Nu ligger jag säkert nere vid poolen och solar tillsammans med Rasmus. Men eftersom att jag inte kommer ha något internet där nere så passar jag på nu medan jag sitter här på flygplatsen, som ni fattar blir detta alltså ett tidsinställt inlägg.

Hampus Karlsson, idag är det 3 år sen du gav upp eller lättare sagt din kropp, jag vet att du inte är någon som skulle ge upp, du var trots den mest envisa person som jag någonsin träffat. Många som läser vet nog redan hur mycket jag saknar och tänker på dig! Det finns så mycket saker som jag skulle vilja säga till dig, visa dig och uppleva med dig. Alla planer som vi hade för framtiden kommer jag nu få göra själv, studenten är bara en av sakerna. Du kommer inte stå där och krama om mig när jag springer ut, hämta mig på natten när jag är så full att jag knapp kommer stå, haha.
Att det har gått 3 år är helt ofattbart men vilken resa det har varit för mig egentligen.
Men nu måste jag tyvärr gå på planet för vi ska åka, men jag älskar och saknar honom otroligt mycket.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Kan man hata en person samtidigt som det känns som man skulle gå genom allt fruktansvärt för att få vara i famnen som så många gånger omfamnat mig, händerna som så många gånger torkat mina tårar? Om två timmar kommer du stå framför mig. Och jag vet inte ens om jag vill ha dig tillbaka. - 18 maj 2014

Jag fick aldrig chansen att se dig i ögonen och säga dem 3 orden som nu bidrar till en klump i magen- Jag älskar dig... Du kom aldrig fram två timmar senare. Du kom aldrig fram 5 timmar senare heller. För redan 45 min efter vårt sista samtal händer det ofattbara, du försvann. Men du kom tillbaka men det vara inte den Hampus som jag hade förväntat mig. Bilden i huvudet om en blåslagen kille vars kropp är så svag att man tvingas koppla in maskiner för att hålla honom uppe. Det ser ut som han sover, som att ingenting runt om honom kan få honom att vakna. Men han hör allting.

Den killen är du, Hampus.

Pipandet av respiratorn, konstgjorda andetag, blåmärken, sår är det sista som jag fick se av dig. Den sista närhet som jag fick, det är när jag kröp upp intill dig i den lilla 90 sängen och la mig på bröstkrogen som så många gånger fått mig att känna ett lugn. Armarna som så många gånger omfamnat mig, orkade inte längre omfamna mig. Du hade hamnat i en koma, skadorna hade påverkat din kropp för mycket. Jag låg bara där, du fick mig att känna ett lugn trots att du inte längre höll om mig. Jag vet att du hörde mig, jag vet att du kände mina tårar på ditt bröst. Du hörde dem tre orden..

Idag är det den 18 maj 2017. Det är tre år sen olyckan inträffade. Du hamnade i en koma vilket bidrog till att jag aldrig fick chansen att se dina blåa ögon och säga tre ord- jag älskar dig. Den varma famnen skulle inte längre få omfamna mig som så många gånger den fått göra förut. Dem läpparna som tidigare varit röda men nu var blekvita skulle aldrig få pussa mig på pannan och orden som " det löser vi tillsammans" skulle aldrig bli hörda igen.

Jag saknar dig så otroligt mycket Hampus...




Likes

Comments

Hej alla fina! Klockan är nu 17.35 och jag gick upp för kanske 20 minuter sedan.

Det har varit en av de jobbiga dagarna idag när tårarna funnits i ögonen, orken försvunnit och man inte känner något. Det finns inga tankar, känslor som man känner. Har legat i sängen och bara kollat in i väggen, sovit, kollat lite sociala medier. Men Lucas ringde för en stund sen så vi pratade lite och han motiverade mig att gå upp och äta lite och duscha. Gjorde som han sa men direkt efter att jag duschat blev jag otroligt trött igen, så sitter just nu i sängen igen och lyssnar på musik. Ska väl försöka gå upp och röra på mig lite. Är bara så otroligt trött även om jag sovit mer än 16 timmar snart, helt sjukt hur trött man kan vara psykiskt egentligen. Men man ska inte hänga läpp för det, även om allt känns dåligt nu så får man uppskatta dem små sakerna som man lyckas med idag ändå.

