollar åt ett håll och hunden bokstavligen rusar ut mot Maja och skäller, redo att angripa. Kan ju säga att hunden hann en bra bit innan husse hann ifatt eftersom han hade missat spärren på kopplet. Resultatet blev att Maja återigen fick bekräftelse på att andra hundar är opålitliga så hon darrade länge efteråt SUCK. Det kom många hundar den kvällen, samtliga i flexikoppel men det var bara en som hade koll på vart hunden i andra änden befann sig det vill säga vid mattes sida.

Igår eftermiddag var jag också på fotboll och Maja som ÄLSKAR bollar blir lyrisk när hon får följa men igår valde jag att ta med tanterna också, då såg jag en annan variant. I stället för koppel användes en spårlina på 15 meter!!!!! Hur mycket koll kan man ha på hunden då? Visst den var hoplindad men de som varit med om att inte kunna hålla tempo med sin hund utan repet dras i handflatan, ni vet hur den bränner och hur svårt det kan vara att hålla fast linan. Hur kan man då tro att man ska kunna ha koll på sin hund?

Nu är det så att även de som väljer att använda vanliga koppel på 1,5 meter har svårt att ha koll på sina hundar ibland, märks tydligt när man går på hundkurs. Då ser man ekipage, matte/husse står i egna tankar medan hunden snosar runt bakom ryggen på ägaren, vilken koll har dom då?

Det svåra i det här är att jag som har en tonåring som är osäker på andra hundar en tant som gärna rusar fram för att leka och en tant som inte alltid har koll på vart vi andra tar vägen, jag ska vara lugn och självsäker och inte visa eller känna osäkerhet för det känner hundarna av och det skapar kallabalik. Min situation med att ha tre hundar har jag valt själv och det kaoset som blir beror på att jag inte tränar tillräckligt med dom och det står jag för men varför måste alla andra hundägare gå så NÄRA med sina hundar?

Likes

Comments

View tracker

 

Redan som barn får vi människor höra hur viktigt och bra det är med rutiner och jag märker att även mina hundar tycker att VISSA rutiner är viktiga att hålla fast vid.

Hundarna tycker att det är dags att matte kliver upp vid kl 5.30, har jag tur får jag ligga kvar till 7.00 oavsett vardag eller helg men skulle jag jobba så det bara är husse och lillmatte Ida hemma så är det inte så noga så då väntar hundarna tills jag kommer hem. Det första som händer är att Milla ska leka samtidigt som jag ska försöka klä på mig, tack gode gud för onepice även om jag ser ut som en gigantisk Kermit i den.

När jag klivit upp är det rusning mot ytterdörren som gäller sist dit är en latmask. När vi alla är klara öppnar jag dörren och tävlingen fortsätter ut på framsidan för att sedan helt komma av sig av att både Milla och Maja sätter sig och gör ettan på platterna, ser hur trevligt ut som helst på vintern. Vidare på promenaden är det full fart framåt men en och annan gobit som någon spottat ut slinker ner i hundarnas magar.

Mina hundar har även egna rutiner för att göra tvåan. Maja drar i kopplet och går inte att få att gå vid sidan från det att hon känner att hon är nödig tills det att hon är klar, har försökt men det är som om hon vill springa ifrån skiten. Milla hon kör mer som "professor Baltazar" om ni minns hans vankande. Hon börjar med att slå av än mer på takten och sedan vankar hon fram o tillbaka länge länge länge, ett OBS är att platsen är helt oväsentlig för henne dvs mitt i en vägkorsning funkar helt utmärkt så det händer att bilarna får vänta till hon är klar. Nu tänker ni säkert att det är väl bara att ta henne till sidan, jo tjena, Milla är i och för sig inte så stor utan håller sig till ca 20 kg men när hon har bestämt plats för tvåan så spjärnar hon emot så det finns risk för nackskador på henne om jag skulle dra henne åt sidan. Vilma är mer noga med att hitta DEN PERFEKTA PLATSEN och det är inte alltid det enklaste, även det minsta grässtrået måste växa och lukta rätt enligt henne. Svårast har hon tidigt på våren och sent på hösten för då växer gräset inte alls så det behagar henne och då blir det långa promenader på eftermiddagen, på morgonen är det inte lika viktigt tydligen. När det är snö ute så måste det vara mycket snö för även den ska vara och ligga på ett speciellt sätt för att Vilma ska vara nöjd.

