5 saker jag ofta säger

- Nu ska vi se...

- Men faaan, skojar du?

- Vill du ha stark eller mild sås till din kycklinggyros?

- Jag är hungrig

- Klockan är 12 och jag är uppe ur sängen, det är ett mirakel (detta säger jag oftast till pappa, för han brukar kritisera mina överdrivna sömnvanor)


5 saker jag vill bli bättre på

- Fullfölja saker jag säger att jag ska göra, till exempel om jag skriver upp i min kalender att jag ska läsa 50 sidor om dagen i en vecka, så ska jag banne mig göra det och inte bara de första 2 dagarna för att sedan stressläsa i sista sekund.

- Ta mer bilder

- Inte lova för mycket och vara andra till lags hela tiden.

- Att laga mer egen mat, just nu lever jag på att min snälla pappa gör matlådor åt mig.

- Hålla kontakten med mina vänner som bor långt bort från mig.


5 saker jag spenderar mycket pengar på

- Vitamin Well, framför allt i smaken rabarber/jordgubb.

- Sport lunch.. Alltid sport lunch i kombination med vitamin well på pressbyrån..

- Smink

- Busskort och sms-biljetter till tåget

- Resor, men det är bara tillfälligt då jag planerar en del resor nu


5 drömmar jag ofta har

- Att mina tänder trillar ut, jag vet, äckligt eller hur..

- Att jag försover mig till jobbet och att min chef skäller ut mig

- Att någon inom familjen dör, det var en period i livet då jag drömde att pappa dog hela tiden. Det minns jag var väldigt jobbigt.

- Att jag blir jagad.

- Att jag har sex med personer jag absolut inte har någon koppling till, t.ex senaste gånger var det en kille i min klass på universitet.. Aldrig pratat med honom, men i mina drömmar ville han märkligt nog dyka upp.


5 saker få vet om mig

- Jag tror stenhårt på astrologi, jag är världens nörd när det kommer till stjärntecken och horoskop.

- Jag har nu 7 syskon, men inga av dom är mitt helsyskon, alla är antingen halva eller "låtsas".

- Jag kollar extremt sällan på film och när jag väl kollar på någon är det alltid disney eller Harry Potter.

- Jag har två tatueringar och jag har planer på en massa mer

- Jag har ett extreeemt kontrollbehov när det kommer till mig själv och allting som involverar mig. Det ska vara på mitt sätt annars får jag panik.


5 saker jag älskar att göra

- Ligga i sängen med mjukiskläder framför någon bra youtuber och bara ligga där utan att känna någon stress eller måsten.

- Vara med mina bästa kompisar, nej säger inte detta i brist på annat, nu när jag flyttat så långt ifrån dom uppskattar jag verkligen dom gångerna vi ses.

- Gå långa promenader när vintern går till vår. Eller på sensommaren, så mysigt!

- Göra andra människor glada, genom att överraska dom eller vad som helst.

- Sätta på hög musik hemma, springa runt i köket och sjunga för full hals.


5 saker som jag vill ska hända innan året tar slut

- Jag ska ha klarat kursen jag just nu läser.

- Jag ska ha påbörjat min utbildning till lärare

- Jag ska ha rest minst två gånger

- Hittat ett bättre jobb

- Köpa ett piano eller i alla fall ett keyboard


5 saker som doftar underbart

- The Body Shops shea handkräm, köper alltid den, bästa doften någonsin.

- Britney Spears parfym "fantasy", vet att det är väldigt flickig doft, men jag älskar den.

- Kanelbullar, come on, det finns inget bättre

- Tvättmedel, eller allting som luktar rent helt enkelt.

- Detta är kanske konstigt men jag älskar hur det luktar hemma hos min mormor och morfar. Om jag skulle beskriva doften är det enda jag kan säga "min barndom", den doften är så förknippad med alla minnen därifrån.


5 saker jag saknar i min garderob

- Mer basplagg, det är så tråkigt att köpa men så användbart!

- Ett par sköna svarta jeans

- Någon skitsnygg klänning

- En vårkappa

- Keps? Eller något man kan sätta på huvudet när man har en riktigt dålig hårdag


5 saker som gör mig till Cornelia

- Att jag är väldigt öppen och kan prata om allt, ingen censur här inte

- Jag stressar upp mig för ALLT, speciellt om det är bråk eller konflikt med någon. Föreställer mig alltid det värsta.

