Det är alltid så spännande att vara hennes mamma. Det är glädje och stolthet. Styrka och kraft. Ibland osäkerhet och känslostormar. Hon ger mig så mycket. Jag är så glad att hon valde mig som sina föräldrar. Och Nej. Det är ingen felskrivning. Men det är en annan historia. Ett annat inlägg.

I går var det bal. Baluns och glamour. Jag fick leverera blommor, placera ut bordsdekorationer och fixa med borsplaceringarna. Men så gärna jag gör det - trots en puls som slår i taket och ett allt mer grånande hår. Men ni. Hon var så fin! Hon är så fin! Hon har en inneboende glöd. Ett lyster. Hon är i centrum var hon än går. Hon slåss och krigar för alla som är svagare, alla djur på vår jord och hon slåss för vår miljö. Allt från batterier, till pappersinsamlingar till vegetarisk kost. Till veganskt smink. Det sista är jag klart tveksam till dock.

Hon är det bästa (och det sämsta) av mig. Hon är tar på sig för många uppgifter och tror att ensam är stark. Och att det är hennes uppgift att alla ska må bra. Och förstå att vi måste arbeta tillsammans.

Hon kommer att förändra världen.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

  • 259 Readers

Likes

Comments

Ja, ni. Jag har ju varit med i en ledarskapsutbildning. Eller på. Eller vad man säger. I veckan som gick var det de sista dagarna på programmet. Nu återstår min examination i september. Tiden som har gått sedan då jag först påbörjade utbildningen till nu känns som en hel evighet.

Jag har fått ett jobb jag inte riktigt funderat på att ta inom en så snäv framtid. Jag har slutat arbeta som lärare. Jag har varit sjuk och blivit opererad. Och mina arbetsdagar är fyllda av saker jag inte ens kunde föreställa mig. Jag har länge känt mig stressad och pressad. Jag är ju en person som vill veta allt. Kunna allt. Helst igår. Utantill.

På utbildningen i Stockholm satt jag med min basgrupp och reflekterade. Fick feedback. Dessa människor känner jag bara ytligt. Vi delar samma vision och driv. En önskan om att förändra skolsverige till det bättre. I en övning ställde dessa fantastiska människor frågor och gav synpunkter som fick mig att inse det uppenbara. Jag har gått och blivit mjuk! Alla mina skarpa kanter. Min edge. Mitt "sätt-dig-inte-på-mig" -jag. Det är avrundat. Inte längre vasst. Inte längre stickigt.

Insikten att det var så fick mig att gråta.

Jag gråter sällan. Inte lönt. Bättre att då hitta konstruktiva lösningar på problemet. Ingen som räddar mig. Det gör jag själv. Att jag grät i Stockholm, framför hyfsat "okända" människor (där jag dock känner en stor trygghet) är märkligt. Och otroligt störigt!

Jag har analyserat. Funderat. Pratat med mig själv. Pratat med Micke och Erika. Jag hade gått vilse. Irrat mig in i en "jag måste vara alla till lags" stig. Ha! Glöm det! Nu är jag ute på vägen igen. Min fina väg. Min catwalk. Där bestämmer jag. Om jag vill gå rakt fram. Tillbaka. I cirklar. Till vänster. Höger. Jag kanske till och med springer ett stycke? Eller lägger mig ner och vilar ett tag.

Jag tar plats. Jag hörs. Syns. Sticker i folks ögon. Men jag är jag. Och jag är helt outstanding!

Peace ✌🏼

  • 276 Readers

Likes

Comments

Jag är i Rom! Dena fantastiska och historiska stad. Här är historien hela tiden i närheten. För en SO lärare är detta drömmarnas stad. Nåja. En bland många. Vissa saker är helt fantastiska här. Lite överallt ligger det marmorbitar, trasiga statyer och annat som påminner om livet för flera hundra, ja tusen, år sedan.

Jag gör ett snabbt inlägg idag. Just nu. Egentligen har jag inte tid - jag vill hinna se och göra så mycket som möjligt denna tid vi är här.

