Oj, vad var det som hände? Vänta nu, för en sekund sedan så kände jag INGENTING...

Och nu Vattenavgång i trappan, värkar som inte slutar och även krystvärkar som bara är att försöka hålla
igen...........................



Ja vi hoppar lite bakåt i tiden i vår lilla barnafödanderesa. :-) Men rolig läsning törs jag garantera. :-)

Allt
börjar med att jag föder Jordan 2011. Direkt efter han är född så börjar jag arbeta på Kolmården.

Det visar sig snabbt att jag åter är gravid med lillebror. Jag arbetar under hela graviditeten och den 13 juni så vaknar jag upp på morgonen för att säga hej då till min son Gabriel som då är 10 år. Gabbe går ner för trappan glad i hågen då det är hans avslutningsdag.. Dom hade avslutningen på kvällen men han såg ändå fram emot att få gå sista dagen i skolan.

En vän till mig som fyller år då skickar jag ett sms till för att gratulera. Hennes svar var självklart, tack så mycket men ska du inte föda snart?

Jo man kan ju hoppas det, svarar jag.

Reser mig ur sängen för att gå ner till min man som håller på att göra sig i ordning för arbete. Mitt i trappan så känner jag, a säkert som en kille känner en pungspark! Och där förstår jag att NU GICK VATTNET!

(((((Måste bara tillägga att jag var inne på förlossningen klockan tolv på natten. Läkaren gjorde där en hinnsvepning och ger mig sedan en tablett som jag sväljer. Vänta lite nu, vad var det där för tablett? Frågar jag.
-Jo en sömntablett.
-öööh jaha, då är det bråttom hem då. Springer till bilen och åker hem iom att jag var ensam där. Kom hem och precis när jag "landar" inne så tar min svägerska emot mig då jag plötsligt känner mig "full"

Jäklar vad babblig jag blev på den där tabletten. Fasen jag som trodde man skulle bli trött...)))))

Jag somnar till slut och vaknar som sagt när sonen går till skolan och mannen går en våning ner.

Min svägerska som bor tillfälligt hos oss, hör hur jag ropar att vattnet gått. Hon verkligen FLYGER ur sängen hoppar jämfota i hallen och hojtar glatt och oroligt att - Ni måste in till förlossningen NU, ni måste åka, ni måste åka.

LUUUUGN, säger jag. Det kommer ta flera timmar så du kan slappna av.

Fia som hon heter, kom just på att fasen hon måste ringa killen som ägde hästarna hon straxt skulle i väg för att träna... Ja, hon måste ju säga att hon inte kan komma, hon har ju en 1-åring att ta hand om för HÄR skall det födas barn.. :-) wiiiiihooooooo......

Jag sneglar lite på henne och går in på toa där jag sätter mig i lugn och ro och ringer förlossningen.

Bestämmer med BM att jag kommer in senare eftersom vattnet precis för bara en minut sedan gick..
Deeet skulle jag nog inte sagt. För att i detta nu så börjar värkarna ta i utav 17. Dom blev till och med så pass starka att jag ville krysta....


Tobbe, min man ringer 112 och begär ambulans iom att jag får kraftiga värkar omgående. Fia står fortfarande o hoppar jämfota på övervåningen och är så nervös att vi inte skall hinna in till FL..

Ambulans kommer och dom kliver in. Självklart känner jag den ena av dom, som säger. - Claudia, vi kommer aldrig hinna in till sjukhuset vi måste förlösa dig här och nu.

ALDRIG i livet svarar jag. Skriker till min svägerska att hon ska springa till mitt medicinskåp för att slita tag i 2 st bricanyl, som hon ska ge mig. Dom tabletterna drar lite ut på värkarna.

Kastar i mig dom och säger till ambulansen att - Nu åker vi!!!!...

hmmm ok, nu åker vi. Dom knusslar in mig i ambulansen och åker i väg. På motorvägen så får jag krystvärkar. Jag nekar dessa värkar med att hålla emot ( hur fan jag nu lyckades med det) Men jag klarade det. BM ringer in till förlossningen och säger att vi nog kommer att förlösa på vägen, trots att vi bara är 1 minut därifrån. Vi kommer in till sjukhuset där vi möts av TVÅ team som står redo i korridoren. Dom tror ju nämligen att det är TVÅ st på väg in iom att min BM ringde på vägen plus att dom redan hade en som var på väg in som dom då trodde var en annan.. Dom springer in i ett förlossningsrum och jag mer eller mindre kastar mig över i en förlossningssäng.

Där säger jag att jag vill ha ryggmärgsbedövning. Hm sa BM Majlis, det kommer du aldrig hinna. Jo då kör nu. Säger jag, som annars nästan ber om ursäkt för min existens.

Majlis tar tag i min arm och jag undrar vad sjutton hon gör. ja du vill ju ha Ryggmärgsbedövning så jag måste sätta en kanyl i armen. Jaha, varsågod, men jag tror jag måste krysta nu.... Och Jamie är ute 2 minuter senare. :-) Välkommen Jamie Tobias Junior till Världen!!! <3 <3 3<


Sitter då en stund senare med en nyförlöst bebis på armen, en telefon på den andra ( Ja måste ju göra en facebookuppdatering) och en tickandes klocka framför mig. Hade lite bråttom, då det snart var skolavslutning för sonen.

Allting hade gått snabbt och bra och jag ville bara att läkaren skulle titta på vårat fina mirakel som låg där på armen, för att sedan skriva ut oss..

Efter ett par timmar så kommer läkaren och gör sin bedömning och låter oss åka hem med nytillskottet...

Väl hemma, så slänger jag på mig lite smink och försöker intala mig själv att jag faktiskt är pigg... "springer" sedan i väg till skolavslutningen för min son....

Kommer fram till skolan och folk kollar på mig ungefär som om jag hade 23 st huvuden på min kropp....

ÖÖööö din svägerska kommer till skolan i morse för att tala om att Gabriel har blivit storebror och nu är du här!??? Var detta ett skämt?

-Nej det var det inte. Bebisen är ute men han ligger ca 400 meter härifrån i sitt babyneste med sin pappa i soffan så att jag skulle kunna komma hit till avslutningen. :-)

13 dagar senare så går jag på mitt heltidsschema igen... Jobbade i 9 månader samtidigt som jag faktiskt HELAMMADE Jamie under just denna tid. Pumpade på arbetet, pumpade hemma och bara löste allt så det gick lås i bom.. :-)

Säger som så, att vill man så kan man.

Detta var mitt 4:e barn och trot eller ej, men det kommer överraskat att komma 3 st barn till på också ett ganska så komiskt sätt... Lite vet ni ju då redan.. Iom den lille som vi inte visste om en halv graviditet, som ligger på bakning just nu. :-)

Återkommer med det, och eventuellt lite till.... :-P :-) ;-)

Vad vill jag säga med det? Jo barn är härligt och Familjen är det finaste som finns. Och varför ska man föda som alla andra för när det kan gå snabbt som 17 och drama drama? ;-)

Kramar till er mina trogna läsare...... <3





Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Varning för starka ord och sanningsenligt tycke. :-P

Vågar man verkligen?

