Header
View tracker

Såhär såg man ut för mindre än två månader sen... Tänk att det var just Vile som låg där inne i magen!

Tack Claudia för dom fina bilderna du tog, ett minne för livet!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hur tentan gick? Ärligt talat, sådär... Jag hoppas innerligt att mitt "flummande" räcker för ett G, men det kan vara så att det är på gränsen... Bara att vänta och se helt enkelt! Men hursomhelst så är det skönt att den är gjort. Den sista salstentan på min utbildning, sjukt. 3,5 år går såå fort! Nu är det redovisningar, litteraturseminarium och en skritflig upp gift kvar, sen är jag KLAR.

Imorgon blir det en promenad och kanske fika med dom andra MOMSen i föräldragruppen. På kvällen ska jag och Vile på glöggkväll på jobbet (salongen), och mysa med Frida, Malin och Kerstin.

Hörs!

Likes

Comments

View tracker

Jamen jag måste ju berätta om helgen på Hasselö. Klockan 5 gick båten från Gränsö kanal, alltså var det kolsvart ute. Tyckte inte att det blåste särskillt mycket... Vi hoppade på båten, Vile satt i mitt knä. Han som körde båten nämnde något om att han skulle köra lugnare eftersom det blåser ganska mycket... Oh no. Helvete. Jag vet ju att när man kommer ut på gudingen så är det alltid värst... Och ja, de gungade rejält. Kolsvart, både i och utanför båten. Där satt jag med det käraste och mest dyrbara jag har i famnen, ute på havet, gungandes. Jag var livrädd. Isak med. Men så fort vi kom in mellan öarna så lugnade det ner sig med gunget, och vi blev lugnare. Vile tyckte dock de va rätt najs att åka båt, han sov hela tiden!

Väl framme så hade dom gjort upp en brasa och vi blev bjudna på glögg. Mysigt! Vi åkte sen fyrhjuling med släp bort till vandrarhemmet. Det tyckte han också om, lillpojken, för han sov hela tiden i vagnen.

Vi packade in oss i rummen, vi fick ett rum med egen toalett vilket var skönt! Sen käkade vi julbord och myste hela kvällen. Kan verkligen rekomendera julbord på Hasselö, mycket mer "personligt" än ett vanligt julbord, mindre folk, mysigare och underbar service!

Dagen åt vi frukost, rena hotellfrukosten! Sen gick vi promenad, fikade och bara myste runt innan det var dags för hemfärd. Den båtresan var mycket lugnare haha, dels var det ljus och det blåste inte alls lika mycket.

På söndagen var vi bara hemma, pluggade en del, fikade och firade andra advent. Fattar inte att vi redan är där... går för fort!

Likes

Comments

Idag blir det tentaplugg hela dagen... imorgon gäller det!

Helgen var fantastisk, vi klarade båtresa och hela köret, men det får jag berätta mer om imorgon!

Nu: KAFFE och plugg

hej

Likes

Comments

Ikväll vankas första julbordet! Och inte vilket julbord som helst... Vi ska till Hasselö, bo på vandrarhemmet och äta julbord där! Ska bli såå mysigt! Det är vår familj, mamma, pappa, farmor och syrrans familj som ska åka. För att ta sig till en ö måste man ju förståss åka båt... Som att ni inte visste de, haha. Men i alla fall, det här är något jag gått och varit lite nervös över sen vi bestämde att vi skulle följa med... Och jag har redan sagt att om det blåser mycket så följer vi inte med. Jag HATAR att åka båt när det blåser och båten gungar för mycket... Jah har alltid varit rädd för havet, ända sen jag var lite. Respekt ska man ha, visst, men jag är RÄDD. Förr var man ju rädd för sin egen skull, att man skulle hamna i vattnet och behöva simma till land och typ leva på en öde ö i alla sina dar. Men nu har min rädsla självklart förts över till att handla om Vile. Jag vill inte ens tänka på vad som skulle hända om vi skulle hamna i vattnet... fast ändå har jag ju tänk den tanken, och vad jag skulle göra då. Mitt resonemang går ungefär såhär:

  • Flytväst måste han ju ha, men hjälper det ens? Det är ju svinkallt i vattnet dessutom...'
  • Om jag har honom i bärselen så kan jag ju simma på rygg till land... Men nej, det kommer ju inte gå, ansiktet kommer hamna under vattnet då.
  • Jag slänger upp han på Isaks huvud, så simmar Isak och jag håller Vile med en hand och simmar med den andra.
  • Jag tar med en gummibåt.
  • Tänk va smart det vore om vagnen kunde flyta!