Idag tittar jag bara in för att slänga några tips till er som läser.

1. Brun utan sol! Mina svenska blekfeta ben fick sig en omgång redan i tisdagskväll. Look at them now! Bästa tipset på brun utan som till benen ser ni i bilderna här nedan. Fantastisk produkt! Löp och köp!

2. Aperol Spritz. Ni MÅSTE bara dricka en (eller många) när ni är här. Yum! Inte alls som hemma.

3. Bästa restaurangen. All time high. Obladi, Oblada på Via Ennio Quirino Visconti 56.
En restaurang med helt märklig inredning, fantastisk mat och en servitör som kan vin.
Menyn varierar och är skriven på en griffeltavla som placeras vid bordet. En (1) meny. En tavla!
Olika stolar, olika bord, bestick och tallrikar. En bohemisk restaurang. Och billig!! Förrätt, middag och efterrätt med kaffe, avec, en flaska vatten och en flaska vin gick på ca 620kr.

Bästa. Någonsin. Prova den!

Fantastisk restaurang och gudomligt vin!

Likes

Comments

Första gången i New York handlade mycket om att uppleva så mycket som möjligt under den veckan vi var där (2015). Då hann vi med Central park, Wall Street, Frihetsgudinnan, Ground Zero och mycket annat.

Denna gången kändes resan mer... lugn? Vi började i loungen på Köpenhamns flygplats. Vi hade ju business class biljetter. Hallå liksom! Att flyga med SAS är alltid lika gudomligt. Så härlig personal!

När vi var i Barcelona förra året bodde vi på hotel W, just vid stranden. I New York denna gången bodde vi på hotell W just vid Times Square. Mitt i smeten. Ljudisolerade fönster så det var bra. Och mörkläggningsgardiner - om möjligt ännu bättre!

Den första dagen åt vi en god lunch på Katz delicatessen, ett absolut måste i New York enligt mig. Vi hittade ett fantastiskt mysigt ställe på vår väg tillbaka till vårt hotell. En liten vinbar med massa vin från Italien. Ett supermysig ställe. Som jag glömt namnet på. Jag får konsultera Micke... På kvällen var vi på River Cafe, ett ställe med fantastisk utsikt över floden bort mot Manhattan.

Dag två började vi med en mysig frukost på en riktigt amerikansk diner. Pancakes och lox bagel (vet inte varför de säger lox istället för salmon, men gott var det iaf). Om någon av er vet varför så skriv gärna en kommentar!
​Sedan gick vi hela High Line, nåväl den är inte så lång... Efter ett tag landade vi för drinkar på en argentinsk restaurang just där High Line slutar i söder. Vi åt tacos från Taco no1 inne på Chelsea Market (såååå värt ett besök!). Sedan började vi gå tillbaka till hotellet - vi hade bokat biljetter till musikalen Aladdin på kvällen. På vägen hem gick vi förbi La Esquina (en restaurang med mexikansk mat - här hade jag desperat försökt att få en reservation men lyckades inte). Lyckligtvis serverar de mat vid lunchtid från en "lucka i väggen" och vi handlade med oss och satte oss i parken utanför. Tvärs över därifrån såg jag Eileens cheesecake och sprang över för att hämta efterrätt. New Yorks BÄSTA cheesecake! Om du är där ta den med jordgubbar! Gissa om vi var mätta efter det?

Dagen efter spenderade vi i Central park. Vi köpte frukost från Starbucks med oss och satte oss där och bara njöt av det härliga vädret. Efter ett tag blev vi lite törstiga. Jag blir alltid törstig på Champagne... Så märkligt. Är det så med dig med? Vi började promenera bort till The Boat house i Central Park och satte oss med på deras uteservering. 

En dag tog vi frukost på Mac Donalds. Hjälp!!!! Och blääää! Världens mest äckliga frukost. Och "smaklösast". Och fettigaste. Både jag och Micke mådde illa flera timmar efter. Urk! Vi tog tunnelbanan till Coney Island och strosade längs med vattnet och strandpromenaden. På sommaren måste detta ställe vara helt underbart! Med karuseller, korv, margaritas, kritvit strand, musik och hav.

