View tracker

Åå har verkligen haft en sån mysig kväll med Ebba. Hon kom till mig vid 8 ungefär och då gick vi direkt till Bada Bing och åt, Såå gott! Vi satt där fram till 11 då dem stängde. Tiden bara flög förbi medan vi satt och pratade om allting. Det handlade om studenten, balen, killar, tjejer och allt där emellan. Var verkligen så skönt!
Anyway just nu ligger jag i sängen och ska snart sova för vid halv 6 imorgon ska jag på en Roadtrip. Så måste snart lägga mig för att jag ska orka med dagen. Men det jag egentligen ville säga är att jag kommer ta en bloggapaus några dagar för att samla mig. Som det flesta vet har jag lite killproblem som just nu står mig upp till halsen och jag blir helt tokig.
Jag kan verkligen inte förstå mig på killar. Dem är som ett mysterium för mig. Ena sekunden så vill dem vara själva och hitta sig själv för att sedan ändra sig. Dem öppnar upp sig direkt när läget börjar bli hotat. Jag förstår mig verkligen inte på killar/tjejer som börjar öppna upp sig bara för att den andra personen börjar visa att man inte vill längre.
Jag tycker personligen att folk som utnyttjar det för att säkra att personen ska stanna är riktiga svin. Jag litar aldrig på en kille om dem helt plötsligt börjar öppna upp sig utan att visa något intresse. Då brukar jag ofta se det negativa före det positiva. Är du en person som vet med dig att du utnyttjar en person snällhet genom att öppna upp dig och säga dem dåliga saker du varit med om för att du vet att personen kommer stanna då. SLUTA. Har du ingen känsla för tjejen/killen du träffar? Jag är en person som alltid tror bra om människor egentligen. Hade en kille utnyttjat mig på det sättet för att jag ska stanna kvar längre hade jag verkligen mått så dåligt. Jag hade känt mig så lurad. Asså man gör inte så mot människor. Jag själv är en person som varit med om väldigt mycket och väljer jag att berätta det för en kille så handlar det om att jag vill att han ska förstå varför jag väljer mina handlingar på ett viss sätt. Jag hade aldrig haft mage till skriva till en kille allt jag varit med om för att han ska tycka synd om mig och stanna kvar längre. Usch! Man ska aldrig lura någon för att ha dem runt lillfingret. Men i allafall i några dagar nu kommer jag inte uppdatera något. Kanske imorgon för ni ska veta vad jag ska på för Roadtrip. Inlägget blev väldigt luddigt och klart men bloggar från mobilen så orkar inte läsa igenom allt igen, haha men uppdaterar kanske i början av veckan igen.

Likes

Comments

ÄNTLIGEN FREDAG!

Just nu sitter jag på lektion. Idag har varit en riktigt lugn dag. Började dock med att jag var nära på att försova mig för att jag trodde att jag kunde sova 10 min extra men somnade 20 min istället och hade 10 min på mig att fixa mig. Men jag hann, och första lektionen hade vi prov så hade vart jobbigt om jag kom sent. Det som står på schemat ikväll är att jag ska ut och ät middag med Ebba, så längesen jag träffade henne! Hon kommer till mig vid 20.00 och då ska vi bestämma vart vi ska gå. Men vi pratade lite om Bada Bing så tror vi kommer att gå dit. Så direkt efter skolan ska jag hem och vila en stund, sen ska jag ta en PW och sen börja fixa mig inför kvällen och försöka välja kläder. Tror jag kommer köra på kavajs, body med ett par svarta jeans och ett par boots.

Men uppdaterar senare ikväll.

Likes

Comments

Hejsan, hur mår ni?

Jag mår faktiskt riktigt bra idag känns som saker börjar lugna ner sig. Idag fick jag ett positivt meddelande angående vår studentresa, så himla glad för det faktiskt. Känns skönt att även det börja ta fart och faktiskt blir av, jippi.

Men det jag ska skriva lite om nu kommer handla om personer med en tjock mur om sig. Där jag även kommer ta många exempel från mig själv och min tanke om det.

Jag tror vi alla någon gång stött på en kille/tjej, kompis som man kan känna har som en stor mur runt om sig. Jag brukar själv säga att personer med en mur runt om sig kan vara svåra att nå fram till. Det kan handla om att personen inte vill "öppna upp sig", prata om sina problem, känslor och allt där emellan. Dessa personer kan även ibland dra sig undan, hålla undan saker ifrån andra. Man frågar dem saker men dem kan inte ge ett riktigt svar och istället upplevas som lite småsura om man tjatar på dem. Tro mig, det är inte så dem vill vara men det är så man måste vara för att skydda sig själv.

