Jag hatar appar. Allvarligt. Jag har inte plats på mobilen. Är så trött på att vara tvungen att ladda ner en app för att göra nån mesig liten pruttgrej som jag LIKA GÄRNA HADE KUNNAT GÖRA PÅ EN WEBBSIDA men som en PROMPT måste göra via en app för annars går det inte. En app som jag inte har plats för. Som jag ändå kommer avinstallera cirka sextio sekunder efter att jag gjort det jag behövde appen till. Hatar är ett starkt ord, men är det något jag känner för onödiga appar så är det hat.

Men.

Håll i er.

Jag har hittat en app som jag... ÄÄÄÄÄÄLSKAR!!!!

Den heter Gudak och är en engångskamera. På riktigt. Har märkt att det är annorlunda på min mobil (Samsung Galaxy S8) och alla andras mobiler (iPhone 7/8), men den funkar typ såhär: du har 24 bilder på din låtsasfilmrulle i appen. Du fotar 24 bilder. När bilderna är slut får du en ny rulle om en timme (eller om ett dygn, på iPhone). Dina tagna bilder låtsasframkallas ett dygn (eller tre dygn, på iPhone) senare, och du kan inte se hur bilderna blev innan dess.

Så without further ado: här kommer lite bilder från veckan som varit, från min senaste - men även allra första - Gudakframkallning.


Jag! Lite på pickalurven inne på en hotellrumstoalett på Grand Hotel Saltsjöbaden. Vad i HELVETE gjorde du där Clara, tänker ni, och sen ser ni min äkta Gucci-väska och så faller poletten ner.

Skoja.

Eller asså väskan är äkta. #humblebrag (MÅSTE BARA TILLÄGGA I PANIK ATT DET ÄR DEN ENDA DYRA MÄRKESGREJ JAG NÅGONSIN KÖPT OCH ÄGT och köpesögonblicket var det svettigaste och mest ambivalenta jag varit med om i livet, MEN jag skänker pengar till både Plan och Barncancerfonden varje månad så cut ur girl some slack och låt henne unna sig en jävligt dyr väska snälla)

Nä, anledningen till varför jag befann mig på finhotell i fina områden var för att Solsidan hade biopremiär och det slogs till med STORKALAS för att fira. Rekommenderar filmen starkt! Har knappt följt serien men SKRATTADE högt och geniunt genom hela filmen. Also, har fått äran att hänga lite med Henrik Dorsin två gånger den senaste veckan och han är en av de varmaste och ödmjukaste människorna jag träffat i hela min bransch, tror jag. Så, se filmen. Den är bra.


Jag var cool och avslappnad, Calle såg Jerka Johansson i periferin och blev starstruck och o-avslappnad.


Kalas! Jätte-jättemycket folk! Delade en taxi hem med en kostymör som också hette Clara, eller Klara, som var supergullig och som sa "vi ses nog snart, det känner jag på mig" när hon hoppade ur taxin. Jag har funderat på detta ända sedan det hände i måndags. VAD MENAR HON. VAD VET HON SOM INTE JAG VET.

Dagen efter tog jag tydligen en gullig bild på Bob. Kommer här.


Samma dag var jag även hos Linda Lindgren, O.L.D, som sydde en av mina klänningar i mello. Den lila från andra chansen. Ni som minns ni minns ;);;)););)) Hon bjöd på lunch mot att jag lärde henne allt jag kan om youtube, så att hon kan börja med en sömnad- och designkanal.


Hon har ju även sytt upp min Star Wars-klänning, som jag hade på Ria-galan och Barncancergalan. Och nu har hon fått in nya Star Wars-tyger!!! Bland annat detta. Som kanske ska bli en julig kjol. Kanske.


Sista bilderna på rullen är från i förrgår kväll. Min barndomskompis William var uppe i Stockholm och jag bjöd på pulled oumph, som numera är min paradrätt eftersom det är så DJÄVULSKT gott.


