Idag hände det för en andra gång...

Jag har tidigare i denna blogg skrivit om hur duktig jag har varit och allt jag har lyckats med, men tanken var att detta skulle handla om min avgiftningsresa och den har inte varit så spikrak som det har verkat i bloggen tyvärr. Jag hade ett återfall lördagen efter att jag kom ut från avgiftningen men sedan lyckades jag hålla mig ifrån det så kisseprovet jag gjorde visade två veckor typ utan benzo så det stämde för då var det typ tre veckor sedan jag skrevs ut.

Men idag hände det igen. Jag var hos min kompis som jag lärde känna på avgiftningen, kanske inte bästa stället att träffa kompisar på men så var det iaf. Vi blev bra vänner men vi är inte så bra vänner egentligen. I onsdags ringde hon och ville ses och jag sa okej men fick en dålig känsla i magen. Jag bad henne tio gånger att inte ge mig benzo, vad jag än sa till henne när jag var där. Jag vet det är att lägga över ansvaret på henne och det är inte så schysst, men jag har inte fått några verktyg till att säga nej än så jag var inte redo för det. När jag kom dit idag så är nästan det första hon säger, ”vill du ha?” Jag frågar vadå? Hon bara upprepar samma fråga och sen lägger hon tabletterna framför mig och ger mig cola att svälja med. Hon tänkte säkert att hon var schysst så jag anklagar inte henne, jag anklagar mig själv att jag åkte dit trots min dåliga magkänsla. Jag tog dom tyvärr. Efteråt mådde jag så dåligt psykiskt, fysiskt mådde jag sådär, blev snurrig och trött, det var inte samma goa känsla som innan, kanske för att jag fick så otroligt dåligt samvete.

Nu har jag lärt mig en läxa, lita på magkänslan och träffa inte personer som håller på med benzo för jag klarar inte av att stå emot det, iaf inte nu. Jag får helt enkelt ta en paus från henne och får se hur det blir i framtiden. Men jag lägger ingen skuld på henne. Det var mitt dumma beslut att åka dit och ta dom där dumma tabletterna. Jag sa att jag skulle vara helt ärlig på denna bloggen och det skall jag hålla. Nu vet ni att det är ingen dans på rosor att sluta med ett beroende man hållit på med i nästan tio år. Det är jätte tufft. Jag hoppas bara att jag får komma till ett bra behandlingshem och får lära mig hur jag skall hantera detta. För jag behöver verkligen hjälp. Som tur va så tog Shayan med mig på bio ikväll och vi såg en riktigt rolig film, dads home 2 . Så jag fick tankarna på lite annat ett tag. Men nu är vi tillbaka hemma och ångesten över vad jag har gjort kryper upp inom mig. Skall nog snart försöka sova så kanske jag mår bättre imån.

Snälla bli inte arga på mig, jag kämpar som en galning men det är inte lätt och jag prövas typ varje dag med att inte beställa på nätet och det har jag klarat men när tabletterna kommer under näsan på mig då är jag inte tillräckligt stark att stå emot. Snälla bli inte arg på mig och sluta inte hoppas på mig, jag skall bättra mig.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

I år provade jag ett nytt sätt (för mig) att handla julklappar. Jag brukar faktiskt älska att springa runt i affärer och sedan komma hem med massa påsar och ha köpt presscenter till alla på samma dag. Det kan man göra när man har pengar. Har man inte det och inte vill vara ute i sista stund så är nätshopping grymt. Man får betala i januari eller februari och kan då sprida ut det lite så inte allt kommer samma månad och har då råd att köpa presenter. I år fick det bli ett sånt år. Ikväll när det regnade och blåste ute sätt jag hemma i soffan med min mjuka morgonrock och ett glas vin och shoppade hälften av alla julklappar färdigt:) Det gick jätte smidigt:) Sen kan jag ju låtsas att jag tänkte på miljön och inte tog en påse från varje affär som jag brukar göra för att det känns gött att komma hem med massa påsar. Istället fick jag sitta framför brasan och ha det riktigt mysigt medans jag shoppade:) Kanske skall fortsätta med detta...

