Bapi & Paul på Lincoln

Fredagen startade vi, även den, på Paul. Vi käkade en omelett med tomat och skinka, nybakat bröd samt yoghurt med frukt och hemgjord granola. MUMS! Vi satt där och bara tog det lugnt ett bra tag, det var verkligen supergott!

På hemvägen gick vi ned till stranden en sväng för att känna på vattnet och även njuta av själva vyn. Jag har sagt det förut men kan säga det hur många gånger som helst, Miami Beach är sååååå fint. Det blåste däremot till och från, men i övrigt var det varmt då det inte alls var speciellt stora moln på himlen.

Ute på vår lilla promenad gick vi förbi en "liten" båthamn, kikade på alla yachts och spanade även in den fina utsikten. Solen sken och det var varmt, vi var riktigt nöjda med vädret Miami bjöd oss på.

Därefter gick vi till ett supermarket som jag föll pladask för. Det fanns så himla mycket saker och det var olika färger överallt. Jag som är lite färggalen hamnade väl i princip i himmelriket. Ett femtiotal olika sorters blommor, färska frukter och grönsaker inledde det hela, och därefter hamnade man i bageriet. Det fanns hur många olika bröd som helst, bakelser,kakor och tårtor i mängder samt ett x antal cupcakes och donuts... helt sjukt!

The fresh market

Bageriavdelningen hängde ihop med deli-och färskdisken. Charkuterier, skaldjur och olika sorters fisk prydde de välsorterade diskarna. Därefter kunde man välja att gå till alla hyllor med konserver, mejeri, frys osv osv osv. You get it.

Flavoured coffe beans everywhere

Sist men absolut INTE minst stötte jag på en hel radda full med olika sorters kaffebönor, det fanns alla möjliga smaker och ni kan ju bara tänka er hur OTROLIGT gott det doftade där. Det var helt sjukt!!! De hade alla de här bassmakerna ni vet, vanilj, choklad, irish osv... men sedan hade de även smaksättningar jag aldrig tidigare sett. Jag fastnade där och sprang runt och luktade på allt jag kunde. Sea salt caramel, HUR GOTT låter inte det?? Gaahhhh!

När jag doftat färdigt på det otroliga kaffet tog vi oss bortåt villaområdena, eller ja, villor och villor haha... hus stora som slott typ. Vi strosade omkring och blev mer och mer fascinerade över vilka sjuka skillnader det finns här i världen. Imponerade är något som beskrev oss himla bra där och då.

Vi stannade på ett superhärligt hak för en lunchpaus. Vi båda käkade grillad laxsallad med extra bulgur till, asgott!!! Där satt vi och snackade en stund innan vi riktade uppmärksamheten någon helt annanstans. Först hörde vi sirener från polisbilar, men i och med att det är rätt vanligt gjorde vi ingen större grej av det hela... när det sedan kom brandbilar, ambulanser och räddningstjänst började vi fundera vad det var frågan om. En efter en åkte de förbi, och helt ärligt så verkade det aldrig ta slut. De kom från alla olika håll, men färdades alla mot samma destination. När vi hade käkat klart hade alla sirener lagt sig, vi hörde dem inte längre. Det enda tecknet vi såg var en polishelikopter som stod stilla på ett och samma ställe ovanför ett område vid, vad vi trodde, var Lincoln Road.