Ja, haha, ni hör ju... Vi ska åka med en ganska stor båt, vilket känns skönt. Och jag tänker att han som kör inte skulle köra om han ansåg att han tog en risk. Så, Ja, Hasselö here we come!!!

Vi ska också sova kvar där på vandrarhemmet, blir spännande att sova i en helt annan miljö för första gången med Vile. Och jag får väll se om jag får i mig någon julmat, han vaknar ju i princip ALLTID när morsan ska käka haha... Slår aldrig fel! Visst är det lustigt?

Jaja, nog tjatat om det. Trevlig fredag på er gott folk!


Likes

Comments

usch... den här tentan jag håller på att plugga till nu kommer gå helt åt fanders. Hur svårt är det inte att plugga, tänka, ta hand om en mysig men ibland skrikig bebis, försöka vara pigg i huvudet, vara en bra mamma och sambo samtidigt? Ja, ganska svårt faktiskt. Men jag får tänka att skolan faktiskt snart är klar, den 12 Januari checkar jag ut så att säga. Men det är mycket arbete fram tills dess, och tyvärr känns det som att julen blir lite lidande och stressig. Ska försöka hinna med så mycket som möjligt innan jul, det kommer bli svårt men så måste det bli. Har en riktigt stor redovisning i Januari, den ser jag inte fram emot...

Idag har jag pluggat en del, dock va natten jobbig så va tvungen att vila nån timma på förmiddagen för att ens orka tänka. Frida kom förbi och drack lite kaffe, skönt och välbehövligt med paus i plugget! Vile och jag åkte till BVC, vägde och mätte. Han växer minsann den lille krabaten... På en månad och 10 dgr har han gått från 4100 gram till 5860 gram och från 52 cm till 59 cm. Det ni!

Ikväll blir det Guldkantspizza och häng med finaste vännerna, F & M ❤

Tjuvkik på årets julkort 👇🎅🎄

Likes

Comments

Ni vet när man känner sig sådär hjälplös... man vill skydda nån som inte går att skydda, hjälpa nån som inte går att hjälpa, trösta nån som inte går att trösta. Det enda man kan göra är att titta på. Att finnas där. Att vara en axel att gråta mot. Det finns så fina människor här i världen, varför drabbar allt elände just dom?


Likes

Comments

Fyra generationer grabbar, stiligt!

Likes

Comments

I KNEW IT! Viles doktor ringde nyss. Hon berättade att testet dom hade gjort på hans blåsa och urinvägar såg bra ut, alltså ingen "reflux" tillbaka till njurarna. Blodprovet som dom tog för att kolla njurvärdet såg också bra ut, likaså blodtrycket. Detta betyder att han ÄNTLIGEN får sluta med sin medicin, såååå skönt! Nästan varje dag har jag fått väcka honom för att ta den... och det kan nog va den som har spökat lite med hans lilla mage!

Jag var dock tvungen att fråga om vad hon tänkte och trodde om varför han hade blivit blå om magen och låren... Jag försökte vara lite smart och frågade om man sprutar in en viss mängd kontrastvätska och sen stänger av eller om den rinner hela tiden tills han kissar. Hon sa då att man ska stänga av den... Vilket dom INTE gjorde. Hon såg i papprena att dom hade sprutat in 100 ml kontrast. En blåsa på en så liten bebis rymmer ca 40 ml... Till saken hör att när jag såg att hans blåsa redan var ganska fylld på skärmen, vilket sköterskorna också konstaterade innan de började spruta in kontrast. Med lite enkel huvudräkning kan man alltså tänka sig att Viles blåsa innehöll 100 ml kontrast PLUS kanske 25-30 ml urin!? Då kan man ju förstå varför han blev blå... Herregud. Egentligen borde jag ringa och prata med sköterskorna på röntken och se vad som säger men jag orkar inte lägga ner energi på det, han har inte haft några problem nu i efterhand så...

Viles doktor berättade också att vi ska göra ett till test om en månad, fast denna gången är det ett annat njurfunktionstest. Man sprutar istället in en slags medicin i en infart i armen för att se hur det tas upp av njuren/njurarna. Ja, för det är faktiskt så att man då kommer se och få bekräftat om det är så att han bara har en njure eller om den andra finns fast kanske är mycket mindre eller "gömmer sig". Efter denna undersökning så kommer vi gå på återbesök om ett år igen, sen kanske vi förhoppningsvis inte behöver fler uppföljningar då allt ser normalt ut!

Vilken bra start på veckan detta blev! Kram på er där ute i kylan

Likes

Comments

Jahopp, ja men den här helgen den gick ju den också... I fredags åkte jag och Vile buss ner till stan för att träffa en kompis som också precis fått barn. Det var ett äventyr att åka buss haha. Tänk att man blir så obekväm och nervös så fort man tar sig utanför den där "komfortzonen", alltså hemmet. Men man måste våga utmana sig haha 😜 I torsdags var vi förresten på stan också efter sjukhusbesöket, blev lite shopping till Vile och julklappar till syskonbarnen. Då sov han hela tiden i vagnen, han var väll helt slut efter besöket på sjukhuset... Men i fredags, nej då bannemej var det skrikfest i vagnen, i allafall ett tag. Hungern slog in så efter lite käk tänkte jag att det skulle bli lugnt, men nej... Jag hade som tur var, i förebyggande syfte haha, tagit med mig bärselen eftersom han nästan alltid blir lugn i den! Och vädret tillät ju, så jag slängde upp han i den och VIPS så böev det tyst. När vi stod och väntatde på bussen påväg hem så kom det fram en tant, hon tittade först i vagnen och sen på mig. "Ja, det är klart att det är skönare att sitta hos mamma". Japp, en tom vagn och en bebis på magen 😘

I lördags vankades det kalas för Isak, han fyller 30 den 11 December. Släkten kom och vi åt gott och firade. Vile åkte från famn till famn haha. På kvällen såg vi på så mycket bättre och hade soffhäng.

Idag har jag försökt plugga lite, har tenta nästa tisdag och det känns INTE bra. Den här tentan är fan värre än den andra... Men det får gå som det går, som jag alltid säger... På eftermiddagen var det dags att ta sig utanför den där "komfortzonen" igen och åka ner till stan för att se ljuständningen. Det var första gången som jag skulle få med mig vagn och hela köret själv i bilen haha, men HÖR OCH HÄPNA det gick BRA! Vile var lugn och nöjd hela tiden, bara lite skrikfest i vagnen på stan men det gick över rätt fort (tror det var nån bubbla i magen som hade hamnat fel). Vi mötte upp syrran och barnen och gick en sväng förbi tomten, sen kollade vi på tändningen. Åkte dock hem efter det, för FYFAN vilken storm det var! Blåste helt sjukt mycket, och jag önskade jag kunde krypt ner jämte Vile i vagnen...

Nu är det söndagkväll igen, imorgon ringer förhoppningsvis Viles doktor och meddelar svaren från proverna och testet. Jag är inte särskillt nervös för det, känns som det kommer att vara positivt. I början när Vile var född så gick jag bara och tänkte det värsta hela tiden, och nu tänker jag tvärtom... Farligt? Ja, kanske... Men sååå nödvändigt för att jag ska klara av att vara den bästa mamma för Vile. Jag måste vara positiv och tänka att allt kommer att vara bra. Det är lite farligt, för skulle något vara på tok så skulle det ju bli världens fall... men det tar vi då i så fall tänker jag. Det är så svårt att tänka att något ska vara allvarligt fel, för han är ju mitt barn, och kärleken jag känner för honom går inte att beskriva. Jag vill inte tänka på sånt, jag vill bara tänka på allt som är bra just nu.

Mina bästa ❤

Likes

Comments