View tracker

Här sitter man nu i soffan. Fullständig helomvädning på livet. Har en helt fantastisk son som ligger i sitt babynest mellan mig och min underbara sambo. Tänk.... vi är föräldrar. Trots att grabben nu idag är 3 dagar gammal kan man inte riktigt förstå vilket liv man kommer ha framför sig. Att ha denna lilla människa fullt i sina egna händer.

Många har varit nyfikna på hur/när/var förlossningen gick till , så för er som är nyfikna får ni nu luta er tillbaka och läsa min historia då våran lilla son kom till Världen.

7.30 - Låg och sov så gott i sången då det plötsligt känns som man allvarligt talat pissar ner sig , men är du kissar kan du ju alltid få stopp på de...eller hur? Det gick inte denna gång. Tog ett tag innan det kopplade att det kunde varit vattnet som gått. Väcker jonas i en härlig ton

- Älskling, Jag tror vattnet har gått....eller så har ja pissat ner mig ;)

Då var det bara att resa på sig och förbereda sig på vad som kommer ske. Allt kändes som en stor chock samtidigt som en stor rädsla. Fick lite som en blackout eftersom man inte hade en aning om något. Vattnet sipprade hela tiden och oron började då vattnet ej var klart och jag hade inte känt av några som helst fosterrörelser efter att vattnet gått. Ringde självklart in till Förlossningen och förklarade. Eftersom jag inte hade några värkar sa dom åt mig att försöka dricka kallt vatten och lägga mig ner i hopp om att få igång några rörelser i magen. Tiden gick och fick någon enstaka slö buff i magen. I samma veva började en smått smärta i ryggen komma. Ringde tillbaka till förlossningen och fick till svar att jag får mer än gärna komma in för en kontroll om jag var orolig " TACK GUDARNA FÖR ATT VI ÅKTE IN" .

Började smått packa ihop våra saker och beger oss emot bilen. Fick även ringa och förklara läget för min mamma då de var bestämt sen innan att hon skulle vara med på förlossningen. Ännu var de lite oklart ifall hon skulle bege sig emot Västervik eller inte. Men nästan halvvägs till Västervik kom en enorm smärta i ryggen som inte gick att styra över. Man vred och vände på sig och smärtan i ryggen började bli outhärlig. Flåsade , gnydde och lutade mig emot Jonas och var på bristningsgränsen att börja att gråta tänkte - Fyfan , detta är bara början. Smärtan blev mer intensiv och sträckan till Förlossningen kändes som en evighet.

Väl inne på Förlossningen tog dom emot oss med öppna armar och fick komma in direkt på ett rum för att göra ett CTG. Barnmorskan var lugn och trevlig och bad mig att försöka ta ett urinprov. Icke sa nicke , försöka pissa i denna smärta glöm det. Istället spydde jag som en gris och man ville bara att någon skulle söva en så man slapp denna konstiga smärta. Dom satte CTG och vi fick vara ifred en liten stund. Sen plockade dom fram underbara nättrosorna och skitsnygga skjortan som ja skulle byta om till. Mitt i ombytet ville barnmorskan göra undersökning för att kolla hur pass öppen jag var. Och i allas förvåning var ja 6 cm öppen. Nu gick det undan , så fort värkarna avtog skulle ja försöka snabbt bege mig till förlossningsrummet. Självklart skulle de vara allra längst bort , väl inne på rummet höll dom på för fullt att duka upp inför bebisens ankomst och de e var nu jag insåg att detta kommer gå fort , lustgas fick ja så fort jag kom in men fick inte ha den speciellt länge fören värkarna blev allt mer intensivare och kände ett väldigt tryck ner. Barnmorskan gjorde ytterligare en koll och nu var ja 8 cm öppen. Nu fick ja göra allt i min makt för att inte börja krysta , höll igen så gott ja kunde. Då var klockan 10.40 . Inrusandes kommer mamma mitt i allting. Dom tog lustgasen ifrån mig och bad mig nu att krysta. Lillpyret skulle nu komma till världen. Men envisheten och smärtan tog över helt så vågade inte krysta fullt ut utan höll igen. Detta höll ju inte i längden då bebisen världen började sjunka. Så nu var han tvungen att komma ut. Sen bara sådär kl 11.13 så låg han där i min famn. Från att krystvärkarna började tog de enbart 30 min så var han ute. Vår älskade , fina , underbara son var nu här. 3730 gram och 50 cm lång.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Håll ditt huvud högt


Efter bara någon vecka efter jag blivit helt frisk från körtelfebern har man ständigt känt en oro och inre stress nästan dagligen. Det enda stället jag kan slappna av på är på jobbet.För där har jag inga måsten som kan drabba mitt liv. För där har jag fullt upp med att ta hand om någon annan.

