Psykisk ohälsa, Texter

Jag minns fortfarande första gången vi träffades, hur du såg ut och hur jag var. Nästan 12 år gammal, jag gick till sängs med en klump i magen varje dag för en tjej var taskig mot mig i skolan. Du var en reflektion av mig, samma nattsvarta axellängd hår, samma solkysst hy och samma sorgliga ögon. Du räckte ut din hand och sa att du skulle vara där för mig, du skulle aldrig lämna mig ensam. Jag var 11 år gammal när vi först träffades och du har hållit ditt ord. Du har följt mig sedan dess, som en svans bakom min rygg. Ibland är du där när jag vaknar, ibland försvinner du i några dagar, veckor eller månader. Men du kommer alltid tillbaka, för du hade lovat att aldrig lämna mig ensam.

Ett konstant tjat över mina osäkerheter och rädslor. Det är du som står bredvid mig i spegeln och viskar i mitt öra att jag inte är vacker. Det är du som står bredvid mig på övergångsstället och säger att jag ska ta ett steg till. Det är du som ger mig rakbladet och säger att jag ska skära upp mina armar. Det är du som övertalar mig att pojken inte älskar mig för att jag inte är tillräcklig. Det är du som skrattar när jag säger att jag inte längre behöver dig..

Du har kostat mig min ungdom, du har kostat mig många sömnlösa nätter, du har kostat mig många tårar. Jag sörjer min förlorad ungdom och mitt svaga jag som släppte in dig. Jag har gått sida och sida med dig i snart 6 år. Jag tror inte att jag kan bli av med dig, jag måste bara lära mig att leva tillsammans med dig. Varje gång jag tror att vi har blivit kvitt så kommer du tillbaka, för du har lovat. Men jag måste också tacka dig. Du har lärt mig mycket om livet, du har gjort mig klokare.

Nu står vi öga mot öga, tror inte att du har vunnit för jag är starkare än vad du får mig att se ut

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Psykisk ohälsa, Texter

Vi pratar sällan om den processen som vi måste gå igenom för att bli friska från våran deppiga dagar. Självkärlek är inte alltid vacker. Det är inte alltid lika enkelt som att ligga i sängen med frukter och kolla på sin favoritserie. Det är inte alltid lika enkelt som att koka lite te och läsa en bok. Det är inte alltid lika enkelt som att stå framför spegeln och beundra sina ansiktsdrag. Det är inte alltid lika enkelt som att ta en bild och bli nöjd med produkten.

Självkärlek är att gråta sig själv till sömns och försäkra att imorgon blir det bättre. Det är att sitta på badrumsgolvet med rakbladet i handen och övertala dig själv att du inte förtjäna smärtan. Det är att ta djupa andetag medan tårarna rinner nerför kinden och du säger till dig själv att du duger som du är. Det är att inte kunna kolla på sig själv i spegeln, för ju längre man kolla ju fulare blir man. Det är att skjuta upp läxor för man värdera sin psykisk hälsa före allt annat. Det är att tacka nej till en utekväll eller en träff för man känner sig otillräcklig den dagen.

Man vägrar att vika, man vägrar att ge in. Men samtidigt är man så jävla rädd, så man håller hårt om den tunna livstråden. För går den sönder så faller man fritt och man vet inte hur långt det är till marken. Människor kan inte förändra dig eller få dig att älska dig själv. Men de kan förändra ditt perspektiv och få dig att ändra ditt perspektiv på dig själv. Omgiv dig själv med människor som älskar dig och snart så, kommer du att kunna älska dig själv.

Självkärlek är är svårt, det är att kunna ramla men stå upp igen. Att kunna ta ett steg bak för att sedan kunna ta två steg fram.