Jag kan själv säga att jag har blivit en person med ganska tjocka murar runt om mig. Jag visste inte själv till en början att folk upplevde mig så som jag skriver där uppe. Men en dag så kom en av mina närmast killvänner fram till mig och sa:

" Cornelia, det känns som du har byggt dem tjockaste murarna runt omkring dig, du låter ingen komma när dig psykiskt."

Jag upplevde mig verkligen inte som sån. Jag kramade personer, prata om jag inte hade någon bra dag, delade med mig om vad jag hade varit med om. Jag trodde jag var öppen med saker men sen kom en tanke. Jag vet vilka mina närmaste vänner är. Jag vet vilka som finns vid min sida även om jag inte alltid gjort dem bästa valen i livet. Men det var sant. Efter jag förlorade Hampus så var det många killar som jag sökte som ett tröst. Vissa kom jag betydligt närmre, vissa fick inte ens chansen att visa vilka dem var, jag gick lika snabbt som dem kom. Men en kille som jag kom betydligt närmre visade sig bara funnits där för att han visste att jag skulle komma till han när jag mådde dåligt. Han visste exakt hur sårbar jag var. Jag var 16 år, inte en aning om vem jag var, vad som hade hänt, hade verkligen jag förlorat "mannen i mitt liv" var den enda tanken som flög förbi. Men han svek mig så otroligt hårt. Efter det gav jag ingen chans till någon kille. Jag träffade killar, men direkt när det började ställa frågor så flydde jag. Jag tänkte aldrig låta någon kille komma nära mig på det sättet igen. Låta en kille låsas förstå mig för att sedan få vad han vill, ni vet vad jag menar. Sen träffade jag en kille, vi blev tillsammans men han ställde inte så mycket frågor, han fanns bara där med öppen famn, en axel. Men även det tog slut för att tilliten försvann, jag lämnade igen. Utan att tänka.

När man bygger en mur så handlar det om att man vill se vilka som är villiga att kämpa för att klättra över. Kom in i mitt område som ingen annan kan se. Komma innanför min mur. Det handlar inte om att man vill spela svår, leka kall. Det handlar om att det har funnits en kille/tjej eller en vän som svikit en så hårt att man inte litar på någon längre. Är man riktigt sårad så har man svårt att släppa på sitt skydd, man vill vet om personen kommer stanna först. Enkelt sagt så slår man ut dem svaga. Märker jag att en person inte bryr sig, blir sur för att jag inte pratar om allt, säger som det är, berättar om mina känslor så är dem inte villiga att klättra hela vägen över. Det blir enklare att plocka bort dem som man misstänker kommer såra. Men det är ingen hållbar ursäkt.

Det gäller att man är stark. Ta fram styrkan och slå ner muren som man byggt upp. Vi lever blanda falska människor, egoistiska personer, dem tar de dem vill och skiter i hur du mår efter. Vi lever i värld där vi kommer bli sårad. Men ska vi stänga ute alla då? Nej vi måste fortsätta leva. Vi måste förstå att det kommer göra ont men vi läker. Vi finner nya.

Jag har inte slagit ner min mur helt. Jag tänker. Jag överanalyser saker. Jag stänger fortfarande personer ute. Men jag stänger inte alla personer ute. Som jag skrivit i tidigare inlägg. "Mennesker trenger Mennesker". Vi behöver folk för att överleva. För att skratta. För att gråta. Vi behöver dem för att komma vidare. Jag har blivit sviken. Fått mitt hjärta krossat men det är den där killen på krogen som jag strulade med som fick mig att komma vidare. Det var min närmaste tjejkompis som fick mitt hjärta att läka genom att säga " Du kan ändå få en snyggare kille". Det var den där killen som följde med hem från krogen och höll om mig en hel natt utan att prata om att ligga, han låg och kliade mig på ryggen istället. Hade jag inte släppt in dem, hade jag fortfarande stått ensam, ledsen med ett blödande hjärta.

Murens funktion är inte alltid hållbar utan ibland kan man behöva låta folk komma nära dig, prata med dig. Dem behöver inte veta ditt djup. Men man kan inte döma alla och stänga ute för man är rädd. Alla är rädda i en relation. Det kan vara en kompisrelation, kärleksrelation. Men vi kan inte gå runt och vara rädd. Öppna ögonen, du missar bara massa roligt om du ska gå och blunda för att han/hon kan faktiskt såra dig. Vad ska du säga till dina barn när dem en dag kommer fråga vad dem ska göra när dem hamnar i samma sits. Du lär dig efter dina misstag. Och dina misstag blir dina minnen.