Hur då? På bästa sätt? Finns det ens något bästa sätt?

Ja jag vet att mina inlägg just nu för vissa kan kännas skittråkiga iom att dom mestadels handlar om graviditet. Men va sjutton, det är ju jag liksom. Det är mitt liv i detta nu. Och förhoppningsvis kanske det kan svara på någon annan människas frågor. Dom flesta är väldigt glada för vår skull och ser ljust på våran framtid. Visst att det kanske kom en aningen olägligt med en ovetandes graviditet iom min trasiga rygg och att vi snart inte har någonstans att bo, pga att ägaren till huset hastigt är i behov av huset själv. Men vad fasen. Jag säger som en vän sa att "allting verkar ha en mening" och då är även meningen att det löser sig.

Så det här med just SEX.... Det är ju då en fråga som nästan alltid kommer upp när någon är gravid. Törs jag ha sex? Kan man ha det som vanligt?

Nu beror det kanske lite på vad "som vanligt" är, men visst sjutton kan du det. Och tro mig gott folk, ni behöver inte göra som jag och ta p-piller under graviditeten. Nä d blir inte en bebis till på bakning, det törs jag lova.😛

Om ni läst eller vet hur det gick till när jag fick reda på min då halvgångna graviditet, så kan man kanske förstå att jag dagen efter beskedet inte riktigt fattat d och tog på rutin p-piller på morgonen. 🤔 Men som sagt, det fyller liksom ingen funktion i de läget. 😇

Men för övrigt då? Kan vi göra som "vanligt?"

Klart som sjutton ni kan. Bebisen ligger väl skyddad långt in i magen. Vissa grejer kan kanske bli lite smått krångligt med en stor mage i "vägen" men tro mig, det märker ni.

Annars så går det jättebra att tuta och köra.

Många kvinnor får också en ökad sexlust under graviditeten. I bland kanske vissa undrar om det är möjligt, men så är det. Har jag hört. 😙

Men en grej som jag kan berätta för er är att vid en orgasm för "kvinnan" så kommer det i samband med den en sammandragning. En sammandragning är när livmodern drar ihop sig. Det ser ut som en liten kon bildas där under men är en helt ofarlig sammandragning. Det är sammandragningar man får när en förlossnig startar. Och de sammandragningar man kan få innan, är bara livmoderns sätt att träna sig inför förlossningen. Jag kan förstå att man reagerar och kanske till och med blir orolig för att man tror man satt igång något som inte skulle vara bra.

Men så är det alltså inte.

Man kan även få en så kallad fontänorgasm och bli rädd att det är vattnet som gått. Och det är samma sak där. Helt ofarligt. MEN jag vill påstå att man ska vara försiktig att få just en fontänorgasm (om man nu kan påverka det själv) för att man då "retar" livmodertappen lite extra.

Sen mot slutet av graviditeten så kan livmodertappen vara lite mer känslig. Jaha och var sitter den då? Kan ju faktiskt vara även killar som läser min blogg så jag tänkte att jag förklarar. Den sitter längst upp i slidan Detta är öppningen mot livmoderrummet. Man kan känna den om man känner efter med fingrarna så långt in man kan. 😎

Den känns innan en förlossning startar, lika hård som din nästipp för att sedan när den mognar bli mjukare. Den skall liksom utplånas för att man sedan skall kunna öppna sig så att bebis faktiskt kommer ut.

Många kvinnor försöker själva känna på livmodertappen, för att se om den mjuknat lite. Eller om den kommit fram. Ja samma där att, innan förlossning närmar sig så brukar livmodertappen vara bakåtriktad för att senare komma fram. Men det finns även många som absolut inte når den själv, då det är en bra bit upp.

Barnmorskan kan i bland om en graviditet gått över tiden, "reta" lite på just livmodertappen. Och i vissa fall när den är utplånad och man är lite öppen så kan barnmorskan även göra en så kallad hinnsvepning. Då retar hon med fingrarna på hinnan/hinnorna som bebisen ligger i. För när det går hål på dom så är det då man säger att vattnet går. Det blir hål på hinnan och vatten sipprar ut.

Det var vad som hände mig med Jeline i v 16. Trots att jag någonstans på hinnorna hade hål så lyckades jag hålla henne nästan en full graviditet. Det sipprar lite då och då. Men iom att fostervattnet bildas nytt hela tiden så gick det bra och det fanns alltid tillräckligt med vatten. Dock är det en infektionsfråga då det är öppet in till bebisen. Men allt gick bra.

Men tillbaka till livmodertappen. Många säger att sex "färdknäppen" är ett sätt att starta en förlossning. Också för att sperman innehåller just prostaglandin. Prostaglandin är ett ämne man använder när man hjälper till att starta en förlossning. Men sperman tyvärr har inte den mängden prostaglandin som skulle behövas för en igångsättning. Det som kan kanske eventuellt hjälpa till lite är just denna retning, plus att du faktiskt får sammandragningar av en orgasm.

Så ha det så skönt i sänghalmen och kör på, så länge det känns ok och bra för BÅDA.

Ta hand om varandra nu och glöm för all tid i världen inte bort kel och smek. Det får oss att må såå mycket bättre.

Nu ska jag slänga mig i säng för nu börjar jag känna av min medicin jag tar för just för tidiga sammandragningar. Jag tar även en vidrig medicin för min trasiga rygg. Den får mig att känna mig bilsjuk, yrslig och skittrött.. Bricanylen gör mig sjukt skakis så jag kan fasen nästan agera vibrator. 😉

På återseende gott folk och har ni frågor om graviditet, sex eller annat som ni tror jag kan ha svar på så fråga på vad ni vill.

Många kramar från lilla mig.. 💖

Claudia 👱




Likes

Comments

Ja att ligga här med konstanta sammandragningar börjar bli lite läskigt.

Funderar på varför i hela friden dom är så täta och många? Måtte dom inte påverka tappen nu. För vad händer då?

Min rygg är då tydligen att jämföra med en trasig krok. Ponera att en krok gått sönder och du tejpar ihop den och hänger sedan en mugg på kroken, som du då och då fyller på med vatten. Du vet aldrig hur mycket vätska du får i innan kroken rasar till golvet.

Likaså är det med min rygg och graviditeten som växer.

Så min läskiga fråga som ingen läkare vågar svara på är. Hur länge klarar ryggen av en växande bebis? Vad händer om ryggen kraschar redan i v 27? Kan jag föda normalt? Blir min ryggoperation direkt efter förlossningen?

Ja, mycket frågetecken som jag gärna skulle vilja räta ut. Sen dessa sammandragningar, varför gör dom entré redan nu?

