Header


"1. PUSH YOURSELF TO GET UP BEFORE THE REST OF THE WORLD - START WITH 7AM, THEN 6AM, THEN 5:30AM. GO TO THE NEAREST HILL WITH A BIG COAT AND A SCARF AND WATCH THE SUN RISE.

2. PUSH YOURSELF TO FALL ASLEEP EARLIER - START WITH 11PM, THEN 10PM, THEN 9PM. WAKE UP IN THE MORNING FEELING RE-ENERGIZED AND COMFORTABLE.

3. GET INTO THE HABIT OF COOKING YOURSELF A BEAUTIFUL BREAKFAST. FRY TOMATOES AND MUSHROOMS IN REAL BUTTER AND GARLIC, FRY AN EGG, SLICE UP A FRESH AVOCADO AND SQUIRT WAY TOO MUCH LEMON ON IT. SIT AND EAT IT AND DO NOTHING ELSE.

4. STRETCH. START BY REACHING FOR THE SKY AS HARD AS YOU CAN, THEN TRYING TO TOUCH YOUR TOES. ROLL YOUR HEAD. STRETCH YOUR FINGERS. STRETCH EVERYTHING.

5. BUY A 1L WATER BOTTLE. START WITH PUSHING YOURSELF TO DRINK THE WHOLE THING IN A DAY, THEN TRY DRINKING IT TWICE.

6. BUY A BEAUTIFUL DIARY AND A BEAUTIFUL BLACK PEN. WRITE DOWN EVERYTHING YOU DO, INCLUDING DINNER DATES, APPOINTMENTS, ASSIGNMENTS, COFFEES, WHAT YOU NEED TO DO THAT DAY. NO DETAIL IS TOO SMALL.

7. STRIP YOUR BED OF YOUR SHEETS AND EMPTY YOUR UNDERWEAR DRAW INTO THE WASHING MACHINE. PUT A MASSIVE SCOOP OF SCENTED FABRIC SOFTENER IN THERE AND WASH. MAKE YOUR BED IN FULL.

8. ORGANISE YOUR ROOM. FOLD ALL YOUR CLOTHES (AND BAG WHAT YOU DON’T WANT), CLEAN YOUR MIRROR, YOUR LAPTOP, VACUUM THE FLOOR. LIGHT A BEAUTIFUL CANDLE.

9. HAVE A LUXURIOUS SHOWER WITH YOUR FAVOURITE MUSIC PLAYING. WASH YOUR HAIR, SCRUB YOUR BODY, BRUSH YOUR TEETH. LATHER YOUR WHOLE BODY IN MOISTURISER, GET FAMILIAR WITH THE PART BETWEEN YOUR TOES, YOUR INNER THIGHS, THE BACK OF YOUR NECK.

10. PUSH YOURSELF TO GO FOR A WALK. TAKE YOUR HEADPHONES, GO TO THE BEACH AND WALK. SMILE AT STRANGERS WALKING THE OTHER WAY AND BE SURPRISED HOW MANY SMILE BACK. BRING YOUR DOG AND OBSERVE THE DOG’S BEHAVIOUR. REALISE YOU CAN LEARN FROM YOUR DOG.

11. MESSAGE OLD FRIENDS WITH PERSONAL JOKES. REMINISCE. SUGGEST A CATCH UP SOON, EVEN IF YOU DON’T FOLLOW THROUGH. PUSH YOURSELF TO FOLLOW THROUGH.

13. THINK LONG AND HARD ABOUT WHAT INTERESTS YOU. CRIME? SEX? BOARDING SCHOOL? LONG-FORGOTTEN ROMANCE ETIQUETTE? FIND A BOOK ABOUT IT AND READ IT. THERE IS A BOOK ABOUT LITERALLY EVERYTHING.

14. BECOME THE PERSON YOU WOULD IDEALLY FALL IN LOVE WITH. LET CARS MERGE INTO YOUR LANE WHEN DRIVING. PAY DOUBLE FOR PARKING TICKETS AND LEAVE A SECOND ONE IN THE MACHINE. STICK YOUR TONGUE OUT AT BABIES. COMPLIMENT PEOPLE ON THEIR CUTE CLOTHES. CHALLENGE YOURSELF TO NOT RIDICULE ANYONE FOR A WHOLE DAY. THEN TWO. THEN A WEEK. WALK WITH A STRAIGHT POSTURE. LOOK PEOPLE IN THE EYE. ASK PEOPLE ABOUT THEIR STORY. TALK TO ACQUAINTANCES SO THEY BECOME FRIENDS.

15. LIE IN THE SUNSHINE. DAYDREAM ABOUT THE LIFE YOU WOULD LEAD IF FAILURE WASN’T A THING. OPEN YOUR EYES. TAKE SMALL STEPS TO MAKE IT HAPPEN FOR YOU."

(via elauxe)

A self care list. I’ve been working on this. I promise it’s worth it.

