När en människa kliver så pass över gränsen och ger sig på en stackars make och far på ett sådant vulgärt och otrevligt sätt, skrämmer små stackars oskyldiga barn. Då önskar man att det verkligen inte är av elak mening utan en total krissituation i just detta nu..

Jag förstår mig då fasen inte på taskiga människor. Först säger man att -Här finns ett hus som ändå varit till uthyres de senaste 6 åren så det huset får ni gärna hyra och så länge ni vill, ja tills ni hittar erat drömboende.


Då vi var i lite akut situation att finna nytt iom mögel så blev vi oerhört glada för erbjudandet att kunna flytta på dan. Så den 23:e september 2016 bar flyttlasset av.

Efter 7 månader dvs 2:a April i år så kommer det ett MEDDELANDE att
Ni måste tyvärr flytta, för att jag själv behöver flytta till huset för ett tag för att sälja det.
Hmmm suck, stön och stånk. Men absolut, vi letar nytt omgående. Självklart för oss, då vi förstår att saker och ting faktiskt kan hända.

Letade, letade, letade och verkligen letade. Under tiden får vi flertal frågor om vi lyckats hitta ngt än, och att huset skulle behövas helst omgående.
Nej inte än men gör så gott vi kan.

När vi nu ÄNTLIGEN funnit drömhuset, ett hus där vi alla får plats. Så meddelar vi detta, på ett glatt sätt då vi äntligen kom med glada nyheter. (Trodde vi)

Vad händer då!?
Jo.. Hot, elaka ord, ja min man blev kallad det absolut fulaste otrevligaste man kan tänka sig. Plus att han blev ordentligt hotad bara för att man inte var beredd just då på att någon flytt skulle ske, TROTS att man tjatat och bett att utflyttning verkligen behövde ske snarast möjligt. Innan var det på ett vänligt, men ogenomtänkt sätt.

Varför då? Vi blev ju ombedda att flytta så fort vi kunde. Och vi höll de tre uppsägningsmånaderna som man ska enligt lag, trots att vi aldrig fick något kontrakt skrivet.
Huset började även bli renoverat i februari pga ett trasigt avloppsrör som tydligen stått läck under alla år sedan ett badrum gjordes om för nästan 3 år sedan.

Byggfirma rev tak och isolering. Även ventilationstrumma fick slitas ner. Plastade golv i hall, kök och badrum. Ett badrum som absolut inte fick användas. El som inte fick sättas på (spotlights i taket i köket) för det knastrade iom fukt.

Byggfirman konstaterar vad som var fel och förklarar att eftersom röret varit trasigt och "lagat" med silikon som tyvärr inte hållit under en sån lång tid som det faktiskt gått så har gips och isolering ruttnat och måste tas bort.. Tydligen så var inte försäkringsbolaget med på hur detta var gjort så allt drog ut tiden. ingen kunde tyvärr heller veta att det stått och sipprat vatten ur detta rör i tre år.

Vi betalade full hyra under alla dessa 6 månader och vi var aldrig arga, utan väntade i förhoppning om att detta skulle bli åtgärdat. Plastade golv och tak som sagt. 7 st barn och ungdomar plus två vuxna som inte kunde använda vare sig dusch, toalett eller badkar fullt ut. Det var iskallt på golven i huset och badrummet var så pass kallt att man gärna inte ens gick in där. Så klart när isolering i tak och väggar var borttagna.

Ni ska inte tro att någon kontaktade oss för att se om vi hade det ok, eller om vi hade några önskemål om en eventuell reducerad hyra, nej nej inte ett ljud. inget samtal heller om när eller hur man skulle gå vidare. Där satt vi i huset med denna påbörjade rivning som aldrig blev något mer utav.

Hur sjutton kan man ha mage att hota en sån underbar make och 6-barnsfar som verkligen gjort sitt yttersta för att kunna hjälpa till på alla sätt med fasad, tomt pluus suttit där med god min trots en påbörjad byggarbetsplats. då också med sina barn under detta tak. ja ni, det är för mig en otroligt stor gåta.

Men som jag skrev ovan, det måste varit pga en total sinnesförvirring, för på det sättet kan man verkligen inte bete sig mot någon/några som man straxt där innan önskade all välgång i livet.

Tack gode gud för alla underbara människor som finns runt om, som hjälpt till att få denna flytt möjlig på bara 3 dagar. En gravid fru med starka värkar och en trasig rygg mitt i allt detta också.
3 veckor kvar tills tillgång till nya huset, men vad gör väl det när man har vänner som ställer upp med tak över huvudet till familjen men också till alla dessa möbler, saker, kläder osv...

Alla människor är inte hjärtlösa kan jag glatt tala om. men jag hoppas att de som är det, bara är det för en kort stund för att sedan komma på sig själva hur tokigt de agerat/reagerat för att där bli ett bättre jag i framtiden...

nu ska vi njuta av varandra och se fram emot nytt hus, ny bebis och en massa massa kärlek.

Många kramar från en supertrött och utsliten/utflyttad Familj................ 💗

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments


Jag gick ju bara långsamt framåt. Jag såg knappt något, för alla människor jag försökte tränga mig förbi.

Långsamt började jag att se mig omkring, när jag plötsligt kände hur hjärtat stannade för en sekund.

Ja, allting stannade till för ett slag. Min andning var nog det enda som genast blev snabbare.

Svepte med blicken mot min högersida. Amor SKÖT mig, med sin fulla kraft RAKT i mitt hjärta!!! DÄR! Där såg jag då, DIG.. Där stod du lutad mot en vägg leendes emot mig, ja så där som liksom inte en främling gör. Nej utan så som någon man känt en väldigt väldigt lång stund gör, sånt där leende som liksom bara uttrycker en stark trygghet.

Jag menar, inte konstigt jag trodde att vi redan kände varandra.

Med raska, bestämda kliv stegade jag RAKT emot dig. Ja, raka vägen fram till dig underbara varelse. Började småprata med dig om hur läget var? Hur du har det nu för tiden. Ja för jag var ju tvärsäker på att vi kände varandra.

Du log glatt, med ett litet ynka frågetecken i pannan. Du undrade ju liksom vem sjuttsingen JAG var.

Men allting föll på en gång bara på sin plats. Allting både var och blev så naturligt. Det var meningen att det skulle bli precis så. För nu står vi här i dag. Som MAN & FRU. Jag föll liksom rakt in i kärlekens sanna verkliga näste av Amors pil. Den pil som måste varit den vassaste av dom alla, han hade i sitt koger.

Vi har haft så otroligt mycket otur genom dessa 7 år tillsammans. Vi har varit nära på att förlora inte bara ETT utan TVÅ barn.. Andstopp, nästan en död liten bebiskropp i famnen. Sjukhusvistelser, operationer, mögelhus, blivit lurade ekonomiskt av folk som kanske inte haft för avsikt att vara elaka, utan som trott att dom kunnat göra så för att unna sig själva en del.

Vår olycka har många gånger varit total.

Men se då till lyckan, KÄRLEKEN och fram för allt våra underbart fina barn. 6 stycken <Snart 7) helt otroligt vackra ungar, om man får kalla dom så ;-) Men helt fantastiska små barn som liksom skänker oss såååå mycket lycka men också sååå mycket åååå herre guuuud hur tääänker du nu uuuunge. Ja jag tror att ni många känner i hjärtat exakt det jag skriver.



Sen lyckades vi till och med att få TVÅ barn på samma år som INTE är tvillingar. Varav den ena föds med DS. En osynlig DS men jag stod på mig så att läkarna som inte trodde på min oro verkligen gjorde ett blodprov. Det tog flera dagar att få dom att verkligen förstå att man måste utesluta på ALLA sätt och vis. Att hon inte uppfyller några som helst kriterier är ointressant, för när en Mamma ser något så ska man verkligen ta det på allvar. En Mamma har oftast rätt.

När beskedet kom så kändes allt bara hopplöst. Ska allt bara rasa samman nu? Ska vi inte kunna leva som en "normal" Familj längre? Varför just vår lilla sessa? Varför? hur gör man nu? Vad händer nu? Ja frågorna var miljontals, likaså tårarna och rädslan för vad som komma skulle.

Men vi levde på som vanligt. Vi levde dag för dag och bestämde oss för att ge av all vår kärlek, så som vi liksom alltid gjort. Tog inte ut saker i förskott. Utan levde verkligen i nuet. Det låter så kliché, men det var verkligen så vi gjorde. I dag så går Jinelle på sina syskons dagis, hon har alla organ friska. Hon är precis som vilket barn som helst, precis som faktiskt alla barn är med eller utan sjukdomar, organfel eller vad det nu kan vara. Vi är faktiskt trots allt människor allihopa. Jinelle är lite mindre och lite senare i utvecklingen. Men vad gör väl det? Hon har livet, hon har oss och hon frodas, leker och har en sån enorm glädje. Så ta inte ut helvetet i förskott, utan lev för dagen så ska ni se att saker och ting både går och känns lättare. För detta är faktiskt framtiden och början på resten av våra liv. 💓



Nu sitter vi här i dag, tyvärr med en mamma/fru vars rygg är trasig på grund av ett fall. Men med en kämpande GRAVID mamma som MOTVILLIGT tar de där jäkla skitvidriga (på ren Svenska) tabletterna.