Det är dessutom jättelätt. Hacka lök och vitlök och fräs i en gryta, i med två paket pulled oumph från frysdisk, häll i ett paket krossade tomater, 33 cl av någon god öl, en deciliter vatten, en grönsaksbuljongtärning, en styck torkad chipotle-chili och limesaft från en halv eller en hel lime. Sen bara låt puttra tills vätskan har kokat bort och blivit lite tjockare. Tar typ en timme. Ät som tacos. LIVETS MAMMA.

Om en blandar en skivad rödlök med 1/2 deciliter rödvinsvinäger, 2 msk socker, olivolja och havssalt, lägger i en burk och ställer in i kylen INNAN en börjar med oumphen så har en dessutom härlig picklad rödlök som tillbehör, som är färdig lagom till att maten är klar.


Calle och William. Fick en flaska rödvin till maten, en flaska mousserande äppelmust som tillbehör och en hyacint som luktar hemmahemma i Tahult + jul. JÄTTETREVLIGT. William är musikalartist som just nu spelar i Sound of Music i Malmö. Lovade att komma och titta snart, för jag har inte sett den än.

Och det var det. Det var bilderna som blev bra. Eller som blev något över huvud taget. Vissa är lite suddiga, eller överexponerade, eller underexponerade. Jag tycker det är CHARMIGT. Hälsningar från töntig wannabe hipster som gillar analogt men helst när det ändå är lite digitalt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej Clara!

Jag och min klass hade sexualkunskap för någon vecka sen. Uppgiften var att tjejerna och killarna skulle delas in i varsina grupper och komma fram till hur ens drömpartner skulle vara och se ut. Killarna kom fram till vissa vidriga saker som jag och resten av tjejerna reagerade på.

Vi tjejer hade skrivit saker som ”snäll, humoristisk, respektfull” mm. Eftersom vi tjejer anade att killarna skulle skriva något i den stilen som de gjorde (vi visste dock inte att det skulle vara så illa) så skrev vi också saker som skulle chockera dem och sätta dem i samma situation som oss. Vi skrev typ ”vältränad och stor kuk”. Jag vet verkligen att detta var fel av oss också, eftersom att man inte ska objektifiera. Men jag tycker ändå att det är killarna som är problemet i denna situation eftersom att vi tjejer ses som objekt dagligen.

Jag tog chansen att sprida detta genom börja skriva med offentliga människor. Jag skrev bl.a. till Instagramsidan @tnkvrt och till David Lindgren (pga vi är grannar). Eftersom att jag vet att du och David har jobbat ihop så ville jag att du skulle veta detta också. Här är bilden.

Tycker detta är helt sjukt och nu efter att bilden har spridit sig så vet alla i min skola vem jag är. Det har både sina fördelar och nackdelar haha. Hoppas du mår bra!
Mvh Ada, 9D


Jag fick ett mail för två dagar sedan som gjorde mig mållös. Först trodde jag inte ens att det var sant. Sen, när jag sakta förstod att det var på riktigt, blåste en orkan av känslor upp i kroppen. Som jag dämpade så hårt jag kunde. Jag vågade knappt ta i dem. Det blev liksom för mycket. Pallade inte utforska exakt hur arg jag skulle kunna bli över en sånhär grej.

Är det såhär det ser ut, utanför min snäva feministbubbla? Bortom de smarta, fantastiska feminister, antirasister och inkluderande människorna jag omger mig med i verkligheten och på sociala medier? Tycker 16-åriga killar på allvar att några av de viktigaste egenskaperna hos en framtida partner är att hon är dum, underlägsen, klär sig som en hora (ja, "hora" är det utsuddade ordet) och har stora bröst? Tycker dessa 16-åriga killar detta med sådan övertygelse att de känner att det till och med är okej att skriva det på tavlan under en lektion?

Killarna i klassen avfärdar det hela såklart som ett skämt. På skoj. Personligen tycker jag att det är roligare med till exempel ordvitsar, eller kattungar som ramlar omkull, eller att kvinnors kroppar någon jävla gång ska sluta sexualiseras, men jag vet inte. Humorn är ju fri.