Jag råkar vara sjukligt nyfiken när det gäller liknande grejer, jag skäms men jag vill springa dit, komma så nära som möjligt och få ALL information (och helst ännu mer) som finns. Jag tror att det beror på att mitt kontrollbehov går bananas när jag inte vet vad det handlar om, men that's me. På väg hem hade vi tänkt gå förbi Macy's då jag skulle kika på lite skor, MEN de planerna ändrades rätt kvickt när vi såg att det var där hela uppståndelsen var. Det var poliser var man än kollade, vakter och securitas var även de närvarande. De hade spärrat av ett helt block, eller a ett kvarter typ, sjukaste! Vi var otroligt förvirrarde och hade verkligen ingen som helst aning om vad som pågick, men vi blev tillsagda av en polis att typ hålla oss borta, så då gick vi in på Macy's ändå... Därinne var allt frid och fröjd och jag tror inte ens att butikspersonalen hade uppfattat pådraget som var igång alldeles utanför. Jag fick uppkoppling via Macy's wifi, så jag kunde googla och se vad som hände... När jag läste visste jag inte riktigt hur jag skulle reagera, det befarades vara en bomb placerad i en väska under en van som stod parkerad på andra sidan gatan. Jag lyckas så ofta hamna mitt i händelsernas centrum, och även då denna gång. Det sjuka var att när de avlägsnat den och tagit in den i den stora ledningslastbilen eller vad det nu var, så hävde de avspärrningarna och allt började flyta på som det gjort innan. Det om något tycker jag är helt knäppt, jag får inte ihop den lilla ekvationen i mitt huvud. Jag menar, att det kan gå från att vara så upphetsat till att sedan återgå till det vanliga???... det kanske märks att jag kommer från en mindre stad (och dessutom en ö) i mittersta Sverige HAHA!!!

Den händelserika dagen avslutades i alla fall med flaggan i topp då jag hittade en ny favvis, mer om det i kommande inlägg hehe.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

/Vi lunchade på Kopps och åt varsin krämig pestopasta med kyckling, den var supergod!/

/<3434345343434433/

/Vi hade parkerat alldeles intill kanalen och det var sååå rogivande där i och med att det var så pass fint väder./

Likes

Comments

Ben & Jerrys Special Edition
~smaker som är tillgängliga i Sverige
ONE SWEET WORLD

"Kola-och kaffegräddglass med marshmallows, salt kolasås och &-tecken med chokladsmak."

One sweet world är min och Saras glass och den är som allra godast när vi är tillsammans. Kola, kaffe, marshmallows, choklad och salt kolasås är ju en himmelsk (läs: perfekt, optimal, bästa tänkbara osv osv osv.) kombination. Det enda jag tycker mindre om med denna glass är marshen, jag är inte alls särskilt imponerad av just den smaken. Om man har otur och får en som, till största del, består av marsh så blir det otroligt sött... därav namnet(?!?) haha. Nej men honestly, jag är en kaffeälskare utan dess like och lägger man sedan till de andra smakerna så blir det en SJUK SMAKEXPLOSION i munnen, I swear!!! 6/5!!!

BOB MARLEY'S ONE LOVE

"Banangräddglass med kolasås och kakbitar och fredsmärken med chokladsmak."

Three out of five Bob Marleys, själva bananglassen är god, men tillsammans med kolasåsen blir det otroligt sött. Fredsmärkena är en jättebra brytning till det sådär supersöta. So far so good, det som däremot drar ned mitt betyg är att jag har sådan dålig experience av kakbitarna, jag klarar inte av smaken. MEN om jag har överseende med de så tycker jag faktiskt om själva glassen i rätt mängd.

EMPOWER MINT

"Mintgräddglass med bitar av chokladbrownie och chokladfudgesås."

Har man dille på After eight är detta den optimala glassen, är man däremot inte särskilt förtjust i det (som jag hehe) så är det inte speciellt konstigt att man inte blir ett superfan. Glassen i sig är god och jag vet att de som gillar mint och choklad tycker att den är supergod, men för mig blir det för mycket mint. Personligen tycker jag att det är en sådan stark mintsmak att det tar över på tok för mycket... men remember, detta är skrivet av ett icke-mint-fan ;)

