View tracker

Nu är det exakt en månad tills jag åker hem igen, rätt blandade känslor inför det, men ska trots allt bli skönt att få komma hem. Ser verkligen framåt att få träffa alla igen, speciellt min hund!!

Igår var det en helt vanlig dag, rätt lugnt mestadels men lyckades bli kvar tills efter 17 nångång. Det var bara mysigt att kunna stanna och avsluta allt i lugn och ro. Duschade och käkade lite middag så fort jag kom hem, sedan var det bara att hålla mig vaken tills det var nightcheck dags.

Idag fick jag ledigt, utan förvarning. Gick upp som vanligt, dvs lite för sent, så fick rusha lite för att hinna i tid. När jag går ut så inser jag hur mycket det faktiskt regnar, det öste verkligen ner. Blir ju inte jättesugen på att hoppa upp på röda blixten, dels för att jag antagligen skulle lyckas köra omkull igen och för att, enligt min erfarenhet, så tål inte scootrar regn särskilt bra. Men gick ner till garaget, och den visste liksom vad som höll på att hända, så den startade inte. Ibland gör den så, men brukar få igång den efter några minuter. Idag försökte jag i 10 minuter, sedan gav jag upp. In i lägenheten igen så jag fick wi-fi, så skickade jag sms till Karin och bad henne plocka upp mig påvägen till stallet istället. Efter en stund får jag svaret att jag fick ledigt istället, eftersom hon ändå inte kunde rida och jag måste jobba på måndag. Jahapp. Bra att jag skyndade mig då. Då hade jag varit vaken ett par timmar, och satt i ridkläder och tänkte "Jaha och nu då...?". Så sov några timmar till, gjorde inte så mycket mer sedan.

Nu på kvällen lånade jag bilen och tog en sväng till gallerian, käkade middag på TMC och sen på vägen hem svängde jag förbi stallet. Var ju nästan ett dygn sedan jag träffade hästarna! Så klappade lite på alla, innan jag styrde hemåt igen. Nu ligger jag och kollar på Grease, ska sova snart, så vi hörs någon annan gång!

Tyvärr inga bilder från igår och idag...

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag kom mitt efterlängtade paket fram! För 3-4 veckor sedan skickade mamma och pappa ett paket hit med lite kläder, en tidning, marabou att smöra för chefen med, lösgodis och det absolut viktigaste: SVENSKT KAFFE! Som jag har längtat!! När man får tårar i ögonen av en kopp med svenskt snabbkaffe, så förstår man hur fantastiskt dåligt det amerikanska kaffet är.


Söndagen och måndagen var riktigt lugna dagar, nästan inga hästar reds. Måndagar är ju hela Welli's vilodag, och såklart hade mexarna haft grillfest på söndagskvällen/natten. När jag kom vid 6:00 på måndagsmorgonen så verkade festen ha dött ut, jag hade fel. En halvtimme senare dök det upp en mexikan från till synes ingenstans med en öl i handen, och ett flertal i blodet. Han försvann upp till lilla Mexikos högkvarter (=deras lägenhet på övervåningen i stallet), för att komma tillbaka ner med en annan mexikan och ny öl. De slog sig ner i köket för att fortsätta pratandes och öldrickandet i några timmar. Vid 9 snåret hade resterande Mexiko vaknat, och det var frukost dags! Grillen sattes igång igen, solklart blev det tacos. Kött, salsa och lime på tortillabröd. Det bjöds även på Bloody Mary, varför inte bara fortsätta innan man hinner bli bakis?

Idag har det däremot varit rätt mycket att göra till och från. En lång men bra dag helt enkelt. Kom precis hem från nightcheck, så är på väg i säng. Jag tycker oftast att det mysigt att göra nightcheck, bara man inte känner sig stressad, och man får låna bil av världens bästa hyresvärdar!

Och så lite blandade bilder från senaste dagarna:

Höjdpunkterna i paketet!

Soluppgång över hagarna

Det finns faltiskt övergångsställen!! Bara det att det tar cirka 20 minuter tills du får grön, eller vit som det är här, gubbe.

