View tracker

När jag tänker på hur mycket du missar när du gör på det här viset, så mycket som du aldrig kommer kunna ta igen, då vill jag bara gråta.
Allt går så fort nu! Cornelia växer hela tiden. Lär sig nya saker hela tiden.
På BVC besöket i måndags så kunde jag vara stolt och växa flera centimeter som mamma. Cornelia är nu 8 månader gammal, 71,2 cm lång, väger 8380g och ligger på en nivå som en 10 månaders bebis. Förutom att hennes mage krånglar så är hon helt perfekt och hungrig på livet och allt som det har att ge.
Och det missar du. Hade du varit med och fått hör all den beröm och hur duktig och perfekt vår älskade dotter är så lovar jag dig att även du hade vuxit.

Lösningen jag och BVC sköterskan hade angående Cornelias mage var att börja ge lactalos och låta henne börja sitta på toa/pottan eftersom det verkar som att hon helst inte vill sköta magen i blöjan. Då hon sköter magen när vi knäpper upp blöjan på skötbordet.
Så nu mera låter jag henne sitta på toan en stund innan varje måltid och innan hon lägger sig på kvällen. vilket tillsammans med lactalosen har gett toppen resultat! Hon är så duktig och tar sig verkligen tid i lugn och ro när hon sitter där, det är precis som om hon inte har gjort något annat. Men även det missar du.
Vår dotter växer med Stormsteg för var dag och du väljer bort alla dessa stunder och milstolpar på hennes livsväg som än så länge bara börjat.
Hur du mår, känner och tänker går före oss. Du bryr dig bara om dig själv just nu och missar det viktigaste som finns. Ditt barns leende när hon lyckas med nya saker. När hon äntligen kommit på hur man reser sig upp mot möbler, när hon efter minuters envishet och finulande äntligen kommit på hur man tar sig upp i fåtöljen. När hon sitter på toan och faktiskt inser att det händer saker. Hennes leende när hon lyckas är ovärderligt och något jag inte vill missa för allt i världen. Men allt det missar du och jag undrar hur illa du kommer må när du väl inser det och det är försent.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hur kan man göra så mot sitt barn?!
P gick hemifrån i lördags eftermiddag efter diskussionen som urartade i bråk eftersom han som vanligt bara lyssnar på knappt hälften och tolkar och snedvrider den lilla del han faktiskt hört..
Han sa att han skulle komma tillbaka innan Cornelia skulle sova, vilket hon gör ca. 19.30 när vi lägger henne för natten. Han kommer inte hem och han hör inte av sig förrän efter en timmes försök att få tag i honom. Och sktiver då (kl.22) att han inte kommer hem... Sen dess har jag inte fått tag i honom igen. Jag har ringt, smsat och skrivit på fb men ingenting.... Han bryr sig inte ens om att kolla hur Cornelia har det?!
Det spelar väl ingen roll hur mycket vi bråkar, hon måste han väl endå bry sig om, men icke! Men vad hade jag väntat mig egentligen?
Men säger man att det är jag som tar ifrån honom hans barn om jag vill flytta isär och söka om ensam vårdnad eftersom jag känner att jag inte kan lita på honom så som han beter sig. och att han kommer skriva ifrån sig vårdnaden mot sin vilja för att göra mig "nöjd". så får man väl ta och bevisa motsatsen och faktiskt visa lite intresse för sitt barn. Men nej inte den karln heller...
Jag har aldrig sagt att jag kommer ta ifrån honom hans barn eller uttalat att jag vill ha ensam vårdnad. Det jag däremot har sagt i tidigare diskussioner om ett par vi känner som har det lite knackigt och där mamman har sagt att hon kommer ansöka om ensam vårdnad och inte låta pappan träffa barnet om dom går isär. Det jag då har uttryckt i den diskussionen är om jag och P satt i samma sits så skulle jag nog om jag vore egoistisk och bara tänkte på mig själv och vad jag ville, vilja ha ensam vårdnad för att jag skulle ha så otroligt svårt att lämna ifrån mig mitt allt och klara mig utan henne varannan vecka. Men att jag aldrig skulle göra så OM jag inte fick en väldigt god anledning till att behöva ha ensam vårdnad. Jag har alltså uttryck att det är oerhört egoistiskt att göra så om man bara gör så för görandets skull och inget man gör om man verkligen inte har belägg för det. Men det är ju självklart att man inte vill lämna ifrån sig sitt barn....