Morgonpromenaden tar max 15 min för så fort hundarna gjort vad de ska då SKA de hem och det är närmaste vägen som gäller, ingen idé att försöka gå längre för att jag tycker det är skönt ute för då får jag dra en moloken Vilma efter mig och vem har hjärta till det, inte jag i alla fall och det är inte ofta jag är sugen på en LÅNG promenad så dags. Skulle det regna vilket händer i vårt område så tar morgonpromenaden ännu kortare tid och det är ganska tacksamt tycker jag.

Väl inne igen så SKA det ätas frukost och det är ingen idé att jag försöker dra på det alls. Maja kör några rusningar runt kök vardagsrum och hall medan jag tar av mig skorna, ibland tar hon en av dom så att jag inte ska ångra mig och gå ut igen. Vilma vet precis bakom vilken LÅST dörr som frukosten serveras, att den är låst beror på att Vilma öppnar dörrar, så hon sätter sig vid dörren och är jag inte snabb nog enligt henne gör hon några försök att öppna ifall vi glömt låsa. Frukosten serveras och slukas i ett rasande tempo, max 3 min sedan hamnar de i matkoma och lägger sig på sina favoritplatser och sover igen men då är jag för pigg för att kunna somna om.

Likes

Comments

 

Nerverna är redan på helspänn hos mig, Maja verkar inte så brydd ännu men idag är det äntligen tävlingsdags. Vi började gå kurs i rallylydnad förra året jag och Maja, det var och är skitskoj. För de som inte vet vad rallylydnad är så kan man förklara det med lydnadstävling till skyltar som förklarar vad du ska göra tillsammans med hunden.

Jag och Maja började även tävla men bara på skoj. Första tävlingen tror jag nog att jag vill glömma, Maja hoppas jag har glömt den. Det ösregnade fram till det var dags för start vilket innebar att planen var blöt och där Maja skulle göra sitt var det en pöl, inte konstigt att hon vägrade sitta också förutom allt annat hon vägrade göra. Att domare med kollegor stod utmed planen i olika modeller på regnkläder gjorde ju inte saken lättare, Maja tyckte de var läskiga.  På den tävlingen var det inte mycket som fungerade men vi lärde oss en del och kul hade vi. Behöver nog egentligen inte skriva att vi blev diskvalificerade men gör det ändå.

Vi gjorde sammanlagt fyra tävlingar förra året och lyckades inte ta oss upp till 70 godkända poäng överhuvudtaget utan som bäst tror jag vi fick ihop 47 poäng och det var i Jönköping.Under våren har jag och Maja upprepat kursen i rallylydnad för nybörjare men när vi ändå höll på så körde vi även fortsättningskursen så målet för i år är tre godkända tävlingar. Har planerat in minst fyra så jag har möjlighet att bomma någon tävling.

Ikväll är det alltså dags för en träningstävling på Alvesta hundklubb där vi ska vara med, har upptäckt att ordet tävla har något av en negativ inverkan på mig och det bromsar oss för Maja blir konfys över att matte är konstig. Det hjälper inte att det är träning, att jag tävlat innan och kan alla procedurerna. Bäst vore nog för både Maja och mig om jag kunde lämna hjärnan hemma och bara ta med kroppen.

Likes

Comments

 

Att leva tillsammans med tre ESS kan ibland kännas rörigt så jag förstår att även människor som kommer på besök tycker det. Hundarna fullkomligt ÄLSKAR när det kommer människor till oss en del mer än andra och det märks tydligt på deras sätt att hälsa.

På promenaderna kan det också se väldigt okontrollerat ut även om jag tycker att jag har koll på kaoset så kan det ändå kännas som att jag saknar pli på hundarna.  När hundarna går och snosar i gräset efter något ätbart eller bara en härlig doft kan de dra iväg åt tre olika håll för varför ska man lukta på samma ställe. Bäst tror jag de tycker det är om jag även har något eller alla koppel snurrade runt benen. Vi har som rutin att gå på promenad innan det är dags för mat vilket resulterar i att när hundarna märker att vi är påväg mot hemmet så trycker de ner kropparna och sätter igång att försöka springa hem, 60 kg+ som drar framåt är ingen lek att motarbeta fast än har jag inte ramlat eller halkat smiley

När känslan av avsaknad uppfostran infinner sig brukar jag försöka plocka fram det jag faktiskt kan. Jag kan få alla tre hundarna att gå vid min sida utan att dra i kopplet med störning i form av människomöten och barnvagnar, ibland tycker Maja att hon vill titta lite längre så då sätter hon sig ner och gjuter fast rumpan i marken.

