Header

Filterfunktionen på Snapchat måste vara den bästa uppfinningen sen typ...YouTube? Jag använder inte appen så ofta, men det händer att en roar sig med att ta fula selfies med filter liggandes på soffan i pyjamas och morgonfrilla i väntan på att kaffet ska brygga klart.... Also, min blonda utväxt måste tydligen färgas snarast. Gjorde jag inte det nyss?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

För att dämpa ångesten tog jag igår tag i evighetsprojektet rensa garderob. En minst sagt välbehövlig aktivitet, både för mig som alltid måste sysselsätta mig med något när det psykiska måendet inte är på topp, för att komma på andra tankar, och för den stackars garderoben själv. Det såg verkligen ut som fan med alla kläder huller om buller, fel plagg på fel hylla och oorganiserat kaos. Efter några timmars sorterande, överväganden och vemod hade jag fyllt en kasse med plagg vars bäst före-datum passerat med råge och som ska slängas, och en kasse plagg jag aldrig använder av olika anledningar såsom fel storlekar, tröttnat på eller aldrig hittar något passande tillfälle. Några av dessa kommer läggas upp på Tradera inom kort. Lovar att ge en hint när.

Passade i stundens hetta på att gå igenom all min älskade band- och filmmerch. Förutom näthandel har jag tagit för vana att alltid handla bandtröjor på spelningar och festivaler, det har blivit mer regel än undantag., så en har samlat på sig ganska många genom åren. Var så illa tvungen att räkna allihop och fick fram att jag äger hela 49 stycken, varav en övervägande majoritet inom musik. Kan ni tänka er att jag faktiskt använder allt detta nedan? På bilden saknas två hoodies och Pink Floyd-linnet jag för stunden hade på mig.

Likes

Comments

Min ångestproblematik är inne i ett ordentlig skov på grund av något riktigt dumt jag gjorde igår. När jag tänkte tillbaka i dag insåg jag dessutom att jag gjort flera dumma saker, väldigt lika den här händelsen, de senaste månaderna och som jag nu får sota för. Jag försöker ockupera mig med jobb, mindfulness, träning och dylikt för att komma på andra tankar. Det går sådär. Kanske dags att ringa ett samtal till den där kuratorn ändå?

Vad som dock fick mig på gott humör en stund var nyheten om att The Pretty Reckless kommer hit. Till Sverige alltså, i november, som förband till Stone Sour. Jag är sjukt sugen på att åka, det finns bara ett pyttelitet problem: giget inträffar mitt i veckan och jag vet inte om jag får eller ens har råd att ta ledigt.

Likes

Comments

Måste få berätta om en rolig händelse som inträffade i helgen. Den började med att undertecknad fick ordentliga cravings efter tacos. Det var flera månader sen jag åt tacos, så det kanske var på tiden. Tog därför cykeln ner till Willys för att handla ingredienser och tillaga för att stilla begäret. Dagen till ära hade jag på mig träningstights och mitt nya, supersköna Led Zeppelin-linne som jag köpte i Stockholm, eftersom jag likt många andra gillar att använda nya kläder direkt, bara för glädjen liksom.

Plockade åt mig allt i godan ro plus lite mer varor att bunkra upp med när jag höll på (ett beteende som sitter kvar sen jag fortfarande bodde hemma på landet, som om jag har flera mil till närmaste affär). Efter att ha konstaterat att allt som behövdes fanns med i korgen gick jag som sig bör bort mot kassorna. Slängde upp varorna på rullbandet och gick som hederlig svensk medborgare fram för att betala. Då utbrister kassörskan, en kvinna närmare 60-årsåldern om min förmåga att avgöra ålder stämmer, glatt:

"Vad roligt att se en Led Zeppelin-tröja. De var häftiga när jag var ung"
Jag (smått chockad): "Kan förstå det. Önskar att jag också fått uppleva dem"
"Ja. Jag brukar säga att allt som kom efter dem bara är covers"

Nu tycker ni kanske att jag gör en superstor grej av en kommentar om mitt klädval. För mig gjorde den dock hela min dag. Hon har ju dock en poäng. Inte att alla band och musiker som kommit efter Led Zeppelin bara gör covers, men musikvärlden och då rockscenen hade inte sett ut som den gör i dag om det inte vore för dem. Utan Zeppelin (och Black Sabbath) hade hårdrocken kanske aldrig utvecklats.

