Idag är det exakt två år sedan jag blyg och osäker klev in på det där Espresso Houset nere i Stockholms Centralstation. Där beställde jag te, även fast jag då ännu inte lärt mig dricka det ordentligt, bara för att det kändes mer sofistikerat med en kopp rooibos än varm choklad. Vi delade på ett bakverk, men jag var så nervös så jag kunde inte få i mig mer än ett litet hörn. Även fast det var min favorit, blåbärspaj med vaniljsås. Jag bar svarta jeans och min favoritblå kabelstickade tröja. Min hals pryddes av ett enkelt silverhalsband och mitt ansikte av ett blygt men hoppfullt leende.

Vi satt där rätt länge, du och jag. Du skötte nog det mesta snacket, jag föredrog att försiktigt bara kolla på hur dina läppar rörde sig, hur fint färgen på din tröja kompletterade din hudton och lyssna på hur du berättade om dina drömmar och mål i livet.
Själv kunde jag knappt tala om vad jag ville med mitt liv, vad jag strävade efter eller vem min förebild var. Jag hade ingen förebild. Jag var vilsen och osäker och väntade på att livet skulle knuffa in mig i rätt riktning.

För två år sedan klev jag alltså in på ett café. Helt ovetandes om att när jag går ut därifrån kommer allt att bli annorlunda. Osäker i mig själv, blyg som bara den, vilsen i livet och tom satte jag mig på roslagsbanan och åkte mot ett möte som sakta men säkert förändrat mitt liv.

Idag är jag mer självsäker, utåtriktad, lycklig och jag har ett hjärta fyllt med drömmar och mål. Jag finner styrka i mina svagheter, jag vågar stå upp för mig själv och jag blir varje dag bättre och bättre på att älska mig själv. Jag är inte längre vilse, utan jag har hittat hem. Hittat hem till en trygghet och styrka i min egen kropp, hittat hem till min plats i världen och i sinnet. Jag har hittat den väg som jag bör vandra för att ta mig till den framtid jag drömmer om och vet att jag förtjänar och kan få. Jag har hittat mina passioner i livet och en glädje att dela med mig av dessa.

Det finns så mycket lärdomar att få ut av varje person som i något skede korsar ens väg, som kommer och går. Oavsett hur länge denna stannar i ditt liv. Jag skulle inte vara där jag är idag om det inte vore för alla människor jag mött på vägen, speciellt inte utan dig.

För varje människa som ger dig glädje, inspirerar dig, krossar ditt hjärta eller bara hälsar på dig då ni möts i tunnelbanan, så utvecklas du. Att få mitt hjärta krossat har inte bara varit en tung sak att gå igenom, utan det har också bevisat för mig själv att jag är den starkaste människan jag vet. Det har fått mig att inse att jag är värd så mycket mer än jag tror och att jag aldrig ska nöja mig med mindre. Spelar ingen roll hur mycket du intalar dig att det är kärlek om du i slutändan bara lurar dig själv för att det känns bekvämt. Kliv ut ur bekvämlighet, expandera din comfort zone och know your worth. Inse att ge upp inte alltid behöver betyda att man är svag. Bara att man respekterar sig själv så pass mycket att man vet när det är dags att släppa taget om något som inte längre matchar ens vibe.

Så nu börjar nästa resa. Det kommande året är fullt med spännande saker, och jag har redan börjat ta det ena steget efter det andra mot flera av mina drömmar. Det känns så fantastiskt att veta och känna att jag har makten och viljan att få allt jag vill och drömmer om.

Idag var det alltså två år sen mitt liv tog en vändning till det bättre, och även fast du var en fantastisk språngbräda så har jag faktiskt tagit mig dit jag är idag helt på egen hand.
Och jag är så jävla stolt över mig själv.

Och jo, idag var det också ett år sedan jag satt på planet till London, staden där mitt hjärta slår hårdare än någon annanstans. Men, vi ses snart igen, it's been way too long.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej och hå bloggen!
Vilka dagar det varit på sistone. Känns nästan som om jag levt i en annan bubbla och att nu vara hemma igen känns så främmande.