Likes

Comments

Tankar, Kärlek, Texter

Framsträck hand, blåa ögon som stirra rakt igenom mig. "Jag tror inte att vi har hälsat." Vem är du? Vad är ditt namn? Har jag träffat dig innan? Din röst, så främmande men samtidigt så bekant. Snälla rör mig inte. Min värld kommer falla ihop under mina fötter om du rör vid mig. Jag kolla på dig men jag känner ingenting. Jag är helt tom, inga tårar, ingen sorg. Hände vi ens? Var vi på riktig? Vi har ignorerat varandra hela kvällen, snälla rör mig inte. När du är i rummet går jag bort, när jag är i rummet går du bort. Vi byter inga blickar, vi bara existerar i samma tidpunkt och plats. Snälla rör mig inte, ta tillbaka din framsträckta hand. För om jag lägger min hand i din kommer jag inte kunna släppa dig igen

Likes

Comments

Psykisk ohälsa, Tankar

Stockholm, 21:34. Står med överkoppen böjd över en hink, tårarna rinner ner för min kind. Spyr ännu en gång på min kompis balkong. Nya kväljningar, innehållet av min magsäck väller ut. Smaken av middagens rester i min mun, den syrliga magsaften blandad med fisksoppa. Kylan kryper på den nakna huden och mina lungor skriker efter luft.

Alla fester du dra på som blev ett ligg därpå. Varje leende mot en tjej som blev en naken kropp under dig. Bilder på mig, bilder på andra tjejer på din privata-instagram. De liggen som du stolt berättar för dina polare. De tjejerna som du har stämplat för att få dig själv att känna dig coolare. De som ingen kunde röra senare. Antalet varma kroppar i din säng som om du håller poäng. Som om de var objekt, som om de var dina jävla troféer.

"Är så arrogant. Sett dig komma, sett dig gå. Själv kom jag inte längre än ifrån din sängkant. Ovanpå, underifrån, av med bhån, från brun utan sol till gul och blå." -@svenskkopia

Hårda grepp om halsen. Rivmärke på ryggen. Mitt hår i din knytnäve. Sugmärke som blir till blåmärke. Blöta lakan, huvudet mot hakan. Vill riva bort min hud där du har rört vid mig. Vill spy upp mina inälvor när jag tänker på vad du gjort mot mig. Blir äcklad av sättet du såg på mig. Blir äcklad av tankarna på dig. Men den jag äcklas av mest är mig själv.

Jag ville gå ut för dörren, ville bryta mig ur, ville ta mig loss. Du visste vilka kort som du ska lägga fram för att jag ska känna mig tveksam. Jag blir kvar i samma gamla och över dina ord jag ramlar.

Du pratade alltid om kvinnorespekt, men såg kvinnor som ett objekt. -@svenskkopia.

Likes

Comments

Kärlek, Tankar, Texter

Vi alla har väl upplevt vårt första heartbreak, den där känslan när hjärtat knyter sig i bröstkorgen och vartenda andetag kändes som glasskärvor i halsen. Jag var knappt 16 år gammal när mitt hjärta gick i tusen bitar första gången. Jag skrapade ihop de bitarna som jag kunde och försökte mitt bästa för att limma ihop de, men den blev aldrig som förr. Efter det kunde jag aldrig ge någon 100% igen, max 60% för jag förstår hur ömtåligt ett människo hjärta är och jag behöver resterande 40% för att bespara mig lite smärta. Jag bygger upp en ny persona, kalkylerar risker och spelar mina kort taktiskt för att skydda mig själv från kärleken.

Kärlek är som en poker match mellan två personer. Man investerar tid, pengar och psykisk hälsa men i slutändan så finns det bara en vinnare. Förloraren är den som gråter mer, lider mer och tar mer skada. Han sa att han förlorade sina känslor men jag förlorade mitt psyke. Han vann matchen och tog mitt hjärta som sin vinst.

En förevig som varade i 9 månader, en låga som brann ut efter 9 månader, en pojke som slutade älska mig efter 9 månader. Samma pojke som lovade att aldrig lämna mig. Samma pojke som panikslagen ringde mig vid midnatt för han gjorde mig ledsen. Samma pojke som stannade uppe alldeles för sent för att prata med mig. Samma pojke som krama om min hand lite hårdare när vi gick på stan. Det som återstod efter 9 månader var tomma ord, tomma löften och ett människohjärta som var i tusen bitar. Så många nätter utan sömn, så många nätter spenderad med en främling för att fylla den tomrummen som han lämnade. Så många kvällar med för mycket alkohol i blodet, så många kvällar med rök i lungorna för att bedöva den smärtan som han orsakade.

Det tog flera år för att för att bygga upp mig själv igen och jag blev aldrig detsamma. Han fick inte välja om han sårade mig eller inte. Men jag förlorade en del av mig den dagen i oktober och jag hittade aldrig den biten. När hjärtat brister första gången blir saker och ting aldrig sig likt igen.