Härom dagen var jag och Ingela (fortf hundinstruktör) i skogen och gick med Maja, Nellie o Fia (Vilma o Milla var hemma). Tack vare Ingelas hjälp blir mitt självförtroende starkare så jag vågar släppa Maja lös på allt fler ställen, så även här trots risk/chans att träffa på både människor och hundar. Alltså hundarna var lösa några meter framför oss och vi gick på stigen och pratade när det plötsligt skuttade fram en hare/kanin modell större. Tror att både Ingela o jag tappade andan, Nellie o Fia var inte så rysligt intresserade av det skuttande djuret, Maja visste vi inte riktigt vart vi hade vad gäller intresse även om vi såg henne hela tiden. Jag tvärstannade, tog ett djupt andetag och kallade på Maja samtidigt som jag lutade mig lite bakåt som att jag tänkte vända. Maja tittade på mig lite frågande och kom sedan lydigt till mig. När allt var som vanligt igen pratade vi igenom vad som hänt och kom fram till att ingen av oss trodde att Maja skulle fixa att lyda med den stora retning hon utsattes för.

Bra kvitto på träningen när hunden kommer på inkallning trots att hare/kanin skuttar någon meter från hunden.

 Maja och Nellie

Likes

Comments

 

Det var länge sedan jag var här o skrev nu, varit tvungen att ha andra prioriteringar ett tag men nu gör vi ett nytt försök. Från att tidigare skrivit ur både mitt och ur ett "hundperspektiv" tänkte jag klura lite mer och dela med mig av mina erfarenheter och upplevelser som hundägare till tre stycken ESS. Maja har nu blivit 2 år medan Vilma och Milla tuffar på 10 år.

Hundmöten är alltid lika spännande tycker jag eller inte.

ESS är en snäll ras i allas ögon (visste inte att vänlighet sitter där) och därför MÅSTE man gå riktigt nära när man möts för "min hund är ju också snäll". Detta hände frekvent när Maja var riktigt liten och jag kan ju inte påstå att jag möttes av respekt eller förståelse när jag bad andra hundägare att hålla sig på avstånd, i alla fall en meter, många smög fram medan jag var upptagen med att trassla upp koppel eller att plocka upp efter hundarna så jag blev lika förvånad som hundarna. Konsekvensen blev några tumultartade möten framförallt här i kvarteret så nu står inte de hundarna högt i Majas ögon, hon gör vad hon kan för att hundar och människor ska hålla avstånd. Blickarna jag får säger typ ha pli på dina hundar och jag känner mig som kvarterets värsta buse.

Tänk dig själva att du står dubbelvikt för att plocka upp efter en av hundarna, kopplena är flätade runt dina ben och när du lyckats räta ut ryggen står en annan människa ½ meter ifrån dig med sin hund. Det kan ju bara sluta på ett sätt och det gjorde det i tumult. Det var bara att släppa kopplena till två och hoppas att inkallningen funkar samtidigt som bilarna förhoppningsvis inte skulle dit just vi stod. Glädjerus på hundarna o skräck i min röst för fler hundar med ägare dök upp. De såg inte allt förtjusta ut när Vilma kom galloperande lycklig över att vara lös o öronen flaxande i farten (när hon är så lycklig måste hon ha munnen öppen så alla ser hennes hörntänder). Milla mer försiktigt travande runt på stället och Maja hälsade på närmaste hunden.

Vad jag har svårt att få in i mitt huvud är "varför måste man gå så nära" med sin hund när man möter någon med en eller flera hundar? Jag kan ju säga att varje hund väger nu 20+ och oavsett vad som lockar dom så när de drar så krävs det strategi för att hålla emot och det kan ju vara skrämmande för en "ensam" hund att möta tre tikar som är överallt. Min strategi inkluderar inte att krama lyktstolpar vid hundmöten men däremot AVSTÅND eller sväng tidigare.

