Igår var det mina au pair ungars första lovdag. Jag hade planerat en dag på tamba park med mina andra au pair kompisar och deras ungar. Perfekt tyckte jag, där kunde vi sitta och fika medan barnen lekte i äventyrsparken. Haha där fick jag så jag teg. Spenderade det mesta av dagen av antingen säga till den äldsta att skärpa till sig eller sitta ensam vid ett bord för min ungar ville inte umgås med de andras ungar. Så medan de var ute, var vi inne och vice versa. Till slut fick min äldsta ett utbrott och började skrika och grina. Så då tyckte jag att det var nog och vi åkte hem (i vilda protester). Svårt det där, tycker bland annat att mina värdföräldrar är för snälla mot honom. Då han skulle behöva mer tydliga regler och uppfostran enligt mig. Men jag har ju liksom inte så mycket och säga till om. Inser dock att mina föräldrar gjort ett bra jobb med mig. Är så stolt över mina föräldrar.

När vi dock kom hem var jag så trött, så tog en liten vilopaus. Sedan åkte jag iväg på rugbymatch med Jenny och Anette. Själva matchen var väl i sig inte så jätte intressant i sig, men hade hur roligt som helst. När jag sedan skjutsade hem dem fick vi ett sådant skrattanfall så magen krampade och tårarna sprutade. Har nog aldrig skrattat så mycket i mitt liv förut. Kom hem med mascaran rinnandes, haha.

Så en smått kaotisk dag slutade ändå med ett leende på läpparna och livet kändes inte lika jobbigt längre. Nu är det även bara 3 dagar kvar till jag åker hem till Sverige över jul. Längtar så klart, men är lite oroligt att vädret gör att mitt flyg inte kommer lyfta. Just nu har vi ett tjockt dimmtäcke över ön och då är klockan 14.21. Mitt flyg går 8.30 tisdag morgon och dimman brukar vara som värst på morgonen. Vi får se hur det går, men hoppas bara på en smidig resa, då det är så frustrerade med sena flyg och känna att det verkligen inte går att komma hem snabbare. xx

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Idag var jag och klippte håret hos min hostmums frisör. Kände bara att jag måste ta tag i det, kändes inte liksom så roligt att gå runt och ha ont i huvudet pga håret var så tungt. Det var även ganska mycket i vägen. Så bestämde mig för att klippa mig rejält, så det blev ca 4 dm hår avklippt. En lättnad, men har nog aldrig haft så här kort hår förut (förutom när jag var liten då). Känner verkligen att mitt hår har varit en stor del av min identitet. Folk som inte känner mig har bland annat beskrivit mig med "tjejen med det långa håret". Jag har nog även gömt mig bakom mitt långa hår, just nu känner jag mig ganska naken. Som att folk ser mig bättre nu, att de ska se mina svaga punkter mer tex mina komplex. För några år sedan kunde jag inte ens ha håret uppsatt i en hästsvans. Det känns såklart skrämmande att klippa av sig det, men jag kan ju inte gå och gömma mig bakom mitt hår hela livet. Jag känner mig nog för första gången redo för att ta tag i problemet och känna sig självsäker utan allt hår också. Som ni hör har mitt hår varit en stor del av min identitet. Det har liksom varit "jag", att ha långt tjockt hår.

Det känns dessutom mycket fräschare och jag ser nog lite äldre eller mognare ut med kort hår. Jag lade ut en bild på snapchat på mitt hår och jag fick så många komplimanger. Jag som trodde att alla skulle ifrågasätta, varför klippte jag klippte av mig håret osv. Eller i värsta fall säga att det var finare innan. Jag blev såklart jätteglad när många av de jag kände sa att det blev så fint. Vilket gjorde även att jag pustade ut lite mer. Min identitet hänger inte ihop med mitt hår helt enkelt. Jag är jag, med eller utan hår. xx


Likes

Comments

Nästan alla som jag träffat här använder ordet busy hela tiden. I've been busy, är nog meningen jag hör oftast. Men jag tycker inte att det uppfattas som negativt att vara busy, ibland kan det vara lite att man vill säga att man gjort något vettigt. Att man säger det för att visa att man tex är engagerad i sitt arbete. Det är inte som i Sverige när man säger att man varit upptagen eller haft det stressigt. Där man oftast klagar över det. Här är tvärtom.

Jag har helt enkelt varit busy. I torsdags gick jag och Gesa till vårat café i St. Aubin och satt där från morgon till eftermiddag och fikade. Igår var vi på stan och shoppade, julklappar, men även lite kläder. Sedan på kvällen hade vi en liten julfest med utgång. Hade väldigt roligt och slog alla med mina renhorn när vi var ute, haha.

Idag vaknade jag kl 11-12 och hade bara en lugn "morgon", då familjen var i kyrkan så det var bara jag hemma. Sedan vid 4 åkte jag, Gesa, Anette och Jenny till en El tico och åt cheesecake, sedan även en nachotallrik. Life is short, have dessert first! Just nu har jag matkoma för jag åt så mycket. Lite senare ska jag iväg till Anki och ha filmkväll.

Så ja jag kan väl inte egentligen säga att jag har gjort så mycket vettigt, men säger jag att jag varit busy spelar det ändå ingen roll, haha.

