Hej alla fina! Klockan är nu 17.35 och jag gick upp för kanske 20 minuter sedan.

Det har varit en av de jobbiga dagarna idag när tårarna funnits i ögonen, orken försvunnit och man inte känner något. Det finns inga tankar, känslor som man känner. Har legat i sängen och bara kollat in i väggen, sovit, kollat lite sociala medier. Men Lucas ringde för en stund sen så vi pratade lite och han motiverade mig att gå upp och äta lite och duscha. Gjorde som han sa men direkt efter att jag duschat blev jag otroligt trött igen, så sitter just nu i sängen igen och lyssnar på musik. Ska väl försöka gå upp och röra på mig lite. Är bara så otroligt trött även om jag sovit mer än 16 timmar snart, helt sjukt hur trött man kan vara psykiskt egentligen. Men man ska inte hänga läpp för det, även om allt känns dåligt nu så får man uppskatta dem små sakerna som man lyckas med idag ändå.

Igår kväll var jag ute och träffade Misha och Nathalie en stunden, alltid lika mysigt att träffa dem. Ska försöka gå bort till stan en stund senare ikväll och träffa dem, får se lite vart kvällen tar mig. Skulle egentligen bara vilja åka iväg någonstans och bara koppla bort Jönköping lite, men nästa helg så åker man iväg vilket kommer bli otroligt skönt. Men nu ska jag faktiskt försöka ta tag i det lilla av dagen som finns kvar!



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Sitter just nu och kollar på gamla bilder från när jag gick i 6-9, den tiden saknar man ju inte i alla fall. När jag tänker tillbaka på min högstadietid, får jag en klump i magen. Trots att jag gick i en väldigt bra klass så fick man möta mobbning varje dag i skolan. Mellan 7-9 fanns det en kille som blev brutalt mobbad av killarna i min klass, det var riktigt hemskt. Jag förstod inte själv hur det egentligen var för denna kille som då blev grovt mobbad av dem andra killarna. Tills den dagen när jag faktiskt blev ett offer. Men jag blev som tur inte lika brutalt mobbad som denna kille.

För mig handlade det om en liten period, endast 1-2 veckor ungefär. Men den perioden sänkte mig så otroligt och jag ville inte gå i skolan. Ett tag när jag gick i skolan så hade jag väldigt gult hår, detta berodde på att vattnet hemma hos min pappa innehöll saker som gjorde att mitt hår blev mer gult. Killarna på skolan fann alltså något som de kunde kränka mig med. En dag mötte jag en av killarna som gick i en annan klass vid mitt skåp. Han kallade mig ”Cheesehead”. Det var början till allt. Först såg jag det som ett roligt skämt. Men när alla andra killar började kalla mig, sänktes jag så otroligt. Jag ville inte visa mitt hår och ville gärna gå med luvan på. Killarna så fort dem mötte mig i korridoren sa Cheesehead och ibland kunde även ordet eka genom korridoren medan jag gick ifrån skåpen.

Många som läser detta kommer inte anse det som någon stor grej. I 7:an är man inte så stor egentligen. Man försöker fortfarande lista ut vem man är och självförtroendet är inte det starkaste. Till en början såg jag hela grejen som ett skoj, dem menade ju inget illa. Men en dag blev det för mycket. När övervägande av dem ”coola” killarna enligt tjejerna började säga det så skämdes jag. Mitt självförtroende och självkänsla försvann direkt. Jag blev extremt sårad. I samma veva som jag blev kallad detta då, så började killarna även påpeka att jag hade väldigt ”fyrkantigt” ansikte. Detta är någon som jag än idag påverkas av. Jag trivs inte med mina käkar eller ansiktet överhuvudtaget. Jag känner mig inte tillräckligt fin, och detta är tack vare dem. Så det blev dubbelt upp. Det fanns så mycket som jag ville ändra med mig själv. Jag började färga håret vilket bidrog till att ordet försvann men ansiktet kunde jag aldrig göra något med, för det är så mitt skelett ser ut och det är inget som jag ändra än idag.