Vi visste inte att du lilla prinsessa, låg där inne. Du ville liksom inte tala om det för oss. Gravtest, mens och p-piller. Men du skulle PROOOMPT komma till just vår Familj. Ja, och då var det verkligen meningen så. Att du lilla gryn skulle komma just till oss.


Du är såå välkommen ändå, även fast vi inget visste. De som inte gläds med oss (om nu några sådana finns) så är det inga hjärtlösa människor, bara människor som inte förstår sig på att ALLA liv är välkomna, ALLA!


Min man är nyckeln till frihet, MIN frihet, VÅR frihet och vår kärlek till varandra, som vi även mer än gärna delar med oss av. Min man, dig kommer jag ALDRIG att lämna, jag kommer stå vid din sida oavsett. Jag kommer för alltid vara dig trogen, så som jag lovade vid altaret den 2/7-2011

Du och jag ALWAYS AND FOREVER.Vi kommer ALDRIG att ge upp! Snart blir vi 9 personer i vår härliga Familj som alltid kommer att vara där för varandra, men även för andra. Att få ha andra barn/ungdomar hos oss är underbart, just att få dela med sig av denna familjära miljö med denna gemenskap som vi faktiskt har här.
Jag och min Tobbe är tillsammans för varandra men också för andra.
💓

Här nedan kommer en liten text, en text som jag lite smått sitter och gnolar på. En text med ord sagda till just dig Tobias, min man! En dag när jag är fri från dessa dumma starka piller. En dag när vår lilla sessa ligger här i vår famn. Ja Då, ska jag spela in den med MIN sång och melodi... Läs den gärna...


Öskar er alla ett välmående liv, med kärlek, vänskap och fram för allt snällhet. Ta vara på varandra och de liv som vi faktiskt har fått..

Många kramar från lilla Clådan............................. <3 <3 <3



I feel like I'm falling
Seriously falling
Hard for you
I feel like I'm falling
Seriously falling
Hard for you
Oh forever's a long time
But far from enough time
To spend with you

I will always be there
I will always be there

So fall
I'll be behind you
I'll be there to guide you
When you've lost your way
Yeah, forever's long time
But far from enough time
To spend with you

I will always be there
I will always be there

So go call your parents
And tell them the good news
Say you've fallen hard
And there's someone that needs to meet you
We'll pick out a white dress
And grab two golden bands
The world stared in jealously
Cause they don't understand like you and me 💓

I will always be there

I will always be there
I will always be there
I will always be there

I feel like I've fallen
Seriously fallen
Hard for you
💘



Likes

Comments


Har varit på tapeten en lång tid nu. Men jag har som vanligt hållit tyst om saken. Men när man själv blir drabbad av rena skära otillåtna saker, ja då ruttnar man lite som individ.

Denna historia börjar år 2011 så vi går lite bakåt i tiden först...


Inga förfiningar utan jag kör som det faktiskt varit.

1. Jag får barn (Jordan) 2011 jag börjar arbeta och jag förklarar för min Chef att jag verkligen kan arbeta exakt när som helst. Jag arbetar lite då och då fram tills jag föder Jamie. Jamie är född 13/6-2013 och EN vecka senare så går jag på mitt heltidsschema. Jag ammar denna pojk i hela 9 månader. Jag pumpar på jobbet, jag pumpar hemma och jag är verkligen 100% närvarande på mitt arbete. Mitt arbete var liksom lite jag, min otroliga syn på glädje och kärlek kunde jag dela med mig till både barn och vuxna som gästade oss på Kolmården.

Prestationsångesten är på topp. Jag MÅSTE pumpa ut så många cl så att det verkligen räcker när jag är borta, PLUS att det ska finnas så att vi kan frysa in mjölk.

På arbetet springer jag snabbt in i omklädningsrummet och låser in mig på toaletten för att snabbt som sjutton hinna pumpa ut i alla fall 120 ml. Jag kollar även av hur mycket vi har att göra runt 20.00 och springer raskt in på toan för att hinna pumpa ut lite till. Jag kollar faktiskt på klockan för att se att det tar exakt 5 minuter för mig att ta mig från pulpeten in och hämta pump, vidare in på toaletten för att pumpa och sedan åter stå på plats.

Mellan dessa pumpningar så har jag lyckats ta hand om ca 500 gäster som jag lett glatt åt, pratat med, väglett, skrattat tillsammans med både de vuxna och deras barn.

Ja en gång så hade jag ganska överfullt med folk och kunde inte gå i väg för att pumpa. Tänkte att va fan det är väl lugnt, större tuttar är ju bara det som händer... Trodde jag ja.

Jag står där och känner hur tyngden gör sig påmind på framsidan ( om ni förstår vad jag menar) tills någon kommer och tar mig varsamt om ryggen och säger.

- Claudia ööö det kommer vitt ut från din tröja!!!!
-VA??? Oj oj oj jag kollar snabbt ner och ser hur mjölken läcker ut genom min svarta tröja.

Springer fort som sjutton ner till omklädningsrummet för att pumpa, när jag inser att jag glömt en flaska att förvara mjölken i. Går in i våran personalmatsal och tar en mugg för att sedan gå tillbaka till omklädningsrummet.

Bråttom hade jag, då jag läckte som ett såll. Väl där inne så står det en tjej och byter om. Jag kommer in där med en bolagskasse (med pumpen i) i högsta hugg och en mugg med företagets namn på och kutar in på toaletten för att låsa in mig. Undrar vad den tjejen trodde. Oj oj oj...

Lärde mig vilka tider jag kunde pumpa osv.. Kom hem på sena kvällen till de mina som i bland satt vakna och väntade på mig och mina berättelser jag varit med om.

I bland så väckte jag min bebis bara för jag saknat honom sååå..

Ja jag arbetade typ vareviga dag. Tills jag en dag på jobbet står och skär upp citroner. Känner att det luktar så gott så jag verkligen måste äta en eller två eller kanske tio. Jösses, vad saknar man om man behöver citronvitaminer? Frågar jag på Fejjan. Du är gravid säger de flesta.

- Nej nej det kan jag absoluuut inte vara.

Nähä, skyddar ni er? Men va??? Kommer faktiskt lägga upp videon här hur det hände sen.

Min granne sa till mig att -Du e gravid... Nej nej svarar jag.

Hon åker till Willys senare den dagen och köper också ett test till mig.

Jag går in och testar mig och hennes likaså mina barn är ute och leker, när jag plötsligt springer ut på gården o SKRIKER hennes namn.

Vad hon då tror är att mitt barn blivit påkört på vägen, för hon hör verkligen paniken i min röst.

Nej nej jag fick bara panik eftersom att testet visade positivt.

Ja så efter att den skräcken lagt sig så ska vi försöka komma på hur jag ska berätta för min man. Jag menar jag har väl ALDRIG förut gjort ngt som han inte är involverad i.

Det har precis varit mors dag och min vän hade fått en massa blommor, då hon faktiskt har SJU barn. :-)

Hon ger mig några blommor ur en bukett och vi slår in gravtestet för att vänta in min man.

Där kommer han... - Hej, säger han.

-Hej säger jag. - Vad är det, frågar han nyfiket... -Ingenting, varför frågar du det? -Nja du ser så pillemarisk ut.

Jag sträcker fram paket och blommor och han gissar på något sätt rätt på direkten.

Jag och där var jag gravid med Jeline.

Dagarna gick och jag jobbade på som vanligt. Tills en söndag i augusti.

Min man hade precis åkt hemifrån till golfbanan och jag hade gett Jordan och Jamie frukost. Så jag gick upp med killarna till övervåningen för att lägga dom att vila en stund.

Då känner jag plötsligt hur något inte står rätt till, så jag springer in på toaletten. Möts där av en hel sjö av blod. Ringer Tobbe som precis slagit ut på hål 3 tror jag det var. Han lämnar sina vänner på banan och springer till bilen och kommer hem. Jag får barnvakt av grannen och jag och Tobbe åker upp till sjukhuset.

Väl där så ser läkaren att det inte är någon fara utan vi kan gott åka hem igen. Han visste inte var blödningen kom ifrån.

Han ber mig gå på toaletten medans han skrev klart i min journal. Inne på toa så märker jag att det är fler saker som inte stämmer.

Jag går in på läkarens rum igen och förklarar detta. Det känns som det är vatten.

Tester tas för att se om det ev kan vara så illa att det är fostervatten. Men va? Jag är ju bara i v 16.

Testet tar ca 15 min och vi blir visade till väntrummet. Då kommer jag på att jag måste ringa min chef och förklara vad som hänt och vart jag är. Jag skulle trots allt börja arbeta 7 timmar senare.