2x Grand Prix fuxar med bläs duschar

Soluppgång över stallet och hoppbanan

Watertrucken som kommer nästan varje dag för att vattna ridbanorna

Bosses efterlängtade sadel kom, eftersom det är Stinas häst, så blev det självklart lila detaljer!

Ena halvan av min tackbox-lunch-fanclub, Karins nya hund Nenita.

Andra halvan av fancluben, en av våra hovslagares hund Riley, så söööt!

Förvaring åt lite allt möjligt, hund bl.a.

​Fullmåne över stallet, blir ju alltid en lika fin vit prick på bild!

Vi hörs!

Likes

Comments

View tracker

Ja nu var det ju som sagt ett tag sen sist, igen...! Föregående inlägg började jag faktiskt skriva på redan i måndags, men kom aldrig längre än att jag sparade det i utkast sen.

I måndags hade jag ledigt, vilket var efterlängtat! Tog det lugnt hela dagen, snoozade till klockan 10, lyx! På eftermiddagen bestämde jag mig för att göra något, så det blev en sväng till gallerian för lite shopping, och så handlade jag lite mat också när jag ändå hade bil.



Det var definitivt dags för nya converse hehe...

I tisdags var det back to work! En helt vanlig dag, utan några missöden. Fick rida ut på ponnyplutt, vet inte om jag eller han tyckte det var roligast! Alltid lika kul när man verkligen märker att hästarna uppskattar omväxlingen från ridbanan.


Ut på tur aldrig sur! Speciellt inte på vägen hem igen


Stina hade fixat jättefina svenska filtar att ha på tävlignsskåpen, viktigt att visa varifrån man kommer här


Mexarna har jättefina tackboxes, såklart med flaggan på!

Onsdagen flöt också på riktigt bra! Stina bjöd hela stallet på pizza, för andra veckan i rad!! Super schysst, och uppskattat av alla. Jag och Cata (den andra dressyrtantens working student) tycker att det numera är en tradition, pizza Wednesday! Låter väl rätt bra?

Sen kom torsdagen, bra förmiddag och jag skulle få rida ponnyn på banan efter lunch!!Så slängde mig upp på röda blixten som vanligt, mot Welli Deli för en ceasarsallad och islatte som uppladdning inför ponnyridningen. Hinner halvvägs, kör på nått gupp eller sten eller dylikt, inte bra med småsmå scooterhjul! Hinner bara fatta att "Ohoh jag är ute på gräset, inte bra!" Så åker jag över styret på moppen och ner i asfalten med huvudet före. Som tur är så hade jag hjälm!! Så blev endast blåtiror, ett och annat blåmärke, svullen pannan och näsa och lite skrapsår på ena armen. Tack och lov. Så de senaste två dagarna har jag varit hemma och hämtat mig, men nu börjar det bli riktigt tråkigt så snart får det vara slut på det här! Ser förjäklig ut i ansiktet, menmen, bara att ta på sig keps och solglasögon så täcks det värsta.

Vi hörs!

Likes

Comments

Nu var det ju ett tag sedan sist igen, men helgen var lite lätt galen. Var ju som sagt ensam hemma på gården med 7 hästar större delen av dagarna förra veckan, och i helgen var det tävlingsdags för 3 av de hästarna också. Så bara att duscha, knoppa, putsa och rykta tills hela gänget glänste. Eller tills jag vara tvungen att göra något annat.

Så i fredags började dagen med att hopphästen skickades hem till ryttare för tävling, så han ryktades och tofsarna fixades innan han fick åka. Hector var hemma i stallet och hjälpte till med att fodra, mocka, släppa ut hästar och sopa innan han åkte över till Global för dagen. Under morgonen red Karin ett par hästar, innan hon också slängde sig iväg till Global för att rida Curt och träna ponnyekipaget som stod uppstallad där. På hemmaplan kunde jag andas i någon minut, sedan var det bara att börja fixa med Stinas ena häst, Picasso! Det var dags för debut på Global med honom, och även för säsongen, vilket han skötte mycket bra. Självklart fick jag ju knoppa honom, var ju bara drygt ett år sedan jag knoppade...! Men när jag mötte Karin på Global med Picasso i släptåg, och det första hon säger är "Vilka fina knoppar! Vem har gjort dem?" Så känns det ändå som att de fick godkänt. Efter starten var det bara att rulla hem och duscha av Picasso, och göra eftermiddagssysslorna innan det blev hemgång. När jag kom hem blev det dusch, middag och sova.