Jag får en klump i magen eftersom att jag är rädd att någon annan ska komma och dra ner mitt självförtroende igen. Jag är rädd för att min självkänsla ska bli hotad. Mobbning är något som förekommer dagligen på sociala medier, skolan och överallt i samhället. Så jag ber innan du väljer att kommentera något dumt, hänga ut någon eller frysa ut någon i skolan så tänk om det hade varit du. För den killen som jag pratade om kunde det ha gått illa med. Men han fick chansen att starta om, han kom till gymnasiet, skaffade nya vänner. Och ibland kan jag se honom och man kan se att han mår så mycket bättre. Men mobbning kan leda till självmord vilket man måste vara medveten om.

Likes

Comments

Godmorgon!

Jag vet att bloggen lagt ner nu ett tag men orken har verkligen inte funnits. Jag har varit så trött och hänt massa som gjorde att jag tog avstånd från att blogga men jag ska försöka bättra mig och börjar uppdatera er!

Igår spenderade jag dagen hemma i soffan. Jag somnade direkt när jag kom hem från jobbet, var helt slut. Men sen när jag vaknade kring 21 så satte jag mig och skrev lite på en inlämning som vi har som jag vill bli klar med. Så det var faktiskt riktigt skönt att få lite gjort på det. Men även skönt att vara hemma en kväll efter denna veckan, känns som det varit en riktigt jobbig vecka men har inte haft något direkt i skolan men jobbet nästa varje dag så kan vara det.

Anyway, idag är jag lite kluven haha. Jag vill gå ut eftersom att det är lönehelg så brukar det oftast vara mest folk då. Men sen planerade jag med en kompis från Nässjö att åka dit och gå ut med dem men känslorna är lite blandade där nu. Vill testa något nytt absolut, så trött på Jönköpings nattklubbar. Men en kompis har sagt att han kan köra mig nu men jag vill liksom inte tränga mig på för att det är nämligen så att dem ska fira en tjej som fyller 18. Så tankarna är lite kluvna om man ska åka eller faktiskt ska stanna hemma ikväll. Men får se lite hur jag ska känner när jag gått upp och så.

Men nu ska jag iallafall ta mig upp från sängen och fräscha till mig lite!


Likes

Comments

- Jag är inte rädd för att dö.

Många berättar att dem är rädda för att dö. Men jag är en av alla som faktiskt inte är rädd för att dö. Jag känner mest att dör jag så gör jag det. Vi alla kommer göra det någon gång, det är något vi aldrig kommer kunna komma undan hur mycket vi än vill. Vi kan inte slösa tid på att vara rädd för något vi ändå inte kommer undan ifrån.

- Kärlek är inte min grej.

Har kommit till punkten då jag faktiskt känner att kärlek inte är min grej. Jag kan inte få känslor, detta har jag märkt med dem två sista killarna jag dejtat. Har tyckt om dem mycket men älskade mer känslan att ha någon. Känslorna kom aldrig. Jag ville ha närheten och sällskapet, men det räckte för mig.

- Killar är leksaker till dem visar sig bättre.

Ett motto som flera tjejer borde följa. Killar är leksaker till dem visar sig bättre. Jag går lite efter detta motto. Om jag träffar en kille som träffar mig och vill träffa mig ofta men inte bryr sig om mig, visar intresse så kan man slänga dem som en leksak. Den är inte rolig att ha kvar om intresset inte finns. För får du ingen uppskattning försvinner ditt intresse till slut.

- Jag byter vänner, ofta.

Jag har verkligen en tendens att byta vänner. Väldigt ofta tyvärr. Jag vet att det har med att jag tröttnar så fort på människor. Kan störa mig på personen direkt, om den bara säger en sak eller gör något fel enligt mig. Och då känner jag att det är bättre att gå ifrån och umgås med någon annan ett tag. Alltid skönt med lite variation.

- Jag har slutat bry mig.