Likes

Comments

Godmorgon får jag väl säga haha.
Just nu sitter jag på bussen och är på väg till jobbet. Ska jobba 4 timmar idag bara så det är skönt. Behöver plugga idag också för vi ska ha prov på fredag.
Gårdagen var så bra! Började med att jag fick stressa hemma för vi skulle vara hos Julia vid 7 och vi slutade 5 så blev stressigt. Men jag hann som tur är. Väl hos Julia så spelade vi lite spel, snackade, åt gott och hade det allmänt trevligt! Det var första gången som vi tjejer i klassen förfestade och gick ut tillsammans. Det var väldigt lyckat. Självklart gick vi inte bara ut för att utan det är bara 150 dagar tills vi springer ut och tar studenten, helt sjukt! Men det var en lyckad kväll.
Jag får slänga in ett inlägg senare ikväll.

Likes

Comments

Är verkligen så sugen på att boka en resa till Magaluf efter att ha kollat runt vad dem har att erbjuda. Vill verkligen bara åka iväg till varmare breddgrad. Bara sola, bada, festa och ha det så himla roligt med tjejerna nu innan man slutar. Känner dock att vi tjejer som funderat på att åka måste boka snart för att studentresorna börjar ta slut.

Har ni varit i Magaluf? Hur var det? Kommentera gärna och berätta!

Likes

Comments

Ja vad ska man säga om dagen egentligen.

Började med att jag vaknade på helt fel sida. Kände mig inte utvilad överhuvudtaget. Ont i hela kroppen och huvudet. Dock har jag haft spänningshuvudvärk i ca 2-4 veckor snart och vet inte vad jag ska göra för inget hjälper. Panik typ. Men imorgon är det tisdag vilket innebär STUDENTFEST. Känner på mig att kvällen faktiskt kommer att bli bra. Jag ska förfesta tillsammans med tjejerna i klassen vilket aldrig har hänt innan så känner på mig att det kommer bli bra. Det är ju vad man gör det till, eller vad säger ni? Går man in med en positiv inställning så kommer det bli bra. Så imorgon blir det bra!

Men lite till rubriken. Det är ju under kvällarna som alla tankar och funderingar kommer så kände att jag lika bra kunde skriva av mig lite. "Mennesker trenger Mennesker"

Ifall det är någon som inte förstår vad det betyder, så handlar det om att människor behöver människor. Just nu händer det mycket i mitt liv som får mig att tänka på hur jag stöter bort folk lätt. Man kanske inte tänker på det själv så är det väldigt lätt att stänga sig inne med sina egna tankar och känslor. Vilket gör att man inte låter en person komma nära och istället skjuter man bort dem. Man man måste faktiskt förstå att vi är människor och vi behöver människor. Man kan inte göra allting själv. Ibland är livet inte alltid lätt och hur mycket man vill klara det själv så kanske det inte alltid går. Jag som många andra tror jag faktiskt behöver lägga en tanke på detta. Vi måste vara försiktiga med vilka vi stänger ute. För man vet aldrig. Nästa dagen när man faktiskt kan behöva dem så kan dem faktiskt inte finnas där. Men oj vad klockan blev mycket helt plötsligt. Försöker kasta in ett inlägg imorgon om jag hinner. Lär vara en stressig dag nämligen.



Likes

Comments

Jag har vilja skriva detta inlägg länge. Men orken har inte funnits där. Men nu känner jag att det är dags att faktiskt sätta mig ner några minuter och skriva.

