(Detta inlägg skulle kommit upp igår....)

Godmorgon! Vaknade för en halvtimme sedan efter så välbehövlig sömn. Kan ha varit den behövligaste på länge. Vendela är här från Santa Cruz nu, vilket känns skitkul! Dock vet vi inte riktigt vad vi ska hitta ännu så det återstår att se...

Gårdagen då. Den som skulle bli så mysig och bra, fick en lite annorlunda vändning. Kirsten, småttingarna och jag tog bilen in till San Fransisco för att hämta Vendela vid tåget, vilket jag tycker var väldigt snällt av Kirsten för det tog ändå en timme i vardera riktning. Vi skulle tagit färjan halva biten men asså det är så jobbigt med småbarn att vi sket i det. Lite tråkigt ändå.

Vi plockar upp Vendela, stannar för blöjbyte och för att ta bilder på Golden Gate Bridge.

Vi skulle ätit på restaurang men vi alla var nog lite trötta så vi åkte hem. Väl hemma öppnar vi ytterdörren in till lilla "utomhussektionen" som är i mitten av huset och försöker öppna nästa dörr som tar oss in. Låst. Det visade sig att ALLA dörrar runt hela huset var låsta (går bara att låsa upp inifrån) och vi fattar inte hur städerskan lyckats med det? Aja. Jag försöker leka hjälte när jag såg att mitt lilla badrumsfönster över duschen var öppet. Tog en stol och började klättra in. Greppade tag i duschdraperistolpen och själva duschhantaget och började kravla mig in. Allt rasar och jag trillar duns ner och slog läppen i en hylla. Får panik över att jag föll och känner att något är fel i läppen, tittar i spegeln och får ännu mer panik. Överläppen är sprucken!

Springer och öppnar dörren för det andra och visar min värdmamma i full panik. Hon säger att vi bör åka till sjukhuset vilket jag och Vendela gör. Som tur är ligger det 5 min härifrån. Kirin var så söt när han märkte att något var fel med mig, att jag var rädd. Han sa om och om igen: "It's o-kay, It's o-kay". Det hjälpte faktiskt såå mycket, för allt var ju okej. Är i chock i typ en halvtimme och svamlar om saker i panik. Väl på sjukhuset lugnar jag ner mig och inser reaktionen.. Får checka in, ta lite prover och sedan vänta på doktorn som säger att vi ska sy. Det ända som gjorde ont var bedövningen, sen kändes det inget allt. Tyckte lite synd om mig så det kändes skönt att bli ompysslad och omhändertagen, haha.

När vi kom hem hade Kirsten beställt indiskt (mild rätt till mig!) från Lotus i stan och det var det godaste jag ätit på länge. Såå välbehövligt och efterlängtat! Tog dock evigheter för mig att äta då jag redan innan är en slow eater.. MEN det gick så mycket bättre än jag trott och ont gör det inte alls mycket! Vi satt och pratade alla tre i två timmar innan vi bestämde oss för att sova. Händelserik och obehaglig kväll med ett gott slut.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag har inte skrivit något här på väldigt länge. Mycket har hänt, vilket jag ska försöka berätta i ett senare inlägg (eller flera hahah!).


Farmor Eivor från Skåne kom hit i onsdags kväll. Det var roligt att äntligen träffa henne då jag bara pratat med henne på FaceTime några gånger. När hon började prata med sin härliga skånska kände jag att jag gillar henne. Det känns avslappnat att hon är här och jag känner liksom gemenskap med henne på något sätt.

Eivor ska stanna i en vecka och hjälpa till i helgen då mamma Kirsten och pappa Kevin är i Los Angeles för att köpa en ny Porsche. Hoppas att det går bra alltså, men tvekar på det då bebisen knappt vill dricka ur flaska. Kommer bli tufft!

Ikväll ska jag till en restaurang, The Flatiron, nere i San Rafael med några andra au pairer. Det ska bli riktigt kul även om jag just nu bara känner för att sova hahha. Är riktigt trätt då jag började 07.00 imorse med ett snorigt barn som nyser en rätt i ansiktet. Har precis lärt honom att hålla för nu, herregud asså. Asså barn är söta, så länge de håller sina äckliga kroppsvätskor inombords. Igår tillexempel, fick jag byta Kirins bajsblöja två gånger på en kvart, fick snor på mig, nysatacker och saliv. UÄK.