Likes

Comments

Politik, Texter

Barn mördas i orten. Uppe på talarstolen beklagar statsministern sorgen. Killen som var misstänkt fick borgen? Eller inga demonstrationer runt om torgen? Stenar kastas åt båda hållen - de ber till Gud för att komma igenom passkontrollen. Folk tänder eld på bilar. Det är problematiskt, så de sätter in fler grisar.

Immigration och segregation. Ingen frågar varför och ingen säger emot. Jag är uppväxt i orten. Jag ser hur vi behandlas. Jag hör sirener på nätterna. Jag känner av blickarna.

Barn mördas i orten. Barn mördas på krigsfronten. Sverigedemokraterna säger vi måste vårda den svenska kulturen, vi måste kasta ut dem. Racism, misogynist, och homofobi. Men de är Sveriges tredje största parti.

Bilbränder, blodränder, vita män som sitter långt ifrån detta på exklusiva stränder.

Politiker, försökte ni ens? Skötte ni ens? Besökte ni ens? Förorten, som ni har med flit givit dom sämsta korten.

Barn mördas i orten. Jag hittar inte orden. Det här är kanske på främmande ett språk. För hur mycket vi än pratar om det så verkar det som att ingen förstå.

Annie Sinistaj, Cindy Chiem

Likes

Comments

Tankar, Vänskap

17 år gammal, du sitter och gråter över din framtid efter studenten trots att du inte har gått klart ettan än. 17 år gammal, du sitter med ångesten över bröstkorgen för du är rädd att misslyckas. 17 år gammal, du sitter med tårar på dina kinder för du är rädd att du inte duger. Älskling torka bort tårarna, du är mer än bara ett betyg på vitt papper. Älskling ta ett djupt andetag, du är mer än bara ett poäng på datorskärmen. Älskling andas ut, du är mer än bara 100% närvaro.

Pressen från familjen, vänner, samhället och en själv. När man ställs inför alldeles för många val kvävs man av sin egna frågor. Vad ska jag göra? Vad vill jag göra? Vart ska jag ta vägen sen? Du är så ung, du behöver inte veta svaren på alla de frågorna nu. Du är en människa med ett hjärta som slår, du är en flicka med drömmar som består. Så många drömmar och tankar om framtiden. Gör det som du vill, du har hela livet på dig. Ta ett sabbatsår, plugga upp dina betyg, skaffa ett jobb eller upptäck världen. Nu kan det kännas som att hela himlen ramlar ner på dig men älskling du är starkare än du tror.

Vi växer och utvecklas parallellt med årstiden. Drömmar och tankar från början stanna sällan länge. Planer som var bestämd från början varar sällan länge. Dagen du springer ut med studentmössan i handen kommer du inte vara samma 16 åring som satte foten innanför gymnasieskolans dörrar första dagen. Tänk alltid på det som gynnar dig i slutändan. Tänk alltid på det som gör dig lycklig i slutändan. Tänk alltid på det som är bra för dig i slutändan.

Lev livet idag, framtiden är imorgon.

Likes

Comments

Politik

Kvinnor i Iran riskera att bli piskad till döds om de inte bär slöja. Fler än två miljoner flickor från ålder 4-11 blir könsstympade varje år världen över. I vissa länder får kvinnor varken studera eller arbeta. I Saudi Arabien får inte ens kvinnor göra det enklaste som att köra bil eller gå ut på gatan själva. I Kosovo är endast 8% av alla kvinnor juridisk ägare av egendom. Mellan 3-7% av ungdomar i gymnasiet i Sverige lever med hedersrelaterade begränsningar. Sammanlagt finns det 720 miljoner kvinnor i världen som har gift sig innan de blir myndiga. Cirka 70 000 personer i åldern 16-25 år riskera att bli bortgift varje år i Sverige. Kvinnor och små flickor i Indien blir våldtagna och misshandlade dagligen.

Kvinnor blir bort prioriterade, kvinnor ses som ett objekt, kvinnor blir behandlade som djur, kvinnor ses som en ägodel.

Malala Yousafzai miste nästan livet för att hon kämpar för flickors rättigheter till utbildning i Swatdalen. Fadime Sahindal kämpade hela sitt liv för att uppmärksamma den hederskultur som finns i Sverige men mördades av sin egen pappa år 2002.