Lördagen var det samma rutin igen, fick hjälp av Hector på morgonen. Dock blev allt något försenat, pga ett par oförutsedda händelser! Precis som det är med hästar, allt kan hända, men helst inte den mest fullspäckade helgen hittils.

Först och främst så blåste det storm ute, så hästarna blev helt galna i hagarna. Så vi släppte ut alla, bara för att 5 minuter senare inse att det inte funkade. Så det var bara att ta in alla igen. Innan någon hann sparka av någon sko eller dylikt. Ingen skada skedd, och två av de var tillräckligt lugna för att stanna ute. Bara att börja mocka och fixa. Så vi börjar, jag står i lugn och ro och mockar, så tittar jag upp bara för att se en häst komma travandes mitt i stallgången! ÅH HERREGUD ÄR DET EN AV VÅRA?!?! Jag hinner bara uppfatta att det är en brun häst innan den försvinner ut genom stalldörren, och efter kommer Hector med HINGSTENS grimma och grimskaft. Det gjorde mig inte lugnare direkt, en lös hingst finns inte riktigt plats på mitt redan tighta schema för dagen. Jag tar tag i närmsta grimma och springer ut. Då ser jag att hästen, tack och lov, har nightwraps (=paddar och lindor hästarna har på natten), något som inga av våra hästar har. Kan andas ut, bara för att se att de två hästarna vi lämnade ute börja bocka och racea runt i sina hagar. Ingen tid till att ta in dem för tillfället! Den förrymda hästen fortsätter sitt äventyr, och går ut på tur för sig själv. Hector springer efter, och jag vänder om för att ta moppen och försöka möta upp hästen från andra hållet. Jag hann inte långt, utan möter hästen på uppfarten till stallet. Sedan lyckades vi fånga den mellan ett par häckar, som tur är var den oskadd! Det visade sig vara en av mexarnas bättre hästar som senare på dagen gick en 1,45 klass utan problem.

Efter galna hästar till höger och vänster så red jag, Stina och Stinas dotter ut en sväng på varsin häst. Riktigt skönt att kunna slappna av en stund, trots alla häst-ätande liggande soptunnor och diverse vissna blodsugande palmgrenar vi stötte på.

Sedan var det tävlingsfix på schemat igen! Stina skulle tävla båda hennes hästar, Picasso och Bosse. Började självklart med Picasso, eftersom han skulle starta först. Så duschade honom, slängde på ett fleecetäcke och började knoppa. Igen så blev jag faktiskt riktigt nöjd med knopparna, men hann bara göra hälften innan det blev en change of plans. Stina "Ska det blåsa storm kanske det inte är någon idé at ta med honom till Global..." "Ehh...ska jag ta ut knopparna igen?" "Ja, vi struntar i att ta med honom idag...förlåt...". Bara att dra ut de fina fina knopparna, det känns alltid lika bra. Inte. Jaja, ut med Bosse på gången istället. Rykta, knoppa och så iväg. Bosse skötte sig också, så bra avslut på en till början något kaos dag!

Bosse laddar för tävling i trailern.

I söndags gick morgonen smärtfritt, och vid lunchtid lastade vi Bosse igen för att ge oss av mot Global och en tredje dag av tävlande. När Stina red fram, så red Karin och Curt sin freestyle, som jag tyvärr missade! Men fick höra att det hade gått bra för dem! Bosse skötte sig idag igen, riktigt kul när alla hästarna och ryttarna är så duktiga! När Stina och Bosse hade ridit klart, bar det snabbt iväg hem för att hämta upp juniorhästen som skulle starta en klass på em. Så blev ett snabbt skiftbyte, innan vi var tillbaka på Global igen! Häst nr 5 för helgen skötte sig också väldigt bra, så totalt sett ett lyckad helg! Tyvärr hann jag knappt ta några bilder under helgen, hade lite annat för mig så att säga...

