Adhd. Denna fantastiska bokstavskombination som gör mitt barn till den han är. Ibland vill jag säga upp bekantskapen. Stoppa ner de fyra bokstäverna i en låda. Porto till Långtbortistan eller något liknande.

Rädsla, osäkerhet, aggression, förvirring, tårar, hjälplöshet, ångest, svettiga handflator, bultande hjärta och strejkande hjärna.

I dag tror jag att jag överskred fartbestämmelserna en smula. Allt för att hinna hem i tid. I tid! I tid före? Ropet på hjälp. Mina tankar som seglar i väg. Inget barn och ingen förälder ska behöva stå utanför. Utanför hjälpen. Bup? Bara-utmattade-personer, bajs-urin-pajasar? Absolut inte barn och ungdomspsykiatrin i alla fall. Platt fall, det är vad det är. 15 år att få en diagnos. Ett år innan rätt medicin. Och mitt hår blir gråare och gråare. Jag tröttare och tröttare.

Jag torkar, klappar och tröstar. Övertalar, övertygar och beskyddar. Bäddar rent. Pjoskar. Curlar. Favoritmat. I morgon är en ny dag. Ett nytt blad.

Dagen slutar väl. Denna gången med. Men nästa? Och nästa? Gången där efter?

Sjunker ner i soffan.... gamla melodifestivaler på SVT play.

Champagne och morfin? Funkar det?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Ja. Jag skrev det i förra inlägget. Nu skriver jag det igen. Ibland tar livet konstiga svängar. Förra inlägget skrev jag då jag var i Göteborg. På intervju för rektorstjänsten på skolan där jag arbetade. Jag fick den! Och då började en intensiv period. Snabbt skulle det in en behörig lärare till min klass, jag skulle lära mig så mycket som möjligt utav min chef innan han lämnade. Samtidigt var det julförberedelser, utvecklingssamtal och utbildningen det så kallade "talangprogrammet", tog en del kraft och tid.

Det mesta hann bli avhandlat innan Anders slutade och jag gick på jullov. Mitt sista. Julen firades hemma med alla barnen. Mysigt! Sedan åkte jag och Micke för att tanka sol och värme till Kap Verde. Vi hann innan sandstormar satte käppar i hjulet för hugade resenärer.
Väl tillbaka började vardagen direkt.

Nytt jobb kräver mycket energi. Långa dagar och känslan av att jag missat något viktigt... Jag är ganska tuff, ingen lipsill och åkte för två veckor sedan till jobb med en mage som kändes som en uppblåst ond ballong.
Jag kämpade med den till lunchtid då jag gav upp och körde mig själv till akuten. Det blev en akutoperation och ett konstaterat tarmvred. Nio dagar på akutkirurgen. Trodde att jag skulle förgås av leda och uttråkning.

Mina nio dagar på sjukhus har inte bara gett mig ett 25 cm lodrätt ärr mitt på magen men också luckor i min kalender. Jag har missat möten i Stockholm, min utbildning i talangprogrammet, utbildningar i ekonomi och för nya chefer. En helg med Micke i Köpenhamn.
Saker jag grämer mig över. Men min vistelse på sjukhuset har också gett mig en tacksamhet för alla de människor jag har runtomkring mig. Min familj, mina barn, Micke som roddat allt här hemma (vad har jag gjort för att förtjäna honom?), mina kollegor på jobb (fantastiska klippor hela högen). Jag har också fått en djup tacksamhet för min kropp, den stackars kroppen som bara får "hänga med" på alla upptåg, för svensk sjukvård och för livet. Det är så skört.

På min sal på sjukhuset kom en kvinna inrullad en dag. Hon hade också ont i magen och vi skämtade om att jag misslyckats med beach 2017 och hur surt det var att jag fått ett Frankenstein ärr på magen. När läkaren kom dagen efter för ronden så gick läkaren runt i salen och pratade med oss alla. Kvinnan sidan om mig fick veta att hon hade cancer, att det spridit sig och att hon skulle kontakta sin familj. Och jag låg och tyckte synd om mig själv för ett ärr på magen. Livet är så skört. Så ömtåligt.

Varje dag ÄR ett under. Ett mirakel. En gåva. Använd den väl.

Jag kämpar på. Torsdag och fredag veckan som gick var jag på jobb. Det är en balans det där. Hemma och känna att arbetsuppgifterna hopar sig? Gå och jobba men veta att man eg borde vara hemma och vila? Det fick bli en kompromiss.... jag jobbade "bara" 7 timmar om dagen...
monkey says, monkey does.... not.