Likes

Comments

Efter att jag slutade med benzon så har mina ångest attacker börjat se lite annorlunda ut. Innan så kom det som flashbacks och jag kände mig smutsig och dålig. Allt handlade om känslor och flashbacks. Jag kunde må så dåligt så jag tog massa tabletter strunt samma vad det var för något så jag inte skulle ta livet av mig. Det var som en räddning men ändå inte så bra. Två gånger som jag gjorde detta nu i hösta så hamnade jag på sjukhus för förgiftning. På ett sätt räddade det ändå livet på mig för jag fick kontakt med öppenvården och i och med det avgiftning och jag kom dit jag är idag. Annars skulle jag ha skadat mig själv som jag gjorde några gånger när jag inte fick så mycket reaktion av tabletterna. Men allt handlade om känslor som blev för stora och om ni läst inlägget innan så vet ni att benzo kallas teflondrogen. Det betyder att allt rinner av en. Men jag var ju tvungen att ta mer och mer för att få den effekten.när jag hamnade på sjukhus hade jag fått sån panik o tagit typ 30 benzo. Först då rann känslorna av mig men det va ju inte så bra. Men som sagt jag gjorde det för att överleva.

Sedan jag slutat med benzo har min kropp börjat reagera konstigt. Det kommer oftast på kvällar. Jag blir yr och tror jag skall svimma, mår illa och ibland spyr, jag ser dimmiga fläckar och får ett fruktansvärt tryck runt ögonen. Ibland kommer allt detta och ibland kommer vissa av dessa symtom. Första gången var för typ två veckor sedan och jag blev jätterädd och trodde jag var sjuk. Jag ringde 1177 och frågade dom vad det kunde vara men dom visste inte och tyckte jag skulle undersöka det. Det gjorde jag inte för det kom bara en attack nästa dag och sen var det lugnt några dagar. Igår fick jag en sån attack med alla dessa symtom och då ringde jag Psykteamet som jag kan ringa på kvällar om det är något och frågade vad det kunde vara för då hade jag fått känslan lite att det kunde vara ångest. Och mycket riktigt dom trodde också att det var ångest. Ihop med abstinens besvär för benzon håller fortfarande på att lämna kroppen. Dålig kombination... Men nu har ni koll på psykisk och fysisk ångest och hur det kan yttra sig. Om jag skall välja något så blir det ändå fysisk ångest för det hotar inte mitt liv.

Likes

Comments

Jag fick höra för ett tag sedan att benzo också kallas för teflondrogen. Först nu förstår jag varför. Innan kunde folk göra typ vad som helst mot mig utan att jag reagerade och inget berörde mig på riktigt. Det var bra då eftersom det behövdes för det livet jag levde då. Men nu lever jag inte det livet längre. Men jag fortsatte ändå med benzon och tog mer och mer. Det var beroendet som tog över mitt behövande av medicinen benzo och istället blev det ett beroende och jag blev vän vid att inte bli berörd.
Först nu nästan en månad efter avgiftningen så börjar jag känna saker igen. Jag får känslor. När jag kollade på en film nu imorse så fick jag gåshud flera gånger och det bara kom som vågor över mig och hela jag rös flera gånger. Det är häftigt att känna. Det var så länge sedan. Jag började ju med benzon för typ 7 år sedan. Men då höll jag mig till ordinationen. Men det är ju så det funkar. Först är man duktig och tar inte mer än läkaren säger men efter ett tag så behöver man mer för att få samma känsla och i slutet var jag uppe i 15 benzo per dag och läkaren hade sagt max 3. Vem som helst hör ju hur dåligt det låter. Och jag är så glad över att jag tagit detta beslutet att sluta med benzon.
Visst min ångest är kvar men den kommer mer fysiskt än psykiskt nu. Nu kommer ångesten som yrsel och illamående och tryck över bröstet. Nya sorts ångestattacker men jag vill ändå inte ha benzo. Det konstiga är att jag ibland inte fattar att det är en ångestattack utan tror först att det är något annat men sen kommer läkarnas ord tillbaka till mig att ångest kan ta sig i utryck så också. Jag upplever mycket nytt nu när jag inte tar benzo. Drömmarna på natten rinner inte heller av. Dom är så verkliga så när jag vaknar tar det mellan 3 och 5 minuter innan jag fattar att de inte var riktiga. Det är inte alltid kul för jag har många mardrömmar för tillfället. Sen blir jag mycket lättare ledsen eller arg. även om jag inte visar det så får jag känslorna som jag inte fick innan på samma sätt.
Det är inte bara bra. Jag skall inte måla upp nån toppen bild av att allt är bra nu. Det är det inte. Men jag vill ändå inte tillbaka. För nångång måste jag göra resan och eftersom jag börjat nu så vill jag inte göra om början igen för den va hemsk.
Nu kan jag till och med bli berörd av musik. Musiken har fått nytt liv inom mig och jag gillar det :)