Nåväl. Det finns roliga sidor av au pairlivet också! Anna, en tysk au pair, kommer snart och hämtar upp mig och Hayley, en australiensk au pair. Längtar så tills min Tesla kommer! Som senast ska den komma i december, men hoppas de kommer innan. Det är liksom lite jobbigt att tigga om skjuts hela tiden...!

Nej, nu ska jag börja fixa iordning mig. Ta hand om er! Kram


Likes

Comments

Att vara en au pair innebär att du bor med en familj, tar hand om barnen och gör barnrelaterade sysslor samtidigt som du har ledig tid att hitta på saker för dig själv. Ofta vill värdfamiljen att au pairen ska känna sig som en i familjen och ta del av familjens liv precis som en familjemedlem. Mina värdföräldrar sa att jag skulle känna mig som deras "lillasyster" då jag inte jobbar. Något jag känner mig som ibland, men inte alltid.

Som jag tidigare nämnt tycker jag att jag jobbar lite väl mycket. Visst har värdfamiljen rättigheter att låta mig arbeta 45 timmar i veckan, men om man strävar efter en familjer relation anser jag det viktigt att kunna kompromissa, att ge och ta. Exempelvis så slutade jag 17.30 häromdagen då mamman var själv med barnen eftersom pappan jobbade (som vanligt). Båda ungarna skrev för fulla munnar och jag erbjöd mig därför att arbeta lite längre. Det är något jag gärna gör OM jag får något tillbaka för det. Tyvärr upplever inte att "tillbaka-delen" finns där.

För att komma bort från jobbet går jag ofta ut på stan, tar en promenad eller sätter mig på ett café, just för att verkligen få vara helt ledig. Jag har verkligen ett behov av att få vara helt för mig själv ibland och ladda batterierna. Mitt rum hemma i San Rafael är jättelitet och då menar jag verkligen liiiiiitet. Det jag har plats med är en byrå och en säng liksom + att jag har mitt lilla badrum då. Precis utanför min dörr är vardagsrummet och köket vilket gör att jag ständigt hör bebisskrik, gråt, och allt som jag just nu kopplar till jobb. Det blir inte en lugn stund riktigt. Jag kanske låter snobbig eller krävande, men det är så jag är. Jag BEHÖVER space, haha

Detta blev ett litet dystert inlägg, men så får det vara. Anledningen till att jag skriver detta inlägg nu är för att jag tyckte det var jobbigt imorse med just detta. Jag skulle börja jobba klockan 8, hade ställt klockan på 6 för att få lite lugn och ro innan resten av familjen vaknade. Det första jag hör när jag öppnar min dörr är "CAWA!" (Kirin, två-åringens, sätt att säga mitt namn). "Fan" tänker jag men anstränger mig för att låta glad och säger "God morning Kirin!". Han kommer springandes och ska visa något för mig som jag då låtsas är intresserad av. När jag säger att han ska gå tillbaka till mamma börjar han skrika. Till sist lyssnar han, men ja, ni kanske förstår vad jag menar. Aldrig helt ledig här hemma.

Likes

Comments

WAAAAHH!! Min eftermiddag har varit något utöver det vanliga. Jag fick nämligen följa med pappan i familjen till jobbet. Inte vilket jobb som helst heller eftersom han är en framgångsrik filmproducent/animerare. Jag har alltså varit med och sett en filminspelning idag!

Vi kom dit vid halv 4-tiden och stannade till 19. Pappan sa att vår första uppgift var att hålla oss ur vägen och inte störa. Dessutom skulle vi vara tysta och absolut inte ta några bilder då det är superhemligt tills dess att filmen släpps.


Mamman stannade med barnen utanför filmstudion medan pappan visade mig runt bakom kulisserna. Vi gick förbi allt från miniatyrbyggnader (vilket de tydligen använder sig mycket av istället för att bygga upp en hel byggnad) till lyftkranar och massa rekvisita, liksom minibilar, kuddar, kläder och fakepistoler haha. Jag fick seden när de spelade in en romantisk scen over and over again och jag kan ju säga att det är lååångt ifrån vad jag hade tänkt mig! De hade sånnahär dräkter med "prickar" på eftersom de ska animeras till mer dockliknande.

