I fredags var jag ute i Lund för första gången på över en månad. Det var så roligt! Vi förade hos Emma och gick sedan till T-bar för att dansa till discolåtar innan vi landade hemma igen med pizza som alltid.

Annars fylls timmarna just nu med tentaplugg och stress och oro kring det. Försöker kriga på och ser framemot en helg hemma i Linköping men alltså, det e inte härligt....inte alls....

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Min fredag började med att jag hoppade (eller snarare släpade mig) ur sängen och gick direkt in till stan för att möta upp mamma. Vi drack kaffe på waynes och pratade om framtiden. Efter en timme gick hon till sin yoga medan jag gick och köpte två par skor innan jag traskade hemåt igen.

Gjorde frullis direkt när jag kom hem (nej jag har inga morgonrutiner hehe), hann lyssna på två poddar och rensa bland alla kläder som ska med till Lund (eftersom jag har shoppat så himla mycket nu i Uppsala och hemma i Linköping så var kaos inte ens en rättvis beskrivning av mina högar) innan mamma kom hem igen.

Sen fotade jag typ inget under eftermiddagen. Jag och mamma gick ett varv runt ån och en sväng på mio. Jag pluggade (pytte)lite och tog en powernap. Kan man ens ha så spännande liv som jag? :P

Meen efter lite om och men traskade jag i väg till gymmet. Det var sjukt mycket folk (man bah ursäkta med det är fredag och klockan är typ 6?? komigen) men fick iaf ihop ett hyfsat bra benpass innan jag traskade hem igen.

Hur fin kväll bjöd inte Linköping på? eller tills ca 30 sekunder efter denna bilden togs då det började spöregna....

Att det regnade gjorde ju iof inte jättemycket eftersom jag inte hade några spikade planer inför kvällen. Landade med ett glas rödvin i soffan medan mamma och Christian lagade mat.

Det blev bruschetta till förrätt följt av risotto. Inte mig emot.

Sen hoppade jag i mina nya jeans från rag and bone, ett par nya skor som senare under kvällen skulle visa sig vara djävulens påfund och min skitstora pälsväst som jag köpte i Lund precis innan jag åkte. Malin och Jimmy kom hit en stund och hängde en stund innan vi rörde oss in mot stan.

Vi gick till strandgatan...

...och bowlade. Jag kom sist. som. Är orimligt kass på bowling (biljard, minigolf eller andra sporter/aktiviteter i den stilen som andra tycker är roliga:)) Sen gick vi hem och jag somnade innan klockan 01.00.

Och vaknade upp till lördag. Åt prick samma frukost som på fredagen och kollade på senaste avsnittet av Wahlgrens Värld.

Hoppade i kläder och gick in till stan. Hade lite ärenden inför kvällen eller lol hade ett ärende och det var att jag skulle till systemet. Hälsade på Becka och hennes kursare en snabbis på cicco innan jag traskade hem igen. Skulle egentligen gått och tränat men somnade i soffan. Lätt hänt tydligen.

Sen pluggade jag lite och försökte piggna till och tagga till inför kvällen. Rätt knepig kombo...

Sen kom beckis till mig. Vi fixade klart oss, drack en cider och började sedan röra oss mot stan.

Jag hade på mig ett par nya byxor från H&M och en jacka som jag köpte i Uppsala.

Vi började kvällen med......BOWLING. igen haha, gick något bättre än på fredagen men hela gänget kände väl att de gick sådär bra så strax efter halva tiden gav vi upp, hehe.

Vi drog då istället iväg på förfest. Fylld av prosecco och några trötta drinking games som sig bör!

Beckis och Niccan <3

Efter någon timme var alla taggade på utgång så då drog vi oss in mot stan igen.
Kvällen som följde var lite halvseg men det var egentligen inte hela världen eftersom att både jag och Becka kände rätt snabbt att vi var både trötta och hungriga.

Vi gick och käkade runt tre snåret och runt halv 4 började jag dra mig hemåt.

Vaknade upp på söndagen och det kändes som att en buss kört över mig.... Herrgud är det rimligt att bli så bakis som jag numera blir när man är 20 år? Här går man och tar en paus från stökiga utekvällar under en period och vad får man för det? Baksmällan gud glömde och en tolerans för alkohol likt en svajig 14 åring...?

Jag mötte iaf upp Pau runt 9 snåret och vi åt frukost på scandic. Mycket mysigt! Sen chillade vi en stund innan jag traskade hem.

För att tokdäcka i soffan och spendera prick hela dagen där.

Sen kom kvällen och då gick jag, mamma och Christian till Le Borgate som ligger precis brevid lägenheten för att äta middag.

Världens flottigaste pizza och ett glas rödvin. Kanske det mest vinnande konceptet en trött och kall söndag i oktober om ni frågar mig.