Likes

Comments

För att fortsätta på föregående inlägg, så i onsdags var det fullt ös, men ytterst få bilder. Hoppehästen kördes till ryttaren direkt på morgonen, ett par hästar reds samtidigt som vetten (=veterinären på svengelska) gjorde en gastroskopi på Bosse. Allt såg som tur bra ut! Vetten hade misstänkt att han hade magsår, men de hittade inget. Efteråt så blödde han rätt mycket ur näsborren, därför fick han ha en handduk över mulen medans han vaknade.

Handduken slängdes omgående i tvättmaskinen efteråt...

Fortfarande något dåsig Bosse efter lugnande.


Samtidigt som vetten var här, så reds det inte bara hästar, det packades också åt ponnyn och Curt (Karins häst) som skulle till Global för veterinär besiktning (joggen på svengelska) inför FEI tävlingar i helgen. När hästarna går FEI klasser måste de vara uppstallade i speciella FEI stallar innan och under tävlingen.


När alla sedan åkte iväg till Global blev det väldigt tomt, bara jag och 6 hästar kvar. Så fixade allt som inte hunnits med under den halvgalna morgonen/förmiddagen och lunch fodrade. När jag hade fodrat klart, kom Stina tillbaka med en duktig hopphäst som hade nollat sin runda! Därefter blev det rushrushrush igen, massa hästar som skulle ridas kvar, och Hector var på Global hela dagen för att ta hand om ponnyn och Curt, så var ensam igen. Men nästan alla hästar blev ridna tillslut!



Under gårdagen fick vi till slut wi-fi i stallet igen, det tog bara 5 veckor för stallägaren att åka och köpa en kabel till routern...Och sen fick en tjej, som jobbar för den andra dressyrtanten vi delar stall med, fixa allt ändå. Men, wi-fi fick vi! Så jag passade på att skypea med mamma, och visa henne runt i stallet och så fick jag se våran alldeles egna hund lite också. Som jag har träffat en gång, men egen hund har jag numera. Dock så råkar vi ju vara på varsin sida av Atlanten. Bara 6 veckor kvar tills jag får träffa honom!

Gulleeee

Fina Casper

Egentligen hade jag väl verkligen inte tid med det att skypea, men var så kul så kunde inte låta bli! Varför jag inte hade tid? För att det var dags för ett event anordnat av självaste cheferna, Karin och Stina, nämligen Rasmus Baggers "Ultimate Equestrian Results Workshop"! En föreläsning om hur man ska tänka inför och under tävling med hästar. Rasmus Bagger är en mental coach, som jobbat med bl.a. Rolf-Göran Bengtsson.

Det skulle börja klockan 6, och jag lämnade stallet lite innan 5:30. Var bara att slänga sig i duschen när jag kom hem, och sen tillbaka upp på röda blixten för att åka bort till restaurangen på WEF där det skulle vara. Det var precis så jag hann dit, men lyckades jag snubblade in med en hel minut till godo! Mycket intressant föreläsning, även för mig som inte tävlar. Och massa god plockmat, små gulliga tacos och hamburgare, perfekt för alla hungriga hästmänniskor. Som pricken över i, så gick jag nästan in i Bruce Springsteen innan kvällen var över. På riktigt. Bruce Springsteen?? På samma restaurang! Helt sjukt. Hans dotter är en riktigt duktig hoppryttare, och gör alltså säsongen här, så vad jag har förstått bor han här i krokarna också, och därför han hänger på WEF.

Tog inga bilder själv, så lånar ett par från Stonebridges FB sida.

Huvudpersonen Rasmus Bagger

Engagerad publik och goda plockmaten i förgrunden

När föreläsningen var slut så var det bara att åka och göra nightcheck, sen hem och sova.