Sen har jag när vi diskuterat oss själva och vår situation sagt att det spelar ingen roll vad jag känner utan blir det ingen ändring snart så tvingas jag tänka på vad som är bäst för Cornelia. Vilket i nuläget verkar vara att gå isär då det inte går att diskutera och han bara är frånvarande hela tiden och till och med går hemifrån utan att höra av sig eller går att få tag på i flera dagar... Och även att jag har funderat på om det inte vore bäst att jag hade fulla vårdnaden om henne eftersom jag känner att det inte går att lita på honom när han nu gör på det här viset. Han kan ju sätta mig i en jävla sits om han inte dyker upp på möten eller skriver på papper gällande henne osv. Jag kommer ju inte kunna fatta ett enda beslut om han bestämt sig för att bete sig på detta vis och inte höra av sig eller gå att få tag på... men att jag inte ens då kommer att ta henne ifrån honom utan han kommer ju fortfarande ha umgängesrätt vilket jag absolut inte kommer motarbeta på något vis snarare tvärtom.

Det han däremot ALLTID säger och hotar med så fort det är något är att han ska sticka, skita i allt. Säga ifrån sig vårdnaden och aldrig mer höras av igen. Så får vi väl se hur länge jag kommer klara mig egentligen...

Sen vrider han det han själv hotar med till att det är min vilja. Att det är så jag vill ha det.
Trotts att jag alltid säger att jag vill att vi ska arbeta på vår relation så att vi kan fortsätta vara en familj för jag älskar honom och kommer alltid att göra. Men går inte det så är jag tvungen att se till Cornelias bästa och blunda för vad jag själv vill och känner.

När ska detta få ett slut? När ska vi äntligen få lite lugn och ro jag och Cornelia?
Hur länge är det meningen att man ska orka?!

Likes

Comments

View tracker

usch! vet inte när jag uppdatera här sist. känns som om jag har börjat på tusen olika blogginlägg, men orden kommer inte ut. Tankarna surrar allt högre och högre tills dom tillslut inte går att urskilja... allt är bara en enda sörja...
Jag och pojkvännen (om jag nu fortfarande kan kalla honom det) bråkar bara hela tiden. Vi har fastnat i en ond spiral utan utgång. Ljuset i tunneln känns oändligt långt bort om det överhuvudtaget finns. Just nu sover han hemma hos sin mamma och jag vet inte när eller ens om han tänker komma hem.
Han är här men han är inte HÄR om ni förstår vad jag menar. Han existerar bara men inte mycket mer. Jag får tjata och gnata för minsta lilla grej som jag vill ha gjort här hemma. Han hjälper aldrig till självmant. Jag tar allt ansvar! Jag sköter disken, tvätten, städar, handlar, tar Cornelia dygnet runt osv. får till och med lov att ta med henne när jag går på toa eller när jag ska duscha emellanåt även fast han är hemma.
Och vill jag nån gång ha någon avlastning så får jag be om det.
- kan du byta blöja?
svar: *suck* aja

- ska du eller jag mata Cornelia? matar du kan jag gå ut med bella..
svar: nä mata du så tar jag bella

- kan du ta henne en stund så jag får andas lite..
svar: mhmm (stirrar ner i telefon).
ligg här gumman (lägger henne mellan oss i soffan och det slutar med att jag får ta henne i alla fall)

- kan du tänka dig att natta så att jag kan ta en dusch?
svar: ok.
5 min senare när man precis kommit in i duschen och fått på vattnet hör man Cornelia gnälla och en irriterad pappa som säger men Nej Cornelia! Du ska sova!!! åh!!!
ytterligare 5 min senare öppnas badrumsdörren "hon vägrar sova, du får försöka nu.