Nåväl, att spekulera kan göra en tokig. Så jag gör som jag blivit tillsagd. En dag i taget, ta det lugnt, stressa ej (nej nej inte jag inte)

I dag har inte varit en stark dag direkt. Vaken natten igenom. Min man gjorde i ordning frukost med en riktigt smarrigt omelett. Såg till att ta mina hemska tabletter tidigt, så jag skulle hinna få bra effekt av dom och även få i mig lite frukost.

Den frukosten fick tyvärr inte stanna kvar så länge. Sedan blev det sängläge för mig nån timma, då hela vida Världen snurrade. 👀

Mina älsklingar är så goa så dom kröp upp bredvid mig i sängen och strök mig över huvudet kramade mig och viskade ngt som, vila nu en stund. 💖

Annars har helgen bara varit full av mys och bus. Tårtätning för fullt då vi firade lilla Jamies 4-årsdag lite tidigare. Han fyller på tisdag.

Så vi hade bästa gudföräldrarna på besök. Sen dök också min älskade vän och gamla granne upp med lite presenter till både mig o barnen. 💖

Nä ni, nu ska vi försöka somna här i sängen och se om sammandragningarna kan ge med sig.

Fortsättning om denna graviditet och "annorlunda" Familj fortsätter.. Jösses, har knappt fattat att vi snart har nr 7 hos oss.

På återseende kära läsare.

Ciao.... 💖

Likes

Comments

Jaha i dag fick jag äntligen veta hur läget med ryggen var.

Tyvärr var det ingen rolig historia.

3 grejer hittade dom på ryggraden. 1 förskjutning och en fraktur på 1,25cm vilket tydligen är väldigt stort i storlek. Den 3:e saken minns jag inte ens vad det var.

Och i och med hur min rygg ser ut så kommer var dag som går att bli mer och mer påfrestande för min ryggrad och svank. Så min läkare tror inte att ryggen kommer att stå pall för hela graviditeten och att man måste förlösa mig mycket tidigare.

Oj,,,,,, läskigt som sjutton. Visst, jag är van att få små, för tidigt födda, men nu när man inte har en aning om hur min kropp kommer att klara av detta eller när dom överhuvudtaget kommer ta ett beslut på att förlösa.

Ja det är bara att vänta och se och fram för allt, göra det bästa av situationen..

Så nu hoppas jag innerligt att vi hittar nytt hus så fort som möjligt, så att den biten i alla fall hinner bli klar. Ett gott tips till allmänheten! Hyr aldrig ett hus av en privatperson utan kontrakt. Spelar ingen roll om personen lovar dyrt och heligt att du får bo tills du kan och hittar den lilla gård du själv önskar köpa. För rätt som det är så måste personen ha tillbaka sitt boende och då står du där utan någon som helst trygghet. Visst att hyreslagen gäller så väl i ett sådant fall, men vad är 3 månader när man inte valt själv att flytta. Sen att på 3 månader kunna hitta ngt så pass stort som till hela 10 personer.

ja men jag säger som så här. Hoppet är det sista som överger en och någonstans så törs jag ändå våga tro på att allt ordnar sig bara man vill och om man kämpar lite för sin sak. Så nu vill jag inte ha fler överraskningar, jo goda då förstås. Att först få veta att man väntar barn när halva tiden redan gått.. Ja neej nu får oturen tamejsjutton vända, för SÅ många speglar har jag inte haft sönder. 😉

Nu ska jag njuta av denna fina kväll med mina älskade barn, man och en god middag.

Jag har faktiskt fått det bästa man kan få i livet. Den finaste och bästa Familjen. 💓

Önskar er all kärlek där ute och hoppas ni fortsätter att följa vår väg till bebis nr schuuuuu ;-)

Ciao..............................................



Likes

Comments

Jag kom äntligen in på MR som var beställd månader innan. Svaret jag fick bara dagen efter, var det mest skrämmande och oförståeliga jag någonsin skulle få vara med om.

Det var en lördag i mars. Jag skulle snabba mig ner för trappan då jag hade hungriga barn vid frukost. Trappan som då är väldigt smal i sina trappsteg var även en aningen hal. DET, var något som jag fick smaka på i detta nu. TJONG sa det under fötterna, och jag for i trappan med en duns.

Dagen därpå, det vill säga på söndagen efter min fars födelsedag så skulle jag infinna mig på en filminspelning. Jag vaknar tidigt den morgonen när jag plötsligt inser att jag verkligen inte kommer ur sängen själv. Jösses, var mina tankar. Hur gör jag nu? Väcker min man som får "putta" mig ur sängen. Ber honom sedan snällt att han skall köra mig till inspelningen, då jag verkligen inte kan röra ryggen i sidled.

Visst kör han mig dit, och inspelningen går som en dans på rosor sittandes under hela inspelningen.

Nåväl. Dagarna går och jag blir verkligen bara värre och värre i min rygg. Ja det var till och med så illa att jag inte ens kunde ligga ner när jag skulle sova.

Dagarna gick och jag for fram och tillbaka till läkaren min på V-centralen. Efter allt haltandes och vaggande så kommer vi fram till att jag måste genomgå en magnetröntgen för att se att ingen fraktur finns någonstans på ryggraden...

Måndagen den 22:a maj så sitter jag där i väntrummet. -Claudia ropar en sköterska högt.

-Ja det är jag, hej hej. Jag får kliva in i ett jättetrångt utrymme där det endast finns ett skåp och en stol.

-Häng dina saker i skåpet och lås. Sedan kommer du in till oss i det högra rummet. Sade denna enormt trevliga sköterskan med en varm röst.

Jag gör som hon säger och tar lite extra tid på mig då jag självfallet måste ta en selfie i den enormt snygga operationsskjortan jag faktiskt fått på mig.

När jag kommer in i salen, ja för det var faktiskt en stor sal. Så tittar jag bara på den där enormt trånga tunneln som det fanns en tinivini-brits framför.

-Lägg dig här nu så kommer vi sätta på dig dessa goa lurar.....

-ÖÖÖÖÖÖ jaha? Och varför då?

-Jo för att det kommer att vara ett förfärligt dunkande där inne. Vill du höra något speciellt i lurarna?

-Något speciellt, tänkte jag. Nä, ge mig bara något så jag slipper höra det där ljuden ni pratar om.

-Kent säger sköterskan, funkar det?

-Ja men visst självklart, vem vill inte lyssna på Kent liksom....

In i den där otroligt smala skitlilla tunneln, där dom nu förklarar genom en mikrofon att jag skall få stanna i hela TJUGO minuter. Jösses säger jag bara. Dom där tjugo minuterna kändes som en hel jäkla vecka sittandes framför ett stort nymålat staket där man sitter och stirrar på det medans det torkar. Ja ni hajar känslan.


Dagen därpå ( ja tro det eller ej, men jag kom ut ur tunneln, jag såg ljuset och dom släppte ut mig till slut )

Så ska jag ta lilla Jeline till tandis.