Likes

Comments

Vacka & våriga Askimsbadet

Igår efter lunch tog vi en promenad ned till Askimsbadet, solen sken och det fanns inte ett moln så långt ögat kunde nå. Det blåste rätt bra på vägen dit, och när vi kom fram till vattnet blev vindarna, inte helt otippat, betydligt starkare. Vi hade med oss mellis som vi käkade och efter det satt vi bara helt tysta bredvid varandra, tills vi efter ett tag började prata om allt mellan himmel och jord, tänkte högt och reflekterade kring viktiga saker. Till slut blev det rätt kallt, men innan vi begav oss hemöver slöt vi upp i en lång souliekram och därefter lät vi vinden blåsa igenom oss båda. Det var SÅ skönt och när vi kom hem var vi helt slut, det tar på krafterna att vara ute i blåsten. Det var första gången jag var på Askimsbadet, men definitivt inte sista. Jag ser fram emot att spendera en varm dag eller en sommarkväll där... på klipporna, stranden eller bryggan. Vattnet var alldeles klart och havsbotten var hur fin som helst. Förhoppningsvis blir det ett och annat dopp där i sommar, morgon-eller kvällsdopp skulle inte sitta helt fel.

Likes

Comments

The best times are when we're together

God förmiddag!!! Vi startade vår lördag tidigt imorse, strax efter åtta stod vi på Willys och valde nybakat bröd med omsorg. Vi avverkade en liten handling på morgonkvisten innan vi åkte hem och gjorde i ordning en god frukost. Det smakade superbra och vi var mer än nöjda när vi var färdiga. För tillfället sitter Sara och pluggar och jag försöker mig på en liten spotifylista, samtidigt som vi sjunger med till låtarna som spelas, tur vi är ensamma hemma haha. Vi har som sagt en liten basplan för dagen och som det ser ut så kommer det gå att genomföra den. Solen skiner och Göteborg bjuder på ett riktigt härligt vårväder. Blåsten håller fortfarande i sig, men inte alls på samma sätt som igår kväll. Under eftermiddagen ska vi ut i de elva graderna och gå på utflykt, spännande va? Skämt åsido men vi ska bege oss ut en sväng i alla fall, det vankas en trevlig fortsättning på denna lördagen! Idag är vi glada!!! Kramis

Likes

Comments

Livsviktig gärning

Häromdagen gjorde jag någonting som kan komma att bli livsviktigt, jag anmälde mig nämligen till donationsregistret. Det är många vars organ inte håller trycket, som kanske slås ut på grund av någon sjukdom eller som, av någon annan anledning, helt enkelt slutar fungera. Vid dessa tillfällen kan organdonation vara livsavgörande. Min familj har varit ett praktexempel på detta... för ungefär fyra år sedan donerade Bapi en njure till en av mina fastrar, något år senare donerade en av mina farbröder en njure till min andre farbror, och för någon månad sedan fick även faster Evis en ny njure. Min farbror och mina fastrars liv har räddats av att tre människor valt att donera organ, och jag vill inte veta hur vår familj hade sett ut om detta inte varit möjligt. Tänk hur många fler liv som skulle kunna räddas om alla människor var anmälda till donationsregistret!!! Jag har länge tänkt på detta, men har inte tagit mig tid att göra det. Evis tipsade mig, mami och bapi om en dokumentär från Sveriges Radio- Hempas kamp. På väg hit till Mora lyssnade vi alla på den i bilen, och det var så himla rörande. Då familjen har det hela i bagaget har jag länge varit medveten om hur detta fungerar, MEN det slog mig återigen hur otroligt fascinerande det här faktiskt är.

Att anmäla sig till donationsregistret innebär att man godkänner att ens organ opereras bort för att antingen kunna användas vid en transplantation, eller till ett annat medicinsk ändamål, till exempel för forskning. Det tog mig, till min stora förvåning, ungefär fem minuter att fixa allt det där. Jag googlade lite och kom fram till Socialstyrelsens hemsida för anmälan till just donationsregistret... personnummer lämnade jag först, för att sedan verifiera mig via Mobilt BankID och därefter var det klart. Några ynka minuter kan rädda liv, PÅ RIKTIGT. Det kanske räddar ett, men det kan rädda flera! Jag tror inte längre att jag kommer att dö imorgon, nästa vecka eller veckan därpå, men man vet aldrig. Om man har anmält sig redan innan så blir det en baggis när det väl gäller, för det kan komma att bli väldigt bråttom med organen då de inte håller hur länge som helst.