När jag förklarar för henne att vi sitter på sjukhuset med en eventuell för tidig vattenavgång så svarar hon som så.

Men va FAN du är den femte som ringer sig sjuk i dag.. :-(

Oj jaha ok, men jag återkommer, svarar jag..

När läkaren kommer tillbaka till oss och förklarar att det verkligen är fostervatten och att vi kommer att få missfall denna dag, så var allt jag kunde tänka på i detta nu mitt arbete.

Jag ringer återigen min chef och berättar att detta kommer förmodligen sluta i ett missfall och gör det det så är det lugnt då kanske jag hinner komma in till jobbet i tid. Vad min man då sa till mig behöver jag nog inte ens tala om....

Alltså det enda jag tänkte på var att hinna in i tid till jobbet nu när hon så tydligt deklarerat att det saknas folk... Sjukt att man ens tänker en sån tanke. Jag grät och grät och förstod inte varför i hela friden lilla flickan som låg därinne skulle gå oss miste. :-(

Nu blev det inte så. Vi låg kvar på sjukhuset i några timmar för att sedan be om att få åka hem.

Visst svarar dom mig, men du ska veta att fostret kommer komma ut hemma. Och du kommer se hur bebisen kommer att göra försök till att andas, men iom att den är så liten så kommer den att dö tyvärr.

Men jösses svarar jag, då springer jag därifrån.

Nej du vet den sitter fast i navelsträngen så det kan du inte, du är trots allt i v 16. Då ringer du bara 112 och begär ambulans så kommer dom och hjälper dig..

Det roliga och mest fantastiska i detta är att jag lyckades gå fram tills v 34, dock med läckande fostervatten hela tiden men jag lyckades ändå. Så i v 35 så föds vår lilla Prinsessa Jeline på 2,4 kg.

Ja det var ju också en historia. Vi skulle åka in till Nyköping för att bli skickade till E-tuna för igångsättning lite tidigare iom att jag gått med vattenavgång så pass länge. Men väl i E-tuna så glöms vi bort och det slutar med att dom har fullt. Så dom ska skicka oss till Södertälje, V-ås, Huddinge, Uppsala innan dom till slut hittar plats i Norrköping åt oss. Så vi kör dit (jag kör) Kommer in där och dom undrar vilka vi är och varför vi kommit dit. Jösses, där måste vi dra historien snabbt så att dom kan börja sätta igång mig. Vi hade barnvakt hemma till de andra barnen så det var ändå ganska panikartat att få igång allt..

Dom vill då blåsa av allt och låta oss åka hem i ett par dagar för att sedan eventuellt komma tillbaka. NEEEEJ, utbrister jag. Nu kör vi, nu gör vi det här. Och sedan så tar dom helt hål på hinnorna eftersom det bara var ett litet hål innan. Ringer mamma Benita och säger att nu har jag värkar så nu drar det i gång, och 15 minuter senare så ringer jag tillbaka att det är klart. :-)

Samma sak här att jag började arbeta faktiskt redan samma dag inne på BB. Då hade jag som vanligt flera jobb så detta var ett av dom. Men jag var tillbaka på Kolmården igen i mars.

Jobbade mars april och i maj så beslutar vi oss för att nu räcker det med barn så vi tar en P-spruta. Eller ja JAG tar en. Sen 17:e maj så hade vi fixat en liten avkopplingssemester till Thailand med alla barn.

Ja tror eller ej men vi åker med fem st barn, jag min man och barnens gudmor. Det var hur härligt som helst och det är inga som helst problem att åka med så många barn. Jeline var i detta nu 4 månader. :-)

Hon njöt i sin babysitter på en solstol under parasollet under kokospalmerna. :-)

Kommer tillbaka en dryg vecka senare och är åter i arbete. Förstår inte hur den där P-sprutan jag tagit kunde ge alla de graviditetstecken som faktiskt finns. Gaaah.. Men men det ger sig nog.

Jobbade på om dagarna och såg till att mina andra åtaganden jag hade rullade på för fullt.

Sen en sensommardag så tycker jag att det är så ledsamt att känna av dessa hormoner var dag, varpå min svärmor säger att du kanske är gravid.

Nej nej det är omöjligt jag har tagit P-spruta...

HAHAHAHAHA dagens ironi, JAG VAR GRAVID!!!......

Mådde ok så jag arbetade fram till den sista November och hon är född på nyårsafton. Efter att ha fått värkar i tandläkarstolen och tandläkaren själv kör in mig till förlossningen osv osv. Så Jeline och Jinelle är faktiskt födda samma år. Ena i Januari och andra i December2015.

Och som vanligt så börjar jag arbeta snart inpå även hennes födelse..

Då vi bodde i ett hus fullt med mögel så kände vi att vi var tvungna att flytta därifrån. Vi ville ta huslån och bankerna började tala om fastanställning osv.

Jag lyfte detta med min chef som skrattade åt mig och sa att behovet inte finns för en tillsvidareanställning. Men va? Det gör det väl, jag arbetar ju året om hela tiden och jag arbetar direkt efter jag fött barn osv osv. PLUS att jag endast bad om 50 %

Men nej, hennes svar var att jag skiter i dina banker så är det.

Jag fortsatte att ifrågasätta just också att jag arbetat så länge som från 2011 och jag visste att jag verkligen ville arbeta kvar. Men NEJ säger hon vad är det du inte förstår, det räcker med de anställningarna du har.

Jag kan säga att jag gick i 4 månader anställd på enstaka dagar fast jag var schemalagd. Sedan var det säsong fram tills slutet av september för att sedan få en annan sorts anställning under höst/vinter, trots att jag hela tiden var schemalagd plus lite ut över detta.

När jag en dag märker att fler med mig hade fått för lite lön, så sa jag till flera stycken att dom skulle kontrollera så dom fått rätt lön. Det visar sig att dom fått för lite och jag som då är Hovmästare och ansvarig för dom på plats så tar jag tag i detta och pratar med löneavdelningen, där en för övrigt helt underbar människa arbetade. Vi hade kommit varandra ganska nära och hade en god kontakt. Vi ordnade så att de fick sina rätta löner utbetalda i efterhand.

Men när min chef kommer tillbaka efter sin semester så frågar hon varför i hela friden jag hjälpt dom med det? Det är väl upp till var och en själv att upptäcka.. Och varför kommer alla till dig med allt. Inte vet jag svarar jag, förmodligen för att dom vet att jag tar tag i saker och då du är borta så kan dom inte prata med dig.

Men jag vill inte att dom ska tycka att jag är värdelös säger hon. I detta nu så tyckte jag fortfarande om henne och jag höll henne fortfarande om ryggen vilket jag gjort många många ggr. Så jag säger att det är väl ingen som tycker att du är värdelös. ( Ångrar mina ord i dag )

Många har undrat över hennes arga och känslolösa beteende. Dom jobbar häcken av sig och dom får ingen som helst övertidsersättning, dom får bara ta ut i lediga dagar. I bland så kan dom jobba 15 dagar på raken, men får då skit för att dom vill vara lediga en endaste dag.

Jag med fler var på dom att ta upp detta för det är inte rätt. Nej vågar inte bråka med henne för då kommer hon bråka på andra sätt och det vill vi inte. Vi vill och skulle behöva en tillsvidareanställning men hon vägrar ge oss det trots alla år vi varit här. Hon säger att det fattar ni väl själva att vi inte har råd med.

Sen så märkte jag att när jag arbetat övertid så var min schemalagda tid ändrad. Hmmm då får jag ingen övertidsersättning. Jag mailar min chef och berättar att hon måste ändra tillbaka. Då skyller hon ifrån sig och säger att det absolut inte är hon som gjort detta, trots att det bara var hon som var på plats. Nåväl det finns säkert spöken där också som fifflar med timeplan det är ju ändå ett gammalt gammalt hotell så visst borde det vara spöken.

Efter många turer och ord sagda så fattar jag att hon inte kommer ge med sig om en tillsvidareanställning trots att jag arbetar året om och precis när som helst hon ringt in mig, sedan 2011. Jag ringer Unionen för att rådfråga och jag berättar hela historien.

Men jösses får jag till svar, det är väl klart som 17 att du ska ha en korrekt anställning.

Vad man då inte vet är att dessa anställningar (enstaka dagar) som är för det första staplade men sen ej korrekta INTE räknas in i LAS och där kommer man undan en tillsvidareanställning. Facket var lika snopna som både jag och många andra. Enstaka dagar betyder verkligen inte att man arbetar efter schema och hela tiden.

I detta läget så säger då chefen att. - Skyll dig själv, du har själv satt dig i skiten när du drog in facket i en anställningsfråga och sådana människor vill jag inte ha med att göra.

