Vi har gått så mycket promenader nu och jag älskar det!!! Som jag längtat. Vi har nog kommit ut och gått varje dag. Vädret har ju verkligen varit på vår sida också, riktig sommarvärme dom senaste dagarna 😊.. Jag älskar att vara vi tre, bara njuta och mysa tillsammans. Nicolai börjar jobba nästa vecka och guuuud så vi kommer att sakna honom här hemma.. Men vi är ju verkligen inne på rätt årstid, så sen kommer vi få hem honom igen när han går på semester. Men tills dess är det jag och Milo! Det kommer nog inte att bli några problem, även om det känns lite läskigt att vara helt själv😊 Idag kom vi ut lite senare än tänkt, så vi missade solen hehe. Det blåste som sjutton och blev lite småkallt.. Bara för att vi för första gången kom ihåg en filt och kunde ha en liten picknick i parken. Men äsch, vi överlevde 😉 Vi hann inte sitta länge innan lilleman vaknade och ville ha mat han också. Jag tror det är inbyggt i honom att vakna varje gång vi ska äta? Jag har blivit proffs på att äta med en hand iallafall, haha!😁 Klart han ska äta tillsammans med mamma och pappa.. Hans mage har varit bättre ett tag men nu igår och idag så har det varit jobbigt igen så det enda som hjälper/duger är att få ligga på magen på någon av oss och sova.. dag som natt.. Lilla älskling❤ Om det underlättar för honom så är det de minsta vi kan göra, även om det är lite frustrerande ibland. Men vad gör man inte för sin skatt?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Något man alltid har hört är att tiden går sååå fort när man har barn och jag bekräftar det! Instämmer! Det är sant.. Milo är tre veckor idag. TRE VECKOR. Jag förstår inte vart dom dagarna tog vägen.. Mitt lilla hjärta❤❤ Det känns på något sätt som att du alltid varit här med oss? Förstår inte vad vi gjorde innan du kom..😊 Idag var det också dags för vårt andra besök på bvc och det gick toppenbra!😃 Sist vi var där var han hungrig = väldigt grinig... Men idag var han vaken, nöjd och tyckte inte alls att det var så jobbigt med varken vägning eller mätning. Snart är han förbi 4kg sträcket och han har växt till hela 53cm lång. Vår stora kille! Växer så det knakar. Det är vi väldigt glada över såklart. Hon tycker att han är superfin och allt ser jättebra ut med honom. En frisk och kry bebis! ❤
Men alltså jag måste bara berätta om vår lilla incident idag, haha! Fem minuter innan vi hade tid på bvc tänkte vi att vi smiter in till toaletten och byter blöja lite snabbt innan det är dags. Vi hinner bara få av honom blöjan innan han börjar prutta, skönt tänkte vi det behövde han. Sen från ingenstans börjar det spruta bajs och det kommer på hela golvet, både jag och Nicolai hinner hoppa undan(😂) Våra papperservetter var slut, pappret på toaletten var slut. Alltså, vi kunde inte sluta skratta. Sen står jag och torkar upp det på golvet med pappret från toalettrullen när Milo helt plötsligt börjar kissa, och Nicolai har inte fått på han en torr blöja än. Alltså!!! Bajs och kiss överallt, så mycket för det smidiga snabba blöjbytet.. 😊 Unge!❤

