View tracker

Eller? Förutom på badoo då.
skaffade badoo för 8 timmar sen
Knas.
När ska människor generellt (inte vissa kön) förstå att vi inte behöver varandra? Vi klarar oss alldeles utmärkt solo 😍😘
Jag spyr btw över killars billighet
Usch. Var inte äckliga. Det är äckligt.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag är så extremt trött att min själ gör fysiskt ont.
Fml
Fml
Fml
Fml
Fml
Jag älskar min gnällblogg
Härmed lovar jag på hedersord att aldrig vara glad i den här bloggen
Det kan jag vara på Facebook
Här skall endast ren och skär depression få lov att existera.

Fick lite av en mental dipp här för någon timma sedan. Pga trötthet började jag fundera på ifall jag kanske ska lägga ner min verksamhet och bli någon slags jävla nykterist igen.
Men så påmindes jag om hur mycket jag gillar att vara en wild Child och la genast locket på

Likes

Comments

View tracker

Precis som tyngdkraften säger, allt som åker upp kommer att komma ned...

Precis så.

Så är det när man inte gillar något mellanting...

Likes

Comments

Verklighetsallergiker

Jag lyckades sova ett par timmar inatt, men det var väldigt svårt. Jag är extremt hyperaktiv på kvällarna och sover inte så djupt när jag inte har druckit eller tagit mina lugnande.

Detta är nog det jobbigaste med min adhd
Man är en sur liten zombie på dagen och långt mer överkänslig än normalt.

Jag jobbade, och hade faktist en väldigt rolig dag på jobbet. Trots låga resultat pga semestertider. Efter jobbet så jobbade vi med en liten workshop kring målsättning och resultat i höst. Detta gällde både det privata planet och arbetsmässigt.

För mig skrev jag rätt ytligt kring det privata. Det fanns minst två till punkter jag definitivt skulle ha behövt skriva upp som bättringsbara.
Exempelvis mitt never ending festande.
Och mitt ohanterbara känsloliv när det kommer till relationer. Men jag har dom uppskrivna i tanken istället.
Jag har exakt noll gråzoner i en relation med någon jag är tillsammans med eller intresserad av. Antingen är jag totalt likgiltig eller så är jag jätteförälskad och nervös 24/7
Så totalt onormalt. I know that.
Och jag festar ofta och dricker mycket pga att jag anser känslor vara obehagliga så jag bedövar gärna bort dom i den mån det går.

Båda dessa punkter kändes dock alldeles för privata för att läsas upp inför mitt arbetsteam. Så jag struntade i att ens ta upp dem och körde mina lite ytligare mål istället.
You know the story. Sluta röka, börja träna...
Gick även in på lite mer karriärsmässig utveckling.
Min dröm är att arbeta med sälj kombinerat med marknad och produktutveckling. Så målet är att börja läsa på lite mer om marknad och sakta men säkert dra mig mot marknadsavdelningar i framtiden.
Jag vet att jag skulle vara grymt duktig på det. För att jag älskar det! Och ni vet ju hur kombinationen adhd och älskar något ser ut..
Inga gråzoner - all in! :)

Jag fick höra lite berättelser om mina roligheter i helgen också.
Fan vad pinsam jag kan vara ibland.
Riktig fjortis.
Fick lite onödig ångest av att höra saker jag gjort, detta grundat i att jag är rädd för att bli dömd av andra..

Trots att jag egentligen inte ens bryr mig ifall någon dömer mig i slutändan.
Det där är en märklig paradox
Jag har vett nog att veta förbi att man aldrig kan styra vad någon annan väljer att tycka och tänka om en ändå.
Därför tar jag i slutändan nästan aldrig illa upp en längre tid när någon tycker illa om mig ändå. Hellre stänger jag av den personen på ett svep. Detta är något jag är expert på.
Att stänga av känslor & personer.

