Jorden är en magisk plats. Vad som är ännu mer magiskt är alla som bor på jorden. Alla som bor i helt olika länder, med helt olika förutsättningar. Helt olika dagar och rutiner. Pratar helt olika språk, och kommunicerar på helt olika sätt. Det är vi människor. Vi alla.

Tillsammans kan vi lösa allt. För vi människor är så speciella som individer, och lägger vi ihop alla våra specialiteter så kan vi gå genom berg tillsammans.

Kärlek är huvudingrediensen i ett lyckligt liv.
Visar vi bara kärlek och omtanke för våra medmänniskor så löser sig allt. För i slutet så är vi alla samma människa. Samma kött och blod.

Vi är alla så olika, men ändå så lika. Vi är en.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det här kan väl sammanfatta min gårdag antar jag. Hyrde en moppe och åka mot Mawun. En asfin strand. På vägen dit mötte jag ett gäng som jag hängde på sen umgicks vi hela dagen. Vi var lite på den stranden, sen åkte vi till Sasak Village.
En by på ca 700 personer, där alla lever tillsammans och väldigt gammaldags. De bor i små hyddor gjorda av gräs och lera.
Det konstigaste var att de alla var släkt. De hade som regel att de bara fick gifta sig med sina kusiner... Hmm...
Giftermålet gick till såhär: killen spanade in en tjej, kidnappade henne, rymde med henne så fick tjejen avgöra om hon älskade honom eller inte, och om hon gjorde det så gifte de sig!
Hur sjukt? Kusin och kidnappning. De ni!

Iallafall, efter ett par timmar i den byn, så åkte vi till ett berg och tittade på solnedgången med varsin öl i handen. Hur bra har inte jag det? Helt sjukt att jag snart ska hem. Vill VERKLIGEN inte...

När jag skulle tillbaka till mitt hostel, stannade jag på en marknad. Helt plötsligt ser jag en kvinna o hennes familj från bröllopet vi var på i Sasak Village. Och innan jag vet ordet av sitter jag där på golvet och äter middag med dom! Var hur mysigt som helst. De är så välkomnande här.

Nu sitter jag här och äter frukost. Ska snart snacka med Gemma och se vad de har för planer för idag. Men blir troligtvis strandhäng :)

Likes

Comments

Jaha då var det dags igen. Matförgiftningen ger sig inte!
Har som sagt varit dålig i kroppen och främst i magen, i ca 5 veckor. Allt började när jag blev fruktansvärt sjuk i Koh Rong, Kambodja.
Har haft dålig mage sedan dess, och min kropp är helt slut i perioder. Känns som mitt immunförsvar är på noll.

Ikväll kom det igen. Har ätit konstant hela dagen, och nu ikväll när jag ätit min soppa kände jag mig så himla full i magen typ. Slutade med att jag spydde upp en liter vatten ungefär... Och nu måste jag springa på toaletten för 10e gången idag. Min kropp är slutkörd!

Det som är ännu bättre är att jag, tidigt imorgon, ska åka båt i 2 timmar. Jippie, vilket sammanträffande. Men jag är nästan 100 på att jag kommer må bättre imorgon. Får ju som sagt dessa "spy-och-bajs-attacker" lite då och då.

Känns som att jag bara skriver massa negativt i denna blogg, men jag säger då det, ni ska se Nusa Lembongan! Det är magiskt.

Imorgon bär det iallafall av mot Lombok där jag stannar ett par dagar, innan jag beger mig mot Gili T. Sen är min tid slut här i Asien och Sverige väntar på mig. Vet inte vad jag känner om det.

(Har ingen bild från Nusa här på min telefon, så får bli en från Port Barton, Filippinerna)

Puss!

Likes

Comments

Ligger i ett dödsvarmt rum och försöker sova. Klockan är 03.40 här och jag har sovit en timme, sen vaknade jag igen... Skönt att det bara blir strandhäng senare idag då, om jag inte får så mycket sömn. Mår lite kasst fortfarande. Har ont i halsen. Men det går över!

Nusa Lembongan är i övrigt VÄRLDENS finaste ställe. Inte så mycket folk, kritvita stränder, turkost hav och perfekt. Jag hoppas på fint väder dessa dagar, håll tummarna.

Likes

Comments

Nu sitter jag här och dricker kaffe igen... Men om en och en halv timme så sitter jag på bussen mot Sanurs hamn där jag sedan ska ta båten mot Nusa Lembongan! Äntligen lite strand och hav. Hoppas bara vädret håller sig, men denna dag verkar bli solig iallafall.