Likes

Comments

Nu tänkte jag försöka knåpa ihop min förlossningsberättelse. Som jag tidigare skrivit här så fick jag i slutet av graviditeten hepatos vilket innebär att levern börjar läcka ämnen som den inte ska och gallsyrorna förhöjs vilket gör att det kliar brutalt på kroppen. Värst på fötter/ben och händer(för mig). Det blev bara värre och värre, allergitabletterna hjälpte inte och trots både allergitablett och sömntablett för natten vaknade jag flera gånger av att jag kliade mig i sömnen - det var hemskt!! Det var så att Nicolai fick sitta med en hård handduk och riva mot mina fötter, på den nivån! Det var inte nådigt. Så pga min hepatos så fick jag varje vecka ta blodprov och blev även inskriven på specialist mödravården där jag också var en gång i veckan för att kolla bebis med ctg då det kan påverka barnet om värdena blir för höga. Han mådde bra men jag blev bara sämre. Igångsättning var något jag tillsammans med min barnmorska och spec MVC pratat om vid flera tillfällen då det var ett alternativ om det bara blev värre men det var något jag var rätt orolig för då man hört/läst om kämpiga förlossningar vid igångsättning. Men en vecka innan BF så tog jag och Nicolai tillsammans med spec MVC beslutet om att jag skulle bli igångsatt 2 maj, just eftersom att jag var helt slut och jag skulle orka föda barn också. Jag var så nervös! Samtidigt som det kändes så himla spännande att veta att senast nästa vecka träffar vi vår son.