Jag får lov att vara kvar på talangprogrammet - det är jag väldigt glad över. Och de andra utbildningarna får jag ta igen. Jag har väl en månad rehab träning utav magmusklerna som återigen blivit ihopsydda. Och ärret som en påminnelse om livet.

På lördag blir det en helg på spa med Micke. Bara vara. Andas och skratta. Det blir bra.

Jag kommer att försöka skriva mer på bloggen. Mina tankar som rektor. Ny på jobbet. Jag tänkte först döpa om bloggen men ändrade mig. Var jag än är och går är det cirkus. Liv och död, rörelse och stillastående, skratt och gråt, musik och tysthet, dofter och lukter, högt och lågt, ytligt, seriöst, vanvettigt och fullständigt perfekt.

Kram! Ta hand om varandra!

Likes

Comments

Ibland springer dagarna oss förbi. Karuseller snurrar snabbare och snabbare. I dag har jag tagit ett för mig viktigt beslut. Jag har hoppat av från en karusell, saktat ner lite. Jag finns inte längre på Facebook. Konstigt. Men det kändes skönt när jag tryckte på knappen som inaktiverar kontot. Klyschigt. I know. Men ändå.

I dag är jag i Göteborg. En intervju för ett jobb som jag inte tänkt mig. Någonsin.

Visst är det intressant hur livet ibland tar kurvorna så snävt? Du tor du ska rakt fram men så ett tu tre ändras allt? Som trapporna i Harry Potters Hogwarts.

I kväll ska jag och Micke lyssna på och se Elton John. Häftigt. The circle of life.

Hörs! Puss S

  • livet, vardagen
  • 522 readers

Likes

Comments

Leos Lekland. Wii! Typ. Leos bakterieland snarare.
Alkogel i väskan och flip-flops på fötterna. Gå i bara strumpesock här? Ehh, nej tack! Örrk!

140kr per barn för att komma in. Ytterligare stålar för att de ska dricka och äta. Bio och snacks igår. Vellingeblomman och deras Halloweenutställning och fika. Godis och hyrfilm på AppleTv. Loppis besök och Brandbilsutställning. Pengarna tar slut snabbt när man har barn. Och tålamodet.

Två barn. Två barn är lagom. Två armar, två knän att sitta i, vars en sida när man läser högt, två föräldrar som kan rädda vars ett barn när man åker båt eller flygplan och det plötsligt kommer in vatten och folk skriker och brölar (ja, jag vet... Det har dock alltid varit en av mina nojjor...).

Tre barn... Nja... Fem barn... NEJ! Hur hamnade jag här?!! I mina mörkaste timmar tänker jag att en röd stuga i skogen hade varit fint. Jag och... Jag. Ensam. Fast sen minns jag att jag är sjukt sällskapssjuk och ännu värre... Sjukt mörkrädd!!! Så jag biter i hop och köper fem godispåsar och, för säkerhets skull, fem flaskor vin.

Nu planeras det för tre olika halloweenparty hemma hos oss. Inte ett enda är för vuxna. Vi har ett 19-års kalas där vi vänligt men bestämt har fått beskedet att vi inte är önskvärda hemma på kvällen (fine with me, hotellnatt it is!). Vi har en kommande student som tydligen ska överglänsa alla andras studentfirande. Någonsin. Och forever. Det är bara att hänga med. I det stormande havet. Det går ju inte att ge upp liksom?

Såå, nu måste jag sluta. Jag måste gå och tvätta mig. Ungen som just gick förbi nös mig rakt på armen. Ni vet, det var en sån halvmeters person, med rödrosiga kinder och en grön elva under näsan. Lucky me!

Tjingeling på en stund!

Likes

Comments

Fredag. Jag har varit hemma sedan i tisdags. Tung i kroppen. Feber. Det känns alltid så stressande att vara hemma, man vet hur de kämpar på jobb. Detta dåliga samvete jämt liksom.

Jag är i en lite svacka nu. Med allt. Träning, mat, sömn. Jag känner mig lite trött på jobb. Känner mig lite motarbetat. Ständigt missförstådd. Hos mig är det så, att om jag inte har koll på mat och träning (då kommer sömnen av sig själv) så fungerar jag dåligt. Då kvittar det hur många ansiktsbehandlingar och ögonfransförlängningar man gör. Det spelar ingen roll att nya kläder och nytt smink gör hål i plånboken. Det räcker liksom inte. Inifrån och ut. Det är tricket.
Jag behöver börja inifrån....

