Bilderna är tagna av mig när jag var där i September förra året.

..New York!!!

Åååååh hörrni! Jag tror inte ni förstår hur glad jag är att äntligen få åka tillbaka till världens bästa stad imorgon kväll (ikväll för er). Det kommer bli sååå himla roligt och jag ska njuta som bara den då det förmodligen är sista gången jag kommer åka dit på ett tag. Jag åker med mina tjejkompisar och vi har egentligen inget speciellt planerat utan bara mysa, äta picknick i Central Park, äta brunch och åka till någon rooftop. En riktig girls weekend!

Kanske blir ett litet besök till Shake Shack också bara för att dem har de bästa hamburgarna i världen.

...Och såklart Times Square!


Nu ska jag sova och imorgon väntar 15 timmar jobb innan bussen går 00.30, helt perfekt att vakna upp i New York. Vad ska ni göra i helgen?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Då varken mina eller Claudias värdbarn har några sommarläger just nu jobbar vi båda tio timmar om dagen. Så tur i oturen har vi i alla fall varandra då våra värdbarn är bästa vänner. Därför bestämde vi oss idag för att åka till zoo:t.

Vi gick runt på Zoo:t i över fem timmar och hade inte tråkigt en sekund.

Jag slutade sedan jobba klockan sju och en timma senare åkte jag och mina kompisar för att titta på Grease på en utomhusbio. Så himla mysigt och perfekt väder då det äntligen började svalna när solen gick ner.

Nu ska jag sova då jag ska jobba hela dagen imorgon också. Men godmorgon på er i Sverige!

Likes

Comments


Såhär såg jag ut igår när jag och Emma var i Annapolis, tycker verkligen om den långklänningen då den är så färgglad och somrig till skillnad från många andra av mina kläder. Vad tycker ni? Brukar ni använda färgglada kläder eller inte?

Likes

Comments

Igår kväll bestämde sig jag och Emma för att åka till en hamnstad 1 timma bort från DC som heter Annapolis.

En riktigt mysig liten stad med en stor gågata med en massa småbutiker som jag och Emma gick och tittade i.

Efter en stund av strosande blev vi hungriga och bestämde för att äta lunch, vi delade på en nachotallrik och sötpotatis. Nachotallriken var verkligen inte god alls men som tur är älskar jag ju sötpotatis :)

Efter lunchen gick vi ner till hamnen och kollade lite på båtarna, det var så skönt där då det fläktade lite i den 33 gradiga värmen.

Annapolis hade verkligen en massa fina hus med roliga färger på, massa gula, gröna och lila, såklart :)

Vi avslutade vår lilla roadtrip med det enda självklara - Starbucks.

Hoppas ni har haft en bra helg allesammans<3

Likes

Comments

....Kroatien!

Jaaa ni läste rätt, nu har jag äntligen bokat en resa tillsammans med min bästa vän, min syster, hennes kompis, pappa och hans kompis! Det ska bli så himla roligt att åka ett helt gäng och vi åker redan 20 dagar efter att jag kommer hem från USA. Bilderna är tagna från Split i Kroatien när vi var där för två år sen men den här gången åker vi till Krk, ska bli så roligt och förhoppningsvis är det lika fint som Split.


Jag skulle även vilja tacka för all respons jag fick på mitt förra inlägg om Cultural Care. Jag trodde aldrig att min blogg skulle explodera så mycket som den gjorde efter det inlägget men jag är jättetacksam för alla fina ord jag fått samtidigt som jag blir ledsen av att höra att många andra upplevt samma sak som jag har♡.

Likes

Comments

Jag är inte den som i vanliga fall brukar skriva dessa inlägg men då jag tycker att detta faktiskt är väldigt avgörande för dig som ska åka som au pair så vill jag dela med mig av mina upplevelser med Cultural Care Au Pair.

Innan jag åkte iväg på mitt år i USA som Au Pair hade jag hört en massa dåligt om Cultural Care Au Pair och ville egentligen inte åka med dem men då Cultural Care var den enda organisationen som lät mig åka med mitt hjärtfel så hade jag inte så mycket till val. Jag fick även en jättebra känsla när jag pratade med tjejerna i Sverige som jobbar för Cultural Care, de var hjälpsamma, stöttande och peppande. Precis så som man vill bli bemött. Jag fick en massa hjälp på vägen och till slut var det min tur att äntligen få åka till New York för Training School i 5 dagar innan jag skulle åka till min nya familj i DC.

När jag kom till skolan på Long Island i New York förvånades jag av hur äckligt det var, det fanns ingen AC trots att det var över trettio grader ute och jag delade rum med 7 andra tjejer. Vi sov i våningssängar på madrasser som var gjorda av plast, så varje gång någon rörde på sig lät det som en jordbävning, och jag brukar aldrig vakna av någonting.