(via sweetbloodsomalia)

(Source: emma-elsworthy, via scholaria)

Grunge Blog

(OBS: Inte min text eller bild. It's from tumblr, yall!!)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

För ett tag sen var jag på konventet NärCon Vinter i Linköping. Det var sjukt kul att få träffa alla människor, både nya och alla kompisar som normalt sätt bor så jävla långt bort, hahah. Jag jobbade på som panda, aka funktionär, för första gången och det var också väldigt kul!! Jag var med i Cosplay-teamet (go wildcats!!) så vi hjälpte mest till på cosplaytävlingarna, peppade och hjälpte de cosplayare som behövde hjälp etc. Ärligt talat så hände det inte så jättemycket, vilket gjorde att våra normalt 6-8 timmars pass blev kortare och vi hade mer tid till att gå på konventet som besökare.

När både jag och Olivia väl kommit dit handlade det mest om att gå runt och se vad som fanns. Eftersom Närcon nu har bestämt att Ncv (Närcon vinter) ska vara ett mindre, mysigare konvent så var det väldigt annorlunda från hur förra vintern var. Det var väldigt chill men fanns samtidigt saker att göra och folk att träffa. Att även vara panda och få se alla fantastiska cosplayare up-close var verkligen något av det bästa. Inte nog med att jag fick se alla extremt bra och well-made cosplays utan jag fick även en hel del tips. Blir alltid så peppad efter konvent, vill bara ha mer av allting!! Själv har jag börjat jobba på min Princess Mononoke cosplay som hopefully kommer bli bra nog att tävla med på Kodachicon.

Tack såååååå mycket till alla jag träffade, ya'll made it worth it.

Glöm inte att följa allas insta!!

@dreamylittlekitten @rezuuun @suchfangirler @themilkykitten @dolly_unicorn @badrizia

@bowsbeforeboyss @mintyfrills @vivekatt @bakasoseji @kairouzakira @meltychocolatemoon


Likes

Comments

Chansen att faktiskt få vara i själva tv-rutan och prata var nog så ovant och annorlunda attorden fastnade i halsen. Jag har så sjukt mycket jag vill säga men har aldrig riktigt kunnat formulera mig. Jag fick min diagnos ADHD för ungefär ett halvår sedan, i början av årskurs 9. Först tänkte jag att det var goda "nyheter". Att jag äntligen skulle få den hjälp jag behövde med skola, psykiatri etc. och att jag skulle börja må bra mentalt - Men så var det inte alls. BUP ville inte heller inse att alla mina "problem" inte berodde på ADHD. Jag är ju ändå bara ännu en outbildad unge utan erfarenhet, liksom. Det var iallafall vad de tyckte.

Bara några få veckor efter att jag fått diagnosen officielt, på papper och allt, så fick jag börja med mediciner. Det var aldrig något val egentligen då jag absolut inte ville, men mina lärare och min mamma tyckte att jag borde åtminstone ge det en chans. BUP-tanterna sa i princip åt mig att jag antingen skulle ta dem eller dra. Så jag gjorde som dem ville. Ritalin tog jag först, men bara i några dagar. Det kändes som om jag fått glasögon eller något, då hela klassrummet var i extrem fokus men jag kunde dock inte styra mitt beteende. Antingen skulle jag börja gråta på två sekunder eller omedvetet slå till någon. Lucky enough så hann jag dra ut ur klassrummet innan något sådant hann hända. Mitt humör och hur jag mådde kändes fake och onaturligt. Det måendet höll sig kvar resten av månaderna då jag tog de andra medicinerna. Efter ritalin började jag med concerta. Under den tiden så åt jag inte mycket alls, tränade för mycket och pratade knappt. Jag isolerade mig från allt och alla och bestämde mig för att jag skulle bli någon annan. Medicinen var som en slags rustning av is, för jag frös hela tiden och mina känslor var tekniskt sätt borta. Det var inte jag som reagerade eller kände eller ens tänkte. Vid de gånger jag vanligtvis skulle skrattat, grät jag istället. Jag började isolera mig från mina vänner och min familj när jag kände att folk plötsligt började dra sig undan. Jag förstod inte varför, men jag ifrågasatte inte heller. Min ångest blev varken bättre eller värre av medicinen, bara annorlunda. Samma sak som med känslorna så var det inte riktigt jag som kände det. Men efter att ha skrikgråtit och argumenterat med min läkare och väntat i flera flera veckor och nånader efter någon form av förbättring från medicinen så fick jag äntligen byta igen. Den senaste minns jag inte riktigt namnet på, men den fungerade inte heller. Jag kunde fortfarande inte känna eller tänka själv, medicinen var liksom "i vägen." Just under den sista medicineringen så frös jag heeeela tiden, oavsett om jag duschade i kokhett vatten eller dansade i eld så skakade jag av kyla. Till slut mådde jag så dåligt att jag fick nog.

Jag stod mellan två alternativ;

Svälja alla tabletter samtidigt och se vad som händer eller bara lägga ner?

På något sätt, var det som om jag tog över igen och valde of course att sluta med tabletterna.

Det tog ett tag innan jag hann återställa mig igen, och jag är ännu inte där. Detta var bara en brief sammanfattning kan man säga. Mediciner ska aldrig vara den enda vägen och absolut inte det första valet. Om man ens kan kalla det ett val, alltså.

Likes

Comments