Sittandes i väntrummet runt nio-tiden, så ringer min telefon.

-Hej! -läkare &&&&& här från din V-central. -Du var ju på magnetröntgen i går kväll. I dag, nu direkt på morgonen så ringer radiologen upp mig för att berätta att det är så här att!!!!!!!!!!!!!!!!

STOPP, säger jag! Jag sitter hos tandläkaren med min dotter. Kan du snälla ringa mig om en stund.

-Visst, får jag till svar. Ringer om en halvtimma.

Skyndar mig ut från tandläkaren och åker för att först skjutsa en tjej till hennes skola. Sedan så fortsätter jag till en väninna som jag plockar upp, då jag lovat henne att på väg till dagis köra henne till hennes bils som befinner sig på verkstan.

När jag kommer fram till min väninnas gata och hon kommer fram till bilen. Så säger jag.

-Jag mår så illa och jag förstår att min läkare kommer komma med allvarliga besked, så snälla kan du köra?

-Självklart får jag till svar.

När vi sitter där i bilen på motorvägen så ser jag plötsligt hur min telefon ringer. Jag svarar med en försiktig röst.

-Hej det är Claudia!

-Hej Claudia, det är jag &&&& läkaren.

Jo det är nämligen så att när dom gjorde denna magnetröntgen, så hittade man ett långt gånget foster i din mage!!!! DU ÄR GRAVID!

- Ha ha ha nej nej nej, jag kan inte vara gravid, eller jag VET att jag INTE är det.

För jag har 1. Mens 2.Gjort 2 st test Och 3. Jag äter minipiller.

Ja jag ser här att vi till och med gjorde ett gravtest som var negativt för 3 veckor sedan, när du lämnade de andra proverna iom din rygg. Men så säger dom och vi måste kolla upp detta...

- Men du, iom att jag gjort en operation för exakt ett år sedan där man konstaterar att jag inte fått ut allt från livmodern från sista graviditeten, så kan det väl vara ännu en bit kvar som i sin tur vuxit på sig och blivit som en så kallad Cysta.

I detta nu, så kommer jag inte i håg mitt personnr, nr till gyn och jag vet fan knappt vad jag heter.

Men lyckas till slut ringa och få en tid till gyn 2 timmar senare.

Åker in dit på direkten och sätter mig och väntar.

När jag kommer in så säger jag till läkaren att, visst är det bara lite tillväxtningar eller vad man nu ska kallad et!

Nja nej det tror jag inte svarar hon. Men sätt dig här så kollar vi med ultraljud.

Jag hoppar upp i sadeln, redo för en rodeo som aldrig förr.

Läkaren vänder skärmen när hon sätter den där grejen på magen. Direkt när hon sätter den där, så ser vi.......................................................................................................................................




EN HAND SOM VINKAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Där inne ligger det en BEBIS, en helt utvecklad BEBIS!!!!

Vad kommer den där ifrån? frågar jag.

Hur har den kommit dit?

Vems är den

Ja, frågorna är många. Jag trodde liksom att det var en patient innan mig som hade fått se den bilden och att man inte hunnit radera den.

NÄÄÄÄ, så var det inte.

OOOOJ. Vad betyder detta?

Jag går ut på stapplande, skakiga ben. Förklarar för läkaren att, det där kan inte vara en riktig bebis. För jag äter P-piller, jag har haft mens och jag har som sagt gjort grav-test.

Ja men nu är det en bebis som är halvvägs på väg till livet hos oss...

Stöter på en barnmorska (underbar som få) som säger.

-Hej Claudia, hur är det?

-Nja jag vet inte, inte så bra. Jag känner mig lite omtumlad då jag fått veta DETTA!!!!!!

Då denna BM är en ultraljudspecialistbarnmorska. (Mitt ord) så säger hon. Kom vi kollar på ett UL (ultraljud) har du tid?

OM JAG HAR TID?????? HAR DUUUU TID???

Ja, svarar hon, detta är min arbetstid. Underbara människa hon är. (ska snart förklara vad jag skall göra med "henne" )

Hon tar in mig på ett rum där man gör RUL (rutinultraljud)

Visar både mig och "mormor"Helena en helt färdig bebis, som DESSUTOM har tre streck där nere. Ni som inte vet, GOOGLA!

Jag/vi får se en fullt normal liten bebis som är halvvägs gången i min "lilla" mage.

p-piller, mens och grav-test.. hmmm, huuur är detta möjligt???


Kan göra denna historia hur lång som helst, med hur min man är rädd för hur jag skall ta detta och hur mån han är om mig och där han sitter på sitt kontor på arbetet ovetandes om detta lilla mirakel som jag i dag ändå måste få kalla det.

Samtidigt mitt upp i allt är jag när jag är på väg till sjukhuset så ringer han då jag bekräftar att jag är på väg upp för en tid. Hamnar då mitt i ett jäkla bombhot på vår Centralstation, och jag mer eller mindre slänger på luren för att få reda på av Polis vad det är som händer.

Stackars min älskling. Där sitter han på sitt kontor. Vill åka till mig så fort som möjligt, var på jag svarar att han inte behöver. Jag kommer få vänta mellan 2-4 timmar på sjkhst så jag klarar detta MED dig i telen. Du kan inte gå ifrån arbetet.

Vi klarade av detta tillsammans. Både jag, min man och mina tonåringar som hjälpte till med de små.

Så nu sitter vi här, med en liten söt prinsessa i magen som längtar efter att få se dagens ljus och att få komma hit och bli en del av vår fina STORA Familj.....


Sånt här händer väl bara på film! Eller ??????????

Ta hand om varandra och håll tummetott för att vi hittar ett nytt boende till oss så snart som möjligt, då vi blivit utslängda av husägaren som hastigt och lustigt måste flytta tillbaka till sitt hus själv.

Måste också säga TACK om ni orkat läsa min historia..... <3

Kramar från Clådan med sex barn var av två födda samma år som INTE är tvillingar och en sessa på väg..... <3 <3 <3

PS Viktoria kommer förmodligen bli sessans andra namn. 😍 efter en viss BM 💖



Likes

Comments

Den humana makten, och makten du sitter på och utövar för att du faktiskt kan!

Finns där någon skillnad?

Ja, jag törs nog i allra högsta grad påstå att där finns en human och perspektiv/objektiv skillnad..

Shit, vad menar blondie nu?
Jo jag menar som så. Att låt mig berätta en historia...

Det fanns en lag en gång för många många hundra år sedan. Som sa att om du inte är ärlig så får du böta ALLA dina guldmynt som du faktiskt har.

Adele 10 år hade en bror som var 8 år. Brodern kallades för Stille. Stille blev väldigt mobbad på gården där dom bodde, bara för att Stille kunde en hel del om diverse saker. De äldre barnen brukade slå Stille, när han kom med påståenden som tex att om din pappa/mamma far med osanning om vem som kastat ett papper på gatan så kunde de bli av med alla pengar som man hade i sitt hushåll.