Till största del kan jag inte påverka huruvida jag ska dö eller inte, jag kan göra förebyggande saker för att hålla mig och min kropp friska, MEN jag kan inte styra och ställa precis som jag vill. Det jag däremot KAN påverka, är vad som görs med mina organ/vävnader osv när jag inte längre ska finnas kvar här, och det har jag nu äntligen gjort. Jag har gjort vad jag kan och tagit ställning, gör det du också!

Likes

Comments

Vilken kväll alltså, stormen är ett faktum här i Göteborg, det blåser som bara den. Sara väntade på mig på centralen och jag vet inte hur länge vi stod där och kramades utanför bilen. Herregud, ord kan inte beskriva hur mycket jag saknat henne. Vi lade in mina väskor i bilen innan vi slöt upp i ytterligare en lång souliekram, det bara pirrade i kroppen på mig. Utan att överdriva, tårarna brände under ögonlocken och jag kände mig hel på ett sätt som jag bara känner när jag har henne i min närhet. Det må låta sjukt, men det är så sant. Vi for raka vägen till Kållered där vi köpte med oss varsin kebabrulle och åkte hemöver. Det var så skönt att landa hemma i Askim igen, jag känner mig verkligen som hemma här. Vi käkade i godan ro och snackade om allt mellan himmel och jord, precis som vanligt när vi är tillsammans. Innan det började mörkna på riktigt tog vi en liten tur ute i blåsten för att få lite luft innan vi sa tack och godnatt. Nu har vi slagit oss ned vid köksbordet och samlar återigen lite energi till att ta oss upp till badrummet för att göra oss i ordning. NU är jag ÄNTLIGEN här så nu kan jag ÄNTLIGEN slappna av lite. Vi har gjort upp en liten basplan inför morgondagen och det känns hur bra som helst. Egentligen spelar det ingen roll vad vi gör, as long as we are together är jag nöjd. Sleep tight kompisar!!!

Likes

Comments

Hallsberg Station 15.10
Hejj på er!!! Imorse var stressen ett faktum och jag kunde inte ens slappna av när jag väl kom på tåget. Sista terapin med Anna var bra, men till och från även rätt jobbig. Väl på tåget pratade jag med Enkis ett bra tag innan jag övergick till musik. Första bytet gick smidigt så det var inga som helst problem, jag fick bästa möjliga plats på andra tåget och det rullade på bra. Helt plötsligt stannade tåget mitt ute i ingenstans?? En del lampor slocknade så det måste ha varit något elfel eller liknande. Jag blev sjukt nervös då jag hade ytterligare en anknytning att passa, om jag då bara visste vad som komma skulle... Tåget började rulla och jag tror att jag somnade en stund. Efter strulet fick jag en notis från SJ att vi var någon minut försenade, MEN sedan fick jag ännu en som informerade mig om att tåget från Hallsberg var lite mer än en timme sent pga fordonsfel. LIVET :))) Jag fick en timme att spendera i Hallsberg som jag antar är någon håla någonstans? I don't know men det fanns inte speciellt mycket att göra om man säger så. På något sätt lyckades jag ändå fördriva tiden och sedan fick jag information om att jag skulle ta ett annat tåg... så nu sitter jag på en dubbeldäckare som beräknas ankomma till Götlaborg 18.30, dvs en timme senare än jag skulle ha kommit dit. Det suger verkligen, MEN det är inte så mycket att göra åt saken. Jag tycker bara verkligen inte om när saker och ting inte blir som jag planerat, men som Sara sa så är det väl en bra träning antar jag. Nu har jag snart åkt i en timme, vilket betyder att jag har ca en och en halv timme kvar... Hade hörs!