Igår kväll var jag ute och träffade Misha och Nathalie en stunden, alltid lika mysigt att träffa dem. Ska försöka gå bort till stan en stund senare ikväll och träffa dem, får se lite vart kvällen tar mig. Skulle egentligen bara vilja åka iväg någonstans och bara koppla bort Jönköping lite, men nästa helg så åker man iväg vilket kommer bli otroligt skönt. Men nu ska jag faktiskt försöka ta tag i det lilla av dagen som finns kvar!



Likes

Comments

Sitter just nu och kollar på gamla bilder från när jag gick i 6-9, den tiden saknar man ju inte i alla fall. När jag tänker tillbaka på min högstadietid, får jag en klump i magen. Trots att jag gick i en väldigt bra klass så fick man möta mobbning varje dag i skolan. Mellan 7-9 fanns det en kille som blev brutalt mobbad av killarna i min klass, det var riktigt hemskt. Jag förstod inte själv hur det egentligen var för denna kille som då blev grovt mobbad av dem andra killarna. Tills den dagen när jag faktiskt blev ett offer. Men jag blev som tur inte lika brutalt mobbad som denna kille.

För mig handlade det om en liten period, endast 1-2 veckor ungefär. Men den perioden sänkte mig så otroligt och jag ville inte gå i skolan. Ett tag när jag gick i skolan så hade jag väldigt gult hår, detta berodde på att vattnet hemma hos min pappa innehöll saker som gjorde att mitt hår blev mer gult. Killarna på skolan fann alltså något som de kunde kränka mig med. En dag mötte jag en av killarna som gick i en annan klass vid mitt skåp. Han kallade mig ”Cheesehead”. Det var början till allt. Först såg jag det som ett roligt skämt. Men när alla andra killar började kalla mig, sänktes jag så otroligt. Jag ville inte visa mitt hår och ville gärna gå med luvan på. Killarna så fort dem mötte mig i korridoren sa Cheesehead och ibland kunde även ordet eka genom korridoren medan jag gick ifrån skåpen.

Många som läser detta kommer inte anse det som någon stor grej. I 7:an är man inte så stor egentligen. Man försöker fortfarande lista ut vem man är och självförtroendet är inte det starkaste. Till en början såg jag hela grejen som ett skoj, dem menade ju inget illa. Men en dag blev det för mycket. När övervägande av dem ”coola” killarna enligt tjejerna började säga det så skämdes jag. Mitt självförtroende och självkänsla försvann direkt. Jag blev extremt sårad. I samma veva som jag blev kallad detta då, så började killarna även påpeka att jag hade väldigt ”fyrkantigt” ansikte. Detta är någon som jag än idag påverkas av. Jag trivs inte med mina käkar eller ansiktet överhuvudtaget. Jag känner mig inte tillräckligt fin, och detta är tack vare dem. Så det blev dubbelt upp. Det fanns så mycket som jag ville ändra med mig själv. Jag började färga håret vilket bidrog till att ordet försvann men ansiktet kunde jag aldrig göra något med, för det är så mitt skelett ser ut och det är inget som jag ändra än idag.

Jag får en klump i magen eftersom att jag är rädd att någon annan ska komma och dra ner mitt självförtroende igen. Jag är rädd för att min självkänsla ska bli hotad. Mobbning är något som förekommer dagligen på sociala medier, skolan och överallt i samhället. Så jag ber innan du väljer att kommentera något dumt, hänga ut någon eller frysa ut någon i skolan så tänk om det hade varit du. För den killen som jag pratade om kunde det ha gått illa med. Men han fick chansen att starta om, han kom till gymnasiet, skaffade nya vänner. Och ibland kan jag se honom och man kan se att han mår så mycket bättre. Men mobbning kan leda till självmord vilket man måste vara medveten om.

Likes

Comments

Godmorgon!

Jag vet att bloggen lagt ner nu ett tag men orken har verkligen inte funnits. Jag har varit så trött och hänt massa som gjorde att jag tog avstånd från att blogga men jag ska försöka bättra mig och börjar uppdatera er!