Såg man tex att det var Arnold som faktiskt gjorde gärningen så var man ju tvungen att berätta detta, då det kostade "staten" en hel del summa pengar att få någon att faktiskt plocka upp skräpet efter honom. Arnold borde faktiskt få en varning om nedskräpningen och få en chans att städa upp efter sig. Men om man nu inte visste vem som gjort sig skyldig till nedskräpningen, så måste man faktiskt ta in någon som då tjänar pengar på att tex "städa i staden"

Adele då 10 år gammal. Är på väg ut för att leta efter sin bror. Klockan var mycket och hon var orolig att mamma och pappa skulle bli arga på honom då han var ute sent och lekte.

Hon går förbi en dunge, när hon hör någon viska några ord.

-Förlåt vad sa du? Frågade Adele mot busken, då hon inte kunde se någon där.

Kom! Sade en röst inifrån dungen. Kom ska jag visa dig vad mycket guldmynt jag funnit i dag.
Nyfiket styrde Adele sin väg in i dungen, för att se om de kanske hittat någon skatt i närheten.

När hon kommer in i dungen så blir Adele våldsamt överfallen, hon blir nedtrampad i den smutsiga leran som fanns där. Lilla rara underbara Adele som faktiskt bara var ute för att leta reda på sin bror. Hon låg nu på marken, trasig och samman för att hon blev lite nyfiken och litade på en god/intressant röst.

Stille, som faktiskt bara var några meter från händelsen hör hur någon gråter högt, ja han hör hur någon verkligen inte mår bra.. Han springer fort fram mellan snåren, han river upp sina armar när han genar mellan buskagen.
När han plötsligt kommer fram mitt in i dungen för att se sin storasyster ligga på marken nedsparkad, blodig och gråtandes ropar hans namn.

Stille är trots allt bara 8 år som var på upptäcktsfärd där han såg vårens storkar komma till byn. Han sprang efter dom för att få en glimt av dessa enorma fåglar, då han lite försvann vilse. När systern blev orolig och gav sig ut för att finna Stille, blev så pass nedslagen i lera så hon inte klarat att resa sig upp.

Stille rusar in mot byn för att hämta Göte, som var en tonårspojke som man alltid kunde vända sig till.

-Göte!!! Kom, kom skynda dig Adele har blivit överfallen och hon har blod i sitt ansikte och hon gråter. Hjälp mig, skyyyynda dig.

Göte skyndar efter Stille för att komma fram till platsen där Adele ligger i detta nu, medvetslös på den våta marken.

Göte ser hur en äldre tonåring springer därifrån skrattandes och säger orden. - ha ha vi tog de rikas dotter, hon fick känna marken med sin mun som vi andra fått.. Göte springer det snabbaste han kan för att kanske kanske hinna i fatt denna iskalla människa som gjort detta mot lilla Adele.


Han kommer i fatt honom och han blir snabbt nedsvingad av denne tonåring i gräset. Göte tar tag i hans hand som håller runt hans hals för att kunna komma ur dennes abrupta handtag. Han försöker skrika, han försöker stampa på hans fot, men utan något som helst resultat i att kunna komma ur denna killes vrede.

Vad är det där? Vänta hallå akta dig, där var just en rävsax!!! Tonåringen faller platt matt i rävsaxen och ylar högt att hjälp mig hjälp mig, jag kommer att dö.

Göte tar fram sin morakniv han har i sitt bälte och drar överhylsan i rävsaxen så att den faktiskt släpper loss tonåringen.

Förlåt förlåt, säger tonåringen förlåt mig för mina gärningar. Bakom honom så står den varg som suktat efter människan i denna dal i ett flertal dagar och nätter. Vargen tar tag i tonåringen så pass hårt att han bara slungas med. Göte som står där försöker allt han kan för att kunna hjälpa honom ur det stora varggap som han faktiskt fastnat i.

SLÄPP ropar både Adele och Stille bakom trädet till Göte, släpp honom du kan inget göra, du kan inte offra ditt egna liv.

Dagen därpå så ska i staden utredas vad som inträffat. Måste lägga till också att i och med denna sanning som alltid måste talas så måste man också ALLTID riskera sitt egna liv för någon annan.

Här har vi då Göte, som faktiskt gav upp. Han släppte taget om tonåringen som tyvärr blev ett byte för vargen.

Adele o Stille blev förhörda hur Göte hade skött detta i all ära.

Dom visste väl att de var tvungna att tala sanning, för att annars riskera att förlora alla deras föräldrars guldmynt. Också att Göte, den räddande handen skulle hamna i fängelsehålan...

Här får ni liksom skriva slutet lite själva. Måste vi stjälpa bara för att vi har lagen på vår sida och för att vi verkligen kan??? Eller säger ni att vargen valde sitt byte mellan två och försvann i väg med den ena?
Inte för att jag är emot lagen på något vis, tvärtom. Menar bara helheten på våra sätt att tänka i olika situationer.


Sanningen kan verkligen vara ärlig och rättvis på två sätt......

Sanningen kan också vara en ren lögn då den är någon annans lögnaktiga sanning...



Jag är ju som dom flesta känner till, en tänkare och en väldigt sanningsenligt talande person.

Jag funderar en del kring hur folk faktiskt agerar och i vissa situationer tänker..

Är så otroligt trött på att folk råkar illa ut när de agerar i sin godhet.


Tack för att ni lyssnar och snart kommer HELA sanningen om nånting som verkligen berör. Jag jobbar fortfarande på det. Men det skall ut!! :-)

Trevlig lördagskväll mina goa läsare. <3

Likes

Comments

Detta inlägg riktar sig till alla slags människor som på något sätt faktiskt blivit en förälder!

Jag är ju då känd för att både tala och skriva om känslor i en stor tyngd. Jag har sett så mycket på resan genom mitt liv, men jag har även snappat upp en hel del känslor som jag faktiskt både hört och sett i olika sammanhang.

Och något som verkligen berör mig är just när en människa sitter där och känner sig sådär totalt värdelös. Ja "den" liksom tror inte att planeten Jorden var ett ställe som just den var menad till.

Personen frågar sig själv många gånger att. - vad har jag här att göra? Vem lyssnar på mig? Vem vill dela mina åsikter? Finns där någon som faktiskt bryr sig? Kan någon verkligen älska just mig?

Ja vet du, att det finns ju någon där exakt hela tiden! Du är ju faktiskt en förälder. Du har barn. Du har satt en människa till Världen, eller så har du satt en människa i denna Värld som just DITT barn!

Ett barn, en individ som du ska vaka över, vårda och på alla sätt och vis och finnas till för i både gott och ont. Genom trassliga snår men även över öppna ängar.

Där har du en liten liten människa ( ett barn ) som faktiskt ser upp till de saker du gör för just den.

