Header

Igår åkte jag och en vän till Linköping för att spana in Evergrey. Första gången för min del, så jag hade inga som helst förväntningar. Det är inte ens ett band jag lyssnat aktivt på, men det jag hört tycker jag om, så varför inte passa på att se dem live när de ändå är i krokarna? Plus att jag som bekant älskar konserter. Det finns inget annat nöje jag lägger så mycket pengar på som just livemusik. No regrets.

Giget ägde rum i en svettig liten klubblokal kallad Palatset. Jag tycker om sådana spelningar, älskar intimiteten och närheten man får till bandet, till skillnad från på stora arenakonserter (som jag också gillar men av andra skäl). Enda nackdelen är självklart idioterna som dricker alldeles för mycket alkohol och förstör för oss som främst kommit för att njuta av musiken, och igår var inget undantag. Men frånsett det så hade vi en riktigt trevlig kväll. Evergrey levererade, de lirade båda mina favoriter King of Errors och In Orbit till min stora överraskning, vilket bara det gav pluspoäng, och klassiker a lá A Touch of Blessing och Recreation Day. Kort och gott en grym spelning som slutade med att jag blev en bandtröja och en skiva rikare och fick en tourposter signerad. Love it.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

1. Folk som inte sätter tillbaka vikterna efter sig på gymmet. Om du nu är så stor och stark och orkar bänka 100 kg, då orkar du fan i mig hänga tillbaka viktplattorna också, så vi andra som också vill ha tillgång till utrustningen kan få det och inte tror det är paxat.

2. Folk som ringer mig om helt oviktiga saker under arbetstid. Jag jobbar under ett tight schema, med tider jag måste hålla och har inte tid att diskutera helgplaner och annat. Vill du mig något, vänta till kvällen eller släng iväg ett mess så svarar jag när jag kan. Eller så ringer jag upp under första bästa rast.

3. Bortskämda och söndercurlade människor. Med stor risk att trampa någon jävligt hårt på tårna nu, men ni vet nog vilka jag menar. De här pappa/mamma betalar-människorna, som knappt jobbar men ändå har "råd" med höga hyror och sprillans nya bilar och inte ens försöker vara lite självständiga. En annan är tacksam över att en lärt sig betala sina räkningar själv och måste knega ihop sin egen "förmögenhet" för att få livet att gå runt. Låna pengar från vänner och familj är helt okej, vem gör inte det någon gång, men att alltid låta någon annan betala ens utgifter.... Det kan knappast vara hälsosamt i längden.

4. Cyklister som verkar tro att de äger hela jävla stan. Som cyklar mitt i vägen, inte markerar med handen att de ska svänga och kör rakt ut över övergångsställen så en tvingas tvärbromsa. Med absolut värst är de som cyklar flera i bredd och en inte har möjlighet att köra om. Det finns nog inga jag svär så mycket åt i trafiken som just cyklister.

5. Folk som tror att allt som sticker ut bara är en fas. Jag vet, detta har jag skrivit om förr, men det tåls att upprepas. Att inte bli tagen på allvar för sin livsstil, kläd- och musiksmak osv. Finns inget mer irriterande. Först skojar man bort det, men pågår ifrågasättandet systematiskt under flera år blir det tillslut bara elakt.

Likes

Comments

Jag befinner mig för närvarande i någon form av livskris. En kris som gjort mig helt likgiltig inför i princip allt som tillhör vardagen. Jag har noll lust och inspiration till att blogga, vaknar upp med ångest varje morgon och önskar jag kunde sjuka mig från jobbet och stanna hemma, jag saknar helt intresse för att se på serier och läsa böcker och känner ingen som helst pepp att gå till gymmet eller träna överhuvudtaget, varav de två senare ger mig sjukt dåligt samvete. Det enda jag gör efter jobbet är att slänga mig i soffan, scrolla sociala medier och kolla YouTube. Det mest frustrerande är att jag verkligen vill träna, läsa, blogga, jobba och allt vad jag brukar sysselsätta mig med i livet, men jag saknar lusten. Eller snarare orken. Inte på så vis att jag är trött och energilös i kroppen, utan bara... deppig. Och jag tror jag vet varför.

Jag drömmer förbannat mycket och intensivt om nätterna. Inga mardrömmar än så länge dock, men konstiga drömmar. Jag är i övrigt sur och mer lättretlig än vanligt och skitdryg mot alla jag möter. Jag ser framåt i tiden, längtar till en dag då jag lämnat Motala, men inser bittert att det inte kommer kunna vara möjligt än på ett tag. Tanken triggar igång den där underliggande ångesten. Kommer jag vara fast i den här gudsförgätna hålan för all framtid? Eller kommer jag en vacker dag komma bort härifrån? Ångesten förvandlas till vrede, som i sin tur tas ut på min omgivning och påverkar hela min vardag.

Den här typen av livssvacka är dock inget nytt för mig. De kommer i perioder, av olika anledningar. Men de har alltid med min livssituation för stunden att göra. Jag har aldrig lidit av depression (vad jag vet, har aldrig gjort nån utredning), men någon form av nedstämdhet som sänkt min självbild och självförtroende till absoluta botten. De kämpar sig upp, och lyckas ibland, för att i nästa falla tillbaka ner i brunnen igen. Och den största boven är min egen hjärna. Jag har en förmåga att överanalysera allt. Når jag står inför en utmaning, som att ringa ett telefonsamtal till en främmande människa, sviker hela självförtroendet mig och jag står där med kallsvettningar och hjärtklappning, bara för att jag tror att personen i andra änden kommer vara otrevlig. Och när jag misslyckas med uppdraget slår självkritiken till och bankar in i mitt huvud hur jävla misslyckad jag är. Samma sak när jag fått klagomål på jobbet; jag tar kritiken, även konstruktiv sådan, högst personligt och tolkar det som att jag inte duger. Att karriären är över.

Kanske borde jag söka hjälp när den ändå går att få. Jag har gjort det förr och då kom vi fram till att bara jag fick ordning på saker och ting (i det fallet hitta nytt jobb och bostad) så skulle jag må bättre, vilket jag lyckades med och det fungerade. Fram tills nu. Nu pratar jag inte om hjälp med att nå mina nya mål och drömmar, utan om egoboosthjälp för att ens ha modet och tålamodet att försöka nå mina mål. Jag behöver hjälp att boosta självförtroendet och sluta överanalysera saker. Att sluta tänka negativt och kritiskt. Det är inte hälsosamt, bara destruktivt för hela psyket.

Likes

Comments

Att jag älskar Star Wars har väl inte gått förbi någon obemärkt. Därav att jag sitter här med rysningar i hela kroppen efter att ha sett teasern till nästkommande film The Last Jedi, episod nummer åtta i ordningen. Tack Disney och Lucasfilm, ni gav mig just en anledning att längta oerhört mycket till vintern.

Likes

Comments

Här ekar det ungefär lika tomt som ett kylskåp innan storhandling. Jag har uppenbarligen ådragit mig en rejäl bloggtorka och inte skrivit ett ord här på en vecka. I all ärlighet har jag knappt loggat in och läst era bloggar heller. Fråga inte varför, men jag tror anledningen är att mitt huvud behövt fokusera på annat, även utanför jobbet. Som att festa loss i Örebro, följa nyheterna om händelserna i Stockholm och starta krig mot Postnord för att de inte skött sitt jobb ordentligt. Två veckor efter att jag beställde mitt nya bankkort har det fortfarande inte dykt upp, och sedan jag fått bekräftelse från banken att det är skickat och borde kommit tidigast i måndags drar jag slutsatsen att det är just Postnord som fuckat upp. All annan post adresserad till mig har kommit fram, men inte det absolut viktigaste. Inte kan jag spåra det heller eftersom det skickats med vanlig b-post. Blir så jävla förbannad att jag kokar och gråter samtidigt.

Jag har dock snälla föräldrar som är villiga att låna ut cash åt mig tills vidare. För att kunna handla mat, tanka bilen och så vidare. Det är dock inte hållbart i längden. Dels för att jag avskyr att låna pengar av folk och dels för att jag känner mig så begränsad. Jag behöver köpa nya kontaktlinser och gå till frisören för en hårmakeover, men det är fan inte lätt när man inte kan betala. Och i dag frös Netflix mitt konto på grund av "felaktiga betalningsuppgifter". Så jävla surt.

Likes

Comments

När jag började tro de lagt bandet på is så kommer de tillbaka med buller och boom. Dimmu Borgir alltså. Med ett DVD-släpp och allt, innehållande två gig med symfoniorkester inspelade för flera år sedan. Min pre-order kommer läggas så snart som möjligt, jag har fan väntat länge nog på det här redan. Som om det inte räckte ryktas det dessutom om ny skiva senare i år, det första studioalbumet sen 2010. Om jag kan bärga mig? Inte alls, jag är för exalterad för mitt eget bästa. Och lite sur för att de dröjt så pass länge med att visa livstecken.

