Skrev en hälsning till Kent på tackasomfan.kent.nu. En sista hälsning till bandet, som jag inte ens vet om de kommer få. Men jag bryr mig inte, det kändes bra. Önskar dock att jag kunde säga att det kändes som ett riktigt avslut, för det gjorde det fan inte. Har fortfarande inte smällt att de aldrig mer kommer uppträda, aldrig mer släppa en platta. Men framförallt att jag aldrig kommer ha en chans att se dem live någonsin. Att jag aldrig hann. Det jag ångrar mest är att jag, omedvetet, tog dem för givet. Att jag vid varje biljettsläpp stod där lika fattig som innan och tänkte "aja, nästa gång..." Blev ju aldrig någon nästa gång och nu har de lagt ner. Kastat in handduken.

Men jag klandrar dem inte. Jag förstår Jocke Bergs argument, förklaring, jag hade aldrig stått ut med livet dem levt. Och de har stått ut i 26 år. Världens finaste människor. Satans jävlar, ändå. Jag är dem så evigt tacksam för allting. För att de alltid fanns där när det kändes som om jag var ensammast i världen, när mina egna känslor kvävde mig, när jag inte vågade prata med någon, när jag satt inne på skoltoaletten och grät, när jag skakade av ångest under täcket. I medvind och i motgångar. Alltid.

När jag mådde som värst, ett halvår-år efter min systers cancerbesked, visste jag vare sig ut eller in. Allt var en enda stor klump av ångest (snarare en enda jävla röra) och det var då jag på riktigt fann dem. Kent. Dem med sina rakt-på-texter. Med det melodiska som bara satt på rätt ställe som annars bara var ett band med okej musik. Jag är så jävla glad att jag fann dem. De blev min verklighetsflykt, min insikt om att det inte bara var jag mot världen. Det var vi mot världen. De blev ventilen som kunde släppa ut ångesten, lindra den för stunden. Och så är det fortfarande, nästan 10 år senare. Kent finns alltid där oavsett hur lång tid det går mellan lyssningarna. Mellan ångesten. Och varenda gång en låt kommer på så sitter den så jävla rätt och det är det som är mest fantastiskt med Kent. Det finns alltid en låt för allt. 

Det fanns en tid då jag inte åt. Jag åt inte även fast mamma grät och sade att jag måste göra det och fastän pappa var tvungen att bli arg för att jag ens skulle ta en tugga. Jag vet inte än idag varför det blev på det viset. Att jag inte åt alltså. Jag vet inte om det blev ett sätt för mig att hantera allt som hände just då. Cancerbeskedet, förtryckta känslor från farmor och farfars död, pressen i skolan och från vännerna kanske blev för mycket tillslut. Jag vet bara att jag en dag tänkte att jag skulle se om jag kunde hoppa över en extra portion samt äta mindre. Det blev karusellen käpprätt nedåt och mitt bland alla looper så fanns Kent och förstod när ingen annan riktigt gjorde det. Jag tog mig igenom allt det där i alla fall. Tack vare min familj, de få vänner jag har och Kent (måste ändå tacka Tokio Hotel också va?). 

Kan inte förstå att det aldrig mer kommer en låt från dem. 

Likes

Comments

Hur sjukt är det inte att det är julafton IMORGON (idag)? Julkänsla än? Inte för fem öre. Men nog fan ser jag fram emot julklapparna ändå, som den materiella ungjäveln jag är.

Annars rullar livet på, än om lite knackigt. Blev ju som tidigare nämnt antagen till sjuksköterskeprogrammet och det är jag ju lite exalterad över. Tänker som rulla upp ärmarna och kriga som aldrig förr, med start i 23 januari! Mitt i en flytt, såklart. Något annat vore för enkelt, haha. Innan dess måste jag lära mig att organisera min hjärna så jag faktiskt tar tag i saker, planerar (och genomför dem, upprepning hej) och... Jag vet inte. Får ordning på garnnystanet i skallen? Känner att jag måste förbereda mig för att bli en bra student den här gången. Hittade något som kallas för Bullet journal, vilket alltså är som en almanacka men personligt utformad. Man designar alltså skiten helt själv, månad efter månad. Alltså kan man ha med sådant som man inte får plats med i vanliga almanackor, hur smart?! Aja, känner mest att jag måste få ordning på min ADHD-hjärna i alla fall.

Uppdatering på det följer.