Tänk att jag är hemma om nästan exakt 2 veckor idag. Vet inte om jag ska vara glad eller ledsen, men antar att det visar sig. Kram

Likes

Comments

Fyfan vad jag mår dåligt idag. Somnade inte förens klockan 02.00 inatt p.g.a fet jävla ångest. När jag väl sovit 30 minuter kommer det hem fulla jävla människor till hostlet och härjar. I den sekunden ville psyko-Cornelia komma ut men hon stannade inne, som tur var!

Somnade ÄNTLIGEN om igen, men vaknade vid 07.00 och gick upp och drack lite kaffe och åt lite kakor.
Men insåg snabbt att jag mår skit idag alltså. Jag vet inte vad det är med mig, men jag mår riktigt dåligt. Huvudvärk, magont, illamående, halsont... Har mått halvkasst de senaste dagarna, men idag är det inte alls bra.

Jag som hade planerat min dag så bra. Hade tänkt att köpa lite saker på marknaden jag spanat in, ätit en god lunch och sedan gått till den omtalade meditationslektionen. Men jag har inte ens ork till att ta mig in i duschen, så verkar bli en dag i sängen.
Varför just jag, varför just idag?

Likes

Comments

Här är jag i en kulturell rishatt...

Idag vaknade jag utvilad och pigg. Iallafall piggare än igår. Är lite sjuk fortfarande dock. Halsont, förkyld m.m.
Gick upp och satte mig i soffan och drack en kopp te och åt de godaste kakorna ni kan tänka er. Vi får gratis kakor på detta hostel här i Ubud och de är verkligen de godaste jag ätit på hela min resa. Helt sinnessjukt!

Såklart regnade det imorse också så jag och Cassandra (en tjej från Sverige), tog på oss varsin regnponcho och gick till risfälten i regnskogen. Jättefint och jag kände mig jävligt kulturell ska ni veta. Har väl tusen fästingar och skit nu men orkar inte kolla.

Vi kom tillbaka till hostlet och åt lunch tillsammans. Därefter tog jag mig till Monkey forest!
Jävligt coolt. Typ tusentals apor som jag var livrädd för. De var helt galna.

Tog mycket bilder på kameran, därav kan jag inte visa risfälten bl.a. Men ni får se det så fort jag är hemma, haha. Otekniska Cornelia...

Ikväll har jag strosat runt på smågator i några timmar och myst bara. Köpte en fotlänk som jag gör i varje land jag är i. En vanlig silvrig med en Buddha-figur på. Fin.

Jag har dock konstaterat en sak: jag måste sluta äta streetfood. Jag är helt slut i kaggen. Mer detaljer går vi inte in på.

Slänger upp lite bilder från min kväll. Ha det bra!

(Här är jag lycklig som fått mat)

Förresten!! Titta vad jag såg ikväll! FÖRJÄVLIGT

Likes

Comments

Då ni, då är jag i Indonesien nu. Mer exakt: Ubud, Bali.
Älskar det redan. Massa mat, kultur och yoga/meditation i denna stad. Ubud ska tydligen vara "Asiens största träffpunkt för yoga". Det återstår att se på måndag då jag ska ha mitt första meditationspass.
Idag har jag mest tagit det lugnt då jag är supertrött efter att ha sovit två usla timmar på flygplatsen inatt... Aldrig mer säger jag bara!

Kom till Ubud och har vandrat omkring mest. Hittade en stor gågata med MASSOR av marknadsstånd. Ni som känner mig vet hur extas jag blir när jag ser sånt. Var i himmelriket. Så där gick Cornelia Lindh i 2,5 timma på en enda gata, fram och tillbaka. Gjorde några fynd, bl.a ett par ascoola kulturella byxor. Kan visa bild imorgon!

Som vanligt åt jag streetfood till middag. Billigt och gott. Det blev kycklingspett och ris med någon sås till. Var helt okej, men kände att detta kan köra till i kaggen alltså... Återstår att se.

Imorgon väntas MONKEY FOREST!!! Så jävla coolt! Massa apor som klättrar på dig i en djungel. Kan inte vänta. Ska dit med en tjej från Tyskland som jag träffade ikväll. :) Efter det tror jag vi tar moppen till de olika risfälten och utforskar lite. Vi får se hur dagen slutar helt enkelt!

Blev näst intill påtvingad att köpa en sarong idag. Slutade med att de klädde ut mig i alla möjliga hemska mönster. Visst är jag snygg?

Jag hoppas ni har det bra där hemma, för det har jag. Ta hand om er!

Likes

Comments

Som de flesta kanske vet så är jag ute på mitt livs äventyr. Jag backpackar i Asien.