När vi vaknade en dag så vräkte regnet ner. Då tog vi tunnelbanan till Moma, Museum of modern arts. Så häftigt att få se alla mästares konstverk. Det är något speciellt att se det "på riktigt". Under de timmar vi var där så regnade det nonstop. Det var till och med så att vi vid flertalet tillfällen fick meddelanden i våra iPhones om "nödsituation" och att vi inte skulle vara nära floder och vattendrag. Lite udda... Vi åt lunch på ett häftigt Argentinskt steakhouse mitt emot, supergott!
​På kvällen hade vi bokat bord på Buddakan, ni vet där Carrie i Sex and the city har... är det bröllopsmiddag? (Skäms att säga det men har jag sett kanske fem avsnitt totalt av denna serie är det allt...) Men maten var fantastisk! Och miljön i restaurangen helt underbar.

En kväll som verkligen stack ut var när vi tog oss till en liten taverna, Minetta Tavern. En restaurang där du verkligen blir flyttad till femtiotalet. Hade vi inte bokat innan hade jag aldrig gått in dit. Det såg ut som om stället var igenbommat och det var verkligen sunkigt utanför. Men så fort vi kom innanför så var det som att stiga in i en gammal svart vit film. Fast i färg. Liksom.... Maten var helt superb och servicen likaså. Efteråt gick vi bort till ett ställe som heter Comedy Cellar. Ett ställe för Stand up comedy. Jag skrattade så att tårarna sprutade! Rekommenderas verkligen!!!


Vi köpte våra flygbiljetter väldigt lång tid innan vår resa, ca ett år tidigare. Vi fick biljetterna (SAS) tur och retur för två personer Köpenhamn - Newark för 6900:- Superbilligt! Ett tips om ni lyckas få billiga flygbiljetter är att direkt lägga in om en uppgradering, då budar ni på en uppgradering till SAS plus eller SAS business. Vi lyckades få en uppgradering för 5800:- per person. Med tanke på att en business biljett kostar ca 30´ så kändes det som en bra deal.

När ni är i New York så är det enklaste, billigaste och snabbaste sättet att ta sig fram med tunnelbana. Köp ett kort som innebär sju dagars obegränsade resor. Det tjänar man mycket på! Det finns många gömda skybarer på Manhattan. Googla och kolla efter. Det är nog mitt generella tips. Gör efterforskningar, kolla vad ni vill göra och boka de restauranger ni vill äta på. Annars kommer det att vara helt kört att komma in på de restauranger ni vill besöka.

Hotell brukar vi boka på Hotells.com. Här kan man spara ihop till gratisnätter. Tio betalde hotellnätter blir en gratisnatt. Så bra!

Jag svarar gärna på frågor ni har om New York. Jag är absolut ingen expert men ibland kan det var skönt att få fråga en helt "vanlig" människa... ;)

Jag har själv ofta letat efter en blogg som tar upp resor och resetips för oss "normala" som inte har en förmögenhet att lägga på resor, fast som ändå vill få så mycket som möjligt för pengarna. Vi kanske kan delge varandra?

Ha en bra fredagkväll! Nästa vecka återkommer jag med tips i Stockholm och Rom. Tjingeling!!!


Likes

Comments

Åh! Jag har våndats. Funderat. En blogg? Ja, jag vill. Men alla bara tycker så mycket.

Jag älskar att skriva av mig. Älskar ord. Att med få ord och meningar lyckas få fram en känsla av något djupare. Dessa månader som gått har varit intensiva. Spännande. Roliga. Fullständigt utmattande. Många människor som tycker. "inte kan hon göra så?" "Inte kan hon väl skriva det?" Personer som blir arga för att jag reser för mycket. Att jag tycker för mycket. Att jag ÄR för mycket. Jag tror att man aldrig kan göra folk nöjda. Oavsett hur mycket man försöker.