Maja jobbar på bra med sin hundrädsla så nu är det inte alla hundmöten som strular. Så sent som igår när jag och Ingela (hundinstruktör och väninna) var ute i skogen med hundarna, jag hade bara Maja med mig och hon sina två sheltisar Nellie o Fia, hände det. Ingela gick före mot den mötande damen och jag gick ner från stigen för att ge Maja utrymme till den mötande hunden. Ingela förklarade vänligt varför jag gjorde det och fick till svar "min hund är ju så snäll, hon är 11 år", men vad hjälper det Maja när det enda hon såg var något stort, svart, lurvigt o utan ögon (under lugg). Fortsättning i ämnet lär följa...

Likes

Comments

Nu har jag inte skrivit på en månad för jag har inte hunnit, bad därför matte att hon skulle ta över skrivandet igen.

Sammandrag av vad som hänt sista månaden

Maja har bott hos oss i 2 månader nu och det har varit full fart sedan dess. Alla tikarna trivs bra med varandra, Milla är lite less på Maja mellan varven just nu för Milla löper och vill mest ligga i soffan och tycka synd om sig själv. Första besöket hos veterinären är avklarat utan bekymmer, gäller att inte fjanta när man är där utan det är något som ska genomföras bara.

Maja blir allt mer rumsren, vissa dagar funkar det jättebra, andra mindre bra trots flera rundor ute. Tänderna håller på att bytas ut så hon ser jätterolig ut när man tittar henne i munnen. Klorna är givetvis klippta och det funkar över förväntan med tanke på att hon inte är så gammal. För några veckor sedan var vi hos Linda och träffade kullsyskonen och Maja blev trimmad, solen sken så vi satt ute hela eftermiddagen.

Dagarna börjar kl 6.00 just nu men då är det bara en snabbtur ute som önskas för att sedan somna om en timme. Kl 7.00 är det dags för morgonpromenad och frukost samt en liten lekstund innan det blir förmiddagslur med kisspaus. Vid kl 12 är det dags för lunch och promenad för att sedan leka en stund igen. Efter en stund somnar Maja igen för att sedan gå ut gånger flera och mat igen vid kl 17. Fick hon själv bestämma skulle hon få äta flera gånger under kvällen men senast kl 22.30 är det dags för sängen.

Maja älskar att bära saker oavsett vad vi andra tycker, det är pinnar, skräp och skor som är roligast att bära. Allt går att gnaga på dessutom så det kliar nog i munnen nu när hon ömsar tänder.

Träningen är nu i full gång, på söndag börjar jag och Maja på valpkurs vilket känns bra, hon stökar bra just nu mellan varven så hon kan behöva gå i "skola". Vi åker runt på olika platser för miljöträning vilket är lite kusligt ibland om man får tro Maja men det är nyttigt.

Maja är anmäld till sin första utställning 21/5, ska bli en spännande erfarenhet både för matte och Maja.

Likes

Comments

Nu var det ett tag sedan jag skrev igen. Både jag och matte har varit upptagna med min nya kompis. Jag gör vad jag kan för att uppfostra henne, men det är inte enkelt att vara konsekvent för hon är så söt.

Det är fullt ös med tidiga morgnar och sena kvällar och det är inte alltid jag har lust att leka eller att dela med mig av saker till Maja. Milla har blivit jättekonstig för helt plötsligt vill hon leka med mig, tar mina leksaker och hon har en tendens att väcka Maja när vi väl fått henne till att somna. Milla väckte Maja kl 4.30 i morse, vad f.. tänkte hon med egentligen, då ska man ju sova som bäst.

Det var bara att kliva upp och försöka se glad ut, gick inget bra så jag dök ner i sängen igen för husse låg kvar medan matte gick upp med de som ville vara vakna.

När Maja och jag leker så ser jag likheter mellan oss, vi verkar tänka lika om hur man gör när man busar fast hennes tänder är så förbannat vassa så jag hoppas hon tappar dom snart. Hon är kvick och är så liten att hon kan gå rakt under min mage så hon har flera möjligheter att få tag på mig mot vad jag har när jag ska ha tag på henne. Milla tar henne i svansen när Maja sticker ifrån henne och det ser skitkul ut.