Mina 10 dagar i Thessaloniki överträffade mina förväntningar enormt och att sedan efterföljas med en weekend i Stockholm med en bästa vän och Fitnessfestivalen var bättre än bäst.
Jag tänkte skriva om min Greklandsresa, men blir nog tvungen att dela upp det i några olika inlägg, så kommer i dagarna att dela med mig av hela min upplevelse där.

Nu tänkte jag berätta lite om helgen i Sthlm. Vi kom med första rosella på lördagen och satt direkt in vårt bagage i Cityterminalen innan vi gick till Kungshallen för att äta lunch. Därifrån åkte vi sedan till Stockholmsmässan för Fitnessfestivalen. Vi kom in och möttes direkt av en fantastisk energi och jag fick direkt syn på flera av mina inspirationskällor inom träningen.
Gick lite småblyg fram och bara tittade på avstånd innan jag tänkte "äh va fan, just do it" så gick fram till dem alla som hängde vid Gymshark och Noccos montrar och hälsade, tog bilder och pratade lite om träning. Alla var så himla gulliga och snälla och passade även på att prata med Samantha Jerring lite extra om just att tävla inom fitness. Fick sen syn på Hanna Öberg som nog är min största svenska förebild så kunde inte låta bli att gå fram och prata. Vi skulle sen ta bild men ljuset var så dåligt överallt haha så vi virrade runt hit och dit i jakt på ett finare ljus haha!
Sen medan jag var helt fylld av glädje och energi och gick runt i min glädjebubbla så spräcktes den helt plötsligt på en mikrosekund. Jag frös till is i hela kroppen och började skaka i ren chock. Blev tvungen att försöka tränga mig bort från folkmassorna för att kunna andas. När jag sitter där på golvet och försöker samla mig så kommer Hanna Öberg förbi igen och sätter sig ner vid mig och frågade vad som hänt och där och då så insåg jag hur fina människor det finns i världen. Hon kollade mig i ögonen och sa allt vad jag behövde höra och gav mig en puss på pannan. Så himla stort hjärta den kvinnan har. Så jag tog hennes råd att bara skita i den här personen och ha kul istället. Hon hade så rätt, jag vägrade låta någon ovärdig förstöra min dag.
Så jag skakade av mig allt och fortsatte njuta av allt inne på mässan. Träffade och såg så många bekanta ansikten vilket var väldigt roligt och köpte även hem lite fina nya saker.
Efter mässan åkte vi till hotellet för att duscha och fixa oss för att gå ut och käka middag. Vi åkte till ett Vapiano där vi satt i timmar och bara åt, drack vin och snackade om livet tills det stängde och vi blev tvungna att gå.
Så vi tog oss tillbaka till hotellet där vi sedan bäddade ner oss bland våra tusentals kuddar, helt utmattade efter en fantastisk dag.

Söndagen startade vi med en enorm hotellfrukost för att sedan ta oss ut för lite ärenden och shopping. Hade tänkt jag skulle hinna möta upp en kompis också men hans tidschema var inte riktigt kompitabelt med vårt, så det var lite trist. Men det dröjer ju inte länge tills jag är tillbaka i Stockholm ändå!
Slutligen var det dags för hemfärd, och trots att det kändes tråkigt att behöva komma tillbaka till verkligheten så längtade jag att få komma tillbaka till gymmet, jobbet och hästarna.

Så idag har jag gymmat för första gången sen innan Grekland och lite snabbt catchat upp med finaste Zenia. Oj vad jag saknat henne. Var även iväg till stallet för ridlektion ikväll vilket var mysigt. Nu ska jag sitta och kolla och planera lite resmål innan det är sovdags.
Ciao!

Likes

Comments

Måndag kväll och jag sitter i min säng och kollar runt på mitt rent ut sagt kaotiska rum just nu hahah. Försöker packa, men vill liksom ha med mig allt och ingenting. 11 dagar är ändå en jädrans många outfits och när jag inte riktigt har koll på vad dress coden kommer vara därborta så får det bli lite av alla sorter haha.

Har massor jag borde få gjort nu, blir helt virrig för att jag försöker komma ihåg allt. Slutar med att jag gör allt annat utom det jag ska. Gick till exempel till gymmet för att träna istället för att packa, och nu sitter jag här och skriver ett onödigt blogginlägg? Queen of procrastinating idag.