Mitt mål som ledare, som rektor, som människa är att få barn och ungdomar (svårt att lära gamla hundar sitta) att förstå sin del i det stora hela. Sin del i världen. Att bli empatiska antirasistiska världsmedborgare med ett miljötänk. Lätt, tänker du. Så klart! Det är hur enkelt som helst. Alla följer en positiv rolemodell. Det är det jag försöker vara. Varje dag. Men seriöst... ibland skriker jag inombords. "HÅLL KÄFTEN! INGEN BRYR SIG VAD DU TYCKER!" (följt av massa fula ord). Utåt ler jag. Och säger saker som: "Jag förstår att det måste vara jobbigt för dig." "Hur kan jag hjälpa dig i detta?" "Jag hör vad du säger men jag tänker så här..."

Häromdagen hade jag många svåra samtal. På kvällen får jag ett meddelande av en elev att hon tyckte att jag var en bra förebild. I dag läste jag på en elevs blogg att hon hade världens bästa rektor, en rektor som stöttade henne och gjorde så att hon lärde sig mer. Jag vet att jag gör skillnad. Om så bara för en handfull ungar så är mitt mission här på jorden klart.

Eyes on the sky. Feet on the ground.

Kram S

Likes

Comments

Adhd. Denna fantastiska bokstavskombination som gör mitt barn till den han är. Ibland vill jag säga upp bekantskapen. Stoppa ner de fyra bokstäverna i en låda. Porto till Långtbortistan eller något liknande.

Rädsla, osäkerhet, aggression, förvirring, tårar, hjälplöshet, ångest, svettiga handflator, bultande hjärta och strejkande hjärna.

I dag tror jag att jag överskred fartbestämmelserna en smula. Allt för att hinna hem i tid. I tid! I tid före? Ropet på hjälp. Mina tankar som seglar i väg. Inget barn och ingen förälder ska behöva stå utanför. Utanför hjälpen. Bup? Bara-utmattade-personer, bajs-urin-pajasar? Absolut inte barn och ungdomspsykiatrin i alla fall. Platt fall, det är vad det är. 15 år att få en diagnos. Ett år innan rätt medicin. Och mitt hår blir gråare och gråare. Jag tröttare och tröttare.

Jag torkar, klappar och tröstar. Övertalar, övertygar och beskyddar. Bäddar rent. Pjoskar. Curlar. Favoritmat. I morgon är en ny dag. Ett nytt blad.

Dagen slutar väl. Denna gången med. Men nästa? Och nästa? Gången där efter?

Sjunker ner i soffan.... gamla melodifestivaler på SVT play.

Champagne och morfin? Funkar det?

Likes

Comments

Ja. Jag skrev det i förra inlägget. Nu skriver jag det igen. Ibland tar livet konstiga svängar. Förra inlägget skrev jag då jag var i Göteborg. På intervju för rektorstjänsten på skolan där jag arbetade. Jag fick den! Och då började en intensiv period. Snabbt skulle det in en behörig lärare till min klass, jag skulle lära mig så mycket som möjligt utav min chef innan han lämnade. Samtidigt var det julförberedelser, utvecklingssamtal och utbildningen det så kallade "talangprogrammet", tog en del kraft och tid.

Det mesta hann bli avhandlat innan Anders slutade och jag gick på jullov. Mitt sista. Julen firades hemma med alla barnen. Mysigt! Sedan åkte jag och Micke för att tanka sol och värme till Kap Verde. Vi hann innan sandstormar satte käppar i hjulet för hugade resenärer.
Väl tillbaka började vardagen direkt.

Nytt jobb kräver mycket energi. Långa dagar och känslan av att jag missat något viktigt... Jag är ganska tuff, ingen lipsill och åkte för två veckor sedan till jobb med en mage som kändes som en uppblåst ond ballong.
Jag kämpade med den till lunchtid då jag gav upp och körde mig själv till akuten. Det blev en akutoperation och ett konstaterat tarmvred. Nio dagar på akutkirurgen. Trodde att jag skulle förgås av leda och uttråkning.