Likes

Comments

Begav mig i dag iväg på äventyr till Linköping och Ikea med moderskapet som sällskap. Vi var på jakt efter ett par hyllor att sätta upp i köket, men som vanligt när en går runt på Ikea slutade det med att vi åkte hem med betydligt mer grejer än planerat. I mitt fall, förutom hyllorna, ett litet avställningsbord, en sänglampa, ett rivjärn, nya knivar och två besticklådor som visade sig vara snäppet för stora. Tydligen passar de inte i något annat än Ikeas egna kök. Så jävla typiskt.

Nu sitter jag och planerar vad som ska lagas till middag med Behemoth i högtalarna. Tänkte sedan inta soffläge framför Netflix innan det är dags att skjutsa hem mor & far från deras utekväll. Hoppas inte på allt för sent, jag är fortfarande helt slutkörd efter min egen utekväll igår. Inte bakfull, men trött som fan eftersom jag aldrig sover bra om alkohol cirkulerar i kroppen. Dagens äventyr gjorde mig ju inte piggare heller.

Likes

Comments

Fler än jag som är galet taggade inför den här filmen? Clowner må vara riktiga psykopater och får det att krypa av obehag i hela min kropp, men jag älskar Stephen King-filmer vilket är hela anledningen till att jag vill se den här. Har dock inte läst boken så det blir mitt första projekt.

Likes

Comments

Mysteriet med min försvunna plånbok fick en lösning i dag när jag hittade den i en firmabil. Självklart också samma biljävel som jag redan letat igenom en gång och som ingen använt på en vecka. Varför är detta så typiskt mig? Att tappa bort saker och sedan hitta dem på helt bisarra ställen. Som när jag råkade kasta körkortet i papperskorgen, eller när jag gömde kontanter i en bokhylla av någon anledning och hann glömma bort det när jag väl behövde dem, eller som häromveckan när bilnyckeln föll ur jackfickan i en städskrubb och jag tvingades åka tillbaka och leta rätt på den. Listan kan göras lång. Jag har inte många talanger, men tappa bort saker är tydligen en av dem.

Återfinnandet gjorde att jag äntligen kunde hämta ut mitt paket träningskläder från Zalando. Tyckte jag både behövde och förtjänade nya så dagen innan löning klickade jag hem ett gäng för de sista slantarna. I vanlig ordning slet jag ivrigt upp paketet och provade genast allting. Och turligt nog satt samtliga som en smäck. Från att ha varit förbannad i en vecka och snäst åt allt och alla blev jag plötsligt hög av materiell lycka.

Likes

Comments

Som ni märkt har bloggen ekat väldigt tomt den här veckan. Ursäkten är att den bortprioriterats. Jag har haft så fullt upp med jobb och allt vad det heter att jag inte haft någon energi. Plus att jag känt en smärre inspirationsbrist. Så jag tar och delr med mig lite om vad som hänt sen senast i listform:

* Rensat mitt avlopp på grund av totalstopp. Hjälpte föga, eftersom jag inte har något filter som stoppar upp hår och äckel så rinner bara allt rakt ner i röret. Röret som jag inte kommer åt. Med andra ord, det råder fortfarande stopp vilket i sin tur orsakar översvämning i hela badrummet varenda gång jag duschar.

* Klickat hem nya träningskläder för 1600 spänn. Säger samma sak som med bandtröjor: man kan aldrig ha för mycket!

* Gått till gymmet för första gången på tre veckor. Äntligen är min långdragna förkylning borta!

* Tappat bort min plånbok med hela mitt liv i. Jag har vänt ut och in på hela lägenheten, letat på jobbet och i bilen, kollat på gymmet om det glömts kvar där och till och med besökt polisen, men fruktlöst resultat. Förstår inte hur jag lyckas, den är ändå jäkligt stor och ganska tjock på grund av en miljon kvitton, det borde märkas på en gång om jag tappar den. Nu har jag i allafall spärrat bankkortet, förlustanmält körkortet och bönar och ber att någon ondskefull jävel inte plockat upp den och lever satan med mitt personnummer. Tacka fan att skydd mot id-stöld ingår i min hemförsäkring.

* Fått ångest och panik på grund av ovannämnda. Förstår inte hur jag kan vara så förbannat slarvig.

* Druckit alkohol och ätit halväckligt fyllekäk.. Vad ni än gör, är ni vegetarianer och vill ha flötmat, välj inte Sibylla. Deras vegoburgare är inget att hurra för. Men pommesen var goda.

* Börjat packa inför återflytten till min nyrenoverade lägenhet på måndag. Som jag skrivit tidigare har min lilla etta på 38 kvm och hela huset den ligger i under tre månaders tid genomgått en välbehövlig makeover, varav jag fått bo tillfälligt i en rökstinkande trea. Nu är det äntligen dags att återvända. Lovar att visa bilder när jag kommit i ordning, det är så fint!

Likes

Comments