- Jag skulle vilja påstå att jag är ganska rolig att vara med

- Att jag är sjukt envis om jag verkligen vill någonting, jag är helt orubblig i mina åsikter när jag väl tycker någonting

- Att jag kan vara så himla klumpig

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

​Kanske inte världens roligaste bild, men det är såhär det ser ut just nu på mitt stökiga skrivbord. Jag ska ha mitt livs andra tenta på måndag nästa vecka och jag är nästan helt inställd på att jag kommer få IG. Jag klarade första tentan med fyra poängs marginal, men med denna känns det inte alls lika säkert. Jag läser historia vid Lunds universitet, egentligen läser jag det ämnet för att fördriva tiden tills jag kan börja läsa lärarprogrammet i höst. Jag trodde att denna kursen skulle vara ganska lätt då det är en GRUNDKURS, men ojoj, så fel jag hade. 

   Jag vill också säga tack för de fina kommentarerna jag fick på mitt förra inlägg, just det ämnet ligger mig ganska nära om hjärtat och det finns så mycket jag vill ta upp kring ämnet vikt, kroppsideal och normer. Jag funderar också på om jag ska fortsätta skriva lite längre och personliga inlägg. För jag tyckte det var roligt och på ett sätt skönt att få skriva av mig om saker som gått och tänkt på. Men tror det får bli när kommande tentaperiod är över, nu ska jag grotta ner mig i mitt lilla kryp in och läsa om hellenismen, akkaderna och romarrikets fall!

/Cornelia

Likes

Comments

"Du kommer må så mycket bättre om du går ner si sådär 10 kilo, tro mig, allt kommer bli så mycket lättare"

"Det kommer bli så mycket roligare att köpa kläder"

"Jag säger inte detta för att vara elak, jag tänker bara på ditt bästa, jag bryr mig om dig"

"Varför är du så tjock?"

Jag har alltid varit mullig och jag kommer förmodligen alltid vara lite rund. Det är så min kropp fungerar, jag har ärvt min pappas långsamma ämnesomsättning och jag har lättare att gå upp i vikt än vad kanske många andra har. Så har det alltid varit och det är inget som jag kan ändra på. Kommentarerna som står skrivna några rader upp är ord som jag ständigt fått höra under hela min uppväxt, jag vet inte hur många gånger. Hundratals. Minst. Redan som liten fick jag höra att min kropp inte passade in i samhället. Att jag varje gång hos skolsköterskan fick klä av mig mina kläder för att skamligt kliva upp på vågen och höra "du ligger på gränsen till fetma, vi måste börja ta tag i det här" och att när jag gick i fyran fick vara med i ett forskningsprojekt för överviktiga barn. Med detta följde en skam som ständigt tyngde mina axlar varje gång jag var tvungen att förklara för mina kompisar varför jag inte kunde vara med och leka på måndagar och onsdagar. När det enda som ekade i mitt huvud var "du måste gå på den där gympan för att du är tjock, du är äcklig, du är fet. Dina kompisar behöver inte gå där, dom är smala och fina. Dom passar in, men det gör inte du".

Redan som liten flicka etsade sig ett osunt förhållande till mat och kroppsideal in i mitt huvud. Jag skulle tänka, leva och sova med tanke på mat och träning. Åt jag för lite, var det anledningen till att jag fortsatte att gå upp i vikt. Åt jag för mycket, förstärkte det bara argumentet till min konstanta viktuppgång. Sov jag för lite eller för mycket fick jag höra att det kan man också gå upp i vikt av. Rörde jag mig inte tillräckligt mycket, blev jag tillrättavisad att jag förmodligen kommer få diabetes eller någon hjärt-och kärlsjukdom. Jag blev lovad både datorer och nya mobiltelefoner, bara jag gick ner dom där 10 kilona som, enligt vågen, inte skulle vara där. Vad jag än gjorde och hur jag än gjorde det, var min familj och samhället aldrig nöjda med mig. Det fanns alltid något att klaga på.

När jag sedan blev tonåring blev jag oerhört påverkad av allt jag fått höra under min barndom. När jag var liten hade jag inte brytt mig så mycket om vad mina föräldrar eller sjukvården sa, jag var bara ett barn. Barn ska inte bry sig om sånt, barn ska leka, skaffa vänner, bli älskade för dem de är och framför allt få med sig en stabil och sund relation till sig själv som sedan kan utvecklas under tonåren. Det var under tonåren som mina ätstörningar började ta form ordentligt. Jag började tröstäta. Kastade mig över skafferiet så fort jag kom hem från skolan för att dämpa min ångest över hur min kropp såg ut. Mina föräldrar var fortfarande på mig om hur jag såg ut och min hälsa, men på grund av andra problem som uppstått i hemmet trappades tillsägningarna ner. Tillslut avtog dom helt och jag fortsatte att äta mer och mer.