Sedan jag var liten har jag lärt mig att det är bra att vara söt. Mitt utseende är mitt vapen och min allra viktigaste egenskap. Speciellt eftersom jag är kvinna. Normer för utseende finns såklart för både kvinnor och män, men när män är halvtjocka kallas det "pappakropp" och när kvinnor är halvtjocka kallas det "ska du verkligen äta det där?".

Jag älskar snygga kläder och att sminka mig, men jag kan samtidigt känna mig så uppgiven när smink och kläder kallas "empowering" för det håller jag inte med om. Det är ett intresse som jag gillar, men jag tycker inte att det är "empowering" att klä upp mig eller sminka mig för att bli En Vacker Kvinna™. Jag tycker att det är att klappa patriarkatet medhårs. Så när alla lärt sig att utseendet är det en kvinna ska bedömas efter, när folk dessutom börjar kalla det "empowering" att stärka denna patriarkala struktur, då är det klart att även 16-åriga killar följer med, och då är det inte så jävla konstigt att de önskar sig storbystade dumma blondiner som allra helst behåller sin underlägsna plats i samhällshierarkin.

Ada fortsätter i senare mail med att skriva: "Skolan har nu bestämt att kuratorn och skolsyster ska prata feminism och sexualkunskap hos alla klasser i 9an, vilket är sjukt bra!". Jag hoppas innerligt att detta gör någon skillnad. Sedan är det väl bara att vänta in att resten av Sveriges högstadieskolor tar sitt ansvar och gör detsamma.

Likes

Comments

Kolla!!! Jag är på startsidan! Så gölligt. Det har alltså gått jättebra, det här med att hålla låg profil med den lelle bloggen.

Gjorde en mailintervju med Sanna på Nouw eftersom de upptäckt att jag börjat blogga här och ville uppmärkssamma det. Vilket är så fint av dem. Tänkte göra en skamlös kopiera-klistra in, rakt av, till er som inte själva är på Nouw och därmed aldrig läser deras startsida.

Berätta lite om dig själv, vem är Clara Henry?

- Clara Henry är en introvert Göteborgare som gillar färgglada kläder och ogillar när folk tror att hennes namn är ett dubbelnamn istället för ett förnamn och ett efternamn (vilket händer förvånansvärt ofta). Och orättvisor, det ogillar hon ungefär lika mycket. Och att prata om sig själv i tredje person. Hon är däremot en obotlig optimist som vill tro att det finns lösningar på allt, som älskar katter och ordvitsar. Clara är 23 år men har ändå gjort många roliga grejer i livet, som att ha programlett Melodifestivalen 2017 och skrivit en bok om vaginalt blod som heter "Ja jag har mens, hurså?".

Många känner säkert igen dig från Melodifestivalen, Youtube och Instagram där du har ca 500K följare. Vad tror du har varit ditt framgångsrecept?
- Jag är jävligt rolig och snygg. Och ödmjuk. Haha nä skoja bara. Jag tror att folk började följa mig back in 2011 för att jag inte skrev om mode och smink, vilket alla skrev om på sina bloggar då. Kan tänka mig att det var jävligt skönt för alla som var som jag och inte direkt var modebloggsmaterial, som kunde läsa om något annat än utseende för en gångs skull. Jag försökte vara rolig och folk gillade att ha kul, ungefär.

Varför startade du en blogg?
- Jag har alltid skrivit mycket och har haft en blogg sedan jag var 13. Den slutade jag skriva på i februari i år, efter att ha haft ett helt år av blogg-prestationsångest. Då var det sjukt skönt att bara släppa det ångestmomentet. Nu i oktober blev jag taggad på att börja blogga igen, och så tog jag tummen ur röven och startade upp en blogg på nytt.


Vad kommer vi få läsa om/inte läsa om i din blogg?
- Ni kommer få läsa om sånt som jag själv tycker är intressant. Typ mig själv och vad jag nu kan tänkas hitta på om dagarna. Och mat! Blir så omåttligt jävla stolt när jag lagar något gott att jag oftast känner stor lust att dela med mig av min vishet. Min blogg är en kombo av min dagbok och mitt utlopp för frustration. Inga frustrationsinlägg är ute ännu, men jag lovar att de kommer när jag snubblar över diverse idioter på nätet och i verkligheten. Ni kommer tyvärr inte att få läsa speciellt ingående om kläder och utseende (utöver att jag klippte mig häromdagen och skaffade LUGG vilket var världsomvälvande) men det gör andra redan så bra så jag tänker att jag kan få slippa.