Likes

Comments

Som säkerligen märkts älskar jag att lägga pengar på musik. Dock inte bara upplevelser, utan även materiella ting. För att fördriva timmarna innan incheckning på hotellet och konsertstart under Stockholmsvisiten tog vi en tur på stan vilket givetvis omfattade ett obligatoriskt besök på Bengans. Jag är glad att fysiska skivbutiker fortfarande existerar där i skuggan av en växande internethandel och inte minst streamingtjänsternas entré på marknaden. Förr hittade man skivaffärer i varenda svensk småort, nu ligger de främst i större städer. Med andra ord; bäst att passa på. Jag ogillar starkt att spendera mycket pengar på materialism, men när det gäller musik är det alltid värt varenda krona. Jag älskar att gå omkring och bläddra bland CD-skivor och vinyler i jakt på ytterligare tillskott i samlingen. Precis som filmnördar fortfarande köper DVD:er trots att Netflix och Viaplay existerar så köper jag CD-skivor fast försäljningen som helhet konkurreras ut av Spotify och YouTube. Ironiskt nog så lyssnar jag på nästan all musik via just Spotify, jag äger ärligt talat inte ens någon form av skivspelare, men köper skivor ändå av tre anledningar:

1) Jag vill stödja bandet/artisten så de kan göra ny bra musik.
2) jag älskar att bläddra i det där häftet som följer med.
3) De är fina samlingsobjekt.

Hursomhelst lämnade vi Bengans med i mitt fall fyra nya tillskott. Man går inte in i en skivbutik för att sedan gå därifrån tomhänt, så enkelt är det. Du behöver inte handla upp återstoden av lönen (vilket en annan i princip gjorde), men du hittar alltid något. Följande fynd gjorde jag, snorbra plattor allihop som jag dittills inte ägde i fysisk form:

1) Watain - The Wild Hunt
2) Tarja - The Shadow Self
3) Opeth - Blackwater Park
4) Black Sabbath - Master of Reality

Likes

Comments

Jag har haft äran att se många imponerande konserter genom åren. Inom alla genrer bör nämnas, allt från hårdrock till orkestrar till musikaler. Men ingen akt har berört mig så mycket som den jag fick bevittna i torsdags. Hans Zimmer & co på Globen i Stockholm. Trots att jag köpte biljetterna redan i januari som en födelsedagspresent till min fina vän Jeanette kunde jag inte förstå vad som väntade förrän vi väl tagit plats på läktaren till höger om scen. Först då började hjärnan koppla vad som höll på att hända och med ens fylldes kroppen av adrenalin innan giget ens börjat.

Jag överdriver inte när jag säger att det är det absolut bästa jag någonsin sett. Det var inget annat än ett privilegium att få se guden av filmmusik i egen hög person plus orkester - som jag antar är samma människor han även spelar in med - briljera med sin geniala musik från soundtracks tillika filmiska mästerverk a lá Gladiator, Lejonkungen, Pirates of the Caribbean, The Dark Knight-trilogin, Interstellar och Inception med flera. Där satt vi, fulla av konstant gåshud som jag börjar tro att jag aldrig kommer bli av med, och njöt till fullo av stunden. Sån genial och mångsidig musiker, sån professionalism och spelglädje från orkesterns sida. Huvudpersonen himself var med och spelade vilket gjorde konserten betydligt mer äkta, och bjöd på kul mellansnack där han presenterade musikerna och berättade roliga anekdoter om hur han fick jobbet som kompositör för en specifik film. För samtliga på scen verkade giget bara vara en vanlig dag på jobbet men för oss i publiken var det en once in a lifetime-experience vi sent kommer glömma. En kväll av skratt, rysningar och tårar. Inte för att någon av oss två började störtböla okontrollerat, men lite vått i ögonen blev det allt. Som om gåshuden inte vore nog.

Jag tror inte något i konsertväg har chansen att toppa detta efter det här. Det vara bara så fantastiskt. Lika bra att erkänna; jag kommer aldrig mer behöva se musik live, det finns verkligen ingenting som kommer kunna peta ner Hans Zimmer från tronen.

Tyvärr har jag inga bilder från själva giget att dela med mig av då vi satt ganska högt upp och bara hade varsin halvbra iPhone-kamera att förlita oss på, men på min instagram har jag lagt upp ett par videos om någon är intresserad. Och andra sidan kanske det var lika bra att fotandet uteblev; det innebar att vi kunde se hela giget med egna ögon och inte genom en skärm.

Likes

Comments

Som true hårdrockare får man inte gilla Eurovision. Det är någon slags oskriven regel. Följer du tävlingen är du en posör som bara låtsats gilla hårdrock för att verka cool.. Dock har undertecknad aldrig utgett sig för att vara true och ger blanka fan i eventuella påhopp. Jag ser Eurovision varje år på grund av allmänt musikintresse och ett öppet sinne för andra genrer. Mitt hjärta må dunka hårdast för metalmusik, men det betyder inte att en måste ogilla andra stilar. Jag har egentligen väldigt bred musiksmak som omfattar allt från pop till black metal. Är en låt bra tycker jag om att lyssna på den, oavsett genre.