Likes

Comments

Allstå, förstår ni? JAG KOM IN. JAG SKA TA TAG I LIVET NU, DET ÄR NU DET HÄNDER. Alltså, fan. Synd att det är 6:e gången gillt bara, hehe. Men nu är det faktiskt dags att ta tag i livet på riktigt, inse att man inte blir yngre (som jag skrivit om så många gånger förut) och se till att bli något en gång för alla. Det är inte lätt att stå där efter studenten och veta exakt vad man vill bli. Eller inse, när man pluggat ett halvår på utbildningen man tjatat om att vilja gå sedan gymnasiestart, att det inte alls var så drömmigt som man trodde. Det är ungefär vad jag också upplevt under fem år och fem olika program. Ska jag vara ärlig så vet jag fortfarande inte vad jag vill bli. Men jag känner som så att sjuksköterskeprogrammet ger mig en bra grund, dels med tanke på min vårderfaranhet och dels för kommande yrkesliv. Med den utbildningen i bagaget kan man ta sig vidare hur långt som helst med vidareutbildningar och specialiseringar. Skrämmer mig dock att jag måste ta tag i min blod- och nålrädsla. Hehe. I övrigt kom antagningsbeskedet så förbannat lägligt nu när det är så många andra motgångar. Känns som att det är 700 kilo som släpper från mina axlar, speciellt om CSN vill samarbeta. EN NYSTART. Ny lägenhet, ny utbildning på en ort som ligger så mycket närmre hemorten än Uppsala och en ny episod i livet. SKÖNT.

Likes

Comments

Herregud, det är snart 1 december! Var tar tiden ens vägen och varför måste det helt plötsligt så så sablans fort för? Om mindre än en månad är det julafton, och därefter är det ju ett helt nytt år som ligger framför oss? Känner faktiskt mer och mer hur ångesten över livet trycker på över bröstet. Jag måste ju ta tag i det, livet, det har jag ju lovat här och allt. Jag orkar inte.

Nästa torsdag får jag reda på vårterminens öde. Om och var jag kommer börja studera. Det är också det som avgör hur min nuvarande arbetssituation kommer att se ut efter nyår, vilket ger mig mer ångest. Imorgon kommer jag tjuvstarta "mitt nya liv" genom att börja undanröja det som ger mig mest ångest - mig själv. Ska börja ta tag i projekt Mig som jag försökt starta så många gånger, men bristen på motivation (och antagligen tillräckligt mycket ångest) har gjort att jag inte orkat eller brytt mig tillräckligt mycket. Ojoj vad muntert det blev här då!

Karln jobbar, så jag får liksom nöja mig med att jag och mina hjärnspöken sitter uppe lite för länge, tänker lite för mycket och analyserar ännu mer. Men det är såhär min hjärna fungerar och alltid har gjort. Det har ju fungerat i 24 år så. OCH PÅ TAL OM DET. Nu är alla julklappar inhandlade. Shit, det borde ju vara ett heltidsjobb att komma på julklappar till alla (som om man inte tänker tillräckligt liksom). Alla får en julklapp i var i år och det får bannemig räcka, blir ju ruinerad, haha.

Jaja, det får räcka nu. Hade tänkt göra värsta listan här nu. Men jag orkar inte längre, så jag kikar in imorgon och gör det. Och förklarar projekt Mig lite närmare och så. Hejdå.



Likes

Comments

Okej, det var ett tag sedan sist igen. Inga ursäkter den här gången; motivationen på livet har legat på noll. Höst/vintermörkret tar knäcken på mig, sakta men säkert och jag funderar på om jag ska gå ide.


Saker jag åstadkommit denna vecka hittills:

* Gått till gymmet 2 ggr på lika många dagar. Dessutom klev jag upp halv 8 och trampade iväg idag, det hände senast... Aldrig?
* Adventspyntat ett par dagar förtidigt. Ljusstakar och gardiner - hela klabbet liksom.
* Tog mig ner till förrådet, bara det är ju en livsbragd när man öppnar dörren och innehållet håller på att välta ut över en, men man överlever. Galet det där. Livsfarligt.

Nu, mina kära, ska vi tänka på att det är tisdagsnatt och jag inte är något mer än en helt vanlig människa. Jag åstadkommer inte så mycket, hehe. Imorgon ska jag dra av ett långpass på jobbet i alla fall. Också en bragd. Om jag överlever. Hejs.

Likes

Comments

Precis som rubriken lyder har jag börjat klura på nyårslöften. Eller snarare nyårsmål; saker jag vill uppnå, klara av och göra under 2017. Inga löften eller måsten, utan bara mål helt utan krav. Ingen som blir arg om alla inte uppnås. Så jag kommer uppdatera detta inlägg med jämna mellanrum och fetstilta det som är nytt för just det inlägget. Det kommer delas in under ​allmänt och träning​, så man enkelt ser att träningen inte betyder hela livet för mig (hastagfitnessnot). 


​Träning:

  • ​​Klara av att göra pullups.
  • På riktigt gå till gymmet 4ggr/vecka.
  • Orka lyfta 100 kg marklyft.
  • Ta 15 kg bicepscurl.
  • Få magrutor.