Vem/vilka är dina förebilder?
Musikaliskt är det Regina Spektor, när det gäller allmän livsåskådning är det Linnea Henriksson, Zara Larsson och Emma Watson, och när det gäller kärlek är det Hasse Andersson och Monica Forsberg. Deras relation är ett livsmotto.

Vart ser du dig själv om 5 år?
Hemma med min katt och massa böcker efter en lång, halvintensiv dag som internationellt framgångsrik TV-programledare.


5 snabba:
Ringa eller smsa?
SMSA, HERREGUD, folk måste sluta ringa mig, helst igår. Oplanerade telefonsamtal är en introverts mardröm.

London eller Paris?
Min pappa kommer lyncha mig om jag inte svarar London, men eftersom jag varit där och i krokarna hundra gånger och hälsat på släkten vill jag hellre utforska Paris. Så, Paris.

Sneakers eller Klackar?
Sneakers. Tar inte på mig klackar om så mitt liv hängde på det (såvida inte en mello-stylist säger åt mig att göra det. Det är enda undantaget.).

Sushi eller tacos?
Sushi!!! Helst såna nigiri med tofu, HOT DAMN.

Hemmakväll eller utekväll?
Hemmakväll. Blir alltid besviken på krogen. Hög musik så en inte kan prata normalt i kombination med fulla människor är ugh. Och som svar på sista frågan om min egentliga ålder: 65.


Foto: Herman Caroan (bild 1 & 3) och Paul Edwards (bild 2).

Likes

Comments

Hej blöggy.

Nu var det ett tag sedan. Och jag känner inte ens att det är jobbigt att jag inte har skrivit på länge. SKÖNT! Innan jag pausade bloggen för ett år sedan hade jag superpanik när jag inte bloggade på en vecka. Det tog emot att skriva, för det var inte kul, men det tog emot lika mycket att veta att jag inte uppdaterat. Riktigt härlig ångestkälla. Nu är det mest jahaja ska jag kanske skriva ett litet inlägg idag tro? och så gör jag det om jag har något vettigt att säga. Det är en sån lättnad.

Det är fortfarande knäppt att jag slutat med youtube. Tillfälligt i alla fall. Nu är det fyra veckor sedan jag laddade upp en vanlig måndagsvlogg. Också detta en djävulsk lättnad. Och det är måndag idag och jag gör inte en video! KÄNNS SÅ KNÄPPT! Alltså jag har gjort videos varje måndag i typ fyra år. Varje vecka (fast andra dagar) i sex år. Och nu slipper jag det och kan göra annat utan att känna press och stress och kreativ ångest. Det är så skönt att gå vidare ibland.

Någonting annat jag tänkt på: jag har tagit typ totalt tre selfies sedan jag klippte mig. För jag har ju klippt mig!!! Nu har jag ginger-ish-färgat hår. Som jag brukar ha på vinterhalvåret. OCH LUGG.


Här är de. De tre selfies jag tagit med mitt nya hår. Jag är alltså 90-talist OCH bloggare, MEN SÄMST I HELA VÄRLDEN på att ta bilder på mig själv. Jag vet inte ens hur det där går ihop.

Hur som helst. Känns jättebra. Har precis börjat vänja mig vid att ha hår i ögonen hela tiden. Mitt största problem är att min frisör Elizabeth fixade det så jäkla fint, luggen låg helt perfekt, och sen tog jag själv en dusch och sedan dess har luggen blivit både ojämn och helt oförståelig. Men jag försöker. Jag gör mitt bästa. Det går helt okej.

Såhär har jag sett nouw-bloggare göra och därför vill jag meddela att såhär ser min vecka ut:

Måndag: Manusmöte inför Värvet 300. Middag med Calle och hans kusin Oskar.