Vad tantalonan DÅ gör är för mig heeelt galet och overkligt. Hon BLÅLJUGER om hur hon agerat och hur detta gått till. Hon sitter där i möte med facket och HR och säger att hon absoluuuut inte sagt så till mig om facket. Hon menar på att det är självklart att jag ska ta hjälp av dom. Hon hittar på en sak som hon själv har gjort och som jag hjälpte henne att reda ut. Svårt att förklara men sååå många gånger som jag fått "städa" upp efter henne.

Hon skrek åt mig en gång och undrade varför jag gjort si o så. Men jag svarar bara henne att snälla du, du vet väl att jag alltid står för vad jag gör och säger och detta är inte jag, jag var inte ens här i går jag var ledig. 5 minuter senare så visar det sig att hon får reda på vad detta handlat om. Ja som sagt, JAG hade INGENTING med saken att göra. Ni ska ju inte tro att hon ber mig om ursäkt, nej nej hon sträcker fram en flaska vin till mig.

Tycker du jag behöver denna säger jag, lite hånfullt faktiskt.

När jag har pratat med folk om varför dom bara sitter där och tar skit från henne. Dom klagar typ hela tiden på hur hon "sköter" sitt arbete och jag förstår det, men undrade varför dom inte gör något åt saken.

Jag menar, hon står framför 10 pers och säger till en tjej att hon har skitfula byxor och att hon själv aldrig skulle kunna ta på sig såna.

Deras svar är så skrämmande så det är inte klokt. -Jo vi har sett hur hon bara blåser så är den människan borta sen. Hon gör precis hur hon vill med vem hon vill och vi vill inte vara den hon blåser bort. Har nu i efterhand fått höra att många slutat. 2st av de absolut bästa killarna försvann även dom. Stället är ingenting utan dom två cheferna, törs jag påstå. Dock så är nye VD,n en otrolig människa enligt mig. Den förre likaså, en man med en otrolig karisma och expert på att klara av saker. Det är med sorg i hjärtat jag beklagar hans sjukdom.

Jag säger så här. Ta bort rovfisken från det fina stimakvariet och allt skulle frodas och blomstra för fullt... Inga uppätna fiskar utan glädje och fin och bra positiv energi på alla sätt och vis. Ett familjärt mottagande ur gästs perspektiv. Personalen är HELT fantastisk och alla vi är som en Familj, som verkligen samarbetar på ett helt otroligt proffsigt och "ur gästs ögon" hjärtligt sätt i ALLA lägen.

Undrar verkligen vad ägare mfl skulle säga om dom visste om HELA sanningen om hur denne människa myglar och beter sig.

Hon säger till mig att jag får skylla mig själv när jag har sjuka barn för jag har själv valt att skaffa så många. ps jag har inte vabbat en endaste dag under alla dessa år. Jag hade min första sjukdag 5 år senare och det var när jag ramlade i trappan och fick en spricka i foten. Och när min sista dotter som är född med DS föds så skriver jag till henne att så här är det. Får då till svar att jättetråkigt men har inte tid att svara för jag ska åka till Florida nu. Vi får höras när jag kommer hem. Hur hon mer uttrycker sig om att jag fått ett barn med DS tänker jag inte skriva här. Jag hoppas att det verkligen bara var ren klumpighet och dumhet.

Så ni förstår va hur mycket skit man fick ta, bara för man endast ville ha en tillsvidareanställning..

Detta är då ett ställe som familjer och alla människor av olika slag älskar att besöka.
Jag har både varit inne i parken och på hotellet under dessa år. Jag glömmer aldrig all cred jag fått från gäster, som dom som säger till både parkchef o duty att vore det inte för henne (mig) så hade vi aldrig kommit tillbaka hit. (Dom hade råkat ut för en otrevlig incident, men som jag lyckades rädda) Jag fick dagens ros i Norrköpings tidning. Som sagt, jag älskade verkligen mitt arbete dag ut och dag i, dygnets alla timmar och mina älskade arbetskamrater. <3 Försöker inte höja mig själv till skyarna, vill bara visa hur enormt engagerad jag är i mitt arbete och i min Familj. Så otroligt skoj när gäster kommer åter några år senare och verkligen frågar efter mig, ja då känner man att man lyckats i sin roll.

Jag bad faktiskt endast om 50% på tillsvidareanställning och ska bli så totalt nedtryckt då hon tyckte jag kan jobba 6 år till med att ha alla dessa olika anställningar. SUCK!!!!!

Jag vet att jag har typ 300 andra saker som jag gör så som ungdomarna jag brinner för att hjälpa, ekonomi som jag hjälper till med åt folk, inspelningar reklamfilmer mm, men det spelar ingen roll för jag trivdes verkligen och jag visste att jag kunde mitt arbete och jag brann för det till tusen, och fram för allt. Jag kunde prioritera.

i dag kommer jag fortsätta att vara kontaktfamilj till barn och ungdomar som behöver det, samt pyssla lite med ekonomi som jag gjort, en del reklaminspelningar fortsätter jag också med. Sen kommer jag snart att ha 7 st barn, så brist på att ha saker att göra kan jag nog glömma. :-) Meeen, jag gillar det.

Om du orkat läsa min story hela vägen hit så vill jag bara säga tack för att du "lyssnar"

Detta var nog mitt längsta inlägg, men också en tanke till alla er där ute som kanske blir utnyttjade på ett eller annat sätt. Gå därifrån, ställ krav för det är inte värt det i slutändan tro mig. Har du en chef som är mellan 60 och dags att sluta, som inte klarar av att vara chef på ett bra och snällt sätt. Tala då om för denne att det är dags att ta pension, vila upp dig och luta dig tillbaka och förstå att en lampa inte lyser för evigt....

Ta hand om varandra och fram för allt. VAR SNÄLLA OCH VISA RESPEKT...🌻🌻🌻

Kram på er.. 💖💖💖💖


Likes

Comments


Oj, vad var det som hände? Vänta nu, för en sekund sedan så kände jag INGENTING...

Och nu Vattenavgång i trappan, värkar som inte slutar och även krystvärkar som bara är att försöka hålla
igen...........................



Ja vi hoppar lite bakåt i tiden i vår lilla barnafödanderesa. :-) Men rolig läsning törs jag garantera. :-)

Allt
börjar med att jag föder Jordan 2011. Direkt efter han är född så börjar jag arbeta på Kolmården.

Det visar sig snabbt att jag åter är gravid med lillebror. Jag arbetar under hela graviditeten och den 13 juni så vaknar jag upp på morgonen för att säga hej då till min son Gabriel som då är 10 år. Gabbe går ner för trappan glad i hågen då det är hans avslutningsdag.. Dom hade avslutningen på kvällen men han såg ändå fram emot att få gå sista dagen i skolan.

En vän till mig som fyller år då skickar jag ett sms till för att gratulera. Hennes svar var självklart, tack så mycket men ska du inte föda snart?

Jo man kan ju hoppas det, svarar jag.

Reser mig ur sängen för att gå ner till min man som håller på att göra sig i ordning för arbete. Mitt i trappan så känner jag, a säkert som en kille känner en pungspark! Och där förstår jag att NU GICK VATTNET!

(((((Måste bara tillägga att jag var inne på förlossningen klockan tolv på natten. Läkaren gjorde där en hinnsvepning och ger mig sedan en tablett som jag sväljer. Vänta lite nu, vad var det där för tablett? Frågar jag.
-Jo en sömntablett.
-öööh jaha, då är det bråttom hem då. Springer till bilen och åker hem iom att jag var ensam där. Kom hem och precis när jag "landar" inne så tar min svägerska emot mig då jag plötsligt känner mig "full"

Jäklar vad babblig jag blev på den där tabletten. Fasen jag som trodde man skulle bli trött...)))))

Jag somnar till slut och vaknar som sagt när sonen går till skolan och mannen går en våning ner.

Min svägerska som bor tillfälligt hos oss, hör hur jag ropar att vattnet gått. Hon verkligen FLYGER ur sängen hoppar jämfota i hallen och hojtar glatt och oroligt att - Ni måste in till förlossningen NU, ni måste åka, ni måste åka.

LUUUUGN, säger jag. Det kommer ta flera timmar så du kan slappna av.

Fia som hon heter, kom just på att fasen hon måste ringa killen som ägde hästarna hon straxt skulle i väg för att träna... Ja, hon måste ju säga att hon inte kan komma, hon har ju en 1-åring att ta hand om för HÄR skall det födas barn.. :-) wiiiiihooooooo......

Jag sneglar lite på henne och går in på toa där jag sätter mig i lugn och ro och ringer förlossningen.

Bestämmer med BM att jag kommer in senare eftersom vattnet precis för bara en minut sedan gick..
Deeet skulle jag nog inte sagt. För att i detta nu så börjar värkarna ta i utav 17. Dom blev till och med så pass starka att jag ville krysta....


Tobbe, min man ringer 112 och begär ambulans iom att jag får kraftiga värkar omgående. Fia står fortfarande o hoppar jämfota på övervåningen och är så nervös att vi inte skall hinna in till FL..

Ambulans kommer och dom kliver in. Självklart känner jag den ena av dom, som säger. - Claudia, vi kommer aldrig hinna in till sjukhuset vi måste förlösa dig här och nu.