Trots detta så tar mitt ego ibland över till den grad att jag kan för en stund skämmas över saker jag gör under impuls, för att jag känner mig som en sämre person.
Det här är något jag behöver arbeta bort genom att inte "se mig själv ur andras ögon" utan helt enkelt genom totalt neutrala ögon.
Alla människor duger oavsett vad.
Denna lilla ångest i magen kombinerat med nervositet över andra saker ledde till en oerhörd hyperaktivitet inom mig.
Vilket i sin tur ledde till att jag bjöd hem gäster.
Dom kommer klockan 22 och vi ska äta och dricka lite.
Skönt.
För vinpulsen slår på väldans högt just nu....
Undrar ifall folk förstår hur mycket strunt som rör sig i min skalle och hur känslig jag faktist är? Fy vad töntigt.
Jag får faktist ta och tuffa till mig lite.
Man up för fan!

Likes

Comments

Jag läser mina inlägg från i vintras och förvånas lite över hur dåligt jag mådde..
Jag mådde ju skit när jag vart nykter. Jag läser och inser att jag var helt crazy i huvudet. Sjukt att jag inte minns att det var så illa.
Nu när jag har distans till hela den perioden så kan jag se att det dåliga måendet inte berodde på att jag bedövade mig med berusning, utan berusningen bedövade mig från mitt dåliga mående..
När jag sedan tog bort min bedövning så vart jag tvungen att bearbeta allt det jobbiga jag varit med om under mitt sista halvår 2014. Jag hade en hel del issues.
Jag gick igenom en separation med min dåvarande sambo sen tre år tillbaka.
Dessa känslor försökte jag bedöva helt genom att bara stänga av. Jag var gravid, men valde att inte vilja ha barn.
Att skaffa barn i mitt dåvarande kaos vore så själviskt att det är löjligt att ens tänka tanken.
Dessa känslor stängde jag också av helt, då jag behövde fokusera på jobb och annat.
När jag träffade min mr bad romance den hösten/vintern så fick han mig att glömma mina problem för stunden och var den här friska fläkten som fick mig att le igen.
Att vi började festa ihop var fruktansvärt osmart, då jag inte alls kunde hantera varken en relation eller mina egna känslor vid den tidpunkten.
Jag var ett känslomässigt vrak.
Det jag gör när allting blir för mycket är att stänga av och bli likgiltig.
Det är givetvis tråkigt att vara likgiltig så då söker jag istället kickar, adrenalin och spänning.
Detta kombinerat med kraftigt festande och bristande impulskontroll pga min adhd är ju kanske inte alltid en succé.
Jag kan framstå som känslokall osv.
Sanningen är att jag är väldigt känslig och kärleksfull. Vågar nog bara inte vara så, då jag varit med om så mycket dåliga saker i mitt liv som gjort att jag nu istället stänger av och beter mig som djävulens dotter i vissa lägen.
Jag är så tacksam och kär i mina underbara älskade vänner som tycker om mig och förstår mig ändå. Jag älskar er av hela mitt hjärta
Då jag inte har någon familj, så är ni mitt allt.
Att se dessa beteenden och att förstå varför jag känt och gjort som jag gjort är tack vare min psykolog som jag pratat med sen i vintras. Det känns som att poletten trillat ner ordentligt...

Jag valde även att lämna programmet jag gick på. Jag orkade inte med skuldbeläggningen som konstant var närvarande. Den fick mig att må bara sämre. Jag gillar heller inte när en blind leder en döv. Går hellre till en neutral och utbildad person som faktist vet vad hon pratar om. Jag har inte en endaste gång känt skuld eller skam efter ett besök hos henne. Underbart.
Iaf, så kommer jag att leva som en wild Child med gränser. Jag prioriterar mitt jobb numera. Jag kommer dock definitivt att festa som en riktig rebell på helgerna.
Ifall ni själva har problem med begränsningar när det gäller fest så bör ni inte läsa den här bloggen. Ni kommer att bli sugna. Jag har kul till 100% och med 0% gränser. Jag censurerar mina vänners ansikten då jag vet att det ibland kan bli lite flummiga eller knäppa inlägg när jag skriver på fyllan. Vill inte att dom ska synas bland mina knäppheter.
Jag behöver skriva av mig då och då. Det är därför jag har min lilla blogg/dagbok. Inte så många känner till den, men ni som gör. Enjoy my story ❤️❤️❤️

Likes

Comments


















Dag 9 är över. Jag har klarat mig hittills!

Idag så hade jag inte längre speciellt mycket fysiska men kvar.
Är inte speciellt svag i kroppen, känner mig förvisso skakig men det är något som går över.
Igår så gymmade jag, imorgon tänker jag gymma igen.
Det absolut värsta som skulle kunna hända är att jag tillåter mig själv att bli fet nu när jag börjar äta igen.
Då vet jag att jag kommer att må piss över det och börja knarka igen.
Jag vet att jag behöver släppa kontrollen även över den biten, men jag vägrar att göra det nu.

För övrigt så har min helg varit helt ok.
Långt ifrån lika spännande som när man festar loss. För helt ärligt talat, så är det roligt att festa loss.
Ifall jag hade kunnat hålla det till en dag varannan vecka så hade det varit skitbra.
Jag kan inte det.
Kan inte någonsin lyckas hålla mig till en dag. Det blir alltid minst två. Alltid.
Varje gång. Helst en hel helg.
Därför så måste jag acceptera att det är över.
Jag.Får.Inte.Festa.Mer.
Så det så.
Det är lite sorgligt för mig att tänka på den biten.
Det har ju trots allt varit hela min identitet.
DiscoT liksom...
Vem ska jag vara nu? HemmasittarT?
Jättespännande..
Vill inte ens tänka på den biten för jag blir deprimerad.
Jag ser fram emot att börja jobba i stegen igen så att jag kan få en normal hjärna, för med en normal hjärna så kommer jag att vara tacksam över att leva ett normalt liv.
Inte tycka att det känns tråkigt.

Jag var på hela två stycken möten idag.
Allting kändes helt ok på mötet.
Men mellan mötena var det rastlöst som fan.
Ångest och rastlöshet bubblar i hela kroppen
Vill inte vara ensam, det ger mig ingen ro.
Vill hitta på saker för att jag inte står ut med att vara i mitt eget skinn.
Det här kallas att vara drogfri men inte tillfrisknad
Fruktansvärt tillstånd.

Utöver att min hjärna dampar sönder så mår jag bra.
Jag är fortfarande tacksam över att vara nykter & över att mitt förstånd börjar komma tillbaka.
Sakta.
Får fortfarande extrema attacker av harm och ältande, men nu inser jag att det är harm och ältande
Jag behöver inte ta det på allvar då.
Det är bara känslor som kanske inte ens har någon grund.

Jaja nu ska jag inte älta här mer.
Jag är äntligen trött och kan sova så jag tänker passa på.
Puss &
; kram


  • Kalas
  • 158 readers

Likes

Comments



Detta är min sjukdom - sådan här är jag.
Bara att göra det bästa utav det, dvs vara vaksam och hela tiden släppa kontrollen, släppa rädslan, släppa oärligheten och släppa själviskheten.

Det är enda sättet för mig att fungera normalt i nyktert tillstånd. Vi gör ett nytt försök. Denna gång 100% ärligt och på riktigt.

  • 161 readers

Likes

Comments




Då klarade jag ännu en dag. Med hjälp av Gud, tacksamhet och massor av vilja.

Det läskigaste jag gjort på länge var att finna modet och gå till kontoret.
Jag hade inte varit där på ca en månad och det var verkligen inte så skönt att behöva ta snacket med min chef. Trodde jag.
Som tur var, så var jag så grötig i huvudet av trötthet att jag inte ens förmådde att vara nervös innan snacket, utan gick in i mötet med 100% ärlighet och till min förvåning så möttes jag av 100% förståelse och en höjd lön. (!!!!) (wtf)
I såna där lägen så tror jag definitivt att det är Gud som försöker få mig att välja rätt väg. Jag har ju haft ett antal alternativ att välja mellan, när det kommer till sysselsättning..
Jag har dock inte varit kapabel till att ta ett seriöst beslut i mitt tillstånd jag befunnit mig i.
Så jag har bara dröjt ut på allting.
Nu så känns det som att exakt allting händer av en mening..
All förnedring jag utsatt mig själv för, påminde mig om en dyr läxa, självrespekten försvinner när man knarkar.
Jag som är ett fan av integritet bör tänka efter en gång extra innan jag nästa gång får för mig att "festa till det lite"
Alla tårar jag har fällt har gjort mig ödmjuk igen.
All harm jag har känt har påmint mig om hur självisk jag är som brinner upp inifrån av vrede när jag inte får styra föreställningen. Hur jag avskyr andra när dom inte gör som jag vill. Det är precis som att mitt senaste race behövdes för att få ner mig på jorden igen. För visst hade jag förlorat villigheten innan mitt återfall. Det hade jag definitivt gjort.