Denna helgen har vi vår yngre barnaskara "extra". Egentligen är det mamma-helg för dem men deras mamma ska på bröllop och då får de så klart vara här istället. Dessutom är Micke i Spanien med herrklubben. Sååå kidsen får hänga med mig, utan sina föräldrar. Det ska bli mysigt! Vi ska på bio, vandra i skogen och besöka nya Leos lekland.

Nu myser vi med grönsaksfat och dippa till fångarna på fortet. Sen har vi en ny LasseMaja bok att läsa.

Jag är så sugen på att åka i väg till ett varmt land. Jag älskar att resa och uppleva nya saker, träffa nya människor och smaka nya maträtter. Och jag är såååå avis på Mickes grabbhelg. Fast, det är han värd.
Jag tror minsann att jag ska kolla lite resor i helgen...

Idag gjorde jag några tester inför en utbildning jag gärna vill gå på. En ledarskapsutbildning. Tyvärr klantade jag mig ganska rejält och det kändes som att jag svarade fel på ALLT! Idag har jag svurit. Högt!
Men va fan! Antingen väljer de mig eller inte. Och väljer de inte mig så är det väl några eller någon som klappar händer och tänker eller säger:"vad var det jag sa? Hon är inte lämpad att leda någon".

Det är många som gräver gropar till andra, oftast är det andra kvinnor som inte stöttar sina "medkvinnor". Det är från kvinnor jag får mest negativa kommentarer men faktiskt även från kvinnor jag får mest stöttning.

Äh! Detta blev ett depp-inlägg. Återkommer i morgon! Puss! S

Han är lite saknad... Därav bildbombningen...

Likes

Comments

I helgen ska vi bara ta det lugnt älskling... (Sagt fredagkväll i soffan).

Neehe, ska vi inte ta och åka till Liseberg idag? (Sagt lördag morgon vid frukostbordet).

Jag har ju svårt för det där. Att koppla av. Varva ner. Jag kanske missar något spännande? Något roligt.

Dagens höjdpunkt (förutom det underbara höstväder som fanns i Göteborg) var att se barnen skratta som besatta i spegelhuset på Liseberg. Jag skrattade så att tårarna sprutade då barnen upptäckte sig själv i alla möjliga sorters former. I morgon vilar jag. Kanske.

I Göteborg har vi varit ett antal gånger. Jag har tidigare rekommenderat hotell Pigalle om man bestämmer sig för en övernattning. Så mysigt hotell, rummen är fantastiska och frukostbuffén håller riktigt hög klass.
Vi brukar bo på Gothia Towers sky room, rum lite högre upp i byggnaden och med frukosten serverad högst upp i tornet i mitten. Färre folk, lugnare frukostrestaurang, lugnare tempo helt enkelt. Såååå skönt. Jag avskyr slamriga och ologiska frukostbufférestauranger. Dessutom tycker jag att Gothia ligger bra till och det är anpassat för barn. Super! Om du har barn med till Göteborg så missa inte Alfons Åbergs KULturhus. Barnen älskade det! Och så klart får ni ju inte heller missa Universeum.

Nu ska vi bege oss från Liseberg. Någon timme hem innan vi landar i soffan igen. Dygnet har för få timmar helt enkelt...

Kram S

Likes

Comments

Ja. Det var länge sedan. Länge sedan jag skrev ett inlägg. Jag har problem. Jag är tyvärr en sån som går all-in. Alltid. I allt. Den 8/8 började jag jobba igen efter ett långt sommarlov. Sedan den 8/8 har jag över 40h övertidstimmar. Och då jobbar jag ju redan 45h/v i min tjänst. Det har jobbats från 06.00 till, ibland, 23.00.

Jag som lovade mig själv att gå hem i tid från jobbet denna terminen... Jo, pyttsan!

Men det är utmattande, korkat och dumt. Man behöver sin fritid. Behöver varva ner. Jag märker att jag blir ledsen, äter mer, tränar mindre, trött, får huvudvärk och blir irriterad. Men jag har så svårt att sluta jobba. Jag vill bli färdig (nämn den läraren som någonsin blir det?), jag vill "ha allt på plats".

Jag behöver hjälp! Helt sjukt hur man kan gå emot allt man känner av och vet? Mina tankar de flesta dagar är "bara en timme, klara denna timmen utan att bli ledsen eller uppgiven". Och så går det. Timme in och timme ut. Dag efter dag. Kroppen är trött och hjärnan tvingar.

Live when Im alive. Sleep when Im dead. Sååå kom igen! En timme till!