Inte nog med rummen och sängarna så var toaletterna, duscharna och speglarna på olika ställen på skolan. Man fick alltså i princip springa runt överallt tills man hade gjort sig iordning. Lite konstigt att det inte ens fanns speglar inne på toaletterna, eller? Och självklart fanns det inte heller något varmvatten i duscharna och det kom knappt ut något vatten alls ur kranen. Jag tvättade bara håret en gång under de fem dagarna jag var där då det i princip inte gick att få ut schampot ur håret och inte nog med det var som sagt vattnet iskallt, så jag ville ju bara bli klar så snabbt som möjligt.

Vi hade en och samma lärare under hela veckan på Training School som var fruktansvärt oförskämd, hon skrattade om någon sa eller gjorde fel (och hallå??? i princip ingen i min klass hade engelska som modersmål och det är inte konstigt att det blir lite fel ibland) och fick hela gruppen med sig på det. Jag och 6 svenskar höll ihop under veckan och på en av lektionerna sa en av mina kompisar något "fel" och läraren upprepade det hon sa högt och fick hela klassen att skratta med henne åt min kompis. Det är just de första dagarna som man faktiskt behöver uppmuntran till att våga prata och öva på sin engelska. Efter den händelsen gick flera personer fram till henne och sa att de hade scenskräck och inte ville prata själva inför hela klassen, jag förstår dom, vem vill bli utskrattad?

Till slut var i alla fall de fem dagarna på Training School över och vi satte oss i bussen för att åka till DC med flera stopp på vägen. Det skulle ta 4.5 timmar enligt Cultural Care Au Pair men tog istället 6 timmar och ingen informerade värdfamiljerna om att vi var sena så att när vi väl var framme vid busstoppet hade de flesta familjer stått där och väntat i 1.5 timma. Ni kanske undrar varför vi inte smsade själva? Ganska enkelt, vi hade faktiskt ingen aning om vart vi var och hade ingen täckning på mobilen.

Efter det hade jag faktiskt inga fler problem med Cultural Care, allt rullade på, min LCC (kontaktpersonen som finns i ens område) smsade ibland och frågade hur det gick och var väldigt trevligt. Men så fick jag problem med min familj. Min värdmamma åkte till Filippinerna och pappan till barnen var på jobbresa, dem hade inte pratat med varandra och min värdmamma "antog" att barnens pappa skulle komma och ta hand om dem. Jag ringde min LCC och sa vad som hade hänt och det enda hon sa var att jag skulle försöka få tag på dem, lättare sagt än gjort då min värdmamma som sagt satt på flyget till Filippinerna och pappan till barnen var 8 timmar iväg med flyg. Så där satt jag, ensam med två barn i 48 timmar. Min LCC hörde inte av sig mer, varken till mig eller min värdmamma.

Några veckor senare bestämde jag mig för att gå in i rematch (dvs. hitta en ny familj att flytta till) och när vi satt och skulle skriva på papperna säger min LCC framför mig till min dåvarande värdmamma:

"Jag lovar att jag ska försöka hitta en bra Au Pair som bara vill ha roligt och inte jobba så mycket. Det kommer inte vara några problem då ni är den perfekta familjen".

Detta efter att jag berättat för min LCC att mitt värdbarn flera gånger i veckan fick utbrott och slog mig med knytnävar. Jo, perfekta familjen.

Jag flyttade sedan till min nya familj som bor 10 minuter ifrån min gamla, allt gick jättebra och allt rullade på. Jag hade fått en ny LCC och hoppades på att hon skulle vara trevligare, men jag hade fel. Jag skrev till min LCC ett flertal gånger utan svar då jag ville få svar på frågor som till exempel vilket collage jag kunde börja läsa på osv. Hon läste mina meddelanden om och om igen men svarade inte. Till slut svarade hon och frågade då varför jag inte frågade och tog hjälp av mina kompisar istället för henne?
På det sista LCC-mötet jag gick på sa hon även inför hela gruppen "Jag ska nog ta extra betalt av dig Clara för att du ställer för många frågor". Jag vet att hon ville vara lite roligt men hon har ju faktiskt det som jobb och varför jag ställer frågor är förmodligen för att jag behöver hjälp.

Mitt Au Pair år kommer sluta 6 veckor innan jag egentligen skulle åka hem då Cultural Care Au Pair inte ger mig samma förutsättningar som alla andra, varför kan diskuteras hit och dit och det är inget jag orkar gå in på nu. Men för att göra en lång historia kort lovade dem mig att jag skulle få förlänga (både min LCC samt min LCC:s chef i Boston som jag pratat i telefon med) med en ny familj i USA, efter det slutade dem svara på mina samtal i två veckor och efter det ringde chefen i Boston och sa att jag var tvungen att åka hem. Ganska oprofessionellt gjort av en av världens största organisationer inom Au Pairer kan jag tycka.