​Allmänt:

  • ​Fara utomlands minst 3 ggr.
  • Påbörja utbildningen och klara första året.
  • Orka fylla 25.
  • Ordna jobb.
  • Besöka Ullared igen.

Likes

Comments

Sitter här i soffan, ensam hemma, mitt i natten. Karln jobbar natt och jag har för mycket fritid och kan inte sova. Därför har jag också tänkt för mycket, som vanligt. Skulle ju egentligen sätta i mina extensions imorgon (eller idag, beroende på hur man ser det då), microrings i platinablont och svart meeeeeeeen.... Jag ångrade mig (big surprise liksom)! Beställde just en uppsättning av dreads! Grejen är att jag inte riktigt kan sätta i "vanliga" extensions eftersom jag haft rakat, en undercut med andra ord, och det inte riktigt vuxit ut tillräckligt långt för att det någonsin ska kunna bli snyggt. Därför får de planerna vänta ett par månader till och jag får uppfylla min barndomsdröm om att prova på att ha dreads. SÅ MÅNGA FLUGOR I EN SMÄLL. Mitt egna hår får äntligen en chans att vila ordentligt då jag inte ens behöver tvätta det lika ofta som jag måste i dagsläget på grund av att jag konstant kladdar med mina flottiga kebabhänder i skallen hela tiden!

Har så mycket att göra de kommande dagarna. Och har haft i en vecka ungefär, men jag skjuter som vanligt upp allt till sista sekund så jag får skylla mig själv egentligen. Spenderat kvällen i Norrtälje då sambon övningskört (ÄNTLIGEN har någon av oss tagit arslet ur vagnen) och imorgon kommer syster hit så jag kan fixa hennes hår. Lägenheten ska halloweenifieras, tvättstuga ska bokas, lägenheten ska städas inför helgen, hundarna ska badas, outfits inför halloween ska provas (om de jävlarna hinner komma innan lördag och hur många parenteser har jag inte använt i det här inlägget?) och inte minst måste jag HANDLA. Jag har ju gått över till vegetarisk kost och börjar så smått inse att jag inte får i mig tillräckligt protein, vilket jag ju i och för sig inte fick när jag åt kött heller för jag är sämst på att äta rätt, så jag måste se över mer proteinrika substitut till köttets. I framtiden vill jag dessutom gå över till helt vegansk kost och då känner jag ju liksom lite att jag måste lära mig mer om näring så jag inte får massa bristsjukdomar. OCH jag borde verkligen ta mig iväg till biblioteket, från en sak till en annan. Mest för att kunna läsa på om sådant där. Jag har alltid varit bättre på att lära mig när jag får läsa saker och ting i böcker istället för via datorn, vilket kanske är dumt nu när samhället går igenom någon jäkla digitalisering och ALLT ska skötas via datorn. Antar att jag ändå är från den äldre generationen. Eller född i fel årtal. Borde nog varit 70-talist (läs: ÅTTIOTALIST. Bästa musiken kommer från det årtiondet). Och bara för att jag har en massa saker jag vill lära mig. Mytologi, religion, samhällsvetenskap och om hur världen blev till. Jag vill lära mig ALLT. Lite för att jag känner att min hjärna håller på att skrumpna. Allt jag någonsin kunnat har jag liksom glömt och jag gick ut gymnasiet med högsta betyg i princip allt. Utom matematik och geografi där jag fick G och VG. Huruvida det beror på att jag blivit slö, slapp och likgiltig med åren spelar ingen roll. Turbokärringen är på hugget igen! Kanske borde svänga förbi mina päron och låna hem lite böcker också. MEN NU SKA JAG SOVA och inte diskutera veten- och kunskap. Hejdå, godnatt.

Likes

Comments

Nu, måndag morgon, checkar jag ut efter en kort jobbhelg. Kortpass hela helgen, vilket uppskattas ibland (även om jag är en sådan som hellre jobbar av 10h direkt än duttar med 5h hit och 5h dit). 

Är inte riktigt i toppform längre känner jag. Vill inte, orkar inte, skjuter upp, gråter mer och är trött på en helt annan nivå än innan. Hoppas på att det är det plötsliga höstmörkret och rusket som spelar spratt och att det är snart övergående när kroppen vänjer sig, annars får omvärlden vänja sig! Lite hjälp på traven är ju helt klart Lady Gagas nya album. BOOM. Klockrent. ​Berör precis på rätt ställe i hjärtat, på ett sätt bara Kent kan i vanliga fall. Inte gråtit till en låt sedan jag hörde ​Utan dina andetag ​förrän ​Million Reasons släpptes​Gissa vem som kommer spara varenda krona fram till biljettsläpp! Är liksom redan bekräftat att Livets Kvinna kommer till Sverige. 

