View tracker

... Detta är min/vår berättelse av resan till vårt plus och förhoppningsvis vårt underbara mirakel i Januari...

Vissa av er vet och andra vet inte, men jag har något som heter Turner Syndrom (googla det), vilket i korta drag innebär, det är är ett litet fel på en kromosom, det gör att min kropp inte producerar östergen och jag inte heller inte har några ägg, därmed inte heller kan bli gravid...

Detta har jag vetat sen jag var 15, och visst har det varit jobbigt, men jag har alltid tänkt "det löser sig".. När jag träffade Daniel blev det dock mer påtagligt och genast jobbigare, nu hade jag äntligen hittat mannen jag ville ha barn med...

När vi va ca 20 år, vände vi oss till Malmö för att få hjälp med äggdonation osv, tyvärr blev det inte aktuellt då vi gjorde slut...Sen fortsatte ett period som va rätt stormig, tills vi bestämde oss för att vi ville leva tillsammans, så då tog vi tag i allt och redde ut allt..

Vårt förhållande blev starkare och kärleken fortsatte växa.. Vi började prata om barn, och hur vi skulle gå tillväga (I Sverige måste man varit folkbokförd på samma adress i minst 2år innan hjälp till donation blir aktuellt), vi hade ju inte varit folkbokförda på samma adress i riktigt 2 år, så vi började leta kliniker i Danmark.. Vi hittade en som vi vände oss till, fick tid till först besök och konsultation, där visade det sig att min livmoder behövde växa till sig.. Efter nästan ett års väntan va den äntligen tillräckligt stor.. Så då drog allt igång, dem började leta donator. En donator hittades och nu va det dags att planera insättning och cynka mig och donatorn.. Detta va i början av förra året.. 2dagar innan planerad insättning, åkte Daniel över till Köpenhamn och lämnade sitt bidrag, stamma dag plockar dem ägg från donatorn.

Daniel kom hem igen och nu va det bara att vänta på besked på hur många ägg dem fått ut... Beskedet kom och va rätt nedslående då dem bara hade fått ut 2 ägg ( detta va det sista problemet vi kunde tänka oss, oftast får man mellan 5-15 ägg), men bägge skulle befruktas, sen skulle vi få besked dagen efter om det hade blivit något utav det... Låååång vänta till nästa dag, men äntligen kom beskedet, 1! Ägg hade blivit befruktat och va redo att sättas in dagen efter...
Vi åkte ner, glada och samtidigt nervösa.. När vi kom fram fick vi veta att ägget va 5-celligt (skulle varit 4-celligt) men att dem skulle chansa och sätta in det ändå... Själva insättningen går får, dem har en liten plastslang som dem för in i livmodern, sen spolar dem in ägget i livmodern...
När det va klart,börjar en 2 veckor lång "ruvningstid" där man bara väntar på att få göra g-test.. Testdagen kom och både jag och Daniel höll på att krypa ur våra skin av nervositet..
Stickan visade minus, och vi fick ytterligare ett bakslag... Vi kontaktade kliniken om hur vi skulle gå vidare, är väldigt mkt pengar det handlar om.. Efter ett par veckor fick vi ett riktigt bra pris till nästa försök, då vårt första inte räknades som ett fullgjort försök.. Så glädjen växte igen, vi skulle få en chans till!
Gick riktigt snabbt för dem att hitta ny donator, och hjulet va igång igen, nu väntan på planerad insättning, Daniel fick åka över igen.. Men denna gången va det 8 ägg som kom ut, varav 4 hade blivit befruktade dagen efter.. Sen va det dags att åka ner för insättning för andra gången.. Denna gången kändes allt bättre på alla vis, och som grädde på moset hade vi nyss köpt vårt hus... Vi flyttade under min ruvningstid , så jag gjorde inte många knyck..
Midsommar hade vi testdag, tyvärr visade det sig att även denna gången va det negativt... Och inget av dem andra 3 va i tillräckligt bra för att klara sig till frysen...