Likes

Comments

Sitter just nu barnvakt till mina au pair ungar för första gången. Barn som inte vill lägga sig, men det är egentligen inte så mycket mer jobb än vad jag gör normalt. Sitter nu och kollar på klänningar till jul och nyår. Tycker att det mesta som jag gillar i affärerna här inte finns i min storlek så ska nog beställa hem istället. Tycker de i sammet är ganska fina. Är så taggad på att åka till Sverige över jul. Att få umgås med familj och vänner. Äta svensk mat (max hamurgare och sourcreme & onion chips), haha.

Men samtidigt som jag saknar Sverige, gillar jag verkligen mitt liv jag har här. Det blir ju som en vardag livet här också. Mina au pair vänner och jag planerar att besöka alla de andra öarna som tillhör channel islands, det är Guernsey, Sark och Alderny. Även en resa till London och jag är lite sugen att besöka Tyskland som är Gesa, Jenny och Ankis hemland. Finns många länder som jag vill se, bland annat Norge, Island, Grekland, Italien, Spanien, andra städer i England än London, Irland, Scottland och nu har jag inte ens nämnt Australien, USA och Asien. Men de sist nämnda resorna får nog vänta ett tag till. Jersey är en underbart också, har inte ens sett halva ön ännu.



St Aubin's bay här på Jersey!

Likes

Comments

Två veckor har jag nu spenderat i min värdfamilj. Har hunnit med mycket under dessa veckor. Har firat födelsedagar, shoppat en del, varit på julmarknad, haft filmkvällar, gått på bio och bara haft det roligt. Men nu efter dessa veckor var det nog kroppen som slappnade av och jag blev sjuk för några dagar sedan. Men jag börjar återhämta mig nu och i eftermiddag ska jag iväg på ännu en julmarknad. Så mysigt att det snart är jul, jag har dock ingen julkänsla överhuvudtaget. Får se om det blir bättre men ännu en julmarknad och förhoppningsvis ska vi börja julpynta snart. Här på Jersey är det ju inte heller någon snö, vilket är synd. Men den här veckan har jag vaknat upp till så fina soluppgångar. Utsikten från huset är verkligen fin, man ser nästan hela St Aubin's bay ändå bort till St Helier som är "huvud parish", det som vi kallar "stan".

Börjar även få nya erfarenheter och insikter. Speciellt med barnen, ibland är det som att jag får aha upplevelser över tex min mamma uppfostrade mig. Eller varför hon sa att hon nästan spenderade all sin tid i bilen för att skjutsa. Eller hur jobbigt det är att tjata. Saker som jag börjar förstå nu också. Men det är inte bara inom barnuppfostran jag utvecklas. Jag har gjort en stor personligutveckling också. Jag inser nu att jag nog att jag lidit lite av panikångest. Eftersom jag inte tyckt om att göra nya saker, eller till och med vanliga saker jag inte känner mig bekväm med. Som tex att åka buss, köra bil till nya ställen, fixa viktiga saker som läkar-, bankbesök, men även tex att prata i telefon. Jag har inte heller tyckt om att göra spontana saker, utan har velat ha kontroll och allting planerat. Jag vill ha kontroll över allt och får panik om jag är sen. Men jag känner att det mesta börjar släppa. Tex när min värdmamma frågar om jag kan åka till ett ställe jag inte vet vart det ligger inne i stan, förut hade jag nog inte gjort det. De trånga vägarna och trafiken här gör det inte bättre. Men jag fixar det. Nästan varje morgon är vi lite "sena" enligt planeringen också och det får jag också panik över. Men familjen är så lugna, så för varje dag blir jag lite lite lugnare. Eller när någon av mina au pair vänner frågar om vi ska gå ut kl 7 på kvällen så hade jag sagt nej hemma i Sverige, men nu är det helt annorlunda. Jag har helt enkelt lärt mig att bli mer lugn och spontan. Jag behöver inte ha kontroll hela tiden.

Nu vill jag bara lära mig mer saker, uppleva mer saker och se mer saker. Jag vill utvecklas ännu mer och få ännu mer erfarenheter. Speciellt när man känner att man får så mycket tillbaka och hur man tagit mycket för givet. Jag inser verkligen hur tacksam jag är, här kan småsaker som att skratta över en fika, en filmkväll med familjen eller att katten som inte vill gosa kommer och lägger sig i mitt knä, göra en så glad och lycklig.


Soluppgång kl 7.20!

Fika på Costa

På julmarknad med Anki och Gesa

Familjens katt Ginger

Likes

Comments

Det är många där hemma i Sverige som undrar hur mitt liv ser ut här och vad jag gör om dagarna. Så har bestämt mig för att börja blogga, dels för att visa mina vänner och familj, men även för min egen skull. Det är nog roligt att kunna kolla tillbaka och se tillbaka. Som de flesta redan vet, åkte jag till Jersey för att jobba med hästar för 4 månader sedan, men för 11 dagar sedan flyttade jag in i en ny familj och är nu en Au pair. Riktigt spännande, då jag aldrig riktigt tyckt om barn särskilt mycket. Många undrar nog även varför jag stannade här på Jersey. Det var nog framförallt för att jag trivs så bra här på Jersey och jag tycker om de jag lärt känna här. Som många säger är Jersey en fantastisk liten ö som inte så många känner till.

/Cornelia​

Likes

Comments