Det här är bland annat till dig Kristina. Om du älskar din Mohammed och inte ens Gud är ivägen, varför låter du då grannen skilja på er?

​​​​​Religion. En del av er suckar när ni läser det ordet, en del höjer ögonbrynen, och ni däremellan tänker "don't go there". Det är ett laddat ämne, nästan en tabu. Eller ja, det är en tabu. Uttalar man sig lite fel så är man i stort sett körd. Handen på hjärtat, hur många utav er vågar prata om religion? Vi med religösa föräldrar, vi som är uppvuxna med en bibel eller en koran stående på fönsterbänken, hur många utav oss vågar ta steget in i diskussionen?

Jag älskar min Gud, vår gemensamma Gud. Dessvärre är jag övertygad om att en stor majoritet utav oss har levt fel. Är du 56 år gammal och har fått det inlärt att hata någons religon och tror att du kommer hamna i himlen för att du har följt Guds ord enbart, så måste jag meddela att du har levt dina 56 år fel. Om ditt troende för Gud har gått så långt att du har börjat hata andra folkgrupper och religioner, så är det kanske dags att byta religon. Om du anser att din religion uppmuntrar dig till att hata och inte respektera andra så bör du tänka till. Jag vet sorligt nog inte vilken religion du anser dig själv tillhöra då, men våga aldrig nämna dina egna åsikter i Guds namn. Döda inte i Guds namn och hata inte i Guds namn. Göm dig inte bakom en större makt för att dina åsikter ska låta mer okej och tysta ner andra människor när du nämner Gud. Det första steget är att erkänna för sig själv att man har egna åsikter, helt separerat från en religion, det andra steget är att sluta gömma sig bakom Guds rygg och påpeka att dina åsikter är Guds ord. 

Min fråga är. Varför blandar folk ihop religon med kultur och för denna okunskap vidare till barn och barnbarn? Vem har sagt att en kristen inte kan gifta sig med en muslim? Är det en religion eller är det OVANLIGT i din kultur? Kultur och religion är två skilda saker som sagt. Vem har sagt att det är en synd eller haram? Gud? Är inte Gud god? Jag vet inte vad ni tänker, men jag tänker att Gud vill mitt bästa och att Han inte begränsar min lycka.

Jag ser religion som ett begrepp man har lagt på en sked och matat sitt barn med, utan att ha förklarat med rätt fakta vad den äter. Jag har med åren tröttnat på allas versioner på Gud och Guds ord. Folk har svartmålat den högre makten. Vad händer när vi dör sen? Om du är kristen, tänker du berätta till Gud att du har levt ett religiöst liv och följt hans ord och förtjänar att hamna i himlen, genom att inte ha låtit din dotter gifta sig med en muslim? Eller tvärtom.
Anser du dig själv förtjäna hamna i himlen då för att ha stått ivägen för din dotters lycka?

Men en sida av mig förstår varför folk tänker som de tänker. Vissa gör om religioner och hittar på egna regler och bestämmelser utav rädsla. Vissa människor talar illa om andra individer och deras religion eftersom att krig och terrorism har skrämt upp dem. Det är just då terrorismen har vunnit, när de har kunnat hjärntvätta oss och separera på var och en. Många har också en skev bild på religion och det går inte att undvika. Vi måste sluta göra oss själva till experter och tala i Guds namn. Vi måste sluta påpeka saker Gud aldrig har sagt eller nämnt. Vi måste sluta skrämma upp varandra med Gud när Han egentligen är vår skydd.

Att vara övertygad om att sin religion är den rätta är en sak men att lägga sig i andras liv och tala om vad de bör göra, som att ta på sig slöja eller gifta sig i kyrkan är inte någon annans ensak förutom personen i fokus. Sist jag kollade så finns det bara en Gud. Det är inte vår sak att avgöra om en kristen får gifta sig med en muslim, eller buddhist. Det är inte vår sak att förbjuda en kärlek, en vänskap eller en relation.

Jag tror på att Gud är god, och att de flesta inte följer Hans riktiga ord. Att tillhöra en religion handlar inte om att följa en trend eller ha koll på senaste modet. Det handlar om kunskap och förståelse vad man har gett sig in i. Det är synd att folk kategoriserar sig i en religion bara för att föräldrarna tillhör den. Det är synd att lyda folk som ifrågasätter din kärlek till någon annan, i Guds namn. 

Vi måste förstå att terrorism inte är det enda hat-verktyget. Det är grupper som lär ut fördomar, som är fanatiker och misstolkar de heliga skrifterna och för det vidare som är det riktiga hotet mot mänskligheten. Varför lägger vi sån stor vikt på terrorism när det finns människor i vår omgivning som dagligen hjärntvättar oss och terroriserar religion? Är inte det en slags terrorism att skrämma upp andra genom misstolkningar? Kan du ärligt svara om du är en utav dem? 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Det här med att skriva och sätta ord på känslor och tankar, är något jag alltid har gjort så länge jag kan minnas. Ett tag sattes det stopp och jag slutade uttala mig. Jag antar att det blev för privat, för rörligt, för känslosamt och för tungt. Men i efterhand har jag insett att detta är mitt verktyg, att skriva. Att sätta ord på saker som andra känner men inte kan få ner det på papper. Jag minns hur jag brukade kallas för poet under högstadiet. Sanningen är att det är enklare att skriva när man är sårbar. Iallafall för mig. Ett tag blev jag ganska känslokall, nästan reserverad. Sociala medier präglas idag utav ikoner, entreprenörer och offentliga personer som tar upp ämnen som psykisk ohälsa, diagnoser etc. Det kändes lite som en trend att hoppa på tåget och skriva om samma sak, men med en egen version. Det är en utav anledningarna till att jag la ner pennan. Men efter fyra år, är jag tillbaka! Följ min blogg som kommer handla om allt mellan himmel och jord, och något där emellan.



Likes

Comments