Jag känner rätt ofta en rätt märklig känsla i magen som uppstår av någon slags förvirring av vad jag gör här på den plats jag är just nu i livet, och vad jag ska ta till mig med framtiden, och hur det som var förr bara försvann.

Jag tror dock att många i min ålder känner en sådan slags känsla.

Vi är liksom fast på en plats, där vi växt upp, den vi varit under alla dessa år i skolan, tagit föregivet mat på bordet och husrum och pengar. Och sedan ska vi bara slängas ut i vida världen, eller man behöver ju såklart inte det om man inte vill. Man kan ju bo kvar hemma, jobba lite vid sidan av eller plugga. Man kan också flytta till en ny stad och plugga där, bo i ett studentrum och behöva anpassa sig till en ny miljö. Man kan också flytta någonstans utomlands och skapa ett liv där och ha något litet jobb och försöka komma på vad man ska göra med livet.

Jag känner typ att den platsen jag befinner mig på inte är stabil. För snart kommer en termin ha gått, och allt det där jag oroar mig kring om att hinna klart med i skolan; alla jobbiga redovisningar och gymnasiearbetet kommer ha gjorts på ett eller annat sätt. Och jag kommer finna mig ta studenten. Stå där med en vit konstig mössa, kanske glad, kanske ledsen, kanske båda.

Jag vet inte vad hon som står där kommer att ha gått igenom under vintern och våren. Jag hoppas att hon tränat för det mår hon bra av, att hon känt lugn och glädje i bröstkorgen många gånger och att hon utvecklats till det bättre i någon mening (allt från att göra snyggare ögonskuggor till att ha blivit rikare på upplevelser, bra som dåliga).

På sommaren ska jag väl finna mig något sommarjobb samt försöka ta klart körkortet.

Men jag hoppas att livet börjar därefter.

/ C

Från 12/12-16

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments