Något som går rakt in i hjärtat på mig är att få fotografera alldeles nykläckta små liv

Om någon hade sagt till mig för fem år sedan att jag bara fick fotografera landskap skulle jag ha gråtit och kastat kameran. Typ. Jag har alltid älskat naturen men det jag älskade att fotografera var barn, bröllop och gravida. Jag fick igenom ett fotoprojekt i kommunen (2014-2015) under ett år vilket jag är väldigt stolt över idag. Min tanke var att kunna sälja in projektet till andra kommuner eller privata aktörer och jobba med det heltid då mitt fasta jobb var för tungt för min kropp i längden. Att fota heldagar under bröllop var väldigt roligt och för mig var det en ära att få skapa minnen som kommer att ses av generationer, förhoppningsvis,  men heldagar var inte min kropp glad över och jag fick betala dyrt i form av smärta i flera dagar efter. Det skulle kunnat löst sig av att det helt enkelt inte går att boka mig heldagar på bröllop men jag var ovetandes om varför min kropp inte orkade och envis är jag :)
.....men jag hann inte dit, dit jag ville komma, det jag ville jobba med. Jag önskar att det bara skulle vara psykiskt för då hade jag kunnat bli bättre genom terapi, mediciner och vila. Mina besvär är tyvärr fysiska och hur mycket jag än vill kan jag inte göra något åt saken, bara hoppas att det inte blir värre. Självklart påverkas jag av allt det här psykiskt men det börjar inte där. Domnar mina ben bort och inte bär mig finns det ingen magisk tanke som får mina ben att fungera. Det är inte roligt att inte ha ett jobb att gå till, inte träffa vänner...ja, jag har ju inga kvar, planera resor, orka att båda dammsuga och laga middag på en dag, någon att kramas med, tjejkvällar, någon att dela tankar med...ha mer energi och slippa vara trött, träna, att få grattishälsningar från någon mer än släkt och.. ja... det är jobbigt att inte ha ett liv.

Jag är glad att jag har hittat glädjen igen i att fota landskap och natur, att jag fortfarande kan få vara kreativ på mitt sätt. Jag behöver inte boka tid med en solnedgång eller ett frostigt landskap. Visst, jag kanske har en bättre dag där jag skulle orka med en gravidfotografering på 1-3 timmar men när den dagen är har jag ingen aning om, det kanske händer om tre dagar eller tre veckor. Det kan gå månader där jag inte kan göra ett skit och det boostar ju inte självkänslan av att avboka och ryktet av att jag skulle vara ”opålitlig” lär spridas som löpeld.
Jag har tidigare bloggat och fått utlopp för mina tankar i skrift men i dagens läge har jag svårt att formulera mig, som att hjärnan är tom, står still, en få fram en enkel mening kan ta flera timmar. Det är mer frustrerande än att det gör nytta för själen. Idag ville jag och kunde beskriva lite om vad som rör sig i mitt liv och kanske få komma i kontakt med någon eller några som har det jag har. Den här bloggen är först och främst för att jag ska fortsätta fotografera och när jag orkar, redigera. Jag ska inte, i den mån det går lägga upp gamla bilder för jag vill hålla flödet levande och motiverande.

Det jag har heter Ehlers-Danlos / Hypermobilitetssyndrom och vill ni veta mer så googla gärna eller läs om det här! ... kanske du känner igen dig eller har någon du känner som lider utan hjälp och svar. Efter alla år, senaste 10 åren iallafall som jag aktivt försökt hitta svar på mina besvär skulle jag bli överlycklig om jag lyckas hjälpa EN person med att förstå att ​det inte bara sitter i huvudet, ​för man blir inte tagen på allvar. För ett halvår sedan visste jag inte att alla mina besvär hade en diagnos och det finns många som går odiagnostiserade hela sitt liv för kunskapen i Sverige om det här är nästintill obefintlig. Samtidigt som jag är lättad över att äntligen få en diagnos så vet jag att det är kroniskt och att det inte går att bota. 

​Jag hoppas att mitt inlägg inte blev allt för rörigt :)

Likes

Comments

Vissa fotografier är tidlösa och med dimma som kuliss etsar sig dessa foton fast i mitt hjärta och måste visas igen. Det var en magisk sensommar kväll nere vid sjön 2015, vattnet var ljummet, det var tyst och stilla som om tiden stannat upp. Vi skulle bara på en promenad men blev kvar i flera timmar.

Likes

Comments