Tisdag: Fitting med Kristina. Jag har skaffat stylist!!! Sjukt jävla roligt. Så vi ska prova outfits inför lite scen-jobb jag har framöver. Sedan kvällshäng med en annan Kristina. Keyyo-Kristina. Jättemysigt.

Onsdag: Inget speciellt. Luncha med Linda som sydde en av mina mello-klänningar. Jobba hemifrån och repa inför Värvet 300.

Torsdag: Inspelning av Bäst i test för SVT. Som det för övrigt går att komma och kolla på, live! Anmäl er via länken här i så fall: studiopublik.se/bast-i-test . Sedan spurta iväg till Cirkus och vara konferencier på Värvet 300 ihop med Cissi Wallin.

Fredag: Pilotinspelning. Alltså inspelning av ett kort smakprov på ett tv-program som sedan ska pitchas in till en viss TV-kanal och så ska de bestämma om de vill ha det eller inte. Det är ett JÄTTEROLIGT program så jag hoppas att de vill ha det. Som vanligt får jag inte berätta någonting så jag håller tyst (men tro mig, OM det blir av så kommer det bli svajnakul).

Lördag: Jag och Calle har galej hemma för att fira att vi blivit sambos. Visserligen för två månader sedan men det är aldrig för sent för galej.

Söndag: Nada. Typ städa och vara lite bakis, antar jag.

Och det är min vecka. Kommer bli trevligt.

Likes

Comments

Okej jag vet att detta inlägg ska handla om mitt dygn i Sollefteå men TITTA JAG KÄKADE VEGANMAT IGÅR!!!


Åtminstone tror jag att det var det. Någon form av morots-chilli-biff från Hemköp som jag nästan är helt säker på att de är veganvänliga, broccoli, avokado, lite rödlök och nån chillimayo som jag, för skojs skull, läste innehållsförteckningen på och blev fett förvånad över att den inte innehöll ägg.

Är nästan chockad. Först blev jag en sån som har vikter stående hemma på golvet, nu har jag tydligen blivit en sån som slänger ihop en halvdan middag mitt i all stress och så ÄR DEN VEGANSK. Jag klappar mig själv stolt på axeln.

Anyway. Sollefteå. Där har jag hängt idag! Kom hit igårkväll. Såhär bloggig var jag på flygplatsen i väntan på mitt försenade flyg. Kaffe, CHIAPUDDING och läste första boken i Maze Runner-trilogin.


Har haft hela trilogin i min bokhylla hur länge som helst utan att ha läst dem. Inte sett filmerna heller. Nu har jag läst ungefär 200 sidor i första boken, ogillar den starkt men har inte hjärta att inte läsa klart en bok. Måste ju få veta hur den slutar, även om det är en helt orimlig story och ännu mer orimligt att huvudpersonen har massa frågor som alla andra VÄGRAR besvara ända in på sida HUNDRA. Dessutom heter alla fett spexiga namn som Chuck, Newt, Minho, förutom huvudpersonen. Han heter Thomas. Alltså kom igen. Inget fel på att heta Thomas men om författaren hade en kreativ dipp hade han ju kunnat vänta en liten stund tills han fick feeling igen.

Halv tio blev jag hämtad på flygplatsen och skjutsad till hotellet. DET VAR NORRSKEN.


Förlåt alla norrlänningar. Nu kommer jag vara en stereotyp söderbo. Men alltså norrsken. DET ÄR SÅ JÄVLA COOLT. Hela himlen var igång. Tog den här bilden med fyra sekunders slutartid på mobilen och grät en skvätt av lycka.