Mina nio dagar på sjukhus har inte bara gett mig ett 25 cm lodrätt ärr mitt på magen men också luckor i min kalender. Jag har missat möten i Stockholm, min utbildning i talangprogrammet, utbildningar i ekonomi och för nya chefer. En helg med Micke i Köpenhamn.
Saker jag grämer mig över. Men min vistelse på sjukhuset har också gett mig en tacksamhet för alla de människor jag har runtomkring mig. Min familj, mina barn, Micke som roddat allt här hemma (vad har jag gjort för att förtjäna honom?), mina kollegor på jobb (fantastiska klippor hela högen). Jag har också fått en djup tacksamhet för min kropp, den stackars kroppen som bara får "hänga med" på alla upptåg, för svensk sjukvård och för livet. Det är så skört.

På min sal på sjukhuset kom en kvinna inrullad en dag. Hon hade också ont i magen och vi skämtade om att jag misslyckats med beach 2017 och hur surt det var att jag fått ett Frankenstein ärr på magen. När läkaren kom dagen efter för ronden så gick läkaren runt i salen och pratade med oss alla. Kvinnan sidan om mig fick veta att hon hade cancer, att det spridit sig och att hon skulle kontakta sin familj. Och jag låg och tyckte synd om mig själv för ett ärr på magen. Livet är så skört. Så ömtåligt.

Varje dag ÄR ett under. Ett mirakel. En gåva. Använd den väl.

Jag kämpar på. Torsdag och fredag veckan som gick var jag på jobb. Det är en balans det där. Hemma och känna att arbetsuppgifterna hopar sig? Gå och jobba men veta att man eg borde vara hemma och vila? Det fick bli en kompromiss.... jag jobbade "bara" 7 timmar om dagen...
monkey says, monkey does.... not.

Jag får lov att vara kvar på talangprogrammet - det är jag väldigt glad över. Och de andra utbildningarna får jag ta igen. Jag har väl en månad rehab träning utav magmusklerna som återigen blivit ihopsydda. Och ärret som en påminnelse om livet.

På lördag blir det en helg på spa med Micke. Bara vara. Andas och skratta. Det blir bra.

Jag kommer att försöka skriva mer på bloggen. Mina tankar som rektor. Ny på jobbet. Jag tänkte först döpa om bloggen men ändrade mig. Var jag än är och går är det cirkus. Liv och död, rörelse och stillastående, skratt och gråt, musik och tysthet, dofter och lukter, högt och lågt, ytligt, seriöst, vanvettigt och fullständigt perfekt.

Kram! Ta hand om varandra!

Likes

Comments

Ibland springer dagarna oss förbi. Karuseller snurrar snabbare och snabbare. I dag har jag tagit ett för mig viktigt beslut. Jag har hoppat av från en karusell, saktat ner lite. Jag finns inte längre på Facebook. Konstigt. Men det kändes skönt när jag tryckte på knappen som inaktiverar kontot. Klyschigt. I know. Men ändå.

I dag är jag i Göteborg. En intervju för ett jobb som jag inte tänkt mig. Någonsin.

Visst är det intressant hur livet ibland tar kurvorna så snävt? Du tor du ska rakt fram men så ett tu tre ändras allt? Som trapporna i Harry Potters Hogwarts.

I kväll ska jag och Micke lyssna på och se Elton John. Häftigt. The circle of life.

Hörs! Puss S

  • livet, vardagen
  • 991 Readers

Likes

Comments

Leos Lekland. Wii! Typ. Leos bakterieland snarare.
Alkogel i väskan och flip-flops på fötterna. Gå i bara strumpesock här? Ehh, nej tack! Örrk!

140kr per barn för att komma in. Ytterligare stålar för att de ska dricka och äta. Bio och snacks igår. Vellingeblomman och deras Halloweenutställning och fika. Godis och hyrfilm på AppleTv. Loppis besök och Brandbilsutställning. Pengarna tar slut snabbt när man har barn. Och tålamodet.