Sen packade jag ihop mina miljoner prylar och tog tåget tillbaka till Lund. Tåget gick sönder och jag råkade ta en svarttaxi från stationen hem men slutet gott alting gott.... tyyyp. nu börjar tentaplugg period! Heja

Likes

Comments

Hur kan man vara trött när allt man gör är att varvar massa kompishäng, med litelite plugg, middagar och powernaps? Jag är så himla trött trots att jag skulle kunna vinna en tävling om vem som har mest chill liv..

Åt middag med Malin på brasseriet igår kväll. Avslutade kvällen med en wiskey sour innan jag traskade hem i regnet. Väldigt trevlig onsdag!

Idag har jag bara minglat runt med olika kompisar på stan. Inte direkt tråkigt att inte ha något att ta hänsyn till utan kunna klämma in en lunch med någon, en fika med någon annan osv. Önskar att livet alltid kunde vara såhär (lol, vad realistiskt). Veckans kanske mysigaste dag hitintills. Har inga spikade planer inför kvällen men känner att en powernap och eventuellt är träningspass är prio just nu!

Likes

Comments

Åkte från Uppsala till Linköping för att spendera några dagar här. Hade världens mysigaste helg hos mormor iallafall fylld med massa god mat och en hel del shopping, champagne och powernaps. Behöver man något mer?

Nu har dagarna gått i ett. Har hunnit mysa massor med mina bästisar även om jag behövt plugga en del. Lyckades klämma in ett meltdown från helvetet igår så hoppas nu att resten av veckan ser ut som söndagen och måndagen istället för gårdagen. Nu ska jag iallafall precis hoppa i ett par skor och traska bort till Malin för middag. Gooos!

Likes

Comments

Igår spontanåkte jag hem till Linköping. Kom fram runt 12 och åt lunch med mina favoritmänniskor Malin och Pau i flera timmar. Vi tog en kaffe på steves som om året var 2014, gick på stan och hade en urmysig dag. Spenderade kvällen med mamma och Alma med middag på sushi yama och låg sedan i soffan hela kvällen och åt naturgodis.

Imorse hoppade jag på tåget igen men denna gång mot Uppsala. En av de sakerna som jag tycker är jobbigast med att bo i Lund är att det är så himla långt hit nu. Jag älskar att vara med min familj, så som min mormor och min moster och alla andra som bor här uppe men över 70 mil på en helg är för långt för att åka hit så ofta som jag hade önskat.

Jag och mormor har iallafall haft världens mysigaste dag. Bra lunch, en sväng på stan, lite shopping, flera timmar av kaffehäng i soffan och en väldigt god middag. Jag hittade en grön jacka tidigare som jag ska köpa direkt när jag vaknar imorgon. Åh är så himla glad att jag faktiskt bestämde mig för att åka hit, känner i hela min kropp hur mycket jag behöver det. Nu ska jag sova, natti.

Likes

Comments

Har ingen mer spännande statusrapport än att jag hade en väldigt trevlig och lugn helg. Fredagstacos, köpenhamnvistelse, ungefär 60/40 uppdelat mellan sömn och vaken tid, förvånansvärt mycket träning och en del halv-disciplinerat plugg. Lyssnade på 10 avsnitt av singelrådet och en halv ljudbok fast jag sov tills klockan 15.30 på söndagen. Kan väl omöjligt bli mer ointressant så.

Likes

Comments

Herregud vad tiden går för fort!!!!! Har så sjukt mycket att göra och timmarna räcker inte till trots att jag egentligen inte har något mer än bristande koncentrationsförmåga att skylla på. ALLTSÅ jag kan ej förklara hur dålig jag är på att hålla fokus på enbart en sak i taget. Insåg förut när jag satt och pluggade jag inte alls satt och pluggade utan istället lyssnade på en pod samtidigt som jag tittade på gossip girl SAMTIDIGT som jag rensade kylen (hjälpmigtack).

Åt iallafall min absoluta favorit till middag idag vilket är väl egentligen (tyvärr) det enda roliga jag har att dela med mig av från denna dag. Rödbetor, chevré, wahlnötter, roccola, jordgubbar, rödlök, oliver med lite agavesirap på.

resten av kvällen har sett ut såhär (betoning på SETT.... sitter ju inte ens ner när jag tar bilden). Nu är iallafall klockan 23.39 och jag har 800 ord kvar till jag kan gå och lägga mig. Wish me luck.

Likes

Comments

Förra veckan på onsdagen någonstans runt 02.00 snåret gick min hemlängtan inte längre att stoppa. Jag bokade en biljett och hoppade på tåget redan på torsdagen. Jag hade ju iof en hel del grejer att ordna med hemma och var minst sagt i behov av att få lite tid med mamma och pappa.