För en månad sen lämnade jag ett -21 gradigt Sverige med en massa snö, för att ta flyget till Kambodja.
Kambodja är verkligen världens mysigaste land. Jag och mina tjejer jag fick kontakt med på internet, landade i Phnom-Pehn där vi spenderade ca 2-3 nätter. Jag tyckte inte så mycket om den staden, men vi var mest där för att gå på Killing Fields. För er som inte vet vad Killing Fields innebär så är det såhär:
För ungefär 40 år sedan tog Pol Pott över Kambodja med sin regim och utplånade först och främst högutbildade och handikappade, eftersom han ville ha ett sorts bondesamhälle i Kambodja. Därefter utplånade han allt han kom över. De torterades, mördades och begravdes i stora massgravar (Killing Fields).
Jag har för mig att det endast var ca 8 överlevande. Jag var helt förstörd efter att ha sett alla bilder, platser och saker från denna tid. Jag ska inte gå in på detaljer vad de gjorde, men det är helt omänskligt och förjävligt.

Kan erkänna redan nu att det var en dålig idé att börja med Killing Fields som start på resan i Kambodja. Drog ner humöret väldigt mycket...

Vi åkte därefter till Siem-Reap, staden jag älskade. Här stannade jag i ca 2 nätter bara. Vi besökte Angkor Wat och olika tempel. Väldigt häftigt!!
Tog sedan en nattbuss till Sihanoukville. VÄRLDENS UNDERBARASTE STÄLLE! Rekommenderar alla att åka hit. Från Sihanoukville tog vi en båt över till ön Koh Rong. Denna ö är väldigt gammaldags och har inga bankomater och allt är väldigt enkelt. Vi bodde på ett hostel med råttor i rummen och endast en fläkt. Tänk er 4 tjejer som är matförgiftade på samma gång också.
Kan ju säga att vi höll på att dö när vi alla sprang där mellan toaletten och rummet. Vattendiarré och spya = jag bodde i duschen.
Men efter någon dag eller två när vi alla mådde bättre så tog vi en vandring över berget till andra sidan ön till en strand som heter Long Beach. Här säger jag bara WOW!!! Kritvit strand, isblått hav, öde och perfekt.

Vi stannade dock bara på Koh Rong i 3 nätter tror jag, sen åkte vi till Sihanoukville igen där jag spenderade några nätter till, sen tillbaka till Phnom-Pehn en natt, sen bar flyget iväg till..... FILIPPINERNA!!

Här ser ni lite bilder från Kambodja. Detta är endast några mobilbilder. Har inte kommit underfund med hur jag använder WIFI för att lägga över mina bilder från kameran till mobilen...

Filippinerna... Hej drömmen, säger jag bara!
Nu reste jag själv från Kambodja till Filippinerna. Landade i Manila, mötte upp Malin på flygplatsen och tog oss tillsammans till nästa flyg mot Puerto Princesa på Palawan. Där var vi mest för att besöka Underground River. Väldigt fint! Puerto Princesa är en go stad om man lär känna den, men vi stannade bara 2 nätter, sedan tog vi oss till El Nido, i en liten minibuss på 5 timmar. Kan ju säga att vägarna på Palawan är åt helvete. Jag som inte blir åksjuk, blev faktiskt det.

El Nido är väldigt mysigt, men väldigt turistigt, vilket inte lockar mig så mycket. Men härliga nattklubbar på stranden, härliga människor och fina stränder kan göra mycket. En dag tog vi moppen till en strand som är ca en timme bort. Nak Pan heter den. Vet ni vad som hände? Vi kraschade med mopeden och skrapade upp våra bara kroppar... Såklart. Men nu mår jag bra igen!

Jag spenderade endast 3 nätter i El Nido, för jag började snacka med en tjej som heter Bianca och är från Australien. Hon skulle till Port Barton och jag ville bara bort från El Nido, så jag reste iväg till detta ställe tillsammans med henne och hennes kompis Paul. Världens underbaraste människor. Så glad att jag träffat dom! Vi bodde på världens bästa hostel tillsammans med Or. Har aldrig haft så kul som på detta ställe! Ägaren på hostlet var så söt. Hon bjöd oss på kokosnötter och friterade bananer varje dag. Saknar henne redan.
Port Barton är väldigt väldigt enkelt förstår ni. Ingen bankomat, inget elektricitet på dagarna, endast vid klockan 18-00.00 ungefär. Stränderna är otroligt fina.
Shit vad jag saknar det här stället! Vi vandrade upp till ett vattenfall i djungeln, njöt av varandras sällskap och bara umgicks. Kärlek.

Efter en vecka sa vi hej då till Port Barton och tog oss till Puerto Princesa igen. Bianca åkte hem efter en dag men jag stannade där enda tills idag faktiskt. Har bara chillat, solat och shoppat, hehe.

Här ser ni lite bilder från Filippinerna. Vissa är oredigerade, men jag är kass på elektronik så ni kan inte döma mig...

