Header

Att jag är galen i curry och asiatiska smaker är ingen hemlighet. Inte heller att jag är minst lika förtjust i pastarätter. Så varför inte kombinera dem? Hittade ett recept på en curryfärssås jag bara var tvungen att göra storkok av. Dels för middag ikväll, och dels till matlådor för överlevnad till CSN kommer. Receptet utgår egentligen från kycklingfärs, men jag bytte bara ut de animaliska produkterna och tillsatte dessutom extra kryddor. Jag tänker inte ljuga, detta var det bland det godaste jag någonsin ätit och jag provat många maträtter under min karriär som vegetarian.

För ca 4-5 portioner:
500 g soja- eller quornfärs // 1 gul lök // 1 vitlöksklyfta // 2 rivna morötter // 1 chilifrukt (jag tog grön) // 2 tsk curry // 1 tsk kanel // 1 burk kokosmjölk á 400 ml // 2 dl vatten // 1 grönsaksbuljongtärning // 1 tsk paprikapulver // En skvätt lime- eller citronsaft // Salt & peppar // En nypa chilipulver

Fräs alla grönsaker ihop med curry och kanel i en stor gryta. Tillsätt färsen och låt den steka med en stund. Häll i kokosmjölk, vatten och buljongtärning och låt småkoka under lock i ca 15 minuter, helst ännu längre. Avsluta med salt och peppar, paprikapulver, limesaft och eventuellt chilipulver för extra spice.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Gubbarna kan minsann leverera fortfarande! Jag älskar Judas Priest, och jag älskar att de kommer till Sweden Rock i sommar. Det kanske jag inte nämnde? Att jag lyckades få tag i biljetter dit? En 3-dagars, precis innan de tog slut. Jag är sjukt taggad, behöver verkligen något att se fram emot nu när en tuff och stressig termin i plugget väntar av schemat att döma.

Likes

Comments

I fredags släppte Watain sitt nya hett efterlängtade album Trident Wolf Eclipse. Samma afton förvandlade de Kraken i Stockholm till en blodig, grillande bastu för att fira releasen och 20 år som band. Jag var där med min underbara vän Terese, vi rös av välbehag trots trängseln och värmen och undertecknad passade på att vlogga lite. Eftersom videon, som jag lagt upp nedan, säger det mesta om spelningen tänker jag inte skriva något utförligt om den, utan gör en plus- och minuslista istället.

+ Sofforna längs väggarna längst bak i lokalen som vi stod på och kunde blicka över hela publiken. Perfekt sikt!
+ Legions of the Black Light, Angelrape och Serpent's Chalice i setlisten. Det var inte igår.
+ Extranumret med en cover på Dissections The Somberlain. Jääävlar!

- Bara tre spår från nysläppet i setlistan. Väntade mig att de skulle spela hela plattan plus en och annan klassiker, inget helt best of-set.
- Fyllot som spillde sin öl över mig under sitt headbangande.
- Fyllon i allmänhet. Varför förstör ni musikupplevelsen för er själva genom att bli så fulla att ni inte ens kan stå upp?

Jag tror det här var den bästa spelningen jag sett med Watain hittills. Tre gånger har det blivit nu totalt, och en fjärde väntas på Gefle Metal Festival i sommar. Som jag förövrigt köpte biljett till igår!

Likes

Comments

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut?
Gått på mitt livs första betalda semester. Börjat plugga ett helt program på universitetet istället för enstaka kurser som tidigare. Startat upp min Youtube-kanal som fortfarande är under bearbetning. Sett en geysir spruta upp. Spelat in en podcast.

Genomdrev du någon stor förändring?
Jag gick från att ha ett stabilt nästan-heltids-jobb med en hyfsat bra lön till att bli en fattig student som måste prioritera sina utgifter på ett helt annat sätt.

Blev du kär i år?
Olyckligt kär...

Vilket datum från år 2017 kommer du aldrig glömma?
28-29 april, 18 maj, alla som innebar något event eller stor händelse. Jag är väldigt bra på att minnas specifika datum, till och med födelsedagar.

Bästa köpet?
Systemkameran och Macbooken, helt klart.

Saknar du något under år 2017 som du vill ha år 2018?
Närhet. Tolka det hur ni vill...

Vad önskar du att du gjort mer?
Sparat pengar, läst böcker, fotograferat, planerat fasta träningsrutiner, foodpreppat.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Slösat pengar, tagit längre (högst ofrivilliga) träningsuppehåll på grund av stress, överanalyserat sociala situationer och människors uppfattningar om mig.