ALDRIG i livet svarar jag. Skriker till min svägerska att hon ska springa till mitt medicinskåp för att slita tag i 2 st bricanyl, som hon ska ge mig. Dom tabletterna drar lite ut på värkarna.

Kastar i mig dom och säger till ambulansen att - Nu åker vi!!!!...

hmmm ok, nu åker vi. Dom knusslar in mig i ambulansen och åker i väg. På motorvägen så får jag krystvärkar. Jag nekar dessa värkar med att hålla emot ( hur fan jag nu lyckades med det) Men jag klarade det. BM ringer in till förlossningen och säger att vi nog kommer att förlösa på vägen, trots att vi bara är 1 minut därifrån. Vi kommer in till sjukhuset där vi möts av TVÅ team som står redo i korridoren. Dom tror ju nämligen att det är TVÅ st på väg in iom att min BM ringde på vägen plus att dom redan hade en som var på väg in som dom då trodde var en annan.. Dom springer in i ett förlossningsrum och jag mer eller mindre kastar mig över i en förlossningssäng.

Där säger jag att jag vill ha ryggmärgsbedövning. Hm sa BM Majlis, det kommer du aldrig hinna. Jo då kör nu. Säger jag, som annars nästan ber om ursäkt för min existens.

Majlis tar tag i min arm och jag undrar vad sjutton hon gör. ja du vill ju ha Ryggmärgsbedövning så jag måste sätta en kanyl i armen. Jaha, varsågod, men jag tror jag måste krysta nu.... Och Jamie är ute 2 minuter senare. :-) Välkommen Jamie Tobias Junior till Världen!!! <3 <3 3<


Sitter då en stund senare med en nyförlöst bebis på armen, en telefon på den andra ( Ja måste ju göra en facebookuppdatering) och en tickandes klocka framför mig. Hade lite bråttom, då det snart var skolavslutning för sonen.

Allting hade gått snabbt och bra och jag ville bara att läkaren skulle titta på vårat fina mirakel som låg där på armen, för att sedan skriva ut oss..

Efter ett par timmar så kommer läkaren och gör sin bedömning och låter oss åka hem med nytillskottet...

Väl hemma, så slänger jag på mig lite smink och försöker intala mig själv att jag faktiskt är pigg... "springer" sedan i väg till skolavslutningen för min son....

Kommer fram till skolan och folk kollar på mig ungefär som om jag hade 23 st huvuden på min kropp....

ÖÖööö din svägerska kommer till skolan i morse för att tala om att Gabriel har blivit storebror och nu är du här!??? Var detta ett skämt?

-Nej det var det inte. Bebisen är ute men han ligger ca 400 meter härifrån i sitt babyneste med sin pappa i soffan så att jag skulle kunna komma hit till avslutningen. :-)

13 dagar senare så går jag på mitt heltidsschema igen... Jobbade i 9 månader samtidigt som jag faktiskt HELAMMADE Jamie under just denna tid. Pumpade på arbetet, pumpade hemma och bara löste allt så det gick lås i bom.. :-)

Säger som så, att vill man så kan man.

Detta var mitt 4:e barn och trot eller ej, men det kommer överraskat att komma 3 st barn till på också ett ganska så komiskt sätt... Lite vet ni ju då redan.. Iom den lille som vi inte visste om en halv graviditet, som ligger på bakning just nu. :-)

Återkommer med det, och eventuellt lite till.... :-P :-) ;-)

Vad vill jag säga med det? Jo barn är härligt och Familjen är det finaste som finns. Och varför ska man föda som alla andra för när det kan gå snabbt som 17 och drama drama? ;-)

Kramar till er mina trogna läsare...... <3





Likes

Comments

Varning för starka ord och sanningsenligt tycke. :-P

Vågar man verkligen?

Hur då? På bästa sätt? Finns det ens något bästa sätt?

Ja jag vet att mina inlägg just nu för vissa kan kännas skittråkiga iom att dom mestadels handlar om graviditet. Men va sjutton, det är ju jag liksom. Det är mitt liv i detta nu. Och förhoppningsvis kanske det kan svara på någon annan människas frågor. Dom flesta är väldigt glada för vår skull och ser ljust på våran framtid. Visst att det kanske kom en aningen olägligt med en ovetandes graviditet iom min trasiga rygg och att vi snart inte har någonstans att bo, pga att ägaren till huset hastigt är i behov av huset själv. Men vad fasen. Jag säger som en vän sa att "allting verkar ha en mening" och då är även meningen att det löser sig.

Så det här med just SEX.... Det är ju då en fråga som nästan alltid kommer upp när någon är gravid. Törs jag ha sex? Kan man ha det som vanligt?

Nu beror det kanske lite på vad "som vanligt" är, men visst sjutton kan du det. Och tro mig gott folk, ni behöver inte göra som jag och ta p-piller under graviditeten. Nä d blir inte en bebis till på bakning, det törs jag lova.😛

Om ni läst eller vet hur det gick till när jag fick reda på min då halvgångna graviditet, så kan man kanske förstå att jag dagen efter beskedet inte riktigt fattat d och tog på rutin p-piller på morgonen. 🤔 Men som sagt, det fyller liksom ingen funktion i de läget. 😇

Men för övrigt då? Kan vi göra som "vanligt?"

Klart som sjutton ni kan. Bebisen ligger väl skyddad långt in i magen. Vissa grejer kan kanske bli lite smått krångligt med en stor mage i "vägen" men tro mig, det märker ni.

Annars så går det jättebra att tuta och köra.

Många kvinnor får också en ökad sexlust under graviditeten. I bland kanske vissa undrar om det är möjligt, men så är det. Har jag hört. 😙

Men en grej som jag kan berätta för er är att vid en orgasm för "kvinnan" så kommer det i samband med den en sammandragning. En sammandragning är när livmodern drar ihop sig. Det ser ut som en liten kon bildas där under men är en helt ofarlig sammandragning. Det är sammandragningar man får när en förlossnig startar. Och de sammandragningar man kan få innan, är bara livmoderns sätt att träna sig inför förlossningen. Jag kan förstå att man reagerar och kanske till och med blir orolig för att man tror man satt igång något som inte skulle vara bra.

Men så är det alltså inte.

Man kan även få en så kallad fontänorgasm och bli rädd att det är vattnet som gått. Och det är samma sak där. Helt ofarligt. MEN jag vill påstå att man ska vara försiktig att få just en fontänorgasm (om man nu kan påverka det själv) för att man då "retar" livmodertappen lite extra.

Sen mot slutet av graviditeten så kan livmodertappen vara lite mer känslig. Jaha och var sitter den då? Kan ju faktiskt vara även killar som läser min blogg så jag tänkte att jag förklarar. Den sitter längst upp i slidan Detta är öppningen mot livmoderrummet. Man kan känna den om man känner efter med fingrarna så långt in man kan. 😎

Den känns innan en förlossning startar, lika hård som din nästipp för att sedan när den mognar bli mjukare. Den skall liksom utplånas för att man sedan skall kunna öppna sig så att bebis faktiskt kommer ut.

Många kvinnor försöker själva känna på livmodertappen, för att se om den mjuknat lite. Eller om den kommit fram. Ja samma där att, innan förlossning närmar sig så brukar livmodertappen vara bakåtriktad för att senare komma fram. Men det finns även många som absolut inte når den själv, då det är en bra bit upp.

Barnmorskan kan i bland om en graviditet gått över tiden, "reta" lite på just livmodertappen. Och i vissa fall när den är utplånad och man är lite öppen så kan barnmorskan även göra en så kallad hinnsvepning. Då retar hon med fingrarna på hinnan/hinnorna som bebisen ligger i. För när det går hål på dom så är det då man säger att vattnet går. Det blir hål på hinnan och vatten sipprar ut.

Det var vad som hände mig med Jeline i v 16. Trots att jag någonstans på hinnorna hade hål så lyckades jag hålla henne nästan en full graviditet. Det sipprar lite då och då. Men iom att fostervattnet bildas nytt hela tiden så gick det bra och det fanns alltid tillräckligt med vatten. Dock är det en infektionsfråga då det är öppet in till bebisen. Men allt gick bra.

Men tillbaka till livmodertappen. Många säger att sex "färdknäppen" är ett sätt att starta en förlossning. Också för att sperman innehåller just prostaglandin. Prostaglandin är ett ämne man använder när man hjälper till att starta en förlossning. Men sperman tyvärr har inte den mängden prostaglandin som skulle behövas för en igångsättning. Det som kan kanske eventuellt hjälpa till lite är just denna retning, plus att du faktiskt får sammandragningar av en orgasm.

Så ha det så skönt i sänghalmen och kör på, så länge det känns ok och bra för BÅDA.

Ta hand om varandra nu och glöm för all tid i världen inte bort kel och smek. Det får oss att må såå mycket bättre.