Den 2 maj tog vi oss till KS, sjukligt nervösa och spända. Nu gäller det! Vi blev uppkopplade med CTG och jag blev sen undersökt av läkare - öppen tre cm och hon gjorde hinnsvepning(AJ😭). Sen berättade hon för oss att förlossningen är FULL och det finns ingen barnmorska som kan ta emot oss. Vi kunde få vandra runt till kvällen och kanske få en plats eller åka hem och bli prio imorgon. Vi valde att åka hem.. Besvikna fick vi lämna utan bebis. Ganska direkt när vi kom hem så fick jag värkar. Jag kunde duscha och andas mig igenom dom men jag hoppades att det skulle sättas igång av sig självt. Men tillslut somnade jag och värkarna hade avtagit på morgonen, jag fick nu kanske två värkar i timmen bara. Så klockan 7.30 den 3 maj ringde jag in till förlossningen och vi fick tid klockan 11. Man vågade nästan inte hoppas denna gång och vi räknade nästan med att bli hemskickade. Vi fick sitta i väntrummet rätt länge innan vi blev kopplade på CTG ännu en gång och sen en undersökning till, fyfasiken vad ont det gjorde. Helt sjukt, ryser i hela kroppen när jag tänker på det. Sen sa hon "Vi har ett rum till er, vill ni äta lunch eller sätta igång direkt?" Här blev jag sjukt nervös, haha. Men vi valde att äta lunch och efter det så blev vi visade till förlossningsrummet. Där satt vi och väntade på en läkare.. Så konstig känsla, här ska vi föda barn!! Det vi skulle börja med var "ballongmetoden" (klockan var nog strax innan 14 här) för att jag behövde öppna mig liite mer innan vi kunde påbörja själva igångsättningen. Den första barnmorskan vi träffade sa "Ni förväntar er ingen bebis idag va? För det lär inte hända" Tack för peppen! Här kommer vi få sitta i dagar kändes det som. Iallafall, nästan direkt fick jag värkar så det var tufft från start. Efter ca en timme känner jag hur någonting rinner ner för mitt ben och säger det till Nicolai, det första jag tänkte var "blod" så jag vågade inte kolla. Nicolai ringde på klockan och jag bad sköterskan kolla. "Nej här rinner inget" Konstigt tänkte jag, det kändes ju verkligen så. 1 minut senare så känner jag hur det rinner ännu mer och säger "Alltså nu rinner det massor!!" så hon kollade igen och japp, det var visst mitt vatten som gick och ballongen hade spruckit för nu var jag öppen 4 eller 5cm, jag minns inte riktigt. Det var verkligen hur mycket vatten som helst, jag låg i en vattensäng kan man säga 😳.. Så vattnet gick av sig självt och jag behövde ingen mer hjälp för att komma igång, jag misstänker att lilleman kanske kommit den natten oavsett 😊 Men nu blev det tufft på riktigt, värkarna innan var absolut ingenting i jämförelse och jag hade så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag försökte andas mig igenom värkarna men dom var så täta så jag hann varken återhämta mig eller andas emellan. Barnmorskan frågade om jag tänkt mig någon bedövning och jag sa att jag kommer nog vilja ha epidural senare, kan prova lustgas först. Men allt var så intensivt så det tog inte många minuter efter det som barnmorskan själv sa "Jag förbereder narkosläkaren nu, så kan du andas lustgas medans du väntar" här hade jag så ont att jag trodde jag skulle dö. Nicolai stod vid min sida hela tiden och höll min hand genom varje värk, hjälpte mig med lustgasen och peppade mig i andningen. Tillslut kom narkosläkaren och jag längtade så efter den där känslan man hört så mycket om när man fått epidural "all smärta bara försvinner".. Dom mäter bebisens hjärtljud hela tiden först genom ctg på magen och när vattnet gick så satte dom en elektrod på hans huvud istället. Dom höll på och krånglade med den fram och tillbaka under flera tillfällen och när jag skulle få bedövningen krånglade den igen. Grejen var att det enda jag hörde var att dom inte fick kontakt med bebisen och inte fick in några hjärtljud. Sen stod helt plötsligt massor med människor runt min säng och försökte hitta hjärtljuden. Ingen sa till mig(eller Nicolai) vad som hände och jag var LIVRÄDD här. "han är död" var det enda jag kunde tänka och jag bölade som ett barn. Trots detta berättade INGEN för mig vad som hände eller vad dom gjorde. Dom sa ingenting till Nicolai heller och jag vågade inte ens titta på honom jag höll bara krampaktigt hans hand. Den som hjälpte mig under allt detta kaos var den fantastiska narkosläkaren, hon kom fram till mig, stod nära mitt ansikte, tog min andra hand och försökte lugna mig. Vilken kvinna! Där och då behövde jag verkligen henne. När allt lugnade ner sig så sa dom lätt att "det var maskinen det var fel på bara".. TACK för att ni sa det. Det var hemska minuter som kändes som flera flera timmar.. Sen fick jag äntligen bedövningen(här var klockan runt 16) och barnmorskan sa "Snart behöver du inte lustgasen mer". Jag tyckte egentligen inte att den gav någon effekt direkt, jag tror det mest var att jag fick fokusera på andningen. Men efter en halvtimme så hade jag fortfarande värkar som var outhärdliga - men endast på högersida. Så ja, epiduralen satte sig på vänster sida och jag kände fortfarande värkarna i högra sidan av magen och ryggen. Hemskt. Nästan värre.. Tror ni jag hade panik här? Sån sjuk smärta och ingenting hjälpte... Jag bad om iskallt vatten då jag var sjukt törstig, men fick aldrig det... Bad om att få försöka med gåstolen, men den kom dom aldrig med. Bad om att få en värmekudde då min rygg kändes som att den skulle gå av, men jag fick aldrig det heller... "Absolut" svarade dom men det hände ingenting... Så när jag inte trodde att det kunde bli värre, så blev det de. Hela min kropp spändes i en sjuk känsla jag aldrig känt och jag var tvungen att trycka på "HAN KOMMER NU!!!!!!!!" skrek jag. "nejnej, inte än på länge" sa barnmorskan. Krystvärkar.. och jag var inte öppen 10cm än. VAD SKA JAG GÖRA? "När värken kommer försök att inte krysta med, men kan du inte hålla emot så kan du inte" och det var den hjälpen jag fick. Jag kunde inte gå emot kroppen och var tvungen att krysta. Så sjukt jävla jobbigt, jag var helt slut!!! och det var inte ens dags för bebis. Jag grät, skrek, fick panik... och där stod stackars Nicolai bredvid och kunde inte göra någonting. Varför krystar jag nu?????? Ville ha svar. Ville ha hjälp.. Sen kände jag hur dessa värkar blev mer intensiva och nu var jag säker: "han vill ut nu!!" Men nej sa dom, det går inte så fort.. "Men jag kan undersöka dig igen om du vill.." sa barnmorskan och tji fick hon. "Oj, du är faktiskt öppen 10cm nu" TACK! Nu var det dags att krysta och vad skönt det var att få följa kroppens signaler. Det var som om jag visste precis vad jag skulle göra och jag återtog kontrollen över min egen kropp. Barnmorskan berömde mig massor, hon var helt fashinerad över hur jag intog förlossningsställningar och gjorde "allting rätt". Jag hade ju aldrig gjort det här förut! Men jag var så fokuserad på att få ut honom och som sagt, det var skönt att följa kroppen. 18.46 kom han, vår skatt. All smärta var som bortblåst och livet var komplett. Jag fick honom på bröstet direkt och pussade honom på huvudet, han var det finaste vi sett. "Jag är så jävla imponerad utav dig. Du var grym" sa Nicolai. ❤ Jag är så glad att han fanns där vid min sida hela tiden.
Jag fick bara någon enstaka bristning och lite "skrapsår" så det var inte många stygn som behövdes. Helt fantastiskt hur kroppen fungerar. Sen fick vi fika och tid för oss själva. Vi båda var helt uppe i varv och hade svårt att smälta det som precis varit. Det var en riktigt intensiv förlossning och det gick riktigt fort. "ingen bebis idag" sa dom och 5 timmar senare var han ute. Dom var inte beredda på att det skulle gå så fort, dels för att det skulle vara en igångsättning och för att jag var förstföderska. Menmen, vi chockade personalen hehe. Vi stannade sen en natt på BB och åkte hem när han var ett dygn. 💙