Hjärtrusningar och svartnar för ögonen är något som händer varje dag. Även att jag sitter hemma i soffan och bara tar de lugnt kan ja känna mina hjärtslag så hårt att ja tror att mitt lilla hjärta ska hoppa ut.

Alla dessa fucking MÅSTEN. Att jag har ett stort kontrollbehov av mitt liv att jag ska lyckas med allt. Vill hålla mitt huvud högt och klara stå på egna ben. Just i detta läget när ja är som störst behov av andra ser jag det som ett misslyckande

- Du har själv satt dig i sitsen att hyra en lägenhet , när ja ändå kunnat välja att flytta hem till pappa

- Du har valt att ha en bil som drar mer och är dyr i både skatt och försäkring

- Du har valt att köra omkring som en galning när du egentligen borde stannat hemma

"Ta ditt ansvar , du har bara dig själv att skylla"

Ingen annan ska behöva drabbas för mina beslut.

Jag vill klara mig själv och inte behöva vara beroende av andra. Alla säger att ja borde vara glad att jag klarat av skolan trots allt som hänt. Men för det kan ja inte vara stolt över mig själv. Istället sätter det ännu mer press , nu vet jag att ja måste jobba ett visst antal timmar för att kunna betala mina räkningar. Jag måste ligga steget före och spara ihop allt jag kan för att kunna betala nästa månadens räkningar. Jag kan aldrig slappna av och tro att allt kommer lösa sig.

Min inre stress styr mitt liv helt

Har fått en besiktningstid i Augusti på min älskade busbil. Nu i dagsläget sitter jag och stressar sönder om den ej går igenom. Har småfix att göra på den och måste därav spara ihop dessa jävla pengar för att kunna fixa det.

Tidspressen suger min energi. Tidpessimist? Eller har ja lite släng utav tvång!?


"Håll huvudet ditt högt och låt dig inte misslyckas"

Likes

Comments

View tracker

Tjollahoppla

Lääänge sedan sist. Är verkligen kass på att uppdatera..Fy skäms på mig!

Meeen iallafall tänkte uppdatera era små hjärnor lite för dom som är nyfikna , Välkomna


Så dessa månader innan jag uppdaterade senast har varit som vanligt en himla berg och dalbana . Men denna gång tänkte ja välja att inte skriva en massa negativa saker och massa annat. Utan sånt som betyder otroligt för mig och har en stor del av mitt hjärta, Såna människor som får mig att kämpa och se det positiva i livet , mina underbara vänner

Anna

Min underbara Anna. Enda sen vi gick i park har jag alltid velat bli din vän, Sen nu något år tillbaka fick vi en rejäl kontakt och idag står vi här med nästan daglig kontakt och vi kan prata om allt. Din underbara härliga energi kan få en hel folkmassa att bli glada i hjärta och själ. Du har stöttat mig in i det sista och jag detsamma för dig. Det gör så ont i min själ när man ser dig ledsen men man vet att man oftast kan rycka upp dig igen. Får ytterligare be om ursäkt för mina hårda ord emot dig där jag även sa att du var "Dum i huvudet" om du gjorde ett speciellt val. Men trots alla val du gör i livet kommer jag alltid stå bakom dig och stötta dig in till det sista. Du är en av dom få vänner som jag absolut inte förlora. Du är en stor av mitt liv❤

​Millan

​Lilla Millan , Vi har hängt ihop enda sen 4:an till och från. Och trots dålig kontakt emellanåt har vi alltid vetat vart vi har varandra. Din familj erbjöd mig hjälp och tog emot mig med öppna armar när jag mådde som sämst , den tiden kommer jag aldrig glömma.

