View tracker
View tracker
View tracker

Hade sån ångest av oboyen till frukosten så tränade ett tag för att lugna ner tankarna, nu ligger jag och kollar på film.

Åt ett halvt päron till lunch men klarade inte av det heller..

Jag pendlar mellan sjukt och friskt hela tiden men mest sjukt säger omgivningen. Just nu känner jag att det går mer åt det sjuka hållet än det friska. Känns som att jag gett upp lite inombords.

Det händer mycket och i förrgår så fick jag trösta och gråta med min syster pga hennes katt dog pga påkörd och lämnad vid vägkanten där hon bodde tillfälligt..

hur mycket smärta och motgångar ska man behöva gå igenom?

Likes

Comments

Mammas favoritmotto passar in idag, det händer massa saker och stora beslut som ska tas och ett stort val inför framtiden taget..

Det ser ut som att en av mina drömmar slår in och det kan vara räddningen från mitt mående och det ser ut som att jag äntligen ska få rätt hjälp av vården fast i Stockholm på Capio bara läkaren fixar alla papper med dem.

Nu avslutar jag dagen med disney och somna till.

Likes

Comments

Jag var på affären med mamma när det ringde ifrån dolt nummer, först till mamma som inte svara sen jag så jag svarade.

Det var Capio Ätstörningscenter i Sthlm som ringde mig och som erbjöd mig hjälp, bara de har en remiss ifrån min läkare här eftersom jag nekas vård av Västerås så har jag rätt till vård i annat landsting. Men är i chock, jag vill bli frisk samtidigt som jag är livrädd..

Men det här är en chans att bli frisk säger mamma, så väntar på samtal så det skickas en remiss igen fast denna gång till capio..

Likes

Comments

Sakta men säkert börjar sjukdomen ta över, jag tränar intensivare och hoppar över måltider men utåt sett så tycker alla att jag är på bättringsvägen när jag i själva verket har tappat greppet eftersom jag stått utan vård förutom mediciner sen jag blev utskriven från avdelningen...

Jag har t.o.m skickat en egen remiss fast till  anmat län eftersom i mitt län så avslås remissen med motivering att det är för komplex problematik, ingen som fattar varför då jag är diagnoserad med anorexia på avdelningen i sommar..

Men ja vi får väl se hur långt jag hinner falla denna gång, jag försökte säga till mamma idag att det blivit svårare men jag klarade inte av att säga allt.

Just nu orkar jag ärligt talat inte ens försöka kämpa för det känns inte värt det, jag får ju ändå ingen hjälp att bli frisk. öppenvården är allmänpsyk i min stad har knappt några resurser och de har ingen ätstörningsvård öht.

Likes

Comments

Jag är ju sjukskriven men nu ringde min chef och vill prata, jag vet att de vill ha mig att jobba och jag är sådär osunt lojal så har jättesvårt att säga nej. Men jag måste stå på mig för jag klarar inte av att jobba, det är sjukt kämpigt att anorexian börjar ta över igen och att jag är sämre men det syns ju inte ännu så det är väl därför fplk tror jag är på bättringsvägen men jag är långt ifrån det. Jag har börjat träna intensivare och börjat skippa målen...

Så jag är fortfarande allvarligt sjuk, och igår ringde vc och de ska försöka hjälpa mig. Men innan jag tappar kontrollen så måste jag säga till mamma att jag är sämre igen medans jag har insikt fortfarande..

Likes

Comments

Pga att jag inte mår något bra så valde jag att stanna hemma och ta en filmdag istället.
Jag orkar helt enkelt inte med vardagen idag,jag har iaf tagit mig in i badet och tvättat håret så nu blir det film :)

Bjuder på en bild på lillasysters och min minishettis Prince, var ute i stallet igår och hovslagaren var dit och verkade alla hästarna :)

Likes

Comments

En total kaos dag med bara ångest och anorexiröster i huvudet och känner mig som en besvikelse, misslyckad och för trasig för att klara av denna kamp..

Slår igång lejonkungen att somnade till och hoppas på att dagen är bättre imorgon, man kan ju alltid hoppas iaf..

Likes

Comments