Vidare fick jag se två kända skådespelare, han som skrivit manus och andra häftiga människor haha. Nä men ärligt talat har jag nu insett hur mycket jobb det är bakom en film. Asså det är helt sjukt. bara en liten scen på en säng krävde en timmes jobb med hjälp av säkert 200 pers. Varje minut av dagen är planerad och skulle någon av dessa 200 människor klanta sig, påverkar det alla andra. Samtidigt som filmproducenten styr skådespelarna, håller några koll på kamerans rörelser, några på sminket, andra på ljuset, ytterligare en på manuset, andra med ljudet och så vidare. Visste ni förresten att varje skådespelare har en "extraperson" som hoppar in för skådespelarna innan själva scenen äger rum. Detta är för att se på vilket sätt det är lämpligast att filma scenen för att få rätt vinklar.

(Bilder lånade från Google)

Gud vad rörigt inlägget blev, haha. Nåvääääl. Eftermiddagen var bra, det är en sak som är säker!

Likes

Comments

Denna lilla bok köpte jag i Berlin för rätt längesen, men har inte haft tillfälle att använda den förrän nu. Här skriver jag ner tankar & det jag upplever under min vistelse här. Dessutom klistrar jag fast lite kvitton, reklam, kartor, biljetter och andra saker som ska påminna mig i framtiden.

Jag har alltid älskat att pyssla, precis som mormor och mamma, haha. Tycker det är så avslappnande att bara sitta och pilla med något.

Det som är skönt med denna bok är att jag inte känner en stress över att det ska bli fint, vilket jag annars gör. Jag bara skriver det jag känner för, när jag känner för det och på vilket sätt jag vill för stunden. INGA KRAV.

Märkte nu att jag växlade till engelska mitt i, haha.

Ett sms från en nanny jag träffat här i Vancouver. Hon tyckte att jag skulle byta land eftersom jag inte får dricka alkohol i USA, hahah. Naaah.

Min första middag ute med aupairtjejerna i San Rafael

  • Deep shit

Likes

Comments

  • Vardag

Likes

Comments

Igår mötte jag upp Simone, Bernice, Anne och Linn (den första svenska aupairen jag träffat!) för en hike på skidresorten Grouse Mountain utanför Vancouver. Vi sågs vid 2-tiden, köpte lite snacks och tog bussen i 30 min till bergen. När vi kom dit fick jag reda på att själva hiken var brant uppför i 2.5 km (!!) hahah. Blev rätt överraskad då jag tänkte att det mer skulle vara en promenad eller liknande.

Från vänster: Simone, Anne & jag

Bernice & jag

Taggade tjejer!

Energipåfyllning efter halva vägen

Sittliften på vägen ner - dröm!

Sammanfattningsvis var det en rolig men utmattande eftermiddag med rejält av träning! Det konstiga är att kroppen vande sig efter ett tag och gick per automatik. Rätt häftig känsla!

På vägen hem var jag så hungrig att jag inte visste var jag skulle ta vägen, haha. När jag kom hem gjorde jag iordning två stora frallor med parmaskinka, avokado, sallad, salt & peppar. Därefter åt jag en skål med yoghurt, jordnötssmör, flingor och fryst banan. MUMS!

  • Vardag

Likes

Comments

Efter jag slutat jobba, runt 6, lånade jag familjens ena hyrbil och stack till Urban Outfitters. Vi bor på W 3rd Avenue och själva shoppinggatan går längs med 4th. PERFEKT för en shoppingfantast som jag!

Iallafall så fick jag med mig en söt stickad tröja med mig hem. Supernöjd! Dock har jag blivit väääldigt nojig över pengar sedan jag kom hit. Vill inte slösa och är jättenoga med vad jag köper osv. Tror det var för att jag i början fick klara mig på kontanter då mitt kort inte fungerade. Därefter har jag bara använt mitt amerikanska kort med lönen jag får, vilket inte räcker jättelångt. Har beställt ett kort till mitt vanliga konto som jag hoppas kommer snart.