Nu sitter jag här på den internationella flygplatsen i Manila och väntar... Mitt flyg till Bali går inte förens om 4 timmar.
Mitt tidsfördriv: ÄTA. Har ätit så fruktansvärt mycket idag. Men det tar inte stopp. Ska snart äta igen för nu tog mitt godis slut, haha. Vi hörs!

Likes

Comments

Ni kanske tycker det låter konstigt att ha en underrubrik på sin blogg med orden "no limits", men sanningen är den att det är jag.
Jag har inga gränser. Jag vet inte vart jag ska dra mina gränser. Jag vet inte när saker och ting blir "för mycket".
Detta, kära ni, är min ADHD.

Jag har alltid varit annorlunda. Jag har alltid varit rastlös, impulsiv, känslig och "kaos". När jag var liten kunde jag verkligen inte sitta still. Jag gjorde alltid något. Satt jag vid bordet och åt, sprattlade jag alltid med fötterna eller höll på med händerna, just för jag var så rastlös. Jag är konstant hyperaktiv, och pillar alltid på något. Alla dessa rörelser och allt pillande gör mig lugn och trygg, på något konstigt sätt.

Jag hatar kaos, men lever i det. Min garderob är ett organiserat kaos. Kläder kan ligga överallt och det kan se förjävligt ut, men det är mitt kaos. Jag tror jag skapar kaos för att jag helt enkelt trivs i det. När allt i mitt liv går bra väntar jag bara på att något dåligt ska hända, för det kommer alltid finnas motgångar, eller hur? Och att möta motgångar är inte min starkaste sida. Jag gillar inte att bli negativt överraskad så därför förbereder jag mig ofta på det värsta. Men jag kan inte säga att jag är en negativ människa, verkligen inte. Jag försöker alltid vara så positiv och glad jag kan, men jag är bara människa (med en känslosam diagnos).

Det jobbigaste med min ADHD är mina känslor. Jag är en tickande bomb. Det värsta är när jag blir arg. Då exploderar jag. Jag kan säga de värsta sakerna man kan höra, jag kan börja slå på saker och är ett riktigt rovdjur. Det värsta och konstigaste med dessa utbrott är att jag nästan aldrig kommer ihåg vad jag har sagt eller gjort när jag exploderat på detta vis. Jag får en blackout. Det är hemskt.
Men det är inte bara dåliga känslor jag får. När jag blir glad blir jag överlycklig och när jag blir ledsen blir jag förkrossad. Mina känslor är så mycket starkare än andras. På gott och ont.

Min skoltid har varit bra. När jag var mindre var jag otroligt duktig i skolan. Toppbetyg och älskade det. Men när jag började gymnasiet släppte allt. Jag struntade i skolan helt och hållet, jag brydde mig helt enkelt inte. Skolan för mig var inte kul och jag får bara intresse för sånt som verkligen intresserar mig. När jag hittar något jag tycker är roligt, blir jag helt galen i det. Som ämnet psykologi. Jag har alltid tyckt att psykologi i alla dess former har varit intressant och det har fått mig att öppna upp ögonen (antar att det är för att jag är psyk själv). Det resulterade i att jag gick ut med höga betyg i det ämnet, just för att jag la ner tid på det.

När det kommer till relationer så gäller det att verkligen hitta de som accepterar dig som du är. Jag har hittat mina accepterande änglar och jag är så glad över att jag har dom. Och min familj, herregud, vilka guldklimpar de är som står ut med mig. Ni betyder så himla mycket för mig! Älskar er till månen och tillbaka, hundratusen gånger om.
Kärleksrelationer har alltid varit svårt för mig. När jag tycker om någon blir jag helt till mig och vill verkligen vara med personen dygnet runt. Jag blir besatt. Men om personen blir så i mig så kan jag bli tvärtom, helt off. Jag gillar inte att känna mig kvävd och jag kan lätt känna så när jag inte får mitt andrum jag behöver för mig och mina tankar.
För ni ska bara veta, mina tankar är ÖVERALLT. Jag är en riktigt multi-tasker. Kan nog tänka på 10 saker samtidigt, vilket både är positivt och negativt.

Bortsett från alla negativa saker med ADHD (vilket är många) finns det massa positiva saker man får ut av de negativa. Ett exempel är mina känslor, jag har så mycket känslor, och när jag tycker om något eller någon så gör jag det till hundra procent, vilket kan bli för mycket för många, men jag älskar det. Skulle aldrig byta bort denna egenskap för någonting annat.

Jag har så mycket att skriva om ADHD, men nu hamnade jag i andra tankar så nu går det inte mer, haha. Började nämligen äta världens godaste Mentosgodis, så började tänka på de olika smakerna. Men ska försöka avsluta det här...

Min ADHD gör mig till den jag är. Vad vore jag utan den? En helt vanlig tjej? Jag hatar den men älskar den ännu mer. Den definierar mig. No limits. Det är jag de.

Likes

Comments