Helt ärligt, jag måste ge en eloge till er singlar där ute. Jag trodde det skulle vara enkelt, bara leva efter sina egna villkor och bara leva livet. Men herregud, verkligen inte.
Man är så van att vara med någon hela tiden, men nu när man är själv, vad ska man göra om dagarna? Usch, singellivet är absolut inget för mig. Att höra vänner säga att det bara är att flörta med andra killar gör mig bara rädd. Finns ju bara en i mina ögon och det är du, du som precis försvunnit från min sida.

  • 2 readers

Likes

Comments

Allting kan inte gå som på rosor, ibland måste man dom där käftsmällarna man varit livrädd för och nu kom den. Jag har väntat på detta svar i en vecka nu.
Men nu kom det fram och det är dags för mig att växa och lära mig stå på egna ben. Det är skit svårt, jävligt svårt faktiskt. För man är så van att ha sin trygghetspunkt vid en hela tiden, men nu står man här, helt fri och ingen trygghetszon runt än.

I februari flyttar jag förmodligen, men denna gång till ett lite mindre hem men även en lägenhet jag kommer ha fast, för det har jag inte med denna.
Jag börjar inse vad livet faktiskt innebär, det är mycket att ha koll på som vuxen och jag ska faktiskt ge mig själv en eloge för så mycket jag redan utvecklats.

Snart kommer jag nog kunna vara lugnare, men nu är det svårt och det får det vara ett tag och det är okej.

  • 2 readers

Likes

Comments

Ligger här i sängen och tar andetag för andetag. Hjärtat gör ont och magen ropar efter hjälp. Gå isär efter ha levt fyra år tillsammans var något värre än jag kunde förvänta mig. Igår, en bra dag, leendet fanns där och man kunde skratta tills man grät. Idag, tårarna går från skratt till ångest.

Allt gick bara så snabbt. Allt var väl bra. Enligt mig iallafall. Sen kunde jag få ur dig det jag alltid trott du velat säga och du höll med. Det var nog bäst att dela på oss, men som vänner. Men kunde aldrig tro att det skulle vara såhär svårt. Men allt gick så fort. En vecka senare ligger jag i min egna säng i min egna lägenhet som inte fanns i min värld samma dag som det tog slut.

Det känns tomt, så tomt att jag drar mig efter människor konstant. Att vara själv är inte ett alternativ. För det har jag redan provat.

Kärleken jag hade för dig var obeskrivlig, lika så nu. Framtiden var ljus med dig. På fyra år får man ihop många minnen, de kommer jag ha kvar där, för alltid. Som ristat i sten.

Men mitt sista ord. Kommer aldrig sluta älska dig.

  • 2 readers

Likes

Comments