Det finns ingen valfrihet för vissa kvinnor i förorten. De får inte klä sig som de vill, de får inte bete sig som de vill, de får inte älska vem de vill. Kränkning, skuld- och skambeläggning, förföljelse och hot. Utfrysning, isolering, ofrivilligt bortförande och förbud. Misshandel, ”balkongolyckor”, ”självmord” och mord.

Vem kämpar för de kvinnorna som riskera könsstympning? Vem kämpar för de kvinnorna som riskera tvångsäktenskap? Vem kämpar för de kvinnorna som inte får arbeta eller utbilda sig? Vem kämpar för de kvinnorna i förorten?

Ni måste komma ihåg och dagligen påminner er själva att medan ni sitter hemma på soffan och predika om ”free the nipple” så dör folk. Kvinnor blir förtryckta, kvinnor blir misshandlade, kvinnor blir stenade och kvinnor blir piskade. Visst är det lika viktigt att kämpa emot strukturell sexism och löneskillnader men folk dör.

Om ni ska kämpa och stå upp för kvinnor så stå upp för alla kvinnor, inte bara det som berör dig. Använd era vita-privilegier, stå upp för kvinnorna i Mellanöstern, stå upp för kvinnorna i Afrika, stå upp för kvinnorna i Asien, stå upp för kvinnorna i Balkan, stå upp för kvinnorna i de svenska förorterna.

Jämställdhet var något ni inte begrep, som att ni drog ner era byxor och i ordet sket

Jag antar att jag gör precis samma sak med era åsikter för ni bidrar ju till samhällets stora klyftor och konflikter.

Ni kämpar för det som är en fördel för er, medan andra kvinnor ni trycker ner.

När ska ni höja kvinnan som bär slöja? När ska ni sluta förbättra det ni redan har på ert bord, när ska ni förstå att kvinnor i Mellanöstern blir utsatta för mord.

Ni snackar om jämställdhet och respekt, men hur många kvinnors röster har ni tystat ner och släckt? När ska ni stå upp för en som som mig. En sån som har en annorlunda kultur som dig.

Hon blev för en summa pengar bortgift, till mannen som ville tillfredsställa sin sexualdrift så att mamman slapp arbeta varje dag till och med nattskift.

Ni glömmer av kvinnorna som bor i förorternas kvarter och bara står upp för det som berör er.

Annie Sinistaj, 2017.

”Kvinnofrid, vilken kvinnofrid? Hur många kvinnoliv innan kvinnor finner frid? Hur många hedersmord innan Sverige finner tid? Som vi suedies säger, i sinom tid.” - Erik Lundin

Likes

Comments

Psykisk ohälsa, Texter

Alla mår dåligt, vare sig det är i en kort stund eller en lång varande depression. Man går inte runt och diagnosticerar sig själv, men man förstår att något har gått fel.

I vissa stunder så skrattar jag tills jag spricker, jag har ett stort leende på läpparna och jag sjunger med i alla låtar trots att jag inte riktig kan texten. I andra stunder så ligger jag på golvet och känner hur ett grått moln täcker för mina ögon. Det är alldeles tomt inombords, man söker förgäves efter något. Man är så desperat för att känna något, även om det är smärta.

När jag står vid trafikljusen så tänker jag hur lätt det är att ta ett steg till, så är det över. När jag står vid balkongen så tänker jag hur lätt det är att ta ett steg till, så behöver jag inte oroa mig mer. När jag står vid bryggan så tänker jag hur lätt det är att ta ett steg till, så behöver jag inte känna något mer. Jag är väldig medveten om dessa tankar. Vissa stunder är de väldig starka, impulsen slår hårt mot kroppen, rösterna i mitt huvud viskar ”gör det, gör det så är det över.” Andra stunder är det som om att de inte existera alls.

Det är som svårast och jobbigast när man har kul men känner att man bara vill bort. Det är fest, musiken dunkar i väggarna, svettiga kroppar och lukten av sprit. Luften är sval, huset är packad med människor. Man tänker ”jag borde inte vara ledsen, alla har ju så kul.” Så man dricker lite mer, röker en till cigarett och hoppas att det får en att känna sig mer levande. Skrattar med i en konversation som man inte riktig följer men står med i cirkeln för att slippa ensamheten.

