Tårarna rinner längst kinderna, jag kippar efter luft.

Hjärtat e så tungt så att knappt mina egna ben orkar hålla upp de. Det är tyst i hela huset eftersom mamma sover borta, det enda som hörs är mina snyftningar och musik som spelas lågt på datorn. I all desperation försöker jag plocka undan för att komma på andra tankar, men varenda liten plats, hörn och möbel finns det ett minne av dig. När det inte funkar slänger jag mig på sängen kollar upp i taket och storgråter.

Jag gråter för jag inser att jag troligen inte kommer få känna dig tyngd på mitt bröst på morgonen när jag precis har vaknat, jag kommer inte kunna borra in mitt ansikte i din mjuka päls som luktar lite skog, jag kommer inte se dig springa fram ur buskarna med svansen i vädret när jag ute på baksidan, du som så ofta gjorde mig sällskap och sov i min säng. åh gud vad jag saknar dig.

Jag gör ett till försök till att sluta gråta och googlar "get over the loss of a pet".

"Most of us share an intense love and bond with our animal companions, so it’s natural to feel devastated by feelings of grief and sadness for the loss of a pet. The pain of loss can often feel overwhelming and trigger all sorts of painful and difficult emotions."

och jaa, det gör så jävla ont.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jaa bloggen har stått stilla sen Thailand, och jag det känns lite konstigt att för två veckor sen strövade jag omkring på thailands gator åt Pad Tai och lapade i mig sol. Medans jag nu sitter hemma och vilar upp mig inför en ny jobbdag imorgon, jaa visst det är lite småsegt att gå upp och jobba på mornarna, men vad gör man inte för att kunna spara ihop pengar till nästa resa.

Jag saknar även mina resekompanjoner något otroligt, och ser verkligen fram emot att träffa dem igen.

Men det jag just nu känner är jag kan knappt bärga mig till nästa stora äventyr!!

Likes

Comments

Som ni ser så har jag inte uppdaterat här så noga, eftersom det bara är 1 vecka kvar, så vill jag ta var på den så mycket som möjligt.

Det två senaste dagarna har vi festat rejält kan man säga. Vi har varit på båda "jungle-party" (som är en stor fest ute i skogen), och "full moon party" som är en strandfest på Koh phangang. Blev rätt intensivt så nu när vi är på Koh Tao så ska vi bara ta det lugnt!

(på hostelet innan vi drog ut)

Likes

Comments

TB till när vi var i Ubud och körde runt på mopederna i nästan 1 timme bara för att hitta denna mysiga lilla restaurangen. Man åkte på jättesmala vägar som var typ lika bred som en trottoar. Men som var så vackert eftersom de var omringat av risfält.

Och det var så värt när vi väl kom fram att sitta där och få äta sin mat med den utsikten.

Likes

Comments

Med två veckor kvar på denna underbara resa, känns det lite konstigt att vi kommer vara tillbaka i Svea rike efter att ha varit borta i 4 månader. Sån stor skillnad från de som har varit ens hem i lilla Västerås. Människor, mat och kultur. Jaa, you name it.

Men att resa är att inse att de finns så mycket mer än att jobba, äta, sova, festa på helgerna och göra samma sak om och om igen.

Att resa är att se människor, föräldralösa barn, tonåringar, hela familjer sova hemlösa på kartongbitar på gator. Människor som gör allt för tjäna ihop ditt levebröd för dagen.

Att resa är att tänka om vad som är rent och inte är. Sniffa på tröjan och luktar den inte svett, jaa då kan man använda den sjätte dagen i rad, och samma sak med fläckar, syns de inte på håll, så gills de inte.

Att resa är att packa väskan om och om igen och åka långa skumpiga resvägar för att upptäcka så mycket som möjligt.

Att resa är uppskatta livet bara genom att hyra en moped och köra genom en sån vacker natur man bara trodde fanns på bild. Att Sverige varnar om Filippinerna om hur kriminellt och farligt de är, men det är alla gånger mitt favoritland. Vackrare land blir svårt att hitta. Och lokalbefolkningen där, gud det folket har varit det trevligaste och mest gästvänliga av dem alla.

Att resa är att leva på så liten budget som möjligt. Att bo på ställen för 40 kr/natten där rummen luktar mögel, där det endast finns en tveksam toalett och en säng som man får ryggvärk av och är tvungen att dela med småkryp.

Att resa är att ringa hem och storböla för man längtar hem.

Att resa är att gå igenom motgångar som man vill där och då inget annat än att ge upp och åka hem, men i efterhand gör så bra historier. (Så som att inse att ens pass och mobil var borta 10 minuter innan flyget lyfte).

Men allt de ovanför är värt de, för all den goda maten, alla nya smaker jag har fått prova. Nya människor jag har lärt känna, från hela världen. De har gett mig minnen för livet.

Och vad glad jag är att jag har gjort denna resa, och att jag har fått göra den med dessa 3 helt underbara tejer. Tjejer som jag har delat allt med, som jag inte ens kände för 4 månader sen.

Detta är en resa jag kommer sitta och berätta om för mina barnbarn.

Och förhoppningsvis kommer jag, Frida, Mimmi och Elin sitta som pensionärer, sippa på en americano och 3 capuccinos och prata om hur gick igenom allt mellan himmel och gjord tillsammans på fyra månader.

Så tack Asien för dina vackra länder, du har gett mig livslånga minnen.

Likes

Comments

Jadu, så vi har hunnit med Gilli T i 5 dagar. Men har faktiskt inte tagit en enda bild därifrån, vilket är lite synd nu då. Och de vi gjorde på Gilli var mest att festa och sen ligga på stranden. Så nu känns ändå rätt skönt att vara tillbaka i Bali. Men vattnet där var ju såklart mycket finare! Hadeeee


Likes

Comments

Som rubriken lyder.

Kl 2 inatt blev vi upphämtade för att vi skulle vandra upp för ett 1700 meter högt berg. Lättare sagt än gjort, enkelt tänkte vi, men oj vad fel vi hade.

Det var bläcksvart och det enda man hörde var alla flåsande människor, det var riktigt jobbigt med alla backar kan jag säga. När vi hade frukostpaus halvvägs så droppade de svett om alla även fast det var hyfsat kyligt.

Men helt klart värt de, alla gånger! Så vackert de var! Man hamnade liksom över molnen, så när solen väl gick upp var det en magisk syn! Det är knappt så man lyckades fånga det tillräckligt bra på bild.

Japp så detta är oss halvvägs upp för berget, det på riktigt rinner svett om oss. (lite symd bara att vår käraste Elin inte kunde följa med eftersom hon hade skadat knät)

Likes

Comments

Japp, så nu är vi i Ubud i Bali. Och idag har vi både hunnit med risfälten och "monkey forest".

Och helt ärligt så hade jag inga förhoppningar alls på monkey forest, jag trodde det skulle vara som en liten skogsdunge med lite apor i. Men när vi kom dit så var de verkligen jättefint, massa gamla stora träd, gamla hinduiska statyer och det kryllade av apor. Så sjukt söta, men även lite läskiga.

Så jaa här ska vi hänga i två dagar till. Och i övermorgon ska vi klättra upp till ett stort berg mitt i natten för att se soluppgången, sjukt taggad!

Vi hittade även en som var anställd där när vi gick vår runda som gav oss lite majs i handen så aporna klättrade upp på oss!

Likes

Comments