Fick iallafall till en mysig och lugn helg. Kom fram och hem till mamma och Christian som lagade pasta.
På fredagen gick jag tt varv runt ån innan jag åt frullis med Beccis på Simons rosteri. Hängde sedan på mammas kontor och drack kaffe hemma hos Malin innan pappa hämtade mig. Vi hade en supermysig kväll med rödvin, grillad middag, bra snack, nattbad med kläderna på (hehe jag) och avslutade med chokladtårta i köket någonstans runt 1 snåret.

Resten av helgen bestod av hundmys gånger tusen eftersom att Casper, pappas valp följde med mig tillbaka till Linköping. Hann även med en del mys med mina bästisar, brunch, familjehäng med mamma, pappa och Alma och söndagstacos.

Likes

Comments

Jag går ut på balkongen och med skakade fingrar lyckas jag få upp en cigarett ur det halvtrasiga paketet. Den tryckande känslan i bröstet tänjer ut bröstkorgen på ett sätt som gör att det känns som om hela jag ska gå sönder. Som om hela min kropp ska explodera och varenda liten del av det som en gång varit jag slungas upp i luften och sprängas i tusen bitar. Jag kan knappt känna mina vid det här laget iskalla fingrar och den lilla röda tändaren har aldrig känns så svår att tända. Det värker inom mig, som om varenda litet ben i hela min darrande kropp skulle vara på gränsen till att gå av. Till sist lyckas jag. Jag tar ett djupt bloss och andas sakta ut. Det känns inte ens bättre. Tårarna slutar inte fylla mina vid det här laget förmodligen rödsprängda ögon och konturerna av allt jag ser börjar sakta suddas ut. Ljuden runtomkring tystnar långsamt och jag måste sätta mig ner. Jag tänker att det är nu jag dör. Ingenting kan omöjligt göra såhär förödande, förkrossande och fruktansvärt ont om det inte ska leda till döden. Jag vet det. Ingen som är såhär trasig kommer någonsin gå att laga igen.

- ur min dagbok februari 2016

När jag skrev det här trodde jag att den smärta som jag kände då aldrig skulle försvinna. Jag minns hur jag var helt säker på att det var så där jag skulle må nu - i resten av mitt liv. Även om jag visste på något sätt att jag skulle vara glad igen skulle det vara allt, jag skulle vara glad. Jag skulle vara glad men inte lycklig.

Jag har alltid levt ett liv med djupa dalar och höga toppar. Väldigt djupa dalar och helt obegripligt höga toppar. Min grundinställning har alltid varit att jag inte skulle byta ut det för allt i världen. Den euforiska, överväldigande känsla som infunnit sig i min kropp när jag mått som allra bäst vinner över även de allra djupaste och mörkaste av dalar. Jag har respekterat min dalar. Försökt att lära mig hur jag ska hantera eller slippa undan dem. Faktum är dock att det ända jag egentligen har lärt mig hitintills att jag inte kan fly undan dem. Förr eller senare, på ett eller annat sätt så vänder alltid vinden, och det är väl egentligen helt okej. Det är en naturlig del av livet att det hela tiden är i förändring och olika skeenden kommer att kännas på olika sätt. Men när det blir så där bäckmörkt och hopplöst vet jag fortfarande inte hur jag ska hantera det och det skrämmer mig lite.

Jag vet däremot nu, med facit i hand att jag mådde inte sådär för alltid. Det tog två månader och sen mådde jag bättre än vad jag någonsin tidigare gjort. I en längre period i sträck än någonsin tidigare. Jag var toklycklig, nästan varje dag i 8 månader i sträck sen. Ibland på ett nästan sinnessjukt sätt. Även om jag var ledsen, arg eller hade ångest så var det överkomligt och hanterbart. Kanske var det kontrasten som gjorde att det kändes så starkt, eller så var det något annat. Jag vet inte, men att det löste sig, det vet jag ju.

Jag försöker påminna mig om det, att vinden faktiskt vände tillbaka, alla sår läkte och att jag var nog inte ens trasig. Jag behövde aldrig lagas. En människa kan inte gå sönder men vi kan hamna i obalans med oss själva, våra känslor och vår omgivning. Jag mår inte så jättebra just nu. Ibland är jag glad och tycker livet är toppen men ofta är jag väldigt ledsen. Mer ledsen än vad som känns hanterbart och förtjänat. Den här gången är det ingen som varken sårat eller skadat mig utan det är bara som om inga inre pusselbitar vill falla på plats.

Jag delar inte med mig av det här för att vinna någon typ av sympati. Jag vet att vi alla har våra krig som vi kämpar med. Men jag vet att det kan vara skönt att veta att man är inte ensam i sin känsla av hopplöshet eller när hjärtat värker lite mer än vad man mäktar med. Livet är så himla konstigt, ologiskt och omöjligt att förklara på så många sätt och för mig hjälper det att skriva om det. Ta hand om varandra och var ödmjuk för de mjuka och snälla stunderna i livet. Jag saknar de och hoppas och längtar efter att allt ska kännas bra igen.

Likes

Comments