Nu ska jag slänga mig i säng för nu börjar jag känna av min medicin jag tar för just för tidiga sammandragningar. Jag tar även en vidrig medicin för min trasiga rygg. Den får mig att känna mig bilsjuk, yrslig och skittrött.. Bricanylen gör mig sjukt skakis så jag kan fasen nästan agera vibrator. 😉

På återseende gott folk och har ni frågor om graviditet, sex eller annat som ni tror jag kan ha svar på så fråga på vad ni vill.

Många kramar från lilla mig.. 💖

Claudia 👱




Likes

Comments

Ja att ligga här med konstanta sammandragningar börjar bli lite läskigt.

Funderar på varför i hela friden dom är så täta och många? Måtte dom inte påverka tappen nu. För vad händer då?

Min rygg är då tydligen att jämföra med en trasig krok. Ponera att en krok gått sönder och du tejpar ihop den och hänger sedan en mugg på kroken, som du då och då fyller på med vatten. Du vet aldrig hur mycket vätska du får i innan kroken rasar till golvet.

Likaså är det med min rygg och graviditeten som växer.

Så min läskiga fråga som ingen läkare vågar svara på är. Hur länge klarar ryggen av en växande bebis? Vad händer om ryggen kraschar redan i v 27? Kan jag föda normalt? Blir min ryggoperation direkt efter förlossningen?

Ja, mycket frågetecken som jag gärna skulle vilja räta ut. Sen dessa sammandragningar, varför gör dom entré redan nu?

Nåväl, att spekulera kan göra en tokig. Så jag gör som jag blivit tillsagd. En dag i taget, ta det lugnt, stressa ej (nej nej inte jag inte)

I dag har inte varit en stark dag direkt. Vaken natten igenom. Min man gjorde i ordning frukost med en riktigt smarrigt omelett. Såg till att ta mina hemska tabletter tidigt, så jag skulle hinna få bra effekt av dom och även få i mig lite frukost.

Den frukosten fick tyvärr inte stanna kvar så länge. Sedan blev det sängläge för mig nån timma, då hela vida Världen snurrade. 👀

Mina älsklingar är så goa så dom kröp upp bredvid mig i sängen och strök mig över huvudet kramade mig och viskade ngt som, vila nu en stund. 💖

Annars har helgen bara varit full av mys och bus. Tårtätning för fullt då vi firade lilla Jamies 4-årsdag lite tidigare. Han fyller på tisdag.

Så vi hade bästa gudföräldrarna på besök. Sen dök också min älskade vän och gamla granne upp med lite presenter till både mig o barnen. 💖

Nä ni, nu ska vi försöka somna här i sängen och se om sammandragningarna kan ge med sig.

Fortsättning om denna graviditet och "annorlunda" Familj fortsätter.. Jösses, har knappt fattat att vi snart har nr 7 hos oss.

På återseende kära läsare.

Ciao.... 💖

Likes

Comments

Jaha i dag fick jag äntligen veta hur läget med ryggen var.

Tyvärr var det ingen rolig historia.

3 grejer hittade dom på ryggraden. 1 förskjutning och en fraktur på 1,25cm vilket tydligen är väldigt stort i storlek. Den 3:e saken minns jag inte ens vad det var.

Och i och med hur min rygg ser ut så kommer var dag som går att bli mer och mer påfrestande för min ryggrad och svank. Så min läkare tror inte att ryggen kommer att stå pall för hela graviditeten och att man måste förlösa mig mycket tidigare.

Oj,,,,,, läskigt som sjutton. Visst, jag är van att få små, för tidigt födda, men nu när man inte har en aning om hur min kropp kommer att klara av detta eller när dom överhuvudtaget kommer ta ett beslut på att förlösa.

Ja det är bara att vänta och se och fram för allt, göra det bästa av situationen..

Så nu hoppas jag innerligt att vi hittar nytt hus så fort som möjligt, så att den biten i alla fall hinner bli klar. Ett gott tips till allmänheten! Hyr aldrig ett hus av en privatperson utan kontrakt. Spelar ingen roll om personen lovar dyrt och heligt att du får bo tills du kan och hittar den lilla gård du själv önskar köpa. För rätt som det är så måste personen ha tillbaka sitt boende och då står du där utan någon som helst trygghet. Visst att hyreslagen gäller så väl i ett sådant fall, men vad är 3 månader när man inte valt själv att flytta. Sen att på 3 månader kunna hitta ngt så pass stort som till hela 10 personer.

ja men jag säger som så här. Hoppet är det sista som överger en och någonstans så törs jag ändå våga tro på att allt ordnar sig bara man vill och om man kämpar lite för sin sak. Så nu vill jag inte ha fler överraskningar, jo goda då förstås. Att först få veta att man väntar barn när halva tiden redan gått.. Ja neej nu får oturen tamejsjutton vända, för SÅ många speglar har jag inte haft sönder. 😉

Nu ska jag njuta av denna fina kväll med mina älskade barn, man och en god middag.

Jag har faktiskt fått det bästa man kan få i livet. Den finaste och bästa Familjen. 💓

Önskar er all kärlek där ute och hoppas ni fortsätter att följa vår väg till bebis nr schuuuuu ;-)

Ciao..............................................



Likes

Comments

Jag kom äntligen in på MR som var beställd månader innan. Svaret jag fick bara dagen efter, var det mest skrämmande och oförståeliga jag någonsin skulle få vara med om.

Det var en lördag i mars. Jag skulle snabba mig ner för trappan då jag hade hungriga barn vid frukost. Trappan som då är väldigt smal i sina trappsteg var även en aningen hal. DET, var något som jag fick smaka på i detta nu. TJONG sa det under fötterna, och jag for i trappan med en duns.

Dagen därpå, det vill säga på söndagen efter min fars födelsedag så skulle jag infinna mig på en filminspelning. Jag vaknar tidigt den morgonen när jag plötsligt inser att jag verkligen inte kommer ur sängen själv. Jösses, var mina tankar. Hur gör jag nu? Väcker min man som får "putta" mig ur sängen. Ber honom sedan snällt att han skall köra mig till inspelningen, då jag verkligen inte kan röra ryggen i sidled.

Visst kör han mig dit, och inspelningen går som en dans på rosor sittandes under hela inspelningen.

Nåväl. Dagarna går och jag blir verkligen bara värre och värre i min rygg. Ja det var till och med så illa att jag inte ens kunde ligga ner när jag skulle sova.

Dagarna gick och jag for fram och tillbaka till läkaren min på V-centralen. Efter allt haltandes och vaggande så kommer vi fram till att jag måste genomgå en magnetröntgen för att se att ingen fraktur finns någonstans på ryggraden...

Måndagen den 22:a maj så sitter jag där i väntrummet. -Claudia ropar en sköterska högt.

-Ja det är jag, hej hej. Jag får kliva in i ett jättetrångt utrymme där det endast finns ett skåp och en stol.

-Häng dina saker i skåpet och lås. Sedan kommer du in till oss i det högra rummet. Sade denna enormt trevliga sköterskan med en varm röst.

Jag gör som hon säger och tar lite extra tid på mig då jag självfallet måste ta en selfie i den enormt snygga operationsskjortan jag faktiskt fått på mig.

När jag kommer in i salen, ja för det var faktiskt en stor sal. Så tittar jag bara på den där enormt trånga tunneln som det fanns en tinivini-brits framför.

-Lägg dig här nu så kommer vi sätta på dig dessa goa lurar.....

-ÖÖÖÖÖÖ jaha? Och varför då?

-Jo för att det kommer att vara ett förfärligt dunkande där inne. Vill du höra något speciellt i lurarna?

-Något speciellt, tänkte jag. Nä, ge mig bara något så jag slipper höra det där ljuden ni pratar om.

-Kent säger sköterskan, funkar det?

-Ja men visst självklart, vem vill inte lyssna på Kent liksom....

In i den där otroligt smala skitlilla tunneln, där dom nu förklarar genom en mikrofon att jag skall få stanna i hela TJUGO minuter. Jösses säger jag bara. Dom där tjugo minuterna kändes som en hel jäkla vecka sittandes framför ett stort nymålat staket där man sitter och stirrar på det medans det torkar. Ja ni hajar känslan.


Dagen därpå ( ja tro det eller ej, men jag kom ut ur tunneln, jag såg ljuset och dom släppte ut mig till slut )

Så ska jag ta lilla Jeline till tandis.

Sittandes i väntrummet runt nio-tiden, så ringer min telefon.

-Hej! -läkare &&&&& här från din V-central. -Du var ju på magnetröntgen i går kväll. I dag, nu direkt på morgonen så ringer radiologen upp mig för att berätta att det är så här att!!!!!!!!!!!!!!!!

STOPP, säger jag! Jag sitter hos tandläkaren med min dotter. Kan du snälla ringa mig om en stund.

-Visst, får jag till svar. Ringer om en halvtimma.