Men trots all stress så känns det ändå rätt nådigt när jag tänker att jag kommer sitta på planet till Thessaloniki imorgon. Är så pepp på att få komma iväg lite! Kommer ha dator och kamera med mig så hoppas att jag ska ha lite tid att kunna uppdatera mycket här.

Senaste veckan har varit full fart på jobbet och fritiden, inte riktigt haft en lugn stund känns det som. Men har även varit mycket kul. Fick även spela match med Josse och Hanna i helgen vilket var fantastiskt och på kvällen så träffades vi alla hos Zenia och hade supertrevligt. Tanken var att vi skulle gått till arken, men vi hade det så bra hos Zenia så vi blev att sitta där så pass sent att ingen riktigt var pepp på arken sen längre ändå. Söndagen fick bestå av barbackatur i första snön och sedan lite mys på julgatan i stan. Så himla mysigt nu när all julbelysning börjar komma upp. Blir också helt till mig när jag ser bilder från London och allt fint julpynt där, vill så tillbaka dit. Jag älskar verkligen storstäder kring julen. Så himla vackert.

Men nu håller min dator på att dö så får avrunda här, nästa gång vi hörs blir det från Grekland!!!

Likes

Comments

I fredags inledde jag helgen med en mysmiddag hos Zenia. Blev halloumiburgare och lite bubbel! Hahah lyckades bränna hamburgarbrödet not only once utan två gånger. Men blev bra i slutändan ändå och det blev en trevlig kväll!

Igår hoppade jag på Rosella över till Sverige igen. Skulle hämta ut ett par träningstights som jag beställde för ett tag sedan men som inte kom med i den övriga beställningen så de skickades ut i efterhand. Kunde egentligen fixat så jag skulle hunnit hem med första båten men tänkte jag kunde spendera hela dagen där istället. Få lite gym-miljöombyte och bara annars få komma iväg och lufta sig lite från ön.

Så åkte till Nordic Wellness i Port73. Där träffade jag på Jonathan och hans kompis Jonte så vi tränade alla tre tillsammans, vilket var sjukt kul! Känner mig ändå relativt bekväm ensam där inne på Nordic, men alltid roligare med sällskap. Så blev först lite uppvärmning, sen lite frivändningar, front squats och vanliga knäböj. Jonathan var inte nådig med vikterna, han bara lastade på och då var det bara att bita ihop och köra haha! Till sist stod jag där och skulle köra en knäböj med 70kg. Haha mina ben var redan helt utmattade av alla frontsquats och vanliga böj vi redan kört. Men var kul att få känna lite hur vikten kändes, behövde lite hjälp första biten upp men skulle säga att jag i alla fall höll formen, vilket var det viktiga! Sen körde vi tre olika wod:ar som inkluderade bl.a. cleans, rodd, marklyft, goblet squats och box jumps. Helt galna var de i alla fall haha, har nog aldrig varit så svettig och haft så hög puls i hela mitt liv. Till sist avslutade vi med stretch och bara pratade lite och sa hejdå till Jonte. Sen tog Jonathan en mac-pinne och typ kavlade mina lår och vader, ville verkligen skrika av smärta, men var nog välbehövligt. Helt sjukt vad muskelknutar jag hade i mina lår???
Sen duschade vi och bytte om snabbt och gick sedan ner till ChopChop och åt. Efter 2 timmar intensiv och tung träning var det som att komma till himlen när jag äntligen fick äta haha...

Sedan blev det dags att gå till bussen så jag skulle hinna med pendeln tillbaka till Cityterminalen i tid. Hann bara sätta mig på bussen innan jag kände hur öm jag var i hela kroppen redan haha! Så det var en superrolig dag, kom hem med en ny bekantskap och en jädrans träningsvärk i bagaget. WIN!

Idag har jag bara tagit det lugnt, fick bli vilodag idag. Var och fikade med Jennifer, Oskar, Josse och Hanna vilket var trevligt. Sedan åkte Josse, Hanna och jag vidare till Vikingahallen för att se på herrarnas volleymatch. Resten av kvällen har jag bara ägnat åt att ta det lugnt, planera lite, se över mina alternativ till nästa höst och kollat lite serier däremellan.
Kort sammanfattat så har jag i alla fall haft en grym helg med en perfekt blandning av hård träning, vänner och återhämtning!