Likes

Comments

Fredagsfavorit

Godmorgon!! Jag vaknade för drygt tjugo minuter sedan och sitter nu på sängen och lyssnar på veckans avsnitt av Fredagspodden, en riktig favvis. Jag klarade mig igenom natten, trots att jag var hur skraj som helst när jag skulle sova. Det knakade överallt och jag inbillade mig att det var en massa människor som var utanför dörren osv osv osv. Jag hoppas verkligen att det är andra och sista natten jag behöver vara ensam på kliniken, fingers crossed. Solen skiner i alla fall idag vilket gjorde det lite lättare att vakna till liv. Igår kväll packade jag i princip färdigt allt så det känns jätteskönt. Jag tänkte ta med mig all packning bort till Gula Villan så att jag slipper gå och hämta grejerna efter terapin. Min mage kurrar som bara den, så jag ska gå ta en snabbdusch innan jag fixar frukost. Ha en bra dag! Kramis

Likes

Comments

God kväll!! Hoppas att ni har haft en fin dag!! Min har varit lite till och från, det har inte varit fint väder så jag har varit lite off. Gårdagens kvällssol hade jag mer än gärna haft idag också. Hursomhelst följde jag med E till blomsteraffären efter gruppen vilket var super. BK var inte vad jag behövde just idag, det gick inte alls speciellt bra... därav var det extra skönt att jag fick fokusera på någonting annat sådär direkt efter. Jag har känt mig helt out of space de senaste timmarna... När vi kom tillbaka till kliniken tog jag det lugnt en stund innan jag kramade henne hejdå, därefter funderade jag fram och tillbaka hur jag skulle lösa morgondagens tåglunch. Jag velade 8237583 gånger innan jag till slut lyckades bestämma mig för en lösning, jag ringde för att beställa den maten varpå kvinnan i andra änden säger att köket har stängt. AhhhhhhrghlkjsdFLK jag blev så less! När jag äntligen fått fingrarna ur, bestämt mig för en lösning, för en restaurang och för en maträtt... så typiskt!

Efter en stund orkade jag inte tänka mer på den måltiden, så jag gick och köpte middagen jag skulle käka senare under kvällen. Den lyckades jag i alla fall få till så som det var tänkt, alltid något eller hur!? Väl tillbaka började oron, sakta men säkert, krypa sig på. Idag var nämligen ytterligare en dag jag skulle bli ensam mellan 18-7, vilket jag bara ville lägga mig ned och gråta över. Jag har varit hur nojig som helst hela dagen kring detta, men har ändå kunnat "trösta" mig med att det varit några timmar kvar tills dess. Men tiden har bara sprungit fram och det har gnagt i mig som bara den. Jag hade en del ärenden på Ica och ville inte komma tillbaka till ett tomt hus, så jag fick snabba mig bort dit och handla det jag skulle ha. Därefter fick jag kasta mig in i duschen då jag heller inte ville duscha när jag var ensam. Struggles. När klockan var tio i sex satt jag ute i dagrummet och de där tio minuterna gick snabbt som blixten, helt plötsligt stod Pia där och sa att det var dags. ":-)". Det brände under ögonlocken och jag ville, än en gång, bara dra täcket över huvudet och gråta.

Det som har räddat mig från att bryta ihop sådär brutalt är att jag, återigen, haft Sara på FaceTime HELA kvällen... ja, till och med just nu. Hon har krupit ned i sängen framför Grey's, så det är vad jag hör just nu. Min mic är av så att jag inte ska störa henne när hon väl somnar. Jag ska färdigställa planeringen inför morgondagen innan jag också kryper ned under täcket. Jag hoppas innerligt att jag kan somna utan att höra en massa ljud och inbilla mig en massa saker, det skulle verkligen underlätta... Vi får se om jag stänger av FaceTime när jag går och lägger mig eller om det får stå på över natten, jag har inte riktigt bestämt mig än. Imorgon åker jag som sagt ned till henne och jag kan inte ens beskriva hur länge jag längtat efter det. Souliekramen imorgon är efterlängtad som bara den. Imorgon vid nio har jag sista terapin med Anna för den här gången, det känns sådär om jag ska vara ärlig, jag hade lätt kunnat stanna här i Mora några dagar till. Vi har däremot redan lagt upp en liten översiktligt planering vilket jag tycker känns jätteskönt! Nu ska jag avrunda innan det blir en hel roman av det här, sov så gott!!

Likes

Comments