Apropå pengar, en annan sak jag hatar med USA är att skatten inte är inkluderat i priset. Utöver det förväntas man drixa på de flesta ställerna också. Såååå krångligt och trixigt varje gång man äter ute till exempel.

Benvit stickad tröja
72 CAD (465kr)

  • MODE

Likes

Comments

Igår vaknade jag vid 8.30, gick ner och satte på kaffebryggaren och satte mig med en kopp kaffe tillsammans med min lilla "minnesbok". Tanken är att jag ska klistra fast exempelvis kvitton, kuponger, klistermärken osv samt skriva en kommentar till. På så vis lever minnena kvar än bättre tycker jag. Gjorde iordning lite frukost som jag åt framför några Youtube-klipp.

Därefter snörade jag på mig gympaskorna och sprang ut i den härliga höstvädret. Det är sådär friskt i luften, soligt, kring 15+ och man hör löven krispa under fötterna. ÄLSKAR'T! Bestämde mig för att springs mot Jericho Park, vilket ligger några kvarter bort. Sprang ut på en brygga och stannade för foton - såklart!

Därefter hittade jag en liten plätt (omringad av björnbärsbuskar) att göra lite övningar på! Sprang sedan tillbaka hem, hoppade in i duschen och började jobba vid 12.30. Skönt med egentid alltså!

Likes

Comments

Många har frågat hur jag jobbar under en dag så tänkte ta upp detta i ett inlägg nu. Det skiljer sig från dag till dag, men kan förklara på ett ungefär!

MÅNDAG: 12.00-17.30
TISDAG: 8.00-17.30
ONSDAG: 12.00-17.30
TORSDAG: 8.00-17.30
FREDAG: 8.00-17.30
LÖRDAG: 7.00-14.30
SÖNDAG: ledig

8.00: fixar frukost till 2-åringen och ser till att han äter den
8.30: plockar undan och hjälper 2-åringen med tandborstningen osv.
9.30-11.00: förmiddagsaktivitet, exempelvis lekpark, joggingrunda med barnvagnen, handling, gymnastikklass
11.00: lunch för 2-åringen
12.00-14.30: naptime, vilket ofta innebär att plocka undan leksaker, städa eller tvätta för min del + lunch break
14.30-17.00: eftermiddagsaktivitet
17.00-17.30: middag till 2-åringen

Om jag jobbar halvdag brukar det se likadant ut bara att förmiddagen/eftermiddagen är borta. Det är riktigt långa dagar, vilket sliter. Dessutom är det ofta jag jobbar till 17.45 eftersom han ibland äter låååångsamt eller kladdar ovanligt mycket. Planerar att ta upp detta med föräldrarna snart för att det har aldrig hänt att jag kan sluta en kvart tidigare. Och jag menar, på sex dagar blir det 1.5 h...

  • Q & S

Likes

Comments

Nämen tjenare. Det var allt ett tag sen jag postade något här, vilket jag tycker är tråkigt. Grejen är att min dator inte har något utrymme, vilket gör att jag inte kan ladda över bilderna jag tar, vilket i sin tur gör att jag måste blogga från mobilen - ytterst jobbigt.

Hur som helst är jag och hela familjen i Vancouver, eftersom pappan jobbar med en film här. Han tror till och med att den har potential att vinna en Oskar. Huuur sjukt? För övrigt så ska jag någon gång under vår en-månaders-vistelse här, få åka till hans jobb och vara med bakom kulisserna! Är verkligen så taggad eftersom jag alltid är den som söker efter "bakom kulisserna" när jag sett en film, haha.

Idag börjar jag kl 8.00 och jobbar till 17.30... alltså 9.5 timmar. Dock brukar det gå rätt snabbt ändå, men det är ändå långa dagar. Igår var jag, mamman och båda killarna på en guidad tur med häst och vagn i Stanley Park. Det var verkligen supermys att sitta under en filt i det fina höstvädret och se allt fint runtomkring. Älskar detta verkligen! Vancouver har typ allt. Helt ärligt. Startade gårdagen med en timmes powerwalk i en annan park vilket var bland det härligaste på länge!