Igår spenderade jag dagen hemma i soffan. Jag somnade direkt när jag kom hem från jobbet, var helt slut. Men sen när jag vaknade kring 21 så satte jag mig och skrev lite på en inlämning som vi har som jag vill bli klar med. Så det var faktiskt riktigt skönt att få lite gjort på det. Men även skönt att vara hemma en kväll efter denna veckan, känns som det varit en riktigt jobbig vecka men har inte haft något direkt i skolan men jobbet nästa varje dag så kan vara det.

Anyway, idag är jag lite kluven haha. Jag vill gå ut eftersom att det är lönehelg så brukar det oftast vara mest folk då. Men sen planerade jag med en kompis från Nässjö att åka dit och gå ut med dem men känslorna är lite blandade där nu. Vill testa något nytt absolut, så trött på Jönköpings nattklubbar. Men en kompis har sagt att han kan köra mig nu men jag vill liksom inte tränga mig på för att det är nämligen så att dem ska fira en tjej som fyller 18. Så tankarna är lite kluvna om man ska åka eller faktiskt ska stanna hemma ikväll. Men får se lite hur jag ska känner när jag gått upp och så.

Men nu ska jag iallafall ta mig upp från sängen och fräscha till mig lite!


Likes

Comments

- Jag är inte rädd för att dö.

Många berättar att dem är rädda för att dö. Men jag är en av alla som faktiskt inte är rädd för att dö. Jag känner mest att dör jag så gör jag det. Vi alla kommer göra det någon gång, det är något vi aldrig kommer kunna komma undan hur mycket vi än vill. Vi kan inte slösa tid på att vara rädd för något vi ändå inte kommer undan ifrån.

- Kärlek är inte min grej.

Har kommit till punkten då jag faktiskt känner att kärlek inte är min grej. Jag kan inte få känslor, detta har jag märkt med dem två sista killarna jag dejtat. Har tyckt om dem mycket men älskade mer känslan att ha någon. Känslorna kom aldrig. Jag ville ha närheten och sällskapet, men det räckte för mig.

- Killar är leksaker till dem visar sig bättre.

Ett motto som flera tjejer borde följa. Killar är leksaker till dem visar sig bättre. Jag går lite efter detta motto. Om jag träffar en kille som träffar mig och vill träffa mig ofta men inte bryr sig om mig, visar intresse så kan man slänga dem som en leksak. Den är inte rolig att ha kvar om intresset inte finns. För får du ingen uppskattning försvinner ditt intresse till slut.

- Jag byter vänner, ofta.

Jag har verkligen en tendens att byta vänner. Väldigt ofta tyvärr. Jag vet att det har med att jag tröttnar så fort på människor. Kan störa mig på personen direkt, om den bara säger en sak eller gör något fel enligt mig. Och då känner jag att det är bättre att gå ifrån och umgås med någon annan ett tag. Alltid skönt med lite variation.

- Jag har slutat bry mig.

Innan var jag en person som brydde mig mycket om vad folk tänkte om mig. Och jag brydde mig väldigt mycket om personerna i min omgivning. Men det är tragiskt att säga, jag har slutat bry mig. Slutat bry mig om vad folk tycker om mig, så länge jag älskar mig själv ska jag skita i alla andra. Mina vänner bryr jag mig om, men inte alls lika mycket, tyvärr. Inget jag stolt att erkänna. Men insett att bry dig inte om folk som endast vill bry sig för stunden

- Är otroligt stolt över mig själv.

Mitt tonårsliv har inte varit som en dans på rosor. Det har varit fight efter fight, blod, svett och massa tårar. Men trots allt detta så står jag på mina egna ben. Står upp för mig själv, älskar mig själv mer och mer för varje dag som går. Jag har blivit så mycket starkare i mig själv och psyket. Är så otroligt jävla stolt över att jag aldrig gav upp.

Likes

Comments

Hur mår ni? Själv mår jag otroligt bra idag faktiskt.

Just nu sitter jag och planerar lite inför helgen aktiviteter. Helt otroligt att jag ska se The Weeknd i helgen som jag längtat! Tror det var 3 månader sen som vi köpte biljetterna så det har gått så himla fort! Jag har varit inne lite på att filma och göra en vlogg istället för att ta bilder och liknade. Men är inte så kunnig på det med filmande och klippa så vi får se lite men annars kommer jag självklart kasta in massa bilder och något inlägg iallafall. Dagen kommer spenderas hemma för jag ska fixa mig. Ikväll är det studentfest som står på schemat så måste duscha, ta brun utan sol, raka benen för att sedan sminka mig och fixa håret. Så måste man självklart välja en bra outfit, vilket brukar vara det jobbigaste men det löser sig. Tänkte bara uppdatera er lite om vad som kommer hända idag. Ska försöka kasta in ett inlägg innan vi går ut ikväll.

Likes

Comments

Du är ett svin, men tack.

Tack killen som jag spendera 2 år med. Tack för att du var otrogen. Utan dig hade jag aldrig kunnat inse hur bra jag är. Du fick mig att inse att det inte var sunt att leva i ett förhållande, där killen behövde mer bekräftelse än vad jag kunde ge. Du fick mig att förstå att i ett förhållande handlar det om att ge och ta. Att man behöver tänka två, inte en. Tack killen som jag dejtade i Göteborg. Du fick mig att inse att jag inte kan vara med en person som dig. Utan dig hade jag inte gjort alla dem där dumma sakerna i somras. Men du gav mig en otrolig sommar. Men vi två, vi hade för olika intressen, mål. Du fick mig att förstå att kompisar skulle bli mycket bättre i längden för oss. Tack för du var ärlig. Tack killen som jag dejtade i Borås. Tack för att du fick mig att gå vidare från dem innan. Du fick mig att inse att trots ett trasigt hjärta kan jag hitta en ny. Utan dig hade jag inte insett detta så snabbt. Samtidigt fick du mitt självförtroende att växa något otroligt genom att dra alla dina "skämt" hur du drog jämförelser med andra tjejer och deras utseende. Tack för självförtroendet!

Ni var underbara till en börja, nu är ni svin men fyfan vad jag är tacksam för allt jag gick igenom med er. Tack!

Vi pratar ofta om att killarna som lekte med oss, krossade våra hjärtan förstörde oss. Tog sönder. Saltade såren. Men jag kan inte mer än tacka killarna som någon gång lekt med mina känslor för sex, hade mig för stunden för att sedan hitta bättre eller som var otrogen. Ni förstörde mig totalt men ni gjorde mig så mycket starkare. Jag har gråtit floder för det ni gjorde. Men ni fick mig att spackla på sminket, träna hårdare. Ni motiverade mig till att gå vidare . Jag kan tacka er lika mycket som jag kan tacka killen som visade mig vad äkta kärlek. Killen som visade mig vad det är för kille jag behöver.

Dags att torka bort tårarna tjejerna. Dem sårade er totalt kanske, men ni kommer inse allt det positiva efter en stund. Du kommer inse att du blir motiverad till att träna hårdare, bli snyggare. Du kommer förstå att du inte hade kunnat leva i sånt förhållande. Du kommer inse hur roligt det är att vara singel, dejta och träffa massa nya.

Och jag vet fördomarna tjejer, men vem fan bryr sig om andras åsikter? Man är inte hora så länge man inte säljer sex. Man är inte enkel för att en brud eller snubbe öppnar käften om det. Så länge man själv är medveten om vad man gör och vet konsekvenserna så säger jag bara: kör bara kör!

Men självklart kommer du känna dig ensam, men det finns en prins för alla men man ska kyssa många grodor innan man hittar honom. Men glöm inte bort att leva innan han kommer.


Likes

Comments

Måndag igen..

Känner att dagen varit väldigt bra faktiskt. Dagen började med att jag vaknade första gången vid 6 men somnade sedan om och vaknade vid 11. Då behövde jag gå upp direkt och fixa mig, äta för att sedan ta bussen till jobbet. Varit en väldigt lugn dag på jobbet trots att det var många barn på fritids men vi hade det roligt.