Så, är jag nöjd med min förlossning? Nja. Nu när jag har haft lite tid att gå igenom min förlossning och bearbeta den så känner jag mig missnöjd. Eller besviken mer. Jag kände mig inte prioriterad i min egen förlossning, det är inte okej. Dom såg mig inte, dom lyssnade inte på mig. Dom mötte inte mina önskemål för fem öre. Dom involverade inte Nicolai alls.. Dom hade helt andra förväntningar på hur min förlossning skulle gå, men det tycker inte jag ger dom rätten att se förbi mig och hur jag kände. För i slutändan så känner jag min kropp bäst, även om dom kan sitt yrke. Jag hade önskat att dom sett mig och Nicolai mer. Tagit till sig oss. Jag kommer inte välja att föda barn på KS igen..

Shit, vilken text det blev... Cred om ni orkade läsa hela vägen, haha. Men ja - så såg min förlossning ut. Smärtsamt och läskigt men för honom skulle jag göra det igen, och igen och igen.
Nicolai var världens bästa stöd, jag förstår att det måste vara sjukt frustrerande att stå bredvid.. Men jag måste få säga att trots att han "inte kunde göra någonting" så hade jag aldrig klarat det utan honom där. Han höll min hand och pussade på mig mellan värkarna, det räckte. ❤

Likes

Comments

Mammas lilla älskling. Finns det någonting värre än att se sin bebis ha ont och inte kunna hjälpa? Milos mage krånglar och han har det jobbigt med gaser.. Rumpan är röd också och varje blöjbyte är en kamp.. Det SKÄR i mammahjärtat när han skriker för att det gör ont.. Man vill ju bara att han ska må bra ❤ Han är annars en väldigt nöjd bebis men det gör nästan dom få perioder då han blir ledsen ännu jobbigare.. Denna dag har varit lite extra tuff, kanske mer för mig än för honom... Har känt mig nere och otillräcklig. Det här med att bli förälder innebär verkligen en helt ny storm av känslor man inte trodde fanns. Allra störst kärleken. Jag älskar honom så mycket att det värker i hjärtat 💙 Skönt att skriva av sig lite, behövde kanske det. Livet med en bebis är inte bara en fluffig, rosa bubbla. Det är lite tårar också ❤