När jag var 15 träffade jag min första pojkvän och allting fick en helt ny vändning. Han var träningsfreak och jag var långt ifrån så han ville att jag skulle se ut. För att göra en lång historia kort satte han mig på diet. Han började hetsa mig att gå till gymmet, helst varje dag och maten bytte han genast ut till; ägg, kvarg, kyckling och en massa sallader. När jag var 16 år hade jag gått ner 33 kilo. Men enligt honom var det inte tillräckligt, jag var fortfarande överviktig för att jag låg över 25 på BMI-skalan. Trots att jag var smal och hur hälsosam som helst. Jag hade inte ätit något som hade med socker att göra på nästan ett år och han började locka med "på lördag ska du få äta pizza, jag lovar", men när väl lördagen kom blev det ingen pizza för det var mest ett sätt för honom att få mig att träna och hålla min diet ännu hårdare. Det där med träning och vikt började så småningom att stiga mig åt huvudet och jag kunde inte bromsa det. Snöbollen hade redan satts i rullning och den blev bara större och större. Jag kunde inte titta mig själv i spegeln för att jag kände mig så tjock, jag vägde mig varje gång efter jag hade varit på toaletten och jag kände att jag inte var värd att äta innan jag tränat. Så om jag inte hade tränat, åt jag förmodligen ingenting den dagen. Jag började sakta men säkert bli sjuk, inte sjuk som "jag-har-feber" sjuk, utan på ett sätt som sakta men säkert började bryta ner mig inifrån. Mitt minne försämrades, jag kände mig svag i hela kroppen, tappade lust till det mesta, både till att umgås med vänner och sex. En konstant huvudvärk och framförallt var mitt psykiska mående i botten. Detta syntes på långa vägar hur jag faktiskt mådde och min mamma var faktiskt den som tog tag i det hela och fick mig att inse att så min dåvarande pojkvän behandlat mig var långt i från okej.

När jag i efterhand tänker efter på den här perioden kommer jag ihåg hur mycket komplimanger jag fick för min viktnedgång av framför allt min familj. Jag kommer aldrig glömma när min mormor en gång kramade mig och sa "NU är du fin och smal". Som om jag inte varit det innan, då mina 33 kilo jag gått och burit på legat som en täckmantel runt mig och gett mig ett fult utseende. En annan sak jag kommer ihåg från den tiden då jag vägde som minst var att jag aldrig var nöjd med mig själv, trots att jag såg ut så som jag alltid drömt om att se ut. När jag gick i åttan fick vi skriva upp våra högsta drömmar på små lappar och jag minns att jag skrev med min fula handstil "jag önskar att jag blir smal. Då kommer jag att vara lycklig och folk kommer acceptera mig". Men nu med facit i hand kan jag faktiskt säga att när jag väl var där, med storlek XS och byxor med storlek 24 var jag banne mig inte lycklig (inte för att det är något fel med de storlekarna, alla storlekar är lika perfekta). Jag var mer lycklig med mina bristningar och jäddhäng än jag var med mitt thigh gap.

Med detta inlägg vill jag mest skicka ett varningens finger till alla föräldrar som har barn som befinner sig i situationen som är liknande den som präglat min barndom. Säg aldrig till ditt barn att de är tjockt eller överviktigt. För de orden kommer sätta sig som de djupaste ärret i barnets huvud och kommer förmodligen alltid att sitta där. Jag har mina fortfarande, jag kämpar med mina komplex och min relation till mat och ideal varje dag. Det kommer jag förmodligen göra hela mitt liv. Men jag börjar sakta men säkert älska min kropp, jag tycker om mina korta knubbiga fingrar och jag tycker min mage med det lilla extra fettet är ganska mysigt faktiskt. Förändringar som angår din kropp ska ske på dina villkor, på dina principer och dina förmågor. Vill du förändra något är det minst lika bra som att göra ingenting. You do you och låt ingen säga något annat om hur du ska leva eller se ut för det är något jag önskar att någon hade sagt till mig långt innan min bild av kroppsideal helt eskalerade.