Skyndar mig ut från tandläkaren och åker för att först skjutsa en tjej till hennes skola. Sedan så fortsätter jag till en väninna som jag plockar upp, då jag lovat henne att på väg till dagis köra henne till hennes bils som befinner sig på verkstan.

När jag kommer fram till min väninnas gata och hon kommer fram till bilen. Så säger jag.

-Jag mår så illa och jag förstår att min läkare kommer komma med allvarliga besked, så snälla kan du köra?

-Självklart får jag till svar.

När vi sitter där i bilen på motorvägen så ser jag plötsligt hur min telefon ringer. Jag svarar med en försiktig röst.

-Hej det är Claudia!

-Hej Claudia, det är jag &&&& läkaren.

Jo det är nämligen så att när dom gjorde denna magnetröntgen, så hittade man ett långt gånget foster i din mage!!!! DU ÄR GRAVID!

- Ha ha ha nej nej nej, jag kan inte vara gravid, eller jag VET att jag INTE är det.

För jag har 1. Mens 2.Gjort 2 st test Och 3. Jag äter minipiller.

Ja jag ser här att vi till och med gjorde ett gravtest som var negativt för 3 veckor sedan, när du lämnade de andra proverna iom din rygg. Men så säger dom och vi måste kolla upp detta...

- Men du, iom att jag gjort en operation för exakt ett år sedan där man konstaterar att jag inte fått ut allt från livmodern från sista graviditeten, så kan det väl vara ännu en bit kvar som i sin tur vuxit på sig och blivit som en så kallad Cysta.

I detta nu, så kommer jag inte i håg mitt personnr, nr till gyn och jag vet fan knappt vad jag heter.

Men lyckas till slut ringa och få en tid till gyn 2 timmar senare.

Åker in dit på direkten och sätter mig och väntar.

När jag kommer in så säger jag till läkaren att, visst är det bara lite tillväxtningar eller vad man nu ska kallad et!

Nja nej det tror jag inte svarar hon. Men sätt dig här så kollar vi med ultraljud.

Jag hoppar upp i sadeln, redo för en rodeo som aldrig förr.

Läkaren vänder skärmen när hon sätter den där grejen på magen. Direkt när hon sätter den där, så ser vi.......................................................................................................................................




EN HAND SOM VINKAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Där inne ligger det en BEBIS, en helt utvecklad BEBIS!!!!

Vad kommer den där ifrån? frågar jag.

Hur har den kommit dit?

Vems är den

Ja, frågorna är många. Jag trodde liksom att det var en patient innan mig som hade fått se den bilden och att man inte hunnit radera den.

NÄÄÄÄ, så var det inte.

OOOOJ. Vad betyder detta?

Jag går ut på stapplande, skakiga ben. Förklarar för läkaren att, det där kan inte vara en riktig bebis. För jag äter P-piller, jag har haft mens och jag har som sagt gjort grav-test.

Ja men nu är det en bebis som är halvvägs på väg till livet hos oss...

Stöter på en barnmorska (underbar som få) som säger.

-Hej Claudia, hur är det?

-Nja jag vet inte, inte så bra. Jag känner mig lite omtumlad då jag fått veta DETTA!!!!!!

Då denna BM är en ultraljudspecialistbarnmorska. (Mitt ord) så säger hon. Kom vi kollar på ett UL (ultraljud) har du tid?

OM JAG HAR TID?????? HAR DUUUU TID???

Ja, svarar hon, detta är min arbetstid. Underbara människa hon är. (ska snart förklara vad jag skall göra med "henne" )

Hon tar in mig på ett rum där man gör RUL (rutinultraljud)

Visar både mig och "mormor"Helena en helt färdig bebis, som DESSUTOM har tre streck där nere. Ni som inte vet, GOOGLA!

Jag/vi får se en fullt normal liten bebis som är halvvägs gången i min "lilla" mage.

p-piller, mens och grav-test.. hmmm, huuur är detta möjligt???


Kan göra denna historia hur lång som helst, med hur min man är rädd för hur jag skall ta detta och hur mån han är om mig och där han sitter på sitt kontor på arbetet ovetandes om detta lilla mirakel som jag i dag ändå måste få kalla det.

Samtidigt mitt upp i allt är jag när jag är på väg till sjukhuset så ringer han då jag bekräftar att jag är på väg upp för en tid. Hamnar då mitt i ett jäkla bombhot på vår Centralstation, och jag mer eller mindre slänger på luren för att få reda på av Polis vad det är som händer.

Stackars min älskling. Där sitter han på sitt kontor. Vill åka till mig så fort som möjligt, var på jag svarar att han inte behöver. Jag kommer få vänta mellan 2-4 timmar på sjkhst så jag klarar detta MED dig i telen. Du kan inte gå ifrån arbetet.

Vi klarade av detta tillsammans. Både jag, min man och mina tonåringar som hjälpte till med de små.

Så nu sitter vi här, med en liten söt prinsessa i magen som längtar efter att få se dagens ljus och att få komma hit och bli en del av vår fina STORA Familj.....


Sånt här händer väl bara på film! Eller ??????????

Ta hand om varandra och håll tummetott för att vi hittar ett nytt boende till oss så snart som möjligt, då vi blivit utslängda av husägaren som hastigt och lustigt måste flytta tillbaka till sitt hus själv.

Måste också säga TACK om ni orkat läsa min historia..... <3

Kramar från Clådan med sex barn var av två födda samma år som INTE är tvillingar och en sessa på väg..... <3 <3 <3

PS Viktoria kommer förmodligen bli sessans andra namn. 😍 efter en viss BM 💖



Likes

Comments

Den humana makten, och makten du sitter på och utövar för att du faktiskt kan!

Finns där någon skillnad?

Ja, jag törs nog i allra högsta grad påstå att där finns en human och perspektiv/objektiv skillnad..

Shit, vad menar blondie nu?
Jo jag menar som så. Att låt mig berätta en historia...

Det fanns en lag en gång för många många hundra år sedan. Som sa att om du inte är ärlig så får du böta ALLA dina guldmynt som du faktiskt har.

Adele 10 år hade en bror som var 8 år. Brodern kallades för Stille. Stille blev väldigt mobbad på gården där dom bodde, bara för att Stille kunde en hel del om diverse saker. De äldre barnen brukade slå Stille, när han kom med påståenden som tex att om din pappa/mamma far med osanning om vem som kastat ett papper på gatan så kunde de bli av med alla pengar som man hade i sitt hushåll.


Såg man tex att det var Arnold som faktiskt gjorde gärningen så var man ju tvungen att berätta detta, då det kostade "staten" en hel del summa pengar att få någon att faktiskt plocka upp skräpet efter honom. Arnold borde faktiskt få en varning om nedskräpningen och få en chans att städa upp efter sig. Men om man nu inte visste vem som gjort sig skyldig till nedskräpningen, så måste man faktiskt ta in någon som då tjänar pengar på att tex "städa i staden"

Adele då 10 år gammal. Är på väg ut för att leta efter sin bror. Klockan var mycket och hon var orolig att mamma och pappa skulle bli arga på honom då han var ute sent och lekte.

Hon går förbi en dunge, när hon hör någon viska några ord.

-Förlåt vad sa du? Frågade Adele mot busken, då hon inte kunde se någon där.

Kom! Sade en röst inifrån dungen. Kom ska jag visa dig vad mycket guldmynt jag funnit i dag.
Nyfiket styrde Adele sin väg in i dungen, för att se om de kanske hittat någon skatt i närheten.

När hon kommer in i dungen så blir Adele våldsamt överfallen, hon blir nedtrampad i den smutsiga leran som fanns där. Lilla rara underbara Adele som faktiskt bara var ute för att leta reda på sin bror. Hon låg nu på marken, trasig och samman för att hon blev lite nyfiken och litade på en god/intressant röst.

Stille, som faktiskt bara var några meter från händelsen hör hur någon gråter högt, ja han hör hur någon verkligen inte mår bra.. Han springer fort fram mellan snåren, han river upp sina armar när han genar mellan buskagen.
När han plötsligt kommer fram mitt in i dungen för att se sin storasyster ligga på marken nedsparkad, blodig och gråtandes ropar hans namn.

Stille är trots allt bara 8 år som var på upptäcktsfärd där han såg vårens storkar komma till byn. Han sprang efter dom för att få en glimt av dessa enorma fåglar, då han lite försvann vilse. När systern blev orolig och gav sig ut för att finna Stille, blev så pass nedslagen i lera så hon inte klarat att resa sig upp.

Stille rusar in mot byn för att hämta Göte, som var en tonårspojke som man alltid kunde vända sig till.

-Göte!!! Kom, kom skynda dig Adele har blivit överfallen och hon har blod i sitt ansikte och hon gråter. Hjälp mig, skyyyynda dig.

Göte skyndar efter Stille för att komma fram till platsen där Adele ligger i detta nu, medvetslös på den våta marken.

Göte ser hur en äldre tonåring springer därifrån skrattandes och säger orden. - ha ha vi tog de rikas dotter, hon fick känna marken med sin mun som vi andra fått.. Göte springer det snabbaste han kan för att kanske kanske hinna i fatt denna iskalla människa som gjort detta mot lilla Adele.