Likes

Comments

Idag pratade vi på öppen psyk om hur jag skall klara livet utan droger. Vad skall jag göra när ångesten kommer? Den kommer oftast på kvällar o när jag är ensam. Därför skall jag försöka att inte vara ensam så mycket. Jag fick också lära mig några tekniker för att kunna somna lättare. Dels hur man skall andas och bara fokusera på hur man andas. Då skall man tydligen inte kunna fokusera på något annat och då kan inte tankarna komma. Jag skall också börja räkna baklänges från 999. Då kommer jag ju garanterat att somna fort för det är ju jättetråkigt... Men jag har svårt att se hur detta kan hjälpa mig att inte få ångest för när den väl kommer så blir det som en attack och jag vet inte vad jag gör. Jag har svårt att tänka att jag i den situationen väljer att sätta mig ner och fokusera på andningen. Men jag kan ju prova.
Sen fick jag lära mig på en annan mottagning att när man har blivit utsatt för traumatiska saker vilket jag har blivit så typ sparas en del av mig själv i den situationen och när flashbacksen kommer så går jag tillbaka till hur gammal jag var då och hur jag kände då och jag mår och känner mig precis som då vilket gör att ångesten kommer kraftigt för jag tror ju att jag är tillbaka i samma situation igen även om jag inte är det. Tål att tänkas på...
Sen pratade vi lite om behandlingshem och jag börjar mer och mer inse att det jag hade hittat som var jättebra kommer jag inte komma till. För det kommer behövas mycket fonder för att få ihop till dom pengarna. Så mycket fonder finns det inte att söka och de som finns är inte till för den problematiken jag har. Orättvist.. Men jag får väll se vad sov kommer fram till och om de har något förslag. Vara mer öppen för andra läsningar helt enkelt.

Likes

Comments

Idag var jag och gjorde kisseprov och jag va typ ren. Det som fortfarande visade positivt var benzo. Men först när jag hade lämnat provet och var stensäker på att det skulle vara negativt eftersom jag inte tagit något. När jag kommer tillbaka in i rummet med ett stort leende på läpparna av självsäkerhet och jag va jättestolt och ville verkligen visa upp att jag inte tagit något. Jag frågade "visst var jag ren?" Med ett leende på läpparna. "Nej" sa sköterskan. Men jag prisade på att jag visst va ren och då kollade vi på testet igen och såg ett jättetunt sträck på benzon.  Det syns inte här på denna bilden men vi såg den i rummet. Två sträck betyder att man inte har det ämnet i kroppen och ett sträck tyder på att man har det ämnet i kroppen. Hon sa att eftersom jag tagit benzo under så många år så kommer det ta tid innan det går ur kroppen. Men hon kunde se att jag inte tagit något det senaste. Då kom leendet tillbaka på läpparna och jag blev så glad och stolt över mig själv så jag fick tårar i ögonen. Och nu går jag runt med ett stort leende på läpparna:) jag var typ ren!!! 

Likes

Comments

Det är bland det värsta man kan säga till mig. Du vet inte hur jag känner det för du har inte varit med om samma saker som mig!!!!!! Träffade några igår varav den ena sa att ”jag vet hur det är” Det är bland det värsta man kan säga till mig. Ingen vet hur det är för ingen har varit med om det jag har varit med om!!!! Att säga så och sedan förminska mina känslor genom att säga att jag inte skulle börjat ta mina mediciner är inte okej att säga!!!! Nu blir det många utropstecken men jag blev faktiskt arg, men jag sa det inte till honom utan jag knöt näven i fickan som vanligt. Att säga det till mig får mina känslor att låta överflödiga och att jag är en vekling som känner som jag gör. Sen kom ännu en smocka, ”ryck upp dig, skärp dej” Det går inte och jag blir ännu mer anti dej när du säger sånt och inte ens försöker att förstå. Har man ångest och depression så skall man absolut inte säga så till den personen. Det är en smocka rätt i facet.
Försök inte att hjälpa den som har ångest genom att komma med sånna kommentarer, det bara skälper. Och att säga att jag inte borde ha börjat med medicinerna för drygt tio år sedan är att förminska det jag kände då och det jag känner nu. Det är inte ok!!!! Jag skulle visst börjat ta medicinerna för annars skulle inte jag vara vid liv nu. Felet var att det spårade när ångesten och depressionen blev starkare så tog jag mer tabletter och det blev tillslut en vana och då var jag tvungen att ta mer. Jag vet att det inte var bra det jag gjorde men just då så var jag tvungen och sen satt man fast i den fällan.
Så du skall säga, va bra att du fick mediciner och att du får hjälp nu. Det är vad jag behöver höra och peppande kommentarer, inte”jag vet hur du känner” Det gör du inte och du kommer aldrig veta det för du är inte Gud!