Det är så jävla viktigt att vara medveten, både om sig själv och om andra. Ta er tid att fråga eran kompis ”hur är det?”. För ibland krävs det så lite att rädda någon. Våga berätta att du mår dåligt, ibland när man inte kan rädda sig själv så måste man bli räddad av andra. Detta är ingen text för att kräva uppmärksamhet eller sympati. Det är en påminnelse att majoriteten av oss faktiskt mår dåligt men dagligen kämpar för att kunna må bra. De som alltid är så glad, de som alltid skrattar högst, de som alltid är positiva, även de kan ha sådana stunder.

Det är ok att må dåligt, men kom ihåg att det bara är du som kan ta steget och be om hjälp. När du inte orka så kan andra orka för dig. När du faller så kan andra hjälpa dig på fötterna igen. Problem är ok att ha så länge man är medveten om de. Jag är otrolig tacksam för de människorna runt omkring mig som lägger ner tid och energi på mig. De kollar på mig en extra gång, ställer frågan ”hur mår du?” en extra gång, kramar om mig lite hårdare och försäkrar att de alltid finns där oavsett vad som än händer.

Vissa dagar lever man livet, andra dagar försöker man överleva tills dagen är slut. Vart du än är och vem du än är, du är inte ensam.


Likes

Comments

Psykisk ohälsa, Vänskap

Det är måndag morgon, nästan lunchtid. Ljudnivån inne på klassrummet är hög trots att några sitter och gör prov. Jag blev klar först, lägger ifrån mig pappret och slänger en blick på mobilen som låg på bordet. Ett nytt meddelande från en kompis som bor en bit bort från Borås.

”Din kompis X, har gått bort.”

Förvirrad, hon måste ha skrivit fel. Lägger inte märke till det mer tills hon skickar ännu en gång.

Cindy, din kompis har gått bort. Hur mår du?”.

Hjärtat slår snabbt, min hjärna jobbar dubbelt så mycket men bitarna klickar inte. Jag såg ju bilder på din mystory för två dagar sen. Går in på din Facebook profil, ingen har skrivit något på din logg. Får en screenshot av din kompis inlägg, det slår mig hårt som en örfil, du har gått bort. Packar ihop mina saker så fort jag kan, jag måste ut härifrån. Jag begriper inte verkligheten, marken under mig gungar.

Jag minns sommaren 2015. Vi rökte där ute på balkongen och prata om allt mellan himmel och jord. Vi skrattade om något som jag inte längre minns, men jag minns hur du såg ut. Hur dina ögon stängdes när du skrattade högt, din röst, ditt korta blonda hår, din hand på balkongräcket. Jag minns en annan gång, när vi satt på busstorget, med varsin hörlur och lyssnade på din spellista. Jag klagade på hur högt volymen var och du höjde ett ögonbryn ”Detta är inte ens högt Cindy”.

Din kompis har lagt ut en bild på dig tillsammans med en fin text. Jag trycker varken på like eller skriver en kommentar men ser att bilden har fått stor uppmärksamhet. Klickar på ”se fler kommentar” för att se vilka som har skrivit. Det är människor som har stått dig väldigt nära, människor som inte kände dig så bra, människor som inte kände dig. Men det finns också de som har pratat illa om dig, de som har kollat snett på dig, de som har viskat otrevliga saker bakom din rygg. Vad hade du gjort de? Hade du skadat de? Hade du gjort något fel? Nej. De ogillade dig för att du var den du var. De hatade dig för att du var du. Jag stänger av mobilen, ansiktet på den svarta skärmen stirrar tillbaka. Min kropp skakar av ilska. Hur fan vågade de prata om dig som om de kände dig. Hur fan vågade de skriva saker som om de tyckte om dig. Hur fan vågade de låtsas som om att de inte orsakade dig smärta. Jävla hycklare. Kalla mig överdriven om ni vill, men jag känner fortfarande falskheten, den får mig att vilja kräkas varje gång.

Ibland tänker jag inte på dig, ibland kvävs jag av tankarna om dig. Det kommer som spöregn och jag står utan paraply mitt på gatan. Regnet sköljer över mig och tar med all självkontroll. Jag skriker och gråter tills jag blir trött. Går till säng och hoppas att jag imorgon har accepterat det faktum att du inte längre finns.


Vila i frid min vän.

Likes

Comments