 Dina kommentarer du slänger ut dig ibland är så härliga. Men vid vissa tillfällen undrar va i helsike du får allt ifrån. Men de är de som gör att du är du. Får här också be om ursäkt för dessa hårda ord jag ger dig. Men vill bara hjälpa och stötta dig att tänka steget längre. Och jag hade inte gjort de om jag inte hade brytt mig alls. Vill ju att mina vänner ska må bra. Och jag finns här dag som natt och även en trappa ner 😜❤

​Linda

Min lilla glädjespridare. Tänk att vi skulle få bli grannar och ha en sån bra kontakt som vi har idag efter ett uppehåll på ganska många år. Hos dig kan ja släppa alla problem för stunden och bara njuta. Dina kommentarer och ryck du får är helt fantastiska och ibland undrar man hur i helsike du orkar hålla igång som du gör.. Liten duracellkanin ? xD 

Det bästa med dig är att du ger otroliga råd och stöttar som bara den. Man vet att man kan alltid få hjälp av dig dag som natt och det är en otrolig trygghet. Hos dig kan man verkligen vara sig själv. Man kan skratta , gråta , eller bara fjanta runt, Det behöver aldrig vara detta allvarliga utan vi kan bete oss som två jävla galningar , så tänk oss två på krogen ? ;) Du accepterar mig för den jag är och det är jag evig tacksam för❤


​Ta vara på det lilla du har , för du vet aldrig när du förlorar det!

Ni är guld värda

Likes

Comments

Hej nyfikna , vänner och ovänner!

Länge sedan jag skrev något sist då jag varit osäker på exakt vad man ska skriva och inte. Vill inte bara skriva ihop något helt ointressant och sedan ångra det.

Så mitt liv sedan senaste blogginlägget har varit en riktig berg och dalbana. Tog beslutet att jag ville vara ensam och sårade en helt underbar människa på köpet. Men kan tyvärr inte leva i lögner föralltid. Det tog hårt dom första dagarna och all denna hemska känsla av känna sig totalt värdelös och ensam började smyga fram igen. Men de var bara börja att ta tag i livet igen och bara leva med det. Och bara en person har slagit vett i huvudet på mig och det är ja all tacksam över.

När ja äntligen började känna mig som en normal människa och mitt första prio i livet var att lägga min utbildning i första hand. Samtidigt som ja gjorde mina läxor kunde jag bara sitta och gråta över allt, Men i ren frustration kunde jag fixa mina inlämningar i tid. För ca 1 och en halv vecka sedan förändrades något. Under ett par dagar åt jag inprincip ingenting. Blev någon liten yoggi där och resten bara kaffe och redbull. Mitt i allt detta blev jag sjuk och gick med feber i 3 dagar , Då kan ja absolut inte säga att jag åt mer för det. Kroppen kändes fruktansvärt uttorkad och man kändes sig äcklig även att man duschade. Ställde mig på vågen och insåg att ja gått ner från 67 kg till 62 kg. På något sätt kände jag mig stolt. Har alltid velat legat runt ca 60 kg. När febern äntligen var borta och jag kände för en gångs skull riktig hunger så kunde ja ej äta mycket mer för de. Men idag kan hålla mig på att enbart äta ett mål om dagen. Och de är ej stora portioner. Fasar över att gå upp mina kilon igen. Magen kan skrika efter mat och man får såna otroliga kramper. Men då dämpar jag det med kaffe , energidryck eller annat för att dämpa det lite grann. Få personer vet om detta och har velat varit tyst om det för jag vet vilka diskussioner det kommer bli. Men man kan inte vara tyst för alltid. 

Yes , jag bryter ner mitt kropp medvedet... So whaat !? 

Så därför har börjat fundera på om man skulle börja träna och leva lite sunt. Så jag kan få trötta ut min kropp och att känna att man gjort något nytta av dagen.. Skaffa den där "perfekta kroppen". Tänkte isåfall skriva inlägg om min resa från dag 1 hoppas att de är många som skulle vilja följa den. 

De är dags för mål , nytt liv , nya möjligheter. Är ni med mig ?

Likes

Comments

gammal är du?
23

När vaknade du idag?
Ca 8.20 av att underbara Cassandra ringde som en galning ;)

Vad åt du till frukost?
Frallor , Yoggi och Oboooy !!

Nämn tre saker man kanske inte vet om just dig:
- Är beroende av mina dunkuddar ( Få vet varför )
- Otroligt dåligt morgonhumör
- Tycker livet är alldeles för kort

Vad gällande ditt utseende är du mest och minst nöjd över?
- Det jag mest är nöjd med är nog ögonen
- Minst nöjd med är utslagen / rosacea eller va de nu är för skeeet !