Listan kan göras lång. 9/10 gånger så klarar han inte ens att byta blöja på henne utan blir grymt irriterad och det slutar med att jag får hoppa in och ta över.
90% av all vaken tid spenderar han på mobilspel även när Cornelia sitter med honom. Han läser inte sagor eller leker med hennes och hennes leksaker.
Utan jag får påpeka "du kan ju sätta dig med henne i hennes lekhörna" mhmm sätter sig med henne på golvet han är fortfarande fastklistrad i sin mobil.
Sen vi flyttade till denna lägenheten (när Cornelia var 2 månader) så har han aldrig tagit henne på natten.
han har matat henne enbart en handfull gånger och då har jag fått be honom alla utom en, och då inte enbart bett utan även fått tala om när vad och hur mycket mat hon ska ha.
fått be honom om så gott som varje blöjbyte han utfört.
ja i stort sett allt som har med Cornelia att göra får jag be om. Han visar inget som helst intresse för eller vilja att vilja lära sig hennes rutiner. ( framkommna i gemensamma diskussioner)
inte nog med det så får jag även be honom att ta disken emellanåt. hjälpa mig att hänga/vika tvätt.
Dammsuga (trotts överenskommelse om att han dammsuger tre gånger i veckan och jag torkar golven).
Jag får tjata om att gräsmattan ska klippas ( hans eget val att vilja ha lägenhet med uteplats trotts att han visste att han skulle va den som skulle få klippa gräset pga allergi och att rullstolen försvårar en hel del).
Ja allt ska det behövs tjatas om och många gånger slutar det med att det är jag som får ta det i allafall.
morsan har till och med varit tvungen att komma över för att hjälpa mig med att damma och ta fönsterna (sånt som jag inte når) ja även klippa gräset ett par gånger även fast pojkvännen är hemma och han skäms inte ens.

Har tagit upp detta i flertalet diskussioner utan gehör. (senast idag)
Jag är varken sedd eller hörd här hemma. allt slutar hela tiden i gap och skrik. Jag bara klagar och är aldrig nöjd.. han kastar ringen och säger att det är slut nu han skiter i det här. skriver över vårdnaden om Cornelia på mig... hot hot hot hela tiden. Jag är så jävla trött på hot. Osäkerheten och rädslan.. försvinner han nu.. menar han verkligen allvar... vill han verkligen inte ha sin lilla flicka, vårt mirakel mitt allt!! tänker han verkligen svika henne så.

Jag känner mig så ensam. Ensamstående med en trotsig "tonåring" och ett litet barn. Jag är nog faktiskt ensam på riktigt än ensam tillsammans..
Det har gått så långt att jag har börjat planera och fundera på hur livet skulle vara om jag och Cornelia var ensamma om vi faktiskt bokade ett möte med familjerätten och skrev på om ensam vårdnad. Jag kan inte lita på honom. Och jag skulle ALDRIG kunna slappna av om vi skulle vara tvungna att dela vårdnaden om vi går isär. När han inte ens kan ta egna initiativ och hitta egna lösningar på saker. Han frågar och ringer mig om allt om jag inte är hemma... även om jag talar om innan jag åker och handlar "Cornelia ska snart ha mat kan du ge henne det står i kylskåpsdörren/ligger färdigt i frysen" så hinner han ringa upp mig innan jag ens kommit in på affären. "Du... när skulle hon ha mat? du.. vilken ska jag ge och hur mycket ska jag ge? och du en sak till hur länge brukar du värma det på"
Jag skulle aldrig kunna lita på att han faktiskt dyker upp när han har sagt. att han kommer på möten och skriver under papper som kräver bådas underskrift. Han skulle lämna mig med allt ansvar och endå göra allt han kan för att jävlas för att jag "tar ifrån honom hans dotter". Jag tar inte ifrån honom nånting. Det finns inget jag önskar mer än att det skulle fungera mellan oss och att han faktiskt skulle finnas för oss och se oss. Det är han som sticker och säger att han inte vill ha vårdnaden. Idag efter diskussionen som så vanligt sluta i bråk och att han kastade av sig ringen. så skulle han efter att ha lugna sig lite gå en promenad och komma tillbaka innan det var dags för Cornelia att sova (19.30). jag har ring och smsat sen klockan var 21. och 5 samtal senare får jag ett sms om att han sover hos mamma.
återigen så kan man inte lita på honom och hade jag inte ringt och jaga honom hade han inte hört av sig alls... så mycket var det för att han sagt att han skulle bara gå ut och gå ett tag och sedan komma hem...
Det är inte mig han sviker, utan det är hans dotter som blir lidande av hans lögner och ovilja...
han om någon borde veta vilka sår en frånvarande lögnare till far kan lämna och endå så utsätter han henne för detta.
usch jag skäms! jag mår bokstavligt illa över hur han väljer att behandla henne. Tack och lov så är hon för liten än för att förstå vad det är han säger när han säger att han inte ens vill ha vårdnaden längre... men vad händer den dagen han slänger ur sig det och hon faktiskt har börja förstå... Fortsätter detta kommer mitt älskade lilla hjärta få men för livet och jag vet inte hur jag ska ta mig ur. Jag vill ju inte vara den som tar ifrån henne hennes pappa.. vilket han anklagar mig för att göra om jag kastar ut honom och vi separerar....