För att förtydliga lite till betalade jag allt som allt för att åka som Au Pair ca. 17.000 kronor till Cultural Care Au Pair och fick som sagt bo de första fem dagarna på en äcklig skola och inte fått någon hjälp alls. Mina kompisar som åkt med bland annat Au Pair America och Au Pair Care har däremot betalat 8000-10000 till sina organisationer och har under Training School fått bo på hotell, endast delat rum med 1-2 personer och fått mycket bättre bättre hjälp vid frågor, rematch, förlängning osv.

Jag är så himla besvikenCultural Care Au Pair och anledningen till att jag tar upp det här är för att jag inte vill att någon annan ska hamna i samma situationer som jag och mina kompisar från samma organisation har gjort. Jag känner mig illa bemött och faktiskt väldigt ledsen då jag har betalat en himla massa pengar till en organisation som fullständigt struntat i mig så fort jag lämnat Sverige.

Så om ni ska åka som Au Pairer - tänk till en extra gång innan ni väljer att åka med Cultural Care då jag vet att jag inte är ensam om att faktiskt ha blivit bemött på detta sätt.

Nu känner jag dock mig helt klar med USA, Au Pair livet och Cultural Care Au Pair för ett tag och är superglad för att snart få komma hem♡

Likes

Comments


Dessa skorna köpte jag för en vecka sedan på Aldo. Har faktiskt inga vanliga svarta klackskor och kände att det behövdes då mina färgglada inte alltid passar till allt. Förutom att dom är fina är dom faktiskt också väldigt sköna vilket bara blir plus plus plus. Jag har inte hunnit använda dem än men tänker att dom får invigas i New York nästa vecka :)

Nu är det dock slut på skoköp för ett tag, räknade ut att jag köpt 9 (!!!!) par skor sedan jag kom hit... Är ni lika lika galna i skor som jag är?

Likes

Comments

Hej! Tyvärr är jag verkligen ingen höjdare på det här med att blogga, men det är helt enkelt för att alla dagar ungefär ser likadana ut och personligen hade jag inte velat läsa en blogg med exakt samma bilder varje dag.. Det som har hänt sen senast jag skrev är att det har varit fruktansvärt varmt, runt 35 grader varje dag. Fördelen är väl dock att jag inte ens behöver tänka på att använda smink då det bokstavligt talat rinner av... ;-). Killarna har även fått sommarlov, kul för dom men mindre roligt för mig som jobbar 10 timmar varje dag.

Förra helgen var i alla fall jag, Emma och Carlijn på Pride Festivalen i DC och såg en massa artister live, bland annat Miley Cyrus. Huuuuur bra hon var behöver vi ju inte ens prata om!

I väntan på Miley Cyrus, min bandana kommer från H&M.

SÅKLART hade hon en massa ballonger på scenen och vi fick faktiskt väldigt bra platser trots att det kanske inte syns. Men då det var hela 350.000 människor där så är jag ändå ganska nöjd med att ha sett något överhuvudtaget.

Och såhääääär glada var vi när konserten var över, mest för att jag faktiskt skulle få åka hem och duscha då det som sagt var 35 grader den dagen, lagom varmt när man brottas med tusentals människor. Men var ändå så nöjd så ska inte klaga :-)

Ska göra mitt bästa på att skriva så mycket som möjligt i fortsättningen, har lite shopping att visa upp så ni får kika in här lite då och då. Puss på er och hoppas ni får en härlig helg!

Likes

Comments

Hej! Det var ett tag sen jag skrev något men har varit sjuk och sen har jag faktiskt jobbat konstant, så inget speciellt har hänt förutom att jag umgåtts med Zac och Ryan. Men imorgon är jag äntligen ledig för första gången på 9 dagar.

I söndagskväll mötte jag i alla fall upp Emma, Lenka och Claudia efter jobbet för picknick på Jefferson Memorial. Hur klyschigt det än låter så är det verkligen så roligt att få träffa kompisar från andra länder än Sverige, det är såna stora skillnader och vi satt nästan i tre timmar och pratade om alla skillnader mellan länderna. Allt från att Claudia i princip äter middag (för oss svenskar) till frukost i Colombia till "jag älskar dig" har en helt annan betydelse i Tjeckien, Sverige, Colombia och USA..

Lenka, jag och Claudia.

Och här är vi alla med på bilden, fördelen att bo i en stad där det finns fotande turister överallt haha :)

Vi satt och drack och åt ananas margaritas, vin, chips, vindruvor och kakor. Och HUR söt är inte Claudia på bilden till höger??

Hur fint är inte Washington ibland då? Underskattar verkligen den här staden ibland.

Idag är det även bara 46 dagar (!!!!!) kvar tills jag kommer hem till Sverige igen vilket kommer kännas som typ en vecka då tiden går så snabbt. Men det ska bli så roligt då jag faktiskt börjar sakna alla liiite för mycket nu.

Kram på er

Likes

Comments