Innan var jag en person som brydde mig mycket om vad folk tänkte om mig. Och jag brydde mig väldigt mycket om personerna i min omgivning. Men det är tragiskt att säga, jag har slutat bry mig. Slutat bry mig om vad folk tycker om mig, så länge jag älskar mig själv ska jag skita i alla andra. Mina vänner bryr jag mig om, men inte alls lika mycket, tyvärr. Inget jag stolt att erkänna. Men insett att bry dig inte om folk som endast vill bry sig för stunden

- Är otroligt stolt över mig själv.

Mitt tonårsliv har inte varit som en dans på rosor. Det har varit fight efter fight, blod, svett och massa tårar. Men trots allt detta så står jag på mina egna ben. Står upp för mig själv, älskar mig själv mer och mer för varje dag som går. Jag har blivit så mycket starkare i mig själv och psyket. Är så otroligt jävla stolt över att jag aldrig gav upp.

Likes

Comments

Hur mår ni? Själv mår jag otroligt bra idag faktiskt.

Just nu sitter jag och planerar lite inför helgen aktiviteter. Helt otroligt att jag ska se The Weeknd i helgen som jag längtat! Tror det var 3 månader sen som vi köpte biljetterna så det har gått så himla fort! Jag har varit inne lite på att filma och göra en vlogg istället för att ta bilder och liknade. Men är inte så kunnig på det med filmande och klippa så vi får se lite men annars kommer jag självklart kasta in massa bilder och något inlägg iallafall. Dagen kommer spenderas hemma för jag ska fixa mig. Ikväll är det studentfest som står på schemat så måste duscha, ta brun utan sol, raka benen för att sedan sminka mig och fixa håret. Så måste man självklart välja en bra outfit, vilket brukar vara det jobbigaste men det löser sig. Tänkte bara uppdatera er lite om vad som kommer hända idag. Ska försöka kasta in ett inlägg innan vi går ut ikväll.

Likes

Comments

Du är ett svin, men tack.

Tack killen som jag spendera 2 år med. Tack för att du var otrogen. Utan dig hade jag aldrig kunnat inse hur bra jag är. Du fick mig att inse att det inte var sunt att leva i ett förhållande, där killen behövde mer bekräftelse än vad jag kunde ge. Du fick mig att förstå att i ett förhållande handlar det om att ge och ta. Att man behöver tänka två, inte en. Tack killen som jag dejtade i Göteborg. Du fick mig att inse att jag inte kan vara med en person som dig. Utan dig hade jag inte gjort alla dem där dumma sakerna i somras. Men du gav mig en otrolig sommar. Men vi två, vi hade för olika intressen, mål. Du fick mig att förstå att kompisar skulle bli mycket bättre i längden för oss. Tack för du var ärlig. Tack killen som jag dejtade i Borås. Tack för att du fick mig att gå vidare från dem innan. Du fick mig att inse att trots ett trasigt hjärta kan jag hitta en ny. Utan dig hade jag inte insett detta så snabbt. Samtidigt fick du mitt självförtroende att växa något otroligt genom att dra alla dina "skämt" hur du drog jämförelser med andra tjejer och deras utseende. Tack för självförtroendet!

Ni var underbara till en börja, nu är ni svin men fyfan vad jag är tacksam för allt jag gick igenom med er. Tack!

Vi pratar ofta om att killarna som lekte med oss, krossade våra hjärtan förstörde oss. Tog sönder. Saltade såren. Men jag kan inte mer än tacka killarna som någon gång lekt med mina känslor för sex, hade mig för stunden för att sedan hitta bättre eller som var otrogen. Ni förstörde mig totalt men ni gjorde mig så mycket starkare. Jag har gråtit floder för det ni gjorde. Men ni fick mig att spackla på sminket, träna hårdare. Ni motiverade mig till att gå vidare . Jag kan tacka er lika mycket som jag kan tacka killen som visade mig vad äkta kärlek. Killen som visade mig vad det är för kille jag behöver.