Efter vi återhämtat av detta nedslag, började vi kolla upp möjlighet till hjälp i Malmö, vilket vi nu med råge va berättigade till.. Men saken med Malmö är att det är så fruktansvärd lång väntetid (1-2år) men det fick vi ta, vi ville ju bli föräldrar...
Då kom vår vän Carolin och erbjöd sig att donera ägg för vår räkning.. I Malmö funkar det såhär, du får inte ta ägg från någon du känner, MEN den person gör så att du byter med den som står först i kön, så den personen får din väns ägg och du får nästa ägg på tur.. Så tack vare Carro hände nu allt rätt så fort... I början på detta året fick vi donator och allt börjades planera... Dock va det inte lika lätt att planera här, Malmö tar allt dag för dag. Dem är väldigt noga med att allt ska vara redo och klart.. Så när donatorn äntligen va redo för att "plockas" så fick Daniel åka till Malmö och än en gång lämna ett bidrag (har vid det här laget tappat räkningen på alla bidrag han fått lämna, både som prover och i skarpt läge)
3 dagar senare va det dags för insättning för 3:e gånge, och väldigt många känslor och tankar som fanns... Vi hade 4 befruktade ägg, dem satte in ett och skulle odla dem andra några dagar till, för att sedan förhoppningsvis kunna spara dem till frysen.. Nu började den nervösa väntan IGEN, sammanlagt har vi alltså gått och "ruvat" i veckor under dessa 3 försök, det är lång tid när man väntar på att få testa sig... Under ruvningsperioden fick vi ett brev hem från Malmö, ingen av äggen hade klarat sig till frysen.. Så om inte ägget som fanns i mig skulle utvecklas, så va vi tillbaka på 0, och hade fått vänta precis som alla andra....

Test dagen kom, vaknade snabbt som tusan.. Dags att göra sin sak, ner med stickan.... Jag vågade inte titta på stickan... Men där stog GRAVID!!! Kunde knappt tror det, vi skrattade och grät och bara kramades.. Sen ringde vi våra föräldrar och berättade... Detta var väldigt svårt att ta in, kändes inte alls verkligt...
Så ett par dagar senare gjorde jag ett test till som visade ett stort PLUS...sen fick vi tid till bekräftelse UL i Malmö i v 9,där fick vi se vår bebis och allt såg bra ut, man såg t.o.m hjärta slå, vilken känsla.. Sen va det dags för inskrivning till MV, där vi även började lägga upp plan på hur jag skulle följas, då jag har turner och kan få problem med hjärta och sköldkörteln... Så blir att träffa barnmorskan varanan vecka från v:20, sen varje vecka från v:30.. Även en hel del tid kommer spenderad hos specialist mödravården dem sista månaderna... Det va där vi va igår och fick se vår plutt och fick den senaste UL bilden ifrån (den vi la ut)... Nu är nästa besök den 31:e Augusti och då är det UL och förhoppningsvis får vi veta om det är en pojke el flicka.. Så ser det ut just nu, nu är det bara att hålla tummarna för att allt äntligen fortsätter i rätt riktning :-)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Japp, sjuuuuukt längesen man skrev nu ju :-/
Har ju hunnit hända rätt mkt, men tar snabb sammanfattning!
Lanzarote i en vecka, så härligt att bara vara och kunna slappa.. Maten va jättegod på ön och en hel del bra shopping.. Men en vecka går fort så det va snart dax för hemfärd.
Dagen efter den stora stormen, lagom spännande.. Men x antal timmar försent kom vi hem i ett stycke..
Sen nu har det nyss varit julen: fick två fantastiska julklappar av älsklingen.. En parfym från Marc Jacobs och ett vinglas från Gynning :-) och av mamma ett fint armband man hänger berlocker i och 3 fina berlocker <3 julafton="" var="" så="">
Sen blev det reafynd den 26:e.. Love it!






Likes

Comments

View tracker

Tänkte börja blogga lite smått om mitt liv och upplevelser.. Heter louize, bor i Kristianstad och är en tjej med glatt humör och stor kärlek till familj och vänner, mycket nöje ;)

  • 198 readers

Likes

Comments