Likes

Comments

Jag fattar inte... jag drömmar mardrömmar VARJE natt och vaknar helt kallsvettig med jätte ångest över vad jag har gjort i drömmen. Det är både flashbacks från mitt tidigare liv som inte så många känner till och dels så drömmer jag om alla möjliga droger som jag använder i drömmen. Droger som jag aldrig har provat och helt plötsligt i drömmarnas värld är jag helt fast i dem. Är man tablett beroende då så mår man inte så bra för det tar en stund innan jag fattar att det bara var en dröm. Men drömmarna om mitt tidigare liv är värst för de är ju på ett sätt sanndrömmar om vad som har hänt på riktigt.
Vad skall man göra mot mardrömmar? Jag får ju ångest varje gång jag skall sova för jag vet inte vad natten har med sig. Och jag har ju ingen medicin att ta för det heller och jag vill inte ha det heller så misstolka mig inte nu. Jag är så glad att jag inte har benzo hemma längre, men jag är ju lite utelämnad till ingen när dom skickar mig på avgiftning och sen får jag komma hem utan några verktyg om hur jag skall handskas med min ångest. Vad tänkte dom där?
Jag får bara vänta tills socialen har bestämt sig för vart de och om de skall skicka mig på behandlingshem. Jag har hittat ett men det är tydligen ganska dyrt så jag vet inte hur jag skall göra för att få in de pengarna som inte socialen vill betala. Men min socialtant som jag träffade igår var väldigt byråkratisk och visste typ ingenting. Vi gjorde en visp eller vad det nu heter när de frågar en om ens livssituation och allt man har varit med om och alla droger man provat under hela livet, det va lite jobbigt att lägga ut hela sitt liv för en människa man pratat med på telefon i en minut typ. Men allt detta är ju för att jag skall få hjälp så jag får väll bara go with the flow... Men vad skall jag göra med mina drömmar, dom är verkligare och hemskare än de var innan jag slutade och jag fattar mer och mer varför jag åt benzo på kvällen som det var ordinerat för från början, men det spårade ju så det funkade inte. Men nu kommer ju alla problemen tillbaka och jag kan bara vänta på socialen som skall fatta sitt beslut och de har fyra månader på sig...blä... hatar att vänta...

Likes

Comments

Hittade ett recept på Amelias hemsida som jag tänkte att det lär ju gott. Och det var det också. Recept kommer lite längre ner.
Jag e ensam hemma ikväll och vad kan man hitta på då, jo man kan tvätta o städa o laga mat och baka, sånt gillar jag att göra och det är ännu trevligare när någon kommer och smakar som min syrra gjorde precis och jag fick godkänt för kakorna:)
Tvättmaskinen går, köket är städat efter bakningen och jag skall snart sätta igång med middagen som blir kyckling med nånting, får se vad jag hittar på. Akut teamet ringde mig förut och bad om ursäkt att de inte hade ringt igår, men igår va det en lugn dag så det var okej, jag vet att jag alltid kan ringa dom och det kommer jag nog göra ikväll och imorgon kväll när jag är ensam. Skickade ut en förfrågan på Facebook om någon ville komma hit, men det är väll så det är att bo på landet, folk orkar inte åka hit ut, vilket är väldigt tråkigt för jag behöver verkligen sällskap nu, men men.. det är så det är. Jag är iaf glad att syrran också bor här ute så hon kommer och hälsar på lite då och då.
Coockiesarna blev jätte bra, knapriga kanter och sega mitten. Här kommer receptet.