Han kommer i fatt honom och han blir snabbt nedsvingad av denne tonåring i gräset. Göte tar tag i hans hand som håller runt hans hals för att kunna komma ur dennes abrupta handtag. Han försöker skrika, han försöker stampa på hans fot, men utan något som helst resultat i att kunna komma ur denna killes vrede.

Vad är det där? Vänta hallå akta dig, där var just en rävsax!!! Tonåringen faller platt matt i rävsaxen och ylar högt att hjälp mig hjälp mig, jag kommer att dö.

Göte tar fram sin morakniv han har i sitt bälte och drar överhylsan i rävsaxen så att den faktiskt släpper loss tonåringen.

Förlåt förlåt, säger tonåringen förlåt mig för mina gärningar. Bakom honom så står den varg som suktat efter människan i denna dal i ett flertal dagar och nätter. Vargen tar tag i tonåringen så pass hårt att han bara slungas med. Göte som står där försöker allt han kan för att kunna hjälpa honom ur det stora varggap som han faktiskt fastnat i.

SLÄPP ropar både Adele och Stille bakom trädet till Göte, släpp honom du kan inget göra, du kan inte offra ditt egna liv.

Dagen därpå så ska i staden utredas vad som inträffat. Måste lägga till också att i och med denna sanning som alltid måste talas så måste man också ALLTID riskera sitt egna liv för någon annan.

Här har vi då Göte, som faktiskt gav upp. Han släppte taget om tonåringen som tyvärr blev ett byte för vargen.

Adele o Stille blev förhörda hur Göte hade skött detta i all ära.

Dom visste väl att de var tvungna att tala sanning, för att annars riskera att förlora alla deras föräldrars guldmynt. Också att Göte, den räddande handen skulle hamna i fängelsehålan...

Här får ni liksom skriva slutet lite själva. Måste vi stjälpa bara för att vi har lagen på vår sida och för att vi verkligen kan??? Eller säger ni att vargen valde sitt byte mellan två och försvann i väg med den ena?
Inte för att jag är emot lagen på något vis, tvärtom. Menar bara helheten på våra sätt att tänka i olika situationer.


Sanningen kan verkligen vara ärlig och rättvis på två sätt......

Sanningen kan också vara en ren lögn då den är någon annans lögnaktiga sanning...



Jag är ju som dom flesta känner till, en tänkare och en väldigt sanningsenligt talande person.

Jag funderar en del kring hur folk faktiskt agerar och i vissa situationer tänker..

Är så otroligt trött på att folk råkar illa ut när de agerar i sin godhet.


Tack för att ni lyssnar och snart kommer HELA sanningen om nånting som verkligen berör. Jag jobbar fortfarande på det. Men det skall ut!! :-)

Trevlig lördagskväll mina goa läsare. <3

Likes

Comments

Detta inlägg riktar sig till alla slags människor som på något sätt faktiskt blivit en förälder!

Jag är ju då känd för att både tala och skriva om känslor i en stor tyngd. Jag har sett så mycket på resan genom mitt liv, men jag har även snappat upp en hel del känslor som jag faktiskt både hört och sett i olika sammanhang.

Och något som verkligen berör mig är just när en människa sitter där och känner sig sådär totalt värdelös. Ja "den" liksom tror inte att planeten Jorden var ett ställe som just den var menad till.

Personen frågar sig själv många gånger att. - vad har jag här att göra? Vem lyssnar på mig? Vem vill dela mina åsikter? Finns där någon som faktiskt bryr sig? Kan någon verkligen älska just mig?

Ja vet du, att det finns ju någon där exakt hela tiden! Du är ju faktiskt en förälder. Du har barn. Du har satt en människa till Världen, eller så har du satt en människa i denna Värld som just DITT barn!

Ett barn, en individ som du ska vaka över, vårda och på alla sätt och vis och finnas till för i både gott och ont. Genom trassliga snår men även över öppna ängar.

Där har du en liten liten människa ( ett barn ) som faktiskt ser upp till de saker du gör för just den.

Du sitter där med kräkpåsen i handen och håller undan håret på din dotter när hon är magsjuk.
Förstår du då vilken trygghet du ger ditt barn? Den blicken som hon då ger dig är en blick av trygghet, värme och kärlek. Men dock en blick av hat för kräkning, det ska vi inte komma i från ;-) Skämt å sido! Den tryggheten du då gav just henne kommer hon att minnas i livet och kanske få henne stark många gånger när hon kanske blir magsjuk igen. Hon kommer återberätta detta om och om igen för att i sin tur göra samma sak för just SITT barn.

Med mina i dag sex st barn så törs jag säga en del om både uppfostran, känslor men även realitet.

Kommer du ihåg själv när du var liten? Kanske hade du ett rent jävla (på ren Svenska) helvete, med föräldrar som söp, knarkade eller kanske inte bara ville vara hemma och vara den förälder som de borde vara.

Möttes du av knytnävslag av någon i din närhet bara för att du inte riktigt var som just "dom" ville?
Fick du sitta där timma ut och timma in och bara vänta på att någon ens skulle tilltala dig? Kände du att ALLT i hela Världen betydde mer än vad just du gjorde?

Satt du där ledsen och innerligt hoppades på en tröstande kram?

Eller hade du en kärleksfull och trygg uppväxt?


Oavsett vad, så tror jag att jag kan säga att DU verkligen VILL ge barnen en trygg och säker både uppväxt och framtid.

Ni som for illa måste nog nånstans inom er sagt till er själva att. -Jag kommer ALDRIG att bli en sådan förälder. Nää, men lik förbannat så sitter ni där och tvivlar på er själva och på de orden jag inledde inlägget med.

Ni är ju helt fantastiska. Ni är föräldrar, ni är viktiga för i alla fall en person. Det finns en liten gurka där i rummet bredvid, som VET att du finns där när han eller hon vaknar.

Ni betyder något för någon, glöm inte det.

Det komiska i detta är att i just detta nu så hör jag en svag liten röst. -Mamma, kom. Jag springer in för att se en febrig liten Jeline 2 år kika upp bara för att be om sin goseåsna Disa som hon inte kunde finna bland täcken och filtar. Jag gav henne den och klappade henne på kinden och sa att Mamma och Pappa är här ute. Vi tittar på dig innan vi lägger oss.

Jag menar att SJÄLVKLART har man velat hänga sig själv upp och ner och önskat att ens unge med allt för stort sockerintag som bara står och skriker ska slänga sig själv i väggen och sluta skrika och springa runt. Den som nekar till det, kan själv slänga sig i väggen. För vet ni! Vi är liksom människor och att ett barn gör sånt är ganska normalt. Tyvärr kan vi vuxna tänka. Men tänk då själva om barnet inte kan få ut sin "rastlöshet" kan vi kalla det. Hur sjutton skulle då det barnet må inuti?

Förlåt men måste bara få jämföra/relatera med oss vuxna. Vi tar en sup, ett glas vin, en öl eller kanske en cider då och då. Tänk om bror duktig skulle stått med pekfingret och sagt att. -Nääää nääää nääää ingen sup här inte, här har du ditt glas vatten. Vad hade du själv tyckt då? Du får ickesanicke gå på någon fest, du ska bara alla dar i veckan vara glad, lugn och timid.. Nä ni fattar själva va, vi är fortfarande människor. Även om vi bara är ett litet barn.

Men åter igen ni är INTE värdelösa utan ni är den någon som bryr sig. Ni är föräldrar till nån/några som faktiskt varje dag ser upp till er, som varje dag känner tryggheten i att ni FINNS.

Det spelar heller inte den minsta roll om det inte är just du som biologiskt är, fader/moder. Så klart inte. Utan det är DU, den som faktiskt tagit på dig föräldrarollen som är just förälder.

Är du en plastmamma/pappa, mamma och mamma, pappa och pappa, mamma och pappa eller kanske gudförälder som tagit över föräldrarollen iom vårdnad är skitsamma, för det är DU som individ. Det är du/ni som finns där. Könet är inte det som ger kärlek, utan det är den faktiska DU som finns där för just ditt barn.

Du kommer för alltid att vara en speciell person i det/de barnens liv. Glöm aldrig det.

Delar med mig lite av min familjs foton. Jag har som sagt 6 st barn. Fyra barn födda på fyra år var av två flickor födda samma år, som INTE är tvillingar!!! Den sista flickan är dessutom född med DS ( downs syndrom) Dock utan några kriterier för detta vilket hon är förstfödd med men skitisamma hon är ändå född med DS. En underbar tjej som heter Jinelle och som får både oss och dagispersonal att se glädjen i livet. Hon är sååå glad hela tiden och hon bara är, precis som vem som helst OAVSETT!!

Ta hand om varandra och jag menar verkligen det DU ÄR VÄRDEFULL!!!!!!!! <3 <3 <3



Likes

Comments