Du sitter där med kräkpåsen i handen och håller undan håret på din dotter när hon är magsjuk.
Förstår du då vilken trygghet du ger ditt barn? Den blicken som hon då ger dig är en blick av trygghet, värme och kärlek. Men dock en blick av hat för kräkning, det ska vi inte komma i från ;-) Skämt å sido! Den tryggheten du då gav just henne kommer hon att minnas i livet och kanske få henne stark många gånger när hon kanske blir magsjuk igen. Hon kommer återberätta detta om och om igen för att i sin tur göra samma sak för just SITT barn.

Med mina i dag sex st barn så törs jag säga en del om både uppfostran, känslor men även realitet.

Kommer du ihåg själv när du var liten? Kanske hade du ett rent jävla (på ren Svenska) helvete, med föräldrar som söp, knarkade eller kanske inte bara ville vara hemma och vara den förälder som de borde vara.

Möttes du av knytnävslag av någon i din närhet bara för att du inte riktigt var som just "dom" ville?
Fick du sitta där timma ut och timma in och bara vänta på att någon ens skulle tilltala dig? Kände du att ALLT i hela Världen betydde mer än vad just du gjorde?

Satt du där ledsen och innerligt hoppades på en tröstande kram?

Eller hade du en kärleksfull och trygg uppväxt?


Oavsett vad, så tror jag att jag kan säga att DU verkligen VILL ge barnen en trygg och säker både uppväxt och framtid.

Ni som for illa måste nog nånstans inom er sagt till er själva att. -Jag kommer ALDRIG att bli en sådan förälder. Nää, men lik förbannat så sitter ni där och tvivlar på er själva och på de orden jag inledde inlägget med.

Ni är ju helt fantastiska. Ni är föräldrar, ni är viktiga för i alla fall en person. Det finns en liten gurka där i rummet bredvid, som VET att du finns där när han eller hon vaknar.

Ni betyder något för någon, glöm inte det.

Det komiska i detta är att i just detta nu så hör jag en svag liten röst. -Mamma, kom. Jag springer in för att se en febrig liten Jeline 2 år kika upp bara för att be om sin goseåsna Disa som hon inte kunde finna bland täcken och filtar. Jag gav henne den och klappade henne på kinden och sa att Mamma och Pappa är här ute. Vi tittar på dig innan vi lägger oss.

Jag menar att SJÄLVKLART har man velat hänga sig själv upp och ner och önskat att ens unge med allt för stort sockerintag som bara står och skriker ska slänga sig själv i väggen och sluta skrika och springa runt. Den som nekar till det, kan själv slänga sig i väggen. För vet ni! Vi är liksom människor och att ett barn gör sånt är ganska normalt. Tyvärr kan vi vuxna tänka. Men tänk då själva om barnet inte kan få ut sin "rastlöshet" kan vi kalla det. Hur sjutton skulle då det barnet må inuti?

Förlåt men måste bara få jämföra/relatera med oss vuxna. Vi tar en sup, ett glas vin, en öl eller kanske en cider då och då. Tänk om bror duktig skulle stått med pekfingret och sagt att. -Nääää nääää nääää ingen sup här inte, här har du ditt glas vatten. Vad hade du själv tyckt då? Du får ickesanicke gå på någon fest, du ska bara alla dar i veckan vara glad, lugn och timid.. Nä ni fattar själva va, vi är fortfarande människor. Även om vi bara är ett litet barn.

Men åter igen ni är INTE värdelösa utan ni är den någon som bryr sig. Ni är föräldrar till nån/några som faktiskt varje dag ser upp till er, som varje dag känner tryggheten i att ni FINNS.

Det spelar heller inte den minsta roll om det inte är just du som biologiskt är, fader/moder. Så klart inte. Utan det är DU, den som faktiskt tagit på dig föräldrarollen som är just förälder.

Är du en plastmamma/pappa, mamma och mamma, pappa och pappa, mamma och pappa eller kanske gudförälder som tagit över föräldrarollen iom vårdnad är skitsamma, för det är DU som individ. Det är du/ni som finns där. Könet är inte det som ger kärlek, utan det är den faktiska DU som finns där för just ditt barn.

Du kommer för alltid att vara en speciell person i det/de barnens liv. Glöm aldrig det.

Delar med mig lite av min familjs foton. Jag har som sagt 6 st barn. Fyra barn födda på fyra år var av två flickor födda samma år, som INTE är tvillingar!!! Den sista flickan är dessutom född med DS ( downs syndrom) Dock utan några kriterier för detta vilket hon är förstfödd med men skitisamma hon är ändå född med DS. En underbar tjej som heter Jinelle och som får både oss och dagispersonal att se glädjen i livet. Hon är sååå glad hela tiden och hon bara är, precis som vem som helst OAVSETT!!

Ta hand om varandra och jag menar verkligen det DU ÄR VÄRDEFULL!!!!!!!! <3 <3 <3



Likes

Comments

Precis som bilden talar om. Va sjutton är det du säger?!

Så kände jag i dag när jag fick det där mailet jag faktiskt väntat och hoppats på.

Kan det verkligen vara möjligt? Ja det är klart att det kan. Men det var ändå lite oväntat, tror jag.
😱

Ja jag blev i alla fall superduperglad, för detta är verkligen mitt kall... 🔥

Vad sjutton är det jag pratar om då? Ja ni, det släpper jag om ca 2 veckor då jag vet exakt hur mycket mer ni kommer att få se av mitt lilla tryne..

Ni vet känslan när man står där och har lämnat in en novell till en tävling, när man bara önskar att dom ska älska just din novell. Och helt plötsligt så ropar dom ut just DITT namn och just DIN novell som vunnit! Ni förstår DEN känslan!

Eller den där när man är på besiktningen och man bara väntar på "domen" om ca 44 st 2:or och killen kommer fram och slår dig på axeln och säger. " Så där ja, nu är det bara att tuta och köra ett år till" Och du liksom kollar på honom ungefär som han hade 7 huven, för du var ju tvärsäker på att det skulle gå käpprätt åt................................................. ditt andra håll. :-P

Ja just den känslan var jag med om i dag! Men jag vågar då fasen inte ropa hej förrän båda skorna står torra på andra sidan bäcken.

Men ni som känner mig och som vill att min vilja går min väg får så gärna hålla tummar och tår för mig..

I dag har jag inte haft det så skoj... Började med att jag vaknade i natt av att jag behövde uhm köra lite "buss" fyyy vad det var synd om mig, stackars mig, och denna magvärk huuuuga mig. Föda barn är tvärlugnt om man jämför..... Nåväl, jag fick i alla fall världens support om man kan kalla det så, av min man. Han hjälpte mig i natt.

Hade iof ganska tråkigt där jag satt och mådde som en kissnödig åsna som var på safari i Nordpolen. Ja nä men ni fattar... Så jag läste lite på vissa sidor. Kan tyvärr inte säga var jag läste om detta, men jag kan berätta mitt svar.