Det låg en tät dimma över hela stan, och när vi kom upp en bit på berget där hotellet ligger kom vi till en utsiktsplats där en såg både norrskenet och dimman som kröp fram mellan husen nere i dalen. Det var så coolt att det ryckte i varenda sociala-medier-nerv i kroppen min. Jag ba MÅSTE FOTAAAAA. Sjukt svårt att få det på bild, tyvärr, för med kort slutartid försvann norrskenet och med lång slutartid blev allt annat än norrskenet suddigt. Här får ni se båda mina försök, så att ni kan försöka bilda er en egen uppfattning om hur det faktiskt såg ut:


Idag, dårå:

Hotellfrukost. En fruktansvärt överskattad grej. Jättehärligt att slippa duka fram själv, men de har aldrig varken brödet eller filen eller flingorna som du själv hade valt i affären. Jag käkar ju varken kött eller ägg heller, så bacon och ägg går bort. Jag är svintråkig att bo på hotell med.

Sedan Ungdomstinget i Sollefteå. Föreläste om mens och menstabut inför ett hundratal ungdomar. JÄTTEROLIGT. Ni var så himla fina och hade bra frågor. Blev lycklig i själen.

Sedan åkte vi till BB-ockupanterna. Ni har säkert läst och hört om BB-ockupationen i Sollefteå? BB-avdelningen (med flera) lades ner på det lokala sjukhuset för att spara pengar och nu måste blivande föräldrar åka över tio mil, i brinnande värkar, till exempelvis Örnsköldsvik. FÖR ATT KUNNA FÖDA BARN. Det är katastrof och ett jävla svek. Nu i november har ockupanterna suttit på sjukhuset i 300 (TREHUNDRA) dagar i protest. Stötta dem på valfritt sätt om ni kan.

Nu: jobba lite på hotellet tills det blir dags att åka tillbaka till Stockholm. Eller tills min dator dör. Antagligen sistnämnda eftersom jag glömde laddsladden hemma ;) ;) ;) jättebra grej att göra. Testa inte.

Likes

Comments

Ni vet när en kanske har PMS fast en vet inte för en har redan fått mens men PMSen kanske hänger kvar lite för en mår uppenbarligen pissrumpa och har inget annat att skylla på?

Så var jag igår. När vi körde tredje PK-klubben-showen. Allt jag gjorde på scen - ALLT - var värdelöst. Dåligt och tråkigt. Onödigt och ogenomtänkt. Blaha och blähä. Jag drog historien om hur jag krossade en blygdläpp igen. Såg ut såhär:

Enligt mig: missade massa roliga detaljer och levererade inte alls lika bra som sist.

Enligt Calle, Johanna, Andreas och alla andra av mina vänner som var där och tittade: jätteroligt! Mycket bättre leverans än sist! Tryggt och inövat! Bästa showen hittills!

Behöver jag säga att jag har SÅÅÅÅÅÅ SVÅÅÅÅÅÅÅÅÅRT att tro dem? Blä. Blä blä blä bla bla blö blö. Bajs.

Här ser jag glad ut trots att jag egentligen bara ville hålla käft och vara ifred efteråt. Tur att våra gästkomiker var SVINBRA i alla fall. Hampus Hedström var skitrolig, Josefin Sonck drog igång mega-igenkänning, Petrina Solange slaktade och Karin Adelsköld rev ner hela huset. Och så sjöng jag och Cissi, kompade av Andreas, en jävligt svängig introlåt om att gubbar borde köpa en rulle tejp, tejpa igen käften och börja lyssna. Härlig typ av anger management efter #metoo. Ni borde testa.

Nästa gång kör vi den 7 december och eftersom min mens är obehagligt regelbunden lär jag ha mens-humör då med. Men! Kom ändå! Det blir kul! Enligt mina kompisar är jag ju uppenbarligen on fucking fleek på scen när jag har pissigt humör! Köp biljetter HÄR om ni vill, eller slipp. Men gör det helst. För din egen skull alltså. Så lever du längre. Kanske.

Likes

Comments

Ah well. Eftersom min och Calles halloween-outfits tydligen både nämndes och visades upp i BREAKING NEWS MED FILIP OCH FREDRIK häromkvällen så antar jag att det inte är mer än rätt att jag visar er vårt mästerverk här i bloggen också.