Idag har det varit rätt bra drag också!

Hector var i stallet ett par timmar imorse, så han kunde fodra, mocka och hjälpa till med turn out (=släppa ut hästarna i hagarna) innan han åkte över till Global. Sen var det full rulle, speciellt runt lunch, med alla vanliga stallsysslor, och att göra iordning de 7 hästarna innan och efter ridning. Alla åkte sedan tillbaka till Global för att vara med och kolla på när Karin skulle tävla. Fick senare höra att det hade gått riktigt bra, och hon ligger just nu 6:a av hittils 20 startande!


När alla hade åkt till Global, var jag kvar i stallet och tvättade hästar. Pysslade lite med hopphästen som ska tävla imorgon, så förutom en dusch fick han såklart tofsar igen. Mockade, fodrade, vattnade, sopade, putsade några träns och sadelgjordar, förberedde morning grain (=kraftfoder) och avslutade dagen med att rulla upp ett gäng lindor.


Efter jobbet åkte jag till TMC för att käka middag, och framförallt: Äntligen få en kopp kaffe! Första för dagen! Katastrof. Jag som är, eller var när jag kom hit, van vid 6 koppar starkt svenskt kaffe om dagen har något svårt för den här kaffetorkan... Inte ens efter de här 7 veckorna har jag riktigt vant mig, men som tur är har min föräldrar skickat paket hit med kaffe! Borde komma när som, förhoppningsvis imorn. Kaffe behövs, speciellt dagar som den här.

Efter TMC åkte jag hem, så nu sitter jag här och glor på tv i väntan på att tvätten ska bli klar. Vill helst bara gå och lägga mig, klockan är ju efter 10! Men behöver ju kläder att jobba i imorgon...

Det blev, som ni märker, inga bilder idag, tog totalt 2 stycken idag som ni kan få se. Ingen toppkvalitet direkt, men alltid något!

Stor ödla idag vid hoppbanan, lika stor som min hand! Det är ödlor överallt, men det här är den största jag sett hittils. De flesta är inte mycket större än en tändare.

Klassik "Jag-lovar-det-var-en-jättefin-solnedgång-men-inte-på-bild" -bild, tagen från en moppe. Därför är det så bra skärpa på bilden.

Nu hoppas jag tvätten är klar så jag får sova, så vi hörs!



Likes

Comments

...men ibland räcker inte orken till. Anyways, nu blir det update!

Så, vad har hänt sen sist? Mycket. Vad jag kommer ihåg? Lite. Men, som tur är tar jag ju ett helt gäng med halvtaskiga mobilbilder varje dag, så med det som minnesstöd ska jag nog kunna skrapa ihop ett par rader om vare dag.

I söndags såå...

Åt jag lunch på mitt favvoställe TMC

Var ute på tur med Fluffy

På tur del 2, ganska flashiga hus här

På tur del 3, flashiga hus del 2

Körde kast med liten spånbal x40

Och avslutade med att lyxa till med ostar och jordgubbar och annat gott.

I måndags jobbade jag ensam, då Hector alltid är ledig då. Oftast får jag också vara ledig på måndagar, och Stina tar stallet då, men i måndags kunde hon inte.

Utsläpp i soluppgång

Ute på promenad med prinsessan

Prinsessan och jag gick förbi det här stället, som är till salu, för den nätta summan 24 900 000 DOLLAR. Men det ingår ju trots allt ett polofield.

Sådana här skyltar finns lite överallt i området där vårat stall är, väldigt trevligt med dessa "Bridle trails", som är promenadstråk för hästarna. Det märks verkligen att hela den här staden/orten är uppbyggd runt hästar. Allt är hästvänligt, finns även flertalet speciella horse crossings, övergångsställen för hästar. Många rider till och från tävlignsplatserna här. Vi har så pass nära till Global att det skulle gå att skritta bort dit på cirka 15 minuter, men eftersom dressyrhästar är som de är kör vi alla i trailer.