Likes

Comments

Jag som hade hoppats på att Cornelia skulle slippa förkylning trotts att vi andra är det.. men icke, jag vaknade i natt av att stackarn var täppt i näsan och hade hosta. kändes något varm men orkade inte ta tempen halv tre på natten, men gav henne saltlösning för täppan och sen en dos Alvedon utifall att.. sen sov vi gott vidare allihop. Nu har trollungen ätit frukost och ligger och myser i babysittern till Electric banana band.. medan jag och far hennes äter frukost vi också..
hoppas dock att det inte blir värre än det här.. hatar verkligen när mitt lilla hjärta är sjuk.
tack och lov så är hon inte täppt just nu men hon är gnällig och ser allmänt hängig ut stackarn

Likes

Comments

Jag och älsklingen är dunder förkylda, tack och lov så verkar Cornelia ha klarat sig än så länge. Denna förkylning har plåga mig fram och tillbaka i veckor nu. Vaknat med ont i halsen varje morgon hur länge som helst nu... Dock bryter det inte ut helt.. Men nu har jag lyckats smitta älsklingen, så han är helt paj nu. Ligger i tjock tröja och mjukisar och sover. Cornelia ligger också här bredvid och sover. Bara jag som är vaken och tittar på Peter pan. samtidigt som jag letar tips på barnmats recept.. Har beställt fill n squeeze matstation och klämpåsar från cdon matstation med tre påsar och sen två uppsättningar med extra påsar så allt som allt blir det 23 st. för 497 kr eller vad det nu var.. inte fullt 500 iallafall. Så nu vill jag ha tips på frukt puréer, smoothies, mat osv. som jag kan göra och frysa in. till en tösabit på snart 6 månader. har köpt hem turkisk yoghurt och frysta jordgubbar, mango och banan så tänkte göra några smoothies med:

- yoghurt och jordgubbar.
- yoghurt, jordgubbar och banan.
- yoghurt, jordgubbar och mango.
- jordgubbar, banan och mango.
- banan och mango.
- jordgubbar.
- mango.



är det någon mer kombination som kan gå hem hos min lilla.

Tips mottages gärna!


Likes

Comments

Har varit extremt dålig på att uppdatera här nu på ett tag. Och som tusen gånger förr så vill jag lova att bli bättre men vågar inget säga då jag vet hur jag är..
Men men.. Som tröst bjuder jag på några kvällsmys bilder på mig och mitt lilla hjärta♡




Likes

Comments

Idag har varit en städ dag och en "storkok" dag. Har gjort massa puréer åt Cornelia och fryst in och så har älsk dammsugit, klippt gräset och gjort rent trallen.
Annars har det bara varit en mys dag då det har varit relativt dåligt väder till och från med blåst och regn... Hoppas på bättre väder i morgon så att vi kan gå ut på en mysig promenad allesammans.

Likes

Comments

Idag har varit en helt ok dag.. Hade hantverkare här i morse som fixade elementet inne i badrummet. Sen på eftermiddagen så gjorde jag och pojken min ett ryck, ringde hans kusin med bihang.. Packa ner Cornelia i vagnen och drog ner på stan för att kirra present till morsan och ta en fika tillsammans. Sen var det hem igen för pojkens brorsa ville titta över.. och nu sitter vi här alla tre nedsjunkna i soffan proppmätta efter pizza från Jojjos och glor på Grace & Frankie på netflix.
En ganska härlig serie om 70+ kärringar som står ut med varandra/ flyttar ihop i deras gemensamma strandhus efter att deras karlar har gått ut med att de är gay och ett par.

Likes

Comments

Sträckte mig igår när jag skulle lyfta upp Cornelia ur babysittern så Idag kan jag inte röra mig utan att det hugger till i ryggen så pass att jag tappar andan och börjar må illa. Så mamma har fått hjälpa mig med Cornelia istället för att hjälpa Älsklingen med vardagsrummet...
Har smörjt in ryggen med isbalsam och har satt på mig min korsett men hjälper inte så mycket som jag skulle önska..... Fan jävla skit liv! Vilken jävla skrutt mamma jag är :, (

Likes

Comments

Lyckan som uppstår när hjärtat äntligen får bajsa är obeskrivlig :-)
Hon har inte fått sköta magen sen i tisdags stackarn. Men nu efter lite katrinplommon puré och magmassage så kom det äntligen :-). Jag som har varit rädd för att hon skulle få ont i magen tillslut, men hon är så duktig mitt lilla hjärta och håller humöret uppe även när magen krånglar.

Likes

Comments