Vad har du gjort idag?
- Varit på promenad med Rajraj , och bara haft de mys med Anna , Jonas , Syrran och Sonny

Vilken film såg du senast?
Hobbit

Är du besatt av någonting?
Mina dunkuddar och mitt kaffe. På morgonen kan jag inte kolla på telefonen eller röka fören kaffet är klart.

Beskriv en perfekt dag:
Vakna upp och ha någon bredvid sig och åka på massa roligheter med underbara vänner och familj

Beskriv platsen du befinner dig på just nu:
En liten etta i Oskarshamn , doft av en blött hund , hyfsat städat. Och kaffekoppen till hands ;)

Vad lyssnar du på just nu?
Pang pang på tv ?

Hur går du helst klädd?
Mjuuukiiis

Är du morgon eller kvällsmänniska?
Kvällsmänniska , sålänge jag är sysselsatt så kan ja vara vaken länge

Vilket var ditt bästa ämne i skolan?
Gymnasiet var de nog historia. Nu på komvus är de nog hela utbildningen eftersom de är otroligt intressant

Vad köpte du senast?
Pizza

Vad har du i dina fickor?
Ingenting just nu

Vilken är din favoritaffär?
New yorker is the best shit

Vilka smeknamn har du eller har haft?
Carro kallar mig - Soffan
Mamma,Robban, Frida , Lina kallar mig - Fizan eller Lillfiz
Pappa kallar mig - Pucko eller annat liknande


Vilka är dina största svagheter?
Oftast konflikträdd , svårt att se folk i ögonen under en längre tid. Blir lätt uttråkad

Likes

Comments

Dagens människor!

Att sitta och provocera folk bara för att man själv ska kunna må bra . Att folk sitter och talar emot sig själva.Skärpning på er förfan. Häng inte läpp för saker som man inte ska lägga energi på. Jag har fått tagit mycket skit men visst fan står ja på benen för det.

Visst de är la inte mycket att klaga över min visst fan mådde jag inte bra när all skit hände. Men idag står jag på egna ben och skiter fullständigt i vad folk tycker och tänker. För sålänge jag ser att jag och mina vänner och familj mår bra så kan allt bullshit här i världen ta sig någonstans. Och andra människor som lever på att trycka ner andra men egentligen inte har ett skit att komma med. Att en del sjunker så lågt att dom ska dra upp saker om en anhörig som inte längre är vid livet är de absolut fegaste och de lägsta du någonsin kan göra. FÖR att du ikke har något att komma med.

Jag är absolut inte guds bästa barn och de är inget jag påstår. Men en del kan man bli så sjukt förbannade på, Jag är rädd om mina vänner jag har och ställer upp på dom som jag tycker är värda de. Om man inte kan ta ett nej behöver man inte finnas i min lilla underbara fantasivärld längre. Jag har väldigt få vänner. Men fyfaan vad glad ja är att jag har er <3

Klaga kan man alltid göra och de är helt tillåtet. Men då får man fan ta skit med om man inte gör något åt de. 

Ursäkta mitt psykbryt men USCH på en del av er !



1:a dagen i skolan efter någon veckas jullov

Onsdagen väcktes ja av att en jobbarkompis ringde och bad mig komma in och jobba. Visst jag kör på. Dygnspasset gick som fisken i vattnet men visste att jag skulle vara helt slut för jag skulle direkt till skolan efter jobbet. Full fart mot skolan och jag känner en otrolig lättnad. Kändes skönt att vara tillbaka och man började ta tag i saker och ting. Väl hemma satte jag igång med mina uppgifter jag låg efter med och de bara rullade på och gjorde klart allt bara på någon timme! Stoolt tösabit

Satt och pillade lite med den nya paddan jag fått hem och sedan beslutade jag mig för att ringa vårdcentralen för att kolla upp mina utslag jag fått. Rosacea sa dom. Köp behandling och testa i 1 månad. Shiit. Min hy som är mitt allt och jag som får panik bara jag har en finne. Men jag hänger fan inte läpp för de. Kör behandlingen och sen lev vidare! Bara att mig för den jag är!

Har alltid varit livrädd för vad folk ska tycka och tänka. Men föredrar hellre att ni säger de direkt till mig ist för att gå runt till mina vänner. Därför beslutade jag att jag skulle vara tyst om att ja träffat någon för ja visste att de skulle bli något härj. Men nu vet ja att min familj och mina vänner tycker så bra om dig. Och de är de som just nu är viktigast <3 Mitt allt. Du och jag mot världen !