Måndagar är förresten i princip hela Wellingtons vilodag. Efter en helg med tävling för de flesta, så får hästarna här vilodag och med det även ryttarna. Det gör också att söndagar är partydagrn här, så man kan ta igen sig i en dag.

I tisdags då?

Då hade jag för en gångs skull några minuter över, så kunde titta på när Karin höll lektion! Alltid lika roligt, och Hectorino var självklart med och höll koll.

Det gjordes tofsar på hoppehästen, enligt önskan från ryttaren, då vankades tävling i onsdags. Inga knoppar här inte! Ehm...ja. Så kan man också göra?

Får fortsätta i nästa inlägg, kan inte infoga fler bilder nu, och vill ju visa vad som hänt igår och idag. Så fortsättning följer!

Likes

Comments

Så del 3, den bästa delen, den om MAT. Det finns två ställen som jag äter lunch på. Klart det händer att det blir någon annanstans, men det är kanske en gång i månaden, så inget värt att nämna. Här är det, ​nästan alltid, faktiskt billigare att äta ute än att laga mat hemma. Nu har ju jag sådan tur som bor hos gulligaste mex familjen och blir utfodrad varje kväll, så behöver nästan aldrig laga mat. Försöker hålla det nyttigt så gott jag kan, eller framförallt orkar, och då blir det väldigt dyrt att handla mat. Just här i Wellington finns det ett par supermarkets som är inriktade på organisk mat, och är självklart mycket poppis bland hästfolket. Här i USA får man verkligen det man betalar för, speciellt när det gäller kött. Allt som är billigt ska man passa sig för, brukar vara fullpumpat med hormoner och antibiotika då det inte är ens i närheten lika hårda lagar som hemma.

Men ett par lunchställen mer i detalj, först det stället jag nog äter mest på: Welli Deli. 

Ligger 3 minuter från stallet, har helt ok kaffe för att vara på den här sidan Atlanten, det finns stabilt wi-fi, halvtaskig service, ceasarsalladen är god och resterande menyn är friterad. Men här käkar väl ungefär 99% av hästvärlden i Wellington. Att det ligger tvärs över gatan från Global, 5 minuter från WEF och vägg i vägg med Tackerian (en av de största hästbutikerna här) är nog bidragande faktorer till det.

Det andra stället heter Taylor Made Café, och är lätt min favorit här i Wellington. Det här ligger 7 minuter från stallet, men de har mycket bättre kaffe, allt är super fräscht och riktigt trevlig personal. Aldrig särskilt mycket folk där, så det är riktigt skönt att komma dit på lunchen och få lite lugn och ro en stund. Dessutom så är allt de serverar ekologiskt, organiskt, glutenfritt, LCHF, 5:2, chiafrön och vad det nu heter, allt sånt där bra, vilket gör att de står ut bland alla caesarsallad-och-resten-friterat-restauranger och mexikanska foodtruckar, så man får känna sig lite duktig som äter nyttigt. Och självklart är det jättegott!

Likes

Comments

Hej igen, lyckades ju faktiskt få hela fyra inlägg skrivna första dagen! Så var såklart tvungen att kompensera det med att inte skriva något igår...

Senaste nytt är väl egentligen bara att vi fick hit en till häst igår, som har varit kvar i NY men alltså nu har fått komma ner hit till resten av gänget. Sedan så råkade det hamna en svensk hoppehäst hos oss också, han anlände i söndags, alltid kul med lite blandning!

Nöjd hopphäst

Åkte hem från stallet vid 17-draget, blev bjuden på mexikansk mat av min snälla hyresvärd och råkade sedan somna framför TV:en. Vaknade av ett sms från Karin, så åkte vi en sväng till walmart så jag kunde handla. Walmart är för övrigt precis lika amerikanskt som man tror, jättestort, jätteonyttigt, jätte paket av allt, och jag kan numera bekräfta, som ögonvittne, att ja, det finns permobil-kundvagnar på riktigt. Efter Walmart var jag så pass duktig att jag lagade mat! Blir nästan alltid att man äter ute här, det är oftast billigare, speciellt om man försöker äta lite nyttigare. Så blev några matlådor. Efter det var det bara att slänga sig upp på röda blixten igen och gasa tillbaka till stallet för nightcheck. Nightcheck är bara att ge en kaka hö till alla hästarna, fylla på vatten, kolla så att alla mår bra, på med eventuella nattlindor/paddar och täcken. Vissa nätter behövs täcken, kan vara nere och vända på 10 grader även här i Florida. Efter nightchecken, var det bara hem och sova för mig, därav inget bloggande.