Två barn. Två barn är lagom. Två armar, två knän att sitta i, vars en sida när man läser högt, två föräldrar som kan rädda vars ett barn när man åker båt eller flygplan och det plötsligt kommer in vatten och folk skriker och brölar (ja, jag vet... Det har dock alltid varit en av mina nojjor...).

Tre barn... Nja... Fem barn... NEJ! Hur hamnade jag här?!! I mina mörkaste timmar tänker jag att en röd stuga i skogen hade varit fint. Jag och... Jag. Ensam. Fast sen minns jag att jag är sjukt sällskapssjuk och ännu värre... Sjukt mörkrädd!!! Så jag biter i hop och köper fem godispåsar och, för säkerhets skull, fem flaskor vin.

Nu planeras det för tre olika halloweenparty hemma hos oss. Inte ett enda är för vuxna. Vi har ett 19-års kalas där vi vänligt men bestämt har fått beskedet att vi inte är önskvärda hemma på kvällen (fine with me, hotellnatt it is!). Vi har en kommande student som tydligen ska överglänsa alla andras studentfirande. Någonsin. Och forever. Det är bara att hänga med. I det stormande havet. Det går ju inte att ge upp liksom?

Såå, nu måste jag sluta. Jag måste gå och tvätta mig. Ungen som just gick förbi nös mig rakt på armen. Ni vet, det var en sån halvmeters person, med rödrosiga kinder och en grön elva under näsan. Lucky me!

Tjingeling på en stund!

Likes

Comments

Fredag. Jag har varit hemma sedan i tisdags. Tung i kroppen. Feber. Det känns alltid så stressande att vara hemma, man vet hur de kämpar på jobb. Detta dåliga samvete jämt liksom.

Jag är i en lite svacka nu. Med allt. Träning, mat, sömn. Jag känner mig lite trött på jobb. Känner mig lite motarbetat. Ständigt missförstådd. Hos mig är det så, att om jag inte har koll på mat och träning (då kommer sömnen av sig själv) så fungerar jag dåligt. Då kvittar det hur många ansiktsbehandlingar och ögonfransförlängningar man gör. Det spelar ingen roll att nya kläder och nytt smink gör hål i plånboken. Det räcker liksom inte. Inifrån och ut. Det är tricket.
Jag behöver börja inifrån....

Denna helgen har vi vår yngre barnaskara "extra". Egentligen är det mamma-helg för dem men deras mamma ska på bröllop och då får de så klart vara här istället. Dessutom är Micke i Spanien med herrklubben. Sååå kidsen får hänga med mig, utan sina föräldrar. Det ska bli mysigt! Vi ska på bio, vandra i skogen och besöka nya Leos lekland.

Nu myser vi med grönsaksfat och dippa till fångarna på fortet. Sen har vi en ny LasseMaja bok att läsa.

Jag är så sugen på att åka i väg till ett varmt land. Jag älskar att resa och uppleva nya saker, träffa nya människor och smaka nya maträtter. Och jag är såååå avis på Mickes grabbhelg. Fast, det är han värd.
Jag tror minsann att jag ska kolla lite resor i helgen...

Idag gjorde jag några tester inför en utbildning jag gärna vill gå på. En ledarskapsutbildning. Tyvärr klantade jag mig ganska rejält och det kändes som att jag svarade fel på ALLT! Idag har jag svurit. Högt!
Men va fan! Antingen väljer de mig eller inte. Och väljer de inte mig så är det väl några eller någon som klappar händer och tänker eller säger:"vad var det jag sa? Hon är inte lämpad att leda någon".

Det är många som gräver gropar till andra, oftast är det andra kvinnor som inte stöttar sina "medkvinnor". Det är från kvinnor jag får mest negativa kommentarer men faktiskt även från kvinnor jag får mest stöttning.

Äh! Detta blev ett depp-inlägg. Återkommer i morgon! Puss! S

Han är lite saknad... Därav bildbombningen...

Likes

Comments