Likes

Comments

Min lilla familj ❤ Det är så mysigt nu när Nicolai är hemma också och jag önskar att det alltid kunde vara som det är nu. Idag tog vi oss ut i solen och åt thaimat till lunch. Vi har en vagn med thaimat precis utanför lägenheten så vi var såklart tvungna att testa! Kan ju bli lite farligt med den så nära😊 Vi tog iallafall med oss och satte oss på en liten parkbänk haha. Men mysigt var det! Vi har ju ett helt nytt område att utforska. Just nu sitter vi i bilen påväg till Nacka för att köpa hem lite nödvändigheter till lägenheten. Så jag hoppas på att vi hittar det vi behöver, en ljusslinga känns mest behövligt för mig så jag inte behöver amma i total mörker om nätterna 😊 Snart kommer förlossningsberättelsen upp också, har suttit med den idag! Det blev en del för er att läsa kan jag säga 😉

Likes

Comments

Hej och godkväll säger vi från vår nya lägenhet 👋🏼 Japp - vi har flyttat! Det har varit mycket nu, många bollar i luften samtidigt. Kul också såklart men nu längtar jag efter att bara få ta det lugnt och smälta in allting. Vill njuta av bebisbubblan och bara vara vi 3. Boa in oss i vår nya lägenhet och mysa❤ Det var faktiskt när vi packade för att åka till förlossningen som vi fick erbjudandet om flytten, snacka om bra timing.. haha! Bebis och lägenhet, allt på samma gång. Nu ska vi bara landa i allt 😊.. Vi befinner oss alltså nu på söder i en tvåa, sååå skönt!! Det behövde vi verkligen. Vi hade absolut klarat oss i ettan men detta kunde vi bara inte tacka nej till. Känns så stort i jämförelse och det är så skönt, helt plötsligt har vi massor av plats! Blir perfekt sen när vi kommer ha ett litet busfrö som kryper/går/springer och leker här hemma 😊 Vi har som ni förstår haft fullt upp hela helgen och idag gick flyttlasset. Så efter en lång dag ligger jag nu i sängen och myser med min lilla prins som sover sött💙 Sen ska jag hoppa in i duschen, byta om till myskläder och kramas med mina killar resten av kvällen.

Likes

Comments

Vänster bild tagen någon dag innan förlossningen och den högra tagen igår, en vecka efter förlossningen. Alltså! Kroppen är så cool. Blir helt fascinerad.. 😊 Tänk att han låg där inne förra veckan, svårt att föreställa mig det. Hur fick du plats unge? ❤ Så häftigt. Lyckades gå hela graviditeten utan en enda bristning vilket även det är förvånande. Smörjde magen hela graviditeten med LCC:s pregnancy oil, sen om det hjälpte överhuvudtaget har jag ingen aning om... Men min hud var iallafall alltid återfuktad och luktade väldigt gott, hehe 😊Här hemma går det fortfarande bra, vår lilla kille är helt perfekt. Vi har ganska precis fått ordning på amningen ordentligt och den fungerar äntligen utan att jag vill grina så fort han vill ha bröstet. Ingen hade berättat hur ONT amningen gör i början. Mjölken ska rinna till, bebis hitta rätt grepp, jag ska få in tekniken... Sårigt, ömt och ont. Fy! Men vi tog oss igenom det värsta - tack och lov. Tur man har en egen mamma som under denna vecka agerat min egen personliga coach, annars hade det nog tagit kål på mig 😊
Tänk att JAG är någons mamma nu, Milos mamma ❤ En tanke svår att vänja sig vid.