Förra veckan kom ett meddelande som jag trodde att jag aldrig skulle få och i stunden så kändes det meddelandet så himla pinsamt och jag skämdes ordentligt för personen som skrev det till mig. Men för att bara ge er en liten inblick så var det ett förlåt från en kille som jag haft ihop det med och han bad om ursäkt för att han sårat mig. I stunden som sagt kände jag bara ilska mot honom, gör det delvis fortfarande men dem senaste dagarna så har jag funderat på att faktiskt skriva och förklara mig varför den ursäkten inte känns ärlig för mig. För jag antar att jag också är skyldig att ge en förklaring. Men ibland måste även jag förstå att vissa människor utnyttjar ordet förlåt för att dem själva ska må bättre. Folk som bor i samma stad som honom och känner honom har berättat lite saker vilket gör att det förlåtet i mina ögon inte betyder ett skit. Men får se lite hur kvällen blir och om jag ens orkar ge en förklaring för jag har inte gjort något sen börjar jag väl även märka att jag gått vidare.

Anyway, helgen har varit bra men ganska lugn. Hade en riktigt tråkig utgång i lördags, känner verkligen att Jönköpings klubbar har blivit så tråkiga, en riktigt downgrade faktiskt. På söndagen låg jag bara hemma och sen på kvällen fick jag besök vilket var riktigt mysigt! Behövs mer av dem besöken! Men nu ska jag gå in i duschen och fräscha till mig! Kanske kommer ett inlägg ikväll om jag hunnit skriva klart det men vi får se helt enkelt.

Likes

Comments

Igår var jag på Hampus grav för första gången sedan i början av december. Kan inte förstå hur det kan vara så jobbigt fortfarande egentligen. Men finns så mycket minnen som ligger så nära tankarna. Det var ingen vanlig person som gled ur mina händer. Det var min pojkvän, min bästa vän. Snart är det 3 år sen han somnade in men det känns som igår. Det känns som det var igår jag låg på hans bröst. Allt var så "bra". Det enda man kunde höra var respiratorn, hans svaga hjärta dunka. Men jag fick chansen att ligga i famnen som omfamnade mig varje natt vanligtvis. Men några dagar senare var allt borta. Han. Vi. Kärleken. Det är inte svårt längre. Det är smärtsamt. Men inte svårt.

Men man vet att det blir bättre för varje dag som går tar man ett litet steg närmre förståelse och förlåtelse. Efter Hampus bortgång tog jag åt mig så himla mycket, jag såg allting som mitt fel. Det var mitt fel att han dog. Mitt fel att han försvann. Men idag kan jag verkligen förstå att det var inte mitt fel. Det har aldrig varit mitt fel. Och det kommer aldrig bli mitt fel. Jag har fått en bättre inblick i allt som hände. Jag kan inte tacka alla som hjälpt mig igenom detta på något bra sätt egentligen. Dem har fått stå ut med så mycket! Men Lucas och Jacob är dem som hjälpt mig mest. Dem är som mina bröder idag och dem har funnits där för mig i alla lägen. Även om Lucas förlorade sin bror och Jacob var med i olyckan och var Hampus bästa vän. Har dem tagit mer hand om mig än vad dem tagit hand om sig själva.

För er som kommer in lite såhär nu kan ni klicka på länken --> Min och Hampus historia!

En sak jag lärde mig efter Hampus bortgång är att man inte kan leka "stark". Jag låtsades att jag inte var ledsen, förstörd och allt där emellan i ett helt år. Konsekvenserna efter det blev många, dem är många än idag trots att jag mår så mycket bättre. Men jag ber till alla där ute ännu en gång.

VÅGA FRÅGA! Om du vet att din kompis, bekant eller vem som helst, våga fråga hur personen mår. Våga ta kontakt men främst våga lyssna. Visa att du lyssnar.

VÅGA VISA DIG SVAG- våga be om hjälp! Till dig som varit med om något hemskt, mår dåligt, snälla våga be om hjälp. Våga visa att du inte mår bra, för du är inte svag. Du är stark som vågar visa, vågar känna.!


Likes

Comments