Stanley Park

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

  • Vardag

Likes

Comments

  • Vardag

Likes

Comments

Hallå där! Idag vaknade vi 9.30, Facetimade med Hedda och Emma i 20 minuter, snörade på mig gympaskorna och gick ut på en liten hike. Vi bor nämligen nära en stor kulle med fantastisk utsikt. Var ute i någon timme, gjorde lite benövningar längs vägen och kom hem vid 11. Gjorde i ordning en kopp kaffe och ringde farmor och farfar, då jag inte har pratat med dem alls sedan jag åkte. Det var superkul att snacka lite med dem eftersom de står mig väldigt nära.

Därefter gjorde jag iordning en stor frukost/brunch och snackade med värdföräldrarna. Försöker göra det så mycket som möjligt för att släppa spänningen emellan. Känns fortfarande lite läskigt och obehagligt att hålla konversationer med dem. Vill liksom att de ska gilla mig och så vidare. Hoppas att allt blir mer naturligt med tiden.

Familjen har tänkt åka till San Fransisco idag och frågade om jag vill haka på, vilket jag svarade ja till. Tror att det är viktigt att göra saker för att inte få för mycket tid att tänka och grubbla kring hemlängtan. Dessutom är det ju svincoolt att se San Fransisco! Jag tror vi ska strosa runt lite, käka mat och bara vara. Uppdaterar senare med bilder och grejjjss. Ha det!

- SAN FRANSISCO - 

Likes

Comments

Hallå där! Igår kväll mötte jag upp en Österikisk (?) aupair för middag nere vid Northgate mall (5 min på cykel från där jag bor). Jättemysigt och välbehövligt! Vi satte oss på Peet's, vilket typ har blivit som aupairernas mötesplats haha. Tydligen brukar de hänga där nästan varje kväll - kuligt!

Ställde klockan på 7.30 imorse, snörade fast gympaskorna och gick ut på en promenad. Gick upp för ett berg precis intill vår gata, vilket var lite jobbig men samtidigt superskönt. Temperaturen är mycket bättre nu, 23 grader istället för 45 - superskönt!

Fantastisk utsikt!

Nu börjar jag snart jobba... Ska lägga ner 2-åringen för sin nap, tvätta och kanske gå till ett ställe här i närheten där de har hundar för blinda. Mamman säger att det ska vara kul, men fattar helt ärligt inte vad man gör där om man inte är blind haha. Aja. Ses!

Likes

Comments

Vid 10:30 stack familjen till grannstaden Fairfax för brunch på MH Bead and Butter. Det var superfräscht, gott och bra service. Jag tog en Granola Bowl med turkisk yoghurt, persika, kokos, honung, mandlar och jordgubbar + en kaffe såklart.

Efter frukosten var lillkillen sugen på glass så vi stannade till vid en glassbar i närheten. Därefter bad jag dem släppa av mig vid Northgate Mall vilket är ett shoppingcenter nära där vi bor. Har kollat runt lite, ätit lunch och sla snart möta upp en annan aupair för fika. 

Likes

Comments

Tack och lov att jag mår bättre! Mitt förra inlägg var inte direkt ett glädjespridande ett, men livet är inte ett perfekt Instagram-flöde. Livet har sina toppar, liksom det har sina dalar, krokiga vägar och svåra val.

När jag i januari bestämde mig för att jag skulle bli au pair, tänkte jag mig typ som en semester heheh... Jag ville hitta en familj på ett coolt ställe, med söta och lätthanterliga barn, schyssta föräldrar, stort rum (kanske till och med en egen våning) och ja, höga förväntningar hade jag helt enkelt. Allt skulle bli perfekt.

Väl i New York märkte jag direkt att detta år kommer bli tufft. Det första som händer mig är att mitt bagage hade fastnat i London. KUL. När väskan väl anlände var den i uselt skick. Universitetet/collaget vi bodde på var inte heller det fräschaste - det var supersunkigt. (Dock var maten och områden utanför själva studentkorridorna toppen!). But still. Man kände sig äckligare efter man tagit en dusch än innan haha. Ändå är dessa saker inget jag egentligen bryr mig om. De var inte jobbiga i förhållande till tankarna, känslorna, förvirringen, saknaden och hemlängtan. På nätterna snurrade min hjärna runt av miljarder tankar: Vad gör jag här? Vad händer om jag hatar familjen? Tänk om jag inte kan ta hand om barn? Hur gör jag? Tänk om jag hatar det? Kommer jag slösa bort ett helt år av mitt liv på detta?...Jag saknar mamma!!