Det var en person som skrev att alla andra skulle varit bättre än denne pga låt säga så här, nån som har samma sak som min minsta dotter.. Jag blev så ledsen när jag läste detta och jag kände verkligen efter med både hjärta och själ och skrev så här till personen...

"INGEN är som någon annan. ALLA ANDRA är inte bra eller bättre, eller på just ett sätt. Alla är unika på just SITT sätt, även du och jag så att alla andra skulle vara bättre, vilka är då "alla andra???"

Jag vet, jag är verkligen en tänkare och en sann drömmare. Men vad gör väl det för utan våra drömmar så skulle inte kämpandan finnas där och vi skulle förmodligen stå stilla och vandra runt i cirklar..

Nu ljuder vattenkokaren i köket, så nu är det dags att ta fram tepåsen, honungen och mjölken och tacka för denna dag för att hoppa ner bredvid min älskade man tillsammans med ett avsnitt The Good Wife..

Good night everyone wherever you are........................... Ciao



Likes

Comments

Sitter och kör i lugna ro, när jag plötsligt hör ett otroligt gurglande från baksätet. Jag är på väg från Nyköping till Eskilstuna och Mälarsjukhuset.

Vänder mig snabbt om för att kunna se Jinelle, som dessutom sitter bakåtvänd i baksätet.

Ser hur hon har kräkts och iom hennes halvliggande position i barnstolen så ligger kräkorna kvar i halsen på henne och hon har svårt att få upp det.

Jag hör hur hon gör kraftiga försök till att andas, men det går bara inte. Det sitter liksom fast i halsen på henne. Ser paniken i hela hennes kropp!

I all hast så ( tro det eller ej ) slänger jag en blick i backspegeln för att genast trycka bromsen i botten styra in på gärdet som är bredvid, slirar på isen som är där. Pumpar lätt på bromsen om och om igen när jag märker att jag bara glider.

Får stopp på bilen och hinner återigen tänka på säkerheten. (Fattar inte hur) Men jag vänder mig om och ser en bil komma så jag väntar 2 låååånga sekunder och låter den passera mig innan jag öppnar min bildörr.

Halkar till och inser att, här jäklarns är det halt. Tar tag i bilen o glider runt den till andra sidan där hon sitter.

Sliter upp dörren där jag möts av kaskader RAKT ut eftersom jag inte hinner få tag på henne, utan mitt i allt så får jag upp bältena och ja även henne. Lyfter henne till mig och hon fortsätter att kräkas över både mig och bilen. I detta nu så kan jag luta henne framåt så att hon får ut allt. Där äntligen så kan hon andas fritt.

Blicken från henne till mig är obeskrivlig. Hon är så otroligt liten men den blicken sa mer, ja faktiskt mer än 10 000 ord. Hon flämtar högt och jag ser hur slut hon är, mitt lilla gryn.

Står där bara nån meter från den smala Eskilstunavägen där det kommer en långtradare i alldeles för hög hastighet. Det skvätter en massa "skit" men även en hel del vätska. Slänger mig ner snabbt som sjutton för att kunna skydda Jinelle från både vatten och vind som kommer farande emot oss. Jag lyckas hålla henne under så att bara jag får detta på mig.

Stackars barn, hon har ju redan kräks över hela henne. Åksjuka precis som jag lidit av i alla år. 😥

Jag sliter snabbt som sjutton av henne det värsta och knäpper snabbt fast henne för att köra undan till en säkrare plats.

kör bara några hundra meter när jag ser att hon lägger huvudet bakåt för att titta på mig. Jag ser också hur matt hon är och att hon gärna vill sova. Jag stannar, petar in lite filt under hennes tröja som jag lyckats hålla nästintill torr för att se till att komma fram till Eskilstuna så snabbt som möjligt.

Väl framme hos mina föräldrar så får jag snabb hjälp med att få av henne kläderna men även åkpåsen till bilstol och bilstol får jag hjälp att tvätta av. Phuuuuu. Vi kom fram.

ÄÄÄÄÄÄnligen fick jag en god varm kopp nybryggt kaffe! Dagens hallelujamoment!!!!

Nu var det bara hjärtundersökningen kvar... PUST PUST!!!

Men i skrivande stund gott folk, så är vi äntligen hemma efter mer än 2 timmars körning hem. Isgata, mörkt och en massa massa djur på vägen. Varvmätaren gick aldrig över 1500 varv kan jag lova.. Ha ha bensinsnålt också.. :-) Men Jinelle var så trött så min älskade ögonsten kunde sova gott hela vägen. Vågade inte ha radion på för jag ville höra hennes andetag!


Var TVÅ st läkare som höll på med henne och försökte se på hjärtat.

Hon har 2 små hål mellan höger o vänster förmak. Dessa kommer förmodligen att sluta sig spontant enl läkarna. Det beror på att hon är för tidigt född och Gabriel min son som i dag är 13 år har exakt samma sak. Han är född i v 30.


Sen fick jag äran att träffa och äta lunch med en mycket god vän som faktiskt kunde lugna mig efter jag berättade vad läkarna sagt. och iom hans kunskap inom området så fick jag bra förklaring också. :-) <3


Fick också mysa med familjen och bara det är tusen värt.. Tack älskade Benita (plastmamma) att du följde med oss och var ett sånt bra stöd.

Nu när jag nattat både min älskade man och barn så satte jag mig i soffan och larvar mig lite med det här snapchat som jag fattat är lite kuligt med alla dess filter.. 👽

Känner att jag kan andas ut lite nu... Här nedan ser ni..

Så nu gott folk ska jag ta ett game i candy c och sen blir det hopp i sängen, för i morgon har vi nya utmaningar..

Good night my friends wherever you are....................

















Likes

Comments

Måste först bara varna för kanske en del starka saker!


Jag måste måste måste göra ett inlägg. Jag är såå trött och har varit sjuk ett par dagar, men när jag hör detta så känner jag att jag verkligen måste skriva.

Kan ni förstå att det finns folk där ute som har ett rent helvete med den dom trodde att dom älskade.

Dom lever i ett dagligt kaos där dom hela tiden försöker 1. Gömma sig. 2. Hålla god min. 3. Göra den dom lever med till freds, så inga onda slag kommer.

Heeelt jäkla galet. Fick höra om detta i går faktiskt och jag kan inte fatta de meningarna jag fick höra. Jag kan inte förstå hur man som människa kan göra en människa som man påstår sig älska så illa.
För det första så vill jag påstå att, då kan man verkligen inte älska denna människa. Eller jo, det kanske man kan, men på ett sjukt sätt. Inte realistiskt för en framtida relation med sann kärlek.

Om ni är kära så kan jag lova att den andre inte gör något dumt. Men gör den det ändå så är det väl inte meningen att ni skall ha varandra? Eller?

Vad fan ger dig rätten att hota någon till livet bara för att personen inte vill leva med dig? Tror du på riktigt att ni kan finna äkta kärlek efter dessa hot? Om du tror det så behöver du på riktigt SÖKA vård.