Matte säger att vi sover på samma sätt också men det vet jag inget om eftersom jag inte ser när jag sover. Det jag har sett däremot när jag bytt sovplats och Maja fortfarande sover så ligger vi på samma sätt, gärna på ryggen och gör oss så långa som möjligt.

En negativ sak som jag lärt Maja av misstag är att gå upp för trappan så nu får jag inte vara ifred på övervåningen. Jag brukar däremot lura henne för hon kan inte gå ner igen så jag springer upp och vänder, varpå hon springer efter och blir kvar där uppe tills människorna upptäcker att hon inte är med.

Snart ska jag nog ut och sätta mig i en hörna i solen för att få lite färg.

Likes

Comments

Nu har den nya hunden bott hos oss i en vecka, hon heter Maja och enligt matte är hon en kombination mellan min och Millas uppfödare. Det innebär tydligen att pappan Messi kommer från samma kennel som jag och mamman Lilly kommer från Millas kennel.

Det tog mig några dagar att vänja mig vid Maja, hon är ju så liten och mindre än mig fast jag tycker att jag är som en sådan där chi... någonting. Jag hade lite svårt att avgöra hur mycket jag kunde ta i när vi skulle leka i början men det börjar arta sig. Ibland väljer Maja att hänga i mina öron eller försöka leka med mig när jag vilar, men jag säger ifrån om jag inte vill vara med.

Milla hade det värre i början för då ville Maja dia på henne och hennes tänder är ju jättevassa, dessutom hade ju inte Milla någon mjölk till henne. Det där med maten tycker jag är fuskigt för Maja får mat betydligt oftare än vad jag får, jag försöker lura matte till att jag också är valp så att jag också ska få mat lika ofta som Maja. Jag går bet varje gång:(

Ibland tycker jag att jag har det tråkigt och då går jag fram och väcker Maja där hon sover för att vi ska leka, hon nappar på det varje gång men måste gå ut först så att hon inte ska kissa inne, hon har inte fattat att toa är ute än men det kommer väl.

Nu ska jag återgå till att busa med Maja. Det kommer nog att bli lite glesare mellan mina inlägg för jag måste ju lära Maja alla hyss jag kan.

Likes

Comments

Alla i familjen verkar ha fått fnatt nu. Ida bakar både gotte och matbröd, nackdelen är att allt gotte hon bakar innehåller kakao och de håller fast vid att jag inte får äta det (dreglar så det rinner om det istället). Emma bakar också matbröd eller så lagar hon mat när hon är här och passar oss, en del av det kan jag smaka. Det är mysigt när Emma är här för då händer det att det blir extra gotte om Emma och matte är hemma själva hemma. Sist hade jag svårt att ta mig fram till godisskålen och jag visste inte vilken jag skulle välja, slutade med att jag balanserade på ena armstödet på en av fåtöljerna. Jag klarade detta utan att ramla ner!!

Milla har börjat att ta initiativ till att leka med mig och när vi är ute på promenad tar hon små skutt så matte nästa ramlar eftersom det är halt ute och hon gör det utan förvarning. När vi leker hoppar hon på mig och tacklar henne så som jag brukar göra med henne, det är skitkul och jag hoppas att det håller i sig.

Eftersom matte fortfarande har svårt att vara still så städar, tvättar eller plockar hon. Hon har börjat förbereda inför valpens ankomst, kommer på lördag. Hon har ställt in en hundbur i vardagsrummet och en i sovrummet, de är så mysiga så jag lade mig tillrätta i den i vardagsrummet med en gång.

Jag tycker att det är sövande och mysigt att ligga på fleecefilt.

Nu när solen börjat dyka upp allt mer och fåglarna kvittrar ute, har vi börjat gå på mysiga långpromenader och det går att njuta när man går ute. Massor av dofter har kommit fram nu när snön har minskat radikalt.

Husse är inne i en period då han är borta på nätterna och sover på dagarna. Det finns två sidor av detta, den positiva är att jag kan ligga i hela hans säng på nätterna men jag får inte sova med honom på dagarna, då stänger han både dörr och grind.

Nu tänker jag somna om igen.

Likes

Comments