Dags att torka bort tårarna tjejerna. Dem sårade er totalt kanske, men ni kommer inse allt det positiva efter en stund. Du kommer inse att du blir motiverad till att träna hårdare, bli snyggare. Du kommer förstå att du inte hade kunnat leva i sånt förhållande. Du kommer inse hur roligt det är att vara singel, dejta och träffa massa nya.

Och jag vet fördomarna tjejer, men vem fan bryr sig om andras åsikter? Man är inte hora så länge man inte säljer sex. Man är inte enkel för att en brud eller snubbe öppnar käften om det. Så länge man själv är medveten om vad man gör och vet konsekvenserna så säger jag bara: kör bara kör!

Men självklart kommer du känna dig ensam, men det finns en prins för alla men man ska kyssa många grodor innan man hittar honom. Men glöm inte bort att leva innan han kommer.


Likes

Comments

Måndag igen..

Känner att dagen varit väldigt bra faktiskt. Dagen började med att jag vaknade första gången vid 6 men somnade sedan om och vaknade vid 11. Då behövde jag gå upp direkt och fixa mig, äta för att sedan ta bussen till jobbet. Varit en väldigt lugn dag på jobbet trots att det var många barn på fritids men vi hade det roligt.

Förra veckan kom ett meddelande som jag trodde att jag aldrig skulle få och i stunden så kändes det meddelandet så himla pinsamt och jag skämdes ordentligt för personen som skrev det till mig. Men för att bara ge er en liten inblick så var det ett förlåt från en kille som jag haft ihop det med och han bad om ursäkt för att han sårat mig. I stunden som sagt kände jag bara ilska mot honom, gör det delvis fortfarande men dem senaste dagarna så har jag funderat på att faktiskt skriva och förklara mig varför den ursäkten inte känns ärlig för mig. För jag antar att jag också är skyldig att ge en förklaring. Men ibland måste även jag förstå att vissa människor utnyttjar ordet förlåt för att dem själva ska må bättre. Folk som bor i samma stad som honom och känner honom har berättat lite saker vilket gör att det förlåtet i mina ögon inte betyder ett skit. Men får se lite hur kvällen blir och om jag ens orkar ge en förklaring för jag har inte gjort något sen börjar jag väl även märka att jag gått vidare.

Anyway, helgen har varit bra men ganska lugn. Hade en riktigt tråkig utgång i lördags, känner verkligen att Jönköpings klubbar har blivit så tråkiga, en riktigt downgrade faktiskt. På söndagen låg jag bara hemma och sen på kvällen fick jag besök vilket var riktigt mysigt! Behövs mer av dem besöken! Men nu ska jag gå in i duschen och fräscha till mig! Kanske kommer ett inlägg ikväll om jag hunnit skriva klart det men vi får se helt enkelt.

Likes

Comments

Igår var jag på Hampus grav för första gången sedan i början av december. Kan inte förstå hur det kan vara så jobbigt fortfarande egentligen. Men finns så mycket minnen som ligger så nära tankarna. Det var ingen vanlig person som gled ur mina händer. Det var min pojkvän, min bästa vän. Snart är det 3 år sen han somnade in men det känns som igår. Det känns som det var igår jag låg på hans bröst. Allt var så "bra". Det enda man kunde höra var respiratorn, hans svaga hjärta dunka. Men jag fick chansen att ligga i famnen som omfamnade mig varje natt vanligtvis. Men några dagar senare var allt borta. Han. Vi. Kärleken. Det är inte svårt längre. Det är smärtsamt. Men inte svårt.

Men man vet att det blir bättre för varje dag som går tar man ett litet steg närmre förståelse och förlåtelse. Efter Hampus bortgång tog jag åt mig så himla mycket, jag såg allting som mitt fel. Det var mitt fel att han dog. Mitt fel att han försvann. Men idag kan jag verkligen förstå att det var inte mitt fel. Det har aldrig varit mitt fel. Och det kommer aldrig bli mitt fel. Jag har fått en bättre inblick i allt som hände. Jag kan inte tacka alla som hjälpt mig igenom detta på något bra sätt egentligen. Dem har fått stå ut med så mycket! Men Lucas och Jacob är dem som hjälpt mig mest. Dem är som mina bröder idag och dem har funnits där för mig i alla lägen. Även om Lucas förlorade sin bror och Jacob var med i olyckan och var Hampus bästa vän. Har dem tagit mer hand om mig än vad dem tagit hand om sig själva.