Bästa boken du läst i år?
Therese Lindgrens Ibland mår jag inte så bra. En av två böcker jag lyckades slutföra i år. Ett failure eftersom ett av mina mål för 2017 var att läsa mer, helst 1-2 böcker i månaden. Nu sitter jag här med flera stycken påbörjade samtidigt och får ångest över att jag inte finner ro att läsa klart dem.

Favoritserier från året som gått?
Stranger Things, Black Mirror och Mindhunter.

Vilka låtar kommer påminna dig om 2017?
Ingen specifik, men utgår ifrån att mina mest spelade på Spotify skickar en slags påminnelse. Jag har farit på många konserter i år och den mesta musiken jag lyssnat på kommer från några av de band/musiker jag sett.

Vad gjorde du på din födelsedag 2017?
Satt i plugget med poddens post-produktion och åt sedan tapasmiddag på Pinchos med familjen.

Vem har du umgåtts mest med?
Min projektgrupp. Nästan dagligen sedan september. Har som vanligt varit väldigt dålig på att höra av mig till vänner och bekanta, skärpning ta mig fan!

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och. Kände mig generellt betydligt argare än tidigare, vilket jag skyller på stress i både plugg och jobb och händelserna som dominerat nyhetsflödet.

Vad spenderade du mest pengar på?
Förutom ny kamera och dator... Mat. Alltid mat. Och konsert- och festivalbiljetter.

Vart reste du?
Island! Och Stockholm x2 för spelningar, Gävle och Falun för festivaler och nu senast till Göteborg för nyårsfirande.

De bästa nya människorna du träffade?
Terese, min Watain och Star Wars-soulmate, och Frida, den person i klassen jag kommit närmast.

Mest stolt över?
Att jag lyckats ta mig igenom första terminen på universitetet utan att få ett sammanbrott. Att jag lärt mig contouring och inte längre ser ut som en pizza med extra allt (hoppas jag iallafall). Att jag bett komplexen gällande mitt ansikte att dra åt helvete och vågat visa mig bland folk, på andra ställen än bara gymmet, osminkad utan att få ångest. Det är bara du själv som bryr dig, ingen annan.

Vad vill du säga till dig själv inför 2018?
1. Sluta överanalysera allt! Att konstant oroa sig för att bli dömd av människor tär på krafterna. Ingen bryr sig om du går osminkad, har en finne på kinden eller en dålig hårdag. Sminket sitter inte alltid on fleek, outfiten känns inte alltid rätt för stunden och ordvalen och handlingarna är inte alltid genomtänkta, men det är inte bara hos dig sådant händer. Sträva inte efter perfektion för att göra andra nöjda - arbeta istället med att tycka om dig själv, inklusive dina svagheter!

2. Tvivla inte på din egen förmåga! Att lära sig saker ordentligt kräver tid och tålamod. Ge inte upp, när du väl hittat ett intresse måste du ta till vara på det och göra DIN grej av det, och det kräver övning och misstag. Men låt dig inte styras av ramar och regler, kör ditt eget race och utgå ifrån vad du gillar och vad som fungerar bäst för dig. Jämför dig inte med andra människor, låt dig istället inspireras av dem.

Likes

Comments

Hej på er kära vänner och gott nytt år! Hoppas ni fick ett fint nyårsfirande. Själv hamnade jag och ett gäng tjejkompisar nere i Göteborg, en stad jag inte besökt på flera år och där en av oss råkar vara bosatt. Vi åt tvårättersmiddag och körde drinkinggames, spanade in fyrverkerierna från Avenyn och avslutade natten på mitt nya favoritställe Rockbaren. Nyårsdagen bestod sedan av en massa bilåkande hem till Östergötland igen och den obligatoriska pizzan (läs: falafeltallriken). Inte för att jag var särskilt bakfull, mådde tvärtom ovanligt bra för att ha druckit grogg hela kvällen, men var för trött och seg för att ställa mig vid spisen efter en lång sträckkörning hem. Har tyvärr inga bilder att dela med mig av, men om ni följer mig på Instagram kanske ni såg min Instastory som uppdaterades under kvällen. Fick inte till några selfies och hade för trevligt (och för mycket alkohol i kroppen) för att fippla med telefonen och kameran hela tiden.