Har lovat mig själv att bli bättre på att fotodokumentera också. Gick in på Nevnarien's blogg, som jag inte besökt på MINST två år, och fick en sådan härlig inspirationsskjuts. Jag älskar ju bilder och att uttrycka mig med bilder, egentligen. Men när man inte har en värsting kamera som  tar värstingbilder är det rätt svårt att ta sig i uttryck med halvdana Iphone, eller numera Sony Xperia, bilder som aldrig blir sådär härligt knivskarpa. Men vad gör väl det om hundra år? Får kanske börja spara till en riktig kamera när Gagakonserten är över, hehe. 

Likes

Comments

​Igår hände det. Igår gick jag till gymmet för första gången på typ... 2 månader? Fy så skönt att äntligen ha tagit arslet ur vagnen. Körde dock inte värsta bästa passet, utan lite lagom sådär. Mage och ben. Och kondition såklart. Herregud säger jag bara! Märks att jag inte tränat på ett tag om man säger så, hehe. Men det är så skönt att se att ingenting förändrats på gymmet under dessa månader. Fortfarande är det ett gubbdagis där karlarna står och pratar mer än de tränar. De må vara där i en timme, men aktiv tid är ungefär tjugo minuter. Varföööör? De möts ju ändå upp på Blixtens Café efteråt. Kan de inte bara prata där? 

Om 51 dagar får jag mitt antagningsbesked till universitetet. Har räknat dem jättenoga. 8 december. Shit, är lite rädd faktiskt. En del av mig vill absolut inte genomgå det här en gång till, orkar inte. Vägrar inse att jag fyller 25 snart och kanske borde se över det där med framtid. Volvo, villa, vovve liksom. En annan del av mig inser allt det där och vill verkligen ta tag i livet. Jobba mig mot en utbildning, legitimation, fast tjänst, stabil lön och ett tryggt liv. Blir ju ändå 25 nästa år. Och vill ju egentligen inte bo i lägenhet eller i Hallstavik. Vill ju ha en villa lite mer i utkanten där hundarna har en tomt att springa på och jag äntligen får skaffa en större vovve som vill träna med mig. Någonstans där jag obehindrat får tapetsera om och där inte grannar springer i trappuppgången så hundarna börjar skälla i frustration över att ha blivit väckta. Bättre att de får börja skälla när björnen står på farstun istället. Hehe. Men faktiskt. Vill ha en fast tjänst, och det kan jag glömma så länge jag inte har en utbildning. Nya hårda Sverige, hurra. Kan väl få vara smart utan en utbildning?!

För övrigt så skräms jag över den här nya Clown-trenden. Det finns inget annat jag är mer rädd för, förutom för att kvävas till döds i alla tänkbara situationer, än clowner. Vad fan gör jag om jag möter ett gäng äckliga clowner på promenaden med hundarna? Eller på vägen till tvättstugan (som jag för övrigt är rädd att behöva gå till själv för att hämta tvätten nu eftersom jag inte får svar av karln om han kommer hem eller inte innan 20)? Jag är inte bara rädd för dem, rädd som i rädd. Jag är rädd som i jagkommerbokstavligenpissaochskitanermigsamtidigtsomjagfårenhjärnblödning-rädd, rädd. Förstår ni? Jätterädd alltså. Varför kom den trenden ens? Jävla amerikaner och trendskapare. Hoppas trenden dör ut lika snabbt som Pokémon-go hysterin. Är det för övrigt bara jag som fortfarande spelar, eller?

Likes

Comments

​I förrigår kom vi hem från GeKås, Ullared, med två fyllda "trunkar" och någon småkasse. Sade att jag inte hade något speciellt på shoppinglistan, men att det nog skulle till att lösa sig ändå. Tro mig, det gjorde det uppenbarligen. Minns knappt vad vi köpt, men det blev ju en del. Det var otroligt skönt att komma iväg ett par dagar, shoppa och dricka och äta gott. Släppa vardagen i två dagar. 

Nu jäklar är vardagen igång igen. Invigde den med att bli förkyld igen. Hurra! Jag som tänkt att jag skulle gått och förnyat gymkortet igår och allt. Skjuter upp det till på måndag och tar tag i vardagen då istället och fortsätter att måla i min nyinköpta mindfulness-målarbok. Har redan suttit i fem timmar med den, snart är den slut och jag behöver en ny. Bra där liksom. Köpte dessutom en ny almanacka, så nu jävlar! 

Karln har lämnat mig för nattarbete, så jag sitter i soffan framför Bingolotto (hej Svensson) med tända ljus och äter Ben&Jerry. Eller ja, jag ska äta B&J. Och egentligen tittar jag faktiskt på Youtubeklipp, hehe. Och nu ska jag fortsätta med det och sluta skriva här. 

Hejs.

Likes

Comments