Jag var på möte idag. Det handlade om steg 3. Texten som lästes upp var min absoluta favorit "skådespelaren"
Snacka om att det slog rätt i hjärtat.
"Vi upptäcker att vi någon gång i det förflutna fattat själviska beslut som försatt oss i utsatta situationer"

Ja egentligen känner jag igen mig i hela kapitlet. Man ska egentligen byta ut skådespelaren mot sitt eget namn. Jag stämmer in på det så hårt att jag rodnar utan att ens byta ut mitt namn, för det är mig det står om. Fruktansvärt komiskt & tragiskt på samma gång.

En ganska rolig sak är att jobbet gick bra.
Jag stängde en affär på mitt första samtal (som dock tog mig tre timmar att våga ringa)
Jag har det i ryggmärgen detta yrke. Jag vet det, jag vet att jag är så jävla bra på det och det kan ingen ta ifrån mig...
Men det läskiga är följande : efter att ha klarat min dagsbudget så mådde jag så fördjävla bra att jag vart sugen på att gå ut och ta en fika med någon väninna.

Jag som hade overklighetskänslor imorse och knappt vågade mig ut genom porten.

Ytterligare ett bevis på hur låg självkänslan hos mig är.
Jag gör bra = jag mår bra dvs är bra i mitt huvud
Jag gör dåligt = jag mår dåligt dvs är dålig i mitt huvud.

Min logik VET att man inte är det man presterar eller gör, trots detta så är det precis så mina känslor och mitt ego reagerar.
Jag mådde toppen! Precis som att jag inte hade varit halvt död för två dagar sen.
Där kom också beviset på att narkomani är glömskans sjukdom. Jag mådde så bra att jag förmodligen hade kunnat börja festa om, ifall jag nu verkligen inte hade bestämt mig och dessutom sökt vård.
Så sjuk är jag.
Det krävs alltså inte misär för att jag ska behöva hamna vilse i en illusion mellan sanning och lögn. Det kan vara en positiv känsla som triggar. Eller ingen känsla alls.
Jag är alltid utsatt för min hotet min sjukdom ger. Därför bör jag alltid vara vaksam.
Jag gick istället på ett möte vilket jag är tacksam för nu.
Skådespelaren - pang. Rakt in i hjärtat. Precis vad jag behövde för att komma ner på jorden igen.
På mötet är jag inte toppsäljaren som kommer tillbaka efter en månads laddrace och stänger en affär på första samtalet.
På mötet är jag en abstinent kolapundare med 7 dagars nykterhet.
Minst dagar av alla där inne idag.
Precis det mitt eldiga ego behövde.

Tacksam som fan över denna nyktra dag.
Ödmjuk.
Tacksam
Glad
Kärleksfull
Förlåtande
H
a en fin natt alla medmänniskor.

Likes

Comments

Jag har klarat mig till dag 7.
Sitter på bussen på väg till jobbet för första gången på nästan en månad.
Det känns overkligt
Min vanliga morgonväg känns overklig när jag tänker på allting som hänt under en månads tid när jag inte åkt den.
Det ska aldrig mer vara såhär.
Den här resan ska vara det mest naturliga som finns.

Rent fysiskt så mår jag bättre för varje dag men jag har fortfarande besvär.
Ser suddigt, talar långsamt och tappar bort mig mitt i meningar, overklighetskänslor, svag, ingen aptit, sover dåligt och händer och ben domnar bort.
En påminnelse till mig själv ifall jag någon gång i framtiden skulle få för mig att ta en whiskey någon fredag med någon snubbe jag träffar ---- T , det blir aldrig en whiskey för dig. Det blir en månads laddrace som nästan dödar dig.
Du kan inte dricka en whiskey. Du kan inte ta en av någonting alls.

Tack för mig! Ha en fin dag <3

  • 163 readers

Likes

Comments