Nu har tiden rusat iväg och är redan lite över 12, så nu är det dags att sova och ladda upp för en ny vecka fylld med möjligheter! Godnatt♥

Insåg att jag inte tog några bilder alls i sthlm, så allt jag har att dela med er är denna fina på Josse och Hanna från hallen idag och på Zenia och Offi från vår middag i fredags, finisar!

Likes

Comments

Igår var en riktigt utmattande dag. Inte nog med att jag inte hade sovit tillräckligt natten innan då jag var så rädd att försova mig så jag vaknade konstant (försov mig alltså big time i måndags...) så ringde larmet dessutom redan 05:30. Men jag tog mig upp och åkte till jobbet till 06:30 som jag skulle.

Hela arbetsdagen gick snabbt förbi, hade mycket att göra men kände mig lite småseg i huvudet pga sömnbristen. Efter jobbet kom jag hem och somnade till en stund, sen vaknade jag vid 15 och fick snabbt kasta i mig lite mat och sedan åka iväg på marknadsföringskurs.
Kom hem mot kvällen och då lagade jag lite middag och sen åkte jag till TRV för att äntligen få gå på yoga. Var så sjukt länge sedan och det har varit (det är) så himla välbehövt. Var dock lite orolig innan, för jag vet ju att jag haft mycket som snurrat i huvudet och visste att mycket jag tryckt undan den senaste veckan skulle bubbla upp till ytan under passet.

Och rätt som det var så hinner jag bara kliva ut ur gymmet och börja gå halvvägs hemåt innan jag totalt bryter ihop. Hela min kropp frös till is och jag kunde inte röra mig, jag grät så hysteriskt så jag inte ens kunde andas. Jag kände bara ren panik. Jag visste inte vad jag skulle göra eller hur jag skulle få det att sluta. Kunde inte tänka ordentligt utan ville bara hitta någon form av trygghet, men jag insåg att dit jag alltid brukar vända mig så finns det inget kvar hämta. Vilket tillförde ännu mer panik. Så istället stod jag där skakandes helt ensam och kunde inte röra mig eller andas. Bara panikgråta i nästan 20 minuter.
Tillsist lugnade det sig och jag kunde börja fortsätta gå hemåt, var så slut i hela huvudet och mina ögon sved och var svullna, så jag ignorerade min smygande hunger och gick direkt och la mig. Ville bara sova och vakna till en ny bättre dag.
​Var bland det värsta jag varit med om, men förhoppningsvis så var det bara en enorm bomb som släpptes nu efter att man faktiskt stannat upp och insett vad som hänt på senaste. Att ignorera verkligheten only gets you so far.

Så nu är det väl bara att ta tag i känslorna på riktigt, bearbeta, läka och gå vidare.
Jag litar fullständigt på att allt händer av en orsak och att saker tar slut endast för att ge utrymme för något bättre, så även fast det stundvis kommer kännas förjävligt och jag kommer behöva gråta ut då och då så är det bara en del av processen.
Jag vet att jag inte kunde gjort något annorlunda och att det inte finns något att beskylla mig själv för. Man kan inte styra hur andra behandlar en, men man kan välja om man accepterar det eller inte. Så det må kännas åt helvete emellanåt, men jag ångrar inte en sekund att jag stod upp för mig själv.

Men för att avsluta detta inlägg på ett lite trevligare sätt så kan jag ju säga att onsdagen har varit mycket bättre än gårdagen. Knäppaste saken hände idag, fick ett väldigt oväntat meddelande på min instagram men så sjukt kul samtidigt. Men vi får se vad det blir av det, så tänker hålla lite tyst ett tag till om det hihi. Kan också nämna att jag och Moa var på förberedelsemöte inför vår E+ Greklandsresa idag. Är så sjukt taggad på att få åka iväg ett tag och bara fokusera på något jag brinner för att göra. Insåg att jag varit så upptagen att hjälpa andra nå sina drömmar att jag helt glömt bort mina egna. Så nu jäklar hörrni, det är mycket kul på gång och det är spännande månader jag har framför mig! Ska bli kul att få dela med mig av allt längre fram.

Likes

Comments