​Varje gång jag har pratat med någon om just psykisk ohälsa så slutar alltid konversationen på samma sätt, sök hjälp.

Det pratar om att söka hjälp som om det vore någon mirakelkur mot psykisk ohälsa, som att någon bara kommer att knäppa med fingrarna, sen är den psykiska ohälsan borta. Nej så är det inte, det går endast att få så mycket hjälp som du själv är redo att ta emot. Att gå till en psykolog, en person du inte känner, du har aldrig träffat hen, du vet inte ens hur hen ser ut. Och då är alltså tanken att du ska gå till den här personen, öppna dig, berätta om dina innersta tankar och känslor, något du inte alls är beredd att göra. Du måste alltså lägga din tillit i denna person, en tillit om att personen kommer att vara professionell, att personen inte kommer att håna din psykiska ohälsa.  Om du är som mig, och lider av tillitsproblem, så kommer du inte att lita på den här personen tillräckligt, för att berätta om din psykiska ohälsa, något du skäms över, något du inte ens berättat för dina föräldrar om.

För att sammanfatta, för att komma ur psykisk ohälsa så är det lättaste sättet att söka hjälp, men sök endast om du känner dig redo, för annars så kommer det, i värsta fall, att skrämma dig från att söka hjälp när du faktiskt är redo att göra det på riktigt.

Likes

Comments

Fredag.

Alla vännerna är ute och festar, eller det är vad du tror iallafall, du vet ju faktiskt inte, du spekulerar kring allt. På något sätt så slutar det alltid med att du sitter där ensam på fredagkvällen, törstig efter att göra något, känner hur magen vrider sig. Varför är det ingen som frågar om du vill göra något? Du har frågat kanske två av dina 200 vänner men drar direkt slutsatsen att om de två sade nej så kommer ju alla andra också att göra det.

Varför är det ingen som bryr sig om dig? Det finns ju ingen annan möjlighet än att alla andra gör något och med vilja valt att exkludera dig, du gör ju allt så tråkigt, förstör stämningen, är tråkig, är taskig och helt klart illa omtyckt av andra. När du är med i en grupp så har du aldrig något att säga, när du väl försöker ditt hårdaste för att tillföra något till diskussionen, så är det ingen som bryr sig, det är irrelevant och åter igen har du förstört stämningen.

Thank god it's friday, nej det tycker jag faktiskt inte, det är få gånger som jag mår så dåligt som när jag sitter där ensam, en fredagkväll. Kvällen du hela ditt liv har fått höra att du ska göra saker, dagen då alla andra mår som bäst och sen sitter en där själv och känner för att dö.

Detta var en liten inblick i mitt psyke, ibland så är det bara skönt att få skriva av sig lite och det är precis vad som kommer att ske här. Ibland har jag något extra på hjärnan som jag behöver få ur mig. Och då så hamnar det här, för folk att läsa vilket jag tror jag behöver, känslan av att få dela med mig av det jag känner utan känslan av att bli dömd för att jag egentligen inte är den person jag utåt vill att folk ska se mig som.

Lämnar inlägget med Migrane av Twenty one Pilots som jag tycker beskriver min situation väldigt bra om en lyssnar på texten https://www.youtube.com/watch?v=K1aiohrm7ro

Tack för mig.

Likes

Comments