Idag började det riktigt bra när chefen bjöd på frukost!

Frukost här=något med alldeles för mycket socker och brunfärgat vatten som de kallar kaffe. Som tur är Stina svensk, så hon hade köpt massa frukt också om man inte vill börja med efterrätt.


Sedan flöt dagen på rätt bra, göra iordning hästar, duscha av de efter, putsa alla träns och några sadlar, se till att tvättmaskinen går nonstop (helst med våran tvätt, inte någon annans!), mocka, fodra, vattna, sopa osvosv. Allt det vanliga helt enkelt.

Det blev en klassik caesarsallad-på-tackbox lunch med teamet. Hectorino var självklart med och dammsög stallgången på de bitarna som "råkade" hamna där.

Kom hem vid cirka 17 idag igen och har sedan dess inte gjort så mycket. Duschat, blivit bjuden på middag och med det även fått lära mig vad tostadas är (hårda små tortillas), och nu försöker jag hålla mig vaken tills det är dags för att åka och göra nightcheck.


Ska försöka skriva del 3 av ställen jag hänger här i Welli innan jag somnar också!

Likes

Comments

Det finns såklart ett flertal tävlingsplatser här, men det närmaste och största för dressyren är Global, eller Global Dressage Festival. Det ligger 3 minuter från vårat stall med bil, eller 15 minuters skritt om man nu vill rida dit. Vi gör inte det med våra dressyrhästar, eftersom de är just dressyrhästar. Det är onödigt att riskera att något händer, när man ändå kan köra de i trailern. Dessutom är det en hel del utrustning som ska med, även hö och foder packas till de 3 hästarna som tävlar CDI och måste stå uppstallade i FEI stallarna onsdag-lördag.

Bild över hela området, vårat stall ligger ovanför den här bilden. Under det största taket är det ridhus som jag tror rymmer 3 stycken banor, under de andra 2 är det uppstallning. Den undre banan längst till höger är huvudbanan. Där rids alla de svåraste programmen, och det är också här det varje fredagskväll är dressage under the lights.

Huvudbanan redo för dressage under the lights!

Dressage under the lights är helt enkelt en klass som rids på kvällen när det blivit mörkt (mörknar cirka 18-19 här), så då behövs det strålkastare för att lysa upp. I fredags var det dags för säsongens första, Grand Prix Freestyle. Väldigt roligt, speciellt eftersom det var dubbelt danskt i toppen, med en svenska trea i form av Caroline Darcourt som jobbar hos Tinne på Lövsta!

Caroline och Paridon Magi i fredags

På global är det ständigt någon tävling som pågår, när vi var där förra veckan pågick det tävlingar i 4 av banorna, och resterande cirka 5 var det träning och motion av alla uppstallade tävlingshästar. Så det är fullt ös hela tiden! Över allt är det folk som är ute och går med hästar, betar dom på varje gräsplätt, folk som springer för att hinna hämta lindorna till prisutdelningen och framförallt massa massa golfcarts som kör kors och tvärs! Golfcarts är det folk använder här på tävlingsplatser, och mellan stallet och tävlingsplatsen ofta, då allt ligger så nära här. Det är få som har mer än 10 minuter med bil till tävlingsplatsen, och då är det väldigt smidigt att bara ta golfbollen istället.

Solnedgång i väntan på middag vid foodtrucken.

Ridhuset till vänster, stallarna till höger, och såklart golfcart parking in till ridhuset!