Idag vaknade jag dock upp pigg och rask. Inledde 2018 med att gå ner till gymmet för ett ordentligt benpass och förväntade mig den årliga nyårslöftesträngseln. Döm av min förvåning när jag istället möttes av halvtomma lokaler och samma gamla ansikten som brukar träna ungefär samma tider som mig. Kanske hade jag tur och kom innan värsta rushen, det är trots allt vardag, vanliga svenssons är tillbaka på sina jobb och hinner inte gymma förrän kvällstid. Men det gjorde mig bara glad, det innebar att jag kunde köra passet jag planerat utan att vänta på lediga redskap och maskiner. Värmde upp med squats och kickbacks utan vikter, fortsatte med både sumo och raka marklyft, glute bridge, hip thrusters, kickbacks och sidekicks med gummiband, walking lunges med hantlar, enbensbenpress och abductormaskin. Avslutade sedan med fem minuter på crosstrainern med tungt motstånd för att klämma ut det absolut sista. Känner av träningsvärk redan nu så jag ger passet ett MVG. Eller vad är det för betygssystem som gäller nu för tiden? ABCDEF?

Likes

Comments

Nytt år och nya möjligheter lyder ordspråket. Nytt år och ny planering säger jag, A och O för en student. Ett av mina mål för 2018 är att bli en bättre planerare, och för det krävs en kalender. Men inte vilken kalender som helst. Den ska vara praktisk, lagom stor och inte minst snygg. Varje år har jag köpt en ganska vanlig basic från närmaste bokhandel, men börjar tröttna på dem och tänkte till nästa år beställa en från personligalmanacka.se bara därför. Har nämligen aldrig gjort det och någon gång måste vara första gången.

Tills jag hittade den här skönheten. I en bokhandel i Reykjavik. Den är alltså införskaffad för över två månader sedan och har stått i hyllan i väntan på att börja användas. Den bokstavligt talat skriker mitt namn. Inte för att jag skulle kalla mig badass, snarare tvärtom, men kolla layouten! Fylld av döskallar och träffsäkra citat, så mycket Saga det kan bli. Ser verkligen fram emot att ha med mig den i väskan varje dag. Det enda som saknas är några schyssta färgpennor; jag brukar alltid färgkoda mina kalendrar. Plugget har en färg, jobbet en färg, fritidsintressen en färg och så vidare. Gör det betydligt lättare för en virrpanna som mig att hålla koll på sitt liv.

Likes

Comments

Bloggandet har lyst med sin frånvaro av två anledningar. Dels för julfirande, först med lilla familjen, följt av festligheter med goda vänner och på juldagen en trerättersmiddag med resten av släkten. Dels på grund av en dipp i mitt mående. Jag hamnade i en smärre livskris. En kris som utmärker sig med nedstämdhet, värre humör än vanligt och total avsaknad av lust och motivation till att göra saker jag brukar älska. Som att träna, fotografera och till och med laga mat. Det enda jag har ork till är att ligga på soffan i myskläder och kolla på Youtube-klipp, och få en jävla ångest för att jag inte gör något produktivt bara som att diska. Jag känner mig konstant trött och kan därför gå och lägga mig tidigt för att sedan sova i 11-12 timmar i sträck. Beteendet är inget nytt, det kommer i vågor och pågår olika länge varje gång, och smög sig egentligen på för flera veckor sedan, men peakade i samband med julledigheten och börjar först nu ebba ut och livet återgå till det normala. Tog så sent som idag tag i rentvätten som legat i Ikea-kassar sedan helgen och vek ihop den, gick ner till gymmet för ett bootypass och bekämpade diskberget som växt i rasande fart de senaste dygnen. Men nog om det nu.

Jag hoppas ni andra mår bra och haft ett mysigt julfirande. Själv är jag väldigt nöjd. Är ingen traditionsmänniska, är tvärtom en sån som gärna bryter mot dem så jag är inte alls kräsen gällande julfirande. Förutom Kalle Anka, det missar man fan inte. Och inte julklappar heller tydligen, även om jag vänder mig lite emot prylhetsen och rekordhandeln de innebär. Köpte inga själv i år, jag och min bror kom överens om att inte ge varandra något och mor & far har jag lovat något icke-materialistiskt. Men jag fick dock en hel del, födelsedagspresenter inräknat. Stolar till balkongen, en ljuslykta, en blomma som kommer vissna, en knivslip (mycket välbehövligt!), en deckare, en grytvante, örhängen, ingefärsdricka och en klädhängare som saknas på bild.

