I mitt arbete på fritidshemmet möter jag dagligen flera barn och unga som många gånger på olika sätt ger uttryck för att de helst av allt hade velat sitta stilla med blicken fäst på en LCD-skärm så länge som möjligt. När barnen är hos oss frågar de, ofta flera gånger per dag, om de till exempel får använda sina privata mobiltelefoner för att lyssna på musik eller använda appar där de kan vara sociala, om de får spela spel på enhetens lärplattor eller om de får sitta vid den bärbara datorn, på loven är vårt TV-spel populärt. Jag upplever att detta önskemål om skärmtid har blivit allt vanligare i de lägre grundskoleåldrarna de senaste åren.

Låt oss nu backa bandet, sisådär tjugofem år, till när jag själv var barn, under åttio- och nittiotalen. Under åren då jag bodde i en villa på landsbygden kunde jag och mina vänner från de närliggande husen och gårdarna vara ute i skog och natur i flera timmar i sträck, i alla väder, under alla årstider. Vi byggde kojor, vi byggde snögubbar, snölyktor och igloos, vi klättrade i träd, vi cyklade flera kilometer för att bada i insjöar, vi lekte kurragömma bland granar, björkar och tallar i skogen, vi tog ut våra hästar på långa turer med mera med mera. När jag, sommaren innan jag skulle börja femman, flyttade in till byn var det likadant, jag och mina vänner var utomhus så fort vi kunde. Efter skoldagens slut lekte vi på gårdarna mellan lägenhetshusen och gick, sprang, cyklade eller åkte rullskridskor runtom kvarteren. Många gånger hade vi så roligt att vi glömde bort att titta på klockan, vilket resulterade i senare hemkomst än avtalat på kvällarna. Att vara ute i den friska luften och röra på oss var något av det bästa jag och mina vänner visste. Såhär i efterhand kan jag konstatera att min barndom bestod av en stor mängd fysisk aktivitet.

VAD ÄR DET DÅ SOM SKILJER DÅ:ET FRÅN NU:ET? VAD ÄR DET SOM SKILJER MIN BARNDOM FRÅN DAGENS BARNS DITO?

Svaret på den frågan är i mina ögon solklart: Den digitala teknikens intåg i samhället.

Jag minns så väl när jag fick min första mobiltelefon när jag just fyllt 16 eller 17 år; det var en otymplig sådan med utstickande antenn som nog kunde skruvas av, tryckknappar och displayen hade bara plats för två rader text, allt man kunde göra med den var att ringa eller skicka korta textmeddelanden. De fåtal datorer som fanns i hemmen vid den aktuella tidpunkten kopplade upp sig till Internet via modem, och att ladda en hemsida tog låååååång tid.

Sedan dess har utvecklingen gått framåt, minst sagt.

Många av dagens barn och unga har nu istället i allt lägre åldrar egna så kallade smarta mobiltelefoner, som i princip är små datorer med en mängd funktioner utöver att ringa och skicka textmeddelanden och många av dem är dessutom ständigt uppkopplade. Jag vill tillägga att jag är medveten om att det inte är alla barn och unga som har tillgång till en egen mobiltelefon, dock känns det som att de som inte har en egen sådan blir färre och färre. Ibland känns det även som att mobiltelefonen har blivit lite av en statussymbol bland eleverna. 

Faktum är att den digitala tekniken även har plockats upp av grundskolans verksamhet. I Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 - Reviderad 2016 (Skolverket 2016) kan du bland annat i kapitel 4 läsa om hur fritidshemmet har i uppdrag att se till att eleverna utvecklar förmågan till en "[...] säker och ansvarsfull kommunikation, även i digitala sammanhang" (LGR11, 2016, s.26).

UTESLUTER SKÄRMTIDEN DEN FYSISKA AKTIVITETEN ELLER GÅR DESSA ATT KOMBINERA?

De senaste åren har jag sett allt fler appar och spelkonsoller som kombinerar den digitala tekniken med ett krav på användaren att samtidigt vara fysiskt aktiv, för att till exempel kunna komma vidare i ett spel.

Det finns säkert fler som håller med mig om att en viss mängd fysisk aktivitet per person och dag är nödvändig, för att vi människor i längden ska kunna känna att vi har en god hälsa och fungera väl i vår vardag måste vi motionera regelbundet.

Jag tror att appar och spel som innehåller kombinationen skärmtid och fysisk aktivitet kommer bli vanligare och vanligare framöver, dels i och med den digitala utvecklingens framfart, men även när fler och fler inser vikten av att röra på sig.

Skärmtiden behöver med andra ord i mina ögon inte alls utesluta den ack så viktiga fysiska aktiviteten.

SKÄRMTID + FYSISK AKTIVITET = SANT!

Likes

Comments