Hoppningen har ju också ett motsvarande Global, WEF eller Winter Equestrian Festival, men det är mycket större. Tyvärr kommer jag inte spendera nämnvärt mycket tid här egentligen, men är ändå så pass stor del av Welli att jag ville visa!

Hela området
Har bara varit på WEF 2 gånger, varav ena sprang jag bara fram och tillbaka till en shop, så egentligen bara en gång. Den gången var i lördags, på lördagar är det jumping under the lights. Så nu var det dags för säsongens första här också! Det brukar gå Grand Prix hoppningar på lördagskvällarna, men nu var det battle of the sexes. Helt enkelt tjejerna mot killarna i tre olika hopptävlingar, först speed jumping (som vi tyvärr missade), sen var det match jumping (likadana banor hoppas bredvid varandra samtidigt, riktigt spännande!) och sist six bar. I år blev det oavgjort, även efter en sista avgörande omhoppning, men föregående 6 år som det här är varit har tjejerna vunnit.

Eftersom jag inte hittar typ alls på WEF och det stort så parkerade jag bakom stallarna, där jag faktiskt hade varit i dagsljus och dessutom slapp stå i kö till parkering. Så började leta mig fram förbi stallarna, mot banan.

Hittade en "bridlepath to all rings", dvs en ridstig till alla banorna. Lät lovande, så följde den.

Success! Hittade fram till framhoppningen, och därmed även huvudbanan!

Framme på läktaren, frambyggt för match jumping.

Ingången till banan från framhoppningen är under den storaskylten, som också är en bro och alltså del av läktaren.

Likes

Comments

Det finns väl 5 platser som jag hänger nästan uteslutande på här i Wellington: Hemma (No shit), stallet (Det hade ni inte heller kunnat räkna ut va?), Global Dressage Festival (Som är dressyr tävlingsplatsen där alla CDI tävlingar är, de ska även ha en världscup deltävling här!) och mina två stammisställen när det gäller lunch Wellideli och Taylor Made Café. Men börjar med hemma och stallet!

Så hemma är Arissa Place, ett lägenhetsområde 5 minuter från stallet.


Här bor jag hos en mexikansk familj. Kan ju börja med att säga att familjen är hur gullig som helst! Föräldrarna pratar väldigt lite engelska, men deras tre barn pratar flytande engelska, så de översätter när det behövs. Jag blir bjuden på middag nästan varje kväll här, och pappan har sagt att jag får ta vad jag vill i kylen, han visade mig vart tequilan står också. Extremt generösa är de, med det lilla de har. Har ett eget rum och eget badrum. Mitt rum är en stor säng, en garderob, liten byrå och idag fick jag en TV in hit också.


Stallet då, gården heter Red Rose Farm och ligger på Southfields Road. Det finns totalt 34 boxar, varav 4 stycken är uteboxar, en dressyrbana på framsidan, en hoppbana på baksidan, 10 stycken hagar och tre lägenheter. Det finns varken höloft eller feedroom, höloftet glömde de när stället byggdes, istället prioriterades högt i tak (?) och feedroomet byggde de om till en box, då stallägaren råkade hyr ut för många boxar...Så vi har allt hö+spån+kraftfoder till 34 hästar i en trailer. Precis lika trångt och mysigt som det låter! Vi har ena halvan av stallet tillsammans med en annan dressyrryttare, och andra halvan är Mexicos bästa hoppryttare som har. Det är också de som har uteboxarna.

Sittplatser vid hoppbanan

Hoppbanan på baksidan av stallet

Ingången till stallet

Dressyrbanan

Stallgången (notera hur högt det är i tak), Beaumonde "Bosse" närmast och Curt bakom. Fläkten används alltid efter hästarna har blivit duschade, så de torkar snabbt, annars får de mugg på en gång!

Spolspiltor, till vänster är en av den andra dressyrryttarens hästar och till höger står Fluffy. Längst till höger är hoppbanan. I bakgrunden ser man uteboxarna också

Soluppgång från bortre änden av hoppbanan

Våran "mysiga" hörna av storage trailern

Likes

Comments