/ Cornelia

Likes

Comments

Jag gör: allt för ofta bort mig då jag är rätt så klumpig av mig.

Jag kan: texten till nästan alla Disneysånger. Det är ytterst få som jag inte kan.

Jag köper: För mycket Smoothies på pressbyrån som är onödigt överprisade.

Jag borde: återställa min dygnsrytm som jag alltid lyckas rubba. Att somna tre på natten och gå upp 12 är inte rimligt i längden.
Jag måste: plugga till tentan imorgon! Och komma igång med träningen igen!
Jag vet: vad molotov-ribbentrop-packten står för.
Jag tycker: om att vara uppe sent (alltså typ till 4-5), tänker så mycket bättre när jag får vara helt ensam i ett mörkt rum. Nästan alla inlägg till min blogg har jag skrivit sent in på småtimmarna.
Jag tänker: alldeles för mycket. Jag blir tokig på det ibland.
Jag förbrukar: Anastasia brow wiz alldeles för snabbt, måste köpa nya stup i kvarten.
Jag lyssnar: på musik HELA tiden. När jag duschar, somnar med musik, när jag läser, till allt!
Jag drömmer: För mycket mardrömmar nu för tiden, vet inte varför.
Jag längtar: Tills jag känner att livet är så som jag vill ha det, när jag får göra saker på mitt vis, när jag är till freds med mig själv och mitt liv.
Jag fasar: Att något ska hända mina syskon eller att jag ska bli lämnad/övergiven.
Jag använder: Lite för mycket kokosolja i ansiktet när jag tvättar ansiktet, men det är ju så skönt!
Jag blir: besviken på människor som beter sig illa och inte respekterar andra människor.
Jag äter: vegetariskt när jag lagar mat själv, dels för att jag inte litar på mig själv när det kommer till tillagning av kött men också för att jag blivit så påverkad av allt prat om att man borde äta mer vegetariskt.
Jag dricker: För mycket pepsi Max på jobbet.
Jag struntar: I att tvätta bort sminket rätt ofta innan jag ska gå och lägga mig.
Jag ska: börja vara lite snällare mot mig själv. Är rätt så hård emot mig själv allt för ofta.
Jag sparar: till en Greklandsresa jag ska göra i sommar och en resa till USA jag förhoppningsvis också ska göra.
Jag brukar: sjunga alldeles för högt och falskt när jag är ensam hemma.
Jag tittar: i princip bara på serier och Disneyfilmer.
Jag läser: väldigt mycket historieböcker just nu, senaste jag läste var Christopher Brownings "Ordinary Men"
Jag vill: någon gång i mitt liv ge ut en bok.


Likes

Comments

Hej på er! Idag är det söndag. Jag har aldrig tyckt om söndagar, mycket för att mina föräldrar alltid brukade bråka på söndagar och jag då inte ville göra något annat på just söndagar än att ligga i sängen och hålla för öronen. Men också för att söndagar är en sån onödig dag i sig, man gör ingenting speciellt utan bara väntar på att dagen ska passera så att måndagen kan ta fart.

Anyhow, jag har precis börjat Universitet, den första veckan har jag precis överlevt och jag trivs helt okej. Jag har lärt känna lite människor som jag spenderar dagarna med och mina professorer är mycket duktiga. Dock är det MYCKET att läsa och tempot är så mycket högre än på gymnasiet. Jag ska skriva min första tenta redan den 10:e februari och jag är redan superstressad! Men det ska nog gå bra :)

Så.. Lunds universitet, mitt drömuniversitet.. Eller? Lund har alltid varit på min bucket list, det har det varit sen jag gick i högstadiet, men jag vet inte riktigt om jag är så säker på den saken längre. Jag trivs jättebra här nere och på min kurs, men studentlivet i sig känns som ett "neverland" på något sätt. Fest, fest, fest, varje dag. Alltid folk som drar i en och vill ha med en till något uteställe. Folk lever som om det inte finns någon morgondag, som om det inte finns något att ta ansvar över. Folk vill inte växa upp. Jag borde vara positivt inställd till detta, det var ju precis det här jag ville ha. Men jag tror det är precis vad som är problemet med mig just nu, jag vet inte vad jag vill, jag vet ingenting. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, vi får väll helt enkelt se. Men jag vet sak och det är att det kommer bli bra i slutändan. :)


Likes

Comments