Ibland kan de vara värt att bara lägga ner för att kunna gå vidare. Håll inte fast vid något förlänge. Allt bara blir en ond cirkel! Att bara bita av saker sakta men säkert känns så himla skönt. Att bara veta att man kan stå på egna ben oavsett vad.

Jag ska ta mig fan fixa skolan om ja så ska sitta uppe hela nätterna och jag ska inte låta någon eller något få bryta ner mig.

Life sucks. Live whit it!


Likes

Comments

Länge sedan jag skrev ett litet ruttet inlägg nu. Men tänkte skriva några rader iallafall så helt ointresserade och nyfikna personer kunde ta del av mitt lilla underbara liv

Ja min lilla svacka ja hade där ett tag kan ja nu konstatera är nu helt borta.​ Slutade med mina mediciner på juldagen. Vet inte riktigt om jag kan påstå att dom hjälpte speciellt mycket, Allt började med att man kände sig lite halvfull och sen när man väl skulle sova så kröp det i hela kroppen och du kunde verkligen inte ligga stilla. Så nej tack till piller. Allt jag behövde fanns där framför mig hela tiden. Mina älskade vänner och familj <3

Ååh min underbara familj. Stackars underbara familj. En del av er struntade jag fullständigt i och bara levde mitt liv, Och en del av er kunde jag till en viss del prata med saker om. Men som ni vet om så mår jag bra nu <3

Och ni mina vänner som funnits där när jag som mest behövde er.

2015 hoppas ja kommer förändra mitt liv. Ny start med många möjliheter. 

Juldagen fick jag upp ögonen för mitt liv. Vi packade våra saker och spenderade 3 dagar i Kristdala. Vi bara var och gjorde inte speciellt mycket. Då blev suget ännu mer att här ska jag bo en vacker dag. Spendera dessa 3 dagar där med dig var de bästa jag någonsin gjort och de var då jag fick upp mina ögon. Du är min bästa vän , min kärlek, min gurkdutt ,you name it ;)

Vem fan behöver piller när allt som behövs är lite fucking looove <3

Mer kärlek åt folket !


Likes

Comments

Onsdag den 11 December vet ja inte om de var min räddning eller min dom för resten av livet.

Sittandes på golvet hemma desperat att få tag på någon som kunde hjälpa mig. Ringde runt som en galning för att få hjälp av någon som kunde besluta åt mig vad jag kunde göra. Vårdcentralen , 1177 , akutpsyk i Västervik.

Mamma ringde och tvingade mig att åka till henne för att ja ej skulle sitta hemma själv. Väl där är sitter Frida , Sonny och barnen. Sätter mig i soffan och folk frågar hur jag mår. Känner mig helt apatisk med inga känslor alls och svara med en kort enkel mening -Jag vet inte.

Min syster ringer upp psyk i Oskarshamn och ifrågesätter varför ja inte får någon hjälp, Och ger sedan telefonen till mig. Där en vänlig liten röst hörs.

- Din syster säger att du inte får någon hjälp?

Ännu en gång får ja ta om allt från början och berätta allt. Gråten sitter i halsen och man i all makt försöker hålla den inne. Efter samtalet beslutar mamma att vi ska åka in till akutpsyk dagen efter och att hon är med hela tiden.

Eftersom den sociala biten har varit skitjobbig under den sista tiden beslutade jag mig för att åka hem i min äckliga, ostädade lägenhet. Huvudet är helt kaos och man vet varken ut eller in. Något säger mig att jag ska åka in till akuten redan ikväll, Mina vänner skriver och frågar hur det är och det tar inte lång tid fören en av dom plingar på dörren. Gråtandes i famnen i någon sekund och sen bara vänder de. Vi beslutar att åka in redan ikväll.

Inne i väntrummet möts man av alla olika sorters folk. Och man vill bara vända och åka hem igen. För det var verkligen ett psykställe och man kände att här kan ja ju inte sitta. "Så allvarligt är de faktiskt inte" jag ville bara vända och åka hem, Då ringer min älskade pappa. Han har inte vetat om någonting och jag bara klickar bort han och skickar ett sms kortfattad om vad som pågår.

Depression sa dom. Var borde en lättnad och ett slag i magen, Ska man behöva ta tabletter för att kunna sova och för att kunna klara av vardagen? Jag har aldrig varit för tabletter men denna gång var ja kanske tvungen.