Finalen i lördags blev förstås inget traditionsbrott. I år fanns det enligt mitt tycke ingen låt jag fick någon "wow"-känsla över, i själva verket fann jag samtliga bidrag rätt mediokra. Tyvärr även vinnarlåten. Känslosam och utstickande, visst, och mycket respekt till artisten Salvador Sobral för modet att kliva upp på scen trots sin sjukdom, men låten i sig kändes bara så tråkig. En låt passande i ett svartvitt kostymdrama, i bakgrunden på en flott fransk restaurang dit bara fint folk har råd att gå. Mina favoriter blev Belgien och Nederländerna, framför allt den förstnämnda, och jag är glad att den slutligen fick höga poäng av tittarna vilket tillslut ledde till en fjärdeplats. Älskar Blanches röst och klänningen ännu mer.

Also, kan vi prata om att årets slogan var "Celebrate diversity" samtidigt som man väljer tre manliga programledare?

Likes

Comments

Nu måste vi göra något så typiskt svenskt som att prata om vädret. Under förra veckan blommade våren upp, träden började slå ut och ett gigantiskt täcke vitsippor prydde marken. Man kunde gå utan jacka, ta en kaffe på balkongen och stans uteserveringar öppnade upp för säsongen. Men vad hände? Väderguden har tydligen kluvna personligheter och bjuder ömsom på sol och ömsom på isnöfall. Jag tvingades skrapa rutorna på bilen i morse. Det är för helvete den nionde maj. Man ska inte behöva skrapa rutorna såhär års. Inte i den här delen av landet.

Det värsta med ostadigt väder är dock bakterierna som frodas. Kroppen hinner inte anpassa sig till de snabba temperaturväxlingarna mellan isande snöfall, värmande sol, kokheta bilar och air-condition. Vaknade i dag upp med igentäppt näsa, lock för örat och rosslig hals, symptom jag inte hade när jag kröp till sängs igår. Lite nässpray och en massa bubbelvatten lindrade dem något, men inte tillräckligt för att motverka snorande och halsont hela arbetsdagen. Så nu jävlar blir det att kurera sig, bli sjuk är det absolut sista jag har tid med just nu...

Likes

Comments

Som den lantis jag ursprungligen är avskyr jag storstäder. Stockholmsvisiten förra helgen sög musten ur mig så pass att jag fortfarande inte återhämtat mig igår. Kan ju tilläggas att jag i vanlig ordning jobbat i veckan också, varav halva tiden på ett nytt jobb, vilket också sugit energi ur mig. Storstäder är absolut trevliga att besöka, men varje gång inser jag hur mycket jag skulle vantrivas av att bo permanent i en. Det skulle jag aldrig klara av, kanske en förort i bästa fall. Jag behöver närhet till naturen, en oas att kunna andas i, långt ifrån avgaser och folkmassor. Det är så jag växte upp och så jag vill leva.

Så som terapi följde jag igår med mor & far och deras vänner till Hålebergets naturreservat. Stället är känt dels för sin vandringsled och dels för sin väldiga tillväxt av ramslök. Där gick vi och plockade mängder av varan (dra åt satan vad jag ska använda den i matlagning nu), innan vi tog vandringsleden runt och stannade till halvvägs för att fika och titta på utsikten. Hur mysigt som helst. Ibland behöver man inte åka långt för att uppleva den vackraste naturen, det räcker med bara några kilometer norr om stan.

Likes

Comments

Ett besök i Stockholm är i regel alltid synonymt med shopping. Åtminstone för mig, som bor i en liten stad med ett ytterst begränsat utbud, där det känns exklusivt att åka till grannkommunen Linköping och handla som helgnöje. Då hajar ni hur spännande det måste vara att åka till huvudstaden.

Så jag fördrev tiden i lördags innan festivalen med att gå på Drottninggatan. Det slutade med nytillskotten ovan. Jag har lite dåligt samvete över mängden pengar som spenderades, men försöker intala mig att det var på saker jag faktiskt behöver. En ny skinnjacka, eller vårjacka överhuvudtaget, har jag letat efter i evigheter och tillslut hittade jag en inne på H&M. Byxorna kommer från Shock och är inte alls jeans utan liknar mer leggings i materialet vilket passar mig utmärkt som är sjukt kräsen med byxor. Och så givetvis lite ny merch, inköpt i samband med helgens konserter. Man kan aldrig ha för mycket merch, punkt slut.

Likes

Comments