Likes

Comments

Som dem flesta vet, och andra kanske förstått så är vår älskade lilla äntligen här! Den 3 maj(på BF) klockan 18.46 så tittade denna kärleksbebis ut på 3516g och 50cm. Vi är helt förälskade! Allt har gått jätte bra och vi njuter av att vara en familj. Han är helt perfekt❤ Tack för alla grattishälsningar och ni som hört av er för att kolla hur vi mår. En förlossningsberättelse kommer att dyka upp när jag får tid över för det. 😊 Men nu ska jag bara njuta av mina killar ❤

Likes

Comments

Alltså det här! 👆 Igår blev jag överraskad av mina fina vänner. Jag vaknade på jätte dåligt humör och hade verkligen en skitdag igår. Men det skulle komma att ändras 💙 Hade tidigare i veckan planerat in en dejt med Mickis och i sista sekund så bad hon mig åka till henne och hennes pojkvän i tron om att hon behövde vara hemma och "fixa persiennerna" då hennes pojkvän inte kunde vara där.. Och jag förstod eller misstänkte verkligen INGENTING. Haha😊.. Men istället när hon öppnade dörren så möttes jag av det här och Li. Blev otroligt överraskad och så GLAD över att dom fixat det här till mig. Världens bästa tjejer och precis vad jag behövde just då. Det var verkligen inte vad jag hade förväntat mig. När jag sen åkte hem kände jag mig laddad med ny positiv energi och tacksamhet. Mickis & Li var faktiskt dom två första som jag berättade om graviditeten för. Tänk att det har gått nio månader sen dess. SJUKT. Lilleman kommer ha så fina människor omkring sig som bryr sig om honom och det gör mig så himla glad. ❤ TACK igen mina bästa.

Likes

Comments

Nu närmar vi oss slutet av denna graviditet. Jag har mycket blandade känslor kring det. Det känns så himla sjukt att vi redan är här, BF nästa vecka. 3 maj, det datum som vi har räknat ner till så himla länge. Som kändes så långt bort. Poff sa det och nu står vi här. När som helst har vi en bebis här hemma och ingenting kommer att bli sig likt. Livet tar en ny vändning och vi blir en familj. Nu i slutet har det ju känts som att jag ska vara gravid hela livet, haha. Kan inte förstå att vi så himla snart får träffa den lilla pojke som bott i min mage i 9 månader. Jag tänkte försöka lista vad som har varit det bästa med att vara gravid och det lite mindre roliga.

Jag kommer inte att sakna:
- Foglossningen, det var riktigt länge sen jag var på en riktig promenad! Jag längtar så efter att få gå igen utan att ha ont.
- Att inte kunna sitta och ligga på rygg!!! Eller inte få sova precis som jag vill utan att behöva 100 kuddar(mellan benen, hålla om en osv)
- Ha en garderob på typ 3 plagg. Man har vandrat runt i samma kläder ett bra tag nu, hehe.
- Känslan av att inte kunna andas, fy det har varit det värsta!!

Jag kommer att sakna:
+ Längtan. Det är ju fantastiskt att längta efter någonting så här stort som kommer förändra hela tillvaron, känna sig förväntansfull. Det kommer jag absolut att sakna, även om det kan vara riktigt frustrerande ibland.
+ Att känna bebis i magen. Hur han växer och lever där inne. Sparkarna, dom gulliga små hickningarna. Nej det är underbart att känna den lilla i magen. Det är speciellt att hela dagarna känna honom där inne och omgivningen har inte en aning.❤
+ Torsdagarna. Då vi byter vecka. Dagen vi båda längtat till varje vecka och alltid läst tillsammans. Så mysigt att tillsammans ligga och läsa vad som är nytt, hur mycket bebis växt och vad vi kan förvänta oss av denna vecka. Verkligen veckans höjdpunkt.
+ Förberedelserna. Tvätta dom små första kläderna, fixa med alla nödvändigheter. Boa och göra hemmet redo för bebis. Det har varit så himla mysigt.
+ Magen. Jag vet att jag kommer sakna den. Jag älskar min gravidmage och bära på bebis har varit fantastiskt. Har fått en helt annan relation och syn på kroppen. Kvinnokroppen är verkligen grym.

Likes

Comments