Dessa saker är något du bär på. Du kan liksom inte rå för att saknaden av en speciell person eller plats smyger sig på. Visst kan du göra saker för att underlätta allt, men så fort det blir tid över, blommar tankarna upp och känslorna smyger sig på.

Vet inte var jag vill komma med detta inlägg. Allt blev superflummigt, haha. Antar bara att jag redan efter en vecka lärt mig så otroligt mycket om livet (hur cheesy det än må låta)! Även om veckan varit tufft så är allt fortfarande SÅ coolt. Varje dag är ett äventyr här borta och jag har såå mycket tid att upptäcka nya platser. träffa massor av nya människor, utveckla engelskan, skapa nya band osv.

Förlåt för ett väldigt rörigt inlägg. Lovar att uppdatera er mer om vardagen alldeles strax...! Ta hand om er.

Likes

Comments

Det var ju inte såhär det skulle bli. Det fanns inte i mina tankebanor innan jag åkte att jag inte skulle trivas här. Visst var jag medveten om att hemlängtan skulle komma och gå, men jag var inte beredd på att känna såhär.

Just nu vill jag byta familj. Eller egentligen vill jag ju att det ska funka - såklart. Jag har kontaktat min LCC (typ kontaktperson) för att diskutera hur jag känner. Hon svarade snabbt (taaackk!), så vi ska ses imorgon eftermiddag. Känns skönt att ha någon att bolla tankarna med. Jag hoppas att allt känns bättre efter imorgon då jag även bokat in en fika med två andra aupairer i området.

Hoppas ni hör från en gladare Clara nästa gång, haha.

Likes

Comments

Igår eftermiddag tog vi bilen mot Stinson Beach vilket ligger en 45 minuter härifrån med bil. När vi kom dit var det rätt dimmigt (vilket inte är ovanligt), men det sprack sedan upp och blev alldeles lagom. SÅ härligt!

Vi beställde varsin nachotallrik att mumsa på, vilket var supergott! Dock var den dränk av ost (såklart) men det syns inte på bilden. Jag tog även en Cola att släcka törsten med. Mums!

Likes

Comments

ÄNTLIGEN är det dags!

Imorgon tar jag min glitterresväska och drar till USA för att vara au-pair i ett år. Det känns jättekonstigt och fortfarande rätt avlägset att inte vara hemma och gå i skolan som vanligt. Jag menar, hur fungerar livet utanför skolans värld? Vad gör man? INGEN ANING.

Jag är så jäkla glad att jag bestämde mig för att åka som au-pair och testa på något HELT nytt. Visst kommer det vara tufft för lilla hemtama mig, men det kommer också vara so otroligt roligt, lärorikt och minnesvärt. Dessutom är jag jätteglad att jag hamnat i den familjen jag gjort.

Än så länge vet jag inte om familjen är villiga att vara med på bloggen och därför är jag lite försiktig. Låt oss kalla dem "Familjen K" då alla namnen i familjen börjar på just K. De bor i en stor villa i San Rafael, precis norr om San Fransisco. Mitt huvudansvar är att ta hand en sprallig liten kille på två år fem dagar i veckan. Dessutom har en precis fått en liten lillebror som föddes i juli. Mamman i familjen verkar underbar och det känns som att vi klickar rätt bra, vilket känns super. Pappan är också störtskön och lättsam att prata med, även om jag inte hört av honom lika mycket. Kort sagt, så känns det otroligt bra med denna familj!

Nu ska jag ta och packa ner det sista (har dragit ut på det så mycket - typiskt mig!) och sedan sätta på nån film eller nåt för att varva ner, haha. Tänkte nämligen ställa klockan rätt tidigt så att jag har god på mig innan vi sticker till Arlanda vid halvelva-tiden. GODNATT.

Bilder lånade från Google

Likes

Comments