För er som kommer in lite såhär nu kan ni klicka på länken --> Min och Hampus historia!

En sak jag lärde mig efter Hampus bortgång är att man inte kan leka "stark". Jag låtsades att jag inte var ledsen, förstörd och allt där emellan i ett helt år. Konsekvenserna efter det blev många, dem är många än idag trots att jag mår så mycket bättre. Men jag ber till alla där ute ännu en gång.

VÅGA FRÅGA! Om du vet att din kompis, bekant eller vem som helst, våga fråga hur personen mår. Våga ta kontakt men främst våga lyssna. Visa att du lyssnar.

VÅGA VISA DIG SVAG- våga be om hjälp! Till dig som varit med om något hemskt, mår dåligt, snälla våga be om hjälp. Våga visa att du inte mår bra, för du är inte svag. Du är stark som vågar visa, vågar känna.!


Likes

Comments

ÄNTLIGEN FREDAG!

Just nu sitter jag på lektion. Idag har varit en riktigt lugn dag. Började dock med att jag var nära på att försova mig för att jag trodde att jag kunde sova 10 min extra men somnade 20 min istället och hade 10 min på mig att fixa mig. Men jag hann, och första lektionen hade vi prov så hade vart jobbigt om jag kom sent. Det som står på schemat ikväll är att jag ska ut och ät middag med Ebba, så längesen jag träffade henne! Hon kommer till mig vid 20.00 och då ska vi bestämma vart vi ska gå. Men vi pratade lite om Bada Bing så tror vi kommer att gå dit. Så direkt efter skolan ska jag hem och vila en stund, sen ska jag ta en PW och sen börja fixa mig inför kvällen och försöka välja kläder. Tror jag kommer köra på kavajs, body med ett par svarta jeans och ett par boots.

Men uppdaterar senare ikväll.

Likes

Comments

Hejsan, hur mår ni?

Jag mår faktiskt riktigt bra idag känns som saker börjar lugna ner sig. Idag fick jag ett positivt meddelande angående vår studentresa, så himla glad för det faktiskt. Känns skönt att även det börja ta fart och faktiskt blir av, jippi.

Men det jag ska skriva lite om nu kommer handla om personer med en tjock mur om sig. Där jag även kommer ta många exempel från mig själv och min tanke om det.

Jag tror vi alla någon gång stött på en kille/tjej, kompis som man kan känna har som en stor mur runt om sig. Jag brukar själv säga att personer med en mur runt om sig kan vara svåra att nå fram till. Det kan handla om att personen inte vill "öppna upp sig", prata om sina problem, känslor och allt där emellan. Dessa personer kan även ibland dra sig undan, hålla undan saker ifrån andra. Man frågar dem saker men dem kan inte ge ett riktigt svar och istället upplevas som lite småsura om man tjatar på dem. Tro mig, det är inte så dem vill vara men det är så man måste vara för att skydda sig själv.

Jag kan själv säga att jag har blivit en person med ganska tjocka murar runt om mig. Jag visste inte själv till en början att folk upplevde mig så som jag skriver där uppe. Men en dag så kom en av mina närmast killvänner fram till mig och sa:

" Cornelia, det känns som du har byggt dem tjockaste murarna runt omkring dig, du låter ingen komma när dig psykiskt."

Jag upplevde mig verkligen inte som sån. Jag kramade personer, prata om jag inte hade någon bra dag, delade med mig om vad jag hade varit med om. Jag trodde jag var öppen med saker men sen kom en tanke. Jag vet vilka mina närmaste vänner är. Jag vet vilka som finns vid min sida även om jag inte alltid gjort dem bästa valen i livet. Men det var sant. Efter jag förlorade Hampus så var det många killar som jag sökte som ett tröst. Vissa kom jag betydligt närmre, vissa fick inte ens chansen att visa vilka dem var, jag gick lika snabbt som dem kom. Men en kille som jag kom betydligt närmre visade sig bara funnits där för att han visste att jag skulle komma till han när jag mådde dåligt. Han visste exakt hur sårbar jag var. Jag var 16 år, inte en aning om vem jag var, vad som hade hänt, hade verkligen jag förlorat "mannen i mitt liv" var den enda tanken som flög förbi. Men han svek mig så otroligt hårt. Efter det gav jag ingen chans till någon kille. Jag träffade killar, men direkt när det började ställa frågor så flydde jag. Jag tänkte aldrig låta någon kille komma nära mig på det sättet igen. Låta en kille låsas förstå mig för att sedan få vad han vill, ni vet vad jag menar. Sen träffade jag en kille, vi blev tillsammans men han ställde inte så mycket frågor, han fanns bara där med öppen famn, en axel. Men även det tog slut för att tilliten försvann, jag lämnade igen. Utan att tänka.

När man bygger en mur så handlar det om att man vill se vilka som är villiga att kämpa för att klättra över. Kom in i mitt område som ingen annan kan se. Komma innanför min mur. Det handlar inte om att man vill spela svår, leka kall. Det handlar om att det har funnits en kille/tjej eller en vän som svikit en så hårt att man inte litar på någon längre. Är man riktigt sårad så har man svårt att släppa på sitt skydd, man vill vet om personen kommer stanna först. Enkelt sagt så slår man ut dem svaga. Märker jag att en person inte bryr sig, blir sur för att jag inte pratar om allt, säger som det är, berättar om mina känslor så är dem inte villiga att klättra hela vägen över. Det blir enklare att plocka bort dem som man misstänker kommer såra. Men det är ingen hållbar ursäkt.

Det gäller att man är stark. Ta fram styrkan och slå ner muren som man byggt upp. Vi lever blanda falska människor, egoistiska personer, dem tar de dem vill och skiter i hur du mår efter. Vi lever i värld där vi kommer bli sårad. Men ska vi stänga ute alla då? Nej vi måste fortsätta leva. Vi måste förstå att det kommer göra ont men vi läker. Vi finner nya.

Jag har inte slagit ner min mur helt. Jag tänker. Jag överanalyser saker. Jag stänger fortfarande personer ute. Men jag stänger inte alla personer ute. Som jag skrivit i tidigare inlägg. "Mennesker trenger Mennesker". Vi behöver folk för att överleva. För att skratta. För att gråta. Vi behöver dem för att komma vidare. Jag har blivit sviken. Fått mitt hjärta krossat men det är den där killen på krogen som jag strulade med som fick mig att komma vidare. Det var min närmaste tjejkompis som fick mitt hjärta att läka genom att säga " Du kan ändå få en snyggare kille". Det var den där killen som följde med hem från krogen och höll om mig en hel natt utan att prata om att ligga, han låg och kliade mig på ryggen istället. Hade jag inte släppt in dem, hade jag fortfarande stått ensam, ledsen med ett blödande hjärta.

Murens funktion är inte alltid hållbar utan ibland kan man behöva låta folk komma nära dig, prata med dig. Dem behöver inte veta ditt djup. Men man kan inte döma alla och stänga ute för man är rädd. Alla är rädda i en relation. Det kan vara en kompisrelation, kärleksrelation. Men vi kan inte gå runt och vara rädd. Öppna ögonen, du missar bara massa roligt om du ska gå och blunda för att han/hon kan faktiskt såra dig. Vad ska du säga till dina barn när dem en dag kommer fråga vad dem ska göra när dem hamnar i samma sits. Du lär dig efter dina misstag. Och dina misstag blir dina minnen.


Likes

Comments