Låt mig få presentera: unnamed

1. Vänligen diskutera det faktum att det var Calle som kom på samt drev igenom denna idé.

2. Enligt Fille och Fredde så rider jag slash mina framgångar (45k likes på denna på instagram räknas tydligen in som en av dem) på mensvågen. Något i stil med att det tydligen fortfarande är "inne" att prata om samt visa upp mens i olika former. Själv så... har jag mens. Fortfarande. Och det kanske låter helknasigt men det är, fortfarande, trevligt att kunna prata om den och visa upp den som något naturligt snarare än den onatuliga motsats som visats upp de senaste hundra åren.

Varsågoda för ett stycke ÄKTA POLAROID-BILD där vi (möjligtvis sparkar in en öppen dörr och) gör en övertydlig reenactment av vad det är vår utklädnad ska föreställa.

För övrigt var vi på mitt livs mest satsiga halloweenfest. Fyra personer, varav en som är en fin vän till mig och Johanna, arrangerade fest där de klätt om en hel lägenhet till ett mental-institut. Gustav, vår vän av dessa fyra, jobbar på Operan och har tidigare jobbat på SVT och fick därför låna droppstänger och annan rekvisita från respektive kostymförråd. Såg förjävligt ut därinne. Fem av fem nässprayar. Briljant. Observera gärna att vi fick välkomstdrinkar i dropp-blodpåsar.

:')

Likes

Comments

Reklammärkning, hörrni. Så bra men ack så komplicerat. Eller egentligen inte komplicerat alls: allt som kommer ge mig en vinst måste märkas som en annons. Och det är jättebra att låta folk veta, så folk inte känner sig lurade. Men extra spännande blir det när jag själv är mitt egna varumärke och jag såklart vill att ni köper biljetter till sånt jag deltar i för det innebär ju även, härligt nog, att jag tjänar pengar varje månad och kan betala hyran och köpa mat till Bob. Därför måste jag alltså, enligt lagarna om marknadsföring, skriva såhär:

I SAMARBETE MED MIG SJÄLV.

Det är skrattretande. Faktiskt. Men så är det. Detta inlägg är i samarbete med mig själv! Jag kommer nedan att uppmana er att lägga era surt förvärvade pengar på en viss typ av underhållning som jag deltar i och därför även kommer tjäna en liten slant på! Så att det inte blir några missförstånd här liksom.

Hur som helst.

Som ni kanske vet har jag tydligen börjat med stand up. Jag veeeet. Det är helt sjukt. Sjukt kul och sjukt nervöst och sjukt självutlämnande och stundtals även sjukt självplågande. Men sånt håller alltså jag på med. Och nu dyker jag upp i flera såna här sammanhang inom en snar framtid och vill därmed alltså berätta detta för er så att ni inte missar att köpa biljetter - OM NI VILL såklart! Tyvärr är alla tre showerna i Stockholm, men hintely hint: vi jobbar på att få ut PK-klubben på andra ställen i landet också. Förhoppningsvis, om våra scheman klaffar, blir det verklighet nästa år. HIHI. Men vi får se. Jag är fruktansvärt dålig på att komma till poängen i detta inlägg, inser jag nu. Mycket ordbajsning och lite verkstad. Nu kommer verkstaden:

PK-KLUBBEN!

Jag och Cissi Wallin har en helt strååålande stand-up show på Södra Teatern som vi kört i höst. Vi har två tillfällen kvar, den 7e november (IMORGON) och den 7e december. Finns supergott om biljetter till december och mindre gott om biljetter till imorgon, men det är inte slutsålt än så kolla era kalendrar och GÖR NÅGOT KUL istället för att sitta hemma med tråk-falukorv till middag framför tråk-program på TV och ha tisdags-tråkigt.

Imorgon gästar Petrina Solange, Karin Adelsköld, Josefin Sonck och Hampus Hedström. Jag och Cissi har, som vanligt, planerat ett fett feministiskt power-intronummer och jag tänkte dra min "en gång spräckte jag en blygdläpp"-historia i repris eftersom den gjorde succé sist.

Biljetterna kostar 220 spänn (och uppåt beroende på plats) och finns HÄR:
http://sodrateatern.com/pk-klubben/
(tips: finns massa lediga platser på Andra balkong!)