Med tabletter i näven och och samtalet var nu färdigt så avslutade läkaren med att säga

-Sofie , Sluta inte röka och börja inte med droger och gå regelbundet till psykolog så kommer allt bli bra!

Idag är de 4:e dagen på medicinen och kan inte påstå att dom hjälper så jättemycket. Vissa dagar får ja bara tillbaka alla tankar och bryter ihop och ibland är ja precis som vanligt. Jag inte vistas under en längre tid bland folk och drar mig hellre undan och vill hem igen. Jag tar dagarna som dom kommer och ja vill gärna inte boka in något.

This is my life but not my will

Och......

Jultomten om du ser detta kan du väl skänka en stackare en liten slant så jag kan få tatuera och pierca mig . Att dölja mig bakom en fasad funkar inte längre. Har så mycket planer och tankar om hur och var.

Likes

Comments

Varje dag präglas man med dessa jädrans känslor och tankar. Ena sekunden vill man bara skrika rätt ut och riva ner allt som finns. Men ena sekunden häjdar man sig själv och tänker att man kan ju inte bete sig som ett psykfall.

När man äntligen ber om hjälp och de visar sig att de ska krävas att man ska ha allvarliga självmordstankar för att man ska få den rätta hjälpen så kan de nästan lika gärna vara.

När jag satt en förmiddag och tog modet att ringa vuxenpsyk och förklarade dom precis hur ja kände och mådde så fick ja bara till svar att du måste ringa vårdcentralen och få en remiss hit. Efter jag själv ringt runt på två vårdcentraler (eftersom ja ej visste vilken central ja tillhörde), Så fick jag samma svar där. Vi ska skicka en remiss till våra egna psykologer så hör dom av sig när dom har tid.

Tack. Men jag behöver inte ha hjälp nästa vecka eller år. Har inte varit i skolan sen i Onsdags förra veckan och jag orkar inte ta tag i något själv. Att folk får tvinga mig ut ska inte behövas.

- Gå till skolan hur jobbigt de än är.

Hur i helsike ska ja kunna orka gå till skolan när man sitter uppe halva nätterna för dessa jävla hjärnspökerna ställer till de. Att man den ena stund kan bara slänga sig på golvet och bara bryta ihop till att resa sig igen och undrar va fan ja håller på med. Sofie mår väl aldrig dåligt!

Att jag själv väljer att sitta hemma än att umgås med vänner och familj. Att mina vänner ska behöva tvinga mig ut för att ja inte ska sitta hemma. Att förr var mina största bekymmer att inte fixa skolan eller ekonomin. Men idag inte bry sig ett skit om vad som kommer eller sker.

Och tryggheten...Du kära fina underbara tryggheten som jag bara slumpade för att man var så förbannad korkad. Att man kan såra någon som man tycker så jävla mycket om. Om man kunnat hade ja velat gå tillbaka och få saker och ting förändrade för att sedan kunnat ge allt en ärlig chans. Förlåt !

/Du vet inte vad du har fören du förlorat det

Så..får de vara ett lyckopiller till Kaffet ?

Likes

Comments

Natten börjar närma sig och huvudet är på högvarv ännu en gång.

Jag har alltid varit en stödpelare till mina vänner. Har funnits där och försöka hjälpa dom så mycket jag kan. Man ger dom råd och så mycket stöd man bara kan.

Men när man väl sitter där och förklarar för mina älskade vänner vad och hur dom ska göra , sitter man och kommer på sig själv. Jag lyssnar inte ens själv på mina egna råd. Bad mina vänner flera gånger att söka hjälp när de egentligen vad jag också  som behövde de.

-Kämpa på , du fixar detta hur jobbigt de än är!

Pööh , Bullshit snacka om att säga emot sig själv. Kämpa när allt är som skit, Glöm de. 

Ibland fundera man hur i helsike ja kunde lämna allt för detta helvete.

-Du kommer bara bli starkare utav detta!

Yees. Att sitta uppe halva nätterna och struntar helt i skolan ? Ooja kommer bli så starkare utav detta.

Det kan aldrig bli bättre om man inte gör något av saken. Så ja imon skall ja ringa psyk. Jag skriver bloggen för att allt är så lättare att skriva än att prata om de. 

Så... en kaffe med psykologen tack !

Likes

Comments