Ta hand om er!!! S

Likes

Comments

Nu var det dags. I morgon börjar hösten. Det ska bli skönt att komma igång igen. Med mat. Träning. Hjärnan får jobba igen.

Nu sitter jag i soffan. Kollar på handbollen, dricker kaffe och äter popcorn med toffee och havssalt smak. Supergoda!!!

Jag var ju så smart innan jag gick på sommarlov att jag beställde material, flyttade och organiserade i mitt nya klassrum. Jag har beställt kalendrar till mina kollegor och annat som de önskat. Så förhoppningsvis är det på plats när de kommer till jobb i veckan.

I morgon träffas vi som sitter i ledningsgruppen för att dra upp riktlinjerna inför höstterminen och planera det som är övergripande. Senare i veckan drar vi alla iväg på kick-off på Ven. Kul!!

I går var vi inne hos grannarna och skålade i bubbel. På tisdag går deras flyttlass uppåt i landet. Några utav oss här på gatan har lagt ihop till ett stoooort äppelträd som de kan plantera i sin nya trädgård. Så igår lämnade vi av det. Tårar och kramar. Och bubbel. Också lite fler tårar.

Fast... Visst är det skönt när människor gör det de brinner för? Det som känns rätt? Eller iaf mer rätt än fel?

Mitt löfte till mig själv i höst är att ta det lite lugnare. Gå från jobbet i tid och hålla koll så att mina timmar regleras. Jag har en tendens att jobba, jobba, jobba och inte plocka ut mina timmar. I år ska jag försöka att inte arbeta mer än vad jag ska... Lättare sagt än gjort....

Nu ska jag lägga mig och halvslumra till handbollen. Micke fixar middagen i kväll. Pizza. Gött!

Kramar i massor!!!

Just nu...

En del utav äppelträdet...

Likes

Comments

Sååå... en summering utav sommaren är på sin plats. Tyvärr. Eller äntligen. Lite beroende på hur man ser på det. Denna sommaren har inneburit en del utlandssemestrar (ja... jag vet... ni är några som har mailat om tips. Jag lovar, vi ska skriva i hop ngt tillsammans, jag och Micke... Be patient!).

Vi har ju Mickes barn 50% (vilket är bra, jag hade ALDRIG blivit tillsammans med en man som hade sina barn, lite klart beroende på barnens ålder, mindre än halvtid. Mer om det i annat inlägg), och mina har vi heltid (host, host...). Denna sommaren har det inneburit att vi har haft barnen två veckor efter sommarlovet, två veckor utan barn, en vecka med, en vecka utan och en vecka med. Micke har en semestervecka till medan jag börjar jobba på måndag. Vi har turen att kunna ta låååånga lov och sommarsemester.

Jag och Erika smygstartade sommaren med att åka till Turkiet (puh! Tur att den resan inte gick under senare delen utav sommaren, då hade jag nog tvekat). Sedan var jag och Micke i Barcelona och jag fick minsann en ring på fingret, ett löfte som jag vårdar och tårar i ögonen. Vi hann med ett par konserter på Sweden rock festival och en student. Direkt efter sommarlovet åkte vi med alla fem barnen till Sunwing Kallithea på Rodos, sedan en sväng till västkusten, Springsteen konsert och så hämtade vi hem vår lilla valp från Arboga.

Veckorna vi var utan barn startade vi på the Lodge, vi tog en resa till till Rhodos och firade en tjejkompis födelsedag.

Barnveckan som följde var vi på Tosselilla och åkte upp till Mickes föräldrars stuga utanför Varberg. När vi lämnat barnen, som for vidare till mormor och morfars stuga i Strömstad, hann vi med en tur till GeKås (tv-inspelning den dagen så vi fick smyga mellan hyllorna....). Jag fick mysa med gamla och nuvarande arbetskollegor och så var det karnevalsfirande i Landskrona. Vi har sett Badjävlar i Ystad (hjälp! Skrattade så att jag kiknade!). Vi har också varit på en underbar middagskryssning med bridgen Tre Kronor, en riktigt häftig upplevelse.

Under veckan som varit har vi varit på Bon-Bon land i Danmark och fixat hemma och i trädgården. Det var det. Många veckors ledighet som nu går mot sitt slut. Hade jag tänkt till så hade jag bokat in en utomlandssemester denna veckan med, för att riktigt få ut allt utav vår härligt gula sol, innan den snart försvinner.


Likes

Comments

Ovanstående är från idag. Idag! Från en pensionerad professor som dessutom är moderat. Hjälp! Vart är vårt samhälle på väg??!

Likes

Comments