Man vet att sagorna som vi läser inte alltid slutar lyckligt. Man får inte alltid det som man vill i slutet men ändå så står man kvar. En minut, en timma eller flera månader. För man tror att sagan kommer sluta lyckligt om man väntar.
Jag är en tonårstjej. Precis som du som sitter och läser detta nu har jag hållit kvar i en person för att sagans lyckliga slut kommer komma. Men det lyckliga slutet kom aldrig. Jag släppte inte taget och det åt upp mig inifrån.
Man vet att det gör ont att släppa taget. Släppa taget om den famn som så många gånger omfamnat dig. Släppa den som älskade dig. Hela dig. Släppa taget om den som gjorde att lugnet spred sig i kroppen. Man vill stanna där. Man vill inte släppa taget. Men man måste släppa taget för att det inte ska äta upp en inifrån. Men tro mig. Trots att det kommer göra ont. Så kommer du hitta någon.
Man ramlar in i någon på klubben. Man pussas, hånglar så att alla runt omkring er två skriker ”get a room”. Man går hem. Man ligger. Man gör misstag. Folk kommer prata. Peka finger. Döma dig. Men vad fan har dem med det att göra? Hjärtekross läker inte av sig själv. Man måste kunna ligga och gråta någon vecka. Men sedan ska man torka tårarna, spackla på sminket. Gå ut. Gör dumma saker. Det handlar om att man måste kunna få komma över honom. Få bevisat för sig. Den killen gick ifrån mig, jag hade stått kvar och kämpat. Hans förlust. Inte min. Jag är tillräckligt bra för andra killar.
För man kommer hitta någon. Även om man inte tror det nu kommer man stå där och allt känns mer rimligt. För du står där med din egen person. Han som skulle göra allt för dig. Allt som ingen annan orkade.

Likes

Comments

Har verkligen inte haft någon bra dags alls. Jag kom hem väldigt sent igår vilket har gjort att jag sovit ganska mycket idag. Men det första som hände när jag vaknade var att tårarna bara rann ner för kinderna och alla känslor, tankar och minnen kom på samma gång. Jag vet egentligen att det beror på allt som hände förra veckan men det blev alldeles för mycket och jag kände så mycket. Det var saknad, ilska, hat, nedstämdhet och allt bara flög över mig. Det känns som att jag skulle kunna vara gravid. Min hormoner svajar och jag kan inte hantera vissa saker. Jag reagerar verkligen på allt direkt ibland med att jag börjar gråta, ibland blir jag förbannad, och ibland blir jag hur glad som helst. Min syster är nämligen gravid vilket gör att man kan jämföra med det hon har sagt haha, men jag vet att jag inte är gravid så det behöver jag inte oroa mig för. Men det känns bara som att mina hormoner och känslor vill inte samarbeta idag.

Anyway, kvällen igår blev så bra. Alla kom vid 7 ungefär och då satt vi bara och spelade spel, drack och hade det allmänt trevligt. När klockan började närma sig 22 så drog vi oss in mot stan där vi gick till Olles och sedan vidare till The brothers. Kvällen blev verkligen lyckad och jag hade så mysigt med alla

Just nu ligger jag i sängen och kollar på Maria Wern. Inte haft någon direkt ork till att göra något men lite senare ska jag ta på mig träningskläderna och ta en ordentlig powerwalk och rensa huvudet på tankar. Men jag ska försöka uppdatera senare. Men så ni vet kommer dem 2 sista dagar, på dem frågorna som mina kompisar fått ställa, lite senare.

Likes

Comments

Day 3 kommer handla om vem jag är, vad jag har varit med om och allt
Jag heter Cornelia Berglund och är 19 år. Jag bor tillsammans med min mamma inne i Jönköping och med min lillebror. Ibland kan jag bo hos min pappa som bor lite utanför Jönköping, det gör även min bror. Nu går jag min sista termin på gymnasiet där jag pluggar vård och omsorg, trivs helt okej ändå. På fritiden brukar jag träna, träffa mina vänner, festa och plugga självklart då.
Jag är en ganska oklar person enligt mig själv. För några ungefär 3-4 år drabbades jag av psykiskt ohälsa. Jag förlorade två väldigt betydelsefulla personer i mitt liv. Den första var min moster och då började jag väl märka att jag mådde dåligt men det hela bröt ut för 3 år sen när jag förlorade min pojkvän- Hampus i en bilolycka. Jag hamnade i depression och även ett skadebeteende. Idag mår jag bättre men är en väldigt skör person. Jag har varit och pratat med en psykolog vilket har hjälpt mig otroligt mycket. Men fortfarande idag kam jag hamnade i dåliga perioder eller dagar. Där av känner jag mig som en väldigt oklar person eftersom att när jag hamnar i dessa perioder eller dagar så är jag verkligen inte mig själv. Jag är så olik mig hur jag brukar vara. Men oftast så brukar jag vara glad och uppskatta allt som är runt omkring mig. Jag tycker själv att detta är en väldigt svårt fråga eftersom att jag fortfarande inte riktigt vet vem jag är och vad jag vill. Det blir mer att man tar dagen som den kommer för man vet aldrig när allting kan ta slut. Jag har mycket i min ryggsäck som man brukar säga när man varit med om mycket som gör att jag inte tar allting förgivet utan att jag uppskattar dem som är runt om mig och allt annat.

Likes

Comments