Jag har själv varit med om detta. och jag fattar precis vad det handlar om. En kille jag hade en gång hade verkligen önskat att jag vore oskuld. När han förstod att jag 30 år gammal inte var det, så brann det i huvudet på människan. Var jag än gick, så gjorde jag mig fin för andra. ( enligt honom) Jag var för snygg för mitt egna bästa, varför är du så sjukt snygg? Var en del av frågorna jag fick.

Levde jag med honom eller? JA, det gjorde jag. Var det just honom jag valt? JA, det var det. Hade jag velat ha någon annan så hade jag valt någon annan. Visst att det förekommer en massa otrohet runt om oss, jösses jag är den första att skriva under på att jag sett detta existera, men nånstans måste man släppa det man VET att andra gör.

Jag träffade mannen i mitt liv, jag träffade min stora kärlek. Han som gjorde så jag fick uppleva mitt sagobröllop som jag bara drömt om. Han lyckades även göra mig mycket starkare iom min dotters fars beteende och det resulterade i att vi ALLA fick må bra till slut. Vi fick det bästa.

Visst fan finns det svartsjuka,( hur många ggr har man inte undrat, om mannen i sitt liv kommer lämna en för någon yngre ) men någonstans måste väl ändå kärlek och en brinnande glöd finnas för varandra som bara driver en till att ge allt gott och all kärlek. Eller?

Om det inte finns där så kommer det inte bli bättre. Jag lovar dig, det absolut bästa är, om du drar dig ifrån allt ont och söker det som faktiskt ÄR bättre för dig och just din framtid. För HÖRRÖ!

VI LEVER BARA EN GÅNG!!!! LÅT INGEN SÄTTA SIG PÅ DIG OCH BEHANDLA DIG ILLA!!!!!

Folk brukar ofta fråga oss om vi aldrig bråkar. Visst kan vi tycka olika ibland, men bråkar, varför? Vi pratar om saker. Vi törs vara pinsamma MED den andre, vi vågar berätta om någon var bättre än jag och jag fick känna mig dålig, eller om man känner en viss oro över något så frågar man, hur pinsamt det än kan vara. Berättar om man kissar på sig, erkänner hur rädd man var att faktiskt stå där framför 1000 pers och prata, gråt och be om tröst ist för att gömma dig. Har ni valt att vara två så tycker jag att ni också ska vara det i både gott och ont... 💓 💓 💓

Och det VIKTIGASTE av allt. SLÄPP STOLTHETEN! Vem faasen tackar dig när du gått där och tjurat i två dagar helt i onödan, när ni hade kunnat pratat ut redan dag 1 och haft en massa ohämmad sex i stället.. Typ. :-)

Vågar faktiskt säga, att jag verkligen blev starkare efter den makabra misshandel som jag faktiskt råkade ut för. I dag vågar jag verkligen vara JAG. Visst det har jag väl "vågat" förr, men nu kan jag verkligen vara det även verbalt.

Är det någon som tycker att jag är totalt kocko, då menar jag inte blåst utan snarare kanske dum, elak eller bara totalt knäpp. Då tar jag reda på hur, varför och på vilket sätt jag är så. För då kan jag förklara för människan VARFÖR jag verkligen är det. Alltså, ponera att jag hjälper en person med just en anmälan om misshandel. Han eller hon som blir anmäld kommer med största sannolikhet att tycka att jag är dum i huvudet... Varför då? Jo exakt, för att den människan vet att jag absolut är ett "hot" jag har inget gott egentligen att tillföra denna.

Eller, jag som arbetat på mitt arbete i snart 6 år och jag har arbetat när som haver, en v efter förlossningen, jag har ammat fullt mina barn och pumpat på jobbet. Jag arbetade med för tidig vattenavång. Jag har funnits tillgänglig 24/7. Jag fick 4 barn på fyra år och har knappt tagit ut f-penning förutom på ledig tid. Jag började arbeta direkt efter jag fött alla fyra barn. Jag BAD sedan om att få en fastanställning ( på 50 % ) efter så lång tid och fick ett NEJ!!!!!!!!!

Jag tog hjälp av "högre" makter för jag trodde verkligen jag var berättigad en fasttjänst. Jag ska även tillägga att jag verkligen älskar mitt arbete OCH mina kollegor!

Där är också ett sådant "fall" där JAG är den ELAKA människan...

Meeen om jag däremot har varit elak mot någon, jag kanske går bakom ryggen på någon eller för med en skadlig osanning. DÅ kan jag säga att då är jag dum på riktigt.

Vad jag menar är att stick inte huvudet i sanden bara för att någon tycker att du är dum..

Måste dra en sak till som jag VEEEET drabbat både MIG, mina VÄNNER och även mitt BARN + vänner.

Detta tycker jag verkligen att ni ska tänka på. Eller i alla fall försöka att tänka er in i denna situation.

Du är du och du har 4 st absolut bästa vänner. Vän 1 berättar för dig att Mr Casanova varit hemma hos henne och haft en väldigt "mysig" natt.. Hon ber dig också att absoluuuut inte berätta detta för någon..

Sen kommer vän nr 2 till dig veckan efter och säger: - Du vet du! Casanova var hos mig i natt och vi myste/mös utav baaara faaan, men det får du absolut inte säga till någon eftersom jag vill hålla detta hemligt.

Vad tror ni händer sen?????

Jo vän nr tre super, förlåt "festar" ihop med Casanova som då blir lite väl rund under fötterna, men som sedan frågar om dom inte ska ta och "kramas" lite istället.

Där står du som en dum fågelholk som inte vet vilket jäkla ben du ska stå på. TROOOTS att det absolut INTE är DU som gjort dig skyldig till något av dessa "handlingar" Du har bara sett/hört hur 3 av dina vänner fallit för samma frukt.

Sen när vän nr 4 råkar se ett sms om vän nr 1 och kanske då råkar ta detta högt på nästa tjejkväll.. Då ska det heeelt plötsligt bli DITT fel som inte sagt något om MR Casanovaoch som HAN dessutom är en av dina bättre vänner.

Förstår ni dilemmat??????

Klandra istället den som gjort gärningen, så länge det inte är någon annans uppsåt till det hela.

Vi vill ju faktiskt vara ALLA våra vänner trogna, så varför ska vi bryta den enes förtroende för den andre?

Ja ni fattar va.




Folk är verkligen läskiga i dag. Kan man inte bara förstå ett NEJ!????

Nädå våldtäkter skall behöva äga rum, misshandel likaså. Vafaan hörrni. Hitta en jämlike istället.

Du som verkligen orkat läsa mina ord hela vägen, vill jag tacka. Tack snälla att ni orkat "lyssna"

Här nedan ser ni min underbara familj. :-)

Var rädda om varandra.. Kramar från Clådan.. <3 <3 <3 ( Claudia Holmsell Nyköping )



Likes

Comments