Likes

Comments

Hjärtligt välkomna till Sverige. Landet där ni kan gruppvåldta en redan utsatt kvinna i alla jävla kroppsöppningar hon har, misshandla henne tills käken krossas och hon förlorar medvetandet, och samtidigt bli påhejade av era kompisar som skrattande filmar hela övergreppet som pågår i flera timmar - och ändå gå fria. I brist på bevis, hävdas det. Sperma på kläderna, dokumenterade skador i underlivet, vittnesförhör, filmmaterial och offrets egna ord. Inga bevis påstår ni? Nej, istället får förövarnas versioner utslagsrösten.

Vad sänder detta för signaler? Att kvinnor inte är värda ett dyft? Att det är fullt tillåtet att förgripa sig på en sexuellt och slå henne sönder och samman, utan konsekvenser? Varsågod, knock yourself out. Ge någon men för livet, gör det bara. Det är tydligen inte tillräckligt brutalt för att dömas. Så snälla säg mig, kära utredare och rättsväsende, vad är grovt nog för att ni ska ta offrets sida och utdela straffen svin som dessa förtjänar? Varför gör hennes missbruksproblematik hennes trauma mindre värt? Om hon varit en juridikstudent från Vasastan, hade utredningen och domen sett annorlunda ut då? Eller ska vi kvinnor behöva ta lagen i egna händer och gå runt med pepparspray i fickan för att förändringar ska ske? Nej, det går självklart inte heller, för då är det vi som åker dit för olaga vapeninnehav. Förstår ni inte hur bakvänd den här domen är? Att frikänna männen som gjorde detta är inte bara ett stort jävla svek mot henne. Det är ett svek mot alla Sveriges våldsutsatta kvinnor. Och så undrar folk varför så få våldtäkter polisanmäls...

Klicka på screenshotsen för att läsa hela.

Likes

Comments

Man kan tycka att fylla 25 år är en speciell milstolpe i livet. Det är tydligen först då hjärnan är helt färdigutvecklad. För undertecknads del är påståendet dock tveksamt. Jag slutade enligt egen utsago åldras mentalt vid 18, om inte ännu tidigare, och känner mig inte alls så gammal som jag faktiskt blir idag. Inte för att 25 är gammalt.... Bara en kvarts sekel. Halvvägs till 50. Jävlar.

Jag minns förr när jag avskydde att fylla år så sent på året. Ni vet, innan en passerade de magiska 18- och 20-årsgränserna. Nuförtiden bryr jag mig inte, bara att det fortfarande känns småhäftigt att dela födelsedag med Hollywoodlegender som Steven Spielberg och Brad Pitt. Däremot inte lika häftigt att Josef Stalin också fyllde år idag. Creeps me out, för att vara ärlig. Och fråga mig inte hur jag vet det, eller varför jag ens nämner det. #onödigtvetande

Trots att det är måndag ska den här födelsedagen bli bra. Spenderar den i plugget med projektgruppen, poddens post-produktion och en uppgift om filmljud. Sista rycket nu innan "jullovet". Lite som en vanlig dag, förutom att en bombarderas med grattis-hälsningar via Facebook, sms och samtal. Är det någon gång man blir så populär som på sin födelsedag? Not in my case. Hursomhelst så uppskattas det verkligen.

Utseendemässigt har jag inte förändrats mycket de senaste tio åren, eller vad tror ni?

Likes

Comments

Fredagen blev på många sätt en väldigt bra dag. Vår projektgrupp spelade äntligen in vår podcast efter två månaders jobb, varav veckans slutspurt resulterade i väldigt sena eftermiddagar fyllda av stress, ilska och tårar. Nu ska "mästerverket" bara klippas ihop, metodrapporten skrivas färdigt och lämnas in, sedan väntar redovisningar först i januari. Så skönt att den här terminen snart är över.

Mitt i alltihop ramlade nyheter in på musikfronten. Det bekräftades att Cannibal Corpse, världens största dödsmetallband, blivit bokade till Gefle Metal Festival i sommar. Om ni sett Ace Ventura kanske namnet låter bekant även för er som inte lyssnar på dödsmetall; de är nämligen med i första filmen. Men det bästa av allt: Watain släppte ytterligare en låt, Sacred Damnation, från sin kommande platta. Jag tänker inte ljuga, jag gillar den mer än föregående Nuclear Alchemy och den älskar jag som fan. Bara drygt tre veckor kvar till albumsläppet!

Likes

Comments