VÄRVET 300!

Podden Värvet med Kristoffer Triumf firar sitt 300e avsnitt LIVE den 23 november på Cirkus! Perfekt pappa-present till Fars Dag om ni frågar mig. Henrik Dorsin och Little Jinder intervjuas live till podden, Henrik Berggren spelar musik och jag och Cissi står för någon form av PK-konferencierande.

Vi ska också spela musik, förresten. Ni som var på PK-klubben i oktober vet att jag har skrivit en vacker power-ballad som heter Stackars alla vita män. Den kanske eventuellt spelas live på scen i Värvet 300. Kanske. Den som kommer får se.

Biljetter kostar 405 kronor styck och köps på www.värvet.se/300 .

JULBONANZA!

Den 3e och 6e december deltar jag i Julbonanza på Scalateatern! JÄTTEROLIGT! Också stand-up-kväll med åtta roliga personer varje show, och David Sundin som julig konferencier. Flera showdatum är släppta men jag kör alltså bara två av dem, så vill ni verkligen INTE se mig på scen så har ni här flera alternativ.

Biljetter kostar mellan 320 och 460 kronor beroende på plats och hittas på https://www.kahlo.se/julbonanza . Lovar er att har ni inte julkänsla i kroppen innan så kommer ni ha det efteråt.

Likes

Comments

... som heter På Riktigt med Charlie och Mattias. Träffade dem för några dagar sedan och spelade in. Jätteroligt! Vi hade ett grymt snack. Extra härligt att de hade en producent som tog ljud, som satt och nickade åt allt vi sa och nickade EXTRA LÅNGSAMT & INTENSIVT när vi sa riktigt bra saker, som när vi kom fram till slutsatser eller drog något roligt skämt.

Lyssna HÄR! Eller på andra ställen där poddar brukar finnas, kan jag tänka mig.

Likes

Comments

Tisdag den 31 oktober.

10:00 @ Splay
Möte med the awesome agent Andréa och ~*hemlig person*~ inför ~*hemligt projekt*~ som ska pitchas in på ~*hemlig kanal*~ imorgon och som, om vi håller tummarna, blir ett spännande och skitroligt jobb för mig i slutet av mars, början av april nästa år. Som vanligt är allt i mediavärlden SKITHEMLIGT tills det faktiskt blir av. Tro mig, jag vill så gärna berätta att jag typ får salivutsöndring. Om femton år när jag är Sveriges största mediemogul ska jag börja göra saker o-hemliga så att alla kan få veta och så att alla stackars programledar-aspiranter slipper vara douchiga på sina bloggar.

10:45 @ Splay
Spontanmöte med the awesome agent Andréa för att gå igenom inkorgen, prata veckans jobb och bunkra bilder till bloggen. Typ dessa:


Bild 1:
Andréa koncentrerar sig.
Bild 2: Andréa har märkt att jag smygfotar henne och åtgärdar problemet.

Bild 3: "Hallå om du måste fota mig till din blogg kan du väl ta snygga bilder istället? Sätt dig i andra ändan av bordet så sätter jag mig här så ser det ut som att vi har världens bossigaste möte" (läses med Kakan Hermansson-röst, de har samma dialekt och typ även samma kroppsspråk. De är mer eller mindre samma person.)
Bild 4: Andréa slays the shit out of Splaykontoret.


12.00 @
finns det något göttigt opretentiöst men ändå bra sushiställe på Östermalm?
Lunch med Hampus Nessvold. Jag är sugen på sushi och han på yakiniku.

13:30 @ Kulturhuset
Boksamtal! Jag och Hampus Nessvold sitter en stund och tjötar om våra böcker, mens och mansroll och feminism och härligheter. Kom och lyssna, ni som befinner er i Stockholm och hinner läsa detta på inte ens två timmar innan vi drar igång.

18:00 @ Melanie
Myshäng. Min favoritgrej nuförtiden, tror jag. Att mysa med folk jag gillar. Högkvalitativ kvällsaktivitet.

Likes

Comments