För 20 st
Sätt ugnen på 200grader
200g smör, gärna 225 då blir det lite godare, rumsvarmt
1,5 dl strösocker
1,5 dl farinsocker
Blandas krämigt, lättast med elvisp och degkrokar
Tillsätt ett ägg och en ägg gula och blanda tills smeten går ihop.
Arbeta sedan in
4,5 dl vetemjöl
1tsk bakpulver
Lite salt
Lite mer ingefära och ännu lite mer kardemumma
När du arbetat in detta häll då i chokladdropparna och blanda så de sprider ut sig.
Sen kan du ta med en matsked stora bollar och rulla dem och dra sedan isär dem och lägg dem på plåten med den ojämna sidan upp.
Grädda i 9 minuter.
När du tagit ut dom så häll på lite fler chokladdroppar och låt ligga på plåten tills dom svalnat. Då kan man lägga dem på ett fint fat.
Färdigt att servera :)

Likes

Comments

Nu har jag varit hemma en vecka. Det har bjudit på lite olika såklart.. Jag är glad över att vara hemma men samtidigt är det mycket press på mig att jag skall klara av att komma tillbaka till samma liv som innan fast utan Benzo. Det är svårt. Jag bad typ alla sköterskorna om råd hur jag skulle göra för att klara av att komma hem. Blir så svårt när man lever i en skyddad verkstad i nästan en vecka och lär sig ingenting mer än att allt är skitsnygg och sen bli hemskickad utan några råd eller tips över huvudtaget. Svaret jag fick när jag frågade om hjälp var att "ja du kan få prata med vår kurator" Jättebra tänkte jag för att sen få höra "Hon tyckte att det blev för hackigt att bara ta ett samtal med dej så du får inget samtal med henne". Men hallå!!! Då har vi ju fortfarande problemet kvar... Hur skall jag göra när jag kommer hem!? Jag hade tagit med mig all min medicin till mottagningen förutom typ alvedon som jag hade hemma så jag skulle inte ha någon Benzo hemma.. men det är ju inte så svårt att få tag på det ändå. Men ingen skötare eller sjuksköterska kunde ge mig några tips. Så jag blev hemskickad utan några verktyg överhuvudtaget trots att jag bett alla om det. Öppenvården fick ta emot mig och nu går jag och pratar där två gånger i veckan och till en sjuksköterska en gång i veckan plus att dom ringer mig varje kväll. Så samtalshjälp har jag fått men det fick jag av öppenvården. Näl skickade hem mig utan någonting.. så min kontakt på öppenvården va jättearg på dom.


Så hur har första veckan gått nu då?

Jag har sovit gott en natt annars har jag vaknat flera gånger under natten och haft mardrömmar typ varje natt så jag har inte sovit så bra. Det är en stor omställning från att ta massa sömn medicin till att typ inte ta något, bara svaga oberoendeframkallande (vet inte om det heter så men ni fattar vad jag menar)

Av mina vänner har jag bara fått stöttning vilket jag är jätte tacksam för. Behöver myckett sånt nu. Så fortsätt med det :)

Psykteamet har ringt mig varje dag och det har verkligen varit viktigt. Vissa dagar hade jag inte så mycket problem men bara att de ringde och sa att de fanns där gjorde mig lite tryggare.

Men första veckan har varit riktigt jobbig. Jag behöver verkligen er, mina vänners stöd för att klara detta. Det kan ta upp till fyra månader innan jag hamnar på ett behandlingshem. Och jag har hittat ett i Norrköping som verkar jättebra. Ett av de få som är för både män och kvinnor och som verkar ha bra personal och fin miljö. Problemet är bara att de är bland de dyraste. Så jag behöver verkligen förbön att jag hittar fonder och andra sätt att få in pengar på så man kan betala lite själv oxå, det som inte socialen pengar räcker till för jag vill verkligen hamna där. Dom känner till Benzo beroende hur det funkar och de verkar trevliga när jag pratade med dom på telefon. Men de sa att om du bara har socialen pengar att röra dej med så kommer du antagligen inte att hamna här. Så jag vill be om massa förbön att jag skall hamna där och att Gud skall visa för mig fonder o andra sätt att få pengar på så det räcker till det hemmet.

Tack för ert stöd!!!

Likes

Comments